Turkish War of Independence

http://dbpedia.org/resource/Turkish_War_of_Independence an entity of type: Thing

Turecká válka za nezávislost (turecky İstiklâl Harbi) byl válečný konflikt, probíhající mezi květnem 1919 a říjnem 1922, který vedli turečtí nacionalisté (tzv. kemalisté) hlavně proti Řekům a Arménům, kteří obsadili západní a východní části Osmanské říše během jejího pádu po první světové válce. Jádro celého konfliktu tvořila řecko-turecká válka. Turkům se do konce roku 1922 podařilo opět obsadit Malou Asii a v roce 1923 po zrušení Osmanské říše vyhlásili republiku. Prvním prezidentem se stal válečný hrdina Mustafa Kemal. Na základě Lausannské a Karské smlouvy byly zajištěny hranice moderního Turecka. rdf:langString
터키 독립 전쟁(튀르키예어: Kurtuluş Savaşı 쿠르툴루쉬 사와시으[*], 1919년 5월 19일 ~ 1923년 10월 29일)은 제1차 세계 대전에서 오스만 제국이 패배하여 연합국이 하려 하는데 반발한 들이 일으킨 정치 및 군사적 저항이다. 아나톨리아에서 터키의 민족 운동은 새로운 터키 대국민의회의 창설로 절정에 이르렀는데, 대국민의회는 무스타파 케말의 지도하에 자국의 자원을 성공적으로 동원하였다. 그리스-터키 전쟁, , 이후 터키 혁명주의자들은 1923년 7월에 연합국이 세브르 조약을 폐기하고 새로이 협상하여 로잔 조약을 도출하게끔 하여, 1923년 10월에 아나톨리아와 동트라키아 지방은 터키 공화국의 영토로 보전할 수 있었다. 터키 민족 운동이 성립하면서 오스만 제국의 체제가 무너지고, 으로 터키에 근대적이고 세속화된 국민 국가가 들어섰다. rdf:langString
トルコ革命(トルコかくめい)は、トルコにおいて、第一次世界大戦に敗戦した後のオスマン帝国解体の危機において、アンカラに樹立された大国民議会政府が祖国解放戦争に勝利、オスマン帝国を打倒して新たにトルコ共和国を樹立する過程で行われた一連の運動。ムスタファ・ケマル・アタテュルクがその指導者となり、トルコ共和国の初代大統領に就任した。 トルコ革命によりトルコは共和制を宣言し、オスマン家を頂点としイスラム教を国教とする帝国からトルコ民族による近代的・西欧的・世俗的な国民国家への転換がはかられた。この革命の結果、トルコは中東諸国において支配的なイデオロギーであったイスラムを政治の場から分離することに成功し、国民国家の要件である均質化された国民と自国民による自立的な国民経済の創出をかなりの程度に実現したが、東部の経済開発の遅れ、都市と農村の経済格差などの問題は先送りにされ、クルド人問題やイスラムの社会参加をめぐる軋轢が21世紀まで大きな課題として残された。 rdf:langString
Dá-se o nome de guerra de independência turca (em turco: Kurtuluş Savaşı) ao conjunto de eventos militares e políticos que, tendo como ponto de partida o processo de dissolução do Império Otomano, levou à abolição do império (1922), à criação da República da Turquia (1923) e ao reconhecimento internacional desta, pelo Tratado de Lausanne (1923). Integram este conjunto de eventos a fundação de um movimento nacionalista turco, a Guerra Turco-Armênia, a Guerra Greco-Turca e a Guerra Franco-Turca. rdf:langString
Война за независимость Турции (в советской историографии национально-освободительная война турецкого народа, Турецкая или Кемалистская революция; тур. Kurtuluş Savaşı или İstiklâl Harbi, иногда Millî Mücadele, 19 мая 1919 — 29 октября 1923) — вооружённая борьба национально-патриотических сил Турции во главе с Мустафой Кемалем против иностранной военной интервенции, завершившаяся изгнанием оккупантов и установлением республиканского строя. Началом войны считается оккупация греческой армией города Смирны (Измир) (май 1919 года), завершением стал Лозаннский мирный договор (1923). rdf:langString
土耳其獨立戰爭(土耳其語:Kurtuluş Savaşı;1919年5月19日-1923年10月29日)是由土耳其革命開展抵抗瓜分鄂圖曼帝國的一場政治及軍事對抗,緊接著鄂圖曼帝國在第一次世界大戰戰敗之後。土耳其大國民議會的成立讓凱末爾能成功動用議會,土耳其國民運動至此達致頂峰。對希臘的軍事行動、以及土亞戰爭及法土戰爭結束後,土耳其革命者迫使協約國放棄《色佛爾條約》,於1923年7月訂立《洛桑條約》,土耳其共和國正式在1923年10月於安那托利亞及色雷斯東部成立。土耳其的獨立運動最終導致鄂圖曼米利特制度的終結,讓凱末爾改革創造了現代、世俗的國度。 rdf:langString
حرب الاستقلال التركية (التركية: Kurtuluş Savaşı أي ‹‹حرب التحرير››، والمعروفة أيضًا باسم ‹‹حرب الاستقلال›› أو ‹‹الحملة الوطنية››؛ 19 مايو 1919 - 24 يوليو 1923) بين الحركة الوطنية التركية ووكلاء الحلفاء -أي اليونان على الجبهة الغربية، وأرمينيا على الجبهة الشرقية، وفرنسا على الجبهة الجنوبية، في عدة مدن، وبالإضافة إلى المملكة المتحدة وإيطاليا في القسطنطينية (إسطنبول الآن)- بعد ما احتُلّت أجزاءٌ من الدولة العثمانية وقُسِّمت بعد هزيمة العثمانيين في الحرب العالمية الأولى. قلّة من القوات البريطانية والفرنسية والإيطالية المحتلة قد انتشرت أو شاركت في عمليات القتال.انتهت الحرب العالمية الأولى للدولة العثمانية بتوقيع هدنة مودروس، إلا أن الحلفاء واصلوا احتلالهم الأراضي والاستيلاء عليها. لذلك رفض القادة العسكريون العثمانيون أوامر كل من الحلفاء والحكومة العثمانية بالاستسلام وحل قواتهم. وصلت هذه الأزمة rdf:langString
La Guerra d'Independència Turca —Kurtuluş Savaşı (turc), guerra d'alliberament— és un període de la història de Turquia que s'estén des de la derrota de l'Imperi Otomà a mans dels aliats a la Primera Guerra Mundial fins a la declaració de la República de Turquia el 29 d'octubre de 1923. rdf:langString
Ο Τουρκικός Πόλεμος της Ανεξαρτησίας (Τουρκικά: İstiklâl Harbi, «Πόλεμος της Ανεξαρτησίας» ή Kurtuluş Savaşı, «Πόλεμος της Απελευθέρωσης», 19 Μαΐου 1919 – 24 Ιουλίου 1923) διεξήχθη ανάμεσα στο Τουρκικό Εθνικό Κίνημα και τους συμμάχους της Αντάντ, ανάμεσα στους οποίους και την Ελλάδα, καθώς και την Αρμενία, αφότου η χώρα καταλήφθηκε και διαμοιράστηκε μετά την ήττα της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας στον Α΄ Παγκόσμιο Πόλεμο. rdf:langString
Der Türkische Befreiungskrieg (türkisch Kurtuluş Savaşı oder älteres Türkisch İstiklâl Harbi) war der Unabhängigkeitskrieg der türkischen Nationalbewegung von 1919 bis 1923 unter der Führung Mustafa Kemal Paschas gegen die Besetzung und politische und wirtschaftliche Bevormundung durch fremde Mächte. Die Kampfhandlungen richteten sich u. a. gegen Armenien, Griechenland und die französische Besatzungsmacht in Anatolien, die von den Westmächten Großbritannien und Italien unterstützt wurden. Der Krieg war gegen die Vergrößerung eines projektierten armenischen und des griechischen Staates auf Kosten des Osmanischen Reiches sowie gegen o. g. Besatzungszonen nach dem Vertrag von Sèvres von 1920 gerichtet. Ziel war die Errichtung eines türkischen Nationalstaates innerhalb der beim Waffenstillstan rdf:langString
