Wulfhere of Mercia

http://dbpedia.org/resource/Wulfhere_of_Mercia an entity of type: Thing

Wulfhere (auch Uulfhere, Uulfherus, Vulfhere, Wlfarius, Wlfharius, Wulfere, Uulfharius; † 675) war in den Jahren 658 bis zu seinem Tod König des angelsächsischen Königreiches Mercia. Einige Historiker datieren seine Regierungszeit in die Jahre von 657 bis 674. rdf:langString
Wulfhere (m. 675) estis reĝo de Mercia, Anglio, de 658 al sia morto. Dum lia regado Mercia ekdominis sudan Anglion. rdf:langString
Wulfhere (VII secolo – 675) fu sovrano di Mercia, che governò dal 657 o 658 fino alla morte. rdf:langString
Wulfhere av Mercia, död 675, var kung av riket Mercia i nuvarande Midlands i England mellan åren 658 och 675. Han var Mercias förste kristne regent, men det är inte känt när eller hur han blev omvänd till kristendomen. Under Wulfheres tid som regent återtog Mercia sin dominans över södra England. Han var son till Penda och efterträddes som kung av sin bror Æthelred. rdf:langString
Вульфгер (давн-англ. Wulfhere, Wulfar; ? — 675) — король Мерсії у 658—675 роках. rdf:langString
Wulfhere (c.640 — 675) va ser un rei de Mèrcia, regne anglosaxó situat en el que avui constitueixen les actuals Midlands angleses, des de finals dels anys 650 fins a la seva mort el 675. La seva arribada al tron va marcar el final del domini d'Oswiu de Northúmbria sobre el sud d'Anglaterra. De fet, Wulfhere va expandir la seva influència per gran part d'aquesta regió. Les campanyes contra els saxons de la Casa de Wessex van expandir el control de Mèrcia per bona part de la vall del Tàmesi. Va conquistar el regne de Wihtwara a l'illa de Wight i la vall del riu Meon, cedint el control d'aquestes regions al rei Aethelwealh del Regne de Sussex. També va tenir influència sobre els territoris de Surrey, Essex i Kent. Es va casar amb (més tard santa Ermenilda), filla del rei de Kent Eorcenberht, rdf:langString
Ο Γούλφχερ της Μερκίας (Wulfhere, πέθανε το 675) βασιλιάς της Μερκίας (658 - 675) μέλος του Οίκου του Ικέλ δεύτερος γιος του Πέντα της Μερκίας και διάδοχος του Οσουί της Νορθουμβρίας ήταν ο πρώτος χριστιανός βασιλιάς της Μερκίας σαν ενωμένο χριστιανικό έθνος. Η άνοδος του Γούλφχερ στον θρόνο σήμανε το τέλος της σύντομης ηγεμονίας του Οσουί στην νότια Αγγλία και ο Γούλφχερ επανέκτησε την εξουσία του πατέρα του στην ευρύτερη περιοχή, οι εκστρατείες του επανέφεραν την κυριαρχία της Μερκίας στην κοιλάδα του Τάμεση. Κατέκτησε την Νήσο Γουάιτ και την κοιλάδα του ποταμού Μεόν την οποία παρέδωσε στον βασιλιά Έθελγουιλ των νότιων Σαξόνων, απέκτησε το Σάρρεϋ, το Έσσεξ και το Κεντ.Ο Γούλφχερ παντρεύτηκε την Ερμενίλδα, την κόρη του βασιλιά του Κεντ η οποία έγινε αργότερα ηγουμένη του Έλι.Ο πατέρας του rdf:langString
Wulfhere (muerto en 675) fue rey de Mercia, reino situado en lo que hoy constituyen las actuales Midlands inglesas, desde finales de los años 650 hasta su muerte en 675. Fue el primer rey cristiano de Mercia, aunque se desconoce cuándo o cómo se convirtió al cristianismo. Murió, posiblemente por enfermedad, en el año 675. Fue sucedido como rey de Mercia por su hermano Aethelred. Esteban de Ripon, en su biografía de Wilfrido de York, describe a Wulfhere como "un hombre de orgullosa mente y de voluntad insaciable".​ rdf:langString
Wulfhere atau Wulfar adalah raja Mercia dari 658 hingga kematiannya pada 675. Putra Penda, Wulfhere menjadi raja setelah pemberontakan melawan kekuasaan Northumbria di Mercia. Aksesinya menandai berakhirnya supremasi Oswiu atas Northumbria di Inggris selatan. Dia memperluas wewenangnya atas lembah Thames dengan mengorbankan Wessex dan menaklukkan Pulau Wight dan sekitarnya, yang dia tawarkan kepada Raja . Kekuasaannya juga meluas ke Surrey, Essex dan Kent, tetapi tidak di Northumbria. rdf:langString
Wulfhere est roi de Mercie de 658 jusqu'à sa mort, en 675. Fils de Penda, Wulfhere devient roi après une révolte contre la domination northumbrienne en Mercie. Son avènement marque la fin de la suprématie d'Oswiu de Northumbrie sur le sud de l'Angleterre. Il étend son autorité sur la vallée de la Tamise aux dépens du Wessex et conquiert l'île de Wight et les régions environnantes, qu'il offre au roi Æthelwalh de Sussex. Sa domination s'étend également sur le Surrey, l'Essex et le Kent, mais pas sur la Northumbrie. rdf:langString
