Xianbei

http://dbpedia.org/resource/Xianbei an entity of type: Thing

Les Xianbei (chinois simplifié : 鲜卑 ; chinois traditionnel : 鮮卑 ; pinyin : Xiānbēi ; EFEO : Sien-pei) sont les représentants d'une tribu proto-turco-mongole venue du haut Amour et établie en Mongolie actuelle au IIe siècle. Leur chef Tanshihuai, qui règne de 156 à 181, leur donne l'hégémonie sur la Mongolie orientale au détriment des Xiongnu septentrionaux. Certains historiens estiment qu'ils étaient des Proto-Mongols, tandis que d'autres estiment qu'ils étaient des Proto-Turcs. rdf:langString
Xianbei (Hanzi: 鮮卑; Pinyin: Xiānbēi; Wade–Giles: Hsien-pi) adalah yang bermukim di sebuah wilayah yang sekarang meliputi timur Mongolia, Mongolia Dalam, dan Tiongkok Timur Laut. Bersama dengan Xiongnu, mereka merupakan salah satu kelompok nomadik besar di utara Tiongkok pada zaman Dinasti Han dan . Mereka kemudian mendirikan dinasti-dinasti utara mereka sendiri, termasuk Wei Utara yang didirikan pada abad ke-4 Masehi oleh klan Tuoba. rdf:langString
鮮卑(せんぴ、拼音:Xiānbēi)は、紀元前3世紀から中国北部と東北部に存在した騎馬民族。五胡十六国時代・南北朝時代には大移動で南下して漢人の国々を征服し、中国に北魏、北斉、北周などの王朝を建てた。 rdf:langString
Xianbei (chiń. upr. 鲜卑; chiń. trad. 鮮卑; pinyin Xiānbēi; Wade-Giles Hsien-pei) – azjatycki lud koczowniczy, od III w. p.n.e. zajmujący terytoria na północny zachód od Chin, który w IV wieku założył szereg państw na terenie północnych Chin, w tym cesarstwo Północnej dynastii Wei (386–535). rdf:langString
Gli Xianbei (/ʃjɛnˈbeɪ/; 鮮卑T, 鲜卑S, XiānbēiP, Hsien-peiW) erano un gruppo etnico di popoli nomadi che risiedevano negli odierni territori della Mongolia orientale, della Mongolia Interna e della Cina nordorientale. Insieme agli Xiongnu, furono uno dei maggiori gruppi nomadi della Cina settentrionale dalla dinastia Han alle dinastie del Nord e del Sud. Stabilirono infine le proprie dinastie settentrionali come quella dei Wei del Nord, fondata nel IV secolo d.C. dal clan Tuoba. Durante la essi vennero identificati dai Cinesi Han come uno dei . rdf:langString
Сяньбі (кит. 鲜卑, Xiānbēi) — загальна назва давньомонгольських кочових племен, що проживали у східній частині внутрішньої Монголії від III століття до н.е. до V ст. н.е. Близько 93 року створили власну конфедерацію. Ворогували із хунну і китайцями. Після розпаду конфедерації в ІІІ ст. деякий час були данниками Цзінської династії. Частина створила власні недовговічні держави — Рання Янь (281—370), (384—394), Пізня Янь (384—407), Південня Янь (398-410), Західна Цзінь (385—430) and Південна Лян (397—414). У IV ст. сянбійський рід Тоба (Юань) заснував на території Північного Китаю власну державу — Північна Вей (386—534). Поступово, частково китаїзувалися в часи Танської імперії. rdf:langString
鲜卑(漢語拼音:Xiānbēi;上古汉语擬音:*S[a]r-pe,*Sen-pe),可能分支自原始蒙古族,其語言屬蒙古語族。祖先是古代西伯利亞的游牧民族东胡,後被併入匈奴帝國之下,在匈奴帝國解體後,重新佔有匈奴帝國原有土地,成為草原霸主。 鮮卑源出自東胡。汉朝时期,匈奴以东的游牧民族被匈奴的冒顿单于击败后,被併入匈奴。在匈奴帝國力量衰退後,居於乌桓山和鲜卑山的部落,演化为乌桓和鲜卑二族。鲜卑主要活动于今赤峰市内蒙古东部阿鲁科尔沁旗附近。 2世紀時鮮卑國占据匈奴國領地,稱雄塞北。4世紀西晉滅亡後,鲜卑陸續在今天的中国北方建立前燕、代國、後燕、西燕、西秦、南涼、南燕及北魏等國,而漠北則由鮮卑別支柔然稱霸。439年北魏統一北方,之後時常與柔然發生衝突。而後北魏經歷六鎮之亂後分裂成東魏、西魏,東魏、西魏隨後也分別被北齊、北周所篡。最後北周統一華北,於581年因楊堅奪位而亡。稱霸塞北的柔然汗國也於552年為突厥汗國所滅。於五胡十六國時期在青海建立的鮮卑別支吐谷渾汗國則維持到663年為吐蕃所滅。 rdf:langString
Els sien-pei (o sienpei) foren una horda nòmada probablement mongola que vivia als límits de la moderna Manxúria. Apareixen per primer cop al segle i, quan els xinesos els van utilitzar contra els xiongnu, als que els atacs van deixar força debilitats. El 93 el nou chan-yu dels xiongnu, imposat pels xinesos tres anys abans, es va revoltar contra Xina, i els xinesos van instigar altra vegada els sien-pei contra els rebels; aquesta vegada la victòria dels sien-pei fou completa i els xiongnu ja no es van refer mai del tot. rdf:langString