La Milito por Turka Sendependiĝo (turke: İstiklâl Harbi aŭ Kurtuluş Savaşı, laŭlitere Milito de Libereco); estis milito okazinta inter la 19-a de majo 1919 kaj la 24-a de julio 1923. Ĝi estis milito enkondukita de la turkaj naciistoj kontraŭ la Aliancanoj — nome Grekio ĉe la okcidenta fronto, Armenio orienta, Francio sur la Sudo kaj kun ili, Unuiĝinta Reĝlando kaj Italio en Konstantinopolo (nun Istanbulo) —, post kiam la lando estis dividita fare de la Aliancanoj sekvante la malvenkon de la Otomana Imperio dum la Unua Mondmilito. Malmultaj de la okupantaj britaj, francaj kaj italaj trupoj estis deplojitaj aŭ engaĝitaj en batalo. La Turka Nacia Movado en Anatolio kulminis per la formado de nova Granda Nacia Asembleo de Turkio kiu sukcese mobilizis ĝiajn rimedojn sub gvidado de Mustafa Kemal rdf:langString
La Guerra de Independencia turca (en turco: Kurtuluş Savaşı, significa "Guerra de Liberación"), también conocida como Campaña Nacional (Millî Mücadele), es un período de la Historia de Turquía que se extiende desde la derrota del Imperio otomano a manos de los Aliados en la Primera Guerra Mundial, hasta la declaración de la República de Turquía el 29 de octubre de 1923. Enfrentó al Movimiento Nacional Turco contra los Aliados: el Reino Unido e Italia en Constantinopla (Estambul); Francia en Cilicia y otras regiones del sur de Anatolia; Grecia en Esmirna y el frente occidental; y la República Democrática de Armenia en el este.​​​ rdf:langString
Turkiako Independentzia Gerra (turkieraz: Kurtuluş Savaşı, hitzez hitz "Askapen Gerra"), bertoko historiografian "Kanpaina Nazionala" (Millî Mücadele) deitua, Lehen Mundu Gerran Otomandar Inperioa aliatuek menderatua izan zenetik 1923ko irailaren 29an Turkiako Errepublika aldarrikatu arteko Turkiako historiaren garaia da. Gerran aliatuak- Erresuma Batua eta Italia Konstantinoplan; Frantzia Zilizian eta hegoaldeko Anatolian; Grezia Esmirnan eta mendebaldeko frontean; Armeniako Errepublika Demokratikoa ekialdekoan- borrokatu zituen. rdf:langString
Perang Kemerdekaan Turki (Turki: Kurtuluş Savaşı atau İstiklâl Harbi) adalah peristiwa militer dan politik setelah ditaklukannya kesultanan Utsmaniyah dan Blok Sentral Perang Dunia I dan pendudukan Sekutu terhadap teritori kesultanan Utsmaniyah. Perlawanan terhadap sekutu dilakukan oleh Gerakan Nasional Turki yang berpusat di Anatolia. Gerakan ini membuat didirikannya Republik Turki. rdf:langString
La guerre d’indépendance turque (en turc : Kurtuluş Savaşı, « guerre de libération ») est le nom donné aux conflits qui se déroulèrent en Turquie du 19 mai 1919 au 11 octobre 1922, date de la signature de l'armistice : guerre civile turque puis conflits franco-turc, arméno-turc et gréco-turc, qui opposèrent la résistance nationaliste turque menée par Mustafa Kemal aux puissances alliées victorieuses de l'Empire ottoman à la suite de la Première Guerre mondiale, et à l'armée du sultan ottoman. rdf:langString
The Turkish War of Independence (19 May 1919 – 24 July 1923) was a series of military campaigns waged by the Turkish National Movement after parts of the Ottoman Empire were occupied and partitioned following its defeat in World War I. These campaigns were directed against Greece in the west, Armenia in the east, France in the south, loyalists and separatists in various cities, and British and Ottoman troops around Constantinople (İstanbul). rdf:langString
La guerra d'indipendenza turca (in turco Kurtuluş Savaşı o guerra di liberazione, nota anche come İstiklâl Harbi, guerra d'indipendenza o Millî Mücadele, Campagna nazionale; 19 maggio 1919 - 24 luglio 1923) venne combattuta tra il Movimento Nazionale Turco e la coalizione dei delegati degli Alleati - vale a dire la Grecia sul fronte occidentale, Armenia sul fronte orientale, la Francia sul fronte meridionale, il Regno Unito ed Italia a Costantinopoli (ora Istanbul) - e dei monarchici ottomanisti insieme ad alcune formazioni separatiste, dopo che parti dell'Impero ottomano erano state occupate e ripartite in seguito alla sconfitta degli ottomani nella prima guerra mondiale. Poche delle truppe britanniche, francesi e italiane occupanti vennero schierate o impegnate nei combattimenti mentre l rdf:langString
De Turkse Onafhankelijkheidsoorlog (Turks: Kurtuluş Savaşı, İstiklâl Harbi, Türk İstiklâl Harbi of Millî Mücadele) is de strijd na de Eerste Wereldoorlog tussen de Turken en geallieerden (zie ook Kaukasusveldtocht). Na de Eerste Wereldoorlog behoorden de Osmaanse Turken tot de verliezers, waardoor vrijwel al hun woongebied (het Osmaanse Rijk strekte van de Balkan tot Arabië) bezet werd. Zelfs de overgebleven rompstaat Anatolië werd in negen stukken verdeeld, waarbij de Turken alleen rondom Ankara controle mochten uitoefenen. rdf:langString
Turkiska frihetskriget (turkiska: İstiklâl Harbi eller Kurtuluş Savaşı, som ordagrant betyder Frihetskriget) var ett självständighetskrig som utspelades den 19 maj 1919 till den 24 juli 1923 och som fördes av turkiska nationalister mot allierade efter att landet delades upp av de allierade efter det osmanska rikets nederlag i första världskriget. i Anatolien kulminerade i bildandet av en ny nationalförsamling som framgångsrikt mobiliserade sina resurser under ledning av Mustafa Kemal Pascha. Efter militära fälttåg mot offensiver i Grekland och turk-armeniska och , tvingade turkiska revolutionärer de allierade att överge Sèvresfördraget och förhandla fram Lausannefördraget i juli 1923 och lämnade Anatolien och Östra Thrakien för att bilda Republiken Turkiet i oktober 1923. Inrättandet av d rdf:langString
