Treaty of the Pruth

http://dbpedia.org/resource/Treaty_of_the_Pruth an entity of type: Thing

The Treaty of the Pruth was signed on the banks of the river Prut between the Ottoman Empire and the Tsardom of Russia on 23 July 1711 ending the Russo-Turkish War of 1710–1711. The treaty was a political victory for the Ottoman Empire. The Treaty stipulated the return of Azov Fortress to the Ottomans, Taganrog and several Russian fortresses were to be demolished, and the Tsar pledged to stop interfering in the affairs of the Polish–Lithuanian Commonwealth, which the Russians increasingly saw as under their sphere of influence. rdf:langString
プルト条約(ロシア語: Прутский мирный договор)は、1711年7月21日に、モルダヴィアのプルト川河岸において、オスマン帝国とロシア・ツァーリ国が結んだ平和条約である。 条約はロシア・トルコ戦争(1710年‐1711年、プルト川の戦いとも)を終結させた。 rdf:langString
Прутський мир — мирна угода підписана 12 (23 липня) 1711 року на березі Пруту неподалік Ясс, між оточеною московською армією на чолі з Петром Першим, та силами союзної коаліції, до якої входили османський султан, кримський хан Девлет II Ґерай, король Шведської імперії Карл XII, гетьман Пилип Орлик та кошовий Кость Гордієнко. rdf:langString
'الحرب الروسية التركية 1710-1711 ثم 'معاهدة پروت/بساروفيتش Treaty of the Pruth (في 21 يوليو 1711) بين الدولة العثمانية . كانت الدولة العثمانية إمبراطورية مرهوبة الجانب في أوروبا، يثير اسمها الفزع داخل أوروبا بأسرها؛ لذلك لم تقو دولة أوروبية واحدة على مواجهتها بمفردها، فشكّلت الدول الأوروبية المسيحية أحلافا وتحالفات بينها صبغتها بالتقديس لمواجهة العثمانيين الذين توجهوا بفتوحاتهم إلى أرض لم يطرقها الإسلام من قبل. rdf:langString
El Tractat del Prut fou signat als bancs del riu Prut, entre l'Imperi Otomà i el Tsarat Rus, el 21 de juliol de 1711, i acabà la Campanya del Prut. La guerra fou una derrota de Rússia davant els otomans; tanmateix la seva conclusió significava que els otomans es retiraven de la Gran Guerra del Nord, amb què els russos podien concentrar-se en els seus altres adversaris (principalment Suècia). rdf:langString
Με την ονομασία Συνθήκη του Προύθου φέρεται η συνθήκη ειρήνης που συνομολογήθηκε εσπευσμένα μεταξύ Ρωσικής Αυτοκρατορίας και Οθωμανικής Αυτοκρατορίας τον Ιούλιο του 1711. Συγκεκριμένα η συνθήκη αυτή συνομολογήθηκε με την επέμβαση – διαπραγματεύσεις - της Αυτοκράτειρας Αικατερίνης με την Υψηλή Πύλη, επί Σουλτάνου Αχμέτ Γ΄, όταν ο σύζυγός της Τσάρος Μέγας Πέτρος βρέθηκε σε μια δύσκολη κατάσταση πολιορκίας του, υπό 150.000 οθωμανικού στρατού, τον Ιούλιο του 1711, στις όχθες του ποταμού Προύθου, παρά το Φάλτον, εξ ου και η ονομασία της συνθήκης. rdf:langString
El tratado del Prut, firmado el 23 de julio de 1711, puso fin a la Guerra ruso-turca (1710-1711), una pequeña guerra entre vecinos dentro de la Gran Guerra del Norte, desarrollada entre el Imperio ruso y el Imperio otomano. El acuerdo fue renovado por el tratado de Adrianópolis (1713). rdf:langString
Der Friede vom Pruth beendete am 23. Juli 1711 den Vierten Russischen Türkenkrieg (1710–1711), einen kleineren Nebenkrieg innerhalb des Großen Nordischen Krieges zwischen Schweden und Russland. Nachdem die Schweden 1709 in der Schlacht bei Poltawa aufgerieben worden waren, gelang ihrem König Karl XII. die Flucht ins Osmanische Reich, wo Ahmed III. ihm Asyl gewährte. Zar Peter I. setzte nach und verlangte die Auslieferung des schwedischen Herrschers. Als die Türken sich weigerten, marschierten die Russen ins Fürstentum Moldau ein. Am Pruth wurden sie jedoch von den Truppen des Großwesirs Baltaji Mehmed Pascha hoffnungslos eingekesselt und mussten Verhandlungen aufnehmen. In der Folge des Friedens vom Pruth schleifte Russland die Kosakenfestung Kodak, trat die Festung Asow wieder an das Osma rdf:langString
Le traité de Fălciu, aussi connu dans les sources comme traité du Pruth fut signé le 23 juillet 1711 entre la Russie et l'Empire ottoman, mettant fin à la quatrième guerre russo-turque. Il prévoit la restitution par la Russie aux Ottomans d'Azov et des territoires de Crimée. Il porte le nom du chef-lieu du comté moldave où il fut signé, près de la rivière Prut. Il a été renouvelé le 24 juin 1713 à Andrinople par le traité d'Andrinople. rdf:langString
La pace del Prut concluse il 23 luglio 1711 la guerra russo-turca (1710-1711), una piccola guerra fra vicini all'interno della Grande guerra del nord, scoppiata fra Russia ed Impero ottomano. Dopo che l'esercito svedese, condotto dal re Carlo XII, il 29 giugno 1709 fu annientato a Poltava, quest'ultimo riuscì a rifugiarsi nell'Impero ottomano, presso il sultano Ahmed III. Lo zar Pietro il Grande lo inseguì e pretese da Ahmed la sua consegna. Al rifiuto del sultano di aderire alla richiesta, Pietro il Grande invase la Moldavia. Tuttavia sul fiume Prut, nei pressi della città di Huși, l'esercito russo fu circondato dalle truppe del Gran visir Baltaji Mehmet Pasha e Pietro il Grande fu costretto a sedersi al tavolo delle trattative. rdf:langString
