Wilfrid

http://dbpedia.org/resource/Wilfrid an entity of type: Thing

Wilfrid de York (Ripon, Northúmbria, Anglaterra, 634 - , 24 d'abril de 709) fou un monjo i bisbe de York. És venerat com a sant per diverses confessions cristianes. La seva festa és el 12 d'octubre. rdf:langString
Wilfrid (n. ĉ.633, m. ĉ.709) estis anglosaksa sanktulo kaj ĉefepiskopo de Jorko, Anglio. Li ludis gravan rolon en la evoluo de la anglosaksa eklezio. rdf:langString
Wilfrid (auch Wilfrith, Uilfrid, Wilfrið, Wilfriþ, Wilferð, Wilferþ usw.; * um 634; † 709/710) war eine der bedeutendsten Personen der britannischen Kirchengeschichte des späten 7. Jahrhunderts. Sein Leben stand unter dem Zeichen des Disputs zwischen keltischen und römischen Einflüssen in der angelsächsischen Kirche. In seiner Funktion als Abt und Bischof übte er großen politischen Einfluss aus. Nach seinem Tod wurde er als Heiliger verehrt. rdf:langString
Wilfridus atau Walfridus (skt. 633 – 709 atau 710) merupakan seorang uskup dan santo berkebangsaan Inggris. Ia lahir dari keluarga bangsawan Northumbria, dan memasuki kehidupan religius sebagai remaja dan belajar di Lindisfarne, Canterbury, Galia, dan di Roma; ia kembali ke Northumbria pada sekitar tahun 660, dan menjadi abbas serta mendirikan sebuah biara baru di Ripon. Hari perayaan Santo Wilfridus jatuh pada tanggal 12 Oktober atau 24 April. rdf:langString
San Vilfrido di York (Regno di Northumbria, 634 circa – Oundle, 24 aprile 709) è stato un vescovo britanno.È venerato da tutte le Chiese che ammettono il culto dei santi. Visse in un periodo cruciale per il cristianesimo in Britannia: sebbene infatti sin dal V secolo la popolazione britannica fosse stata quasi interamente convertita alla religione cristiana, tuttavia le successive invasioni degli anglosassoni avevano riportato con prepotenza il culto delle antiche divinità pagane. A ciò si era aggiunta la lotta per il predominio tra la corrente del cosiddetto cristianesimo celtico e la tradizione della Chiesa di Roma. rdf:langString
( 같은 이름을 가진 다른 사람에 대해서는 윌프레드 문서를 참고하십시오.) 윌프리드(고대 영어: Wilfrith: 633년경 - 709년경)은 영국의 주교이자 성인이다. rdf:langString
Wilfryd z Yorku, Wilfryd z Ripon, Wilfrith (ur. 634 w Nortumbrii, zm. 709 w Oundle) – angielski duchowny, opat klasztoru w Ripon, biskup Yorku i Hexham, święty Kościoła katolickiego oraz anglikańskiego. rdf:langString
Wilfrid(us) of Walfridus van York (oorspronkelijke spelling Wilfrith) (rond 634 - 24 april 709) was een Engelse bisschop en heilige. Wilfrid werd geboren in een voorname familie in Northumbria, tegenwoordig Noordwest-Engeland. Hij verliet op jeugdige leeftijd het ouderlijk huis om in Lindisfarne, Canterbury, Gallië en in Rome te studeren; tegen 660 keerde hij terug naar Northumbria, waar hij abt werd van het nieuw opgerichte klooster in Ripon. In 664 was Wilfrid woordvoerder van het Romeinse standpunt tijdens de synode van Whitby. Hier maakte hij naam door een toespraak waarin hij betoogde dat de Romeinse methode moest worden ingevoerd voor de exacte berekening van de eerste Paasdag (de computus). rdf:langString
Вільфрід Йоркський (англ. Wilfrid; 633/634, Нортумбрія — бл. 709, Ріпон) — англосаконський середньовічний церковний діяч, місіонер, католицький святий. rdf:langString
Вильфрид Йоркский (англ. Wilfrid, лат. Wilfridus; 634—709) — архиепископ Йоркский (664—678 и 686—691), (692—705), (705—709), святой Римско-католической церкви. Память 12 (25) октября и 24 (6) мая. rdf:langString