Туре́цька війна́ за незале́жність (тур. İstiklâl Harbi буквально означає «Війна за незалежність», або тур. Kurtuluş Savaşı буквально означає «визвольна війна»; 19 травня 1919 — 24 липня 1923) — війна яка велася турецькими націоналістами проти Антанти, після поділу країни внаслідок поразки Османської імперії в Першій світовій війні. Створення турецького національного руху призвело до скасування Османської системи міллетів, а реформи Ататюрка створили сучасну світську державу. rdf:langString
rdf:langString Turkish War of Independence
rdf:langString حرب الاستقلال التركية
rdf:langString Guerra d'Independència Turca
rdf:langString Turecká válka za nezávislost
rdf:langString Türkischer Befreiungskrieg
rdf:langString Τουρκικός Πόλεμος της Ανεξαρτησίας
rdf:langString Milito por Turka Sendependiĝo
rdf:langString Guerra de Independencia turca
rdf:langString Turkiako Independentzia Gerra
rdf:langString Perang Kemerdekaan Turki
rdf:langString Guerre d'indépendance turque
rdf:langString Guerra d'indipendenza turca
rdf:langString トルコ革命
rdf:langString 튀르키예 독립 전쟁
rdf:langString Turkse Onafhankelijkheidsoorlog
rdf:langString Guerra de independência turca
rdf:langString Война за независимость Турции
rdf:langString Turkiska frihetskriget
rdf:langString Турецька війна за незалежність
rdf:langString 土耳其獨立戰爭
rdf:langString Turkish War of Independence
xsd:integer 506881
xsd:integer 1123067602
rdf:langString Clockwise from top left: Delegation gathered in Sivas Congress to determine the objectives of the Turkish National Movement; Turkish civilians carrying ammunition to the front; Kuva-yi Milliye infantry; Turkish horse cavalry in chase; Turkish Army's capture of Smyrna; troops in Ankara's Ulus Square preparing to leave for the front.
xsd:integer 1100
xsd:integer 3000
xsd:integer 4878
xsd:integer 5362
xsd:integer 7000
xsd:integer 13000
xsd:integer 13740
xsd:integer 15000
xsd:integer 18095
xsd:integer 22690
xsd:integer 24240
xsd:integer 30000
xsd:integer 35000
xsd:integer 48880
xsd:integer 60000
xsd:integer 264000
rdf:langString ~7,000
rdf:langString Ottoman Empire
rdf:langString Grand National Assembly
rdf:langString * Loyalists
rdf:langString Committee of Representation
rdf:langString * Kuva-yi Milliye * Kuva-yi Seyyare ----
rdf:langString Entente:
rdf:langString Turkish Nationalists:
rdf:langString Turkish War of Independence
xsd:gMonthDay --05-19
xsd:date 1923-07-24
rdf:langString
xsd:integer 300
xsd:gMonthDay --06-25
xsd:gMonthDay --09-04
rdf:langString c. The Treaty of Ankara was signed in 1921 and the Franco-Turkish War thus ended. The French troops remained in Constantinople with the other Allied troops.
rdf:langString b. Italy occupied Constantinople and a part of southwestern Anatolia but never fought the Turkish Army directly. During its occupation Italian troops protected Turkish civilians, who were living in the areas occupied by the Italian army, from Greek troops and accepted Turkish refugees who had to flee from the regions invaded by the Greek army. In July 1921 Italy began to withdraw its troops from southwestern Anatolia.
rdf:langString f. Greece took 22,071 military and civilian prisoners. Of these were 520 officers and 6,002 soldiers. During the prisoner exchange in 1923, 329 officers, 6,002 soldiers and 9,410 civilian prisoners arrived in Turkey. The remaining 6,330, mostly civilian prisoners, presumably died in Greek captivity.
rdf:langString e. The Ottoman controlled Kuva-yi Inzibatiye fought the Turkish revolutionaries during the Greek Summer Offensive and the Ottoman government in Constantinople supported other revolts .
rdf:langString the Revolutions of 1917–1923
rdf:langString in the aftermath of World War I
rdf:langString Anatolia, Southwestern Caucasus, Cilicia, East Thrace, and Upper Mesopotamia
rdf:langString Turkish victory
xsd:integer 1922
xsd:integer 7000
xsd:integer 20000
xsd:integer 30000
xsd:integer 60000
rdf:langString May 1919: 35,000
rdf:langString November 1920: 86,000
rdf:langString August 1922: 271,000
rdf:langString Dec. 1919: 80,000
rdf:langString Establishment of the Republic of Turkey
rdf:langString حرب الاستقلال التركية (التركية: Kurtuluş Savaşı أي ‹‹حرب التحرير››، والمعروفة أيضًا باسم ‹‹حرب الاستقلال›› أو ‹‹الحملة الوطنية››؛ 19 مايو 1919 - 24 يوليو 1923) بين الحركة الوطنية التركية ووكلاء الحلفاء -أي اليونان على الجبهة الغربية، وأرمينيا على الجبهة الشرقية، وفرنسا على الجبهة الجنوبية، في عدة مدن، وبالإضافة إلى المملكة المتحدة وإيطاليا في القسطنطينية (إسطنبول الآن)- بعد ما احتُلّت أجزاءٌ من الدولة العثمانية وقُسِّمت بعد هزيمة العثمانيين في الحرب العالمية الأولى. قلّة من القوات البريطانية والفرنسية والإيطالية المحتلة قد انتشرت أو شاركت في عمليات القتال.