Washington Consensus

http://dbpedia.org/resource/Washington_Consensus an entity of type: Thing

إجماع واشنطن (بالإنجليزية: Washington Consensus)‏ هو مسودة طرحها عام 1989 لتكون علاجاً ووصفاً من عشرة بنود للدول الفاشلة التي واجهت صعوبات مالية وإدارية واقتصادية وكيفية تنويع اقتصادها وإدارة مواردها الطبيعية، بالإضافة إلى دعوته البنك الدولي وصندوق النقد الدولي لتبني هذه البنود . وفي التسعينات من القرن المنصرم أصبحت هذه الفكرة في ميدان الملعب الدولي بين مؤيد لها وبين منتقد شديد الانتقاد لهذه الفكرة والتي نبعت بعد انكشاف الوضع المتردي في أمريكا اللاتينية . ومن بين المنتقدين الحائز على نوبل الاقتصاد عام 2001 م ونعوم تشومسكي وجورج سوروس المستثمر العالمي وغيرهم . rdf:langString
Der Washington-Konsens oder Konsens von Washington (englisch Washington Consensus) ist ein Wirtschaftsprogramm, das lange Zeit vom Internationalen Währungsfonds (IWF) und der Weltbank propagiert und gefördert wurde. Es enthält ein Bündel wirtschaftspolitischer Maßnahmen, die Regierungen zur Förderung von wirtschaftlicher Stabilität und Wachstum durchführen sollten und als Handlungsanweisungen angesehen werden. rdf:langString
워싱턴 합의(Washington consensus)는 미국과 국제금융자본이 미국식 시장경제체제를 개발도상국 발전모델로 삼도록 하자고 한 합의를 말한다. rdf:langString
ワシントン・コンセンサス(Washington Consensus)とは、国際経済研究所の研究員で国際経済学者のが、1989年に発表した論文の中で定式化した経済用語である。 rdf:langString
L'espressione Washington consensus è stata coniata nel 1989 dall'economista John Williamson per descrivere un insieme di 10 direttive di politica economica abbastanza specifiche che egli considerava come il pacchetto standard da destinare ai paesi in via di sviluppo che si fossero trovati in crisi economica. rdf:langString
Washington Consensus är ett begrepp som bland annat förekommer i den politiska, ekonomiska och statsvetenskapliga debatten. Begreppets upphovsman var den engelske ekonomen och han avsåg med detta det standardrecept som Washington-baserade institutioner såsom Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken regelmässigt gav till fattiga länder då dessa råkat i ekonomiska svårigheter. rdf:langString
Вашингто́нский консе́нсус (англ. Washington Consensus) — тип макроэкономической политики, который в конце XX века был рекомендован руководством МВФ и Всемирным банком к применению в государствах, испытывающих финансовый и экономический кризис. В узком смысле это название применяется к списку из десяти правил, составленных экономистом Джоном Уильямсоном в 1989 году как рекомендации для стран Латинской Америки; Уильямсон описал позицию, которую правительство США, МВФ и Всемирный банк занимали в отношении этих государств. В более широком смысле термин «Вашингтонский консенсус» используется для характеристики ряда мер (необязательно из списка Уильямсона), направленных на усиление роли рыночных сил и снижение роли государственного сектора страны, выполняющей рекомендации. rdf:langString
Вашингтонський консенсус — тип макроекономічної політики, який наприкінці XX століття був рекомендований керівництвом МВФ і Світового банку до застосування в країнах, що зазнають фінансової та економічної кризи. rdf:langString
华盛顿共识(英語:Washington Consensus),是1989年所出现的一整套针对拉丁美洲和东欧国家新自由主義的政治经济学理论,不少評論指此共識是美國作為支配歐洲和拉丁美洲經濟的手段。 rdf:langString
El “Consens de Washington“ fa referència a una sèrie de 10 prescripcions en polítiques econòmiques que pretenien ser un programa adequat per als països en vies de desenvolupament per tal d'impulsar el creixement, inspirades en la ideologia neoliberal de l'Escola d'Economia de Chicago, establertes als anys 90 per institucions financeres internacionals que tenien la seu a Washington DC i basades en institucions tals com el Fons Monetari Internacional (FMI), el Banc Mundial i el Departament del Tresor dels Estats Units. El terme va ser utilitzat per primera vegada el 1989 per l'economista anglès . rdf:langString