Die Xianbei (chinesisch 鮮卑, Pinyin Xiānbēi, W.-G. Hsien-pei) waren ein Stammesverband aus dem mongolisch-mandschurischen Grenzgebiet mit anscheinend mehreren Untergruppen. Die ethnische Zusammensetzung ist unbekannt, wird aber von einigen Forschern als möglicherweise proto-mongolisch diskutiert. Eine genaue Zuordnung ist allerdings aufgrund des Quellenmaterials kaum möglich. rdf:langString
Los xianbei (en chino tradicional: 鮮卑; en chino simplificado: 鲜卑; en pinyin: xiānbēi; Wade-Giles: hsien-pei; resconstrucción fonética del chino clásico:​ *s[a]r-pe) constituyeron una de las grandes confederaciones nómadas de la estepa, emplazando su núcleo de poder (según indican las fuentes chinas) en torno a la región del Alto Amur, expandiendo sus hordas durante tres siglos (I-III d. C.) hasta llegar a establecerse finalmente en toda la actual Mongolia, la actual Mongolia Interior, así como gran parte del norte de China, siendo uno de los grupos de los denominados Wǔ Hú (五胡), que influyeron decisivamente en la crisis y ruptura de la unidad china durante la dinastía Xī Jìn (西晉, entre 265 y 316 d. C.).​ La migración xianbei albergaba una suerte de diferentes bù (部)​ dirigidas por varias f rdf:langString
Xianbeiak (txineraz: 鮮卑; mongolieraz: Syanbi edo Sümbe; tibeteraz: Sümbe) gaur egungo Mongolia ekialdean, Barne Mongolian eta Txinako ipar-ekialdean bizi zen herri mongol nomada bat izan ziren. Txinako testu historikoek diotenez, xianbeiak izeneko jende multzoaren ondorengoak ziren. Antropologo txinatar eta errusiar modernoen arabera, ipar-ekialdeko Asian bizi zen populazio mongoloide bat zen. Sima Qian historialariak zioen donghuak Barne Mongolian bizi zirela K.a. 699-632 urteetan. Lehenagoko aipamenak ere badaude, hainbat dokumentutan agertu baita Shang dinastiaren sasoian ere (K.a. 1600–1046) aktibo zirela. rdf:langString
The Xianbei (/ʃjɛnˈbeɪ/; Chinese: 鮮卑; pinyin: Xiānbēi) were a Proto-Mongolic ancient nomadic people that once resided in the eastern Eurasian steppes in what is today Mongolia, Inner Mongolia, and Northeastern China. They originated from the Donghu people who splintered into the Wuhuan and Xianbei when they were defeated by the Xiongnu at the end of the third century BC. The Xianbei were largely subordinate to larger nomadic powers and the Han dynasty until they gained prominence in 87 AD by killing the Xiongnu chanyu Youliu. However unlike the Xiongnu, the Xianbei political structure lacked the organization to pose a concerted challenge to the Chinese for most of their time as a nomadic people. rdf:langString
선비족(중국어: 鮮卑, 병음: Xiānbēi, 기원전 1세기 ~ 6세기)은 만주 지역과 요동에 널리 퍼져 있던 민족으로 발흥하여 점차 중국으로 대이동하여 침입, 정복활동을 펼친 민족이다. 선비족의 유물은 대부분 요동과 만주지역 그리고 한반도 북부에서 나온다. 북위 시절에는 위서(魏書)의 기록을 믿고 선비산에 제사를 지내기도 하였다. 사서의 기록에서는 선비족은 원래 흉노가 살던 곳보다 동남쪽인 요동 만주 남부에 살며 흉노에 복속되어 있었고 흉노가 멸망하고 독립하여 중국 북부에 침입, 정복하여 세력을 떨치게 되었다. 선비족은 위진남북조시대에 중국으로 남하하여 내몽고 지역에 정착하면서 중국 대륙을 정복하기 시작한다. 이 과정에서 한족들을 정복해가던 선비족은 한족의 문화를 접하고, 한족은 선비족의 문화를 접하게 되면서 한족과 선비족이 점차 융합되는 호한융합 현상이 일어나게 된다. 이들은 화북에 북위와 북연을 세웠는데 선비족의 북위를 이어 북주, 북제는 남쪽의 한족들을 완전히 복속시키고 대륙을 통일하였다. 북주의 선비족들은 복속된 남조의 한족들에게 선비족의 성씨와 문화를 쓰기를 강요시켰다. rdf:langString