Wilfrid (escrito originalmente Wilfrith;​ ca. 633 – ca. 709) fue un obispo y santo inglés. Northumbriano de familia noble, entró en la vida religiosa en la adolescencia y estudió en Lindisfarne, Canterbury, en la Galia, y en Roma; regresó a Northumbria alrededor de 660, y se convirtió en el abad del recién fundado monasterio de Ripon. En 664 Wilfrid actuó como portavoz de la facción Romana durante el Sínodo de Whitby, y se hizo famoso por su discurso en favor de la adopción del método romano para el cálculo de la fecha de la Pascua. Su éxito llevó al hijo del rey, Alhfrith, a nombrarle obispo de Northumbria. Wilfrid eligió ser consagrado en la Galia, debido a la falta de lo que él considera obispos válidamente consagrados en Inglaterra en ese momento. Durante su ausencia, Alhfrith parece h rdf:langString
Wilfrid ou Wilfrith, né vers 633 et mort en 709 ou 710, est un religieux anglo-saxon. Originaire de Northumbrie, Wilfrid bénéficie dans sa jeunesse du soutien de la reine Eanflæd et étudie à Lindisfarne et à Canterbury avant de se rendre sur le continent pour poursuivre sa formation à Lyon et à Rome. De retour en Angleterre, il joue un rôle important dans l'adoption de la méthode romaine du calcul de la date de Pâques lors du concile de Whitby en 664. Nommé évêque d'York la même année, il ne le devient effectivement qu'en 669 et fait preuve d'une grande activité dans son diocèse en fondant plusieurs églises et monastères. L'important pouvoir qu'il détient en tant que seul évêque du Nord de l'Angleterre suscite la méfiance du roi Ecgfrith et de l'archevêque Théodore de Tarse, qui le dépose rdf:langString
Wilfrid (c. 633 – 709 or 710) was an English bishop and saint. Born a Northumbrian noble, he entered religious life as a teenager and studied at Lindisfarne, at Canterbury, in Francia, and at Rome; he returned to Northumbria in about 660, and became the abbot of a newly founded monastery at Ripon. In 664 Wilfrid acted as spokesman for the Roman position at the Synod of Whitby, and became famous for his speech advocating that the Roman method for calculating the date of Easter should be adopted. His success prompted the king's son, Alhfrith, to appoint him Bishop of Northumbria. Wilfrid chose to be consecrated in Gaul because of the lack of what he considered to be validly consecrated bishops in England at that time. During Wilfrid's absence Alhfrith seems to have led an unsuccessful revolt rdf:langString
Wilfrid av York eller Wilfrid av Ripon eller bara Wilfrid (ursprungligen stavat Wilfrith), född cirka 633, död cirka 709, var en engelsk biskop som i dag vördas som helgon. Han föddes i en northumbrisk adelsfamilj. I tonåren gick han i kloster, och efter studier i Lindisfarne, Canterbury, i Gallien och i Rom återvände han omkring år 660 till Northumbria som abbot i ett nyligen grundat kloster i Ripon. År 664 agerade han som talesman för Rom vid synoden i Whitby, där han blev känd för det tal i vilket han förespråkade att man skulle anta den romerska metoden för bestämning av datumet för Jesu uppståndelse. Framgången fick kung Oswius son Alhfrith att utnämna honom till biskop av Northumbria. Wilfrid valde att låta sig biskopsvigas i Gallien, eftersom han ansåg att det inte fanns några gilti rdf:langString
rdf:langString Wilfrid
rdf:langString Wilfrid de York
rdf:langString Wilfrid von York
rdf:langString Vilfrido de Jorko
rdf:langString Wilfredo de York
rdf:langString Wilfridus
rdf:langString Wilfrid
rdf:langString Vilfrido di York
rdf:langString 윌프리드
rdf:langString Wilfrid van York
rdf:langString Wilfryd z Yorku
rdf:langString Wilfrid
rdf:langString Вильфрид Йоркский
rdf:langString Вільфрід Йоркський
xsd:integer 145295
xsd:integer 1118943817
rdf:langString Ripon, Sompting , and Frisia .
rdf:langString
rdf:langString y
xsd:integer 709
xsd:gMonthDay --10-12
rdf:langString Catholicism
rdf:langString England
rdf:langString Middle Ages
rdf:langString Saints
rdf:langString Biography
xsd:integer 2
rdf:langString y
rdf:langString Wilfrid
xsd:integer 678
xsd:integer 664 692 705
rdf:langString Wilfrid de York (Ripon, Northúmbria, Anglaterra, 634 - , 24 d'abril de 709) fou un monjo i bisbe de York. És venerat com a sant per diverses confessions cristianes. La seva festa és el 12 d'octubre.