Washingtonský konsenzus je desatero hospodářských pravidel, sepsaných roku 1989 ekonomem jako pomoc rozvíjejícím se státům. Představují standardní reformní balíček pravidel, jež uznávaly washingtonské instituce, jako je Mezinárodní měnový fond, Světová banka a . Pravidla zahrnují požadavky na makroekonomickou stabilizaci, otevření ekonomik v rámci obchodu a investic a posílení tržních sil v rámci domácího hospodářství. Lze jej chápat jako jakýsi manuál neoliberální politiky. rdf:langString
La nocio de Vaŝingtona Interkonsento (aŭ Konsento) (angle Washington Consensus) signifas aron de ekonomipolitikaj aranĝoj, kiuj celis instigi la la registarojn por apogi la ekonomian stabilecon kaj kreskon. La koncepton propagis kaj apogis la IMF kaj Monda banko. La esprimon Washington Consensus uzis la ekonomikisto por konferenco de 1990 en Vaŝingtono. Tie oni deklaris la intencon por atingi makroekonomian stabilecon, malkonstrui la ekstreme protektajn doganojn (protekcionismon) kaj pli bone eluzi la tiel kreskontan internacian komercon kaj la eksterlandan kapitalon. rdf:langString
El término Consenso de Washington fue acuñado en el año 1989 por el economista John Williamson con el objetivo de describir un paquete de reformas «estándar» para países en desarrollo azotados por la crisis financiera, según las instituciones bajo la órbita de Washington D. C. (como el Fondo Monetario Internacional (FMI), el Banco Mundial y el Departamento del Tesoro de los Estados Unidos).​ Las fórmulas abarcaban políticas que propugnaban la estabilización macroeconómica, la liberalización económica con respecto al comercio, la reducción del Estado y la expansión de las fuerzas del mercado dentro de la economía interna.​ rdf:langString
Istilah Konsensus Washington diperkenalkan oleh pada tahun 1989 untuk mendeskripsikan sepuluh kebijakan ekonomi yang menurutnya perlu menjadi standar reformasi bagi negara berkembang yang baru didera krisis. Konsensus ini merekomendasikan rdf:langString
Le consensus de Washington est un corpus de mesures d'inspiration libérale, datant de la « période Reagan » aux États-Unis, concernant les moyens de relancer la croissance économique, notamment dans les économies en difficulté du fait de leur endettement comme en Amérique latine. Ce consensus s'est établi entre les grandes institutions financières internationales siégeant à Washington (Banque mondiale et Fonds monétaire international) et le département du Trésor américain. rdf:langString
The Washington Consensus is a set of ten economic policy prescriptions considered to constitute the "standard" reform package promoted for crisis-wracked developing countries by Washington, D.C.-based institutions such as the International Monetary Fund (IMF), World Bank and United States Department of the Treasury. The term was first used in 1989 by English economist John Williamson. The prescriptions encompassed free-market promoting policies in such areas as macroeconomic stabilization, economic opening with respect to both trade and investment, and the expansion of market forces within the domestic economy. rdf:langString
O Consenso de Washington é um conjunto de grandes medidas, que se compõem de dez regras básicas, formuladas durante uma reunião, em novembro de 1989, por economistas de instituições financeiras situadas em Washington D.C., como o FMI, o Banco Mundial e o Departamento do Tesouro dos Estados Unidos, baseadas em um texto do economista John Williamson, do International Institute for Economy, as novas medidas estimulavam a competição entre as taxas de câmbio, davam incentivos às exportações e previam a gestão de finanças públicas e se tornando a política oficial do Fundo Monetário Internacional em 1990, no momento que passaram a ser "receitadas" para promover o "ajustamento macroeconômico" dos países em desenvolvimento que passavam por dificuldades. rdf:langString