Wulfhere or Wulfar (died 675) was King of Mercia from 658 until 675 AD. He was the first Christian king of all of Mercia, though it is not known when or how he converted from Anglo-Saxon paganism. His accession marked the end of Oswiu of Northumbria's overlordship of southern England, and Wulfhere extended his influence over much of that region. His campaigns against the West Saxons led to Mercian control of much of the Thames valley. He conquered the Isle of Wight and the Meon valley and gave them to King Æthelwealh of the South Saxons. He also had influence in Surrey, Essex, and Kent. He married Eormenhild, the daughter of King Eorcenberht of Kent. rdf:langString
Wulfhere of Wulfar (gestorven 675) was van 658 tot 675 n.Chr. koning van Mercia. Hij was de eerste christelijke koning van Mercia, hoewel niet bekend is wanneer en hoe hij tot het christendom werd bekeerd. Zijn aantreden als koning luidde het einde in van Oswiu van Northumbria's opperheerschappij over het huidige zuiden van Engeland. Wulfhere breidde zijn invloed over het grootste deel van deze regio uit. Zijn campagnes tegen de West-Saksen leidde tot de Mercische controle over een groot deel van de Theemsvallei. Hij veroverde het Isle of Wight en de vallei van de Meon en gaf deze aan koning van de Zuid-Saksen. Hij had ook invloed in Surrey, Essex en Kent. Wulfhere trouwde met Eormenhild, de dochter van koning Eorcenberht van Kent. rdf:langString
ウルフヘレ(Wulfhere、? - 675年)は、七王国時代のマーシア王国の王(在位:658年 - 675年)。父はマーシア王ペンダ。キリスト教に帰依した最初のマーシア王として知られる。しかしながら彼がいつ、どのようにキリスト教徒になったのかは分かってはいない。 彼の登場により、ノーサンブリア王のは南イングランドの宗主権を失い、代わりに彼がその権力を握った。彼はウェセックスの領土を侵略、現在のバークシャー、オックスフォードシャー、バッキンガムシャーの広範に及ぶテムズ川上流域の渓谷地帯を手中に収め、また南部のワイト島、現ハンプシャーの流域を侵略、改宗の際に自らがその名付け親となった(すなわち義理の「親」として影響力のある)ケント王のに与えた。自らはケント王の娘を妻とした。 655年に父ペンダがで戦死、息子のペーダが継ぐとノーサンブリア王オスウィが宗主のもとで従属に甘んじるようになったが、結局ペーダは殺されマーシアはノーサンブリアの支配下を受けてしまう。しかし658年にマーシア貴族たちがノーサンブリアへの反乱を起こすとウルフヘレは王位に、オスウィの支配を一掃させた。 rdf:langString
Vulfário (em inglês: Wulfhere ou Wulfar; em latim: Wulfarius; morto em 675) foi o rei de Mércia de 658 até 675. Ele foi o primeiro rei cristão de Mércia, embora não se saiba quando ou como ele se converteu do paganismo anglo-saxão. Sua ascensão marcou o fim da soberania de Osvio da Nortúmbria sobre o sul da Inglaterra, e Vulfário estendeu sua influência sobre grande parte daquela região. Suas campanhas contra o reino de Wessex levou Mércia a controlar grande parte do vale do rio Tâmisa. Ele conquistou a Ilha de Wight e o vale do rio Meon e os passou para o rei . Ele também manteve sua influência sobre Surrey, Essex e Kent. Ele se casou com Eremenilda de Kent, filha do rei Earcomberto de Kent. rdf:langString
Вульфхер (англ. Wulfhere) — король Мерсии, правил в 658—675 годах. Сын Пенды. Имя матери Вульфхера нигде не упоминается, но так как Беда Достопочтенный называет только одну жену Пенды королеву Киневису, то, весьма вероятно, что она и была матерью Вульфхера. Дата рождения Вульфхера неизвестна, но Беда говорит, что ко времени своего вступления на престол в 658 году он был молодым человеком. Таким образом, вероятно, он родился в конце 30-х годов VII века. Ничего не известно о детстве Вульфхера. У него были два брата Педа и Этельред, и две сестры, Кинебурга и Кинесвита; также возможно, что , король Магонсета, был братом Вульфхера. rdf:langString
rdf:langString Wulfhere
rdf:langString Wulfhere
rdf:langString Γούλφχερ της Μερκίας
rdf:langString Wulfhere
rdf:langString Wulfhere de Mercia
rdf:langString Wulfhere dari Mercia
rdf:langString Wulfhere (roi de Mercie)
rdf:langString Wulfhere
rdf:langString ウルフヘレ (マーシア王)
rdf:langString Wulfhere van Mercia
rdf:langString Vulfário de Mércia
rdf:langString Вульфхер (король Мерсии)
rdf:langString Wulfhere av Mercia
rdf:langString Wulfhere of Mercia
rdf:langString Вульфхер (король Мерсії)
rdf:langString Wulfhere
rdf:langString Wulfhere
xsd:integer 145321
xsd:integer 1102287993
rdf:langString c.640 AD
rdf:langString Depiction of Wulfhere on the right at Lichfield Cathedral.