Xianbei of Särbi waren een vermoedelijk nomadenvolk dat in Mongolië en Mantsjoerije leefde, en van 93 tot 234 AD een rijk stichtten dat de grenzen van China bedreigde. Ze waren afstammelingen van de Donghu. De Xianbei kwamen uit de oostelijke Euraziatische steppe. Na de val van de Han-dynastie hebben zij gedurende de Periode van de Zestien Koninkrijken een aantal Chinese staten gevormd, waaronder en -Yan, en . Hun belangrijkste staat was echter Noordelijk Wei, een directe voorloper van de Sui-dynastie. rdf:langString
Xianbei foi a maior e mais importante confederação tribal nomada da região estepe do norte da China, acima do rio Amur, durante os períodos da dinastia Jin (265-420) e dinastias do Norte (386-581). Estabeleceram-se na atual Mongólia no século II — Manchúria, Mongólia Interior e leste da Mongólia, denominado Xianbei Shan, um termo histórico para a cadeia montanhosa do Grande Khingan — antes de migrarem para sul e oeste, nas zonas das atuais províncias chinesas de Shanxi, Shaanxi, Gansu, Qinghai, Hebei, Mongólia Interior e Liaoning. É provavel que alguns grupos xianbei tenham ocupado a antiga Heilongjiang a leste ou , a província imperial manchu, atualmente parte integrante das regiões de Khabarovsk e Amur do Extremo Oriente Russo. rdf:langString
Сяньби́ или сяньбэ́й (сяньбийцы; монг. Сүмбэ, Сяньби, в китайской транскрипции — «Сяньби», кит. трад. 鮮卑, упр. 鲜卑, пиньинь Xiānbēi) — древнемонгольские племена кочевников, жили на территории Внутренней Монголии. Выделились из союза дунху в III веке до н. э. Участвовали в этногенезе монголов. rdf:langString
Xianbei (traditionell kinesiska: 鮮卑?, förenklad kinesiska: 鲜卑?, pinyin: Xiānbēi) var ett betydande nomadfolk som levde i Manchuriet och östra Mongoliet, eller Stora Khingan. Dessa besegrade de nordliga Xiongnu-stammarna år 87 och bodde därpå i nuvarande Mongoliet. De var av stor politisk och militär betydelse i den kinesiska historien fram till 200-talets senare hälft. rdf:langString
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Sienpei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString 선비족
rdf:langString 鮮卑
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Xianbei
rdf:langString Сяньби
rdf:langString 鲜卑
rdf:langString Сяньбі
xsd:integer 113175
xsd:integer 1118150179
rdf:langString right
rdf:langString Northern Qi hunting scene
rdf:langString vertical
rdf:langString Mural paintings of court life in Xu Xianxiu's Tomb, Northern Qi Dynasty, 571 AD, located in Taiyuan, Shanxi province
rdf:langString left
rdf:langString Shianbei
rdf:langString left/right/center
xsd:integer 250
rdf:langString Paintings on east wall of Xu Xianxiu Tomb.jpg
rdf:langString Paintings on north wall of Xu Xianxiu Tomb.jpg
rdf:langString Paintings on west wall of Xu Xianxiu Tomb.jpg
rdf:langString Sjen-pjie
rdf:langString yuán
rdf:langString shí
rdf:langString Dà Xīng'ān Lǐng
rdf:langString Dà zhāo
rdf:langString
rdf:langString Dúgū
rdf:langString Xiānbēi
rdf:langString Tshinn-pi
rdf:langString 大兴安岭
rdf:langString 大招
rdf:langString 鲜卑
rdf:langString 大興安嶺
rdf:langString 大招
rdf:langString 鮮卑
rdf:langString mu
rdf:langString shih
rdf:langString Tuku
rdf:langString Hsien1-pei1
rdf:langString yüan
xsd:integer 250
rdf:langString Sīn bēi
rdf:langString Els sien-pei (o sienpei) foren una horda nòmada probablement mongola que vivia als límits de la moderna Manxúria. Apareixen per primer cop al segle i, quan els xinesos els van utilitzar contra els xiongnu, als que els atacs van deixar força debilitats. El 93 el nou chan-yu dels xiongnu, imposat pels xinesos tres anys abans, es va revoltar contra Xina, i els xinesos van instigar altra vegada els sien-pei contra els rebels; aquesta vegada la victòria dels sien-pei fou completa i els xiongnu ja no es van refer mai del tot. El 109 els xiongnu septentrionals