Weimar Republic

http://dbpedia.org/resource/Weimar_Republic an entity of type: Thing

Alemaniar Inperioa edo Bigarren Reicha (alemanez Deutsches Kaiserreich) bere batasun eta indartze garaian Alemania izendatzeko erabili izan zen izendapena da, garai hau 1871ko urtarrilaren 18ko Alemaniaren batasunetik 1918ko azaroaren 9ko Wilhem II.a kaiserraren abdikazio bataraino doa. Alemaniarrek Kaiserraren agindupeko Inperioaren garai honi Kaiserreich izendapenaz deitzen diote; azken hau alemaniarrak ez diren historialariek ere erabiltzen dute. rdf:langString
Is tír mhór i lár na hEorpa í an Ghearmáin nó an Almáin (Gearmáinis: Deutschland), nó Poblacht Chónaidhme na Gearmáine (Gearmáinis: Bundesrepublik Deutschland) go hoifigiúil, agus thart ar 82 milliún duine ina gcónaí inti. Is ball den Aontas Eorpach í. Tá teorainn aici leis an Ísiltír, leis an mBeilg, le Lucsamburg, leis an bhFrainc, leis an Ostair, leis an bPoblacht Seiceach, leis an bPolainn, leis an Danmhairg agus leis an Eilvéis. Is í Beirlín an phríomhchathair, agus 3.4 milliún duine ina gcónaí ann. rdf:langString
Is gnách Poblacht Weimar (Gearmáinis: Die Weimarer Republik) a thabhairt ar an tréimhse ón mbliain 1919 go dtí an bhliain 1933 i stair na Gearmáine, is é sin, ó dheireadh Impireacht na Gearmáine go tús an Naitsíochais. rdf:langString
ヴァイマル共和政(ヴァイマルきょうわせい、ドイツ語: Weimarer Republik)は、1918年に発足して1933年に事実上崩壊した戦間期のドイツ国の政体である。政治体制は1919年8月に制定・公布されたヴァイマル憲法に基づいている。ヴァイマル共和国、英語読みでワイマール共和政、ワイマール共和国などとも訳される。ドイツ共和国と呼ぶ場合もあるが、後述のように国号としては否定されている。 rdf:langString
독일 제국(獨逸帝國, 독일어: Deutsches Kaiserreich 도이체스 카이저라이히[*], 영어: German Empire, Imperial Germany, Second Reich)은 1871년부터 1918년까지 존속했던 국가이다. 독일 지역에서 근대 민족 국가를 탄생시킴으로써 현대 독일의 모태가 되었다. 프로이센 왕국의 독일의 통일로 성립되어, 장기 19세기 말의 대표적인 강대국이었으나 제1차 세계 대전 패전으로 제정이 붕괴하고 공화국으로 바뀌었다. 독일국(독일어: Deutsches Reich 도이체스 라이히[*])이라는 명칭은 이 때부터 공식 명칭으로 사용하기 시작하여 바이마르 공화국 및 나치 독일에서도 쓰였다. 나치 독일의 영향으로 독일 제국을 제2제국(독일어: Zweites Reich 츠바이테스 라이히[*], 영어: Second Reich)이라 부르기도 한다. 연방의 형태로서 4왕국, 6대공국, 5공국, 7후국, 3자유시 및 "엘자스-로트링겐 제국령"(Reichsland Elsaß-Lothringen)으로 이루어졌으나 프로이센 왕국이 제국 면적의 3/5를, 인구의 2/3을 차지하였다. rdf:langString
De Weimarrepubliek (Duits: Weimarer Republik) was de benaming van Duitsland in de periode van 1918/1919 tot 1933, toen het land voor het eerst een volwaardige democratie was. rdf:langString
ドイツ帝国(ドイツていこく、ドイツ語: Deutsches Kaiserreich)は、1871年1月18日から1918年11月9日までドイツ国において存続した、プロイセン国王をドイツ皇帝に戴く体制を指す歴史的名称である。帝政ドイツ(ていせいドイツ)とも呼ばれる。 rdf:langString
Het Duitse Keizerrijk (Duits: Deutsches Kaiserreich) is de onofficiële benaming voor de periode tussen 18 januari 1871 en 9 november 1918 waarin het Duitse Rijk een semi-constitutionele monarchie was. rdf:langString
Герма́нская импе́рия (нем. Deutsches Reich) (также кайзеровская Германия (нем. Kaiserreich))— название немецкого государства в 1871—1918 годах. Основателями Германской империи считают Отто фон Бисмарка и Вильгельма I Гогенцоллерна. Иногда её называют «Второй рейх» (см. «Первый» и «Третий»). Германская империя прекратила своё существование в 1918 году в результате Ноябрьской революции с последующим отречением Вильгельма II. rdf:langString
Ве́ймарская респу́блика (нем. Weimarer Republik, (инф.)) — в историографии наименование Германии в 1918—1933 годах — по созданной в Веймаре Национальным учредительным собранием федеральной республиканской системе государственного управления и принятой там же 11 августа 1919 года новой демократической конституции. Официально страна продолжала именоваться «Германское государство» (нем. Deutsches Reich), как и во времена Германской империи (среди переводов слова «рейх» (Reich) есть и «государство», и «империя»). rdf:langString
Weimarrepubliken (tyska: Weimarer Republik: [ˈvaɪmaʁɐ ʁepuˈbliːk]) är en period i Tysklands historia från den 11 augusti 1919, då en demokratisk och parlamentarisk författning antogs i Weimar, till den 30 januari 1933, då Adolf Hitler utnämndes till rikskansler. Landets officiella namn var från landets enande 1871 till 1943 Tyska riket (tyska: Deutsches Reich: [ˈdɔʏtʃəs ˈʁaɪç]). rdf:langString
Німе́цька імпе́рія (нім. Deutsches Reich) — держава, що існувала в Центральній Європі наприкінці XIX та на початку XX століття. Назва зазвичай використовується, для описання Німеччини з 1871 року до 1918 року, коли вона була конституційною монархією: починаючи з об'єднання Німеччини і проголошення прусського короля Вільгельма I Німецьким Імператором (18 січня, 1871), закінчуючи фактично проголошенням Веймарської республіки Філіпом Шейдеманном (9 листопада, 1918) і формально зреченням Вільгельма II (28 листопада, 1918). Найголовніші держави, що межували з Німецькою імперією: Російська імперія на сході, Франція на заході, і Австро-Угорщина на півдні. rdf:langString
威瑪共和國(德語:Weimarer Republik)指1918年至1933年採用共和憲政政体的德国,于德意志帝國在第一次世界大战中战败、霍亨索伦王朝崩溃后成立。由於這段時間施行的宪法(一般称之为《威瑪憲法》)是在威瑪召开的国民议会上通过的,因而得此名稱。其使用的國名為「德意志國」(Deutsches Reich)。它亦是德国歷史上第一個立憲聯邦共和國; 因此也非正式地宣布自己為德意志共和國 (Deutsches Republik)。「威瑪共和」这一稱呼是后世历史学家的称呼,从来不是政府的正式用名。有如現在的法蘭西共和國算是第五共和國,共和國是針對政權的說明。 威瑪共和是德国历史上第一次嘗試實行共和制度,于德国十一月革命后而生,1933年因阿道夫·希特勒及纳粹党上台执政而结束。虽然1919年的威瑪共和宪法在第二次世界大战结束前在法律上仍然有效,但納粹黨政府在1933年采取的一体化政策已经彻底破坏共和国的民主制度,所以魏玛共和国在1933年已经名存实亡。 rdf:langString
أَلمَانِيَا (بالألمانية: Deutschland ) رسمِيّاً جُمهُورِيَّة أَلمَانِيَا الاِتِّحَاديَّة (بالألمانية: Bundesrepublik Deutschland ). هي جمهوريّة اتحاديّة ديمقراطية، تقع في وسط غرب أوروبا. تتكون من 16 ولاية تُغطي مساحة 357,021 كيلومتر مربع (137,847 ميل2)، وتتميّز بمناخها الموسمي المعتدل. تُعدّ ألمانيا الدولة الأوروبيّة الأكثر سكانًا بأكثر من 82 مليون نسمة، كما تعد من أقوى دول الاتحاد الأوروبي وأوسعها نفوذًا. تقع ألمانيا في وسط أوروبا يحدها من الشمال: بحر الشمال والدنمارك وبحر البلطيق، ومن الجنوب: النمسا وسويسرا، ومن الشرق: بولندا والتشيك ومن الغرب: فرنسا ولوكسمبورغ وبلجيكا وهولندا. rdf:langString
لنظام حكم مشابه، انظر الإمبراطورية الألمانية (1848–49) القيصرية الألمانية (بالألمانية: Deutsches Kaiserreich) ويطلق عليها أحيانا الرايخ الثاني هي إمبراطورية تأسست عام 1871 بعد اتحاد الدول الألمانية وتنصيب ملك بروسيا فيلهلم الأول قيصرا للألمان. تعاقب على حكم القيصرية الألمانية القيصر فيلهلم الأول المؤسس من عام 1871 حتى عام 1888، ثم فريدريش الثالث وحكم أقل من سنة 1888 ثم فيلهلم الثاني حتى عام 1918 حين تحولت ألمانيا إلى جمهورية اتحادية (جمهورية فايمار) بعد هزيمتها في الحرب العالمية الأولى. إنهارت الإمبراطورية الألمانية وتفككت خلال الثورة الألمانية في 1918 وتولت جمهورية فايمار زمام الأمور. rdf:langString
جمهورية فايمار (بالألمانية: Weimarer Republik) هي الجمهورية التي نشأت في ألمانيا في الفترة من 1919 إلى 1933 كنتيجة الحرب العالمية الأولى وخسارة ألمانيا الحرب. سميت الجمهورية الناشئة باسم مدينة فايمار الواقعة بوسط ألمانيا والتي اجتمع بها ممثلوا الشعب الألماني في العام 1919 لصياغة الدستور الجديد للجمهورية والذي اتبعته الجمهورية حتى العام 1933 حين تمكّن الزعيم النازي أدولف هتلر من إحكام سيطرته على مقاليد الحكم في برلين بعد توليه منصبي المستشارية ورئاسة الجمهورية. اعتبر المؤرخون هذا الحدث نهاية جمهورية فايمار. rdf:langString
L'Imperi Alemany, alemany: Deutsches Kaiserreich, es va construir al segle xix i va ser la culminació d'un procés d'unificació en un sol estat dels diversos estats alemanys, tret d'Àustria. Es refereix a Alemanya des de la unificació alemanya i la proclamació de Guillem I d'Alemanya com a emperador, el 18 de gener de 1871 fins al 1918, quan va esdevenir una república després de la derrota a la Primera Guerra Mundial i l'abdicació de Guillem II d'Alemanya (9 de novembre de 1918). El terme Deutsches Reich es va mantenir com a nom oficial d'Alemanya durant la República de Weimar i la major part del període nazi fins al 1943, quan va ser canviat a Großdeutsche Reich «Gran Imperi Alemany». Durant els seus 47 anys d'existència, l'Imperi Alemany va esdevenir una de les economies industrials més p rdf:langString
Alemanya (en alemany Deutschland [ˈdɔʏ̯tʃlant]) , anomenat oficialment República Federal d'Alemanya (en alemany Bundesrepublik Deutschland [ˈbʊndəsʁepʊˌbliːk ˈdɔʏ̯tʃlant]), és un estat de l'Europa central que forma part de la Unió Europea. La República Federal d'Alemanya en l'actualitat és una potència econòmica, membre de les Nacions Unides, l'OTAN, i del Grup dels vuit. Alemanya és la tercera economia més gran en termes del producte interior brut nominal, i l'exportador més gran i el segon importador més gran de béns. rdf:langString
La República de Weimar (en alemany: (?·pàg.)) va ser el règim polític que va tenir lloc a Alemanya des del final de la Primera Guerra Mundial i la desaparició del Segon Imperi Alemany el 9 de novembre del 1918, fins a l'arribada al poder d'Adolf Hitler.Integrant la república subsistien alguns dels estats anteriors a la unificació (vegeu mapa). Porta el nom de Weimar, la ciutat on va tenir lloc l'Assemblea Constituent. rdf:langString
Německé císařství (zkráceně Německo, oficiálně Německá říše, německy Deutsches Reich někdy též Imperiální Německo) byl německý národní stát, který existoval od sjednocení Německa v roce 1871 až do abdikace císaře Viléma II. v roce 1918. Císařství bylo založeno ve Versailles u Paříže během prusko-francouzské války 1. ledna 1871, kdy se německé jižní státy s výjimkou Rakouska připojily k Severoněmeckému spolku a vstoupila v platnost nová ústava, která změnila název spolkového státu na Německou říši a zavedla titul německého císaře pro Viléma I., pruského krále z dynastie Hohenzollernů. Hlavním městem zůstal Berlín a pruský ministerský předseda Otto von Bismarck se stal kancléřem, předsedou vlády. rdf:langString
Výmarská republika (německy Weimarer Republik) je označení pro historický stát Německa po pádu monarchií v Německu v roce 1918 až do nástupu nacistů k moci v roce 1933. Přestože oficiální název výmarského Německa i nadále zněl Německá říše (něm. Deutsches Reich), jednalo se o republikový spolkový státní útvar s demokratickou spolkovou ústavou, přijatou v roce 1919 ve Výmaru, kde se poprvé po lednových volbách roku 1919 sešel 6. února demokraticky zvolený parlament (bývá užíváno označení „Německá republika“, německy Deutsche Republik). Od tohoto města je také odvozeno označení pro toto období výmarské Německo, jeho hlavním městem však i nadále zůstával Berlín. Hlavou státu byl říšský prezident, zákonodárným sborem dvoukomorový parlament (Národní shromáždění) skládající se z Říšského sněmu a rdf:langString
Německo, plným názvem Spolková republika Německo (německy Bundesrepublik Deutschland), zkratkou SRN (neoficiální německá zkratka BRD), je středoevropský stát, rozdělený na 16 spolkových zemí. Na západě sousedí Německo s Francií, Lucemburskem, Belgií a Nizozemskem. Na severu je jeho sousedem Dánsko a jeho břehy jsou omývány Severním a Baltským mořem. Na východě sousedí s Polskem, na jihu se Švýcarskem a na jihovýchodě s Českou republikou a Rakouskem. rdf:langString
Η Γερμανική Αυτοκρατορία (γερμανικά: Deutsches Kaiserreich), επίσημα Γερμανικό Ράιχ, ήταν γερμανικό εθνικό κράτος, που υπήρχε από την ενοποίηση της Γερμανίας το 1871 μέχρι την παραίτηση του Κάιζερ Γουλιέλμου Β΄ το Νοέμβριο του 1918, όταν η Γερμανία έγινε ομόσπονδη δημοκρατία. rdf:langString
Δημοκρατία της Βαϊμάρης είναι ο ιστορικός και πολιτικός όρος που επικράτησε στη σύγχρονη διεθνή βιβλιογραφία για τη (συμβατική) ονομασία του πολιτεύματος της Γερμανίας από το 1919 έως την άνοδο στην εξουσία της Ναζιστικής Γερμανίας του Χίτλερ το 1933. rdf:langString
Deutsches Kaiserreich ist die retrospektive Bezeichnung für die Phase des Deutschen Reichs von 1871 bis 1918 zur eindeutigen Abgrenzung gegenüber der Zeit nach 1918. Im deutschen Kaiserreich war der deutsche Nationalstaat eine bundesstaatlich organisierte konstitutionelle Monarchie. rdf:langString
Η Γερμανία, επίσημα Ομοσπονδιακή Δημοκρατία της Γερμανίας (γερμανικά: Bundesrepublik Deutschland), με πληθυσμό 84.079.811 κατοίκους, είναι η δεύτερη μεγαλύτερη σε πληθυσμό χώρα της Ευρώπης, και πρώτη στην Ευρωπαϊκή Ένωση, καθώς και μία από τις σημαντικότερες βιομηχανικές και ανεπτυγμένες χώρες του κόσμου. Έχει συνολική έκταση 357.386 τ.χλμ. rdf:langString
Deutschland ([ˈdɔɪ̯t͡ʃlant] ; Vollform des Staatennamens seit 1949: Bundesrepublik Deutschland) ist ein Bundesstaat in Mitteleuropa. Er hat 16 Bundesländer und ist als freiheitlich-demokratischer und sozialer Rechtsstaat verfasst. Die 1949 gegründete Bundesrepublik Deutschland stellt die jüngste Ausprägung des 1871 erstmals begründeten deutschen Nationalstaates dar. Bundeshauptstadt und Regierungssitz ist Berlin. Deutschland grenzt an neun Staaten, es hat Anteil an der Nord- und Ostsee im Norden sowie dem Bodensee und den Alpen im Süden. Es liegt in der gemäßigten Klimazone und verfügt über 16 National- und mehr als 100 Naturparks. rdf:langString
Germanio aŭ Germanujo estas demokrata federacia ŝtato en Mezeŭropo. Najbaraj ŝtatoj estas Danio, Pollando, Ĉeĥio, Aŭstrio, Svislando, Francio, Luksemburgo, Belgio kaj Nederlando; la Norda Maro kaj la Balta Maro estas la naturaj ŝtataj limoj en la nordo. La politika sistemo estas federacia kaj organizita kiel parlamenta demokratio: laŭ artikolo 20 de la konstitucio Germanio komprenas sin kiel demokrata kaj sociala federacia ŝtato kaj kiel jura ŝtato. Ĝi konsistas el 16 parte suverenaj landoj. rdf:langString
Vajmara Respubliko estas nomo de la germana respubliko, kiu en februaro 1919 rezultis el la novembra revolucio de 1918 kaj ekzistis ĝis 1933. Oficiale la lando daŭre nomiĝis Germana Regno (Deutsches Reich). Oni konsideras la respublikon la unua demokratia ŝtato en Germanio. Ĝi havis federacian strukturon kun 18 landoj. La Vajmara Konstitucio difinis registaran sistemon miksan inter prezidanta kaj parlamenta sistemoj. rdf:langString
La Germana Imperiestra Regno (germane Deutsches Kaiserreich, neoficiala nomo, formale nur Germana Regno resp. Deutsches Reich) ekzistis de 1871 ĝis 1918, kiam abdikis imperiestro Vilhelmo la 2-a. La ŝtato mem plu ekzistis, sub la sama oficiala nomo Germana Regno (Deutsches Reich), kiel Vajmara Respubliko.Pro la Francia-Prusia Milito en 1870, la sudgermanaj princoj aliĝis al la Nordgermana Federacio, kiu ŝanĝis sian nomon al Germana Regno kaj ricevis novan konstitucion en 1871. Plej alta organo estis la Federacia Konsilio de la ŝtatoj kaj urboj, kies prezidanto estis la prusa reĝo, nomata Germana Imperiestro. Tiu imperiestro nomumis regnan kancelieron, la estron de la ĉiutaga politiko. Sed ekzistis krome parlamento (Reichstag), kiu estis elektita laŭ ĝenerala balotrajto (por viroj). rdf:langString
La República de Weimar (en alemán, Weimarer Republik) fue el régimen político y, por extensión, el período de la historia de Alemania comprendido entre 1918 y 1933, tras la derrota del país en la Primera Guerra Mundial. El nombre de República de Weimar es un término aplicado por la historiografía posterior, puesto que el país conservó su nombre de Deutsches Reich («Imperio alemán»). La denominación procede de la ciudad alemana de Weimar, donde se reunió la Asamblea Nacional constituyente y se proclamó la nueva constitución, que fue aprobada el 31 de julio y entró en vigor el 11 de agosto de 1919. rdf:langString
Als Weimarer Republik (zeitgenössisch auch Deutsche Republik) wird der Abschnitt der deutschen Geschichte von 1918 bis 1933 bezeichnet, in dem erstmals eine parlamentarische Demokratie in Deutschland bestand. Diese Epoche löste die konstitutionelle Monarchie der Kaiserzeit ab und begann mit der Ausrufung der Republik am 9. November 1918. Sie endete de facto mit der Machtergreifung der NSDAP infolge der Ernennung Adolf Hitlers zum Reichskanzler am 30. Januar 1933. Schrittweise wurden die demokratischen Strukturen durch Verordnungen des Reichspräsidenten vom 4. Februar und 28. Februar sowie schlussendlich mit Inkrafttreten des Ermächtigungsgesetzes am 24. März 1933 abgebaut. rdf:langString
Alemania (en alemán, Deutschland, pronunciado /ˈdɔʏtʃlant/), oficialmente República Federal de Alemania (en alemán, Bundesrepublik Deutschland pronunciado /ˈbʊndəsʁepuˌbliːk ˈdɔʏtʃlant/), es uno de los veintisiete Estados soberanos que forman la Unión Europea. Constituido en Estado social y democrático de derecho, su forma de gobierno es la república parlamentaria y federal. Su capital es Berlín. Está formado por dieciséis estados federados (Bundesländer) y limita al norte con el mar del Norte, Dinamarca, Suecia (frontera marítima) y el mar Báltico; al este con Polonia y la República Checa; al sur con Austria y Suiza; y al oeste con Francia, Luxemburgo, Bélgica y los Países Bajos. La ciudad de Büsingen am Hochrhein, enclavada en Suiza, también forma parte de Alemania. El territorio rdf:langString
El Imperio alemán (en alemán, Deutsches Kaiserreich o, en el sentido más genérico, Deutsches Reich) fue la forma de Estado que existió en Alemania desde su unificación y la proclamación de Guillermo I como emperador, el 18 de enero de 1871, hasta 1918, cuando se convirtió en una república después de la derrota en la Primera Guerra Mundial y la abdicación de Guillermo II el 9 de noviembre de ese año, como resultado de la Revolución de Noviembre.​ Los estados fronterizos más importantes fueron el Imperio ruso en el este, Francia en el oeste y el Imperio austrohúngaro ubicado en el sur. rdf:langString
Alemania (alemanez: Deutschland), izen ofiziala Alemaniako Errepublika Federala (alemanez: Bundesrepublik Deutschland), Erdialdeko eta Mendebaldeko Europako estatu burujabea da, Europar Batasuneko kidea. Iparraldean Ipar itsasoa, Danimarka eta Baltikoa ditu, ekialdean Polonia eta Txekiar Errepublika, iparraldean Suitza eta Austria, eta mendebaldean Herbehereak, Belgika, Luxenburgo eta Frantzia. 357.022 kilometro koadroko eremua hartzen du, eta 83,1 milioi biztanle zituen 2019an. Hiriburua Berlin da. rdf:langString
Weimarko Errepublika 1919tik 1933 arte Alemaniak izan zuen erregimen politikoa izan zen. Lehen Mundu Gerrako porrotaren ostean, Weimar hirian nazio-batzarra bildu zen, herrialdeari konstituzioa emateko. Gobernu era berria gorabehera, Errepublikaren izen ofiziala Deutsches Reich («Alemaniar Inperioa») zen. Weimarko Errepublika historialariek asmatutako esapidea da. rdf:langString
Bhí Impireacht na Gearmáine (Gearmáinis: Deutsches Kaiserreich), i réim ó aontú na Gearmáine i 1871 agus tháinig deireadh leis nuair a d'éirigh as i mí na Samhna 1918. Tháinig Poblacht Cónaidhme na Gearmáine ina náit. rdf:langString
La république de Weimar (en allemand : Weimarer Republik, /ˈvaɪ.ma.ʁɐ ʁe.pu.ˈbliːk/ ) est le nom donné par les historiens au régime politique en place en Allemagne de 1918 à 1933. Elle est proclamée au cours de la révolution de 1918, le 9 novembre 1918, soit deux jours avant la fin des hostilités de la Première Guerre mondiale. La Constitution de Weimar est adoptée le 31 juillet 1919 et promulguée le 11 août suivant. Weimar, la ville où l'Assemblée nationale constituante rédige la constitution, donne a posteriori son nom à la période historique dans son ensemble. L'État allemand continue durant cette période de porter le nom officiel de Reich allemand (en allemand : Deutsches Reich), comme sous l'Empire allemand précédemment. rdf:langString
Kekaisaran Jerman, juga dirujuk sebagai Kaiserreich atau hanya Jerman, adalah Reich Jerman yang berdiri dari Penyatuan Jerman pada 1871 hingga Revolusi November pada 1918 ketika Reich Jerman mengubah dirinya menjadi republik. rdf:langString
Republik Weimar (bahasa Jerman: Weimarer Republik) adalah nama yang diberikan oleh sejarawan untuk republik parlementer yang didirikan tahun 1919 di Jerman untuk menggantikan bentuk pemerintahan kekaisaran. Disebut Republik Weimar karena konstitusi Jerman pada masa pasca Perang Dunia I ditulis di kota Weimar. Nama resminya adalah Deutsches Reich (kadang-kadang diterjemahkan sebagai Kekaisaran Jerman, tetapi Reich juga bisa berarti alam atau tingkat pemerintahan federal), bagaimanapun, dan itu biasanya dikenal dalam bahasa Inggris hanya sebagai Jerman. Setelah Perang Dunia I, republik ini muncul dari Revolusi Jerman pada bulan November 1918. Pada tahun 1919, sebuah majelis nasional diselenggarakan di Weimar, di mana sebuah konstitusi baru bagi Reich Jerman ditulis, kemudian diadopsi pada ta rdf:langString
Jerman (bahasa Jerman: Deutschland, pengucapan bahasa Jerman: [ˈdɔʏtʃlant]), secara resmi disebut sebagai Republik Federal Jerman (bahasa Jerman: Bundesrepublik Deutschland) adalah negara berbentuk federasi di Eropa. Negara ini memiliki posisi ekonomi dan politik yang sangat penting di Eropa maupun di dunia. Dengan luas 357.021 kilometer persegi dan jumlah penduduk sekitar 82 juta jiwa, negara dengan 16 negara bagian (Bundesland, jamak: Bundesländer) ini menjadi anggota kunci organisasi Uni Eropa (penduduk terbanyak), penghubung transportasi barang dan jasa antarnegara sekawasan, serta menjadi negara dengan penduduk imigran ketiga terbesar di dunia. rdf:langString