xsd:integer 675
rdf:langString Dynasty
rdf:langString Cynewise
xsd:integer 658
rdf:langString monarch
rdf:langString Wulfhere (c.640 — 675) va ser un rei de Mèrcia, regne anglosaxó situat en el que avui constitueixen les actuals Midlands angleses, des de finals dels anys 650 fins a la seva mort el 675. La seva arribada al tron va marcar el final del domini d'Oswiu de Northúmbria sobre el sud d'Anglaterra. De fet, Wulfhere va expandir la seva influència per gran part d'aquesta regió. Les campanyes contra els saxons de la Casa de Wessex van expandir el control de Mèrcia per bona part de la vall del Tàmesi. Va conquistar el regne de Wihtwara a l'illa de Wight i la vall del riu Meon, cedint el control d'aquestes regions al rei Aethelwealh del Regne de Sussex. També va tenir influència sobre els territoris de Surrey, Essex i Kent. Es va casar amb (més tard santa Ermenilda), filla del rei de Kent Eorcenberht, i que a la mort del seu espòs es retirà al claustre i fou abadessa d'Ely. Va morir, possiblement per malaltia, l'any 675 i va ser succeït pel seu germà Æthelred. Eddius Stephanus, en la seva biografia de Wilfrid de York, descriu Wulfhere com "un home de ment orgullosa i de voluntat insaciable".
rdf:langString Wulfhere (auch Uulfhere, Uulfherus, Vulfhere, Wlfarius, Wlfharius, Wulfere, Uulfharius; † 675) war in den Jahren 658 bis zu seinem Tod König des angelsächsischen Königreiches Mercia. Einige Historiker datieren seine Regierungszeit in die Jahre von 657 bis 674.
rdf:langString Ο Γούλφχερ της Μερκίας (Wulfhere, πέθανε το 675) βασιλιάς της Μερκίας (658 - 675) μέλος του Οίκου του Ικέλ δεύτερος γιος του Πέντα της Μερκίας και διάδοχος του Οσουί της Νορθουμβρίας ήταν ο πρώτος χριστιανός βασιλιάς της Μερκίας σαν ενωμένο χριστιανικό έθνος. Η άνοδος του Γούλφχερ στον θρόνο σήμανε το τέλος της σύντομης ηγεμονίας του Οσουί στην νότια Αγγλία και ο Γούλφχερ επανέκτησε την εξουσία του πατέρα του στην ευρύτερη περιοχή, οι εκστρατείες του επανέφεραν την κυριαρχία της Μερκίας στην κοιλάδα του Τάμεση. Κατέκτησε την Νήσο Γουάιτ και την κοιλάδα του ποταμού Μεόν την οποία παρέδωσε στον βασιλιά Έθελγουιλ των νότιων Σαξόνων, απέκτησε το Σάρρεϋ, το Έσσεξ και το Κεντ.Ο Γούλφχερ παντρεύτηκε την Ερμενίλδα, την κόρη του βασιλιά του Κεντ η οποία έγινε αργότερα ηγουμένη του Έλι.Ο πατέρας του σκοτώθηκε στην μάχη του Βινβάεντ εναντίον του Οσουί της Νορθουμβρίας (655), τον διαδέχθηκε ο μεγαλύτερος αδελφός του Πεάντα της Μερκίας υπό την ηγεμονία του Οσουί αλλά πέθανε πιθανώς δολοφονηθείς έξι μήνες αργότερα, ο ίδιος ο Γούλφχερ ανέβηκε στον θρόνο ύστερα από εξέγερση εναντίον της Νορθουμβρίας (658) στην οποία οι κυβερνήτες του Οσουί εκδιώχθηκαν. Μετά τον θάνατο του Οσουί (670) ο Γούλφχερ έγινε ο ισχυρότερος βασιλιάς στην νότια Βρετανία και κυρίαρχος από τις αρχές της δεκαετίας του 660 σε ολόκληρη την ευρύτερη περιοχή νότια του ποταμού Χάμπερ αλλά όχι στην Νορθουμβρία όπως ο πατέρας του, αμφισβήτησε τον γιο του Οσουί Έκγκφριθ της Νορθουμβρίας αλλά ηττήθηκε (674). Πέθανε από ασθένεια (675) και τον διαδέχτηκε ο επόμενος αδελφός του Έθελρεντ της Μερκίας. Ο Γούλφχερ περιγράφεται στο έργο του Στεφάνου Ριπόν "η ζωή του βασιλιά Γούλφχερ" σαν "ένας άντρας με ισχυρή θέληση και ακόρεστη βούληση".