van tornar a la càrrega contra Xina i van atacar-ne posicions frontereres; el governador xinès de Leao-tong (o Leaotong), el general Keng Kuei, va cridar altra volta els sien-pei a ajudar-lo. El 155 els xiongnu septentrionals foren finalment sotmesos pels sienpei; aquests estaven dirigits per un cap que els xinesos anomenaven Tan-xe-huai. Després de derrotar els xiongnu van arribar fins a la Mongòlia occidental, fins al territori dels wu-suen (el Balkhadj), encara que probablement això foren només incursions i el seu domini es va aturar al . El cap sien-pei reprengué les antigues aspiracions xiongnu sobre la Xina. El 156 va atacar la província xinesa de Leao-tong però fou rebutjat; llavors va atacar als xiongnu meridionals, vassalls xinesos, i es va entendre amb ells i junts van fer un atac a la zona fronterera de la Xina al Shansi i al Kansu, però es van haver de retirar a l'arribada d'un exèrcit xinès. Més tard, el 177, els sien-pei van tornar a atacar, aquesta vegada al Leao-si, és a dir a la província a l'oest del riu Leao-ho, al sud-oest de Manxúria, però foren altra vegada rebutjats pel general . Al començament segle iii sota la pressió dels sien-pei, els xiongnu meridionals, vassalls xinesos, es van establir a l'estepa d'Ordos fins al riu Groc i a l'Alashan. El 220 enmig de la guerra civil va desaparèixer a la Xina la dinastia Han però en aquell moment les diverses hordes, i entre elles els sienpei (també els xiongnu meridionals, xiongnu septentrionals, i ) estaven totes prou debilitades per intentar res seriós cap al sud, però més endavant els sien-pei, dels que en depenien els xiongnu, van aprofitar els canvis per atacar la frontera del Kansu per la part de Leang-Txeu, on foren rebutjats pel general Ma Long el 279. En aquesta època un clan del sien-pei, els mujong, va crear un regne propi al Leao-tong i al Leao-si al sud-oest de la moderna Manxúria.
rdf:langString Die Xianbei (chinesisch 鮮卑, Pinyin Xiānbēi, W.-G. Hsien-pei) waren ein Stammesverband aus dem mongolisch-mandschurischen Grenzgebiet mit anscheinend mehreren Untergruppen. Die ethnische Zusammensetzung ist unbekannt, wird aber von einigen Forschern als möglicherweise proto-mongolisch diskutiert. Eine genaue Zuordnung ist allerdings aufgrund des Quellenmaterials kaum möglich. Sie waren der nördliche Zweig der (东胡 / 東胡, Dōnghú), so wie die Wuhuan (烏桓 / 乌桓) deren südlicher Zweig waren. Sie werden das erste Mal in der Mitte des 1. Jahrhunderts n. Chr. erwähnt, als sie eine Gesandtschaft zur chinesischen Han-Dynastie schickten. Der Aufstieg der Xianbei fällt mit dem Niedergang der Xiongnu im 1. Jahrhundert zusammen. In den Jahren 87 und 93 besiegten und töteten sie zwei Shanyu der Xiongnu. Der bedeutendste Herrscher der Xianbei war Tán Shíhuái (檀石槐; er regierte in der Mitte des 2. Jahrhunderts bis 181), der die Xianbei einte und die Reste der (Nord-)Xiongnu westlich des Altai endgültig unterwarf. Mehrmals griff er auch chinesisches Gebiet an, was Vergeltungsaktionen der Han-Dynastie zur Folge hatte. Die Söhne und Neffen hatten nicht seine Qualitäten und so löste sich die Xianbei-Konföderation etwa 233 auf. Teile der Xianbei-Konföderation zogen von Liaodong nach Henan und vernichteten dort unter Murong Jun († 360) 352 das Reich der (Süd-)Xiongnu. Ihr dort gegründetes Reich (Frühe Yan-Dynastie) bestand aber lediglich bis 370; es wurde von einem ebenso kurzlebigen Reich eines tibetischen Eroberers (Fu Jian) ersetzt, das schließlich 386 den Tabgatsch (Wei-Dynastie, eine der Untergruppen der Xianbei) weichen musste.