De Washington-consensus is een term voor het eerst gebruikt door in 1989 om een relatief specifieke set van tien beleidsprescripties aan te duiden die samen volgens hem het standaardhervormingspakket vormden voor landen getroffen door een economische crisis zoals het werd gepromoot door de in Washington gevestigde instituten zoals het Internationaal Monetair Fonds (IMF), de Wereldbank en het Amerikaanse ministerie van Financiën. rdf:langString
Konsensus waszyngtoński – dokument, będący podstawą poprawnie prowadzonej i zalecanej polityki gospodarczej USA, przedstawiony przez amerykańskiego ekonomistę pod koniec lat 80. XX wieku. Obecnie jest kanonem polityki gospodarczej Międzynarodowego Funduszu Walutowego oraz Banku Światowego. Początkowo był opracowany w celu zastosowania w krajach Ameryki Łacińskiej, jednak później rozciągnięto go na inne kraje, przechodzące trudności gospodarcze lub znajdujące się w procesie . Również Polska, przechodząc transformację, korzystała z jego założeń, np. podczas opracowywania planu Balcerowicza. rdf:langString
rdf:langString إجماع واشنطن
rdf:langString Consens de Washington
rdf:langString Washingtonský konsenzus
rdf:langString Washington Consensus
rdf:langString Vaŝingtona Interkonsento
rdf:langString Consenso de Washington
rdf:langString Konsensus Washington
rdf:langString Consensus de Washington
rdf:langString Washington consensus
rdf:langString 워싱턴 합의
rdf:langString Washington-consensus
rdf:langString ワシントン・コンセンサス
rdf:langString Konsensus waszyngtoński
rdf:langString Consenso de Washington
rdf:langString Washington Consensus
rdf:langString Washington Consensus
rdf:langString Вашингтонский консенсус
rdf:langString Вашингтонський консенсус
rdf:langString 华盛顿共识
xsd:integer 305257
xsd:integer 1107067833
xsd:date 2016-04-05
rdf:langString El “Consens de Washington“ fa referència a una sèrie de 10 prescripcions en polítiques econòmiques que pretenien ser un programa adequat per als països en vies de desenvolupament per tal d'impulsar el creixement, inspirades en la ideologia neoliberal de l'Escola d'Economia de Chicago, establertes als anys 90 per institucions financeres internacionals que tenien la seu a Washington DC i basades en institucions tals com el Fons Monetari Internacional (FMI), el Banc Mundial i el Departament del Tresor dels Estats Units. El terme va ser utilitzat per primera vegada el 1989 per l'economista anglès . El Consens de Washington ha estat durant molt de temps polèmic. En part, això reflecteix una manca d'acord sobre el que s'entén pel terme, en el contrast entre unes definicions més àmplies i d'altres més estretes. Però també hi ha diferències substantives en les valoració de les conseqüències de les diverses prescripcions polítiques que s'han dut a terme. Alguns crítics estan en desacord, per exemple, amb l'èmfasi del Consens original en l'obertura dels països als mercats mundials en desenvolupament, i/o amb el que veuen com un èmfasi excessiu en l'enfortiment de la influència de les forces del mercat, possiblement a costa de les funcions clau de l'estat. Per a altres comentaristes la qüestió és més el que falta, incloent àrees com ara la creació d'institucions i esforços dirigits a millorar les oportunitats per als més febles de la societat.
rdf:langString Washingtonský konsenzus je desatero hospodářských pravidel, sepsaných roku 1989 ekonomem jako pomoc rozvíjejícím se státům. Představují standardní reformní balíček pravidel, jež uznávaly washingtonské instituce, jako je Mezinárodní měnový fond, Světová banka a . Pravidla zahrnují požadavky na makroekonomickou stabilizaci, otevření ekonomik v rámci obchodu a investic a posílení tržních sil v rámci domácího hospodářství. Lze jej chápat jako jakýsi manuál neoliberální politiky. Následně se začal i přes Williamsonův odpor používat pojem Washingtonský konsenzus v širším významu, kdy odkazuje na obecnější ekonomické orientace směrem k silně tržně založenému přístupu (někdy popisovanému jako neoliberalismus).
