Vasil Radoslavov
http://dbpedia.org/resource/Vasil_Radoslavov an entity of type: Thing
فاسيل رادوسلافوف (بالبلغارية: Васил Радославов) كان قائدًا بلغاريًّا وليبراليًّا شغل منصب رئيس الوزراء مرتين، إحداهما كانت طوال فترة الحرب العالمية الأولى.
rdf:langString
Wassil Christow Radoslawow (bulgarisch Васил Радославов; * 11. März 1854 in Lowetsch; † 21. Oktober 1929 in Berlin) war ein bulgarischer Politiker und zweimaliger Ministerpräsident, u. a. im Verlauf des Ersten Weltkrieges (im Amt 1886–1887 und 1913–1918).
rdf:langString
Vasil Hristov Radoslavov (en búlgaro, Васил Христов Радославов; Lovech, 15 de juliojul./ 27 de julio de 1854greg.-Berlín, 21 de octubre de 1929) fue un político búlgaro, jefe de Gobierno durante el reinado del zar Fernando en dos ocasiones. Decidió la intervención de Bulgaria en la I Guerra Mundial y atacó Serbia (1915), aliándose con los Imperios Centrales. Dimitió en junio de 1918, poco antes de que se produjera el desastre militar que obligó a Bulgaria a firmar el armisticio de 1918. En septiembre huyó a Alemania, donde se instaló hasta su muerte en 1929. Se le considera el principal político búlgaro de la corriente rusófoba de comienzos del siglo XX.
rdf:langString
Vasil Hristov Radoslavov (Васил Христов Радославов en bulgare) est un homme politique bulgare né le 27 juillet 1854 à Lovetch et mort le 21 octobre 1929 à Berlin. Membre du , puis du , il occupe à deux reprises le poste de président du Conseil des ministres, de 1886 à 1887, puis de 1913 à 1918, durant la quasi-totalité de la Première Guerre mondiale.
rdf:langString
Vasil Hristov Radoslavov (Bulgarian: Васил Христов Радославов) (27 July 1854 – 21 October 1929) was a leading Bulgarian liberal politician who twice served as Prime Minister. He was Premier of the country throughout most of World War I.
rdf:langString
Vasil Christov Radoslavov (Bulgaars: Васил Христов Радославов) (Lovetsj, 11 maart 1854 - Berlijn, 21 oktober 1929), was een Bulgaars politicus.
rdf:langString
Wasił Christow Radosławow (bułg. Васил Христов Радославов; ur. 27 lipca 1854 w Łoweczu, zm. 21 października 1929 w Berlinie) – bułgarski prawnik i polityk, lider Partii Liberalnej (1887–1918), deputowany do Zwyczajnego Zgromadzenia Narodowego 2. (1880) 4. (1884–1886), 8. (1894–1896), 10. (1899–1900), 15. (1911–1913), 16. (1913) i 18. kadencji (1919–1920) oraz Wielkiego Zgromadzenia Narodowego 3. (1886-1887) i 5. kadencji (1911), minister sprawiedliwości (1884-1886 i 1894), spraw wewnętrznych (1886–1887 i 1899–1900), spraw wewnętrznych i zdrowia publicznego (1913–1915), oświaty narodowej (1894), spraw zagranicznych i wyznań wiary (1915–1918), dwukrotnie premier Bułgarii (1886–1887 i 1913–1918).
rdf:langString
Васил Христов Радосла́вов (27 июля 1854, Ловеч, Османская империя — 21 октября 1929, Берлин, Германия) — болгарский политик, возглавлял Либеральную партию с 1887 по 1918 год. Два раза занимал должность премьер-министра Болгарии — в (1886—1887) и в течение Первой мировой войны (1913—1918). Ориентировался на Австро-Венгрию, известен антироссийскими взглядами. 19 августа 1914 года, во время первого месяца Первой мировой войны, подписал в Софии от имени правительства Болгарии соглашение о военном альянсе с Турцией.
rdf:langString
瓦西里·拉多斯拉沃夫(保加利亞語:Васил Радославов,1854年7月27日-1929年10月21日),保加利亚自由党领袖,两次出任保加利亚首相(1886~1887,1913~1918)。曾任司法大臣、内政大臣。1915年促成保与德、奥、土结盟,并参加第一次世界大战。战败后下台。1918年保加利亚士兵在拉多米尔起义时,逃亡德国。后缺席被判有罪。
rdf:langString
Vasil Hristov Radoslavov, in bulgaro: Васил Христов Радославов (Loveč, 27 luglio 1854 – Berlino, 21 ottobre 1929), è stato un politico bulgaro e primo ministro del Regno di Bulgaria per due differenti mandati. Fu primo ministro del proprio paese durante la maggior parte della prima guerra mondiale.