rdf:langString Xianbeiak (txineraz: 鮮卑; mongolieraz: Syanbi edo Sümbe; tibeteraz: Sümbe) gaur egungo Mongolia ekialdean, Barne Mongolian eta Txinako ipar-ekialdean bizi zen herri mongol nomada bat izan ziren. Txinako testu historikoek diotenez, xianbeiak izeneko jende multzoaren ondorengoak ziren. Antropologo txinatar eta errusiar modernoen arabera, ipar-ekialdeko Asian bizi zen populazio mongoloide bat zen. Sima Qian historialariak zioen donghuak Barne Mongolian bizi zirela K.a. 699-632 urteetan. Lehenagoko aipamenak ere badaude, hainbat dokumentutan agertu baita Shang dinastiaren sasoian ere (K.a. 1600–1046) aktibo zirela. Mongolian eta inguruetan beste talde batzuk izan zituzten antzeko ohiturak zituzten xianbeiak. Xamanismoa praktikatzen zuten, artzain nomadak ziren, yurtak erabiltzen zituzten bizitzeko, edaten zuten, eta naturari eta gerrari lotutako kirolak egiten zituzten: zaldien lasterketak, arkularitza, mongoliar borroka, etab. Xianbeien hizkuntzari eta lotura etnikoei buruzko hainbat hipotesi daude: * Hipotesi onartuenak dio xianbeiak talde etniko mongol bat zirela eta haien adarrak hainbat herri mongolen aurrekoak zirela, esaterako , khitan eta menggu . * Beste hipotesi batek dio talde etniko tungus bat zirela. * Hirugarren batek dio bai mongolen bai tungusen aurreko arbasoak izan zirela.
rdf:langString Los xianbei (en chino tradicional: 鮮卑; en chino simplificado: 鲜卑; en pinyin: xiānbēi; Wade-Giles: hsien-pei; resconstrucción fonética del chino clásico:​ *s[a]r-pe) constituyeron una de las grandes confederaciones nómadas de la estepa, emplazando su núcleo de poder (según indican las fuentes chinas) en torno a la región del Alto Amur, expandiendo sus hordas durante tres siglos (I-III d. C.) hasta llegar a establecerse finalmente en toda la actual Mongolia, la actual Mongolia Interior, así como gran parte del norte de China, siendo uno de los grupos de los denominados Wǔ Hú (五胡), que influyeron decisivamente en la crisis y ruptura de la unidad china durante la dinastía Xī Jìn (西晉, entre 265 y 316 d. C.).​ La migración xianbei albergaba una suerte de diferentes bù (部)​ dirigidas por varias familias de notable importancia, que llegarían a instaurar sus propias xìng (姓),​ con las que determinarían un nuevo orden político y cultural a todo el norte de China, mientras que el sur continuó adscrito en su medida a la cultura y orden hàn (漢) superviviente a la crisis del gobierno Jìn, así como sucediéndose en una serie de dinastías de variable dirección política. No obstante, en cuestiones referentes a materia religiosa, tanto los xianbei y otras ramas de nómadas del norte de China, como los gobiernos chinos sucesivos del sur, mantuvieron fuertes influencias de la llegada de una de las principales religiones del continente euroasiático: el budismo, conocido ya en los textos chinos de la época como la fó jiào (佛教).​ Contra la opinión y lenguaje retórico que se puede apreciar en no pocos fragmentos con relación a los xianbei y la cultura china ya desde época Hàn, se advierte una mayor conexión e influencia mutua entre los grupos xianbei, que los encontrados en otros grupos nómadas de gran relevancia, junto con la presencia activa y participación directa de la población hàn en los territorios en los que progresivamente las ramas xianbei iban posicionándose, confirmando el mestizaje y la mezcla cultural que tanto caracterizó a la época de Shíliù Guó (十六國) y la de Nán Běi Cháo (南北朝),​ lo que posibilitó en buena medida que, al contrario de lo que ocurrió en otros estados fundados por otras ramas étnicas, este factor les dotase de una mayor estabilidad y posición contra posibles rechazos o confrontaciones en medio de una población multiétnica, como se encontraba el norte de China durante estas dos épocas trascendentales en la historia china. La práctica totalidad de las actuales provincias de Shanxi, Shaanxi, Gansu, Qinghai, Hebei, Mongolia Interior y Liaoning cayeron en manos de los xianbei y otros grupos nómadas procedentes del este del Tíbet y del norte de las estepas orientales. Únicamente la lejana provincia de Liáng (涼州) se mantendría brevemente en manos de facciones nómadas xiongnu y parte de la población hàn, instaurando ambas ramas incluso Estados independientes, aunque finalmente la marea taγbač​ acabó por aniquilar el último grupúsculo de independencia a su soberanía (439 d.C.), conquistando Liáng y unificando todo el norte de China en manos de los xianbei y otros grupos nómadas, hasta la instauración de la dinastía Suí (隋) hacia 589 d.C. Cabe señalar al mismo tiempo que esta región no sería el único escenario al que los xianbei extenderían su poder: una parte de la rama xianbei de los Mùróng (慕容), encabezada por Mùróng Tǔyùhún (慕容吐谷渾), llegaría inclusive a situarse en el altiplano tibetano, fundando un estado​ que perduraría hasta la época Táng (670 d.C.).