rdf:langString إجماع واشنطن (بالإنجليزية: Washington Consensus)‏ هو مسودة طرحها عام 1989 لتكون علاجاً ووصفاً من عشرة بنود للدول الفاشلة التي واجهت صعوبات مالية وإدارية واقتصادية وكيفية تنويع اقتصادها وإدارة مواردها الطبيعية، بالإضافة إلى دعوته البنك الدولي وصندوق النقد الدولي لتبني هذه البنود . وفي التسعينات من القرن المنصرم أصبحت هذه الفكرة في ميدان الملعب الدولي بين مؤيد لها وبين منتقد شديد الانتقاد لهذه الفكرة والتي نبعت بعد انكشاف الوضع المتردي في أمريكا اللاتينية . ومن بين المنتقدين الحائز على نوبل الاقتصاد عام 2001 م ونعوم تشومسكي وجورج سوروس المستثمر العالمي وغيرهم .
rdf:langString Der Washington-Konsens oder Konsens von Washington (englisch Washington Consensus) ist ein Wirtschaftsprogramm, das lange Zeit vom Internationalen Währungsfonds (IWF) und der Weltbank propagiert und gefördert wurde. Es enthält ein Bündel wirtschaftspolitischer Maßnahmen, die Regierungen zur Förderung von wirtschaftlicher Stabilität und Wachstum durchführen sollten und als Handlungsanweisungen angesehen werden.
rdf:langString La nocio de Vaŝingtona Interkonsento (aŭ Konsento) (angle Washington Consensus) signifas aron de ekonomipolitikaj aranĝoj, kiuj celis instigi la la registarojn por apogi la ekonomian stabilecon kaj kreskon. La koncepton propagis kaj apogis la IMF kaj Monda banko. La esprimon Washington Consensus uzis la ekonomikisto por konferenco de 1990 en Vaŝingtono. Tie oni deklaris la intencon por atingi makroekonomian stabilecon, malkonstrui la ekstreme protektajn doganojn (protekcionismon) kaj pli bone eluzi la tiel kreskontan internacian komercon kaj la eksterlandan kapitalon. Oni interkonsentis, ke ŝuldulo devas sekvi 10 strukturajn modifojn: * buĝeta disciplino * prefereco de publikaj elpagoj por edukado, sanaferoj kaj infrastrukturo, malkonstruo de subvencioj * por sinkigi la ĝeneralan impostan nivelon kaj pligrandigo de la impostpaga bazo * pozitivaj rentumoprocentoj por eviti fuĝon de la kapitalo kaj altiri eksterlandan kapitalon * konkura , kiuj helpas konkurkapablecon de la eksporta ekonomio * de la komerca politiko, por malfermi la internan merkaton por la eksterlandaj vendistoj * malfermiteco kaj plibonigo de la kondiĉoj por la eksterlandaj rektaj investoj * privatigo de publikaj entreprenoj kaj instalaĵoj * , kaj malkonstruo de la ŝtata influo * protekto de la privata posedaĵo Celo estis malpliigi la malriĉecon en la latinamerikaj landoj kaj certigi ekonomian kreskon, prosperon en tiuj landoj. Fakte tiuj landoj povis eluzi la konsenton, kiuj protektis sian merkaton kaj ne sekvis ĉiujn proponojn ĉefe pri privatigo, liberaligo. Ĉinio ekzemple pli rapide kreskis ol aliaj landoj, kiujn povis premi la Internacia Monda Fonduso kaj Monda Banko, por sekvi la instruojn de la Vaŝingtona Konsento.