L'Empire allemand (en allemand : Deutsches Reich) est le régime politique de l'Allemagne de 1871 à 1918. État-nation historique de l'Allemagne, l'Empire allemand est une monarchie parlementaire autoritaire avec une organisation territoriale fédérale. En 1890, Bismarck est contraint à la démission. Le nouveau Kaiser Guillaume II mène un règne plus personnel, même s'il reste sous l'influence d'autres personnalités. Ses décisions prennent parfois une tournure incohérente ou imprévisible. Cette période est appelée fréquemment « ère wilhelminienne ». rdf:langString
L'Allemagne (/almaɲ/ ; en allemand : Deutschland /ˈdɔʏtʃlant/ ), en forme longue la République fédérale d'Allemagne, abrégée en RFA (en allemand : Bundesrepublik Deutschland /ˈbʊn.dəs.ʁe.puˌblik ˈdɔʏtʃ.lant/ , abrégée en BRD), est un État d'Europe centrale, et selon certaines définitions d'Europe de l'Ouest, entouré par la mer du Nord, le Danemark et la mer Baltique au nord, par la Pologne à l'est-nord-est, par la Tchéquie à l'est-sud-est, par l'Autriche au sud-sud-est, par la Suisse au sud-sud-ouest, par la France au sud-ouest, par la Belgique et le Luxembourg à l'ouest, enfin par les Pays-Bas à l'ouest-nord-ouest. Décentralisée et fédérale, l'Allemagne compte quatre métropoles de plus d'un million d'habitants : la capitale Berlin, ainsi que Hambourg, Munich et Cologne. Le siège du gouver rdf:langString
Impero tedesco o Impero germanico o anche Secondo Reich (in tedesco Kaiserreich o Zweites Reich), è la denominazione con cui ci si riferisce comunemente allo stato monarchico che governò i territori della Germania nel periodo che va dal conseguimento di una piena unità nazionale il 18 gennaio 1871 fino all'abdicazione del Kaiser Guglielmo II il 9 novembre 1918. rdf:langString
The Weimar Republic (German: Weimarer Republik [ˌvaɪ̯maʁɐ ʁepuˈbliːk]), officially named the German Reich, was the government of Germany from 1918 to 1933, during which it was a constitutional federal republic for the first time in history; hence it is also referred to, and unofficially proclaimed itself, as the German Republic (Deutsche Republik). The state's informal name is derived from the city of Weimar, which hosted the constituent assembly that established its government. In English, the state was usually simply called "Germany", with "Weimar Republic" (a term introduced by Adolf Hitler in 1929) not commonly used until the 1930s. rdf:langString
ドイツ連邦共和国(ドイツれんぽうきょうわこく、独: Bundesrepublik Deutschland、英: Federal Republic of Germany)、通称ドイツ(独: Deutschland)は、中央ヨーロッパに位置する連邦共和制国家。首都およびはベルリン。南がスイスとオーストリア、北にデンマーク、西をフランスとオランダとベルギーとルクセンブルク、東はポーランドとチェコとそれぞれ国境を接する。 欧州大陸における政治的・経済的な主要国であり、歴史上、多くの文化・科学・技術分野における重要な指導国でもある。人口は約8300万人で、これは欧州連合において最大である。同国は限定的主権を有する16の州によって構成される。国土の総面積は35万7386平方キロメートルであり、主に温暖な気候に属する。かつて「西ドイツ」と呼ばれていた時代は「西欧」に分類されていたが、東ドイツ(ドイツ民主共和国)の民主化と東西ドイツの統一により「中欧」または「中西欧」に分類されるようになっている。 rdf:langString
Repubblica di Weimar (in lingua tedesca Weimarer Republik [ˈvaɪ̯maʁɐ ʁepuˈbliːk]) è la denominazione non ufficiale con cui viene normalmente indicato il Reich tedesco nel periodo tra il novembre 1918 e il 1933. Deve il suo nome alla città di Weimar, dove si riunì l'assemblea nazionale che redasse una nuova costituzione dopo la sconfitta tedesca nella prima guerra mondiale. rdf:langString
바이마르 공화국(독일어: Weimarer Republik 바이마러 레푸블리크[*])은 1919년부터 1933년까지 독일을 가리키던 비공식적 지명이다. 바이마르라는 이름은 이 공화국의 헌법 제정단이 처음으로 회의를 개최한 바이마르란 도시 이름에서 따왔다. 정식 명칭은 1918년까지 존속했던 독일 제국 이름을 따온 독일국(독일어: Deutsches Reich 도이체스 라이히[*])이다. 1930년대에 대통령이었던 파울 폰 힌덴부르크는 계엄령을 통해 하인리히 브뤼닝, 프란츠 폰 파펜, 쿠르트 폰 슐라이허를 총리로 임명시켰다. 대공황은 브뤼닝 내각의 경제 정책을 붕괴시켰으며 실업률은 폭등하였다. 1933년에 히틀러는 연정을 통해 총리에 취임했으며, 나치는 각료 10명 중 2명을 나치하게 되었다. 폰 파펜은 부총리로 위촉되어 힌덴부르크와의 연결을 통해 히틀러 뒤에서 흑막 정치를 할 계획을 세우게 되었다. 그러나 히틀러는 폰 파펜의 계획과 달리 실질적인 권력을 잡아 독재 정치를 펼치게 되고, 이로써 바이마르 공화국은 사라지게 된다. rdf:langString
( 다른 뜻에 대해서는 독일 (동음이의) 문서를 참고하십시오.)( 다른 뜻에 대해서는 저머니 문서를 참고하십시오.) ( 도이칠란트는 여기로 연결됩니다. 다른 뜻에 대해서는 도이칠란트 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 독일연방공화국(독일어: Bundesrepublik Deutschland 분데스레푸블리크 도이칠란트[*]), 약칭 독일(독일어: Deutschland 도이칠란트[*], )은 중앙유럽에 있는 나라이다. 북쪽으로 덴마크와 북해, 발트해, 동쪽으로 폴란드와 체코, 남쪽으로 오스트리아와 스위스, 서쪽으로 프랑스, 룩셈부르크, 벨기에, 네덜란드와 국경을 맞대고 있다. 독일 영토는 357,021 km2이며, 기후는 주로 온대 기후를 보인다. 인구는 2011년 기준 80,219,695명으로 유럽 연합에서 인구가 가장 많은 나라이며, 이민자 인구는 미국에 이어 세계에서 두 번째로 많다. 공용어는 독일어이고, 소수 민족어나 러시아어, 영어, 소르브어, 덴마크어, 프리지아어도 쓰인다. rdf:langString
La Repubblica Federale di Germania (Bundesrepublik Deutschland , [ˈbʊndəsrepʊˌbliːk ˈdɔɪ̯ʧˌlant]), colloquialmente chiamata Germania (in tedesco: Deutschland), è uno Stato membro dell'Unione europea situato nell'Europa centro-occidentale. È una repubblica parlamentare federale di sedici Stati (Bundesländer) con capitale, nonché maggiore città per numero di abitanti, Berlino. Bagnata a Nord dal mare del Nord e dal mar Baltico, confina a Nord con la Danimarca, ad Est con la Polonia e la Repubblica Ceca, a Sud con Austria e Svizzera, e ad Ovest con Francia, Lussemburgo, Belgio e Paesi Bassi. rdf:langString
De Bondsrepubliek Duitsland (BRD) (Duits: Bundesrepublik Deutschland), kortweg Duitsland (Duits: Deutschland), is een land in West- en of Centraal-Europa. Het heeft een grondgebied van 357.022 km² en grenst in het noorden aan de Oostzee, de Noordzee en Denemarken, in het oosten aan Polen en Tsjechië, in het zuiden aan Oostenrijk en Zwitserland en in het westen aan Frankrijk, Luxemburg, België en Nederland. Duitsland heeft met 83.222.442 inwoners (30 september 2021) de grootste bevolking van alle landen in de Europese Unie. De hoofdstad en grootste stad van het land is Berlijn. rdf:langString
Republika Weimarska (niem. Weimarer Republik), oficjalnie Rzesza Niemiecka (niem. Deutsches Reich), również Republika Niemiecka (niem. Deutsche Republik) – okres w dziejach państwa niemieckiego obejmujący lata 1918–1933. Było to państwo federalne, demokratyczne, z mieszaną prezydencko-parlamentarną formą rządów, ze stolicą w Berlinie. rdf:langString
Cesarstwo Niemieckie, Rzesza Niemiecka (niem. Deutsches Kaiserreich, Deutsches Reich) – niemieckie państwo federacyjne powstałe w wyniku zjednoczenia Niemiec dokonanego w latach 1866–1871 przez Prusy pod rządami Ottona von Bismarcka. W historiografii określane także jako Druga Rzesza (Zweites Reich). Na przełomie XIX i XX wieku było jednym z najpotężniejszych państw Europy i świata, posiadało potężną armię i przemysł, który w tym czasie przewyższył brytyjski i ustępował tylko amerykańskiemu. rdf:langString
Niemcy; Republika Federalna Niemiec, RFN (niem. Deutschland; Bundesrepublik Deutschland, BRD, [ˈbʊndəsʁepuˌbliːk ˈdɔʏt͡ʃlant], ) – państwo federacyjne położone w zachodniej i środkowej Europie. Składa się z 16 krajów związkowych (landów), a jego stolicą i największym miastem jest Berlin. Państwo ma powierzchnię 357 578 km² i panuje w nim klimat umiarkowany. Z około 83 milionami mieszkańców jest najludniejszym państwem Unii Europejskiej. Stanowi czołowe pod względem gospodarczym i politycznym państwo Europy. Stanowi część strefy Schengen i strefy euro, jest członkiem ONZ, OECD, G7, G20. Po Stanach Zjednoczonych Niemcy są drugim krajem docelowym migracji na świecie. rdf:langString
Alemanha (em alemão: Deutschland), oficialmente República Federal da Alemanha (em alemão: Bundesrepublik Deutschland, AFI: [ˈbʊndəsʁepuˌblik ˈdɔʏtʃlant] ), é um país localizado na Europa Central. É limitado a norte pelo mar do Norte, Dinamarca e mar Báltico, a leste pela Polônia e Chéquia, a sul pela Áustria e Suíça e a oeste pela França, Luxemburgo, Bélgica e Países Baixos. O território da Alemanha abrange 357 021 quilômetros quadrados e é influenciado por um clima temperado sazonal. Com 82,8 milhões de habitantes, em 31 de dezembro de 2015, o país tem a maior população da União Europeia e é também o lar da terceira maior população de migrantes internacionais em todo o mundo. rdf:langString
O Império Alemão (em alemão: Deutsches Kaiserreich, oficialmente Deutsches Reich), às vezes referida como Alemanha Imperial ou o Segundo Reich, era o estado nacional alemão que existia desde a Unificação da Alemanha em 1871 até do Imperador Guilherme II e o fim da Primeira Guerra Mundial em 1918. rdf:langString
A República de Weimar (em alemão: Weimarer Republik), oficialmente chamada República Alemã (Deutsches Reich) é a designação histórica pela qual é conhecida a república estabelecida na Alemanha após a Primeira Guerra Mundial em 1919 e que durou até ao início do regime nazista em 1933, tendo como sistema de governo uma democracia representativa semipresidencial. O Presidente da República nomeava um chanceler que era responsável pelo poder executivo. Quanto ao poder legislativo, era constituído pelo parlamento federal do Reichstag e pelos parlamentos estaduais do Landtag. Este período tem o nome de Weimar pois foi nesta cidade da Turíngia que reuniu desde 6 de fevereiro até 11 de Agosto de 1919, data da aprovação da nova constituição, a assembleia nacional constituinte da República. rdf:langString
Герма́ния (нем. Deutschland [ˈdɔʏtʃlant] ), полное официальное название — Федерати́вная Респу́блика Герма́ния (нем. Bundesrepublik Deutschland; аббр. ФРГ, нем. BRD) — государство в Центральной Европе. Площадь территории — 357 408,74 км². Численность населения на 30 сентября 2019 года — 83 149 300 жителей. Занимает 19-е место в мире по численности населения (1-е в ЕС) (при учёте России и Турции 3-е в Европе) и 62-е в мире по территории (8-е в Европе). Столица — Берлин. Официальный язык — немецкий. rdf:langString
Tyskland (tyska: Deutschland ( (info))), formellt Förbundsrepubliken Tyskland (tyska: Bundesrepublik Deutschland), är en förbundsstat belägen i Centraleuropa bestående av 16 förbundsländer (tyska: Bundesländer). Tyskland är ett av världens ledande industriländer. Det gränsar i norr mot Nordsjön, Östersjön och Danmark, i öster mot Polen och Tjeckien, i söder mot Österrike och Schweiz, samt i väster mot Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna. rdf:langString
Kejsardömet Tyskland (tyska: Deutsches Kaiserreich) kallas traditionellt den period i tyska rikets historia då landets statsskick var ett kejsardöme, vilken varade från Tysklands enande 18 januari 1871 till kejsarhusets avveckling den 9 november 1918 i och med Kejsare Vilhelm IIs abdikation. Tyska statens formella namn under denna period och fortsättningsvis var dock "Tyska Riket" (tyska: Deutsches Reich), fram till Nazitysklands kollaps 1945. rdf:langString
Німе́ччина (нім. Deutschland), офіційна назва — Федерати́вна Респу́бліка Німе́ччина (нім. Bundesrepublik Deutschland) — держава в Центральній Європі, демократична федеративна республіка. Складається з 16 федеральних земель. Столиця і найбільше місто країни — Берлін. Займає площу 357 588 км². Клімат помірний сезонний. Населення — 83,13 млн осіб. Член Європейського Союзу та НАТО. Країна з найбільшою кількістю населення і найбільшим рівнем економіки в Європейському Союзі. Провідна політична сила на Європейському континенті, технологічний лідер у багатьох галузях. Німеччина є другим за популярністю місцем міграції в світі, поступаючись тільки США. rdf:langString
Ве́ймарська Респу́бліка, Ва́ймарська Респу́бліка (нім. Weimarer Republik, [ˈvaɪmaʁɐ ʁepuˈbliːk]) — історична назва німецької держави, пов'язана з конституційним Національним зібранням, що засідало у Ваймарі. Офіційно держава, як і її попередниця, продовжувала називатися Німецькою Імперією (нім. Deutsches Reich). Також використовували назви Німецька народна держава (нім. Deutscher Volksstaat) або просто Німецька республіка (нім. Deutsche Republik). До 1945 формально зберігався Рейхстаг, органи управління земель (як-от Пруссія), органи місцевого самоврядування нижчого рівня. rdf:langString
德意志聯邦共和國(德語:Bundesrepublik Deutschland),通稱德國(德語:Deutschland),是位於中西歐的議會民主制聯邦共和國,由16个邦组成,首都与最大城市为柏林。国土面积35.7万平方公里,南北距离876公里,东西相距640公里,从北部的北海与波罗的海延伸至南部的阿尔卑斯山。气候温和,季节分明。德国人口約8,322万,为欧洲联盟中人口最多的国家,是世界上人口第三多的发达国家,仅次于美国、日本。也是世界第二大移民目的地,仅次于美国。德語是歐盟境内使用人數最多的母語。德國文化的豐富層次和對世界的影響表現在其建築、美術、音樂、哲學、電影等,文化遺產主要以老城為代表,而國家公園和自然公園共計上百處。 德國是世界大國之一,亦是已開發國家當中較為先進的,其國内生產總值以國際匯率計居世界第四,以購買力評價計居世界第五。其諸多工業工程和科技部門位居世界前列,例如全球馳名的德國車廠、精密部件等,為世界第三大出口國。德國為發達國家,生活水準居世界前列。 rdf:langString
德意志帝國(德語:Deutsches Kaiserreich),官方名稱德意志國(Deutsches Reich),史家亦稱德意志第二帝國,是指從在普法戰爭之後的1871年1月18日普魯士統一德意志之時德皇威廉一世凡爾賽登基到1918年11月9日霍亨索倫王朝末任皇帝威廉二世退位為止,這47年之內的德國。 德意志帝國成立於1871年1月18日,在此日,除了奧地利帝国以外的所有德意志邦國都被普魯士收入北德意志邦聯之下,同時新憲法生效,普魯士將其所在的“北德”升級為“德意志國”,並对普魯士國王威廉一世授予了頭銜「德意志的皇帝(德語:Deutscher Kaiser)」,德皇從此由布蘭登堡的霍亨索倫家族世襲,成為整個德意志地區的最高領袖。 一战结束後,德国被裁定負有全部的戰爭責任,協約國将德國的北石勒苏益格割让给丹麦,阿尔萨斯-洛林地区割让给法国,奧伊彭-馬爾默迪割让给比利时,西普鲁士、波森和东上西里西亚割让给波兰,也不许德国将军队部署在莱茵河以西的莱茵兰地区。帝國的崩潰留下了殘破的社會、不滿的民眾、以及高達2,700億美元的賠款,這讓德國人對戰勝國、民主體制以及猶太資本都產生了強烈的仇恨情緒,並為日後的阿道夫·希特勒和納粹的崛起提供了滋生的土壤。 rdf:langString
rdf:langString Weimar Republic
rdf:langString ألمانيا
rdf:langString القيصرية الألمانية
rdf:langString جمهورية فايمار
rdf:langString República de Weimar
rdf:langString Imperi Alemany
rdf:langString Alemanya
rdf:langString Výmarská republika
rdf:langString Německé císařství
rdf:langString Německo
rdf:langString Weimarer Republik
rdf:langString Deutsches Kaiserreich
rdf:langString Deutschland
rdf:langString Γερμανία
rdf:langString Γερμανική Αυτοκρατορία
rdf:langString Δημοκρατία της Βαϊμάρης
rdf:langString Vajmara Respubliko
rdf:langString Germanio
rdf:langString Germana Imperiestra Regno
rdf:langString República de Weimar
rdf:langString Alemania
rdf:langString Imperio alemán
rdf:langString Alemania
rdf:langString Alemaniar Inperioa
rdf:langString Weimarko Errepublika
rdf:langString Impireacht na Gearmáine
rdf:langString Poblacht Weimar
rdf:langString An Ghearmáin
rdf:langString Empire allemand
rdf:langString Jerman
rdf:langString Republik Weimar
rdf:langString Kekaisaran Jerman
rdf:langString Allemagne
rdf:langString Repubblica di Weimar
rdf:langString Impero tedesco
rdf:langString République de Weimar
rdf:langString Germania
rdf:langString ドイツ
rdf:langString ドイツ帝国
rdf:langString 바이마르 공화국
rdf:langString ヴァイマル共和政
rdf:langString 독일
rdf:langString 독일 제국
rdf:langString Duitse Keizerrijk
rdf:langString Duitsland
rdf:langString Weimarrepubliek
rdf:langString Niemcy
rdf:langString Republika Weimarska
rdf:langString Cesarstwo Niemieckie
rdf:langString Império Alemão
rdf:langString República de Weimar
rdf:langString Alemanha
rdf:langString Германская империя
rdf:langString Веймарская республика
rdf:langString Германия
rdf:langString Tyskland
rdf:langString Kejsardömet Tyskland
rdf:langString Weimarrepubliken
rdf:langString Веймарська республіка
rdf:langString 德意志帝國
rdf:langString Німеччина
rdf:langString Німецька імперія
rdf:langString 德国
rdf:langString 魏瑪共和國
rdf:langString Weimar Republic
rdf:langString German Reich
xsd:float 52.51666641235352
xsd:float 13.39999961853027
xsd:integer 33685
xsd:integer 1124866121
xsd:integer 468787
xsd:integer 62411000
xsd:integer 1925
rdf:langString
rdf:langString Top: Coat of arms
rdf:langString Bottom: Coat of arms
rdf:langString Germany
rdf:langString Lithuania
rdf:langString Poland
rdf:langString Russia
rdf:langString
xsd:integer 1919 1933
xsd:integer 1933
xsd:integer 1919 1925
xsd:integer 1918
rdf:langString Weimar Republic
xsd:gMonthDay --03-23
xsd:gMonthDay --11-09
xsd:integer -200
xsd:integer -120
rdf:langString Philipp Scheidemann proclaiming the German Republic from the Reichstag building
rdf:langString December 2020
rdf:langString June 2021
rdf:langString October 2011
rdf:langString Interwar period
rdf:langString Chancellor
rdf:langString Admitted to the League of Nations
rdf:langString Hitler inaugurated
rdf:langString Rule by decree begins
rdf:langString
rdf:langString Federal authoritarian presidential republic
rdf:langString Federal parliamentary semi-presidential republic
xsd:integer 285
rdf:langString Flag of Germany .svg
rdf:langString Weimar Republic 1930.svg
rdf:langString Karte des Deutschen Reiches, Weimarer Republik-Drittes Reich 1919–1937.svg
xsd:integer 500
rdf:langString
rdf:langString German Empire
xsd:double 133.129
xsd:double 0.9
xsd:double 2.6
xsd:double 32.4
xsd:double 64.09999999999999
xsd:integer 1925
rdf:langString
rdf:langString Nazi Germany
rdf:langString Netual policy violation – Reasons for failure
xsd:integer 175 550
xsd:string 52.516666666666666 13.4
xsd:integer 1919
xsd:integer 1923
xsd:integer 1924
rdf:langString
rdf:langString Weimar Republic in 1930
rdf:langString أَلمَانِيَا (بالألمانية: Deutschland ) رسمِيّاً جُمهُورِيَّة أَلمَانِيَا الاِتِّحَاديَّة (بالألمانية: Bundesrepublik Deutschland ). هي جمهوريّة اتحاديّة ديمقراطية، تقع في وسط غرب أوروبا. تتكون من 16 ولاية تُغطي مساحة 357,021 كيلومتر مربع (137,847 ميل2)، وتتميّز بمناخها الموسمي المعتدل. تُعدّ ألمانيا الدولة الأوروبيّة الأكثر سكانًا بأكثر من 82 مليون نسمة، كما تعد من أقوى دول الاتحاد الأوروبي وأوسعها نفوذًا. تعدّ برلين أكبر مدنها وهي العاصمة ومقر السلطة فيها، كما تعد أيضاً أكبر مدن الاتحاد الأوروبي. النظام السياسي اتحادي فيدرالي، ويتخذ شكلًا جمهوريًا برلمانيًا ديموقراطيًا. تنقسم ألمانيا إلى ستة عشر 16 إقليمًا اتحاديًّا يتمتع كل منها بسيادته وحكومته المحلية الخاصة. تقع ألمانيا في وسط أوروبا يحدها من الشمال: بحر الشمال والدنمارك وبحر البلطيق، ومن الجنوب: النمسا وسويسرا، ومن الشرق: بولندا والتشيك ومن الغرب: فرنسا ولوكسمبورغ وبلجيكا وهولندا. تبلغ مساحة ألمانيا: 357.021 كيلو متر مربع ويبلغ عدد سكانها 82,800,000 نسمة وتعدّ الدولة الأكثر عدداً وكثافة سكانية في دول الاتحاد الأوروبي وهي أيضاً ثالث أكبر دولة من حيث عدد المهاجرين إليها. شكلت ألمانيا جزءاً مركزيًّا في الإمبراطورية الرومانية المقدسة التي دامت حتى عام 1806م، وخلال القرن السادس عشر أصبحت ألمانيا الشمالية مركز الإصلاح البروتستانتي. انقسمت ألمانيا بعد الحرب العالمية الثانية إلى قسمين: ألمانيا الشرقية وألمانيا الغربية. وأعيد توحيدهما عام 1990.في عام 1957م أصبحت ألمانيا الغربية عضوًا مؤسسًا في السوق الأوروبية المشتركة، والذي أصبح عام 1993م الاتحاد الأوروبي. وفي عام 1999م أصبحت عُملة ألمانيا اليورو (بالألمانية: Euro أُيْرُو) كما أصبحت إحدى الدول الأوربية المنتمية إلى اتفاقية شينجن والتي تسمح لسكان الدول الأوروبيّة المنتمية إلى هذه الاتفاقية بالتنقل منها واليها دون تأشيرة ودون رقابة على الحدود. أسّست ألمانيا نظام التأمين الاجتماعي كخطوة ضمن سلسلة إجراءات في سبيل تطوير المعايير المعيشية لسكانها، كما أن لها موقعاً مميزاً في العلاقات الأوروبية بالإضافة إلى أنها تُحافِظ على شراكات متينة على المستوى العالمي، كما تُعدُّ ألمانيا إحدى الدول الرائذة في علوم الطب والهندسة والتكنولوجيا والتقنيات الحديثة، وهي عضو في الأمم المتحدة وحلف الناتو ومجموعة الثماني ومنظمة التعاون والتنمية الاقتصادية وتُعدُّ قوّة اقتصاديّة كُبرى حيث أنها أكبر مصدر للسلع وثاني أكبر مستورد لها في العالم.
rdf:langString جمهورية فايمار (بالألمانية: Weimarer Republik) هي الجمهورية التي نشأت في ألمانيا في الفترة من 1919 إلى 1933 كنتيجة الحرب العالمية الأولى وخسارة ألمانيا الحرب. سميت الجمهورية الناشئة باسم مدينة فايمار الواقعة بوسط ألمانيا والتي اجتمع بها ممثلوا الشعب الألماني في العام 1919 لصياغة الدستور الجديد للجمهورية والذي اتبعته الجمهورية حتى العام 1933 حين تمكّن الزعيم النازي أدولف هتلر من إحكام سيطرته على مقاليد الحكم في برلين بعد توليه منصبي المستشارية ورئاسة الجمهورية. اعتبر المؤرخون هذا الحدث نهاية جمهورية فايمار. واجهت جمهورية فايمار على مدى الأربعة عشر عاماً التي عاشتها العديد من المشكلات مثل السياسات العدائية والعقوبات التي فرضت على ألمانيا من قبل حكومات الدول المنتصرة في الحرب العالمية الأولى وظهور أحزاب وحركات متطرفة مثل الحزب النازي، ومشكلات اقتصادية معقدة تمثلت في معدلات بطالة مرتفعة ونسب عالية جداً للتضخم. إلا أن جمهورية فايمار تمكنت من التغلب على العديد من تلك المشكلات وحققت إصلاحات اقتصادية هامة تمكنت من خلالها من السيطرة على التضخم وتقليص نسب البطالة. وتطوير قوانين الضرائب. تميزت جمهورية فايمار بدستور حديث لم تشهده ألمانيا في تاريخها واعتبر وقتها واحداً من أفضل الدساتير في العالم. مثلت جمهورية فايمار فترة من التطور الاقتصادي والرقي الحضاري في التاريخ الألماني المعاصر إلا أنها وبسبب كونها قد مهدت لظهور النازية فيما بعد فإن معظم المؤرخين في أوروبا يعتبرونها مثالاً كلاسيكياً لديموقراطية فاشلة.
rdf:langString L'Imperi Alemany, alemany: Deutsches Kaiserreich, es va construir al segle xix i va ser la culminació d'un procés d'unificació en un sol estat dels diversos estats alemanys, tret d'Àustria. Es refereix a Alemanya des de la unificació alemanya i la proclamació de Guillem I d'Alemanya com a emperador, el 18 de gener de 1871 fins al 1918, quan va esdevenir una república després de la derrota a la Primera Guerra Mundial i l'abdicació de Guillem II d'Alemanya (9 de novembre de 1918). El terme Deutsches Reich es va mantenir com a nom oficial d'Alemanya durant la República de Weimar i la major part del període nazi fins al 1943, quan va ser canviat a Großdeutsche Reich «Gran Imperi Alemany». Durant els seus 47 anys d'existència, l'Imperi Alemany va esdevenir una de les economies industrials més poderoses del món i una gran potència, fins que es va ensorrar després de la seva derrota militar a la Primera Guerra Mundial. Els estats fronterers més importants eren l'Imperi Rus a l'est, França a l'oest i l'Imperi Austrohongarès al sud.