rdf:langString Les Xianbei (chinois simplifié : 鲜卑 ; chinois traditionnel : 鮮卑 ; pinyin : Xiānbēi ; EFEO : Sien-pei) sont les représentants d'une tribu proto-turco-mongole venue du haut Amour et établie en Mongolie actuelle au IIe siècle. Leur chef Tanshihuai, qui règne de 156 à 181, leur donne l'hégémonie sur la Mongolie orientale au détriment des Xiongnu septentrionaux. Certains historiens estiment qu'ils étaient des Proto-Mongols, tandis que d'autres estiment qu'ils étaient des Proto-Turcs.
rdf:langString Xianbei (Hanzi: 鮮卑; Pinyin: Xiānbēi; Wade–Giles: Hsien-pi) adalah yang bermukim di sebuah wilayah yang sekarang meliputi timur Mongolia, Mongolia Dalam, dan Tiongkok Timur Laut. Bersama dengan Xiongnu, mereka merupakan salah satu kelompok nomadik besar di utara Tiongkok pada zaman Dinasti Han dan . Mereka kemudian mendirikan dinasti-dinasti utara mereka sendiri, termasuk Wei Utara yang didirikan pada abad ke-4 Masehi oleh klan Tuoba.
rdf:langString 선비족(중국어: 鮮卑, 병음: Xiānbēi, 기원전 1세기 ~ 6세기)은 만주 지역과 요동에 널리 퍼져 있던 민족으로 발흥하여 점차 중국으로 대이동하여 침입, 정복활동을 펼친 민족이다. 선비족의 유물은 대부분 요동과 만주지역 그리고 한반도 북부에서 나온다. 북위 시절에는 위서(魏書)의 기록을 믿고 선비산에 제사를 지내기도 하였다. 사서의 기록에서는 선비족은 원래 흉노가 살던 곳보다 동남쪽인 요동 만주 남부에 살며 흉노에 복속되어 있었고 흉노가 멸망하고 독립하여 중국 북부에 침입, 정복하여 세력을 떨치게 되었다. 선비족은 위진남북조시대에 중국으로 남하하여 내몽고 지역에 정착하면서 중국 대륙을 정복하기 시작한다. 이 과정에서 한족들을 정복해가던 선비족은 한족의 문화를 접하고, 한족은 선비족의 문화를 접하게 되면서 한족과 선비족이 점차 융합되는 호한융합 현상이 일어나게 된다. 이들은 화북에 북위와 북연을 세웠는데 선비족의 북위를 이어 북주, 북제는 남쪽의 한족들을 완전히 복속시키고 대륙을 통일하였다. 북주의 선비족들은 복속된 남조의 한족들에게 선비족의 성씨와 문화를 쓰기를 강요시켰다. 다만 대선비산은 지금의 하얼빈 근처에 있는 산의 명칭으로서 고대에 사람이 살았던 흔적은 보이지 않으며, '대선비산'(大鮮卑山)이라는 명칭이《만주원류고》가 쓰여질 때 나타난 것으로 보아 후대에 붙여진 이름으로 보인다.
rdf:langString The Xianbei (/ʃjɛnˈbeɪ/; Chinese: 鮮卑; pinyin: Xiānbēi) were a Proto-Mongolic ancient nomadic people that once resided in the eastern Eurasian steppes in what is today Mongolia, Inner Mongolia, and Northeastern China. They originated from the Donghu people who splintered into the Wuhuan and Xianbei when they were defeated by the Xiongnu at the end of the third century BC. The Xianbei were largely subordinate to larger nomadic powers and the Han dynasty until they gained prominence in 87 AD by killing the Xiongnu chanyu Youliu. However unlike the Xiongnu, the Xianbei political structure lacked the organization to pose a concerted challenge to the Chinese for most of their time as a nomadic people. After suffering several defeats by the end of the Three Kingdoms period, the Xianbei migrated south and settled in close proximity to Han society and submitted as vassals, being granted the titles of dukes. As the Xianbei Murong, Tuoba, and Duan tribes were one of the Five Barbarians who were vassals of the Western Jin and Eastern Jin dynasties, they took part in the Uprising of the Five Barbarians as allies of the Eastern Jin against the other four barbarians, the Xiongnu, Jie, Di and Qiang. The Xianbei were at one point all defeated and conquered by the Di-led Former Qin dynasty before it fell apart not long after its defeat in the Battle of Fei River by the Eastern Jin. The Xianbei later founded their own dynasties and reunited northern China under the Northern Wei dynasty. These states opposed and promoted sinicization at one point or another but trended towards the latter and had merged with the general Chinese population by the Tang dynasty. The Northern Wei also arranged for ethnic Han elites to marry daughters of the Tuoba imperial clan in the 480s. More than fifty percent of Tuoba Xianbei princesses of the Northern Wei were married to southern Han men from the imperial families and aristocrats from southern China of the Southern dynasties who defected and moved north to join the Northern Wei.