rdf:langString
Vasil Christov Radoslavov (Васил Христов Радославов), född 27 juli 1854 i Lovetj, död 21 oktober 1929, var en bulgarisk politiker. Radislavov invaldes 1883 i riksdagen, var 1884–1886 justitieminister under Petko Karavelov och under mellanregeringen 1886–1887 ministerpresident. Efter Ferdinands tronbestigning blev han ledare av det liberala, antiryska partiet och bekämpade Stefan Stambolov. Efter dennes fall blev han åter justitieminister (1894) och 1899 inrikesminister i ministären Dimităr Grekov. År 1901 tvingades han avgå och dömdes av domstol till några månaders fängelse "för egenmäktiga och för staten skadliga avtal med ett järnvägsbolag". Juli 1913 till juni 1918 var han åter ministerpresident samt inrikes- och utrikesminister. Hans övertagande av ministerpresidiet betecknade den orie
rdf:langString
Васил Христов Радославов (27 липня 1854, Ловеч, Османська імперія — 21 жовтня 1929, Берлін, Німеччина) — болгарський політичний діяч, очолював Ліберальну партію з 1887 до 1918 року. Двічі займав пост голови Ради міністрів Болгарії — у 1886–1887 та під час Першої світової війни 1913–1918 років. Орієнтувався на Австро-Угорщину, відомий антиросійськими поглядами.
rdf:langString
rdf:langString
فاسيل رادوسلافوف
rdf:langString
Wassil Radoslawow
rdf:langString
Vasil Radoslavov
rdf:langString
Vasil Radoslavov
rdf:langString
Vasil Radoslavov
rdf:langString
Wasił Radosławow
rdf:langString
Vasil Radoslavov
rdf:langString
Vasil Radoslavov
rdf:langString
Радославов, Васил
rdf:langString
Vasil Radoslavov
rdf:langString
瓦西里·拉多斯拉沃夫
rdf:langString
Васил Радославов
rdf:langString
Vasil Radoslavov
rdf:langString
Васил Радославов
rdf:langString
Vasil Radoslavov
rdf:langString
Васил Радославов
xsd:date
1929-10-21
xsd:date
1854-07-27
xsd:integer
3897820
xsd:integer
1104559811
rdf:langString
BASA-173K-6-3118-45-Signature of Vasil Radoslavov .jpg
xsd:date
1854-07-27
xsd:date
1929-10-21
rdf:langString
Alexander
rdf:langString
Regency
rdf:langString
Ferdinand
rdf:langString
Bulgarian
xsd:integer
7
rdf:langString
Liberal Party
rdf:langString
Liberal Party (Radoslavists)
xsd:date
1886-07-24
xsd:date
1886-08-24
xsd:date
1887-07-10
xsd:date
1894-09-29
xsd:date
1918-06-21
xsd:date
1884-07-11
xsd:date
1886-08-21
xsd:date
1886-08-28
xsd:date
1894-05-31
xsd:date
1913-07-17
xsd:integer
1884
1886
1894
1913
rdf:langString
فاسيل رادوسلافوف (بالبلغارية: Васил Радославов) كان قائدًا بلغاريًّا وليبراليًّا شغل منصب رئيس الوزراء مرتين، إحداهما كانت طوال فترة الحرب العالمية الأولى.
rdf:langString
Wassil Christow Radoslawow (bulgarisch Васил Радославов; * 11. März 1854 in Lowetsch; † 21. Oktober 1929 in Berlin) war ein bulgarischer Politiker und zweimaliger Ministerpräsident, u. a. im Verlauf des Ersten Weltkrieges (im Amt 1886–1887 und 1913–1918).
rdf:langString
Vasil Hristov Radoslavov (en búlgaro, Васил Христов Радославов; Lovech, 15 de juliojul./ 27 de julio de 1854greg.-Berlín, 21 de octubre de 1929) fue un político búlgaro, jefe de Gobierno durante el reinado del zar Fernando en dos ocasiones. Decidió la intervención de Bulgaria en la I Guerra Mundial y atacó Serbia (1915), aliándose con los Imperios Centrales. Dimitió en junio de 1918, poco antes de que se produjera el desastre militar que obligó a Bulgaria a firmar el armisticio de 1918. En septiembre huyó a Alemania, donde se instaló hasta su muerte en 1929. Se le considera el principal político búlgaro de la corriente rusófoba de comienzos del siglo XX.