rdf:langString Wilfrid (n. ĉ.633, m. ĉ.709) estis anglosaksa sanktulo kaj ĉefepiskopo de Jorko, Anglio. Li ludis gravan rolon en la evoluo de la anglosaksa eklezio.
rdf:langString Wilfrid (auch Wilfrith, Uilfrid, Wilfrið, Wilfriþ, Wilferð, Wilferþ usw.; * um 634; † 709/710) war eine der bedeutendsten Personen der britannischen Kirchengeschichte des späten 7. Jahrhunderts. Sein Leben stand unter dem Zeichen des Disputs zwischen keltischen und römischen Einflüssen in der angelsächsischen Kirche. In seiner Funktion als Abt und Bischof übte er großen politischen Einfluss aus. Nach seinem Tod wurde er als Heiliger verehrt.
rdf:langString Wilfrid (escrito originalmente Wilfrith;​ ca. 633 – ca. 709) fue un obispo y santo inglés. Northumbriano de familia noble, entró en la vida religiosa en la adolescencia y estudió en Lindisfarne, Canterbury, en la Galia, y en Roma; regresó a Northumbria alrededor de 660, y se convirtió en el abad del recién fundado monasterio de Ripon. En 664 Wilfrid actuó como portavoz de la facción Romana durante el Sínodo de Whitby, y se hizo famoso por su discurso en favor de la adopción del método romano para el cálculo de la fecha de la Pascua. Su éxito llevó al hijo del rey, Alhfrith, a nombrarle obispo de Northumbria. Wilfrid eligió ser consagrado en la Galia, debido a la falta de lo que él considera obispos válidamente consagrados en Inglaterra en ese momento. Durante su ausencia, Alhfrith parece haber encabezado una fallida rebelión contra su padre, Oswiu, poniendo en duda la validez del nombramiento de Wilfrid. Antes del regreso de Wilfrid, Oswiu había nombrado a Ceadda en su lugar, lo que llevó a Wilfrid a retirarse a Ripon durante unos años tras su regreso a Northumbria. Tras convertirse en arzobispo de Canterbury en 668, Teodoro de Tarso resolvió la situación deponiendo a Ceadda y restableciendo a Wilfrid como obispo de Northumbria. En los siguientes nueve años Wilfrid desempeñó sus funciones episcopales, fundó monasterios, construyó iglesias y mejoró la liturgia. Sin embargo, su diócesis era muy grande, y Teodoro deseaba reformar la Iglesia inglesa, un proceso que incluía dividir las mayores diócesis en unidades más pequeñas. Cuando Wilfrid se enemistó con el rey Ecgfrith de Northumbria (debido a que defendía el uso romano contra las muy arraigadas costumbres de la iglesia anglosajona), Teodoro aprovechó la oportunidad para aplicar sus reformas, pese a las objeciones de Wilfrid. Tras ser expulsado de York por el rey, Wilfrid viajó a Roma para apelar al papado. El papa Agatón dictaminó a su favor, pero Ecgfrith se negó a acatar el decreto papal y en su lugar encarceló a Wilfrid a su regreso, antes de exilarle. Wilfrid pasó los siguientes diez años en Selsey, donde fundó una sede episcopal y convirtió al cristianismo a los habitantes del reino de Sussex. Teodoro y Wilfrid resolvieron sus diferencias y el primero instó al nuevo rey de Northumbria, Aldfrith, a que permitiera regresar a Wilfrid. Aldfrith consintió, pero en el año 691 lo expulsó de nuevo. Wilfrid fue entonces a Mercia, donde ayudó a los misioneros y actuó como obispo para el rey de Mercia. Wilfrid apeló al papado sobre su expulsión en 700, y el papa ordenó que la cuestión fuera decidida por un concilio inglés. Este concilio, que se celebró en Austerfield dos años después, intentó confiscar todas las nominaciones de Wilfrid, y este viajó a Roma para apelar contra la decisión. Sus oponentes en Northumbria le excomulgaron, pero el papado le dio su apoyo, y recuperó la dirección de Ripon y Hexham, sus monasterios northumbrianos. Wilfrid murió en el año 709 o 710. Tras su muerte fue venerado como santo. Hay división de opiniones sobre Wilfrid entre los historiadores. Sus seguidores encargaron a Esteban de Ripon la escritura de una Vita Sancti Wilfrithi (“Vida de San Wilfrid”) poco después de su muerte, y el mismo Beda también escribió extensamente acerca de él. Wilfrid vivió ostentosamente, y disponía de un séquito numeroso. Dirigió un gran número de monasterios, y afirmaba ser el primer inglés en introducir la Regla de San Benito en los monasterios de la isla. Algunos modernos historiadores le consideran principalmente un defensor de la costumbre romana, en contra de las costumbres de las iglesias Británica e Irlandesa, otros como un defensor de monacato.