انتهت الحرب العالمية الأولى للدولة العثمانية بتوقيع هدنة مودروس، إلا أن الحلفاء واصلوا احتلالهم الأراضي والاستيلاء عليها. لذلك رفض القادة العسكريون العثمانيون أوامر كل من الحلفاء والحكومة العثمانية بالاستسلام وحل قواتهم. وصلت هذه الأزمة إلى ذروتها عندما أرسل السلطان محمد السادس القائد مصطفى كمال باشا وهو جنرال رفيع المستوى يحظى باحترام كبير إلى الأناضول لاستعادة النظام، لكنه ماإن وصل هناك إلا أن أصبح عاملاً مساعدًا وزعيمًا للمقاومة القومية التركية ضد الحكومة العثمانية وقوى الحلفاء والأقليات المسيحية. في محاولة لإعادة السيطرة على فراغ السلطة في الأناضول، أقنع الحلفاء رئيس الوزراء اليوناني إلفثيريوس فينيزيلوس لإحياء فكرة ميغالي وإطلاق قوة استكشافية في الأناضول واحتلال إزمير، فنزل الجيش اليوناني في إزمير في 15 مايو 1919 بهدف توحيد جميع الأراضي الناطقة باليونانية. مما أشعل حرب الاستقلال التركية. أدى التنظيم من خلال المؤتمرات المختلفة إلى إنشاء الجمعية الوطنية الكبرى (GNA) في أنقرة وهي حكومة مضادة بقيادة مصطفى كمال تتكون من العناصر المتبقية من جمعية الاتحاد والترقي. في غضون ذلك ضغطت قوى الحلفاء على الحكومة العثمانية لتعليق الدستور وإغلاق مجلس النواب وتوقيع معاهدة سيفر، وهي معاهدة غير مواتية للمصالح التركية التي أعلنت حكومة أنقرة أنها غير قانونية. وجرى خلال تلك الحرب أن تمكنت ميليشيات من هزيمة القوات الفرنسية في الجنوب، وقسمت وحدات غير المتحركة بقيادة كاظم قرة بكر أرمينيا مع القوات البلشفية، مما أدى إلى معاهدة قارص (أكتوبر 1921). عُرفت الجبهة الغربية لحرب الاستقلال بالحرب اليونانية التركية، حيث واجهت القوات اليونانية في البداية مقاومة غير منظمة. ومع ذلك فإن تنظيم عصمت باشا لميليشيا قواي ملّيه في جيش نظامي قد أتى ثماره عندما واجهت قوات الحركة التركية الوطنية اليونانيين في معركتي إينونو الأولى والثانية. ولكن انتصر الجيش اليوناني في ، فقرروا التوجه نحو مقر القيادة في العاصمة القومية أنقرة، مما جعل خطوط إمدادهم أطول. فشن الأتراك طردوا فيه القوات اليونانية من الأناضول خلال ثلاثة أسابيع. انتهت الحرب فعليًا وأزمة تشاناك، مما دفع إلى توقيع هدنة أخرى في مودانيا. تم الاعتراف بحكومة البرلمان التركي في أنقرة باعتبارها الحكومة الشرعية، التي وقعت معاهدة لوزان (يوليو 1923)، وهي معاهدة أكثر ملاءمة لتركيا عوضًا عن معاهدة سيفر. قام الحلفاء بالخروج من الأناضول وتراقيا الشرقية، وأطيح بالحكومة العثمانية وألغيت السلطنة، وأعلنت الجمعية الوطنية الكبرى لتركيا (التي لا تزال الهيئة التشريعية الرئيسية لتركيا اليوم) جمهورية تركيا في 29 أكتوبر 1923. في تلك الحرب انهيت هيمنة المسيحيين وقسمت الدولة العثمانية ثم ألغيت السلطنة، وبذلك تكون انتهت الحقبة العثمانية، ومع إصلاحات أتاتورك أنشأ الأتراك الدولة القومية العلمانية الحديثة لتركيا. وفي يوم 3 مارس 1924 ألغيت الخلافة العثمانية تمامًا.
rdf:langString Turecká válka za nezávislost (turecky İstiklâl Harbi) byl válečný konflikt, probíhající mezi květnem 1919 a říjnem 1922, který vedli turečtí nacionalisté (tzv. kemalisté) hlavně proti Řekům a Arménům, kteří obsadili západní a východní části Osmanské říše během jejího pádu po první světové válce. Jádro celého konfliktu tvořila řecko-turecká válka. Turkům se do konce roku 1922 podařilo opět obsadit Malou Asii a v roce 1923 po zrušení Osmanské říše vyhlásili republiku. Prvním prezidentem se stal válečný hrdina Mustafa Kemal. Na základě Lausannské a Karské smlouvy byly zajištěny hranice moderního Turecka.
rdf:langString La Guerra d'Independència Turca —Kurtuluş Savaşı (turc), guerra d'alliberament— és un període de la història de Turquia que s'estén des de la derrota de l'Imperi Otomà a mans dels aliats a la Primera Guerra Mundial fins a la declaració de la República de Turquia el 29 d'octubre de 1923. Com a resultat d'aquesta guerra, els nacionalistes turcs van fundar i constituir la moderna Turquia, i, per damunt de tot, van establir l'actual territori nacional turc d'acord amb el Tractat de Lausana. La guerra va suposar la derrota de Grècia a la Guerra greco-turca (1919-1922) amb la recuperació dels territoris que els grecs havien ocupat per l'oest de l'Imperi Otomà després de la Primera Guerra Mundial; també es varen recuperar amb la Guerra Turcoarmènia els territoris de l'Estat d'Armènia a l'est (2 de novembre de 1920 i que va acabar amb el Tractat d'Aleksandrópol). El Tractat de Lausana, signat el 24 de juliol de 1923, i negociat per İsmet İnönü com a representant del govern d'Ankara, va establir la major part dels límits actuals del país (exceptuant la Província de Hatay que va ser cedida a Turquia per França el 1939, després de passar per un període de govern independent com a República de Hatay).
rdf:langString Ο Τουρκικός Πόλεμος της Ανεξαρτησίας (Τουρκικά: İstiklâl Harbi, «Πόλεμος της Ανεξαρτησίας» ή Kurtuluş Savaşı, «Πόλεμος της Απελευθέρωσης», 19 Μαΐου 1919 – 24 Ιουλίου 1923) διεξήχθη ανάμεσα στο Τουρκικό Εθνικό Κίνημα και τους συμμάχους της Αντάντ, ανάμεσα στους οποίους και την Ελλάδα, καθώς και την Αρμενία, αφότου η χώρα καταλήφθηκε και διαμοιράστηκε μετά την ήττα της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας στον Α΄ Παγκόσμιο Πόλεμο. Το «Τουρκικό Εθνικό Κίνημα» (Kuva-yi Milliye) της Μικράς Ασίας που αρχικά συγκρούστηκε στρατιωτικά με τις δυνάμεις του τουρκικού στρατού που ήταν πιστές στο σουλτάνο, επικράτησε σύντομα με το σχηματισμό μιας νέας Μεγάλης Εθνοσυνέλευσης από το Μουσταφά Κεμάλ Ατατούρκ και τους συντρόφους του. Στην συνέχεια κήρυξαν τον λεγόμενο Πόλεμο της Ανεξαρτησίας, ο οποίος κατέληξε σε νίκη τους αλλά στον διωγμό των Ελλήνων της Δυτικής Μικράς Ασίας, των Αρμένιων της Δυτικής Αρμενίας, των Ποντίων και των Ασσυρίων. Με το τέλος του Τουρκοαρμενικού, του , και του Ελληνοτουρκικού πολέμου (που συχνά αναφέρονται ως Ανατολικό, Νότιο και Δυτικό μέτωπο του πολέμου, αντίστοιχα), η συνθήκη των Σεβρών εγκαταλείφθηκε και υπογράφηκε τον Ιούλιο του 1923 η συνθήκη της Λωζάννης. Οι Σύμμαχοι εγκατέλειψαν τη Μικρά Ασία και την Ανατολική Θράκη και η Μεγάλη Εθνοσυνέλευση της Τουρκίας αποφάσισε την εγκαθίδρυση ''δημοκρατίας'' στην Τουρκία, που ανακηρύχθηκε στις 29 Οκτωβρίου 1923. Με την εγκαθίδρυση του «Τουρκικού Εθνικού Κινήματος», τον διαμοιρασμό της Οθωμανικής αυτοκρατορίας και την κατάργηση του σουλτανάτου, η Οθωμανική εποχή και η Αυτοκρατορία ήρθαν στο τέλος τους. Έτσι, οι Τούρκοι δημιούργησαν σύγχρονο, κοσμικό έθνος-κράτος της Τουρκίας.