rdf:langString
Vasil Hristov Radoslavov (Васил Христов Радославов en bulgare) est un homme politique bulgare né le 27 juillet 1854 à Lovetch et mort le 21 octobre 1929 à Berlin. Membre du , puis du , il occupe à deux reprises le poste de président du Conseil des ministres, de 1886 à 1887, puis de 1913 à 1918, durant la quasi-totalité de la Première Guerre mondiale.
rdf:langString
Vasil Hristov Radoslavov (Bulgarian: Васил Христов Радославов) (27 July 1854 – 21 October 1929) was a leading Bulgarian liberal politician who twice served as Prime Minister. He was Premier of the country throughout most of World War I.
rdf:langString
Vasil Hristov Radoslavov, in bulgaro: Васил Христов Радославов (Loveč, 27 luglio 1854 – Berlino, 21 ottobre 1929), è stato un politico bulgaro e primo ministro del Regno di Bulgaria per due differenti mandati. Fu primo ministro del proprio paese durante la maggior parte della prima guerra mondiale. Nato a Loveč, Radoslavov studiò giurisprudenza all'Università di Heidelberg e divenne in seguito un sostenitore della Germania. Fece il suo ingresso in politica nel 1884 quando fu nominato ministro della giustizia nel governo di Petko Karavelov, mantenendo questa posizione anche durante il governo dell'arcivescovo . Succedette a Karavelov come primo ministro il 28 agosto 1886, un breve governo (fino al 10 luglio 1887) segnato dalla corruzione ed infine da una scissione del partito liberale, con la formazione del nel 1887, come raggruppamento per i liberali di destra. Radoslavov si fece notare per il forte sostegno all'amicizia con l'impero austro-ungarico. Ritornò al governo nel 1899 come ministro degli interni nel governo di Todor Ivančov, anche se dopo questo incarico rimase estromesso da ogni incarico fino al 17 luglio 1913, quando ricoprì di nuovo la carica di primo ministro. La sua retorica anti-russa impressionò lo zar Ferdinando che lavorò a stretto contatto con Radoslavov per modellare la politica estera. Si assicurò un forte prestito dalla Germania e dall'Austria-Ungheria nel luglio 1914 ma riuscì anche a procrastinare l'entrata in guerra della Bulgaria. La sua popolarità cominciò a scendere dopo che la Bulgaria entrò ufficialmente in guerra, con capitali e risorse assorbiti direttamente dagli sforzi di guerra. Come primo ministro supervisionò l'occupazione della Dobrugia nel 1916 con l'aiuto del generale tedesco August von Mackensen, anche se questa mossa gli alienò alcuni dei sostegni tedeschi, che desideravano dei territori per sé. Il suo governo rimase in carica fino al giugno 1918, quando fu richiamato il moderato Aleksandăr Malinov nella speranza di un accordo di pace più favorevole, mentre Radoslavov venne incolpato del fallimento della Bulgaria nell'acquistare il pieno controllo della Dobrugia settentrionale nel trattato di Bucarest (la regione era stata posta sotto amministrazione congiunta bulgara-tedesca-austriaca). A questo punto il governo di Radoslavov divenne sinonimo di corruzione e asservimento alla Germania. Radoslavov lasciò la Bulgaria dopo la guerra, andando in esilio in Germania. Nel 1922 il governo di Aleksandăr Stambolijski lo condannò a morte in contumacia per il suo ruolo nella sconfitta. La pena gli venne condonata nel 1929, lo stesso anno in cui morì durante il suo esilio a Berlino il 21 ottobre. Il 3 novembre venne seppellito a Sofia.
rdf:langString
Vasil Christov Radoslavov (Bulgaars: Васил Христов Радославов) (Lovetsj, 11 maart 1854 - Berlijn, 21 oktober 1929), was een Bulgaars politicus.