rdf:langString Wilfridus atau Walfridus (skt. 633 – 709 atau 710) merupakan seorang uskup dan santo berkebangsaan Inggris. Ia lahir dari keluarga bangsawan Northumbria, dan memasuki kehidupan religius sebagai remaja dan belajar di Lindisfarne, Canterbury, Galia, dan di Roma; ia kembali ke Northumbria pada sekitar tahun 660, dan menjadi abbas serta mendirikan sebuah biara baru di Ripon. Hari perayaan Santo Wilfridus jatuh pada tanggal 12 Oktober atau 24 April.
rdf:langString Wilfrid ou Wilfrith, né vers 633 et mort en 709 ou 710, est un religieux anglo-saxon. Originaire de Northumbrie, Wilfrid bénéficie dans sa jeunesse du soutien de la reine Eanflæd et étudie à Lindisfarne et à Canterbury avant de se rendre sur le continent pour poursuivre sa formation à Lyon et à Rome. De retour en Angleterre, il joue un rôle important dans l'adoption de la méthode romaine du calcul de la date de Pâques lors du concile de Whitby en 664. Nommé évêque d'York la même année, il ne le devient effectivement qu'en 669 et fait preuve d'une grande activité dans son diocèse en fondant plusieurs églises et monastères. L'important pouvoir qu'il détient en tant que seul évêque du Nord de l'Angleterre suscite la méfiance du roi Ecgfrith et de l'archevêque Théodore de Tarse, qui le dépose en 678. Après avoir fait appel en vain au pape, Wilfrid s'exile dans le royaume de Sussex, où il entreprend la conversion des Saxons du Sud et fonde l'évêché de Selsey. Wilfrid retrouve brièvement son siège d'York dans la deuxième moitié des années 680, mais il en est à nouveau chassé en 691 par le successeur d'Ecgfrith, Aldfrith. Il se rend alors en Mercie et apporte son soutien à l'effort missionnaire en direction de la Frise. En 702, un concile réuni afin de régulariser la situation de Wilfrid décide la confiscation de tous ses biens. Il tente une nouvelle fois de plaider sa cause à Rome, mais ses opposants profitent de son absence pour l'excommunier. Le pape intercède en sa faveur, et après la mort d'Aldfrith, un accord est conclu entre les différentes parties, laissant à Wilfrid les monastères de Hexham et Ripon. Il meurt quelques années plus tard, en 709 ou 710. Peu après sa mort, Étienne de Ripon rédige une hagiographie de Wilfrid, la Vita sancti Wilfrithi, qui constitue la principale source des historiens modernes à son sujet. Bède le Vénérable parle également beaucoup de lui dans ses écrits, de manière moins dithyrambique. Le portrait de Wilfrid que ces sources permettent de dessiner est contrasté : un prélat ambitieux au train de vie dispendieux qui se montre néanmoins tout dévoué à son Église, comme en témoignent ses efforts missionnaires et ses fondations. Il fait rapidement l'objet d'un culte, avec une fête le 24 avril ou le 12 octobre.
rdf:langString San Vilfrido di York (Regno di Northumbria, 634 circa – Oundle, 24 aprile 709) è stato un vescovo britanno.È venerato da tutte le Chiese che ammettono il culto dei santi. Visse in un periodo cruciale per il cristianesimo in Britannia: sebbene infatti sin dal V secolo la popolazione britannica fosse stata quasi interamente convertita alla religione cristiana, tuttavia le successive invasioni degli anglosassoni avevano riportato con prepotenza il culto delle antiche divinità pagane. A ciò si era aggiunta la lotta per il predominio tra la corrente del cosiddetto cristianesimo celtico e la tradizione della Chiesa di Roma.