rdf:langString La Milito por Turka Sendependiĝo (turke: İstiklâl Harbi aŭ Kurtuluş Savaşı, laŭlitere Milito de Libereco); estis milito okazinta inter la 19-a de majo 1919 kaj la 24-a de julio 1923. Ĝi estis milito enkondukita de la turkaj naciistoj kontraŭ la Aliancanoj — nome Grekio ĉe la okcidenta fronto, Armenio orienta, Francio sur la Sudo kaj kun ili, Unuiĝinta Reĝlando kaj Italio en Konstantinopolo (nun Istanbulo) —, post kiam la lando estis dividita fare de la Aliancanoj sekvante la malvenkon de la Otomana Imperio dum la Unua Mondmilito. Malmultaj de la okupantaj britaj, francaj kaj italaj trupoj estis deplojitaj aŭ engaĝitaj en batalo. La Turka Nacia Movado en Anatolio kulminis per la formado de nova Granda Nacia Asembleo de Turkio kiu sukcese mobilizis ĝiajn rimedojn sub gvidado de Mustafa Kemal. Post la kampanjoj kontraŭ ofensivoj de Grekio, kaj de la Turk-armena kaj Franca-turka Milito, la turkaj revoluciuloj devigis la aliancanojn prirezigni la Traktaton de Sèvres kaj negoci la Traktaton de Lausanne en julio 1923, forlasante Anatolion kaj Trakion por formi la Respublikon Turkio en oktobro 1923. La establado de la Turka Nacia Movado kondukis al la fino de la Otomana epoko kaj kun la reformoj de Atatürk estis kreita moderna, laika nacio-ŝtato. * Anatolio laŭ la Traktato de Sèvres * Brita surteriĝo sur Mudanja (1920) * Franca tanko en Beyazıt, Istanbulo (ĉirkaŭ 1920) * Grekaj trupoj en Eskişehir (Julio 1921) * La eniro de turka kavalerio al Izmiro (9an de septembro 1922)
rdf:langString Der Türkische Befreiungskrieg (türkisch Kurtuluş Savaşı oder älteres Türkisch İstiklâl Harbi) war der Unabhängigkeitskrieg der türkischen Nationalbewegung von 1919 bis 1923 unter der Führung Mustafa Kemal Paschas gegen die Besetzung und politische und wirtschaftliche Bevormundung durch fremde Mächte. Die Kampfhandlungen richteten sich u. a. gegen Armenien, Griechenland und die französische Besatzungsmacht in Anatolien, die von den Westmächten Großbritannien und Italien unterstützt wurden. Der Krieg war gegen die Vergrößerung eines projektierten armenischen und des griechischen Staates auf Kosten des Osmanischen Reiches sowie gegen o. g. Besatzungszonen nach dem Vertrag von Sèvres von 1920 gerichtet. Ziel war die Errichtung eines türkischen Nationalstaates innerhalb der beim Waffenstillstand von Mudros von 1918 mit der Entente vereinbarten Waffenstillstandslinien (entspricht in etwa den heutigen Grenzen). Des Weiteren sollte der türkische Staat frei von politischen und wirtschaftlichen Beschränkungen durch fremde Mächte sein. Die im Vertrag von Sèvres von 1920 verankerten alliierten Aufteilungspläne der Türkei waren von der Regierung unter Damat Ferid Pascha unterzeichnet worden, riefen aber den erfolgreichen Widerstand unter Mustafa Kemal hervor. Den Truppen der Kuvayı Milliye unter der Führung Mustafa Kemals schlossen sich verschiedene Ethnien, wie z. B. Tscherkessen, Lasen und Kurden an. Die gängigen türkischen Bezeichnungen lauten Kurtuluş Savaşı (Befreiungskrieg), İstiklâl Harbi (Unabhängigkeitskrieg) oder Millî Mücadele (Nationaler Kampf). Der Kampf hatte die Gründung eines souveränen türkischen Staates ohne politische, rechtliche und wirtschaftliche Bevormundung durch andere Staaten zum Ziel. Zudem sollte ein gemeinsames türkisches Nationalbewusstsein unter den weit über 40 ethnischen Gruppen begründet werden, unter denen die Türken die größte bildeten (Siehe auch: Volksgruppen in der Türkei). Der Befreiungskrieg gipfelte im griechisch-türkischen Krieg, in dessen Folge die größten Teile der griechischen Bevölkerung Kleinasiens und der türkischen Bevölkerung des heutigen Griechenlands vertrieben wurden (Abkommen zwischen beiden Ländern zum Bevölkerungsaustausch 1923). Die Griechen mussten Teile Kleinasiens verlassen, in denen sie annähernd dreitausend Jahre gesiedelt hatten (hauptsächlich in Ionien, am Pontos, in Bithynien und in Ostthrakien). Für die Türken wiederum endete eine annähernd 600 Jahre alte Besiedelungsgeschichte in Teilen des heutigen Griechenlands (hauptsächlich in (Griechisch-)Makedonien und auf Kreta).
rdf:langString La Guerra de Independencia turca (en turco: Kurtuluş Savaşı, significa "Guerra de Liberación"), también conocida como Campaña Nacional (Millî Mücadele), es un período de la Historia de Turquía que se extiende desde la derrota del Imperio otomano a manos de los Aliados en la Primera Guerra Mundial, hasta la declaración de la República de Turquía el 29 de octubre de 1923. Enfrentó al Movimiento Nacional Turco contra los Aliados: el Reino Unido e Italia en Constantinopla (Estambul); Francia en Cilicia y otras regiones del sur de Anatolia; Grecia en Esmirna y el frente occidental; y la República Democrática de Armenia en el este.​​​ Los nacionalistas turcos fundaron y constituyeron la moderna Turquía como resultado de la Guerra de Independencia turca, y, por encima de todo, establecieron el actual territorio nacional turco de acuerdo con el Tratado de Lausana. En la Guerra de Independencia turca fue derrotada Grecia, que había ocupado parte de Anatolia occidental, Tracia oriental y algunas islas del mar Egeo (1919-1922), y la República Democrática de Armenia, en el este (2 de noviembre de 1920, Tratado de Gümrü). El Tratado de Lausana, firmado el 24 de julio de 1923 y negociado por İsmet İnönü como representante del gobierno de Ankara, estableció la mayor parte de los límites actuales del país (exceptuando la Provincia de Hatay que fue anexionada a Turquía por un referéndum realizado en 1939, habiendo pasado por un periodo de gobierno independiente como República de Hatay).