rdf:langString La República de Weimar (en alemany: (?·pàg.)) va ser el règim polític que va tenir lloc a Alemanya des del final de la Primera Guerra Mundial i la desaparició del Segon Imperi Alemany el 9 de novembre del 1918, fins a l'arribada al poder d'Adolf Hitler.Integrant la república subsistien alguns dels estats anteriors a la unificació (vegeu mapa). Porta el nom de Weimar, la ciutat on va tenir lloc l'Assemblea Constituent. La República de Weimar fou un període de gran inestabilitat política a causa de l'atomització de partits petits al parlament, pel rebuig dels militars a acceptar la derrota, la presència de grups paramilitars en zones urbanes i per les feixugues condicions dels acords imposats a Alemanya pels vencedors (vegeu Tractat de Versalles), que van mantenir el país en una situació de crisi econòmica (amb episodis d'hiperinflació inclosos) durant gran part dels anys vint. Tot això va portar a la pobresa a una bona part de la classe mitjana i, a més, aquesta situació es va agreujar amb la Gran Depressió del 1929.
rdf:langString لنظام حكم مشابه، انظر الإمبراطورية الألمانية (1848–49) القيصرية الألمانية (بالألمانية: Deutsches Kaiserreich) ويطلق عليها أحيانا الرايخ الثاني هي إمبراطورية تأسست عام 1871 بعد اتحاد الدول الألمانية وتنصيب ملك بروسيا فيلهلم الأول قيصرا للألمان. تعاقب على حكم القيصرية الألمانية القيصر فيلهلم الأول المؤسس من عام 1871 حتى عام 1888، ثم فريدريش الثالث وحكم أقل من سنة 1888 ثم فيلهلم الثاني حتى عام 1918 حين تحولت ألمانيا إلى جمهورية اتحادية (جمهورية فايمار) بعد هزيمتها في الحرب العالمية الأولى. تكونت القيصرية الألمانية من 27 مقاطعة أساسية (حكمت بواسطة العائلات المالكة في معظم الأحيان). وفي حين أن مملكة بروسيا كانت الأكثر سكانا والأكبر مساحة في الإمبراطورية إلا أن القيادة البروسية للدولة لم تستمر طويلا وحلت محلها القيادات الألمانية. وبحلول عام 1890 أصبح لبروسيا ثلاث قوى منافسة، فكانت الإمبراطورية الروسية تقع في الشرق، الجمهورية الفرنسية الثالثة في الغرب، والإمبراطورية النمساوية المجرية في الجنوب. بدءا من عام 1850 بدأت ثورة التصنيع في ألمانيا تتسارع، حيث تأسست صناعات في الفحم، الحديد والصلب، الكيماويات، السكك الحديدية. كما قفز عدد السكان في الإمبراطورية من 41 مليون عام 1871 إلى 61 مليون عام 1913. حيث تحولت ألمانيا من بلد زراعي بشكل كبير في عام 1815 إلى بلد يعيش أغلبية سكانه في المناطق الحضرية. على مدار 47 عاماً هو عمر الإمبراطوية الألمانية، تمتعت فيه بقدر كبير من الإنجازات التكنولوجية والصناعية والعلمية، حيث حصل العلماء الألمان في هذه الفترة على جوائز نوبل في العلوم أكثر من علماء بريطانيا، فرنسا، روسيا، الولايات المتحدة مجتمعين. كانت الإمبراطورية الألمانية إحدى أهم القوى في العالم، حيث أمتلكت أقوى الجيوش البرية على الإطلاق آنذاك، بالإضافة إلى البحرية الألمانية التي انتقلت من كونها شيئا لا يذكر إلى ثاني أقوى بحرية في العالم بعد البحرية الملكية البريطانية في خلال عشرة سنوات. عزل المستشار الألماني المعروف أوتو فون بسمارك في عام 1890 بعد وفاة الإمبراطور فيلهلم الأول، وقام ابنه فيلهلم الثاني بانتهاج سياسة خارجية ساهمت في استعداء معظم القوى الأوروبية لألمانيا وساهمت في عزلتها أكثر. حيث كانت المستعمرات الألمانية الصغيرة في أفريقيا والمحيط الهادئ شيئا لا يذكر بالمقارنة بما لدى كلا من فرنسا وبريطانيا، وعندما جائت أزمة 1914 وأوشكت الحرب العالمية الأولى على النشوب، لم يكن يتبقى من حلفاء لألمانيا إلا الإمبراطوريتين الضعيفتين الدولة العثمانية والإمبراطورية النمساوية المجرية. مع بدء الحرب كانت خطة ألمانيا هي احتلال باريس في عام 1914 بشكل سريع ولكن فشلت هذه الخطة مع تحالف فرنسا وبريطانيا على الجبهة الغربية ووصل الأمر إلى طريق مسدود بلا أي تقدم، كما ساهم الحصار البحري البريطاني في أزمات نقص الغذاء المتكررة في ألمانيا. على المقابل في الجبهة الشرقية استطاعت ألمانيا هزيمة الإمبراطورية الروسية ووقعت معها معاهدة بريست-ليتوفسك والتي اعترفت روسيا بموجبها باستقلال كلا من أوكرانيا، بيلاروسيا، لتوانيا، لاتفيا، استونيا، فنلندا وتسريح الجيش والاسطول ودفع تعويض بمقدار 6 مليارات مارك ألماني وتسليم ألمانيا سفن اسطول البحر الأسود. وبعد إبرام معاهدة بريست احتل الجيش الألماني كلا من أوكرانيا وبيلاروسيا ومنطقة البلطيق كان العامل الفاصل في الحرب هو دخول الولايات المتحدة الحرب ضد ألمانيا، فامتلاكها لاحتياطات كبيرة من النقود، الطعام، الجنود والأسلحة ساهم بشكل كبير في أن تميل الكفة لصالح الحلفاء. كانت المحاولة الأخيرة هي هجوم الربيع عام 1918 بقيادة كلا من باول فون هيندنبورغ وإريك لودندورف (قبل وصول القوات الأمريكية). فشلت هذه العملية وبحلول شهر أكتوبر كانت القوات الألمانية تتراجع، كما تركت كلا من تركيا والنمسا الحرب وفقد الشعب الألماني ثقته وإيمانه بالنظام السياسي القائم. إنهارت الإمبراطورية الألمانية وتفككت خلال الثورة الألمانية في 1918 وتولت جمهورية فايمار زمام الأمور. بعد الحرب العالمية الأولى خسرت ألمانيا مجموعة من الأراضي لصالح دول الجوار منها إقيلمي الألزاس واللورين (اللذان احتلتهما ألمانيا في الحرب الفرنسية البروسية) على الحدود مع فرنسا، كما خسرت مدينة دانزيغ لصالح بولندا.
rdf:langString Německo, plným názvem Spolková republika Německo (německy Bundesrepublik Deutschland), zkratkou SRN (neoficiální německá zkratka BRD), je středoevropský stát, rozdělený na 16 spolkových zemí. Na západě sousedí Německo s Francií, Lucemburskem, Belgií a Nizozemskem. Na severu je jeho sousedem Dánsko a jeho břehy jsou omývány Severním a Baltským mořem. Na východě sousedí s Polskem, na jihu se Švýcarskem a na jihovýchodě s Českou republikou a Rakouskem. Rozloha Německa je 357 023 km², přičemž území státu se nachází v mírném podnebním pásmu. Podle úředních údajů mělo Německo k 31. prosinci 2015 82,2 milionu obyvatel, což z něj činí nejlidnatější stát Evropské unie. Jeho populace ale již v letech 2003 až 2010 klesla kvůli dlouhodobě velmi nízké porodnosti, a to o skoro 800 000 obyvatel, takže až do roku 2012 bylo Německo jednou z mála západoevropských zemí s úbytkem obyvatelstva. Tento vývoj probíhá navzdory tomu, že Německo je zároveň domovem třetí největší populace imigrantů na světě. Výsledek sčítání lidu 2011 znamenal snížení dosavadního úředního odhadu stavu obyvatelstva o zhruba 1,1 miliónu lidí. Německo je co do absolutního počtu imigrantů zemí, která je nejvíce postižena současnou evropskou migrační krizí, zvláště v roce 2015. Dle známých dokumentů bylo území s latinským názvem Germania obydleno několika germánskými kmeny již před rokem 100 n. l. Od 10. století tvořila německá území jádro Svaté říše římské, která existovala až do roku 1806. V 16. století se severní oblasti staly centrem reformace. Ke sjednocení velké části tehdejšího Německa došlo po prusko-francouzské válce v roce 1871. V roce 1914 se Německo významně podílelo na vypuknutí první světové války. V roce 1939 rozpoutalo Německo druhou světovou válku, která trvala do roku 1945 a byla doposud největší válkou historie. Po porážce v této válce přišlo Německo o území východně od řek Nisy a Odry včetně exklávy Východní Prusko. Na zbylém území Německa vznikly v roce 1949 dva státy, Německá demokratická republika (NDR) a Spolková republika Německo (SRN). Zvláštním politickým útvarem byl Západní Berlín, který ale měl po celou dobu své existence pevné vazby na SRN. V roce 1990 se znovusjednocený Berlín a pět obnovených zemí na území bývalé NDR připojily ke Spolkové republice Německo. Západní Německo bylo v roce 1952 zakládajícím členem Evropského společenství uhlí a oceli a v roce 1957 zakládajícím státem Evropského hospodářského společenství (EHS). V současnosti je Německo významným členem jak Evropské unie (EU), tak Evropské měnové unie (EMU). Je také součástí Schengenského prostoru. Německou měnou je euro, které v roce 2002 nahradilo německou marku. Německo je federativní a demokratickou parlamentní republikou, tvořenou šestnácti spolkovými zeměmi (Bundesländer). Hlavním a zároveň i největším městem je Berlín. Německo je členským státem OSN, NATO, uskupení G8 (resp. G7) a signatářem Kjótského protokolu. Na základě nominální hodnoty HDP je německá ekonomika čtvrtá největší na světě a největší v Evropě. Do roku 2009, kdy je předčila Čína, bylo Německo největším světovým exportérem zboží. Německo je druhým největším světovým poskytovatelem rozvojové pomoci a jeho výdaje na obranu jsou šesté největší na světě. Životní úroveň je v Německu vysoká a v zemi funguje rozvinutý systém sociální pomoci. Německo je jedním z klíčových aktérů evropské i celosvětové politiky. V mnoha vědeckých a technologických oborech je Německo považováno za světového lídra.
rdf:langString Alemanya (en alemany Deutschland [ˈdɔʏ̯tʃlant]) , anomenat oficialment República Federal d'Alemanya (en alemany Bundesrepublik Deutschland [ˈbʊndəsʁepʊˌbliːk ˈdɔʏ̯tʃlant]), és un estat de l'Europa central que forma part de la Unió Europea. Alemanya es limita al nord amb el mar del Nord, Dinamarca i el mar Bàltic; a l'est amb Polònia i Txèquia; al sud amb Àustria i Suïssa i a l'oest amb França, Luxemburg, Bèlgica i els Països Baixos. Durant la major part de la seva història, Alemanya va ser un terme geogràfic utilitzat per designar una àrea ocupada per diversos estats. Es va convertir en un estat unit durant 74 anys (1871-1945), però va ser dividit al terme de la Segona Guerra Mundial en la República Federal d'Alemanya (RFA —BRD—, coneguda com a Alemanya Occidental) i la República Democràtica Alemanya (RDA —DDR—, coneguda com a Alemanya Oriental). El 3 d'octubre del 1990, l'RDA i l'RFA es reunificaren, de manera que Alemanya va tornar a ser una nació unida. Berlín n'és la capital i la ciutat més important. També passen del milió d'habitants les ciutats d'Hamburg, Munic i Colònia. La República Federal d'Alemanya en l'actualitat és una potència econòmica, membre de les Nacions Unides, l'OTAN, i del Grup dels vuit. Alemanya és la tercera economia més gran en termes del producte interior brut nominal, i l'exportador més gran i el segon importador més gran de béns.
rdf:langString Německé císařství (zkráceně Německo, oficiálně Německá říše, německy Deutsches Reich někdy též Imperiální Německo) byl německý národní stát, který existoval od sjednocení Německa v roce 1871 až do abdikace císaře Viléma II. v roce 1918. Císařství bylo založeno ve Versailles u Paříže během prusko-francouzské války 1. ledna 1871, kdy se německé jižní státy s výjimkou Rakouska připojily k Severoněmeckému spolku a vstoupila v platnost nová ústava, která změnila název spolkového státu na Německou říši a zavedla titul německého císaře pro Viléma I., pruského krále z dynastie Hohenzollernů. Hlavním městem zůstal Berlín a pruský ministerský předseda Otto von Bismarck se stal kancléřem, předsedou vlády. Německá říše se skládala z 26 států, z nichž většině vládly královské rody. Zahrnovala čtyři království, šest velkovévodství, pět vévodství (šest před rokem 1876), sedm knížectví, tři svobodná hanzovní města a jedno císařské území. Ačkoli Prusko bylo jedním z několika království v říši, obsahovalo asi dvě třetiny německé populace a území. Pruská dominance byla také zaručena ústavně. Mezi lety 1867 až 1878/9 byla funkce Otto von Bismarcka jako prvního a dodnes nejdéle vládnoucího kancléře poznamenána relativním liberalismem, ale později se stala konzervativnější. Období, kdy byl ve funkci, se vyznačovalo rozsáhlými reformami a kulturním bojem. V pozdějších letech jeho úřadování a přes jeho osobní opozici se Německo zapojilo do kolonialismu. Získalo hodně ze zbytkového území, které při dělení Afriky nebylo ještě nárokované, a zvládlo vybudovat třetí největší koloniální říši té doby, po britské a francouzské. Jako koloniální stát se občas střetávalo s jinými evropskými mocnostmi, zejména s Britskou říší. Německo se stalo mocností a pyšnilo se rychle se rozvíjející železniční sítí, nejsilnější armádou na světě a rychle rostoucí průmyslovou základnou. Za méně než deset let se jeho námořnictvo stalo druhým největším za britským královským námořnictvem. Po odstavení Bismarcka Vilémem II. v roce 1890 se císařství pustilo do Weltpolitiky – nového agresivního kurzu, který nakonec přispěl k vypuknutí první světové války. Kromě toho Bismarckovi nástupci nebyli schopni udržet soubor měnících se a překrývajících se spojenectví jejich předchůdce, která bránila Německu v diplomatické izolaci. Toto období bylo poznamenáno různými faktory ovlivňujícími císařova rozhodnutí, která byla veřejností často vnímána jako protichůdná nebo nepředvídatelná. V roce 1879 Německá říše s Rakousko-Uherskem vytvořila dvojspolek, na který v roce 1882 navázal trojspolek s Itálií. Rovněž si udržela silné diplomatické vazby s Osmanskou říši. Když přišla v roce 1914 velká krize, Itálie alianci opustila a Osmanská říše se formálně stala spojencem Německa. Po roce 1850 se německé státy rychle industrializovaly, zvláště díky dostatku uhlí, železa (ocel), chemickému průmyslu a železnici. V roce 1871 v Německu žilo 41 milionů obyvatel a do roku 1913 se tento počet zvýšil na 68 milionů. Státy, které byly v roce 1815 převážně venkovské, byly nyní ve sjednoceném Německu převážně urbanizované. Během 47 let své existence byla Německá říše průmyslovým, technologickým a vědeckým gigantem, který získal ve vědě více Nobelových cen než kterákoli jiná země. V letech 1901 až 1918 získalo Německo 4 Nobelovy ceny za medicínu, 6 za fyziku, 7 za chemii a 3 ceny za literaturu. V roce 1900 bylo Německo největší ekonomikou v Evropě, když překonalo Spojené království, a druhou největší na světě za Spojenými státy. Během první světové války selhaly německé plány na rychlé obsazení Paříže do podzimu roku 1914. Válka na západní frontě se stala patovou situací a spojenecká námořní blokáda způsobila vážný nedostatek potravin. Císařské Německo však dosáhlo úspěchů na východní frontě a po Brestlitevském míru okupovalo velké množství území na východě. Německé vyhlášení neomezené ponorkové války na počátku roku 1917 přispělo k zapojení Spojených států do války. Vrchní velení armády v čele s Paulem von Hindenburgem a Erichem Ludendorffem stále více ovládalo stát, ale v roce 1918 začala po neúspěšné jarní ofenzivě německá armáda ustupovat, spojenci Rakousko-Uhersko a Osmanská říše se zhroutili a Bulharsko se vzdalo. Říše padla během revoluce v listopadu 1918, kdy panovník odstoupil. Poválečná federální republika čelila poválečným reparacím ve výši téměř 270 miliard dolarů. což vedlo k vzestupu Adolfa Hitlera a nacismu.
rdf:langString Výmarská republika (německy Weimarer Republik) je označení pro historický stát Německa po pádu monarchií v Německu v roce 1918 až do nástupu nacistů k moci v roce 1933. Přestože oficiální název výmarského Německa i nadále zněl Německá říše (něm. Deutsches Reich), jednalo se o republikový spolkový státní útvar s demokratickou spolkovou ústavou, přijatou v roce 1919 ve Výmaru, kde se poprvé po lednových volbách roku 1919 sešel 6. února demokraticky zvolený parlament (bývá užíváno označení „Německá republika“, německy Deutsche Republik). Od tohoto města je také odvozeno označení pro toto období výmarské Německo, jeho hlavním městem však i nadále zůstával Berlín. Hlavou státu byl říšský prezident, zákonodárným sborem dvoukomorový parlament (Národní shromáždění) skládající se z Říšského sněmu a Říšské rady. V čele exekutivy stála říšská vláda vedená říšským kancléřem, kterého jmenoval říšský prezident.
rdf:langString Η Γερμανική Αυτοκρατορία (γερμανικά: Deutsches Kaiserreich), επίσημα Γερμανικό Ράιχ, ήταν γερμανικό εθνικό κράτος, που υπήρχε από την ενοποίηση της Γερμανίας το 1871 μέχρι την παραίτηση του Κάιζερ Γουλιέλμου Β΄ το Νοέμβριο του 1918, όταν η Γερμανία έγινε ομόσπονδη δημοκρατία. Ιδρύθηκε το 1871 όταν τα νότια γερμανικά κράτη συνενώθηκαν με τη Βόρεια Γερμανική Συνομοσπονδία. Την 1η Ιανουαρίου 1871 τέθηκε σε ισχύ το νέο σύνταγμα που άλλαξε το όνομα του ομοσπονδιακού κράτους και εισήγαγε τον τίτλο του αυτοκράτορα για τον Γουλιέλμο Α΄, βασιλιά της Πρωσίας από τη δυναστεία Χοεντσόλερν. Το Βερολίνο παρέμεινε πρωτεύουσά του. Ο Όττο φον Μπίσμαρκ παρέμεινε Καγκελάριος, επικεφαλής της κυβέρνησης. Ενώ συνέβαιναν αυτά τα γεγονότα, η υπό την ηγεσία της Πρωσίας Βόρεια Γερμανική Συνομοσπονδία και οι σύμμαχοί της της νότιας Γερμανίας συμμετείχαν ακόμη στο Γαλλοπρωσικό Πόλεμο. Η Γερμανική Αυτοκρατορία αποτελείτο από 26 κράτη, τα περισσότερα από τα οποία κυβερνούσαν οικογένειες ευγενών. Περιλάμβανε τέσσερα βασίλεια, έξι μεγάλα δουκάτα, πέντε δουκάτα (έξι πριν το 1876), επτά πριγκιπάτα, τρεις ελεύθερες Χανσεατικές πόλεις και ένα αυτοκρατορικό έδαφος (Αλσατία-Λωρραίνη. Αν και η Πρωσία ήταν ένα από τα τέσσερα βασίλεια της χώρας, περιλάμβανε περίπου τα δύο τρίτα του πληθυσμού και της έκτασης της Γερμανίας. Η κυριαρχία της Πρωσίας ήταν επίσης κατοχυρωμένη συνταγματικά.Αρχειό:Flag of Prussia (1892-1918).svg Μετά το 1850 τα κρατίδια της Γερμανίας άρχισαν να εκβιομηχανίζονται γρήγορα, με ιδιαίτερη έμφαση στο γαιάνθρακα, το σίδηρο (και αργότερα το χάλυβα), τα χημικά και τους σιδηροδρόμους. Το 1871 η Γερμανία είχε πληθυσμό 41 εκατομμύρια, που μέχρι το 1913 είχε αυξηθεί σε 68 εκατομμύρια. Ένωση κυρίως αγροτικών κρατών το 1815, η πλέον ενωμένη Γερμανία έγινε κυρίως αστική. Επί τα 47 χρόνια της ύπαρξής της η Γερμανική Αυτοκρατορία ήταν ένας τεχνολογικός, βιομηχανικός και επιστημονικός γίγαντας, κερδίζοντας περισσότερα Βραβεία Νόμπελ στην επιστήμη από οποιαδήποτε άλλη δυτική χώρα εκείνη την περίοδο. Το 1900 η ​​Γερμανία ήταν η μεγαλύτερη οικονομία στην Ευρώπη, ξεπερνώντας το Ηνωμένο Βασίλειο, καθώς και η δεύτερη μεγαλύτερη στον κόσμο, μετά τις Ηνωμένες Πολιτείες. Από το 1867 ως το 1878/9 η θητεία του Όττο φον Μπίσμαρκ ως του πρώτου και μέχρι σήμερα μακροβιότερου καγκελάριου χαρακτηρίστηκε από σχετικό φιλελευθερισμό, αλλά αργότερα έγινε πιο συντηρητική. Οι ευρείες μεταρρυθμίσεις και το Kulturkampf ( η σύγκρουση μεταξύ της γερμανικής αυτοκρατορικής κυβέρνησης και της Ρωμαιοκαθολικής Εκκλησίας από το 1872 ως το 1886, κυρίως για τον έλεγχο των διορισμών στην εκπαίδευση και την εκκλησία) σημάδεψαν την πρωθυπουργική του θητεία. Στα τέλη της θητείας του Μπίσμαρκ, και παρά την προσωπική του αντίθεση, η Γερμανία ενεπλάκη στην αποικιοκρατία. Διεκδικώντας μεγάλο μέρος των εδαφών που είχαν απομείνει αδιεκδίκητα μέχρι τότε στη Διαμάχη για την Αφρική, κατάφερε να οικοδομήσει την τρίτη μεγαλύτερη αποικιακή αυτοκρατορία μετά τη Βρετανική και τη Γαλλική. Ως αποικιακό κράτος μερικές φορές συγκρούστηκε με άλλες ευρωπαϊκές δυνάμεις, ιδιαίτερα τη Βρετανική Αυτοκρατορία. Η Γερμανία έγινε μεγάλη δύναμη, με ένα ταχέως αναπτυσσόμενο σιδηροδρομικό δίκτυο, τον ισχυρότερο στρατό στον κόσμο και μια ταχύτατα αναπτυσσόμενη βιομηχανική βάση. Σε λιγότερο από μία δεκαετία το ναυτικό της κατέλαβε τη δεύτερη θέση, μετά το Βασιλικό Ναυτικό της Βρετανίας. Μετά την απομάκρυνση του Όττο φον Μπίσμαρκ από τον Γουλιέλμο Α΄ το 1890, η Αυτοκρατορία ακολούθησε τη Weltpolitik - μια φιλοπόλεμη νέα πορεία που τελικά συνέβαλε στην έκρηξη του Α΄ Παγκοσμίου Πολέμου. Επιπλέον οι διάδοχοι του Μπίσμαρκ ήταν ανίκανοι να διατηρήσουν τις σύνθετες, μεταλλασσόμενες και επικαλυπτόμενες συμμαχίες που είχαν αποτρέψει τη διπλωματική απομόνωση της Γερμανίας. Αυτή η περίοδος σημαδεύτηκε από διάφορους παράγοντες που επηρέαζαν τις αποφάσεις του αυτοκράτορα, που συχνά θεωρούνταν αντιφατικές ή απρόβλεπτες από το κοινό. Το 1879 η Γερμανική Αυτοκρατορία εδραίωσε τη διπλή συμμαχία με την Αυστροουγγαρία, που την ακολούθησε η Τριπλή Συμμαχία με την Ιταλία το 1882. Διατήρησε επίσης ισχυρούς διπλωματικούς δεσμούς με την Οθωμανική Αυτοκρατορία. Όταν έφθασε η μεγάλη κρίση του 1914, η Ιταλία εγκατέλειψε τη συμμαχία και η Οθωμανική Αυτοκρατορία συμμάχησε επισήμως με τη Γερμανία. Κατά τον Α΄ Παγκόσμιο Πόλεμο τα γερμανικά σχέδια για την κατάληψη του Παρισιού γρήγορα το φθινόπωρο του 1914 απέτυχαν. Ο πόλεμος στο Δυτικό Μέτωπο κατέληξε σε αδιέξοδο. Ο Συμμαχικός ναυτικός αποκλεισμός προκάλεσε σοβαρές ελλείψεις τροφίμων. Η Γερμανία υποχρεώθηκε επανειλημμένα να στείλει στρατεύματα για να ενισχύσει την Αυστροουγγαρία και την Τουρκία σε άλλα μέτωπα. Ωστόσο η Γερμανία είχε μεγάλη επιτυχία στο Ανατολικό Μέτωπο, καταλαμβάνοντας πολλά εδάφη στα ανατολικά της, μετά τη συνθήκη του Συνθήκη του Μπρεστ - Λιτόφσκ. Η κήρυξη από τη Γερμανία απεριόριστου υποβρυχίου πολέμου στις αρχές του 1917 σχεδιάστηκε για να στραγγαλίσει τους Βρετανούς, αλλά απέτυχε λόγω της χρήσης ενός συστήματος υπερατλαντικών νηοπομπών. Ωστόσο η κήρυξη αυτή, μαζί με το Τηλεγράφημα Τσίμερμαν (που πρότεινε στο Μεξικό συμμαχία με τη Γερμανία αν οι ΗΠΑ έμπαιναν στον πόλεμο εναντίον της, με αντάλλαγμα το Τέξας, την Αριζόνα και το Νέο Μεξικό), έφεραν τις Ηνωμένες Πολιτείες στον πόλεμο. Εν τω μεταξύ οι Γερμανοί πολίτες και στρατιώτες είχαν κουραστεί από τον πόλεμο και ριζοσπαστικοποιηθεί από τη Ρωσική Επανάσταση. Η ανώτατη διοίκηση υπό τον Πάουλ φον Χίντενμπουργκ και τον Έριχ Λούντεντορφ έλεγχε όλο και περισσότερο τη χώρα, καθώς ρίσκαραν μια τελευταία επίθεση την άνοιξη του 1918, πριν να φτάσουν σε ενίσχυση οι Αμερικανοί, χρησιμοποιώντας μεγάλο αριθμό στρατευμάτων, αεροπλάνων και πυροβολικού που αποσύρθηκαν από το Ανατολικό Μέτωπο. Αυτή η επίθεση απέτυχε και τον Οκτώβριο οι Γερμανικές στρατιές υποχώρησαν, η Αυστροουγγαρία και η Οθωμανική Αυτοκρατορία είχαν καταρρεύσει, η Βουλγαρία είχε παραδοθεί και ο Γερμανικός λαός είχε χάσει την πίστη στο πολιτικό του σύστημα. Αφού προσπάθησε αρχικά να διατηρήσει τον έλεγχο, προκαλώντας μαζικές εξεγέρσεις, η Αυτοκρατορία κατέρρευσε με την Επανάσταση του Νοεμβρίου του 1918 με τις παραιτήσεις του αυτοκράτορα και όλων των άλλων μοναρχών. Αυτό είχε ως αποτέλεσμα μια μεταπολεμική ομοσπονδιακή δημοκρατία με ένα κατεστραμμένο και ανικανοποίητο λαό, που αργότερα οδήγησε στην άνοδο του Αδόλφου Χίτλερ και του Ναζισμού.