rdf:langString 鮮卑(せんぴ、拼音:Xiānbēi)は、紀元前3世紀から中国北部と東北部に存在した騎馬民族。五胡十六国時代・南北朝時代には大移動で南下して漢人の国々を征服し、中国に北魏、北斉、北周などの王朝を建てた。
rdf:langString Xianbei of Särbi waren een vermoedelijk nomadenvolk dat in Mongolië en Mantsjoerije leefde, en van 93 tot 234 AD een rijk stichtten dat de grenzen van China bedreigde. Ze waren afstammelingen van de Donghu. De Xianbei kwamen uit de oostelijke Euraziatische steppe. Na de val van de Han-dynastie hebben zij gedurende de Periode van de Zestien Koninkrijken een aantal Chinese staten gevormd, waaronder en -Yan, en . Hun belangrijkste staat was echter Noordelijk Wei, een directe voorloper van de Sui-dynastie. Veel Xianbei veranderden hun gewoontes en achternamen, nadat ze naar China waren geïmmigreerd. De Xianbei zouden veel veroverde gebieden siniciseren De Kitan zouden afstammelingen zijn van de Xianbei. Duizend jaar geleden werden de Xianbei door de Han-Chinezen beschouwd als barbaren en werden muren gebouwd om ze buiten het Chinese rijk te houden.
rdf:langString Xianbei (chiń. upr. 鲜卑; chiń. trad. 鮮卑; pinyin Xiānbēi; Wade-Giles Hsien-pei) – azjatycki lud koczowniczy, od III w. p.n.e. zajmujący terytoria na północny zachód od Chin, który w IV wieku założył szereg państw na terenie północnych Chin, w tym cesarstwo Północnej dynastii Wei (386–535).
rdf:langString Gli Xianbei (/ʃjɛnˈbeɪ/; 鮮卑T, 鲜卑S, XiānbēiP, Hsien-peiW) erano un gruppo etnico di popoli nomadi che risiedevano negli odierni territori della Mongolia orientale, della Mongolia Interna e della Cina nordorientale. Insieme agli Xiongnu, furono uno dei maggiori gruppi nomadi della Cina settentrionale dalla dinastia Han alle dinastie del Nord e del Sud. Stabilirono infine le proprie dinastie settentrionali come quella dei Wei del Nord, fondata nel IV secolo d.C. dal clan Tuoba. Durante la essi vennero identificati dai Cinesi Han come uno dei .
rdf:langString Xianbei foi a maior e mais importante confederação tribal nomada da região estepe do norte da China, acima do rio Amur, durante os períodos da dinastia Jin (265-420) e dinastias do Norte (386-581). Estabeleceram-se na atual Mongólia no século II — Manchúria, Mongólia Interior e leste da Mongólia, denominado Xianbei Shan, um termo histórico para a cadeia montanhosa do Grande Khingan — antes de migrarem para sul e oeste, nas zonas das atuais províncias chinesas de Shanxi, Shaanxi, Gansu, Qinghai, Hebei, Mongólia Interior e Liaoning. É provavel que alguns grupos xianbei tenham ocupado a antiga Heilongjiang a leste ou , a província imperial manchu, atualmente parte integrante das regiões de Khabarovsk e Amur do Extremo Oriente Russo. Antigos historiadores associam este povo como descendentes dos bárbaros do leste (東胡) e acreditam serem parentes do povo (烏桓). No entanto, existem vários conceitos sobre a sua filiação étnica e linguística. Enquanto alguns historiadores afirmam tratar-se de proto-mongóis, outros referem tratar-se de proto-turcos. Entre todas as tribos Xianbei aquela que maior êxito teve na governação foi Taγbač (rendição chinesa 拓跋) que estabeleceu o domínio da dinastia Wei do Norte. Em finais do século III AEC, a poderosa confederação dos Xiongnu liderada pelo , subjugou os . Derrotados, os Xianbei migraram ainda mais para leste, para a região de Liaodong (遼東) e estabeleceram-se no sopé da montanha Xianbei (鮮卑山), a partir do qual o seu nome é derivado. Durante o reinado do (漢武帝 r. 141-87 AEC), da dinastia Han (206 AEC-220 EC) que destruiu a confederação Xiongnu, os Hu do Leste foram forçados a reconhecer a soberania do império Han e obrigados a estabelecer-se mais a sul. Assim, os Xianbei migraram para a região do rio .