rdf:langString El término Consenso de Washington fue acuñado en el año 1989 por el economista John Williamson con el objetivo de describir un paquete de reformas «estándar» para países en desarrollo azotados por la crisis financiera, según las instituciones bajo la órbita de Washington D. C. (como el Fondo Monetario Internacional (FMI), el Banco Mundial y el Departamento del Tesoro de los Estados Unidos).​ Las fórmulas abarcaban políticas que propugnaban la estabilización macroeconómica, la liberalización económica con respecto al comercio, la reducción del Estado y la expansión de las fuerzas del mercado dentro de la economía interna.​ Posteriormente a la aceptación de la frase de Williamson, y a pesar de su enfática oposición, el término de «Consenso de Washington» ha sido utilizado de forma genérica para referirse al fundamentalismo de mercado. Las discusiones sobre el Consenso de Washington han sido por mucho tiempo polémicas. Pero hay diferencias substanciales implicadas sobre los méritos y consecuencias de varias de las distintas fórmulas políticas involucradas. Algunas de las críticas discutidas en este artículo están en desacuerdo, por ejemplo, con el énfasis del consenso original en la apertura de los países en desarrollo a los mercados mundiales, ya que ellos lo ven como un excesivo enfoque en el fortalecimiento de la influencia de las fuerzas del mercado doméstico, posiblemente a expensas de funciones clave del Estado. También se ha criticado la aplicación del modelo de manera ideológica, carente de pragmatismo y sin adaptación a cada una de las realidades, que así produce resultados como los que acabamos de señalar. Para otros analistas, examinados a continuación, el punto en cuestión no es tanto lo que está incluido en el Consenso de Washington sino lo que falta. A pesar de estas áreas controvertidas, un gran número de autores e instituciones en materia de desarrollo aceptan ahora la proposición más general de que las estrategias necesitan adaptarse a las circunstancias específicas de cada país.
rdf:langString Istilah Konsensus Washington diperkenalkan oleh pada tahun 1989 untuk mendeskripsikan sepuluh kebijakan ekonomi yang menurutnya perlu menjadi standar reformasi bagi negara berkembang yang baru didera krisis. Konsensus ini merekomendasikan 1. * Disiplin anggaran pemerintah; 2. * Pengarahan pengeluaran pemerintah dari subsidi ke belanja sektor publik, terutama di sektor pendidikan, infrastruktur, dan kesehatan, sebagai penunjang pertumbuhan dan pelayanan masyarakat kelas menengah ke bawah 3. * , dengan memperluas basis pemungutan pajak; 4. * Tingkat bunga yang ditentukan pasar dan harus dijaga positif secara riil; 5. * Nilai tukar yang kompetitif; 6. * Liberalisasi pasar dengan menghapus restriksi kuantitatif; 7. * Penerapan perlakuan yang sama antara investasi asing dan investasi domestik sebagai insentif untuk menarik investasi asing langsung; 8. * Privatisasi BUMN; 9. * Deregulasi untuk menghilangkan hambatan bagi pelaku ekonomi baru dan mendorong pasar agar lebih kompetitif; 10. * Keamanan legal bagi hak kepemilikan.
rdf:langString Le consensus de Washington est un corpus de mesures d'inspiration libérale, datant de la « période Reagan » aux États-Unis, concernant les moyens de relancer la croissance économique, notamment dans les économies en difficulté du fait de leur endettement comme en Amérique latine. Ce consensus s'est établi entre les grandes institutions financières internationales siégeant à Washington (Banque mondiale et Fonds monétaire international) et le département du Trésor américain. Il reprend les idées émises en 1990 dans un article par l’économiste américain John Williamson qui, 10 ans plus tard, dira avoir été mal compris (« le terme est désormais utilisé comme une caricature de ma définition d'origine » écrivait-il en 1999). Selon l'auteur : le texte original soutenait dix propositions (ci-dessous) inspirées des idées de l'école de Chicago. La littérature scientifique récente indique que l'implémentation des recommandations du Consensus de Washington a un effet positif sur la croissance économique et le développement.