rdf:langString Wulfhere (m. 675) estis reĝo de Mercia, Anglio, de 658 al sia morto. Dum lia regado Mercia ekdominis sudan Anglion.
rdf:langString Wulfhere (muerto en 675) fue rey de Mercia, reino situado en lo que hoy constituyen las actuales Midlands inglesas, desde finales de los años 650 hasta su muerte en 675. Fue el primer rey cristiano de Mercia, aunque se desconoce cuándo o cómo se convirtió al cristianismo. Su llegada al trono marcó el final del dominio de Oswiu de Northumbria sobre el sur de Inglaterra, y Wulfhere, de hecho, expandió su influencia por gran parte de esa región. Las campañas contra los sajones de Wessex llevaron a que el control de Mercia se extendiera también por buena parte del valle de Támesis. Conquistó la isla de Wight y el Meonwara, otorgando el control de estas regiones al rey Aethelwealh de Sussex. También tuvo influencia en Surrey, Essex y Kent. Se casó con , hija del rey Earcomberto de Kent. El padre de Wulfhere, Penda, murió en 655 en la batalla de Winwaed, luchando contra Oswiu de Northumbria. Uno de sus hijos, Peada de Mercia, se convirtió en rey bajo el dominio de Oswiu, pero fue asesinado un año más tarde. Wulfhere llegó al trono cuando un grupo de nobles de Mercia organizaron una revuelta contra el gobierno de Northumbria en 658, expulsando a los gobernadores de Oswiu. Para el año 670, año de la muerte de Oswiu, Wulfhere era el rey más poderosos de todo el sur de Gran Bretaña. De hecho, fue el señor del territorio britano al sur del río Humber desde comienzos de los años 660, aunque no llegó a ser señor de Northumbria, como su padre. En 674 se enfrentó al hijo de Oswiu, Egfrido de Northumbria, pero fue derrotado. Murió, posiblemente por enfermedad, en el año 675. Fue sucedido como rey de Mercia por su hermano Aethelred. Esteban de Ripon, en su biografía de Wilfrido de York, describe a Wulfhere como "un hombre de orgullosa mente y de voluntad insaciable".​
rdf:langString Wulfhere est roi de Mercie de 658 jusqu'à sa mort, en 675. Fils de Penda, Wulfhere devient roi après une révolte contre la domination northumbrienne en Mercie. Son avènement marque la fin de la suprématie d'Oswiu de Northumbrie sur le sud de l'Angleterre. Il étend son autorité sur la vallée de la Tamise aux dépens du Wessex et conquiert l'île de Wight et les régions environnantes, qu'il offre au roi Æthelwalh de Sussex. Sa domination s'étend également sur le Surrey, l'Essex et le Kent, mais pas sur la Northumbrie. Wulfhere est le premier roi chrétien de Mercie, mais la date et les raisons de sa conversion sont inconnues. Il meurt encore jeune, probablement de maladie, et son frère Æthelred lui succède. Il est décrit dans la Vita sancti Wilfrithi comme « un homme à l'esprit fier, et à la volonté insatiable ».
rdf:langString Wulfhere atau Wulfar adalah raja Mercia dari 658 hingga kematiannya pada 675. Putra Penda, Wulfhere menjadi raja setelah pemberontakan melawan kekuasaan Northumbria di Mercia. Aksesinya menandai berakhirnya supremasi Oswiu atas Northumbria di Inggris selatan. Dia memperluas wewenangnya atas lembah Thames dengan mengorbankan Wessex dan menaklukkan Pulau Wight dan sekitarnya, yang dia tawarkan kepada Raja . Kekuasaannya juga meluas ke Surrey, Essex dan Kent, tetapi tidak di Northumbria. Wulfhere adalah raja Kristen pertama Mercia, tetapi tanggal dan alasan penobatannya tidak diketahui. Dia meninggal masih muda, mungkin karena sakit, dan saudaranya Æthelred menggantikannya. Dia digambarkan dalam sebagai "seorang pria bersemangat tinggi dan berkeinginan kuat".
rdf:langString Wulfhere or Wulfar (died 675) was King of Mercia from 658 until 675 AD. He was the first Christian king of all of Mercia, though it is not known when or how he converted from Anglo-Saxon paganism. His accession marked the end of Oswiu of Northumbria's overlordship of southern England, and Wulfhere extended his influence over much of that region. His campaigns against the West Saxons led to Mercian control of much of the Thames valley. He conquered the Isle of Wight and the Meon valley and gave them to King Æthelwealh of the South Saxons. He also had influence in Surrey, Essex, and Kent. He married Eormenhild, the daughter of King Eorcenberht of Kent. Wulfhere's father, Penda, was killed in 655 at the Battle of Winwaed, fighting against Oswiu of Northumbria. Penda's son Peada became king under Oswiu's overlordship but was murdered six months later. Wulfhere came to the throne when Mercian nobles organized a revolt against Northumbrian rule in 658 and drove out Oswiu's governors. By 670, when Oswiu died, Wulfhere was the most powerful king in southern England. He was effectively the overlord of England south of the Humber from the early 660s, although not overlord of Northumbria as his father had been. In 674, he challenged Oswiu's son Ecgfrith of Northumbria, but was defeated. He died, probably of disease, in 675. Wulfhere was succeeded as King of Mercia by his brother, Æthelred. Stephen of Ripon's Life of Wilfrid describes Wulfhere as "a man of proud mind, and insatiable will".