rdf:langString
Wasił Christow Radosławow (bułg. Васил Христов Радославов; ur. 27 lipca 1854 w Łoweczu, zm. 21 października 1929 w Berlinie) – bułgarski prawnik i polityk, lider Partii Liberalnej (1887–1918), deputowany do Zwyczajnego Zgromadzenia Narodowego 2. (1880) 4. (1884–1886), 8. (1894–1896), 10. (1899–1900), 15. (1911–1913), 16. (1913) i 18. kadencji (1919–1920) oraz Wielkiego Zgromadzenia Narodowego 3. (1886-1887) i 5. kadencji (1911), minister sprawiedliwości (1884-1886 i 1894), spraw wewnętrznych (1886–1887 i 1899–1900), spraw wewnętrznych i zdrowia publicznego (1913–1915), oświaty narodowej (1894), spraw zagranicznych i wyznań wiary (1915–1918), dwukrotnie premier Bułgarii (1886–1887 i 1913–1918).
rdf:langString
Vasil Christov Radoslavov (Васил Христов Радославов), född 27 juli 1854 i Lovetj, död 21 oktober 1929, var en bulgarisk politiker. Radislavov invaldes 1883 i riksdagen, var 1884–1886 justitieminister under Petko Karavelov och under mellanregeringen 1886–1887 ministerpresident. Efter Ferdinands tronbestigning blev han ledare av det liberala, antiryska partiet och bekämpade Stefan Stambolov. Efter dennes fall blev han åter justitieminister (1894) och 1899 inrikesminister i ministären Dimităr Grekov. År 1901 tvingades han avgå och dömdes av domstol till några månaders fängelse "för egenmäktiga och för staten skadliga avtal med ett järnvägsbolag". Juli 1913 till juni 1918 var han åter ministerpresident samt inrikes- och utrikesminister. Hans övertagande av ministerpresidiet betecknade den orientering av den bulgariska politiken åt centralmakternas håll, som följde efter missräkningarna i Balkankrigen och hade till påföljd Bulgariens inträde på Tysklands sida i första världskriget (i oktober 1915). Under detta ledde Radoslavov vid sidan av kung Ferdinand sitt lands politik, länge framgångsrikt, men under växande yttre och inre svårigheter, som till sist framtvang hans avgång. Undan omvälvningarna vid Bulgariens därpå följande avfall från sina förbundna (i september 1918) tog Radoslavov sin tillflykt till Tyskland och undgick därigenom det hårda fängelsestraff, som under den nya regimen i Bulgarien jämte andra förföljelser drabbade dem, som bar ansvaret för deltagandet i kriget. Under pseudonymen Ljuljakov utgav han 1891 en diktsamling, Pěsni i stichotvorenija.
rdf:langString
Васил Христов Радославов (27 липня 1854, Ловеч, Османська імперія — 21 жовтня 1929, Берлін, Німеччина) — болгарський політичний діяч, очолював Ліберальну партію з 1887 до 1918 року. Двічі займав пост голови Ради міністрів Болгарії — у 1886–1887 та під час Першої світової війни 1913–1918 років. Орієнтувався на Австро-Угорщину, відомий антиросійськими поглядами. Після укладення Солунського перемир'я 29 вересня 1918 року Радославов виїхав до Німеччини. 1923 року був заочно засуджений до довічного ув'язнення за політику, яку він провадив під час Першої світової війни. Влітку 1929 року був амністований, але помер у Берліні 21 жовтня того ж року. 3 листопада був похований з почестями в Софії.
rdf:langString
Васил Христов Радосла́вов (27 июля 1854, Ловеч, Османская империя — 21 октября 1929, Берлин, Германия) — болгарский политик, возглавлял Либеральную партию с 1887 по 1918 год. Два раза занимал должность премьер-министра Болгарии — в (1886—1887) и в течение Первой мировой войны (1913—1918). Ориентировался на Австро-Венгрию, известен антироссийскими взглядами. 19 августа 1914 года, во время первого месяца Первой мировой войны, подписал в Софии от имени правительства Болгарии соглашение о военном альянсе с Турцией.
rdf:langString
瓦西里·拉多斯拉沃夫(保加利亞語:Васил Радославов,1854年7月27日-1929年10月21日),保加利亚自由党领袖,两次出任保加利亚首相(1886~1887,1913~1918)。曾任司法大臣、内政大臣。1915年促成保与德、奥、土结盟,并参加第一次世界大战。战败后下台。1918年保加利亚士兵在拉多米尔起义时,逃亡德国。后缺席被判有罪。
xsd:nonNegativeInteger
7831
xsd:string
BASA-173K-6-3118-45-Signature of Vasil Radoslavov (cropped).jpg