rdf:langString Als Weimarer Republik (zeitgenössisch auch Deutsche Republik) wird der Abschnitt der deutschen Geschichte von 1918 bis 1933 bezeichnet, in dem erstmals eine parlamentarische Demokratie in Deutschland bestand. Diese Epoche löste die konstitutionelle Monarchie der Kaiserzeit ab und begann mit der Ausrufung der Republik am 9. November 1918. Sie endete de facto mit der Machtergreifung der NSDAP infolge der Ernennung Adolf Hitlers zum Reichskanzler am 30. Januar 1933. Schrittweise wurden die demokratischen Strukturen durch Verordnungen des Reichspräsidenten vom 4. Februar und 28. Februar sowie schlussendlich mit Inkrafttreten des Ermächtigungsgesetzes am 24. März 1933 abgebaut. Die Weimarer Republik entstand im Zuge der Novemberrevolution. Diese Bezeichnung der ersten auf nationalstaatlicher Ebene verwirklichten deutschen Republik ist auf den ersten Tagungsort der Verfassunggebenden Nationalversammlung, die Stadt Weimar, zurückzuführen. Der Staatsname Deutsches Reich wurde jedoch beibehalten. Nachdem zunächst der Rat der Volksbeauftragten die Regierungsgewalt ausgeübt hatte, wurde auf Beschluss des Reichsrätekongresses am 19. Januar 1919 die Wahl zur Deutschen Nationalversammlung abgehalten. Am 11. Februar wählte die Nationalversammlung Friedrich Ebert zum Reichspräsidenten, der am 13. Februar das Kabinett Scheidemann ernannte. Die Weimarer Reichsverfassung trat am 14. August 1919 in Kraft. Sie konstituierte das Deutsche Reich als föderative Republik. Staatsoberhaupt war der für eine Amtszeit von sieben Jahren direkt vom Volk gewählte Reichspräsident, der als Teil der Exekutive über weitreichende Befugnisse verfügte. Die Regierung führte der vom Reichspräsidenten zu ernennende und zu entlassende Reichskanzler, der dem Deutschen Reichstag gegenüber verantwortlich war. Als Volksvertretung mit umfassenden Gesetzgebungs-, Budget- und Kontrollrechten wurde der Reichstag für eine Legislaturperiode von vier Jahren nach dem Verhältniswahlrecht gewählt. Die Länder vertrat der Reichsrat. Die Parlamente auf Landesebene nannten sich Landtage, im Januar 1919 bildete sich der erste im Freistaat Mecklenburg-Strelitz. Die Geschichte der Weimarer Republik lässt sich nach der Gründungsphase in drei Abschnitte gliedern. In den Krisenjahren von 1919 bis 1923 hatte die Republik mit den unmittelbaren Kriegsfolgen, einer Hyperinflation sowie zahlreichen Umsturzversuchen und politischen Morden zu kämpfen. In den Jahren von 1924 bis 1929 erlebte sie eine Zeit relativer Stabilität, wirtschaftlicher Erholung sowie außenpolitischer Anerkennung und Wertschätzung. Die Weltwirtschaftskrise ab Ende 1929, die Präsidialkabinette nach dem Bruch der Großen Koalition am 27. März 1930 und der Aufstieg der Nationalsozialisten mündeten schließlich in ihren Untergang. Kulturell war die Weimarer Republik geprägt durch den ersten Durchbruch der Massenkultur in Deutschland (Rundfunk, Kino, Unterhaltungsmusik usw.) sowie von avantgardistischen Strömungen in den Künsten, die zum Teil bereits in der Vorkriegszeit angelegt waren.
rdf:langString Η Γερμανία, επίσημα Ομοσπονδιακή Δημοκρατία της Γερμανίας (γερμανικά: Bundesrepublik Deutschland), με πληθυσμό 84.079.811 κατοίκους, είναι η δεύτερη μεγαλύτερη σε πληθυσμό χώρα της Ευρώπης, και πρώτη στην Ευρωπαϊκή Ένωση, καθώς και μία από τις σημαντικότερες βιομηχανικές και ανεπτυγμένες χώρες του κόσμου. Έχει συνολική έκταση 357.386 τ.χλμ. Συνορεύει προς τα βόρεια με τη Δανία, στα ανατολικά με την Πολωνία και την Τσεχία, στα νότια με την Αυστρία και την Ελβετία και στα δυτικά με τη Γαλλία, το Λουξεμβούργο, το Βέλγιο και την Ολλανδία. Στα βόρεια βρέχεται από τη Βόρεια Θάλασσα και τη Βαλτική. Η Γερμανία (η τότε Δυτική Γερμανία) είναι ένα από τα ιδρυτικά μέλη της Ευρωπαϊκής Ένωσης. Επίσης, η Γερμανία είναι ο δεύτερος πιο δημοφιλής προορισμός μετανάστευσης μετά από τις Ηνωμένες Πολιτείες. Η πρωτεύουσα και η μεγαλύτερη μητρόπολη της Γερμανίας είναι το Βερολίνο, ενώ η μεγαλύτερη συγκέντρωση είναι στην κοιλάδα του Ρουρ, (κύρια κέντρα: Ντόρτμουντ και Έσσεν). Στις άλλες μεγάλες πόλεις της χώρας συμπεριλαμβάνονται το Αμβούργο, το Μόναχο, η Κολωνία, η Φρανκφούρτη, η Στουτγκάρδη, το Ντίσελντορφ, η Λειψία, η Βρέμη, η Δρέσδη, το Αννόβερο και η Νυρεμβέργη. Αρκετές γερμανικές φυλές έχουν κατοικήσει τα βόρεια εδάφη της σημερινής Γερμανίας από την κλασική αρχαιότητα. Μια περιοχή με το όνομα Γερμανία αναφέρθηκε πριν από το 100 μ.Χ. Κατά την Εποχή των Μεγάλων Μεταναστεύσεων, οι Γερμανικές φυλές επεκτάθηκαν νοτιότερα. Στις αρχές του 10ου αιώνα, οι Γερμανικές επικράτειες σχημάτισαν ένα κεντρικό μέρος της Άγιας Ρωμαϊκής Αυτοκρατορίας. Κατά τη διάρκεια του 16ου αιώνα, οι βόρειες περιοχές της Γερμανίας έγιναν το κέντρο της Προτεσταντική Μεταρρύθμιση. Τα απομεινάρια της Αγίας Ρωμαϊκής Αυτοκρατορίας σχημάτισαν τη Γερμανική Συνομοσπονδία το 1815, ενώ οι Γερμανικές επαναστάσεις του 1848-49 εγκαθίδρυσαν πολλά δημοκρατικά δικαιώματα. Το 1871, η Γερμανία έγινε εθνικό κράτος μετά από την ένωση των περισσότερων Γερμανικών κρατών στη Γερμανική Αυτοκρατορία. Μετά από τον Α΄ Παγκόσμιο Πόλεμο και τη Γερμανική Επανάσταση του 1918-1919, η Αυτοκρατορία αντικαταστάθηκε με τη Δημοκρατία της Βαϊμάρης. Το 1933, μετά την ανάληψη της εξουσίας από τους Ναζί, ιδρύθηκε η Ναζιστική Γερμανία, μία δικτατορία που γρήγορα οδήγησε στον Β΄ Παγκόσμιο Πόλεμο και σε μία από τις μεγαλύτερες γενοκτονίες της ιστορίας, το Ολοκαύτωμα. Το 1945, η Γερμανία και το μεγαλύτερο μέρος της Ευρώπης είχε καταστραφεί και παντού υπήρχαν ερείπια. Μετά από το τέλος του Β΄ Παγκόσμιου Πολέμου στην Ευρώπη και μετά από μια περίοδο Συμμαχικής κατοχής, ιδρύθηκαν δύο γερμανικά κράτη: η δημοκρατική Ομοσπονδιακή Δημοκρατία της Γερμανίας (κοινώς γνωστή ως Δυτική Γερμανία) και η σοσιαλιστική Λαϊκή Δημοκρατία της Γερμανίας (κοινώς γνωστή ως Ανατολική Γερμανία). Στις 3 Οκτωβρίου του 1990, η χώρα επανενώθηκε. Στον 21ο αιώνα, η Γερμανία είναι μια μεγάλη δύναμη και έχει το τέταρτο μεγαλύτερο ΑΕΠ σε ονομαστική αξία και το 5ο μεγαλύτερο ΑΕΠ σε μονάδες αγοραστικής δύναμης. Ως παγκόσμιος αρχηγός σε αρκετούς τεχνολογικούς και βιομηχανικούς τομείς, είναι ο τρίτος μεγαλύτερος εξαγωγέας και εισαγωγέας αγαθών. Η Γερμανία είναι μία άκρως ανεπτυγμένη χώρα με πολύ υψηλή ποιότητα ζωής και αποτελείται από μία εξειδικευμένη και παραγωγική κοινωνία. Επίσης, παρέχει κοινωνική ασφάλιση και ένα πολύ καλό σύστημα υγείας, περιβαλλοντική προστασία και πανεπιστημιακή εκπαίδευση χωρίς δίδακτρα. Η Ομοσπονδιακή Δημοκρατία της Γερμανίας ήταν ιδρυτικό μέλος της Ευρωπαϊκής Οικονομικής Κοινότητας το 1957 και της Ευρωπαϊκής Ένωσης το 1993. Αποτελεί μέρος της Ζώνης Σένγκεν, και είναι ιδρυτικό μέλος της Ευρωζώνης το 1999. Η Γερμανία είναι μέλος των Ηνωμένων Εθνών, του NATO, της Ομάδας των Οχτώ, της Ομάδας των 20, και του Οργανισμού Οικονομικής Συνεργασίας και Ανάπτυξης. Η εθνική στρατιωτική δαπάνη είναι η 9η μεγαλύτερη παγκοσμίως. Γνωστή και για την πλούσια πολιτισμική της ιστορία, η Γερμανία είναι συνεχώς η πατρίδα σημαντικών και επιτυχημένων καλλιτεχνών, φιλόσοφων, μουσικών, αθλητών, επιχειρηματιών, επιστημόνων, μηχανικών και εφευρετών.
rdf:langString Deutsches Kaiserreich ist die retrospektive Bezeichnung für die Phase des Deutschen Reichs von 1871 bis 1918 zur eindeutigen Abgrenzung gegenüber der Zeit nach 1918. Im deutschen Kaiserreich war der deutsche Nationalstaat eine bundesstaatlich organisierte konstitutionelle Monarchie. Die deutsche Reichsgründung erfolgte mit Beginn der Wirksamkeit der neuen Verfassung zum 1. Januar 1871. Sie wurde durch ein wenig spektakuläres, geheim vorbereitetes militärisch-höfisches Zeremoniell inszeniert, die Kaiserproklamation des preußischen Königs Wilhelm I. am 18. Januar 1871 im Spiegelsaal von Versailles. Währenddessen befand sich das Kaiserreich noch im Deutsch-Französischen Krieg. Auf kleindeutscher Grundlage und unter der Herrschaft der preußischen Hohenzollern war damit erstmals ein deutscher Nationalstaat entstanden. Hauptresidenz des deutschen Kaisers und preußischen Königs war das Berliner Schloss. Während der Zeit des Kaiserreichs war Deutschland wirtschafts- und sozialgeschichtlich geprägt durch die Hochindustrialisierung. Ökonomisch und sozial-strukturell begann es sich besonders ab den letzten Jahrzehnten des 19. Jahrhunderts vom Agrar- zum Industrieland zu wandeln. Auch der Dienstleistungssektor gewann mit dem Ausbau des Handels und des Bankwesens wachsende Bedeutung. Das auch durch die französischen Kriegsreparationen nach 1871 verursachte Wirtschaftswachstum wurde durch den sogenannten Gründerkrach von 1873 und die ihm folgende langjährige Konjunkturkrise zeitweilig gebremst. Trotz erheblicher politischer Folgen änderte dies nichts an der strukturellen Entwicklung hin zum Industriestaat. Kennzeichnend für den gesellschaftlichen Wandel war eine stark international orientierte Reformbewegung, in deren Verlauf die soziale Frage mit Armutsskandalisierung und -bekämpfung vorangetrieben wurde, Frauen forderten verbesserte Bildungschancen und das Wahlrecht. Strukturelle Grundlage dieser Veränderungen waren neben der Massenpolitisierung ein rapides Bevölkerungswachstum, Binnenwanderung und Urbanisierung. Die Gesellschaftsstruktur wurde durch die Zunahme der städtischen Arbeiterbevölkerung und – vor allem in den Jahren ab etwa 1890 – auch des neuen Mittelstandes aus Technikern, Angestellten sowie kleinen und mittleren Beamten wesentlich verändert. Dagegen ging die wirtschaftliche Bedeutung des Handwerks und der Landwirtschaft – bezogen auf deren Beiträge zum Volkseinkommen – eher zurück. Die innen- und außenpolitische Entwicklung wurde bis 1890 vom ersten und am längsten amtierenden Kanzler des Reiches bestimmt, Otto von Bismarck. Dessen Regierungszeit lässt sich in eine relativ liberale Phase, geprägt von innenpolitischen Reformen und vom Kulturkampf, und eine eher konservativ geprägte Zeit nach 1878/79 einteilen. Als Zäsur gelten der Übergang zum Staatsinterventionismus (Schutzzoll, Sozialversicherung) sowie das Sozialistengesetz. Bismarck versuchte außenpolitisch, das Reich durch ein komplexes Bündnissystem abzusichern (z. B. Zweibund mit Österreich-Ungarn 1879). Ab 1884 begann der – später intensivierte – Einstieg in den überseeischen Imperialismus. Es folgten internationale Interessenkonflikte mit anderen Kolonialmächten, insbesondere der Weltmacht Großbritannien. Die Phase nach der Ära Bismarck wird oft als Wilhelminisches Zeitalter bezeichnet, weil Kaiser Wilhelm II. (ab 1888) nach der Entlassung Bismarcks persönlich in erheblichem Umfang Einfluss auf die Tagespolitik ausübte. Daneben spielten auch andere, teilweise konkurrierende Akteure eine wichtige Rolle. Sie beeinflussten die Entscheidungen des Kaisers und ließen sie oft widersprüchlich und unberechenbar erscheinen. Durch den Aufstieg von Massenverbänden und -parteien sowie die wachsende Bedeutung der Presse gewann zudem die öffentliche Meinung an Gewicht. Nicht zuletzt darum versuchte die Regierung mit einer imperialistischen Weltpolitik, einer antisozialdemokratischen Sammlungspolitik und einer populären Flottenrüstung (siehe Flottengesetze) ihren Rückhalt in der Bevölkerung zu erhöhen. Außenpolitisch führte Wilhelms Weltmachtstreben jedoch in die Isolation; durch diese Politik trug das Reich dazu bei, die Gefahr des Ausbruchs eines großen Krieges zu erhöhen. Als dieser Erste Weltkrieg schließlich 1914 ausgelöst wurde, war das Reich in einen Mehrfrontenkrieg verwickelt. Auch in der Innenpolitik gewann das Militär an Einfluss. Mit der zunehmenden Anzahl von Kriegstoten an den Fronten und der sozialen Not in der Heimat (gefördert durch alliierte Seeblockaden) begann die Monarchie an Rückhalt zu verlieren. Erst gegen Kriegsende kam es zu den Oktoberreformen 1918, die unter anderem bestimmten, dass der Reichskanzler das Vertrauen des Reichstages haben musste. Schon bald darauf wurde in der Novemberrevolution die Republik ausgerufen, und die verfassunggebende Nationalversammlung in Weimar konstituierte das Reich 1919 als parlamentarische Demokratie. Das heutige Deutschland ist völkerrechtlich mit dem Deutschen Reich des Jahres 1871 identisch, auch wenn sich Regierungsform und Verwaltungsgebiet seither mehrmals geändert haben.
rdf:langString Deutschland ([ˈdɔɪ̯t͡ʃlant] ; Vollform des Staatennamens seit 1949: Bundesrepublik Deutschland) ist ein Bundesstaat in Mitteleuropa. Er hat 16 Bundesländer und ist als freiheitlich-demokratischer und sozialer Rechtsstaat verfasst. Die 1949 gegründete Bundesrepublik Deutschland stellt die jüngste Ausprägung des 1871 erstmals begründeten deutschen Nationalstaates dar. Bundeshauptstadt und Regierungssitz ist Berlin. Deutschland grenzt an neun Staaten, es hat Anteil an der Nord- und Ostsee im Norden sowie dem Bodensee und den Alpen im Süden. Es liegt in der gemäßigten Klimazone und verfügt über 16 National- und mehr als 100 Naturparks. Das heutige Deutschland hat gut 84 Millionen Einwohner und zählt bei einer Fläche von 357.588 Quadratkilometern mit durchschnittlich 232 Einwohnern pro Quadratkilometer zu den dicht besiedelten Flächenstaaten. Die bevölkerungsreichste deutsche Stadt ist Berlin; weitere Metropolen mit mehr als einer Million Einwohnern sind Hamburg, München und Köln; der größte Ballungsraum ist das Ruhrgebiet. Frankfurt am Main ist als europäisches Finanzzentrum von globaler Bedeutung. Die Geburtenrate liegt bei 1,58 Kindern pro Frau (2021). Auf dem Gebiet Deutschlands ist die Anwesenheit von Menschen vor 500.000 Jahren durch Funde des Homo heidelbergensis sowie einiger prähistorischer Kunstwerke aus der späteren Altsteinzeit nachgewiesen. Während der Jungsteinzeit, um 5600 v. Chr., wanderten die ersten Bauern mitsamt Vieh und Saatgut aus dem Nahen Osten ein. Seit der Antike ist die lateinische Bezeichnung Germania für das Siedlungsgebiet der Germanen bekannt. Das ab dem 10. Jahrhundert bestehende römisch-deutsche Reich, das aus vielen Herrschaftsgebieten bestand, war wie der 1815 ins Leben gerufene Deutsche Bund und die liberale demokratische Bewegung Vorläufer des späteren deutschen Gesamtstaates, der 1871 als Deutsches Reich gegründet wurde. Die rasche Entwicklung vom Agrar- zum Industriestaat vollzog sich während der Gründerzeit in der zweiten Hälfte des 19. Jahrhunderts. Nach dem Ersten Weltkrieg wurde 1918 die Monarchie abgeschafft und die demokratische Weimarer Republik konstituiert. Ab 1933 führte die nationalsozialistische Diktatur zu politischer und rassistischer Verfolgung und gipfelte in der Ermordung von sechs Millionen Juden und Angehörigen anderer Minderheiten wie Sinti und Roma. Der vom NS-Staat 1939 begonnene Zweite Weltkrieg endete 1945 mit der Niederlage der Achsenmächte. Das von den Siegermächten besetzte Land wurde 1949 geteilt, nachdem bereits 1945 seine Ostgebiete teils unter polnische, teils sowjetische Verwaltungshoheit gestellt worden waren. Der Gründung der Bundesrepublik als demokratischer westdeutscher Teilstaat mit Westbindung am 23. Mai 1949 folgte die Gründung der sozialistischen DDR am 7. Oktober 1949 als ostdeutscher Teilstaat unter sowjetischer Hegemonie. Die innerdeutsche Grenze war nach dem Berliner Mauerbau (ab 13. August 1961) abgeriegelt. Nach der friedlichen Revolution in der DDR 1989 erfolgte die Lösung der deutschen Frage durch die Wiedervereinigung beider Landesteile am 3. Oktober 1990, womit auch die Außengrenzen Deutschlands als endgültig anerkannt wurden. Durch den Beitritt der fünf ostdeutschen Länder sowie die Wiedervereinigung von Ost- und West-Berlin zur heutigen Bundeshauptstadt zählt die Bundesrepublik Deutschland seit 1990 sechzehn Bundesländer. Deutschland ist Gründungsmitglied der Europäischen Union und ihrer Vorgänger (Römische Verträge 1957) sowie deren bevölkerungsreichstes Land. Mit 18 anderen EU-Mitgliedstaaten bildet es eine Währungsunion, die Eurozone. Es ist Mitglied der UN, der OECD, der OSZE, der NATO, der G7, der G20 und des Europarates. Die Vereinten Nationen unterhalten seit 1951 ihren deutschen Sitz in Bonn („UNO-Stadt“). Die Bundesrepublik Deutschland gilt als einer der politisch einflussreichsten Staaten Europas und ist ein gesuchtes Partnerland auf globaler Ebene. Gemessen am Bruttoinlandsprodukt ist das marktwirtschaftlich organisierte Deutschland die größte Volkswirtschaft Europas und die viertgrößte der Welt. 2016 war es die drittgrößte Export- und Importnation. Es ist eine Informations- und Wissensgesellschaft. Automatisierung, Digitalisierung und Disruption prägen die innovative deutsche Industrieentwicklung. Die Steigerung der Qualität des deutschen Bildungssystems und die nachhaltige Entwicklung des Landes gelten als zentrale Aufgaben der Standortpolitik. Gemäß dem Index der menschlichen Entwicklung zählt Deutschland zu den sehr hoch entwickelten Ländern. Muttersprache der Bevölkerungsmehrheit ist die deutsche Sprache. Daneben gibt es Regional- und Minderheitensprachen und sowohl Deutsche als auch Migranten mit anderen Muttersprachen, von denen die bedeutendsten Türkisch und Russisch sind. Bedeutendste Fremdsprache ist Englisch, das in allen Bundesländern in der Schule gelehrt wird. Die Kultur Deutschlands ist vielfältig und wird neben zahlreichen Traditionen, Institutionen und Veranstaltungen beispielsweise in der Auszeichnung als UNESCO-Welterbe in Deutschland, in Kulturdenkmälern und als immaterielles Kulturerbe erfasst und gewürdigt.
rdf:langString Δημοκρατία της Βαϊμάρης είναι ο ιστορικός και πολιτικός όρος που επικράτησε στη σύγχρονη διεθνή βιβλιογραφία για τη (συμβατική) ονομασία του πολιτεύματος της Γερμανίας από το 1919 έως την άνοδο στην εξουσία της Ναζιστικής Γερμανίας του Χίτλερ το 1933. Το πολίτευμα πήρε το όνομά του, από την ιστορική γερμανική πόλη της Βαϊμάρης, στην οποία έλαβε χώρα η ιδρυτική πράξη της Δημοκρατίας, η θέσπιση και αποδοχή του νέου Συντάγματος, την Άνοιξη και το Καλοκαίρι του 1919. Ωστόσο, η επίσημη ονομασία του, ήταν «Γερμανικό Ράιχ» (ονομασία που ακολούθησε τη Γερμανία από το 1871 έως το 1945).Η Γερμανία ανακηρύχθηκε ντε φάκτο Δημοκρατία, στις 9 Νοεμβρίου του 1918 όταν ο Κάιζερ Γουλιέλμος Β΄ της Γερμανίας παραιτήθηκε των θρόνων της Πρωσίας και της Γερμανίας, ενώ de jure, ανακηρύχθηκε τον Φεβρουάριο του 1919, όταν ανώτατη κυβερνώσα αρχή, ορίστηκε ο Πρόεδρος του κράτους.Κατά τη διάρκεια της Δημοκρατίας της Βαϊμάρης το γερμανικό Ράιχ (εθνικό κράτος) απαρτίζονταν από 17 ομόσπονδα κρατίδια, το καθένα με δική του κυβέρνηση και κοινοβούλιο, τα οποία εκπροσωπούνταν στο κεντρικό συμβούλιο, κρατίδια τα οποία είχαν διατηρήσει σε πολύ μεγάλο βαθμό τα εσωτερικά σύνορα της Γερμανικής Αυτοκρατορίας. Το σύνταγμα καθόριζε ένα πολιτικό σύστημα με στοιχεία της κοινοβουλευτικής και της προεδρευόμενης δημοκρατίας. Το κοινοβούλιο ήταν το λεγόμενο Ράιχσταγκ και πρωτεύουσα του κράτους το Βερολίνο.
rdf:langString La Germana Imperiestra Regno (germane Deutsches Kaiserreich, neoficiala nomo, formale nur Germana Regno resp. Deutsches Reich) ekzistis de 1871 ĝis 1918, kiam abdikis imperiestro Vilhelmo la 2-a. La ŝtato mem plu ekzistis, sub la sama oficiala nomo Germana Regno (Deutsches Reich), kiel Vajmara Respubliko.Pro la Francia-Prusia Milito en 1870, la sudgermanaj princoj aliĝis al la Nordgermana Federacio, kiu ŝanĝis sian nomon al Germana Regno kaj ricevis novan konstitucion en 1871. Plej alta organo estis la Federacia Konsilio de la ŝtatoj kaj urboj, kies prezidanto estis la prusa reĝo, nomata Germana Imperiestro. Tiu imperiestro nomumis regnan kancelieron, la estron de la ĉiutaga politiko. Sed ekzistis krome parlamento (Reichstag), kiu estis elektita laŭ ĝenerala balotrajto (por viroj). La Regno estis federacio de 25 ŝtatoj (inkluzive de tri liberaj urboj, ekskluzive de la Regna Lando Alzaco-Loreno). Ekde 1884 Germanio havis koloniojn, komence en Afriko, poste ankaŭ en Pacifiko. Germanio fariĝis unu el la plej gravaj industriaj landoj de la mondo. Post la devigita abdiko de Vilhelmo la 2-a en 1918, Germanio donis al si en 1919 respublikan konstitucion. Komenciĝis la periodo de la Vajmara Respubliko (1919-1933).