rdf:langString Turkiako Independentzia Gerra (turkieraz: Kurtuluş Savaşı, hitzez hitz "Askapen Gerra"), bertoko historiografian "Kanpaina Nazionala" (Millî Mücadele) deitua, Lehen Mundu Gerran Otomandar Inperioa aliatuek menderatua izan zenetik 1923ko irailaren 29an Turkiako Errepublika aldarrikatu arteko Turkiako historiaren garaia da. Gerran aliatuak- Erresuma Batua eta Italia Konstantinoplan; Frantzia Zilizian eta hegoaldeko Anatolian; Grezia Esmirnan eta mendebaldeko frontean; Armeniako Errepublika Demokratikoa ekialdekoan- borrokatu zituen. Turkiako Independentzia Gerraren ondorioz, turkiar nazionalistek egungo Turkia sortu eta eratu zuten, eta, Lausanako Hitzarmena sinatzean egungo mugak ezarri zituzten. Greziak mendebaldeko Anatoliako eskualdeak, eta Egeoko zenbait uharte (1919-1922) eta Armeniak mendebaldeko eskualde batzuk (1920ko azaroaren 2a, Gümrüko Ituna) galdu zituzten. İsmet İnönük Ankarako Gobernua ordezkatu zuen 1923ko Lausanako Hitzarmenean. Gerora, Turkiak eskualde bat baino ez zuen bereganatu: 1939an erreferendum baten bidez independentea zen Hatay probintzia bilakatu zen.
rdf:langString La guerre d’indépendance turque (en turc : Kurtuluş Savaşı, « guerre de libération ») est le nom donné aux conflits qui se déroulèrent en Turquie du 19 mai 1919 au 11 octobre 1922, date de la signature de l'armistice : guerre civile turque puis conflits franco-turc, arméno-turc et gréco-turc, qui opposèrent la résistance nationaliste turque menée par Mustafa Kemal aux puissances alliées victorieuses de l'Empire ottoman à la suite de la Première Guerre mondiale, et à l'armée du sultan ottoman. Par leur détermination et leurs victoires face aux Grecs et aux Arméniens, les armées kémalistes contraignirent les Alliés à une révision du traité de Sèvres et à une renégociation à travers le traité de Lausanne qui s'y substituera en juillet 1923. La guerre d'Indépendance aura pour conséquence de provoquer la chute du sultanat turc et du système ottoman antérieur, lequel sera remplacé par la république de Turquie. Ce changement radical de régime, largement préparé par le gouvernement des Jeunes-Turcs des années 1908 et suivantes, sera une étape déterminante du processus révolutionnaire connu dans les années qui suivront sous le terme de kémalisme.
rdf:langString Perang Kemerdekaan Turki (Turki: Kurtuluş Savaşı atau İstiklâl Harbi) adalah peristiwa militer dan politik setelah ditaklukannya kesultanan Utsmaniyah dan Blok Sentral Perang Dunia I dan pendudukan Sekutu terhadap teritori kesultanan Utsmaniyah. Perlawanan terhadap sekutu dilakukan oleh Gerakan Nasional Turki yang berpusat di Anatolia. Gerakan ini membuat didirikannya Republik Turki. Setelah Gencatan Senjata Mudros (30 Oktober 1918), pendudukan Istanbul (13 November 1918) pemerintahan Utsmaniyah di Istanbul berada di bawah kekuasaan Sekutu yang dipimpin oleh Britania Raya. Bagian selatan dan timur Utsmaniyah di Anatolia direbut. Pasukan Yunani merebut Izmir (21 Mei 1919) dan menduduki Anatolia Barat. Deklarasi Konferensi Perdamaian Paris 1919 (21 Januari 1920) diikuti dengan Perjanjian Sèvres (Agustus 1920) yang menyerahkan seluruh teritori Utsmaniyah di Balkan dan Arab kepada Sekutu. Usaha pergerakan nasionalis di Anatolia tengah mencapai puncak dengan pembentukan di Ankara. Turki berhasil memobilisasikan sumbernya di bawah kepemimpinan Mustafa Kemal Pasya, memukul mundur tentara pendudukan Yunani, Britania, Prancis dan Italia dan menggagalkan Perjanjian Sèvres. Hasil ini diakui melalui Perjanjian Lausanne pada Juli 1923, meninggalkan Anatolia dan Trakia Timur untuk membentuk negaranya sendiri. Republik Turki dideklarasikan pada Oktober 1923, dengan Ankara sebagai ibu kotanya.
rdf:langString The Turkish War of Independence (19 May 1919 – 24 July 1923) was a series of military campaigns waged by the Turkish National Movement after parts of the Ottoman Empire were occupied and partitioned following its defeat in World War I. These campaigns were directed against Greece in the west, Armenia in the east, France in the south, loyalists and separatists in various cities, and British and Ottoman troops around Constantinople (İstanbul). The ethnic demographics of the modern Turkish Republic were significantly impacted by the earlier Armenian genocide and the deportations of Greek-speaking, Orthodox Christian Rum people. The Turkish nationalist movement carried out massacres and deportations to eliminate native Christian populations—a continuation of the Armenian genocide and other ethnic cleansing operations during World War I. Following these campaigns of ethnic cleansing the historic Christian presence in Anatolia was destroyed, in large part, and the Muslim demographic had increased from 80% to 98%. While World War I ended for the Ottoman Empire with the Armistice of Mudros, the Allied Powers continued occupying and seizing land. Ottoman military commanders therefore refused orders from both the Allies and the Ottoman government to surrender and disband their forces. This crisis reached a head when sultan Mehmed VI dispatched Mustafa Kemal Pasha (Atatürk), a well-respected and high-ranking general, to Anatolia to restore order; however, Mustafa Kemal became an enabler and eventually leader of Turkish nationalist resistance against the Ottoman government, Allied powers, and Christian minorities. In an attempt to establish control over the power vacuum in Anatolia, the Allies persuaded Greek Prime Minister Eleftherios Venizelos to launch an expeditionary force into Anatolia and occupy Smyrna (İzmir), beginning the Turkish War of Independence. Many different national congresses banded together which led to the establishment of the Grand National Assembly (GNA) in Ankara, a counter government led by Mustafa Kemal made up of remaining elements of the Committee of Union and Progress. The Allied powers meanwhile pressured the Ottoman government into suspending the Constitution, shuttering the Chamber of Deputies, and signing the Treaty of Sèvres, a treaty unfavorable to Turkish interests that the "Ankara government" declared illegal. In the ensuing war, irregular militia known as Kuva-yi Milliye defeated the French forces in the south, and undemobilized units led by Kazım Karabekir Pasha went on to partition Armenia with Bolshevik forces, resulting in the Treaty of Kars (October 1921). The Western Front of the independence war was known as the Greco-Turkish War, in which Greek forces at first encountered unorganized resistance. However İsmet Pasha's organization of Kuva-yi Milliye militia into a regular army paid off when Ankara forces fought the Greeks in the Battles of First and Second İnönü. The Greek army emerged victorious in the Battle of Kütahya-Eskişehir and decided to drive on the nationalist capital of Ankara, stretching their supply lines. The Turks checked the advance in the Battle of Sakarya and counter-attacked in the Great Offensive, which expelled Greek forces from Anatolia in the span of three weeks. The war effectively ended with the recapture of İzmir and the Chanak Crisis, prompting the signing of another armistice in Mudanya. The GNA in Ankara was recognized as the legitimate Turkish government, which signed the Treaty of Lausanne (July 1923), a treaty more favorable to Turkey than the Sèvres Treaty. The Allies evacuated Anatolia and Eastern Thrace, the Ottoman government was overthrown and the monarchy abolished, and the Grand National Assembly of Turkey (which remains Turkey's primary legislative body today) declared the Republic of Turkey on 29 October 1923. With the war, a population exchange between Greece and Turkey, the partitioning of the Ottoman Empire, and the abolition of the sultanate, the Ottoman era came to an end, and with Atatürk's reforms, the Turks created the modern, secular nation-state of Turkey. On 3 March 1924, the Ottoman caliphate was also abolished.