rdf:langString Wilfrid (c. 633 – 709 or 710) was an English bishop and saint. Born a Northumbrian noble, he entered religious life as a teenager and studied at Lindisfarne, at Canterbury, in Francia, and at Rome; he returned to Northumbria in about 660, and became the abbot of a newly founded monastery at Ripon. In 664 Wilfrid acted as spokesman for the Roman position at the Synod of Whitby, and became famous for his speech advocating that the Roman method for calculating the date of Easter should be adopted. His success prompted the king's son, Alhfrith, to appoint him Bishop of Northumbria. Wilfrid chose to be consecrated in Gaul because of the lack of what he considered to be validly consecrated bishops in England at that time. During Wilfrid's absence Alhfrith seems to have led an unsuccessful revolt against his father, Oswiu, leaving a question mark over Wilfrid's appointment as bishop. Before Wilfrid's return Oswiu had appointed Ceadda in his place, resulting in Wilfrid's retirement to Ripon for a few years following his arrival back in Northumbria. After becoming Archbishop of Canterbury in 668, Theodore of Tarsus resolved the situation by deposing Ceadda and restoring Wilfrid as the Bishop of Northumbria. For the next nine years Wilfrid discharged his episcopal duties, founded monasteries, built churches, and improved the liturgy. However his diocese was very large, and Theodore wished to reform the English Church, a process which included breaking up some of the larger dioceses into smaller ones. When Wilfrid quarrelled with Ecgfrith, the Northumbrian king, Theodore took the opportunity to implement his reforms despite Wilfrid's objections. After Ecgfrith expelled him from York, Wilfrid travelled to Rome to appeal to the papacy. Pope Agatho ruled in Wilfrid's favour, but Ecgfrith refused to honour the papal decree and instead imprisoned Wilfrid on his return to Northumbria before exiling him. Wilfrid spent the next few years in Selsey, now in West Sussex, where he founded an episcopal see and converted the pagan inhabitants of the Kingdom of Sussex to Christianity. Theodore and Wilfrid settled their differences, and Theodore urged the new Northumbrian king, Aldfrith, to allow Wilfrid's return. Aldfrith agreed to do so, but in 691 he expelled Wilfrid again. Wilfrid went to Mercia, where he helped missionaries and acted as bishop for the Mercian king. Wilfrid appealed to the papacy about his expulsion in 700, and the pope ordered that an English council should be held to decide the issue. This council, held at Austerfield in South Yorkshire in 702, attempted to confiscate all of Wilfrid's possessions, and so Wilfrid travelled to Rome to appeal against the decision. His opponents in Northumbria excommunicated him, but the papacy upheld Wilfrid's side, and he regained possession of Ripon and Hexham, his Northumbrian monasteries. Wilfrid died in 709 or 710. After his death, he was venerated as a saint. Historians then and now have been divided over Wilfrid. His followers commissioned Stephen of Ripon to write a Vita Sancti Wilfrithi (or Life of Saint Wilfrid) shortly after his death, and the medieval historian Bede also wrote extensively about him. Wilfrid lived ostentatiously, and travelled with a large retinue. He ruled a large number of monasteries, and claimed to be the first Englishman to introduce the Rule of Saint Benedict into English monasteries. Some modern historians see him mainly as a champion of Roman customs against the customs of the British and Irish churches, others as an advocate for monasticism.
rdf:langString ( 같은 이름을 가진 다른 사람에 대해서는 윌프레드 문서를 참고하십시오.) 윌프리드(고대 영어: Wilfrith: 633년경 - 709년경)은 영국의 주교이자 성인이다.
rdf:langString Wilfryd z Yorku, Wilfryd z Ripon, Wilfrith (ur. 634 w Nortumbrii, zm. 709 w Oundle) – angielski duchowny, opat klasztoru w Ripon, biskup Yorku i Hexham, święty Kościoła katolickiego oraz anglikańskiego.
rdf:langString Wilfrid(us) of Walfridus van York (oorspronkelijke spelling Wilfrith) (rond 634 - 24 april 709) was een Engelse bisschop en heilige. Wilfrid werd geboren in een voorname familie in Northumbria, tegenwoordig Noordwest-Engeland. Hij verliet op jeugdige leeftijd het ouderlijk huis om in Lindisfarne, Canterbury, Gallië en in Rome te studeren; tegen 660 keerde hij terug naar Northumbria, waar hij abt werd van het nieuw opgerichte klooster in Ripon. In 664 was Wilfrid woordvoerder van het Romeinse standpunt tijdens de synode van Whitby. Hier maakte hij naam door een toespraak waarin hij betoogde dat de Romeinse methode moest worden ingevoerd voor de exacte berekening van de eerste Paasdag (de computus).
rdf:langString Вільфрід Йоркський (англ. Wilfrid; 633/634, Нортумбрія — бл. 709, Ріпон) — англосаконський середньовічний церковний діяч, місіонер, католицький святий.