rdf:langString The Washington Consensus is a set of ten economic policy prescriptions considered to constitute the "standard" reform package promoted for crisis-wracked developing countries by Washington, D.C.-based institutions such as the International Monetary Fund (IMF), World Bank and United States Department of the Treasury. The term was first used in 1989 by English economist John Williamson. The prescriptions encompassed free-market promoting policies in such areas as macroeconomic stabilization, economic opening with respect to both trade and investment, and the expansion of market forces within the domestic economy. Subsequent to Williamson's use of the terminology, and despite his emphatic opposition, the phrase Washington Consensus has come to be used fairly widely in a second, broader sense, to refer to a more general orientation towards a strongly market-based approach (sometimes described as market fundamentalism or neoliberalism). In emphasizing the magnitude of the difference between the two alternative definitions, Williamson has argued that his ten original, narrowly defined prescriptions have largely acquired the status of "motherhood and apple pie" (i.e., are broadly taken for granted), whereas the subsequent broader definition, representing a form of neoliberal manifesto, "never enjoyed a consensus [in Washington] or anywhere much else" and can reasonably be said to be dead. Discussion of the Washington Consensus has long been contentious. Partly this reflects a lack of agreement over what is meant by the term, but there are also substantive differences over the merits and consequences of the policy prescriptions involved. Some critics take issue with the original Consensus's emphasis on the opening of developing countries to global markets, and/or with what they see as an excessive focus on strengthening the influence of domestic market forces, arguably at the expense of key functions of the state. For other commentators, the issue is more what is missing, including such areas as institution-building and targeted efforts to improve opportunities for the weakest in society.
rdf:langString 워싱턴 합의(Washington consensus)는 미국과 국제금융자본이 미국식 시장경제체제를 개발도상국 발전모델로 삼도록 하자고 한 합의를 말한다.
rdf:langString ワシントン・コンセンサス(Washington Consensus)とは、国際経済研究所の研究員で国際経済学者のが、1989年に発表した論文の中で定式化した経済用語である。
rdf:langString Konsensus waszyngtoński – dokument, będący podstawą poprawnie prowadzonej i zalecanej polityki gospodarczej USA, przedstawiony przez amerykańskiego ekonomistę pod koniec lat 80. XX wieku. Obecnie jest kanonem polityki gospodarczej Międzynarodowego Funduszu Walutowego oraz Banku Światowego. Początkowo był opracowany w celu zastosowania w krajach Ameryki Łacińskiej, jednak później rozciągnięto go na inne kraje, przechodzące trudności gospodarcze lub znajdujące się w procesie . Również Polska, przechodząc transformację, korzystała z jego założeń, np. podczas opracowywania planu Balcerowicza. Dokument ten stał się teoretyczną podstawą poprawnie prowadzonej i zalecanej polityki gospodarczej państwa. Konsensus do dnia dzisiejszego jest kanonem polityki gospodarczej propagowanej przez Międzynarodowy Fundusz Walutowy oraz Bank Światowy. Co więcej, jest on zgodny z Paktem Stabilności i Wzrostu uchwalonym w 1997 roku.
rdf:langString L'espressione Washington consensus è stata coniata nel 1989 dall'economista John Williamson per descrivere un insieme di 10 direttive di politica economica abbastanza specifiche che egli considerava come il pacchetto standard da destinare ai paesi in via di sviluppo che si fossero trovati in crisi economica.
rdf:langString De Washington-consensus is een term voor het eerst gebruikt door in 1989 om een relatief specifieke set van tien beleidsprescripties aan te duiden die samen volgens hem het standaardhervormingspakket vormden voor landen getroffen door een economische crisis zoals het werd gepromoot door de in Washington gevestigde instituten zoals het Internationaal Monetair Fonds (IMF), de Wereldbank en het Amerikaanse ministerie van Financiën. De term "Washington-consensus" heeft sindsdien een tweede connotatie gekregen en wordt vaak gebruikt, vaak op een negatieve manier, om een bepaald neoliberaal en marktfundamentalistisch soort beleid aan te duiden dat in grote lijnen draait om het uitbreiden van de rol van de markt en het terugdraaien van de rol van de overheid in de economie. De Washington-consensus, vooral in de tweede bredere formulering, is het onderwerp geworden van felle kritiek van sommige mensen en groepen die van mening zijn dat het een manier is om arme landen open te stellen voor directe buitenlandse investeringen van grote westerse multinationals en hun aandeelhouders in de westerse landen. Enkele Latijns-Amerikaanse landen met een socialistische of andersgezinde linkse regering, hebben beleid ingevoerd, dat in strijd is met de Washington-consensus. Sinds de kredietcrisis werd de Washington-consensus, voor zover men hier nog van kan spreken, des te meer bekritiseerd door partijen die van mening waren dat het economische model, dat deze consensus voorstaat, in de praktijk had gefaald. Een grootschalig onderzoek van het Transnational Institute (TNI) uit 2017 concludeerde dat de privatiseringsgolf ten gevolge van de Washington-consensus aan het omslaan is in renationalisatie vanwege tegenvallende prestaties op verschillende vlakken van geprivatiseerde bedrijven. Het onderzoek geeft een overzicht van 835 renationalisatieprojecten van lokale overheidsdiensten in meer dan 1600 steden verspreid over 45 landen. ProRail is een voorbeeld van falend beleid en renationalisering in Nederland.