rdf:langString Wulfhere (VII secolo – 675) fu sovrano di Mercia, che governò dal 657 o 658 fino alla morte.
rdf:langString ウルフヘレ(Wulfhere、? - 675年)は、七王国時代のマーシア王国の王(在位:658年 - 675年)。父はマーシア王ペンダ。キリスト教に帰依した最初のマーシア王として知られる。しかしながら彼がいつ、どのようにキリスト教徒になったのかは分かってはいない。 彼の登場により、ノーサンブリア王のは南イングランドの宗主権を失い、代わりに彼がその権力を握った。彼はウェセックスの領土を侵略、現在のバークシャー、オックスフォードシャー、バッキンガムシャーの広範に及ぶテムズ川上流域の渓谷地帯を手中に収め、また南部のワイト島、現ハンプシャーの流域を侵略、改宗の際に自らがその名付け親となった(すなわち義理の「親」として影響力のある)ケント王のに与えた。自らはケント王の娘を妻とした。 655年に父ペンダがで戦死、息子のペーダが継ぐとノーサンブリア王オスウィが宗主のもとで従属に甘んじるようになったが、結局ペーダは殺されマーシアはノーサンブリアの支配下を受けてしまう。しかし658年にマーシア貴族たちがノーサンブリアへの反乱を起こすとウルフヘレは王位に、オスウィの支配を一掃させた。 670年に宿敵オスウィが死去、この時点でウルフヘレはアングロサクソン諸国の中で最も強力な王となる。660年代にかけて彼はイングランドハンバー川以南の宗主として覇権を握ったが、父ペンダのようにノーサンブリアに対してはその支配を及ぼす事はできなかった。674年に彼はオスウィの息子に戦いを挑むが敗北、675年に恐らくは病で没した。彼の死後マーシア王位は兄弟であるに継がれた。
rdf:langString Wulfhere of Wulfar (gestorven 675) was van 658 tot 675 n.Chr. koning van Mercia. Hij was de eerste christelijke koning van Mercia, hoewel niet bekend is wanneer en hoe hij tot het christendom werd bekeerd. Zijn aantreden als koning luidde het einde in van Oswiu van Northumbria's opperheerschappij over het huidige zuiden van Engeland. Wulfhere breidde zijn invloed over het grootste deel van deze regio uit. Zijn campagnes tegen de West-Saksen leidde tot de Mercische controle over een groot deel van de Theemsvallei. Hij veroverde het Isle of Wight en de vallei van de Meon en gaf deze aan koning van de Zuid-Saksen. Hij had ook invloed in Surrey, Essex en Kent. Wulfhere trouwde met Eormenhild, de dochter van koning Eorcenberht van Kent. Wulfheres vader, Penda, had in 655 in de slag bij Winwaed de dood gevonden tegen Oswiu van Northumbria. Penda's zoon Peada werd nu onder Oswiu's opperheerschappij koning van Mercia, maar werd een jaar later al vermoord. Wulfhere kwam op de troon toen Mercische edelen in 658 een opstand tegen de Northumbrische heerschappij organiseerden en Oswiu's gouverneurs verjoegen. Tegen 670, toen Oswiu stierf, was Wulfhere de machtigste koning in het zuiden van Britannia. Vanaf de vroege jaren 660 was hij effectief de opperheerser over Brittania ten zuiden van de Humber, hoewel niet van Northumbria, zoals zijn vader wel was geweest. In 674 trad hij in het strijdperk tegen Oswiu's zoon Ecgfrith van Northumbria, maar hij werd verslagen. Wulfhere stierf in 675 waarschijnlijk aan een ziekte. Wulfhere werd als koning van Mercia opgevolgd door zijn broer, . Stefanus van Ripon's Life of Wilfrid beschrijft Wulfhere als "een wilskrachtige, trotse man".