rdf:langString 터키 독립 전쟁(튀르키예어: Kurtuluş Savaşı 쿠르툴루쉬 사와시으[*], 1919년 5월 19일 ~ 1923년 10월 29일)은 제1차 세계 대전에서 오스만 제국이 패배하여 연합국이 하려 하는데 반발한 들이 일으킨 정치 및 군사적 저항이다. 아나톨리아에서 터키의 민족 운동은 새로운 터키 대국민의회의 창설로 절정에 이르렀는데, 대국민의회는 무스타파 케말의 지도하에 자국의 자원을 성공적으로 동원하였다. 그리스-터키 전쟁, , 이후 터키 혁명주의자들은 1923년 7월에 연합국이 세브르 조약을 폐기하고 새로이 협상하여 로잔 조약을 도출하게끔 하여, 1923년 10월에 아나톨리아와 동트라키아 지방은 터키 공화국의 영토로 보전할 수 있었다. 터키 민족 운동이 성립하면서 오스만 제국의 체제가 무너지고, 으로 터키에 근대적이고 세속화된 국민 국가가 들어섰다.
rdf:langString トルコ革命(トルコかくめい)は、トルコにおいて、第一次世界大戦に敗戦した後のオスマン帝国解体の危機において、アンカラに樹立された大国民議会政府が祖国解放戦争に勝利、オスマン帝国を打倒して新たにトルコ共和国を樹立する過程で行われた一連の運動。ムスタファ・ケマル・アタテュルクがその指導者となり、トルコ共和国の初代大統領に就任した。 トルコ革命によりトルコは共和制を宣言し、オスマン家を頂点としイスラム教を国教とする帝国からトルコ民族による近代的・西欧的・世俗的な国民国家への転換がはかられた。この革命の結果、トルコは中東諸国において支配的なイデオロギーであったイスラムを政治の場から分離することに成功し、国民国家の要件である均質化された国民と自国民による自立的な国民経済の創出をかなりの程度に実現したが、東部の経済開発の遅れ、都市と農村の経済格差などの問題は先送りにされ、クルド人問題やイスラムの社会参加をめぐる軋轢が21世紀まで大きな課題として残された。
rdf:langString La guerra d'indipendenza turca (in turco Kurtuluş Savaşı o guerra di liberazione, nota anche come İstiklâl Harbi, guerra d'indipendenza o Millî Mücadele, Campagna nazionale; 19 maggio 1919 - 24 luglio 1923) venne combattuta tra il Movimento Nazionale Turco e la coalizione dei delegati degli Alleati - vale a dire la Grecia sul fronte occidentale, Armenia sul fronte orientale, la Francia sul fronte meridionale, il Regno Unito ed Italia a Costantinopoli (ora Istanbul) - e dei monarchici ottomanisti insieme ad alcune formazioni separatiste, dopo che parti dell'Impero ottomano erano state occupate e ripartite in seguito alla sconfitta degli ottomani nella prima guerra mondiale. Poche delle truppe britanniche, francesi e italiane occupanti vennero schierate o impegnate nei combattimenti mentre l'Impero riuscì a radunare un numero relativamente basso di soldati leali alla monarchia, perliopiù compattati nel Kuva-yi Inzibatiye (letteralmente Forze dell'Ordine, ma detto anche Esercito del Califfato).Il Movimento Nazionale Turco (Kuva-yi Milliye) in Anatolia culminò nella formazione di una nuova Grande Assemblea Nazionale (GAN;in turco BMM) da parte di Mustafa Kemal Atatürk e dei suoi colleghi. Dopo la fine dei fronti turco-armeno, franco-turco e greco-turco (spesso definiti rispettivamente fronte orientale, fronte meridionale e fronte occidentale della guerra), il Trattato di Sèvres venne abbandonato e vennero firmati i Trattati di Kars (ottobre 1921) e Losanna (luglio 1923). Gli Alleati lasciarono l'Anatolia e la Tracia orientale, e la Grande Assemblea Nazionale Turca decise l'istituzione di una Repubblica di Turchia, che venne dichiarata il 29 ottobre 1923. Con l'istituzione del Movimento Nazionale Turco, la spartizione dell'Impero ottomano e l'abolizione del sultanato, l'era ottomana e l'Impero giunsero al termine e con le riforme di Atatürk, i turchi crearono il moderno e secolare stato-nazione della Turchia sul fronte politico. Il 3 marzo 1924, il califfato ottomano venne ufficialmente abolito e l'ultimo califfo venne esiliato.
rdf:langString De Turkse Onafhankelijkheidsoorlog (Turks: Kurtuluş Savaşı, İstiklâl Harbi, Türk İstiklâl Harbi of Millî Mücadele) is de strijd na de Eerste Wereldoorlog tussen de Turken en geallieerden (zie ook Kaukasusveldtocht). Na de Eerste Wereldoorlog behoorden de Osmaanse Turken tot de verliezers, waardoor vrijwel al hun woongebied (het Osmaanse Rijk strekte van de Balkan tot Arabië) bezet werd. Zelfs de overgebleven rompstaat Anatolië werd in negen stukken verdeeld, waarbij de Turken alleen rondom Ankara controle mochten uitoefenen. Mustafa Kemal (de latere Atatürk) riep hierop het Turkse Parlement in Ankara uit. Dit parlement erkende niet langer het gezag van de Osmaanse sultan, Mehmet VI of de verdragen die hij had ondertekend. Het belangrijkste verdrag waartegen Atatürk zich verzette was het Verdrag van Sèvres, waarbij grote stukken van Anatolië onder geallieerd bestuur kwamen te staan. Deze mandaatgebieden werden erkend door de Osmaanse sultan, iets wat Atatürk niet acceptabel vond. Toen de geallieerde troepen het verdrag begonnen te realiseren door Turkse steden in te nemen, ontstond er hevig verzet van lokale Turkse burgers. Onder leiding van Atatürk leidde dit tot een georganiseerd leger onder controle van de Türkiye Büyük Millet Meclisi. Achteraf stelde Atatürk de start van de Onafhankelijkheidsoorlog vast als 19 mei 1919. In werkelijkheid stond er pas vanaf 1920 daadwerkelijk een professioneel Turks leger op de been. Dit leger bleek zo succesvol dat de Turken vanuit hun rompstaat geheel Anatolië weer onder controle kregen. De veldslagen duurden van 1920 tot 11 oktober 1922, waaronder de Slag om Sakarya en de Slag om Dumlupınar, toen er vervolgens een wapenstilstand werd ondertekend. Dit werd op 24 juli 1923 opgevolgd door de Vrede van Lausanne. In dit verdrag werd officieel het einde van de Turkse Onafhankelijkheidsoorlog bezegeld met de erkenning van de Turkse soevereiniteit en de volledige terugtrekking van de geallieerde troepen uit Anatolië. In Turkije wordt dit nog steeds gevierd als een totale overwinning op de geallieerden.