rdf:langString Wilfrid av York eller Wilfrid av Ripon eller bara Wilfrid (ursprungligen stavat Wilfrith), född cirka 633, död cirka 709, var en engelsk biskop som i dag vördas som helgon. Han föddes i en northumbrisk adelsfamilj. I tonåren gick han i kloster, och efter studier i Lindisfarne, Canterbury, i Gallien och i Rom återvände han omkring år 660 till Northumbria som abbot i ett nyligen grundat kloster i Ripon. År 664 agerade han som talesman för Rom vid synoden i Whitby, där han blev känd för det tal i vilket han förespråkade att man skulle anta den romerska metoden för bestämning av datumet för Jesu uppståndelse. Framgången fick kung Oswius son Alhfrith att utnämna honom till biskop av Northumbria. Wilfrid valde att låta sig biskopsvigas i Gallien, eftersom han ansåg att det inte fanns några giltigt vigda biskopar i England vid denna tid. Under Wilfrids frånvaro förefaller Alhfrith ha lett ett misslyckat uppror mot sin far, kung Oswiu, vilket fick till följd att utnämningen av Wilfrid ifrågasattes. Innan denne hann återvända utnämnde Oswiu istället Ceadda till biskop. Wilfrid drog sig därför tillbaka till Ripon under några år, innan han återvände till Northumbria. Theodore av Tarsus löste situationen sedan han år 668 utnämnts till ärkebiskop av Canterbury. Han avsatte Ceadda och återinsatte Wilfrid som biskop av Northumbria. Under de kommande nio åren utförde Wilfrid sitt biskopliga uppdrag genom att bland annat grunda kloster, bygga kyrkor och förbättra liturgin. Stiftet var emellertid mycket stort, och Theodore ville reformera den engelska kyrkan genom att bland annat dela upp de större stiften i mindre. Då Wilfrid blev oense med kungen av Northumbria, Ecgfrith, grep Theodore tillfället att trots Wilfrids protester sätta sina planer i verket. Efter att Ecgfrith förvisat honom från York reste Wilfrid till Rom för att klaga hos påve Agatho. Denne dömde till Wilfrids favör. Ecgfrith vägrade dock följa påvens bud och när Wilfrid återkom lät han fängsla och därefter landsförvisa honom. Wilfrid tillbringade de nästkommande åren i Selsey som han gjorde till biskopssäte och omvände invånarna i till kristendomen. Theodore och Wilfrid slöt fred och Theodore övertalade den nye kungen av Northumbria, , att låta Wilfrid återvända. Aldfrith gick med på detta men landsförvisade år 691 Wilfrid på nytt. Denne begav sig då till Mercia, där han bistod missionärer och fungerade som biskop. Wilfrid vädjade år 700 till påven om hjälp med att få sin förvisning upphävd, och denne beordrade att ett möte skulle hållas för att besluta i ärendet. Mötet som ägde rum i Austerfield år 702 försökte konfiskera Wilfrids alla tillgångar. Wilfrid reste då till Rom för att överklaga. Hans motståndare i Northumbria valde då att exkommunicera Wilfrid, men denne hade påven på sin sida och Wilfrid återfick sina kloster i Ripon och i Hexham. Han dog år 709 eller 710. Efter sin död vördas han som helgon. Historiker har vare sig förr eller senare varit eniga i sina bedömningar av Wilfrid. Hans följare gav i uppdrag att skriva levnadsskildringen, helgonberättelsen kort efter Wilfrids död, och även den medeltida historikern Beda skrev mycket om honom. Wilfrid levde överdådigt och färdades med stort följe. Han styrde över ett stort antal kloster, och det hävdas att han var den som först införde benediktinregeln i engelska kloster. En del nutida historiker ser honom huvudsakligen som förkämpe för romersk-katolsk kyrkotradition gentemot den keltiska eller iriska traditionen, andra som en monasticismens förespråkare.
rdf:langString Вильфрид Йоркский (англ. Wilfrid, лат. Wilfridus; 634—709) — архиепископ Йоркский (664—678 и 686—691), (692—705), (705—709), святой Римско-католической церкви. Память 12 (25) октября и 24 (6) мая.
xsd:integer 664
rdf:langString #baptising #preaching #landing from a ship and received by the king; or #engaged in theological disputation with his crozier near him and a lectern before him
xsd:integer 664
rdf:langString Ripon
rdf:langString
xsd:nonNegativeInteger 102759
rdf:langString Bishop of York

data from the linked data cloud