rdf:langString Vajmara Respubliko estas nomo de la germana respubliko, kiu en februaro 1919 rezultis el la novembra revolucio de 1918 kaj ekzistis ĝis 1933. Oficiale la lando daŭre nomiĝis Germana Regno (Deutsches Reich). Oni konsideras la respublikon la unua demokratia ŝtato en Germanio. Ĝi havis federacian strukturon kun 18 landoj. La Vajmara Konstitucio difinis registaran sistemon miksan inter prezidanta kaj parlamenta sistemoj. La ĉefurbo de la respubliko estis Berlino, kie sidis la registaro kaj kunvenis la parlamento (Reichstag). La nomo de la respubliko deriviĝas de la urbo Vajmaro, en kiu kunvenis la konstituci-dona nacia asembleo. La karakteron de la respubliko forte influis la ĵusa unua mondmilito, en kiu Germanio malvenkis, kaj la traktato de Versailles. La disfalon de la respubliko en 1933, kiu markas la fortiĝon de nacisocialismo, oni ligas interalie al la dissplitiĝo de la povo en la multfrakcia parlamento. La konstitucio de la postmilita Germanio (ekde 1949) provis eviti la kredatajn aŭ verajn fuŝojn de la Vajmara Konstitucio, ekzemple plifortigis la rolon de la parlamento kaj ebligis malelekton de registarestro nur elektante samtempe novan.
rdf:langString Germanio aŭ Germanujo estas demokrata federacia ŝtato en Mezeŭropo. Najbaraj ŝtatoj estas Danio, Pollando, Ĉeĥio, Aŭstrio, Svislando, Francio, Luksemburgo, Belgio kaj Nederlando; la Norda Maro kaj la Balta Maro estas la naturaj ŝtataj limoj en la nordo. La oficiala titolo estas germane Bundesrepublik Deutschland [BUNdesrepubli:k DOJĈlant], kiu estas vortkreaĵo de la unua ŝtata prezidanto post la Dua Mondmilito, Theodor Heuss - en Esperanto Federacia Respubliko Germanio laŭ la gazetara kaj informa centro de la federacia registaro de Germanio aŭ Federacia Respubliko Germanujo laŭ listo de la ŝtata ministerio pri eksteraj rilatoj. La federacia ĉefurbo kaj registara centro estas Berlino laŭ artikolo 22/1 de la konstitucio; sed multaj ministraj laborlokoj kaj kelkaj federaciaj institucioj ankoraŭ restas en la eksa ĉefurbo (nun: federacia urbo) Bonno. La politika sistemo estas federacia kaj organizita kiel parlamenta demokratio: laŭ artikolo 20 de la konstitucio Germanio komprenas sin kiel demokrata kaj sociala federacia ŝtato kaj kiel jura ŝtato. Ĝi konsistas el 16 parte suverenaj landoj. Germanio havas pli ol 80 milionojn da loĝantoj kaj post Rusio estas la due plej popolriĉa ŝtato de Eŭropo. La Federacia Respubliko Germanio apartenas al la Eŭropa Unio kaj estas interalie membro de la Unuiĝintaj Nacioj, Nato kaj la G8-ŝtatoj.
rdf:langString El Imperio alemán (en alemán, Deutsches Kaiserreich o, en el sentido más genérico, Deutsches Reich) fue la forma de Estado que existió en Alemania desde su unificación y la proclamación de Guillermo I como emperador, el 18 de enero de 1871, hasta 1918, cuando se convirtió en una república después de la derrota en la Primera Guerra Mundial y la abdicación de Guillermo II el 9 de noviembre de ese año, como resultado de la Revolución de Noviembre.​ El Reich alemán surge como resultado de la «revolución desde arriba» del canciller prusiano Otto von Bismarck, mediante la cual logró zanjar la «cuestión alemana» en los años 1860.​ Subsiguientemente, resolvió la cuestión del poder interno mediante el conflicto constitucional prusiano (1862-1866) contra el Parlamento y en favor del ejecutivo. Posteriormente la cuestión del poder político externo se resolvió por la guerra de los Ducados (1864) y por la guerra austro-prusiana (1866) en el sentido de la “pequeña Alemania” —con exclusión de Austria— y en la guerra franco-prusiana (1870-1871).​ La victoria de Prusia y sus aliados en este último conflicto condujo a la fundación del Imperio alemán.​ Los reyes de Sajonia y Baviera, los príncipes, duques y electores de Brunswick, Baden, Hanóver, Mecklemburgo, Wurtemberg y Oldemburgo juraron lealtad al rey de Prusia, que se convirtió en Káiser de los 39 Estados independientes que así se unieron.​ Bismarck preparó un amplio esquema, la Constitución alemana del norte, de 1866, que se convirtió en la Constitución alemana de 1871, con algunos ajustes. Alemania adquirió algunos rasgos democráticos y en el nuevo Imperio había un parlamento con dos cámaras. La Cámara baja, o Reichstag, era elegida por sufragio universal masculino.​ Sin embargo, las circunscripciones originales elaboradas en 1871 nunca se volvieron a rediseñar para reflejar el crecimiento de las zonas urbanas. Como resultado, en el momento de la gran expansión de las ciudades alemanas entre los años 1890 y 1900, las zonas rurales estaban excesivamente representadas. Una de las características del gobierno fue la retención de una parte muy importante del poder político por parte de la élite terrateniente, los junkers.​ La legislación también requería la aprobación del Bundesrat, el Consejo federal de diputados de los Estados del Reich. El poder ejecutivo residía en el emperador, o Káiser (por el caudillo romano César). Al emperador se le dieron amplios poderes por la Constitución. El canciller era el comandante en jefe supremo de las fuerzas armadas y el árbitro final de las relaciones internacionales. Oficialmente, el canciller era un gabinete de un solo hombre y era responsable de la marcha de prácticamente todos los asuntos del Estado, como la burocracia de altos funcionarios a cargo de las finanzas, la guerra, las relaciones internacionales, etc.; se parecía al Presidente del Consejo de Ministros. El Reichstag tenía el poder de aprobar, modificar o rechazar proyectos de ley y de iniciar una legislación.​ Aunque de iure todos los Estados tenían el mismo poder ejecutivo, prácticamente el Imperio estaba dominado por el Reino de Prusia, su Estado más grande y poderoso. Se extendía por el norte y poseía las dos terceras partes de la superficie del Reich y las tres quintas partes de su población. La corona imperial era hereditaria de la Dinastía de los Hohenzollern, la casa reinante de Prusia. Con la excepción de los años 1872-1873 y 1892-1894, el canciller fue siempre al mismo tiempo el ministro-presidente de Prusia. Con 17 votos de los 58 en el Bundesrat, Berlín solo necesitaba unos cuantos votos de los Estados pequeños para ejercer un control efectivo.​ Los otros Estados conservaron sus propios gobiernos, pero se limitaron solo a los aspectos de la soberanía. Por ejemplo, los sellos postales eran emitidos por el Imperio en su conjunto, al igual que la moneda. Algunas piezas eran emitidas por los Estados, pero eran prácticamente monedas conmemorativas y tenían una circulación limitada. De esta forma, sin una armonización monetaria y la presencia de un banco central, el Imperio representó la más larga experiencia de un sistema de banca libre durante el siglo XIX en los países industrializados del continente.​ Además, mientras que los Estados tenían sus propias condecoraciones, y algunos tenían sus propios ejércitos, las fuerzas militares de los más pequeños fueron puestas bajo control prusiano. Los ejércitos de los Estados más grandes, como los reinos de Baviera y Sajonia, se coordinaron con los ejércitos principales de Prusia y en tiempo de guerra eran controlados por el gobierno federal.​ Aunque autoritario en muchos aspectos, el Imperio permitió el desarrollo de partidos políticos, libertad de reunión y ciertas cotas de libertad de expresión y asociación. Bismarck tuvo la intención de crear una fachada constitucional de máscara para la continuación de políticas autoritarias. En el proceso, creó un sistema en el que había una disparidad significativa entre los sistemas electorales de Prusia y el resto de Alemania. Prusia utilizaba un sistema de votación muy restrictivo de tres clases, en el que la tercera parte más rica de la población podía elegir el 85% de la legislatura, lo que aseguraba una mayoría conservadora.​ En 1871, el Imperio alemán contaba con 41 millones de ciudadanos. A partir de entonces, centenares de miles de personas se dirigieron a las principales ciudades alemanas en busca de trabajo en las fábricas.​ En 1913 había casi 66 millones,​ un aumento de más de la mitad. Y más de la mitad de ellos vivían en pueblos y ciudades. Pero no se trataba solo de una expansión de la población. Los cimientos de la fortaleza económica en el cambio de siglo eran de acero y carbón, y Alemania hizo grandes progresos con ambos. En 30 años, la participación de Alemania en el comercio mundial aumentó en un tercio. En 1914, Alemania era la nación industrial más poderosa de Europa. El epítome de su industria podría estar en la firma Krupp, cuya primera fábrica fue construida en Essen. Con la unidad se produjo un período extraordinario de expansión económica.​ Además, los trabajadores alemanes disfrutaban de beneficios por enfermedad, accidentes y maternidad, comedores y vestuarios y un plan nacional de pensiones.​ En noviembre de 1918, con la revolución interna, una guerra estancada, Austria-Hungría cayendo a pedazos desde múltiples tensiones étnicas, y la presión del alto mando alemán, el emperador Guillermo II, quien era por entonces una "sombra", abdicó, junto con el jefe del alto mando alemán, dejando la situación desastrosa para el nuevo gobierno liderado por los socialdemócratas alemanes, quienes pidieron y se les concedió un armisticio el 11 de noviembre de 1918 y marcó el final de la Primera Guerra Mundial y del Imperio alemán, con grandes pérdidas territoriales para este último, como el voivodato de Pomerania, el Territorio Imperial de Alsacia y Lorena o la Ciudad libre de Dánzig. El Imperio fue seguido por la democrática e inestabilizada República de Weimar.​ Durante sus 47 años de vigencia, este Imperio se convirtió en una de las economías industriales más poderosas del mundo, así como una gran potencia.​ La evolución del Imperio alemán va en consonancia con los desarrollos paralelos en el reino de Italia, que se convirtió en una nación unificada diez años antes que el Imperio alemán.​ Algunos elementos clave de la estructura política autoritaria del Imperio alemán también fueron la base para la modernización conservadora en el Japón imperial de Meiji y para la conservación de una estructura política autoritaria bajo los zares del Imperio ruso.​ Los estados fronterizos más importantes fueron el Imperio ruso en el este, Francia en el oeste y el Imperio austrohúngaro ubicado en el sur.
rdf:langString Alemania (en alemán, Deutschland, pronunciado /ˈdɔʏtʃlant/), oficialmente República Federal de Alemania (en alemán, Bundesrepublik Deutschland pronunciado /ˈbʊndəsʁepuˌbliːk ˈdɔʏtʃlant/), es uno de los veintisiete Estados soberanos que forman la Unión Europea. Constituido en Estado social y democrático de derecho, su forma de gobierno es la república parlamentaria y federal. Su capital es Berlín. Está formado por dieciséis estados federados (Bundesländer) y limita al norte con el mar del Norte, Dinamarca, Suecia (frontera marítima) y el mar Báltico; al este con Polonia y la República Checa; al sur con Austria y Suiza; y al oeste con Francia, Luxemburgo, Bélgica y los Países Bajos. La ciudad de Büsingen am Hochrhein, enclavada en Suiza, también forma parte de Alemania. El territorio de Alemania abarca 357 376 km² de extensión​ y posee un clima templado. Con casi 83 millones de habitantes, es el país más poblado entre los Estados miembros de la Unión Europea, y es el hogar del tercer mayor grupo de emigrantes internacionales. En 2014, Alemania fue el segundo destino de las migraciones más popular en el mundo, después de Estados Unidos.​ Las palabras alemán y Alemania son latinizaciones del antiguo germánico allmanis (compuesto de all ‘todos’ y man ‘hombre’, es decir, ‘todos los hombres’); el historiador romano Amiano Marcelino fue el primero en hablar de Alamannia en el siglo IV para aludir a una confederación de tribus germánicas.[cita requerida] Pero estas denominaciones eran utilizadas también en la antigüedad por los romanos para denominar a la tribu de los alamanes (no es lo mismo que alemanes), el pueblo germánico más cercano al territorio del Imperio romano. De ahí fue usada para nombrar al país entero. Además de alemán, está también extendido el uso del gentilicio germano, derivado del nombre con que los romanos se referían a las tribus ni romanas ni celtas de la zona central de Europa, cuyo territorio llamaban Germania. Desde el año 962, los territorios alemanes formaron una parte central del Sacro Imperio Romano Germánico, que duró hasta 1806. Durante el siglo XVI, las regiones del norte del país se convirtieron en el centro de la Reforma protestante. Como un moderno Estado nación, el país fue unificado en tiempos de la guerra franco-prusiana de 1871. Tras la Segunda Guerra Mundial, cuando la Alemania nazi fue derrotada por los aliados, Alemania fue dividida en dos Estados separados a lo largo de las líneas de ocupación aliada en 1949; los Estados resultantes fueron la República Federal de Alemania y la República Democrática Alemana, que se reunificaron en 1990. Fue miembro fundador de la Comunidad Europea (1957), que se convirtió en la Unión Europea en 1993. Es parte del espacio Schengen y adoptó la moneda común europea, el euro, en 1999 (movimiento de pagos sin efectivo) y 2002 (pagos en efectivo). Alemania es miembro de la Organización de las Naciones Unidas, la OTAN, el G-7, las naciones G4, y firmó el Protocolo de Kioto. Es la cuarta mayor economía mundial en cuanto al PIB nominal y la primera de Europa, siendo además la principal potencia industrial del continente.​ También es el tercer mayor exportador de mercancías del mundo​ y, en términos absolutos, asigna el tercer mayor presupuesto anual de la ayuda al desarrollo en el mundo,​ mientras que sus gastos militares ocuparon el séptimo lugar mundial en 2020.​ El país ha desarrollado un alto nivel de vida y establecido un sistema completo de seguridad social. Tiene una posición clave en los asuntos europeos y mantiene una estrecha relación con varias asociaciones a nivel mundial.[cita requerida] Es reconocida como uno de los líderes en los sectores científico y tecnológico.​​
rdf:langString La República de Weimar (en alemán, Weimarer Republik) fue el régimen político y, por extensión, el período de la historia de Alemania comprendido entre 1918 y 1933, tras la derrota del país en la Primera Guerra Mundial. El nombre de República de Weimar es un término aplicado por la historiografía posterior, puesto que el país conservó su nombre de Deutsches Reich («Imperio alemán»). La denominación procede de la ciudad alemana de Weimar, donde se reunió la Asamblea Nacional constituyente y se proclamó la nueva constitución, que fue aprobada el 31 de julio y entró en vigor el 11 de agosto de 1919. Este período, aunque democrático, se caracterizó por la gran inestabilidad política y social, en el que se produjeron golpes de Estado militares y derechistas, intentos revolucionarios por parte de la izquierda y fuertes crisis económicas. Toda esta combinación provocó el ascenso de Adolf Hitler y el Partido Nacionalsocialista. El 5 de marzo de 1933, los nazis obtuvieron la mayoría en las elecciones al Reichstag, con lo que pudieron aprobar el 23 de marzo la Ley habilitante que, junto al Decreto del incendio del Reichstag del 28 de febrero y al permitir la aprobación de leyes sin la participación del Parlamento, se considera que significó el final de la República de Weimar. Si bien la Constitución del 14 de agosto de 1919 formalmente no fue derogada hasta el fin de la II Guerra Mundial en 1945, el triunfo de Adolf Hitler y las reformas llevadas a cabo por los nacionalsocialistas (Gleichschaltung) la invalidaron mucho antes, instaurando el denominado Tercer Reich.
rdf:langString Alemania (alemanez: Deutschland), izen ofiziala Alemaniako Errepublika Federala (alemanez: Bundesrepublik Deutschland), Erdialdeko eta Mendebaldeko Europako estatu burujabea da, Europar Batasuneko kidea. Iparraldean Ipar itsasoa, Danimarka eta Baltikoa ditu, ekialdean Polonia eta Txekiar Errepublika, iparraldean Suitza eta Austria, eta mendebaldean Herbehereak, Belgika, Luxenburgo eta Frantzia. 357.022 kilometro koadroko eremua hartzen du, eta 83,1 milioi biztanle zituen 2019an. Hiriburua Berlin da. Ia bere historia guztian zehar, Alemania termino geografikoa izan da politikoa baino gehiago, Germaniako Erromatar Inperio Santua osatzen zuten estatu anitzei izena emateko erabiltzen baitzen. 1871-1945 bitartean estatu batua izan zen (Alemaniar Inperioa, Weimarko Errepublika eta Hirugarren Reicha) baina, Bigarren Mundu Gerra amaitu eta gero, bitan zatitu zuten: Alemaniako Errepublika Federala (AEF) edo Mendebaldeko Alemania eta Alemaniako Errepublika Demokratikoa (AED) edo Ekialdeko Alemania. 1990eko urriaren 3an, AEF eta AED batu ziren.
rdf:langString Alemaniar Inperioa edo Bigarren Reicha (alemanez Deutsches Kaiserreich) bere batasun eta indartze garaian Alemania izendatzeko erabili izan zen izendapena da, garai hau 1871ko urtarrilaren 18ko Alemaniaren batasunetik 1918ko azaroaren 9ko Wilhem II.a kaiserraren abdikazio bataraino doa. Alemaniarrek Kaiserraren agindupeko Inperioaren garai honi Kaiserreich izendapenaz deitzen diote; azken hau alemaniarrak ez diren historialariek ere erabiltzen dute.
rdf:langString Weimarko Errepublika 1919tik 1933 arte Alemaniak izan zuen erregimen politikoa izan zen. Lehen Mundu Gerrako porrotaren ostean, Weimar hirian nazio-batzarra bildu zen, herrialdeari konstituzioa emateko. Gobernu era berria gorabehera, Errepublikaren izen ofiziala Deutsches Reich («Alemaniar Inperioa») zen. Weimarko Errepublika historialariek asmatutako esapidea da. Weimarko Errepublika Alemanian demokrazia liberala eratzeko lehendabiziko saioa izan zen. Garai gatazkatsua izan zen, eta Errepublikak ezin izan zion aurre egin. Adolf Hitlerrek eta Alderdi Nazionalsozialistak 1933an boterea lortu ondoren, Gleichschaltung izeneko neurriak indarrean jartzean, demokrazia sistema de facto bertan behera utzi zuten, nahiz eta legez Bigarren Mundu Gerraren ostean baino ez gertatu.
rdf:langString La république de Weimar (en allemand : Weimarer Republik, /ˈvaɪ.ma.ʁɐ ʁe.pu.ˈbliːk/ ) est le nom donné par les historiens au régime politique en place en Allemagne de 1918 à 1933. Elle est proclamée au cours de la révolution de 1918, le 9 novembre 1918, soit deux jours avant la fin des hostilités de la Première Guerre mondiale. La Constitution de Weimar est adoptée le 31 juillet 1919 et promulguée le 11 août suivant. Weimar, la ville où l'Assemblée nationale constituante rédige la constitution, donne a posteriori son nom à la période historique dans son ensemble. L'État allemand continue durant cette période de porter le nom officiel de Reich allemand (en allemand : Deutsches Reich), comme sous l'Empire allemand précédemment. Il s'agit d'une démocratie parlementaire dirigée par le président du Reich et gouvernée par le chancelier du Reich, nommé par le premier, investi par une majorité des membres du Reichstag et responsable devant cette assemblée. L'histoire de cette république est marquée par de nombreuses tensions et des conflits internes. Ses institutions fonctionnent normalement jusqu'en 1930, date à laquelle le dernier cabinet appuyé sur une majorité parlementaire stable est mis en minorité et se trouve obligé de démissionner, provoquant des élections. À partir de septembre 1930, des cabinets minoritaires de droite soutenus par le président du Reich se succèdent, menant une politique de plus en plus autoritaire. À la suite de la nomination d'Adolf Hitler comme chancelier le 30 janvier 1933, le renforcement de la politique autoritaire mise en place durant la période de 1930 à 1932, la confiscation progressive du pouvoir politique au profit du NSDAP et la modification des structures politiques entraînent la fin de facto de la république de Weimar — déjà affaiblie par la Dolchstoßlegende — et l'avènement du Troisième Reich. La Constitution de Weimar n'est abrogée officiellement qu'à l'issue de la Seconde Guerre mondiale en 1945, lorsque l'administration quadripartite alliée en Allemagne prend le contrôle du pays.
rdf:langString L'Allemagne (/almaɲ/ ; en allemand : Deutschland /ˈdɔʏtʃlant/ ), en forme longue la République fédérale d'Allemagne, abrégée en RFA (en allemand : Bundesrepublik Deutschland /ˈbʊn.dəs.ʁe.puˌblik ˈdɔʏtʃ.lant/ , abrégée en BRD), est un État d'Europe centrale, et selon certaines définitions d'Europe de l'Ouest, entouré par la mer du Nord, le Danemark et la mer Baltique au nord, par la Pologne à l'est-nord-est, par la Tchéquie à l'est-sud-est, par l'Autriche au sud-sud-est, par la Suisse au sud-sud-ouest, par la France au sud-ouest, par la Belgique et le Luxembourg à l'ouest, enfin par les Pays-Bas à l'ouest-nord-ouest. Décentralisée et fédérale, l'Allemagne compte quatre métropoles de plus d'un million d'habitants : la capitale Berlin, ainsi que Hambourg, Munich et Cologne. Le siège du gouvernement est situé dans la ville de Berlin et dans la ville fédérale de Bonn. Francfort-sur-le-Main est considérée comme la capitale financière de l'Allemagne : dans cette ville se trouve le siège de la Banque centrale européenne. La langue officielle du pays est l'allemand. Beaucoup de peuples germaniques occupent le nord du territoire actuel depuis l'Antiquité classique. Durant ce que l'on nomme les invasions barbares, les tribus germaniques se rapprochent du Sud de ce territoire. À partir du Xe siècle, les territoires forment la partie centrale du Saint-Empire romain germanique. Au XVIe siècle, le nord de l'Allemagne est au cœur de la réforme protestante. Le pangermanisme entraîne pour la première fois l'unification des États allemands en 1871 sous la politique de Bismarck, en temps qu'État sous la forme de l'Empire allemand. Après la Première Guerre mondiale, et la révolution allemande de 1918-1919, l'Empire est remplacé par la république parlementaire de Weimar. L'accès au pouvoir des nazis en 1933 mène au volet européen de la Seconde Guerre mondiale, au cours de laquelle le régime totalitaire connu sous le nom de Troisième Reich, fondé sur un racisme et un antisémitisme singulier, et dirigé par le dictateur Adolf Hitler, perpètre des crimes de masse en Europe, dont la Shoah, et laisse le pays en ruines. Après sa défaite militaire en 1945, l'Allemagne perd des territoires et — par la volonté des vainqueurs alliés qui entrent dans la « guerre froide » — est contrainte de se scinder en deux nations : à l'ouest un État démocratique, la République fédérale d'Allemagne (en abrégé RFA) et, à l'est, la République démocratique allemande (en abrégé RDA) sous emprise de l'Union soviétique. Le mur de Berlin — qui symbolise cette division dans l'ancienne capitale — tombe le 9 novembre 1989 et l'Allemagne est à nouveau réunifiée le 3 octobre 1990, Berlin en redevenant la capitale. Avec plus de 84 millions d'habitants, l'Allemagne est le pays le plus peuplé de l'Union européenne. Elle est une grande puissance politique et ses dirigeants politiques successifs sont parmi les personnalités politiques les plus influentes de l'Union européenne. L'Allemagne est aussi la première puissance économique d'Europe ainsi que la quatrième puissance économique mondiale, et elle compte parmi les pays industrialisés les plus développés et les plus performants dans le monde. Elle figure parmi les premiers mondiaux dans les secteurs de l'aéronautique, de l'automobile, de l'industrie chimique et de la construction mécanique. L'Allemagne est en 2017 le troisième exportateur mondial derrière la Chine et les États-Unis et elle est le pays présentant le plus grand excédent commercial du monde en 2018. Elle a aussi le taux de chômage le plus bas parmi les 19 États membres de la zone euro, ce taux s'établissant à 3,3 % en décembre 2018, d'après Eurostat. L'Allemagne affiche un niveau de vie « très élevé » : elle est 9e au classement IDH en 2021. Membre fondateur de l'Union européenne et membre du G7, du G20, de la zone euro, de l'espace Schengen et de l'OTAN, elle abrite le siège de la Banque centrale européenne, du Tribunal international du droit de la mer et de l'Office européen des brevets. L'Allemagne est le pays le plus apprécié du monde, ceci d'après des sondages effectués à la demande de la BBC en mai 2013, du GfK en novembre 2014 et de U.S. News en janvier 2016. Comme destination d'immigration, elle est une des terres préférées, se classant ainsi deuxième dans le monde, après les États-Unis. L'Allemagne est en 2014 le principal pollueur d'Europe, émettant à elle seule près de 23 % de l'ensemble des émissions de CO2 du continent.
rdf:langString Is tír mhór i lár na hEorpa í an Ghearmáin nó an Almáin (Gearmáinis: Deutschland), nó Poblacht Chónaidhme na Gearmáine (Gearmáinis: Bundesrepublik Deutschland) go hoifigiúil, agus thart ar 82 milliún duine ina gcónaí inti. Is ball den Aontas Eorpach í. Tá teorainn aici leis an Ísiltír, leis an mBeilg, le Lucsamburg, leis an bhFrainc, leis an Ostair, leis an bPoblacht Seiceach, leis an bPolainn, leis an Danmhairg agus leis an Eilvéis. Is í Beirlín an phríomhchathair, agus 3.4 milliún duine ina gcónaí ann.
rdf:langString Is gnách Poblacht Weimar (Gearmáinis: Die Weimarer Republik) a thabhairt ar an tréimhse ón mbliain 1919 go dtí an bhliain 1933 i stair na Gearmáine, is é sin, ó dheireadh Impireacht na Gearmáine go tús an Naitsíochais.