rdf:langString Xianbei (traditionell kinesiska: 鮮卑?, förenklad kinesiska: 鲜卑?, pinyin: Xiānbēi) var ett betydande nomadfolk som levde i Manchuriet och östra Mongoliet, eller Stora Khingan. Dessa besegrade de nordliga Xiongnu-stammarna år 87 och bodde därpå i nuvarande Mongoliet. De var av stor politisk och militär betydelse i den kinesiska historien fram till 200-talets senare hälft. Nomadfolket utgjorde den största och viktigaste federationen av nomadstammar under Jindynastin, De sexton kungadömena och de sydliga och nordliga dynastierna. De olika stammarna i federationen var (拓跋), tufa (禿髮), qifu (乞伏), murong (慕容), yuwen (宇文), och duanshi (段氏). Från tuobastammarna vet man att Xianbeis ursprung var urindoeuropeiskt/turkfolk. Xianbei blev en del av Xiongnu på den Eurasiska stäppen, men när Handynastin krossade Xiongnu allierade sig Xianbei med Han. Under perioden De sexton kungadömena grundade Xianbei flera riken såsom Dai (315–376), Tidigare Yan (337–370), Västra Yan (384–394), Senare Yan (384–409), Södra Yan (398–410), Västra Qin (385–431) och Södra Liang (397–414). Tillsammans med Xiongnu, Di, Jie och Qiang benämndes Xianbei som en av Fem barbarer.
rdf:langString Сяньбі (кит. 鲜卑, Xiānbēi) — загальна назва давньомонгольських кочових племен, що проживали у східній частині внутрішньої Монголії від III століття до н.е. до V ст. н.е. Близько 93 року створили власну конфедерацію. Ворогували із хунну і китайцями. Після розпаду конфедерації в ІІІ ст. деякий час були данниками Цзінської династії. Частина створила власні недовговічні держави — Рання Янь (281—370), (384—394), Пізня Янь (384—407), Південня Янь (398-410), Західна Цзінь (385—430) and Південна Лян (397—414). У IV ст. сянбійський рід Тоба (Юань) заснував на території Північного Китаю власну державу — Північна Вей (386—534). Поступово, частково китаїзувалися в часи Танської імперії.
rdf:langString 鲜卑(漢語拼音:Xiānbēi;上古汉语擬音:*S[a]r-pe,*Sen-pe),可能分支自原始蒙古族,其語言屬蒙古語族。祖先是古代西伯利亞的游牧民族东胡,後被併入匈奴帝國之下,在匈奴帝國解體後,重新佔有匈奴帝國原有土地,成為草原霸主。 鮮卑源出自東胡。汉朝时期,匈奴以东的游牧民族被匈奴的冒顿单于击败后,被併入匈奴。在匈奴帝國力量衰退後,居於乌桓山和鲜卑山的部落,演化为乌桓和鲜卑二族。鲜卑主要活动于今赤峰市内蒙古东部阿鲁科尔沁旗附近。 2世紀時鮮卑國占据匈奴國領地,稱雄塞北。4世紀西晉滅亡後,鲜卑陸續在今天的中国北方建立前燕、代國、後燕、西燕、西秦、南涼、南燕及北魏等國,而漠北則由鮮卑別支柔然稱霸。439年北魏統一北方,之後時常與柔然發生衝突。而後北魏經歷六鎮之亂後分裂成東魏、西魏,東魏、西魏隨後也分別被北齊、北周所篡。最後北周統一華北,於581年因楊堅奪位而亡。稱霸塞北的柔然汗國也於552年為突厥汗國所滅。於五胡十六國時期在青海建立的鮮卑別支吐谷渾汗國則維持到663年為吐蕃所滅。
rdf:langString Сяньби́ или сяньбэ́й (сяньбийцы; монг. Сүмбэ, Сяньби, в китайской транскрипции — «Сяньби», кит. трад. 鮮卑, упр. 鲜卑, пиньинь Xiānbēi) — древнемонгольские племена кочевников, жили на территории Внутренней Монголии. Выделились из союза дунху в III веке до н. э. Участвовали в этногенезе монголов. Настоящее самоназвание не известно. Искажённый в китайской транскрипции этноним «сяньби» — условность. Поль Пеллио транскрибировал китайское произношение этнического термина «Sien-pei» как «Sirbi», «Sirvi», «Sarbi». Омельян Прицак считал, что от имени сяньби (Hsien-pi/Säbirs/Sabart-oi) произошло название Сибири. В 93 году коалиция Китая, сяньби, динлинов и чешисцев (жителей оазиса Турфан) разбили хуннов в (Ikh Bayan кит. трад. 稽落山之戰, упр. 稽落山之战, пиньинь jìluòshān zhī zhàn, палл. цзилошань чжи чжань), а в 155 году сяньбийский вождь Таньшихуай разгромил хуннов, что привело к расколу хуннского этноса на четыре ветви, из которых одна слилась с победоносными сяньбийцами; другая — мигрировала в Китай, третья осталась в горных лесах и ущельях Тарбагатая и бассейна Чёрного Иртыша; четвёртая (гунны) с боями отступила на запад и к 158 году достигла Волги и нижнего Дона. Об их прибытии сообщил античный географ Дионисий Периегет.
rdf:langString *S[a]r-pe
xsd:nonNegativeInteger 57181

data from the linked data cloud