rdf:langString Vulfário (em inglês: Wulfhere ou Wulfar; em latim: Wulfarius; morto em 675) foi o rei de Mércia de 658 até 675. Ele foi o primeiro rei cristão de Mércia, embora não se saiba quando ou como ele se converteu do paganismo anglo-saxão. Sua ascensão marcou o fim da soberania de Osvio da Nortúmbria sobre o sul da Inglaterra, e Vulfário estendeu sua influência sobre grande parte daquela região. Suas campanhas contra o reino de Wessex levou Mércia a controlar grande parte do vale do rio Tâmisa. Ele conquistou a Ilha de Wight e o vale do rio Meon e os passou para o rei . Ele também manteve sua influência sobre Surrey, Essex e Kent. Ele se casou com Eremenilda de Kent, filha do rei Earcomberto de Kent. O pai de Vulfário, Penda da Mércia, foi morto em 655 na batalha de Winwaed, lutando contra Osvio de Nortúmbria. O filho de Penda, Peada da Mércia, tornou-se rei sob a soberania de Osvio, mas foi assassinado um ano depois. Vulfário subiu ao trono quando os nobres de Mércia organizaram uma revolta contra o domínio de Nortúmbria em 658, expulsando os governadores de Osvio. Em meados de 670, quando Osvio morreu, Vulfário era o rei mais poderoso do sul da Grã-Bretanha. Ele foi o senhor da Grã-Bretanha ao sul do Humber no início da década de 660, embora não tenha sido senhor da Nortúmbria, ao contrário de seu pai. Em 674, ele desafiou o filho de Osvio, Egfrido da Nortúmbria, mas foi derrotado. Ele morreu, provavelmente de doença, em 675. Vulfário foi sucedido como rei da Mércia por seu irmão, Etelredo. , em A Vida de , descreve Vulfário como "um homem de espírito orgulhoso e vontade insaciável".
rdf:langString Вульфхер (англ. Wulfhere) — король Мерсии, правил в 658—675 годах. Сын Пенды. Имя матери Вульфхера нигде не упоминается, но так как Беда Достопочтенный называет только одну жену Пенды королеву Киневису, то, весьма вероятно, что она и была матерью Вульфхера. Дата рождения Вульфхера неизвестна, но Беда говорит, что ко времени своего вступления на престол в 658 году он был молодым человеком. Таким образом, вероятно, он родился в конце 30-х годов VII века. Ничего не известно о детстве Вульфхера. У него были два брата Педа и Этельред, и две сестры, Кинебурга и Кинесвита; также возможно, что , король Магонсета, был братом Вульфхера. После гибели отца Пенды и брата Педы, вся Мерсия перешла под контроль короля Нортумбрии Освиу. Однако где-то в конце 658 года три мерсийских дворянина, Эдберт, Эфа и Иммин, изгнали наместников Освиу и провозгласили Вульфхера королём. По-видимому, Освиу был занят войной с пиктами в северной Британии, и потому не смог подавить восстание мерсийцев. В отличие от отца, Вульфхер был христианином, однако неизвестно, когда и при каких обстоятельствах он крестился. Возможно, это было одним из условий его примирения с Освиу. При нём в Мерсии появился первый епископ, Трумхер, однако наиболее известными церковными деятелями его эпохи являются епископы Яруман, Чед Мерсийский и Вильфрид Йоркский. Вульфхер продолжал помогать монастырю в Медсхэмстеде, основанному Педой. Он принял у себя епископа Вини, изгнанного из Уэссекса, и помог ему занять кафедру в Лондоне. В 660 г. Вульфхер женился на Эрменхильде, дочери Эрконберта Кентского. Этот брак должен был способствовать политическому и экономическому сближению двух королевств и, возможно, он был также важным фактором, повлиявшим на обращение Вульфхера и его народа в христианство. Впоследствии Вульфхер поддерживал в борьбе за кентский трон своего племянника Эдрика против Хлотхера. Отношения Вульфхера с епископом Вильфридом зарегистрированы в «Житии Вильфрида» Эддиуса. На протяжении 667—669 годов, в то время когда Вильфрид жил в Рипоне, Вульфхер часто приглашал его к себе в Мерсию, когда ему нужны были услуги епископа. Согласно Эддиусу, Вульфхер вознаграждал Вильфрида «многочисленными наделами земли», на которых Вильфрид «вскоре основывал церкви для слуг божьих». При его правлении основанное его братом Педой аббатство в Медесхемстеде (в современном Питерборо) стало весьма процветающим. Король был очень привязан к нему и согласно Англосаксонской хронике не жалел на него ни серебра, ни золота, ни земель. Монастырь был достроен в 664, на седьмом году правления короля Вульфхера и торжественно освящён. Дарения земель монастырю засвидетельствовали помимо Вульфхера, король Нортумбрии Освиу, короли Эссекса Сигехер и Себби, брат короля Этельред, его сестры Кинебурга и Кинесвита, а также архиепископ Деусдедит, мерсийский епископ Яруман и ещё многие церковные деятели той эпохи. Вульфхер проводил активную завоевательную политику по отношению к соседям. В 661 г. он разбил Кенвалха и захватил Уэссекс до долины Меона. Западные саксы были вынуждены перенести свою столицу из Дорчестера на юг, в Винчестер. Около 665 г. Вульфхер подчинил себе Сассекс и восстановил там христианство. Вульфхер стал крестным отцом Этельвалха Сассекского, помог тому захватить остров Уайт и послал туда священника