rdf:langString L'Empire allemand (en allemand : Deutsches Reich) est le régime politique de l'Allemagne de 1871 à 1918. État-nation historique de l'Allemagne, l'Empire allemand est une monarchie parlementaire autoritaire avec une organisation territoriale fédérale. Ce régime suit la dissolution de la Confédération germanique (1815-1866). Après la constitution de la confédération de l'Allemagne du Nord (1867-1871), l'Empire allemand est l'aboutissement de la formation d'un régime impérial dominé par le royaume de Prusse et la maison de Hohenzollern, et indépendant de l'Autriche. C'est la solution petite-allemande (Kleindeutsche Lösung) qui parachève l'unité allemande. Le roi de Prusse Guillaume Ier est proclamé Kaiser dans la galerie des Glaces du château de Versailles le 18 janvier 1871, après la victoire de l'Allemagne contre la France de Napoléon III à l'issue de la guerre franco-prussienne. La date de proclamation, le 18 janvier, choisie personnellement par le roi Guillaume Ier, est le jour-anniversaire du premier couronnement, celui de l'électeur Frédéric III de Brandebourg, couronné « roi en Prusse » en 1701. Sur le plan politique, économique et social, l'Allemagne impériale est marquée par le développement d'une industrie de pointe, elle passe d'un État rural à un État industrialisé, et le système politique très décentralisé laisse la place à un ensemble avec une forte concentration des pouvoirs. Le secteur tertiaire se développe, le commerce et la finance prennent une place plus importante. Les réparations de guerre de la France encouragent ce développement, qui sera toutefois temporairement ralenti par le krach de 1873. La place de l'artisanat et de l'agriculture baisse dans le calcul du PIB. Les changements sociaux principaux de cette période sont l'exode rural, l'urbanisation et la croissance démographique. Cependant, la noblesse garde son prestige et sa mainmise dans la diplomatie, l'armée, la politique et la haute administration. Le développement des politiques intérieure et extérieure se fait sous l'impulsion du chancelier impérial Otto von Bismarck jusqu'en 1890. Cette période est considérée comme une phase relativement libérale du régime : des réformes intérieures sont menées, le Kulturkampf (le combat pour un idéal de société) permet une indépendance de l'Allemagne vis-à-vis des autorités religieuses catholiques, malgré un tournant conservateur en 1878-79 avec notamment l'adoption de lois antisocialistes. L’État reste interventionniste et met en place des mesures de protectionnisme économique et un système de sécurité sociale. Dans le domaine de la politique internationale, Bismarck met en place un système complexe d'alliances avec les États voisins afin de maintenir l'Empire allemand en position de force face à la France. En 1890, Bismarck est contraint à la démission. Le nouveau Kaiser Guillaume II mène un règne plus personnel, même s'il reste sous l'influence d'autres personnalités. Ses décisions prennent parfois une tournure incohérente ou imprévisible. Cette période est appelée fréquemment « ère wilhelminienne ». La montée d'organisations et de partis de masse ainsi que l'importance croissante de la presse renforce le poids de ces derniers dans l'opinion publique. En réaction, le gouvernement mène une politique d'expansion coloniale et d'armement de la flotte très populaires pour compenser des politiques générales anti-sociales-démocrates. L'Allemagne renforce sa domination maritime et devient une puissance rivale des autres puissances coloniales dans le partage du monde, notamment avec le Royaume-Uni. Mais elle reste isolée, ce qui n'éloigne donc pas le risque d'une guerre. Le jeu d'alliances dessert la stabilité de l'Europe en 1914. Première puissance militaire européenne, l'Empire allemand, contraint de gérer simultanément plusieurs fronts au cours de la Première Guerre mondiale, est vaincu en 1918 et perd le soutien de la population. L'Empire allemand prend fin le 9 novembre 1918, par l'abdication de l'empereur Guillaume II et la proclamation de la république de Weimar, deux jours avant l'armistice qui met fin à la Première Guerre mondiale.
rdf:langString Bhí Impireacht na Gearmáine (Gearmáinis: Deutsches Kaiserreich), i réim ó aontú na Gearmáine i 1871 agus tháinig deireadh leis nuair a d'éirigh as i mí na Samhna 1918. Tháinig Poblacht Cónaidhme na Gearmáine ina náit. Bhí Impireacht na Gearmáine comhdhéanta de 27 gcríocha comhábhair, an chuid is mó acu faoi riail teaghlaigh ríoga. Cé go raibh breis is 50% de daonáireamh na tíre suite i agus an chuid is mó de thalamh na hImpireachta chomh maith, is beag cumhacht a bhí an an Phrúise taobh istigh den Impireacht. Mar a dúirt Dwyer (2005), "bhí tionchar polaitiúil agus cultúrtha na Prúise laghdaithe go mór" tríd na 1890dí. Bhí trí mór-comharsana Impireacht na Gearmáine in iomaíocht leis: Impireacht na Rúise ar an taobh thoir, an Fhrainc ar an taobh thiar, agus an Ostair-Ungáir ó dheas.
rdf:langString Jerman (bahasa Jerman: Deutschland, pengucapan bahasa Jerman: [ˈdɔʏtʃlant]), secara resmi disebut sebagai Republik Federal Jerman (bahasa Jerman: Bundesrepublik Deutschland) adalah negara berbentuk federasi di Eropa. Negara ini memiliki posisi ekonomi dan politik yang sangat penting di Eropa maupun di dunia. Dengan luas 357.021 kilometer persegi dan jumlah penduduk sekitar 82 juta jiwa, negara dengan 16 negara bagian (Bundesland, jamak: Bundesländer) ini menjadi anggota kunci organisasi Uni Eropa (penduduk terbanyak), penghubung transportasi barang dan jasa antarnegara sekawasan, serta menjadi negara dengan penduduk imigran ketiga terbesar di dunia. Meskipun negara-bangsa Jerman modern baru terbentuk pada tahun 1871 seusai Perang Prancis-Prusia, satuan-satuan politik di wilayah ini telah lama memainkan posisi penting dalam era monarki di Eropa sejak penguasaan oleh Kekaisaran Romawi menjelang era modern (Masehi) hingga berakhirnya Perang Napoleon. Penyatuan wilayah Eropa Tengah pada masa Karl Yang Agung (Charlemagne), pemimpin Kerajaan Franka, pada abad ke-8 menjadi rintisan terbentuknya suatu imperium konfederatif berusia hampir 1000 tahun yang dikenal sebagai Imperium Romawi Suci. Imperium ini sangat mewarnai budaya feodal di seluruh Eropa serta menjadi pusat Reformasi gereja Kristen pada abad ke-16 yang melahirkan Protestantisme. Ketika Imperium Romawi Suci dibubarkan pada tahun 1806 akibat perpecahan yang ditimbulkan oleh perang Napoleon, telah tumbuh rasa satu kebangsaan sebagai masyarakat berbahasa yang sama (bahasa Jerman). Namun, negara modern yang terbentuk kemudian tidak sanggup menyatukan cita-cita kebangsaan itu karena Austria membentuk sekutu bersama Hongaria menjadi negara terpisah dari negara Jerman modern. Pada tahun 1949, Jerman, dengan wilayah yang jauh berkurang akibat dua perang besar di Eropa, terbagi menjadi dua negara terpisah: Jerman Barat dan Jerman Timur. Pemisahan ini berakhir 3 Oktober 1990 (menjadi hari nasional Jerman sekarang) ketika Jerman Timur secara resmi menyatukan diri dengan Jerman Barat. Jerman (Barat) adalah negara pendiri Masyarakat Ekonomi Eropa (kelak menjadi Uni Eropa pada tahun 1993). Negara ini juga menjadi anggota zona Schengen dan pengguna mata uang Euro sejak 2002. Sebagai negara penting, Jerman adalah anggota G8, G20, menduduki urutan keempat dalam Produk Domestik Bruto dan urutan kelima dalam Keseimbangan Kemampuan Berbelanja (2009), urutan kedua negara pengekspor dan urutan kedua negara pengimpor barang (2009), dan menduduki urutan kedua di dunia dalam nilai bantuan pembangunan dalam anggaran tahunannya (2008). Jerman juga dikenal sebagai negara dengan sistem jaringan pengaman sosial yang baik dan memiliki standar hidup yang sangat tinggi. Jerman dikenal sebagai negara dengan penguasaan ilmu dan teknologi maju di berbagai bidang, baik ilmu-ilmu alamiah maupun sosial dan kemanusiaan, selain sebagai negara yang banyak mencetak prestasi di bidang keolahragaan, seperti Formula Satu, sepak bola, dan lain-lain. Jerman dianggap sebagai negara yang sangat menghidupkan dunia. Dengan kata lain, Jerman juga merupakan negara yang memengaruhi keadaan perekonomian/bursa saham dunia.
rdf:langString Kekaisaran Jerman, juga dirujuk sebagai Kaiserreich atau hanya Jerman, adalah Reich Jerman yang berdiri dari Penyatuan Jerman pada 1871 hingga Revolusi November pada 1918 ketika Reich Jerman mengubah dirinya menjadi republik. Seiring dengan maraknya nasionalisme pada abad XVIII di Eropa, Permasalahan Jerman mengemuka dan diselesaikan dengan kemenangan Prusia dalam Perang Austria-Prusia yang menjadikan Prusia pemimpin negara-negara Jerman dan mengakibatkan terbentuknya negara kebangsaan Konfederasi Jerman Utara yang terdiri dari negara-negara di utara dan tengah Jerman. Seiring dengan kemunduran Prancis dalam Perang Prancis-Prusia pada 1871, negara-negara Jerman Selatan, kecuali Austria, bergabung dengan Konfederasi Jerman Utara. Lantas, undang-undang dasar baru dirumuskan; mengubah nama negara menjadi Kekaisaran Jerman dan menjadikan Wilhelm I, Raja Prusia, dari Wangsa Hohenzollern sebagai Kaisar Jerman. Berlin bertahan sebagai ibu kota negara dan Otto von Bismarck, Presiden Menteri Prusia, menjadi Kanselir Jerman, sang kepala pemerintahan. Kekaisaran Jerman adalah kekaisaran federal yang terdiri dari 26 negara bagian, hampir semuanya dipimpin oleh bangsawan. Dari 26 negara bagian tersebut, terdapat empat kerajaan, enam keharyapatihan, lima kadipaten, tujuh kepangeranan, tiga kota Hansa merdeka, dan satu wilayah kekaisaran. Meskipun Prusia hanyalah satu dari ke-26 negara bagian, Prusia mencakup dua pertiga wilayah dan penduduk Jerman. Hal ini melatarbelakangi kedigdayaan Prusia dalam kekaisaran, selain karena kedudukan rajanya sebagai kaisar menurut undang-undang dasar. Setelah 1850, negara-negara Jerman berindustrialisasi dengan giat, khususnya dalam bidang batu bara, besi (nantinya pun baja), kimia, dan perketaapian. Penduduk Jerman yang semula hanya 41 juta jiwa pada 1871 meningkat menjadi 68 juta jiwa pada 1913. Masyarakat Jerman yang awalnya sebagian besar tinggal di perdesaan kebanyakan terurbanisasi. Keberhasilan industrialisasi Jerman ditunjukkan oleh lebih besar dan modernnya pabrik-pabrik Jerman dibandingkan pabrik-pabrik Britania maupun Prancis. Jerman merajai bidang ilmu alam dunia, terutama fisika dan kimia. Sepertiga Penghargaan Nobel dianugerahkan kepada penemu-penemu dan peneliti-peneliti Jerman. Selama berdiri, Kekaisaran Jerman berhasil menjadi raksasa industri, teknologi, dan ilmu pengetahuan Eropa dan pada 1913, Jerman menjadi ekonomi terbesar di Eropa Benua dan ketiga terbesar di dunia. Jerman pun dianggap sebagai salah satu negara kekuatan besar. Jerman berhasil membangun jaringan rel terpanjang di Eropa, angkatan darat terkuat di dunia, dan dasar industri yang bertumbuh dengan cepat. Meskipun dahulu kecil, angkatan laut Jerman mampu tumbuh menjadi yang terkuat kedua di dunia, hanya setelah Angkatan Laut Kerajaan Britania. Setelah Otto von Bismarck dicabut dari jabatan keperdanamenteriannya oleh Wilhelm II pada 1890, Jerman mencanangkan , pandangan politik luar negeri baru yang bersumbangsih pada pecahnya Perang Dunia I. Dari 1871 hingga 1890, masa pemerintahan Otto von Bismarck sebagai kanselir pertama dan terlama dikenali dengan kecondongannya terhadap liberalisme, meskipun pada akhirnya menjadi semakin konservatif. Penataan ulang besar-besaran dan Kulturkampf menjadi dua hal terbesar dalam jabatannya. Meskipun pada awalnya Bismarck menentang penjajahan, Jerman berakhir terlibat dalamnya. Jerman menguasai wilayah-wilayah sisa yang belum diambil dalam Perebutan Afrika. Walaupun demikian, Jerman berhasil membangun imperium penjajahan terbesar ketiga di dunia pada masanya, setelah Britania Raya dan Prancis. Sebagai negara penjajah, Jerman sering kali menghadapi sengketa dengan kuasa-kuasa Eropa lainnya, khususnya Britania. Pada masa perluasan penjajahannya, Kekaisaran Jerman sempat melakukan . Penerus Bismarck tidak mampu menjaga hal-hal yang telah diatur sedemikian rupa oleh Bismarck. Jerman semakin bergeser, sering kali membentuk persekutuan yang saling bertumpang tindih dengan negara lain, yang membuat Jerman terpencil secara diplomatis. ditandai oleh beberapa sebab, khususnya keputusan kaisar yang sering kali tidak sesuai dengan keinginan rakyat ataupun tidak dapat disangka oleh rakyat. Pada 1879, Kekaisaran Jerman mengencangkan Persekutuan Ganda dengan Austria-Hongaria, kemudian Persekutuan Ganda Tiga dengan Italia pada 1882. Jerman pun dengan Kesultanan Utsmaniyah. Saat krisis besar terjadi pada 1914, Italia meninggalkan persekutuan dan Utsmaniyah secara resmi bersekutu dengan Jerman. Pada Perang Dunia I, rencana Jerman untuk merebut Paris dengan cepat pada musim gugur 1914 gagal dan perang di barat remis. Blokade laut oleh Sekutu menyebabkan kekurangan makanan. Meskipun demikian, keberhasilan Jerman di timur berujung dengan Perjanjian Brest-Litovsk. Pernyataan oleh Jerman memicu keikutsertaan Amerika Serikat dalam perang. Setelah Serangan Musim Semi, pada Oktober 1918, tentara Jerman terpukul mundur. Sekutu Jerman, Austria-Hongaria dan Utsmaniyah bubar, sedangkan Bulgaria menyerah. Kekaisaran Jerman pun turut tumbang pada Revolusi November 1918 yang berujung pada . Penerus Kekaisaran Jerman, Republik Weimar, diwariskan tatanan masyarakat yang hancur dan pampasan perang senilai 132 mark emas dan penurunan daya militer. Kehancuran ekonomi yang diperparah Depresi Besar, termasuk penghinaan dan amarah yang rakyat Jerman rasakan akibat kekalahan ini akan memicu kebangkitan Adolf Hitler dan Nazisme.
rdf:langString Republik Weimar (bahasa Jerman: Weimarer Republik) adalah nama yang diberikan oleh sejarawan untuk republik parlementer yang didirikan tahun 1919 di Jerman untuk menggantikan bentuk pemerintahan kekaisaran. Disebut Republik Weimar karena konstitusi Jerman pada masa pasca Perang Dunia I ditulis di kota Weimar. Nama resminya adalah Deutsches Reich (kadang-kadang diterjemahkan sebagai Kekaisaran Jerman, tetapi Reich juga bisa berarti alam atau tingkat pemerintahan federal), bagaimanapun, dan itu biasanya dikenal dalam bahasa Inggris hanya sebagai Jerman. Setelah Perang Dunia I, republik ini muncul dari Revolusi Jerman pada bulan November 1918. Pada tahun 1919, sebuah majelis nasional diselenggarakan di Weimar, di mana sebuah konstitusi baru bagi Reich Jerman ditulis, kemudian diadopsi pada tanggal 11 Agustus pada tahun yang sama. Jerman periode demokrasi liberal murtad pada awal 1930-an, menuju ke pendakian dari NSDAP dan Adolf Hitler pada tahun 1933. Meskipun konstitusi 1919 tidak pernah secara resmi dicabut, tindakan hukum yang diambil oleh pemerintah Nazi pada bulan Februari dan Maret 1933, dikenal sebagai Gleichschaltung ("koordinasi") berarti bahwa pemerintah dapat mengatur bertentangan dengan konstitusi. Konstitusi menjadi tidak relevan, dengan demikian, 1933 biasanya dilihat sebagai akhir Republik Weimar dan awal Reich Ketiga Hitler. * l * * s
rdf:langString Impero tedesco o Impero germanico o anche Secondo Reich (in tedesco Kaiserreich o Zweites Reich), è la denominazione con cui ci si riferisce comunemente allo stato monarchico che governò i territori della Germania nel periodo che va dal conseguimento di una piena unità nazionale il 18 gennaio 1871 fino all'abdicazione del Kaiser Guglielmo II il 9 novembre 1918. Il nome ufficiale dello Stato era Deutsches Reich, e tale rimase anche durante il periodo della Repubblica di Weimar e sino alla fine della seconda guerra mondiale, anche se, dopo l'Anschluss dell'Austria nel 1938, la Germania nazista prese, prima informalmente, poi dal 1943 ufficialmente, il nome di Großdeutsches Reich (letteralmente "Reich grande-tedesco", cioè "della Grande Germania"; spesso anche reso in italiano genericamente come "Grande Reich tedesco"). Tale nuova denominazione fu resa vincolante con un decreto del ministro e capo della cancelleria del Reich, Hans Heinrich Lammers, del 26 giugno 1943, ma non fu mai formalmente adottata a livello di atto costituzionale. I tedeschi, quando si riferiscono al Reich del periodo monarchico, usano tipicamente il termine Kaiserreich (ossia impero); infatti la sola parola Reich non designa alcuna forma monarchica, ma solo uno Stato di notevole rilevanza. A volte, si usa anche l'espressione Secondo Reich, contando il Sacro Romano Impero come il Primo Reich e la Germania nazista come Terzo Reich. In italiano, fra il 1871 e il 1918, lo Stato era indicato anche con la locuzione di Impero germanico. La capitale era Berlino, la valuta il Goldmark, l'inno imperiale Heil dir im Siegerkranz e l'inno nazionale non ufficiale Die Wacht am Rhein. La bandiera era un tricolore composto di tre bande orizzontali di eguali dimensioni, di colore nero, bianco e rosso. La famiglia imperiale regnante fu quella prussiana degli Hohenzollern. Dopo il 1850, i vari Stati che componevano l'Impero tedesco si svilupparono rapidamente e accrebbero notevolmente la propria produzione industriale, soprattutto per quanto riguarda carbone, ferro (e successivamente acciaio) e prodotti chimici, sviluppando, altresì, una vasta rete ferroviaria. Nel 1871 la Germania aveva una popolazione di 41 milioni di abitanti, saliti a 68 nel 1913, concentrati principalmente nei centri urbani. Durante i suoi quarantasette anni di esistenza, l'Impero tedesco fu senza ombra di dubbio un gigante economico, industriale, tecnologico e scientifico, tanto che nel 1913 era la più grande economia d'Europa (avendo superato per prodotto interno lordo anche il Regno Unito) e la terza a livello mondiale (dopo Stati Uniti e Cina), producendo ben l'8,8% della ricchezza del pianeta; inoltre, anche a livello manifatturiero era la più grande potenza industriale d'Europa e disponeva dell'esercito più potente del mondo.
rdf:langString ヴァイマル共和政(ヴァイマルきょうわせい、ドイツ語: Weimarer Republik)は、1918年に発足して1933年に事実上崩壊した戦間期のドイツ国の政体である。政治体制は1919年8月に制定・公布されたヴァイマル憲法に基づいている。ヴァイマル共和国、英語読みでワイマール共和政、ワイマール共和国などとも訳される。ドイツ共和国と呼ぶ場合もあるが、後述のように国号としては否定されている。
rdf:langString Repubblica di Weimar (in lingua tedesca Weimarer Republik [ˈvaɪ̯maʁɐ ʁepuˈbliːk]) è la denominazione non ufficiale con cui viene normalmente indicato il Reich tedesco nel periodo tra il novembre 1918 e il 1933. Deve il suo nome alla città di Weimar, dove si riunì l'assemblea nazionale che redasse una nuova costituzione dopo la sconfitta tedesca nella prima guerra mondiale. Il primo tentativo di stabilire una democrazia liberale in Germania fu un periodo di grande tensione e di conflitto interno, nonché di grave crisi economica, che si concluse con l'ascesa al potere di Adolf Hitler e del Partito Nazionalsocialista Tedesco dei Lavoratori nel 1933. Anche se tecnicamente la costituzione del 1919 non venne mai revocata del tutto fino a dopo la seconda guerra mondiale, le misure legali prese dal governo nazista nel 1933, comunemente note come Gleichschaltung, in effetti distrussero tutti i meccanismi forniti da un normale sistema democratico ed è quindi comune segnare il 1933 come la fine della Repubblica di Weimar.
rdf:langString 바이마르 공화국(독일어: Weimarer Republik 바이마러 레푸블리크[*])은 1919년부터 1933년까지 독일을 가리키던 비공식적 지명이다. 바이마르라는 이름은 이 공화국의 헌법 제정단이 처음으로 회의를 개최한 바이마르란 도시 이름에서 따왔다. 정식 명칭은 1918년까지 존속했던 독일 제국 이름을 따온 독일국(독일어: Deutsches Reich 도이체스 라이히[*])이다. 바이마르 공화국은 이원집정부적 간접 민주제를 채택하였으며, 11월 혁명 속에서 탄생하게 되었다. 1919년 8월 11일에 '독일국'의 명칭으로 씌어진 헌법이 바이마르에서 소집된 의회에서 채택되면서 바이마르 공화국은 정식 출범하게 되었다. 이후 공화국은 초인플레이션과 극좌ㆍ극우 세력의 저항과 제1차 세계대전 이후 외교 관계의 논란 등 많은 문제에 직면하게 되었다. 이에 대해 공화국은 화폐, 세제, 철도 개혁을 단행해 성공을 거두게 된다. 또한 공화국은 베르사유 조약에서 공화국에게 주어진 요구를 없앴으며, 조약에서 요구된 군비 축소를 거의 단행하지 않았으며, 도스 플랜과 영 플랜을 통해 배상금의 일부만을 지급하였다. 로카르노 조약에서 공화국은 서부 국경을 인정하였지만 동부 국경에서는 논란의 여지를 남기기도 하였다. 1930년대에 대통령이었던 파울 폰 힌덴부르크는 계엄령을 통해 하인리히 브뤼닝, 프란츠 폰 파펜, 쿠르트 폰 슐라이허를 총리로 임명시켰다. 대공황은 브뤼닝 내각의 경제 정책을 붕괴시켰으며 실업률은 폭등하였다. 1933년에 히틀러는 연정을 통해 총리에 취임했으며, 나치는 각료 10명 중 2명을 나치하게 되었다. 폰 파펜은 부총리로 위촉되어 힌덴부르크와의 연결을 통해 히틀러 뒤에서 흑막 정치를 할 계획을 세우게 되었다. 그러나 히틀러는 폰 파펜의 계획과 달리 실질적인 권력을 잡아 독재 정치를 펼치게 되고, 이로써 바이마르 공화국은 사라지게 된다.
rdf:langString ( 다른 뜻에 대해서는 독일 (동음이의) 문서를 참고하십시오.)( 다른 뜻에 대해서는 저머니 문서를 참고하십시오.) ( 도이칠란트는 여기로 연결됩니다. 다른 뜻에 대해서는 도이칠란트 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 독일연방공화국(독일어: Bundesrepublik Deutschland 분데스레푸블리크 도이칠란트[*]), 약칭 독일(독일어: Deutschland 도이칠란트[*], )은 중앙유럽에 있는 나라이다. 북쪽으로 덴마크와 북해, 발트해, 동쪽으로 폴란드와 체코, 남쪽으로 오스트리아와 스위스, 서쪽으로 프랑스, 룩셈부르크, 벨기에, 네덜란드와 국경을 맞대고 있다. 독일 영토는 357,021 km2이며, 기후는 주로 온대 기후를 보인다. 인구는 2011년 기준 80,219,695명으로 유럽 연합에서 인구가 가장 많은 나라이며, 이민자 인구는 미국에 이어 세계에서 두 번째로 많다. 공용어는 독일어이고, 소수 민족어나 러시아어, 영어, 소르브어, 덴마크어, 프리지아어도 쓰인다. 주요 도시는 베를린(수도), 뮌헨, 라이프치히, 드레스덴, 쾰른, 함부르크, 프랑크푸르트 등이 있다. 고대에 여러 게르만족이 살던 독일 땅은 게르마니아로 알려져 있었으며, 100년 이전에 관련 기록이 남아 있다. 10세기부터 게르만족의 땅은 1806년까지 존속한 신성 로마 제국의 중심부를 이루었다. 16세기에 북독일은 루터교회가 로마 가톨릭으로부터 분리된 종교 개혁(Reformation)의 핵심부로 자리 잡았다. 1871년 프랑스-프로이센 전쟁 중에 독일은 최초로 통일을 이루어 근대적인 국민 국가가 되었다. 제2차 세계 대전이 끝나고 1949년에 독일은 연합군 점령지 경계선을 따라 동독과 서독으로 분단되었으나, 1990년에 통일되었다. 독일은 연방제와 의원내각제를 채택한 공화국으로 16개 주로 이루어져 있다. 수도는 국내 최대 도시인 베를린이다. 이 나라는 유엔과 북대서양 조약 기구, G7, G20, 경제 협력 개발 기구, 세계 무역 기구, 유럽 연합의 회원국이다. 독일은 오늘날 유럽 최강대국으로 명목 국내총생산 기준으로 세계 4위의 경제 대국이며, 구매력 평가 기준으로는 세계 5위이다. 수출과 수입 규모는 세계 2위이다. 연간 개발 원조액은 세계 2위이며, 군비 지출액은 6위를 보인다. 독일은 생활수준이 높으며 광범위한 사회 보장 제도를 이룬 나라이다. 또 독일은 여러 과학 기술 분야에서 선도적인 위치를 차지하고 있다. 독일 연구소는 전 세계 연구소 중에서 과학기술이 세계 1위이다. 대졸자 초봉은 2012년 기준으로 약 35,000유로(한화 약 4,673만원)로, G7 국가들 가운데 두 번째로 높다. 독일은 크게 발전한 국가로, 세계에서 4번째, 유럽에서 가장 큰 경제 규모를 가지고 있다.
rdf:langString The Weimar Republic (German: Weimarer Republik [ˌvaɪ̯maʁɐ ʁepuˈbliːk]), officially named the German Reich, was the government of Germany from 1918 to 1933, during which it was a constitutional federal republic for the first time in history; hence it is also referred to, and unofficially proclaimed itself, as the German Republic (Deutsche Republik). The state's informal name is derived from the city of Weimar, which hosted the constituent assembly that established its government. In English, the state was usually simply called "Germany", with "Weimar Republic" (a term introduced by Adolf Hitler in 1929) not commonly used until the 1930s. Following the devastation of the First World War (1914–1918), Germany was exhausted and sued for peace in desperate circumstances. Awareness of imminent defeat sparked a revolution, the abdication of Kaiser Wilhelm II, formal surrender to the Allies, and the proclamation of the Weimar Republic on 9 November 1918. In its initial years, grave problems beset the Republic, such as hyperinflation and political extremism, including political murders and two attempted seizures of power by contending paramilitaries; internationally, it suffered isolation, reduced diplomatic standing, and contentious relationships with the great powers. By 1924, a great deal of monetary and political stability was restored, and the republic enjoyed relative prosperity for the next five years; this period, sometimes known as the Golden Twenties, was characterised by significant cultural flourishing, social progress, and gradual improvement in foreign relations. Under the Locarno Treaties of 1925, Germany moved toward normalising relations with its neighbours, recognising most territorial changes under the Treaty of Versailles and committing to never go to war. The following year, it joined the League of Nations, which marked its reintegration into the international community. Nevertheless, especially on the political right, there remained strong and widespread resentment against the treaty and those who had signed and supported it. The Great Depression of October 1929 severely impacted Germany's tenuous progress; high unemployment and subsequent social and political unrest led to the collapse of the coalition government. From March 1930 onwards, President Paul von Hindenburg used emergency powers to back Chancellors Heinrich Brüning, Franz von Papen and General Kurt von Schleicher. The Great Depression, exacerbated by Brüning's policy of deflation, led to a greater surge in unemployment. On 30 January 1933, Hindenburg appointed Adolf Hitler as Chancellor to head a coalition government; Hitler's far-right Nazi Party held two out of ten cabinet seats. Von Papen, as Vice-Chancellor and Hindenburg's confidant, was to serve as the éminence grise who would keep Hitler under control; these intentions badly underestimated Hitler's political abilities. By the end of March 1933, the Reichstag Fire Decree and the Enabling Act of 1933 had used the perceived state of emergency to effectively grant the new Chancellor broad power to act outside parliamentary control. Hitler promptly used these powers to thwart constitutional governance and suspend civil liberties, which brought about the swift collapse of democracy at the federal and state level, and the creation of a one-party dictatorship under his leadership. Until the end of World War II in Europe in 1945, the Nazis governed Germany under the pretense that all the extraordinary measures and laws they implemented were constitutional; notably, there was never an attempt to replace or substantially amend the Weimar constitution. Nevertheless, Hitler's seizure of power (Machtergreifung) had effectively ended the republic, replacing its constitutional framework with Führerprinzip, the principle that "the Führer's word is above all written law".