rdf:langString Dá-se o nome de guerra de independência turca (em turco: Kurtuluş Savaşı) ao conjunto de eventos militares e políticos que, tendo como ponto de partida o processo de dissolução do Império Otomano, levou à abolição do império (1922), à criação da República da Turquia (1923) e ao reconhecimento internacional desta, pelo Tratado de Lausanne (1923). Integram este conjunto de eventos a fundação de um movimento nacionalista turco, a Guerra Turco-Armênia, a Guerra Greco-Turca e a Guerra Franco-Turca.
rdf:langString Turkiska frihetskriget (turkiska: İstiklâl Harbi eller Kurtuluş Savaşı, som ordagrant betyder Frihetskriget) var ett självständighetskrig som utspelades den 19 maj 1919 till den 24 juli 1923 och som fördes av turkiska nationalister mot allierade efter att landet delades upp av de allierade efter det osmanska rikets nederlag i första världskriget. i Anatolien kulminerade i bildandet av en ny nationalförsamling som framgångsrikt mobiliserade sina resurser under ledning av Mustafa Kemal Pascha. Efter militära fälttåg mot offensiver i Grekland och turk-armeniska och , tvingade turkiska revolutionärer de allierade att överge Sèvresfördraget och förhandla fram Lausannefördraget i juli 1923 och lämnade Anatolien och Östra Thrakien för att bilda Republiken Turkiet i oktober 1923. Inrättandet av den turkiska nationella rörelsen ledde till slutet av det osmanska millet-systemet och med Atatürks reformer skapades en modern, sekulär nationalstat på den politiska fronten.
rdf:langString Война за независимость Турции (в советской историографии национально-освободительная война турецкого народа, Турецкая или Кемалистская революция; тур. Kurtuluş Savaşı или İstiklâl Harbi, иногда Millî Mücadele, 19 мая 1919 — 29 октября 1923) — вооружённая борьба национально-патриотических сил Турции во главе с Мустафой Кемалем против иностранной военной интервенции, завершившаяся изгнанием оккупантов и установлением республиканского строя. Началом войны считается оккупация греческой армией города Смирны (Измир) (май 1919 года), завершением стал Лозаннский мирный договор (1923).
rdf:langString Туре́цька війна́ за незале́жність (тур. İstiklâl Harbi буквально означає «Війна за незалежність», або тур. Kurtuluş Savaşı буквально означає «визвольна війна»; 19 травня 1919 — 24 липня 1923) — війна яка велася турецькими націоналістами проти Антанти, після поділу країни внаслідок поразки Османської імперії в Першій світовій війні. Турецький національний рух в Анатолії призвів до формування нового (ВНЗ) на чолі з Мустафою Кемалем Ататюрком і його соратниками. Після закінчення турецько-вірменської, франко-турецької, греко-турецької війн, Севрський договір було анульовано і підписано Лозаннський мирний договір в липні 1923 року. Союзники залишили Анатолію та Східну Фракію, Турецька Республіка була проголошена у жовтні 1923 року. Створення турецького національного руху призвело до скасування Османської системи міллетів, а реформи Ататюрка створили сучасну світську державу.
rdf:langString 土耳其獨立戰爭(土耳其語:Kurtuluş Savaşı;1919年5月19日-1923年10月29日)是由土耳其革命開展抵抗瓜分鄂圖曼帝國的一場政治及軍事對抗,緊接著鄂圖曼帝國在第一次世界大戰戰敗之後。土耳其大國民議會的成立讓凱末爾能成功動用議會,土耳其國民運動至此達致頂峰。對希臘的軍事行動、以及土亞戰爭及法土戰爭結束後,土耳其革命者迫使協約國放棄《色佛爾條約》,於1923年7月訂立《洛桑條約》,土耳其共和國正式在1923年10月於安那托利亞及色雷斯東部成立。土耳其的獨立運動最終導致鄂圖曼米利特制度的終結,讓凱末爾改革創造了現代、世俗的國度。
xsd:nonNegativeInteger 128950
xsd:string 13,000 killed
xsd:string 7,000 prisoners
xsd:string 22,690 died of disease
xsd:string 35,000 wounded
xsd:string 5,362 died of wounds or other non-combat causes
xsd:string ----
xsd:string Ottoman Empire
xsd:string *Loyalists
xsd:string Grand National Assembly
xsd:string *Kuva-yi Milliye
xsd:string *Kuva-yi Seyyare
xsd:string Committee of Representation
xsd:string Entente:
xsd:string Turkish Nationalists:
xsd:date 1919-05-19
xsd:date 1923-07-24
xsd:string a. Kuva-yi Milliye came under command of theGrand National Assemblyafter 4 September 1920.
xsd:string d. The United Kingdom occupied Constantinople, then fought against directlyTurkish irregular forcesin theGreek Summer Offensivewith the Greek troops, however after this the United Kingdom would not take part in any more major fighting. Moreover the British troops occupied several towns in Turkey such asMudanya.Naval landing forceshad tried to capture Mudanya as early as 25 June 1920, but stubborn Turkish resistance inflicted casualties on British forces and forced them to withdraw. There were many instances of successful delaying operations of small Turkish irregular forces against numerical superior enemy troops. The United Kingdom, which also fought diplomatically against theTurkish National Movement, came to the brink of a great war in September 1922 (Chanak Crisis).
xsd:string c. TheTreaty of Ankarawas signed in 1921 and theFranco-Turkish Warthus ended. The French troops remained inConstantinoplewith the other Allied troops.
xsd:string b. Italy occupied Constantinople and a part of southwestern Anatolia but never fought the Turkish Army directly. During its occupation Italian troops protected Turkish civilians, who were living in the areas occupied by the Italian army, from Greek troops and accepted Turkish refugees who had to flee from the regions invaded by the Greek army. In July 1921 Italy began to withdraw its troops from southwesternAnatolia.
xsd:string e. The Ottoman controlledKuva-yi Inzibatiye("Caliphate Army") fought the Turkish revolutionaries during theGreek Summer Offensiveand the Ottoman government in Constantinople supported otherrevolts(e.g.Anzavur).
xsd:string f. Greece took 22,071 military and civilian prisoners. Of these were 520 officers and 6,002 soldiers. During the prisoner exchange in 1923, 329 officers, 6,002 soldiers and 9,410 civilian prisoners arrived in Turkey. The remaining 6,330, mostly civilian prisoners, presumably died in Greek captivity.
xsd:string Turkish victory
xsd:string 20,000
xsd:string 7,000
xsd:string 30,000
xsd:string 60,000
xsd:string May 1919: 35,000
xsd:string November 1920: 86,000
xsd:string 1922: 200,000–250,000
xsd:string August 1922: 271,000
xsd:string Dec. 1919: 80,000

data from the linked data cloud