Эоппу проповедовать христианство. Не менее активен Вульфхер был на западе. Он подчинил своему влиянию Хвикке, а также Рокенсет и Магонсет, образовавшиеся на месте бывшего бриттского королевства Пенгверн. В некоторых из подчиненных королевств правили родственники Вульфхера, например, Фритувольд в Суррее и Меревалх в Магонсете. Таким образом, Вульфхер стал самым могущественным англосаксонским королём, хотя «Англо-саксонская хроника» и не включает его в число бретвальд. Беда Достопочтенный не причисляет его к правителям, которые осуществили абсолютную власть, но современные историки полагают, что возвышение королевства Мерсия началось в его господство. Он, кажется, был эффективным повелителем Британии южнее Хамбера с начала 660-х годов, хотя и не был повелителем Нортумбрии как его отец.Хотя Беда не упоминает Вулфхера в своем списке верховных королей, он, без сомнения, обладал значительной властью в Южной Англии. Когда он вторгся в Нортумбрию, в составе его войска были отряды почти из всех англосаксонских королевств. Документ под названием Племенной Hidage (Tribal Hidage) может датироваться периодом правления Вульфхера. Составленный прежде, чем множество маленьких народов были поглощены в большие королевства, такие как Mercia, это запись народов англосаксонской Англии, наряду с оценкой собственности, в том числе земли. Так как этот документ, очевидно, был создан после того, как в этой местности появилась грамотность вместе с христианским духовенством, то Племенной Hidage, вероятно, был создан в середине или в конце седьмого столетия. Но до настоящего времени документ точно не датирован. Некоторые ученые считают что документ появился во время правления или Оффы Мерсийского (757—796), или Эдвина Святого короля Нортумбрии (585—633), или Освиу короля Нортумбрии (612—670). Согласно англосаксонской хронике в 661 году Вульфхер зарегистрирован в как разорил Эскесдун изматывающий Ashdown, на Западной Саксонской территории. Gewisse, мысль, чтобы быть оригинальной группой, из которой происходили Западные Саксы, кажется, первоначально обосновались в верхней долине Темзы, и что отчеты переживают шестого столетия, показывают им активный в той области. Всплеск Mercian под Wulfhere разместил их под серьёзным давлением. Также в раннем 660s, Запад Saxon видит Дорчестера, в той же самой области, был разделен, и новая епархия, настроенная в Винчестере. Это решение было вероятно реакцией на прогресс Mercians в традиционный центр Западных Саксов, уезжая из Дорчестера опасно близко к границе. В течение нескольких лет видит Дорчестер, был оставлен; точная дата не известна, но это было вероятно в середине 660s. В дополнение к нападению на Ashdown, Wulfhere совершил набег на остров Уайт в 661. Он впоследствии дал и остров и территорию Meonware, которые растягивают во всю длину реку Meon, на материке к северу от острова Уайт, его Королю крестника Тthelwealh Южных Саксов. Кажется вероятным, что правящая династия на острове нашла эти меры приемлемыми до некоторой степени, так как Западные Саксы, под Cædwalla, истребляли всю семью, когда они пошли в своё собственное наступление на острове в 686. После завоевания острова Уайт, Wulfhere приказал, чтобы священник Eoppa предоставил крещение жителям. Согласно Хронике, это было первым разом, когда крещение христианина достигло острова. В раннем 670s Король Cenwealh Уэссекса умер, и возможно в результате напряжения, вызванного военной деятельностью Wulfhere’s Западное Саксонское фрагментированное королевство, и приехал, чтобы управляться underkings, согласно Bede. В конечном счете эти underkings были побеждены, и королевство воссоединено, вероятно Cædwalla, но возможно Centwine. Спустя десятилетие после смерти Wulfhere’s, Западные Саксы под Cædwalla начали агрессивное расширение на восток, полностью изменяя большую часть прогресса Mercian. В дополнение к тому, чтобы быть крестником Wulfhere’s, у Короля Æthelwealh Южных Саксов была связь с Mercians через брак. Его женой была Королева Eafe, дочь Eanfrith Hwicce, племя, территорию которого кладут на юго-запад Mercia. У Hwicce была их собственная королевская семья, но кажется, что в этой дате они были уже зависимы от Wulfhere: брак между Æthelwealh и Eafe, возможно, хорошо имел место в суде Wulfhere’s, так как известно, что Æthelwealh был преобразован там. Королевство Hwicce иногда расценивается как создание Penda’s, но одинаково вероятно, что королевство существовало независимо от Mercia, и что Penda и влияние увеличения Wulfhere’s в области представляли расширение власти Mercian, а не создание отдельного юридического лица. Почти ничто не известно об отношениях Мерсии с Восточной Англией в то время. В 664 году умер от чумы король Восточной Англии Этельвольд, и ему наследовал Эльдвульф, правивший на протяжении пятидесяти лет. Восточная Англия ранее была во власти Нортумбрии, но не сохранилось никаких свидетельств, что это продолжалось и после вступления Вульфхера на