rdf:langString 독일 제국(獨逸帝國, 독일어: Deutsches Kaiserreich 도이체스 카이저라이히[*], 영어: German Empire, Imperial Germany, Second Reich)은 1871년부터 1918년까지 존속했던 국가이다. 독일 지역에서 근대 민족 국가를 탄생시킴으로써 현대 독일의 모태가 되었다. 프로이센 왕국의 독일의 통일로 성립되어, 장기 19세기 말의 대표적인 강대국이었으나 제1차 세계 대전 패전으로 제정이 붕괴하고 공화국으로 바뀌었다. 독일국(독일어: Deutsches Reich 도이체스 라이히[*])이라는 명칭은 이 때부터 공식 명칭으로 사용하기 시작하여 바이마르 공화국 및 나치 독일에서도 쓰였다. 나치 독일의 영향으로 독일 제국을 제2제국(독일어: Zweites Reich 츠바이테스 라이히[*], 영어: Second Reich)이라 부르기도 한다. 연방의 형태로서 4왕국, 6대공국, 5공국, 7후국, 3자유시 및 "엘자스-로트링겐 제국령"(Reichsland Elsaß-Lothringen)으로 이루어졌으나 프로이센 왕국이 제국 면적의 3/5를, 인구의 2/3을 차지하였다.
rdf:langString De Weimarrepubliek (Duits: Weimarer Republik) was de benaming van Duitsland in de periode van 1918/1919 tot 1933, toen het land voor het eerst een volwaardige democratie was.
rdf:langString ドイツ帝国(ドイツていこく、ドイツ語: Deutsches Kaiserreich)は、1871年1月18日から1918年11月9日までドイツ国において存続した、プロイセン国王をドイツ皇帝に戴く体制を指す歴史的名称である。帝政ドイツ(ていせいドイツ)とも呼ばれる。
rdf:langString La Repubblica Federale di Germania (Bundesrepublik Deutschland , [ˈbʊndəsrepʊˌbliːk ˈdɔɪ̯ʧˌlant]), colloquialmente chiamata Germania (in tedesco: Deutschland), è uno Stato membro dell'Unione europea situato nell'Europa centro-occidentale. È una repubblica parlamentare federale di sedici Stati (Bundesländer) con capitale, nonché maggiore città per numero di abitanti, Berlino. Bagnata a Nord dal mare del Nord e dal mar Baltico, confina a Nord con la Danimarca, ad Est con la Polonia e la Repubblica Ceca, a Sud con Austria e Svizzera, e ad Ovest con Francia, Lussemburgo, Belgio e Paesi Bassi. Il territorio della Germania copre una superficie di 357 578 km² ed è caratterizzato da un clima atlantico nella parte nord-occidentale e continentale nella parte sud-orientale. Con quasi 84 milioni di abitanti, è lo Stato più popoloso dell'Unione europea, il secondo Stato d'Europa dopo la Federazione Russa e il 19º del mondo per popolazione. È anche il secondo Paese del mondo per numero di immigrati dopo gli Stati Uniti d'America. La regione denominata oggi Germania fu abitata da diversi popoli germanici, conosciuti e documentati già dal 100 a.C. A partire dal X secolo questi territori tedeschi hanno dato contributo alla parte centrale del Sacro Romano Impero che si protrasse sotto varie forme fino al 1806. Nel corso del XVI secolo, il nord della Germania divenne il centro della Riforma protestante. Come moderno Stato nazionale, il Paese venne unificato nel 1871 dopo la Guerra franco-prussiana. Responsabile principale dello scoppio della seconda guerra mondiale, durante la quale perpetrò i crimini dell'Olocausto a danno di ebrei e minoranze oggetto di discriminazione da parte dell'allora dominante nazismo, nel 1949 a conflitto concluso la Germania venne divisa in due Stati separati – la Repubblica Federale di Germania (Germania Occidentale o BRD) e la Repubblica Democratica Tedesca (Germania Orientale o DDR) – lungo i confini d'occupazione degli alleati occidentali e sovietici. I due Stati si riunificarono solo nel 1990. La Germania Occidentale fu un membro fondatore della Comunità economica europea (CEE) nel 1957 (che divenne Unione europea nel 1993). Partecipa dal 1995 agli accordi di Schengen e ha adottato la moneta unica europea, l'euro, nel 2002 in sostituzione del marco tedesco. La Germania è altresì un membro dell'ONU, della NATO, come sopraddetto dell'Unione europea, poi del G7, del G4 e firmatario del protocollo di Kyoto. La Germania è la prima potenza economica d'Europa, quarta al mondo dopo Stati Uniti, Cina e Giappone; è la quarta più grande economia in termini di PIL nominale e la quinta in termini di parità di potere d'acquisto. È il secondo più grande Paese esportatore dopo la Cina e il secondo importatore di merci. In termini assoluti, la Germania assegna il secondo più grande bilancio annuale in aiuti allo sviluppo internazionale, mentre le sue spese militari la classificano come sesta. Il Paese ha sviluppato un elevato standard di vita e detiene una posizione chiave negli affari europei oltre ad una moltitudine di strette partnership a livello globale. La Germania è riconosciuta come capolista in vari settori scientifici e tecnologici.
rdf:langString ドイツ連邦共和国(ドイツれんぽうきょうわこく、独: Bundesrepublik Deutschland、英: Federal Republic of Germany)、通称ドイツ(独: Deutschland)は、中央ヨーロッパに位置する連邦共和制国家。首都およびはベルリン。南がスイスとオーストリア、北にデンマーク、西をフランスとオランダとベルギーとルクセンブルク、東はポーランドとチェコとそれぞれ国境を接する。 欧州大陸における政治的・経済的な主要国であり、歴史上、多くの文化・科学・技術分野における重要な指導国でもある。人口は約8300万人で、これは欧州連合において最大である。同国は限定的主権を有する16の州によって構成される。国土の総面積は35万7386平方キロメートルであり、主に温暖な気候に属する。かつて「西ドイツ」と呼ばれていた時代は「西欧」に分類されていたが、東ドイツ(ドイツ民主共和国)の民主化と東西ドイツの統一により「中欧」または「中西欧」に分類されるようになっている。 ドイツ経済の規模は、対米ドル名目為替レートによって計算される米ドル建て名目GDP(MERベースGDP)で世界第4位であり、対米ドル購買力平価によって計算される米ドル建て実質GDP(PPPベースGDP)で世界第5位である。技術及び産業分野における世界的なリーダーとして、世界第3位の輸出国かつ世界第3位の輸入国である。世界最古のユニバーサルヘルスケア制度を含む、包括的な社会保障を特色とする非常に高い生活水準が実現されている先進国である。豊かな政治及び文化の歴史で知られ、影響力ある多数の芸術家、音楽家、映画人、哲学者、、起業家の故国である。 1993年に欧州連合へ発展した1957年の欧州諸共同体の原加盟国であるほか、1995年以来シェンゲン圏の一員で、1999年以降はユーロ圏の一員でもある。また、国際連合、欧州評議会、NATO、G7、G20、OECDの主要なメンバーであり、欧州の大国「ビッグ4」や列強の一国に数えられる。ドイツは世界第1位の移住地である。
rdf:langString De Bondsrepubliek Duitsland (BRD) (Duits: Bundesrepublik Deutschland), kortweg Duitsland (Duits: Deutschland), is een land in West- en of Centraal-Europa. Het heeft een grondgebied van 357.022 km² en grenst in het noorden aan de Oostzee, de Noordzee en Denemarken, in het oosten aan Polen en Tsjechië, in het zuiden aan Oostenrijk en Zwitserland en in het westen aan Frankrijk, Luxemburg, België en Nederland. Duitsland heeft met 83.222.442 inwoners (30 september 2021) de grootste bevolking van alle landen in de Europese Unie. De hoofdstad en grootste stad van het land is Berlijn. De Duitse geschiedenis begint in zekere zin reeds in de 1e eeuw v.Chr., toen al sprake was van Germanië, een gebied dat bewoond werd door vooral Germaanse stammen. Een Duitse staat liet langer op zich wachten. Het Heilige Roomse Rijk, dat ruwweg tussen 800 en 1800 bestond, kan gezien worden als voorloper, maar had veel minder centraal gezag, net als zijn opvolger, de Duitse Bond (1815-1866). Daarna kwam de Duitse eenwording pas echt op gang en zo ontstond in 1871 het Duitse Rijk, dat grotendeels de huidige landsgrenzen omvatte. Deze staat werd, door de afschaffing van de monarchie na de novemberrevolutie van 1918, voor het eerst een republiek; de zogenaamde Weimarrepubliek. Onder het nazibewind (1933-1945) was Duitsland een dictatuur, ontketende het de Tweede Wereldoorlog en voerde het de Holocaust uit. Duitsland verloor de oorlog en werd daarna opgedeeld in de Bondsrepubliek Duitsland (West-Duitsland) en de Duitse Democratische Republiek (Oost-Duitsland of DDR). Na de Val van het communisme kwam in 1990 de Duitse hereniging tot stand en traden de zes Oost-Duitse deelstaten toe tot de Bondsrepubliek. De Bondsrepubliek Duitsland is een federatie van zestien deelstaten, in het Duits Bundesländer of Länder (enkelvoud Land) geheten. Het is een federale republiek en een belangrijk lid van de economische, politieke en militaire organisaties in Europa en de wereld. Het land is onder andere lid van de Europese Unie en de eurozone, de VN, de NAVO en de G8. Duitsland is daarnaast de belangrijkste handelspartner van Nederland en België en was in 2014 de vierde economie naar nominaal bnp, de op twee na grootste exporteur (2011) en de op twee na grootste importeur (2011) ter wereld.
rdf:langString Republika Weimarska (niem. Weimarer Republik), oficjalnie Rzesza Niemiecka (niem. Deutsches Reich), również Republika Niemiecka (niem. Deutsche Republik) – okres w dziejach państwa niemieckiego obejmujący lata 1918–1933. Było to państwo federalne, demokratyczne, z mieszaną prezydencko-parlamentarną formą rządów, ze stolicą w Berlinie. Potoczna i najbardziej rozpowszechniona nazwa w historiografii tego państwa pochodzi od miasta Weimar, w którym obradowało zgromadzenie narodowe, uchwalające konstytucję. Na powstanie republiki bezpośredni wpływ miała klęska Cesarstwa Niemieckiego w I wojnie światowej. Faktycznym końcem republiki był wydany 28 lutego 1933 przez prezydenta Rzeszy Paula von Hindenburga po pożarze Reichstagu dekret „O ochronie narodu i państwa” (niem. Verordnung zum Schutz von Volk und Staat), który na tydzień przed przedterminowymi wyborami do Reichstagu zawieszał „czasowo” podstawowe prawa obywatelskie zawarte w konstytucji weimarskiej. Od publikacji tego dekretu, sukcesywnie przedłużanego w następnych latach aż po rok 1945, Niemcy stały się „państwem stanu wyjątkowego” – III Rzeszą. Ustawa o pełnomocnictwach z 23 marca 1933, przyjęta przez Reichstag większością konstytucyjną, pozwalała rządowi Rzeszy na wydawanie ustaw bez względu na brzmienie Konstytucji i bez konieczności uzyskiwania każdorazowej zgody Reichstagu. Ograniczenia były czysto formalne (zakaz likwidacji instytucji Reichstagu, Rady Rzeszy, rządu i prezydenta) i wkrótce zlekceważone. Radę Rzeszy rozwiązano 14 lutego 1933 wkrótce po ustawie z 30 stycznia 1933 o przejęciu suwerenności krajów przez Rzeszę, latem tego roku połączono urzędy prezydenta i kanclerza. Konstytucja weimarska nie została jednak formalnie uchylona do 1945 r.
rdf:langString Het Duitse Keizerrijk (Duits: Deutsches Kaiserreich) is de onofficiële benaming voor de periode tussen 18 januari 1871 en 9 november 1918 waarin het Duitse Rijk een semi-constitutionele monarchie was.
rdf:langString Cesarstwo Niemieckie, Rzesza Niemiecka (niem. Deutsches Kaiserreich, Deutsches Reich) – niemieckie państwo federacyjne powstałe w wyniku zjednoczenia Niemiec dokonanego w latach 1866–1871 przez Prusy pod rządami Ottona von Bismarcka. W historiografii określane także jako Druga Rzesza (Zweites Reich). Na przełomie XIX i XX wieku było jednym z najpotężniejszych państw Europy i świata, posiadało potężną armię i przemysł, który w tym czasie przewyższył brytyjski i ustępował tylko amerykańskiemu. Cesarstwo Niemieckie było formalnie monarchią konstytucyjną i państwem federalnym, złożonym z państw związkowych wchodzących w skład Rzeszy będących monarchiami i wolnymi miastami. Realnie największy wpływ na kierunek polityki zachowywał cesarz, będący jednocześnie królem pruskim, oraz odpowiadający przed cesarzem kanclerz Rzeszy, który często był też premierem Prus. Prusy posiadając olbrzymią przewagą terytorialną, ludnościową i militarną górowały nad innymi państwami niemieckimi i nadawały ton polityce całej Rzeszy.
rdf:langString Niemcy; Republika Federalna Niemiec, RFN (niem. Deutschland; Bundesrepublik Deutschland, BRD, [ˈbʊndəsʁepuˌbliːk ˈdɔʏt͡ʃlant], ) – państwo federacyjne położone w zachodniej i środkowej Europie. Składa się z 16 krajów związkowych (landów), a jego stolicą i największym miastem jest Berlin. Państwo ma powierzchnię 357 578 km² i panuje w nim klimat umiarkowany. Z około 83 milionami mieszkańców jest najludniejszym państwem Unii Europejskiej. Stanowi czołowe pod względem gospodarczym i politycznym państwo Europy. Stanowi część strefy Schengen i strefy euro, jest członkiem ONZ, OECD, G7, G20. Po Stanach Zjednoczonych Niemcy są drugim krajem docelowym migracji na świecie. W starożytności tereny obecnych Niemiec zamieszkiwały plemiona Celtów. Germanie (w obecnym rozumieniu tej nazwy) zamieszkiwali południowo-zachodnią Skandynawię i Jutlandię. Zanim zostali po raz pierwszy wzmiankowani w źródle historycznym, zaczęli migrować wzdłuż wybrzeży Bałtyku i na południe. Na terenie współczesnych Niemiec skolonizowali oni przede wszystkim ziemie nad Łabą i na wschód od niej. W starożytności, w V wieku p.n.e. Herodot wymienia w swojej Historiae plemienia Neurów, Budynów czy Scytów oraczy, które to były plemionami prasłowiańskimi. Była to pierwsza wzmianka o Słowianach w literaturze antycznej. We wczesnym średniowieczu słowiańskie osadnictwo miało też miejsce na terenie dzisiejszej Bawarii (Bavaria Slavica). W późniejszych wiekach Słowianie ulegli germanizacji. W X wieku terytoria niemieckie były centralną częścią Świętego Cesarstwa Rzymskiego. W XVI wieku północne, wschodnie i centralne Niemcy stały się centrum reformacji protestanckiej, podczas gdy części południowe i zachodnie pozostały katolickie. Różnice religijne doprowadziły do licznych konfliktów, na przykład do wojny trzydziestoletniej. Okupacja kraju w okresie wojen napoleońskich doprowadziła do rozwoju pangermanizmu i, w rezultacie, do zjednoczenia Niemiec w 1871 roku. Nowe niemieckie cesarstwo zostało zdominowane przez Prusy. W wyniku I wojny światowej i rewolucji w latach 1918–1919 Niemcy stały się Republiką Weimarską, a część ich dawnych ziem została podzielona przez traktat wersalski. W 1933 roku wielki kryzys doprowadził do powstania III Rzeszy. Następne lata zostały zdominowane przez narodowy socjalizm i działania zbrojne podczas II wojny światowej. Po 1945 roku Niemcy zostały podzielone przez zwycięskich w wojnie aliantów, w wyniku czego powstały dwa państwa: Niemiecka Republika Demokratyczna i Republika Federalna Niemiec. Ich zjednoczenie nastąpiło w 1990 roku. W roku 1957 Niemcy Zachodnie były jednym z członków założycieli wspólnot europejskich, przekształconych później w Unię Europejską. Niemiecka gospodarka stanowi jedną z największych na świecie. Niemcy mają także bogatą historię i dziedzictwo kulturowe.
rdf:langString Alemanha (em alemão: Deutschland), oficialmente República Federal da Alemanha (em alemão: Bundesrepublik Deutschland, AFI: [ˈbʊndəsʁepuˌblik ˈdɔʏtʃlant] ), é um país localizado na Europa Central. É limitado a norte pelo mar do Norte, Dinamarca e mar Báltico, a leste pela Polônia e Chéquia, a sul pela Áustria e Suíça e a oeste pela França, Luxemburgo, Bélgica e Países Baixos. O território da Alemanha abrange 357 021 quilômetros quadrados e é influenciado por um clima temperado sazonal. Com 82,8 milhões de habitantes, em 31 de dezembro de 2015, o país tem a maior população da União Europeia e é também o lar da terceira maior população de migrantes internacionais em todo o mundo. A região chamada Germânia, habitada por vários povos germânicos, foi conhecida e documentada pelos romanos antes do ano 100. A partir do século X, os territórios alemães formaram a parte central do Sacro Império Romano-Germânico, que durou até 1806. Durante o século XVI, o norte da Alemanha tornou-se o centro da Reforma Protestante. Como um moderno Estado-nação, o país foi unificado pela primeira vez, em consequência da Guerra Franco-Prussiana, em 1871. Em 1949, após a Segunda Guerra Mundial, a Alemanha foi dividida em dois estados, a Alemanha Ocidental, oficialmente "República Federal da Alemanha", e a "Alemanha Oriental", oficialmente República Democrática Alemã, ao longo das linhas de ocupação aliadas. A Alemanha foi reunificada em 1990. A Alemanha Ocidental foi um dos membros fundadores da Comunidade Europeia (CE), em 1957, que posteriormente se tornou na União Europeia, em 1993. O país é parte do espaço Schengen e passou a adotar a moeda europeia, o euro, desde quando foi instituído, em 1999. A Alemanha é uma república parlamentar federal de dezesseis estados (em alemão Länder). A capital e maior cidade do país é Berlim, localizada no nordeste do território alemão. O país é membro das Nações Unidas, da OTAN, G8, G20, da OCDE e da OMC. É uma grande potência com a quarta maior economia do mundo por PIB nominal e a quinta maior em paridade do poder de compra. É o segundo maior exportador e o segundo maior importador de mercadorias. Em termos absolutos, a Alemanha atribui o segundo maior orçamento anual de ajudas ao desenvolvimento no mundo, enquanto está em sexto lugar em despesas militares. O país tem desenvolvido um alto padrão de vida e estabeleceu um sistema global de segurança social. A Alemanha ocupa uma posição-chave nos assuntos europeus e mantém uma série de parcerias estreitas em um nível global. O país também é reconhecido como líder científico e tecnológico em vários domínios.
rdf:langString Герма́нская импе́рия (нем. Deutsches Reich) (также кайзеровская Германия (нем. Kaiserreich))— название немецкого государства в 1871—1918 годах. Основателями Германской империи считают Отто фон Бисмарка и Вильгельма I Гогенцоллерна. Иногда её называют «Второй рейх» (см. «Первый» и «Третий»). Германская империя прекратила своё существование в 1918 году в результате Ноябрьской революции с последующим отречением Вильгельма II.
rdf:langString O Império Alemão (em alemão: Deutsches Kaiserreich, oficialmente Deutsches Reich), às vezes referida como Alemanha Imperial ou o Segundo Reich, era o estado nacional alemão que existia desde a Unificação da Alemanha em 1871 até do Imperador Guilherme II e o fim da Primeira Guerra Mundial em 1918. Foi fundada em 1 de janeiro de 1871, quando os estados do sul da Alemanha, com exceção da Áustria, ingressaram na Confederação da Alemanha do Norte e a nova constituição entrou em vigor, mudando o nome do estado federal para o Império Alemão e introduzindo o título de Imperador Alemão (cáiser) para Guilherme I, Rei da Prússia da Casa de Hohenzollern. Berlim permaneceu sua capital e Otto, príncipe de Bismarck, , se tornou chanceler, chefe de governo. Quando esses eventos ocorreram, a Confederação da Alemanha do Norte, liderada pela Prússia, e seus aliados do sul da Alemanha ainda estavam envolvidos na Guerra Franco-Prussiana. O Império Alemão consistia em 26 estados, a maioria deles governados por famílias reais. Eles incluíam 4 reinos, 6 grão-ducados, 5 ducados (6 antes de 1876), 7 principados, 3 cidades hanseáticas livres e 1 território imperial. Embora a Prússia fosse um dos vários reinos no reino, continha cerca de dois terços da população e território da Alemanha. O domínio prussiano também havia sido estabelecido constitucionalmente. Depois de 1850, os estados da Alemanha rapidamente se industrializaram, com pontos fortes em carvão, ferro (e depois aço), produtos químicos e ferrovias. Em 1871, a Alemanha tinha uma população de 41 milhões de pessoas; em 1913, isso havia aumentado para 68 milhões. De uma coleção de estados fortemente rurais em 1815, a Alemanha agora unida se tornou predominantemente urbana. Durante seus 47 anos de existência, o Império Alemão foi um gigante industrial, tecnológico e científico, ganhando mais Prêmios Nobel em ciência do que qualquer outro país. Entre 1901 e 1918, os alemães ganharam 4 prêmios Nobel em medicina, 6 prêmios em física, 7 prêmios em química e 3 prêmios em literatura. Em 1900, a Alemanha era a maior economia da Europa, superando o Reino Unido, sendo a segunda maior do mundo, atrás apenas dos Estados Unidos. De 1867 a 1878/9, o mandato de Otto von Bismarck até hoje o mais longo Chanceler reinante foi marcado pelo relativo liberalismo, mas depois se tornou mais conservador. Reformas amplas e o Kulturkampf marcaram seu período no cargo. No final da chancelaria de Bismarck e apesar de sua oposição pessoal, a Alemanha se envolveu no colonialismo. Reivindicando grande parte do restante território que ainda não havia sido reivindicado na disputa pela África, conseguiu construir o terceiro maior império colonial da época, depois dos britânicos e franceses. Como estado colonial, às vezes colidia com outras potências europeias, especialmente o Império Britânico. A Alemanha se tornou uma grande potência, com uma rede ferroviária em rápido desenvolvimento, o exército mais forte do mundo e uma base industrial em rápido crescimento. Em menos de uma década, sua marinha ficou em segundo lugar atrás apenas da Marinha Real Britânica. Após a remoção de Otto von Bismarck pelo Guilherme II em 1890, o Império embarcou no Weltpolitik, um novo curso belicoso que acabou contribuindo para o início da Primeira Guerra Mundial. Além disso, os sucessores de Bismarck foram incapazes de manter as alianças complexas, mutáveis e sobrepostas de seu antecessor, que impediram a Alemanha de ser diplomaticamente isolada. Esse período foi marcado por vários fatores que influenciam as decisões do imperador, que muitas vezes eram percebidas como contraditórias ou imprevisíveis pelo público. Em 1879, o Império Alemão consolidou a Dupla Aliança com a Áustria-Hungria, seguida pela Tríplice Aliança com a Itália em 1882. Também manteve fortes laços diplomáticos com o Império Otomano. Quando a grande crise de 1914 chegou, a Itália deixou a aliança e o Império Otomano se aliou formalmente à Alemanha. Na Primeira Guerra Mundial, os planos alemães de capturar Paris rapidamente no outono de 1914 falharam. A guerra na Frente Ocidental se tornou um impasse. O causou severa escassez de alimentos. No entanto, o Império Alemão teve sucesso na Frente Oriental; ocupou uma grande quantidade de território a leste, seguindo o Tratado de Brest-Litovski. A declaração alemã de guerra submarina irrestrita no início de 1917 contribuiu para trazer os Estados Unidos para a guerra. O alto comando de Paul von Hindenburg e Erich Ludendorff controlava cada vez mais o país, mas em outubro após a ofensiva fracassada na primavera de 1918, os exércitos alemães estavam em retirada, os aliados Áustria-Hungria e o Império Otomano entraram em colapso e a Bulgária se rendeu. O Império entrou em colapso na Revolução de novembro de 1918 com a abdicação de seus monarcas. Isso deixou uma república federal do pós-guerra e uma população devastada e insatisfeita, enfrentando custos de reparação no pós-guerra de quase 270 bilhões de dólares, tudo levando ao surgimento de Adolf Hitler e o nazismo.