rdf:langString Washington Consensus är ett begrepp som bland annat förekommer i den politiska, ekonomiska och statsvetenskapliga debatten. Begreppets upphovsman var den engelske ekonomen och han avsåg med detta det standardrecept som Washington-baserade institutioner såsom Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken regelmässigt gav till fattiga länder då dessa råkat i ekonomiska svårigheter.
rdf:langString O Consenso de Washington é um conjunto de grandes medidas, que se compõem de dez regras básicas, formuladas durante uma reunião, em novembro de 1989, por economistas de instituições financeiras situadas em Washington D.C., como o FMI, o Banco Mundial e o Departamento do Tesouro dos Estados Unidos, baseadas em um texto do economista John Williamson, do International Institute for Economy, as novas medidas estimulavam a competição entre as taxas de câmbio, davam incentivos às exportações e previam a gestão de finanças públicas e se tornando a política oficial do Fundo Monetário Internacional em 1990, no momento que passaram a ser "receitadas" para promover o "ajustamento macroeconômico" dos países em desenvolvimento que passavam por dificuldades. No encontro que fizeram para ajustar o Consenso, foram feitas recomendações aos países da América Latina tencionando seu desenvolvimento e a ampliação do neoliberalismo. O consenso foi convocado pelo Institute for International Economics, com o nome de "Latin Americ Adjustment: How Much has Happened?", com participação de instituições e economistas neoliberais, além de alguns representantes de países latinos-americanos. Ademais, discutiu-se reformas consideradas necessárias para que a América Latina saísse da estagnação econômica da época, assim conhecida como "Época Perdida" (1980), que ficou caracterizada pelo baixo crescimento do PIB, inflação alta e volatilidade no mercado em diversos países, entre eles o Brasil. De acordo com o próprio Banco Mundial, em um texto de 2005, "o Consenso de Washington não era o único ponto de vista dos economistas, mas era o dominante, tornando difícil que outros fossem ouvidos". Segundo Dani Rodrik, nos anos 2000: "Enquanto as lições tiradas pelos proponentes (do Consenso de Washington) e dos céticos diferem, é legítimo dizer que ninguém mais acredita no Consenso de Washington. A questão agora não é saber se o Consenso de Washington ainda vive; é saber-se o que deverá substituí-lo".
rdf:langString Вашингто́нский консе́нсус (англ. Washington Consensus) — тип макроэкономической политики, который в конце XX века был рекомендован руководством МВФ и Всемирным банком к применению в государствах, испытывающих финансовый и экономический кризис. В узком смысле это название применяется к списку из десяти правил, составленных экономистом Джоном Уильямсоном в 1989 году как рекомендации для стран Латинской Америки; Уильямсон описал позицию, которую правительство США, МВФ и Всемирный банк занимали в отношении этих государств. В более широком смысле термин «Вашингтонский консенсус» используется для характеристики ряда мер (необязательно из списка Уильямсона), направленных на усиление роли рыночных сил и снижение роли государственного сектора страны, выполняющей рекомендации.
rdf:langString Вашингтонський консенсус — тип макроекономічної політики, який наприкінці XX століття був рекомендований керівництвом МВФ і Світового банку до застосування в країнах, що зазнають фінансової та економічної кризи.
rdf:langString 华盛顿共识(英語:Washington Consensus),是1989年所出现的一整套针对拉丁美洲和东欧国家新自由主義的政治经济学理论,不少評論指此共識是美國作為支配歐洲和拉丁美洲經濟的手段。
xsd:nonNegativeInteger 79855

data from the linked data cloud