престол. В том же 664 году от той же эпидемии чумы умер и Свитхельм король восточных саксов и ему наследовали два его сына Сигхер и Себби; Беда называет их — «правители… при Вульфхере, короле Мерсии». Под влиянием чумы Сигхер с частью своего народа оставил христианскую веру и стал отступником. Сам король и большинство его подданных, знатных и простых, начали восстанавливать заброшенные капища и поклоняться идолам, словно это могло защитить их от чумы. Как только король Вульфхер узнал, что часть королевства отреклась от веры, он послал епископа Ярумана и других священников, чтобы исправить заблуждения и вернуть королевство к истинной вере. Яруман действовал с великим благоразумием, поскольку был человеком религиозным и добрым; проехав повсюду, он преуспел в возвращении народа и короля Сигхера на путь праведности. В результате они забросили или разрушили воздвигнутые ими капища и алтари и вновь открыли церкви. Яруман не был первым епископом Личфилда; Беда упоминает его предшественника Трумхера, но ничто не известно ни о действиях Трумхера, ни кто назначил его. Из этих событий видно, что влияние Освиу на юге уменьшилось к этому времени (если ещё не прежде), и что Вульфхер теперь доминировал над этими областями. Это становится ещё более ясным, когда между 665 и 668 годами Вульфхер продал епископскую кафедру в Лондоне некому Вину, который был выслан из западно-саксонской епархии . Лондон же в тот период находился в пределах территории восточных саксов . Эрконберт был король Кента во вступлении Wulfhere’s, и эти две семьи стали связанными, когда Wulfhere женился на дочери Eorcenberht’s Eormenhild. В сыне 664 Eorcenberht’s Egbert преуспел к трону Kentish. Ситуация в Кенте в смерти Egbert’s в 673 ясно не зарегистрирована. Кажется, что год прошёл прежде, чем Hlothhere, брат Egbert’s, стал королём. У Wulfhere, возможно, был интерес к последовательности, как через его брак Eormenhild он был дядей двух сыновей Egbert’s, Eadric и Wihtred. Это размышлялось, что Wulfhere действовал как эффективный правитель Кента в междуцарствии между смертью Egbert’s и вступлением Hlothhere’s. Другая связь Mercian с Кентом была через Merewalh, короля Magonsæte, и следовательно подкороля при Wulfhere. Merewalh, кто, возможно, был братом Wulfhere’s, был женат на сестре Hlothhere’s, Eormenburh. Суррей не зарегистрирован, как всегда будучи независимым королевством, но был по крайней мере областью, которая находилась под контролем различных соседей в разное время. Этим управлял Egbert до раннего 670s, когда чартер показывает Wulfhere подтверждение гранта, сделанного Епископу Eorcenwald Frithuwold, подкоролю в Суррее, который, возможно, расширил север в современный Бакингемшир. сам Frithuwold был вероятно женат на Wilburh, сестре Wulfhere’s. чартер, сделанный из Thame, датирован между 673 и 675, и это была вероятно смерть Egbert’s, которая вызвала вмешательство Wulfhere’s. Свидетель по имени Frithuric зарегистрирован на чартере в господстве преемника Wulfhere’s, Æthelred, делая грант к монастырю Питерборо, и аллитерация, обычная в англосаксонских династиях, привела к предположению, что эти два мужчины, возможно, оба произошли из Средней относящейся к англам династии, с Wulfhere, возможно помещавшим Frithuwold в трон Суррея. Чартер засвидетельствован тремя другими подкоролями, названными Osric, Wigheard, и Æthelwold; их королевства не идентифицированы, но чартер упоминает Sonning, область в том, что является теперь восточным Беркширом, и может случиться так, что один из этих подкоролей был правителем Sunningas, людьми той области. Это в свою очередь подразумевало бы доминирование Wulfhere’s той области к тому времени. влияние Wulfhere’s среди Lindesfara, территория которого, Lindsey, откладывает то, что является теперь Линкольнширом, известно от информации о епископальной власти. По крайней мере один из епископов Mercian Lichfield, как известно, осуществил власть там: Wynfrith, кто стал епископом на смерти Чеда в 672. Кроме того известно, что Wulfhere дал землю в Холме на Хамбер, в Lindsey, к Чеду, для монастыря. возможно, что у Чеда также была власть там как епископ, вероятно не позже чем 669. может случиться так, что политическое основание для епископального контроля Mercian Lindesfara было положено рано в господстве Wulfhere’s, под Trumhere и Jaruman, двумя епископами, которые предшествовали Чеду.
rdf:langString Wulfhere av Mercia, död 675, var kung av riket Mercia i nuvarande Midlands i England mellan åren 658 och 675. Han var Mercias förste kristne regent, men det är inte känt när eller hur han blev omvänd till kristendomen. Under Wulfheres tid som regent återtog Mercia sin dominans över södra England. Han var son till Penda och efterträddes som kung av sin bror Æthelred.
rdf:langString Вульфгер (давн-англ. Wulfhere, Wulfar; ? — 675) — король Мерсії у 658—675 роках.
xsd:nonNegativeInteger 35941
xsd:gYear 0658
xsd:gYear 0658

data from the linked data cloud