rdf:langString Tyskland (tyska: Deutschland ( (info))), formellt Förbundsrepubliken Tyskland (tyska: Bundesrepublik Deutschland), är en förbundsstat belägen i Centraleuropa bestående av 16 förbundsländer (tyska: Bundesländer). Tyskland är ett av världens ledande industriländer. Det gränsar i norr mot Nordsjön, Östersjön och Danmark, i öster mot Polen och Tjeckien, i söder mot Österrike och Schweiz, samt i väster mot Frankrike, Luxemburg, Belgien och Nederländerna. Tysklands moderna historia präglas av andra världskriget (1939–1945) som medförde att landet några år senare, 1949, delades upp i Västtyskland (BRD) och Östtyskland (DDR). Österrike, som hade införlivats 1938, blev efter kriget åter självständigt och Tyskland förlorade stora landområden som annekterades av andra länder, främst Polen. Den 3 oktober 1990 återförenades landet genom att DDR delades upp i förbundsländer som uppgick i det som kallats Västtyskland, egentligen Förbundsrepubliken Tyskland. Flaggan antogs år 1949. Färgkombinationen svart-rött-gult var en nationalsymbol i kampen mot Napoleon 1813–1815 och fastställdes som flagga för Tyska förbundet 1848, ersattes 1871 av kejserliga svart-vit-röda, återinförd av Weimarrepubliken 1919, ersatt 1933 av hakkorsflaggan. Tyskland, i egenskap av dåvarande Västtyskland, är en av de stater som var grundande medlemmar av Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951, den organisation som sedermera utvecklades till Europeiska unionen. Landet är även medlem av militäralliansen Nato sedan 1955. Tyskland är med sina 84 miljoner invånare det näst folkrikaste landet i Europa, efter Ryssland. Tyskland har dessutom den största ekonomin i Europa, och den femte största i världen efter BNP justerat för köpkraftsparitet och fjärde största efter nominell BNP.
rdf:langString A República de Weimar (em alemão: Weimarer Republik), oficialmente chamada República Alemã (Deutsches Reich) é a designação histórica pela qual é conhecida a república estabelecida na Alemanha após a Primeira Guerra Mundial em 1919 e que durou até ao início do regime nazista em 1933, tendo como sistema de governo uma democracia representativa semipresidencial. O Presidente da República nomeava um chanceler que era responsável pelo poder executivo. Quanto ao poder legislativo, era constituído pelo parlamento federal do Reichstag e pelos parlamentos estaduais do Landtag. Este período tem o nome de Weimar pois foi nesta cidade da Turíngia que reuniu desde 6 de fevereiro até 11 de Agosto de 1919, data da aprovação da nova constituição, a assembleia nacional constituinte da República. As circunstâncias em que foi criada a República de Weimar foram muito especiais. Prestes a perder a Primeira Guerra Mundial, a liderança militar alemã, altamente autocrática e conservadora, atirou o poder para as mãos dos democratas, em particular o SPD, que acabou por ter de negociar a paz (ou seja, a derrota na guerra). Com isso, ficava no ar o saudosismo de uma nação outrora poderosa, nos tempos do imperador, em comparação com a nova realidade democrática, cheia de derrotas e humilhações. Sebastian Haffner chamou-lhe uma "república sem republicanos". Kurt Tucholwski chamou-lhe: "o negativo de uma monarquia, que só não o é porque o monarca fugiu" (o imperador Guilherme II viu-se obrigado a abdicar). Face a essa situação política, que alguns compararam a um presente envenenado à democracia, acabou por lançar os fundamentos que permitiram mais tarde a Adolf Hitler posicionar-se com o passado imperial da Alemanha e implantar o nazismo. O ano de 1933 é o ano terminal da república, já que, embora a Constituição de 1919 não tenha sido revista até ao final da Segunda Guerra Mundial, as reformas levadas a cabo pelo Partido Nazista invalidaram-na muito antes e a taxa de desemprego chegou a 44% em 1933.
rdf:langString Ве́ймарская респу́блика (нем. Weimarer Republik, (инф.)) — в историографии наименование Германии в 1918—1933 годах — по созданной в Веймаре Национальным учредительным собранием федеральной республиканской системе государственного управления и принятой там же 11 августа 1919 года новой демократической конституции. Официально страна продолжала именоваться «Германское государство» (нем. Deutsches Reich), как и во времена Германской империи (среди переводов слова «рейх» (Reich) есть и «государство», и «империя»).
rdf:langString Weimarrepubliken (tyska: Weimarer Republik: [ˈvaɪmaʁɐ ʁepuˈbliːk]) är en period i Tysklands historia från den 11 augusti 1919, då en demokratisk och parlamentarisk författning antogs i Weimar, till den 30 januari 1933, då Adolf Hitler utnämndes till rikskansler. Landets officiella namn var från landets enande 1871 till 1943 Tyska riket (tyska: Deutsches Reich: [ˈdɔʏtʃəs ˈʁaɪç]).
rdf:langString Герма́ния (нем. Deutschland [ˈdɔʏtʃlant] ), полное официальное название — Федерати́вная Респу́блика Герма́ния (нем. Bundesrepublik Deutschland; аббр. ФРГ, нем. BRD) — государство в Центральной Европе. Площадь территории — 357 408,74 км². Численность населения на 30 сентября 2019 года — 83 149 300 жителей. Занимает 19-е место в мире по численности населения (1-е в ЕС) (при учёте России и Турции 3-е в Европе) и 62-е в мире по территории (8-е в Европе). Расположенная в центре Европы Германия омывается водами Балтийского и Северного морей. Граничит с Данией на севере, Польшей и Чехией на востоке, Австрией и Швейцарией на юге, Францией, Люксембургом, Бельгией и Нидерландами на западе. По государственному устройству является федеративным государством в составе 16 субъектов — федеральных земель (Бавария, Баден-Вюртемберг, Берлин, Бранденбург, Бремен, Гамбург, Гессен, Мекленбург-Передняя Померания, Нижняя Саксония, Рейнланд-Пфальц, Саар, Саксония, Саксония-Анхальт, Северный Рейн — Вестфалия, Тюрингия, Шлезвиг-Гольштейн). Форма государственного правления — парламентская республика. Пост Федерального канцлера ФРГ с 8 декабря 2021 года занимает Олаф Шольц (СДПГ), с 19 марта 2017 года должность Федерального президента ФРГ занимает Франк-Вальтер Штайнмайер (СДПГ), который выполняет представительские функции в стране. Столица — Берлин. Официальный язык — немецкий. Германия — страна с динамично развивающейся экономикой. Объём ВВП за 2017 год составил 3,685 триллиона долларов США (около 44 550 долларов США на душу населения). Денежная единица — евро. Будучи мировым лидером в ряде промышленных и технологических секторов, она является третьим в мире экспортёром и импортёром товаров. Германия — развитая страна с очень высоким уровнем жизни (6 место в мировом рейтинге). Она поддерживает социальное обеспечение и универсальную систему здравоохранения, охрану окружающей среды и бесплатное высшее образование. Германия — многонациональное государство с широким этнокультурным, религиозным, расовым и национальным многообразием. Германия является одной из стран-основателей и членом Европейского союза, членом НАТО, входит в «Большую семёрку». По состоянию на 31 декабря 2021 года 49,7 % населения исповедует христианство, 3,5 % населения исповедует ислам, 4,8 % населения исповедует другие религии, 42 % населения нерелигиозно.
rdf:langString Kejsardömet Tyskland (tyska: Deutsches Kaiserreich) kallas traditionellt den period i tyska rikets historia då landets statsskick var ett kejsardöme, vilken varade från Tysklands enande 18 januari 1871 till kejsarhusets avveckling den 9 november 1918 i och med Kejsare Vilhelm IIs abdikation. Tyska statens formella namn under denna period och fortsättningsvis var dock "Tyska Riket" (tyska: Deutsches Reich), fram till Nazitysklands kollaps 1945. Kejsardömet uppstod ur Nordtyska förbundet, som under preussisk, och särskilt dess ministerpresident Otto von Bismarcks, ledning samlade de tyska staterna för en egen statsbildning (en tysk nationalstat) enligt den så kallade lilltyska lösningen, d.v.s. med uteslutande av Preussens rival Österrike. Konungariket Preussens kungahus, Brandenburg-Preussen, blev därmed även . Kejsardömet blev med sin stora befolkning och snabba industriella tillväxt en stormakt på den europeiska kontinenten. Dock härjades det av inre spänningar och inte minst internationella spänningar i och med en alltmer expansiv utrikespolitik. Den siste kejsaren gick i landsflykt efter missnöjesyttringar och revolter på många håll i landet över svårigheterna efter nederlaget i första världskriget 1918. Istället utropades tyska riket till republik och 1919 skapades en ny författning vid en konstituerande församling i Weimar, den så kallade Weimarrepubliken.
rdf:langString Німе́цька імпе́рія (нім. Deutsches Reich) — держава, що існувала в Центральній Європі наприкінці XIX та на початку XX століття. Назва зазвичай використовується, для описання Німеччини з 1871 року до 1918 року, коли вона була конституційною монархією: починаючи з об'єднання Німеччини і проголошення прусського короля Вільгельма I Німецьким Імператором (18 січня, 1871), закінчуючи фактично проголошенням Веймарської республіки Філіпом Шейдеманном (9 листопада, 1918) і формально зреченням Вільгельма II (28 листопада, 1918). Найголовніші держави, що межували з Німецькою імперією: Російська імперія на сході, Франція на заході, і Австро-Угорщина на півдні.
rdf:langString Німе́ччина (нім. Deutschland), офіційна назва — Федерати́вна Респу́бліка Німе́ччина (нім. Bundesrepublik Deutschland) — держава в Центральній Європі, демократична федеративна республіка. Складається з 16 федеральних земель. Столиця і найбільше місто країни — Берлін. Займає площу 357 588 км². Клімат помірний сезонний. Населення — 83,13 млн осіб. Член Європейського Союзу та НАТО. Країна з найбільшою кількістю населення і найбільшим рівнем економіки в Європейському Союзі. Провідна політична сила на Європейському континенті, технологічний лідер у багатьох галузях. Німеччина є другим за популярністю місцем міграції в світі, поступаючись тільки США. Місце стародавньої Германії було населено різними германськими племенами за свідченням документів ще до 100 р. н. е. Протягом великого переселення народів германці поширились на південь, встановивши успішні королівства в значній частині Європи. Починаючи з X століття, германські території утворили центральну частину Священної Римської імперії. Протягом XVI століття північно-германські регіони стали центром протестантської реформації, тоді як південні та західні залишались у католицькій вірі. Ці дві фракції зіткнулись між собою під час Тридцятилітньої війни. Окупація протягом наполеонівських воєн та зростання популярності пангерманізму всередині Німецького союзу призвело в 1871 році до об'єднання німецьких держав навколо Пруссії в Німецьку імперію. Після німецької революції в 1918—1919 роках і згодом капітуляції в Першій світовій війні Імперія стала Веймарською республікою в 1918 році, та була поділена за Версальським договором. Під час Великої депресії був оголошений Третій Рейх в 1933 році. Далі був період націонал-соціалізму та Друга світова війна. Після закінчення Другої світової війни США, СРСР, Велика Британія та Франція взяли верховну владу на території Німеччини у свої руки та поділили її на зони окупації. Через те, що держави-переможці в цілому не змогли дійти згоди про спільний спосіб дій щодо Німеччини, у межах окупаційних зон західних держав була утворена Федеративна Республіка Німеччини, а в межах радянської зони окупації, — Німецька Демократична Республіка. Обидві держави були конституйовані в 1949 р. У 1990 році Німеччина відновила єдність. Член Європейського Союзу, НАТО і «Великої сімки», претендує на постійне членство в Раді Безпеки ООН. Країна має четверту найбільшу у світі економіку за ВВП і п'яту найбільшу за паритетом купівельної спроможності. Це другий найбільший у світі експортер та третій найбільший імпортер товарів. Країна досягла дуже високих стандартів життя і має всесторонню систему соціального забезпечення. Німеччина — батьківщина багатьох знаменитих науковців та винахідників і відома своєю культурною та політичною історією.
rdf:langString 德意志聯邦共和國(德語:Bundesrepublik Deutschland),通稱德國(德語:Deutschland),是位於中西歐的議會民主制聯邦共和國,由16个邦组成,首都与最大城市为柏林。国土面积35.7万平方公里,南北距离876公里,东西相距640公里,从北部的北海与波罗的海延伸至南部的阿尔卑斯山。气候温和,季节分明。德国人口約8,322万,为欧洲联盟中人口最多的国家,是世界上人口第三多的发达国家,仅次于美国、日本。也是世界第二大移民目的地,仅次于美国。德語是歐盟境内使用人數最多的母語。德國文化的豐富層次和對世界的影響表現在其建築、美術、音樂、哲學、電影等,文化遺產主要以老城為代表,而國家公園和自然公園共計上百處。 在50万年前的舊石器時代中期,海德堡人及其後代尼安德特人生活在今德國中部。自古典時代以來各日耳曼部族開始定居於今德國北部地區。1世紀時,有羅馬人著作的關於“日耳曼尼亞”的歷史記載。在4到7世紀的民族遷徙期时,日耳曼部族逐漸向歐洲南部擴張。10世紀起,德意志領土組成神聖羅馬帝國的核心部分。16世紀時,德意志北部地區成為宗教改革中心。神聖羅馬帝國滅亡後,萊茵邦聯和日耳曼邦聯先後建立。在普魯士王國主導之下,1871年,多數德意志邦國統一成為德意志帝國,「德意志」開始作為國名使用。在第一次世界大戰和1918-1919年德國革命後,德意志帝國解體,議會制的威瑪共和國取而代之。1933年納粹黨獲取政權並建立獨裁統治,最終導致第二次世界大戰及系統性種族滅絕的發生。在戰敗並經歷同盟國軍事佔領後,德國分裂为德意志聯邦共和國(西德)和德意志民主共和國(東德)。1990年10月3日重新統一成為現在的德國。其国家元首为联邦总统,政府首脑則为联邦总理。 德國是世界大國之一,亦是已開發國家當中較為先進的,其國内生產總值以國際匯率計居世界第四,以購買力評價計居世界第五。其諸多工業工程和科技部門位居世界前列,例如全球馳名的德國車廠、精密部件等,為世界第三大出口國。德國為發達國家,生活水準居世界前列。 德國是再生能源大國,綠化率極高,是可持續發展經濟的樣板。除了強調環境保護與自然生態保育,在人為飼養活體的態度也十分嚴謹,不但獲得大量外匯和資訊優勢,其動物保護法律管束、生命教育水準也是首屈一指的。高等教育方面,提供免費大學教育,社會保障制度和醫療體系完善,催生出拜爾等大藥廠。德国为1993年欧洲联盟创始成员国之一,为申根区一部分,并于1999年推动欧元区的建立。德国亦为联合国、北大西洋公约组织、八国集团、20国集团及经济合作与发展组织成员,军事开支总额居世界第九。
rdf:langString Ве́ймарська Респу́бліка, Ва́ймарська Респу́бліка (нім. Weimarer Republik, [ˈvaɪmaʁɐ ʁepuˈbliːk]) — історична назва німецької держави, пов'язана з конституційним Національним зібранням, що засідало у Ваймарі. Офіційно держава, як і її попередниця, продовжувала називатися Німецькою Імперією (нім. Deutsches Reich). Також використовували назви Німецька народна держава (нім. Deutscher Volksstaat) або просто Німецька республіка (нім. Deutsche Republik). Виникла у 1919 році внаслідок Листопадової революції. У перші роки її політичне життя визначала парламентська більшість, що складалася з соціал-демократів, Німецької демократичної партії та Партії центру. СДПН уже відійшла від своїх колишніх революційних ідей. Демократія функціонувала. Спроби повалення державного ладу з метою встановлення соціалізму було придушено. Приватна власність залишилася недоторканною. Але вже у 1920-ті стало видно, наскільки крихка республіканська база серед населення. Економічна криза, інфляція, окупація Руру та спроби нацистського перевороту чітко показали в 1923 році, що у Ваймарській республіці демократи перебувають у меншості. З висновком Локарнських угод у 1925 році Ліги Націй у 1926 році переможена Німеччина повернула собі політичне рівноправ'я на міжнародній арені. Цим пояснюється, що частина населення сприймала ті роки як «золоті двадцяті роки». Але період розквіту був коротким. З новою економічною кризою 1929 року почалося падіння республіки. Конституція Веймарської республіки була за своєю суттю достатньо авторитарною та надавала президентові (обраному прямим голосуванням на сім років) дуже широкі повноваження. Президент міг будь-коли розпускати Рейхстаг, навіть у першу секунду першої сесії. Президент міг як і коли завгодно призначати та звільняти з посади рейхсканцлера та кабінет (ст. 53 і 54). Райхстаг міг оголосити вотум недовіри канцлерові та уряду, але не мав права це робити у разі розпуску президентом. У разі небезпеки державі президент міг скасовувати будь-які цивільні свободи на будь-який термін (ст. 48). Райхстаг міг скасувати ці заходи, але можливість розпуску знову ж таки нейтралізовувала парламент. Ці серйозні обмеження демократії зробили можливою фактичну самоліквідацію демократичного ладу після призначення президентом Гінденбургом на пост райхсканцлера Адольфа Гітлера в січні 1933 року. З цієї мити зазвичай вважається, що Ваймарська республіка припинила існування та почався нацистський період — Третій Рейх. Політичні структури Третього Рейху виникли, проте, не з нуля, а шляхом модифікації та підлаштування під однопартійну диктатуру нацистів наявних структур Веймарської республіки. До 1945 формально зберігався Рейхстаг, органи управління земель (як-от Пруссія), органи місцевого самоврядування нижчого рівня.
rdf:langString 德意志帝國(德語:Deutsches Kaiserreich),官方名稱德意志國(Deutsches Reich),史家亦稱德意志第二帝國,是指從在普法戰爭之後的1871年1月18日普魯士統一德意志之時德皇威廉一世凡爾賽登基到1918年11月9日霍亨索倫王朝末任皇帝威廉二世退位為止,這47年之內的德國。 德意志帝國成立於1871年1月18日,在此日,除了奧地利帝国以外的所有德意志邦國都被普魯士收入北德意志邦聯之下,同時新憲法生效,普魯士將其所在的“北德”升級為“德意志國”,並对普魯士國王威廉一世授予了頭銜「德意志的皇帝(德語:Deutscher Kaiser)」,德皇從此由布蘭登堡的霍亨索倫家族世襲,成為整個德意志地區的最高領袖。 帝國實行联邦制,其版图内仍有相对獨立的26個德意志邦國,被不同於普魯士王室的其它各邦王室統治,但此時的國際社會已將德國視為一個統一國家。這些邦國中有四個王國、六個大公國、五個公國、七個侯國和三個漢薩自由市,还有一个皇帝直轄的阿爾薩斯-洛林。統一德國的普魯士在名义上僅僅是四個王國中的一個,但由於它佔据了帝國三分之二的人口和領土,所以普魯士在帝國的前期對全德意志都有著絕對的掌控力。德意志帝国的宪法亦有如下規定:普鲁士國王要兼作德国皇帝,普魯士的王都柏林也要兼為德國的帝都,普魯士的宰相亦要兼任德國的總理,实际上除了这些以外,德國的大多數政府要職也都被普魯士人把持;不過到了帝國的後期,普魯士和各個小邦越來越被平等對待,其它邦國在德國政府內的任職比例有了顯著的提高。 1850年後德意志各邦迅速實現工業化,在煤炭、鋼鐵、化工和交通領域尤為凸出。1871年德國成立時人口為4100萬,到1913年這一數字已增至6800萬;1815年的德國人居住地依然以農村為主要形式,到了1900年則有了超過三分之二的人居住在城市。德國在20世紀初正式成為列強國家中的第一梯隊,擁有快速發展的經濟、世界最強的陸軍以及遍佈四處的工業基地;德意志帝國還是一個科學領域的巨人,該國公民在這段時間獲得的諾貝爾科學獎比其他任何國家都要多;在1901年至1918年之間,德國人獲得了四項诺贝尔生理学或医学奖,六項物理學獎,七項化學獎和三項文學獎;到1913年,德國成為了世界第三大經濟體,僅次於美國和整個大英國協,在歐洲超过了英国本土,成為歐陸上實力最強的經濟體,英美兩國也将德國看做是經濟上的主要勁敵;1871年還很弱小的德國海軍在十年之內就迅速反超了法俄美,建立了僅次於英國皇家海軍的世界第二大艦隊。 在1871年到1890年之間,德意志帝國的初代皇帝威廉一世把國事幾乎都交給俾斯麥管理,俾斯麥至今仍然是德国任職時間最長的总理。在國內,俾斯麥對整個德國採取“大普魯士政策”,用軍國主義文化同化其它邦国,并且加強容克貴族和新教徒的特權,排擠天主教徒和社會主義者,他有时还会跳過帝國議會的流程而直接頒布政策,這些行为引發了德國各階層的強烈不滿,對俾斯麥展開了長達17年的文化鬥爭。在國外,俾斯麥的外交核心是“防止法國報普法戰爭之仇”,於是他向其它歐洲列強保證“德國不再向歐陸擴張領土,德意志到此為止”,有效避免了不必要的爭霸行為;他屢屢扶持被普魯士打敗的奧匈帝國的經濟,並於1879年與奧匈簽訂德奧同盟,成功化解了德奧矛盾;他又去黏合奧俄的衝突,告知俄國德國會恪守友善中立,這讓俄國心存感激並促成三帝同盟;最後俾斯麥還慫恿英國和意大利去搶奪法國的殖民地,使得法國在歐洲被大多數列強孤立,贏得了英意的好感。在19世紀末的几十年间,儘管俾斯麥本人也反對,但他還是允許了德國人去拓展殖民地,德國專心殖民那些未被西方佔領的非洲和太平洋群島地帶,在極短的時間內就建立起了一個僅次於英法的世界第三大殖民帝國。 1890年,二代德皇威廉二世繼位,隨即就因意見不合而辭退了俾斯麥,並由他自己親政,德國遂步入威廉時代。在國內,威廉二世修改了以普魯士為介紹中心的歷史教材,改以全德意志地區的史观為主,德国學生对普魯士认同感稀釋,大小邦国都溶解進了同一個德國的概念之中;威廉二世还結束了俾斯麥時期的文化鬥爭,不再以基督新教為國教,允許天主教会和社會主義者发行多元化的書刊,由此德國的文化界開始蓬勃發展。在國外,他在1901年下令編纂了《德語書寫標準》和《杜登手冊字典》 ,使德國和奧匈帝國的官方德語达成了統一,讓德奧兩國在意識形態上全面捆綁,塑造出威廉二世是“全日耳曼民族之大家長”的形象。在外交上,威廉時代以「三國同盟」為外交基礎,從俾斯麥時代的五球不落,轉為推行世界政策。他利用泛日耳曼主義来对抗俄羅斯帝國的泛斯拉夫主義,並不再延長《雙重保障條約》,導致德俄關係迅速惡化,俄國遂改為向法國親近,法國也藉著俄國的力量突破了俾斯麥設下的孤立屏障。在殖民上,威廉二世宣佈其世界政策,號稱「德國也要爭奪陽光下的土地」,這讓德國和英國的關係發生破裂,英國為了压制德國的崛起而选择和法國握手言和,放棄了長久以來的大陸均勢。1882年,威廉二世讓意大利加入雙重同盟,因而德國的陣營變為三重聯盟;而法俄先於1891年組成了法俄同盟,英國再於1907年加入並改名為三國協約,在歐陸上形成了互相對立的兩大陣營。 1914年,歐洲列強所積累的層層矛盾終於爆發,開啟了第一次世界大戰。三國同盟中的意大利,在1915年首先退出,而鄂圖曼帝國和保加利亞王國則稍後加入,由此變為“中央同盟”。在全歐洲嚴重的反德情緒之下,德意志小邦在歐洲各國的皇室親戚們也為了和德國撇清關係而紛紛改名,徹底的去德意志化。在第一次世界大戰期間,德國原本想先解決法國,再全力攻打俄國,最後讓英國屈服,但開戰後和西線戰場的法國進入了消耗戰;在對俄國的東線中,德軍憑藉強大的戰鬥力成功迫使俄國簽訂《布列斯特-立陶夫斯克條約》,使俄羅斯帝國解體並且變為了蘇聯。1917年,因齐默尔曼电报事件以及無限制潛艇戰導致了美國參戰,同時,德皇和貴族的權力被架空,德軍最高指揮部的保羅·馮·興登堡和埃里希·魯登道夫控制了德國並建立起了軍事獨裁。1918年初,德國在夏季皇帝會戰的中再次戰敗,加上奥匈帝国和鄂圖曼帝國相繼解體,保加利亞投降,於是在同年11月,德國的帝國政府被自己人的共和政府廢除,威廉二世只能簽署對外國的投降书以及對國內的退位聲明,他之後就流亡荷兰,也象徵了此後德國的各個王室再也不能統治德國,德意志帝国至此正式滅亡。 一战结束後,德国被裁定負有全部的戰爭責任,協約國将德國的北石勒苏益格割让给丹麦,阿尔萨斯-洛林地区割让给法国,奧伊彭-馬爾默迪割让给比利时,西普鲁士、波森和东上西里西亚割让给波兰,也不许德国将军队部署在莱茵河以西的莱茵兰地区。帝國的崩潰留下了殘破的社會、不滿的民眾、以及高達2,700億美元的賠款,這讓德國人對戰勝國、民主體制以及猶太資本都產生了強烈的仇恨情緒,並為日後的阿道夫·希特勒和納粹的崛起提供了滋生的土壤。
rdf:langString 威瑪共和國(德語:Weimarer Republik)指1918年至1933年採用共和憲政政体的德国,于德意志帝國在第一次世界大战中战败、霍亨索伦王朝崩溃后成立。由於這段時間施行的宪法(一般称之为《威瑪憲法》)是在威瑪召开的国民议会上通过的,因而得此名稱。其使用的國名為「德意志國」(Deutsches Reich)。它亦是德国歷史上第一個立憲聯邦共和國; 因此也非正式地宣布自己為德意志共和國 (Deutsches Republik)。「威瑪共和」这一稱呼是后世历史学家的称呼,从来不是政府的正式用名。有如現在的法蘭西共和國算是第五共和國,共和國是針對政權的說明。 威瑪共和是德国历史上第一次嘗試實行共和制度,于德国十一月革命后而生,1933年因阿道夫·希特勒及纳粹党上台执政而结束。虽然1919年的威瑪共和宪法在第二次世界大战结束前在法律上仍然有效,但納粹黨政府在1933年采取的一体化政策已经彻底破坏共和国的民主制度,所以魏玛共和国在1933年已经名存实亡。
rdf:langString German Reich
xsd:date 1919-08-11
xsd:date 1926-09-08
xsd:date 1930-03-29
xsd:date 1933-01-30
xsd:date 1933-02-27
rdf:langString German
rdf:langString Treaty of Versailles
rdf:langString Weimar Republic
rdf:langString decline
rdf:langString War guilt question
rdf:langString armed forces
rdf:langString political turmoil
rdf:langString
rdf:langString Flag of the German Empire.svg
rdf:langString Flag of German Reich .svg
xsd:integer 85
rdf:langString German States in 1925
rdf:langString y
rdf:langString "The Song of the Germans"
rdf:langString Deutschlandlied_and_Sei_gesegnet_ohne_Ende_(Polydor_1930)
rdf:langString
rdf:langString Einigkeit und Recht und Freiheit
rdf:langString German
<inhabitantsPerSquareKilometre> 133.129
xsd:nonNegativeInteger 133778
rdf:langString German
xsd:string ("Unity and Justice and Freedom")
xsd:string Einigkeit und Recht und Freiheit
xsd:double 133.129
<Geometry> POINT(13.39999961853 52.516666412354)

data from the linked data cloud