De vrede van de Proet was een verdrag dat gesloten werd in 1711 na de Proetcampagne, een veldslag tussen het Ottomaanse Rijk en het keizerrijk Rusland. Voor de onderhandeling van het verdrag zou Peter Sjafirov naar het Turkse kamp gaan onder leiding van een trompetter en een witte vlag. Sjafirov werd door de grootvizier goed onthaald, omdat de janitsaren weigerden aan te vallen: een tweede aanval zou nog meer doden eisen.Bovendien wist de grootvizier wat Peter nog niet wist: Oostenrijk mobiliseerde voor een nieuwe oorlog wat uiteindelijk zou uitmonden in de .In de brief die Sjafirov afgaf stond dat eigenlijk geen van beide partijen gewonnen had, maar dat de oorlog gewoon was uitgelokt door intriges van buitenstaanders. Daarom moesten beide generaals een einde maken aan de oorlog, en vrede rdf:langString
Traktat prucki (pokój prucki) – pokój zawarty 12 lipca?/ 23 lipca 1711 pomiędzy Carstwem Rosyjskim i Imperium Osmańskim nad brzegiem Prutu w pobliżu Jass, jako zakończenie kampanii pruckiej 1711 roku. Pokój w imieniu cara Piotra I podpisali Piotr Szafirow i Michaił Szeremietiew natomiast w imieniu sułtana tureckiego - wielki wezyr Baltacı Mehmed Pasza. Podpisy złożyli ponadto hetman kozacki Filip Orlik i ataman koszowy . Jego stroną nie był chan krymski oraz król szwedzki Karol XII (ten wręcz nakazał swojemu przedstawicielowi, Stanisławowi Poniatowskiemu, złożyć u sułtana oficjalny protest przeciwko traktatowi). rdf:langString
Prut är en 845 km lång biflod till Donau, där Peter den store och ryska fältarmén blev innesluten vid den lilla staden Husi, sommaren 1711 av turkarna, på en landtunga som bildats av flodens krökningar. Peter lyckades dock förhandla sig till fritt avtåg genom den där ingångna så kallade freden vid Prut, den 22 juli 1711. Genom snabba anmarscher hade storvesiren Muhammed Baltadji pascha, trots att han saknade all militär skolning, lyckats genomföra denna inringningsmanöver. rdf:langString
Прутский мир — мирный договор между Россией и Турцией как результат Прутского похода 1711 года. Подписан 12 (23) июля 1711 года на реке Прут, близ города Яссы русскими посланниками П. П. Шафировым и Б. П. Шереметевым и турецким представителем — великим визирем Балтаджи Мехмедом-пашой. 22 июля П. П. Шафиров вернулся из турецкого лагеря с условиями мира. Они оказались значительно легче тех, на которые был готов Пётр: Сам Шафиров вместе с графом M. Б. Шереметевым остался у турок в заложниках. rdf:langString
rdf:langString معاهدة بروت
rdf:langString Tractat del Prut
rdf:langString Frieden vom Pruth
rdf:langString Συνθήκη του Προύθου
rdf:langString Tratado del Prut
rdf:langString Traité de Fălciu
rdf:langString Pace del Prut
rdf:langString プルト条約
rdf:langString Vrede van de Proet
rdf:langString Traktat prucki
rdf:langString Treaty of the Pruth
rdf:langString Прутский мирный договор
rdf:langString Freden vid Prut
rdf:langString Прутський мир
rdf:langString Treaty of the Pruth
xsd:integer 6140301
xsd:integer 1088429052
rdf:langString Prut River, mostly within Moldavia
rdf:langString * Peter P. Shafirov * Baltaci Mehmet Pasha
rdf:langString * Russian Tsardom * Ottoman Empire
xsd:date 1711-07-23
rdf:langString El Tractat del Prut fou signat als bancs del riu Prut, entre l'Imperi Otomà i el Tsarat Rus, el 21 de juliol de 1711, i acabà la Campanya del Prut. La guerra fou una derrota de Rússia davant els otomans; tanmateix la seva conclusió significava que els otomans es retiraven de la Gran Guerra del Nord, amb què els russos podien concentrar-se en els seus altres adversaris (principalment Suècia). El tractat estipulava el retorn d'Azov a mans otomanes, s'havien de demolir Taganrog i altres fortaleses russes, i el tsar es comprometia a no interferir en els afers de la Confederació de Polònia i Lituània, que els russos cada vegada veien més sota la seva esfera d'influència.
rdf:langString 'الحرب الروسية التركية 1710-1711 ثم 'معاهدة پروت/بساروفيتش Treaty of the Pruth (في 21 يوليو 1711) بين الدولة العثمانية . كانت الدولة العثمانية إمبراطورية مرهوبة الجانب في أوروبا، يثير اسمها الفزع داخل أوروبا بأسرها؛ لذلك لم تقو دولة أوروبية واحدة على مواجهتها بمفردها، فشكّلت الدول الأوروبية المسيحية أحلافا وتحالفات بينها صبغتها بالتقديس لمواجهة العثمانيين الذين توجهوا بفتوحاتهم إلى أرض لم يطرقها الإسلام من قبل. وسادت مقولات ومعتقدات عن العثمانيين في أوروبا بأنهم جيش لا يقهر، ومن المحال أن يُهزم جيش خرج فيه السلطان العثماني للقتال.. والحق أن العثمانيين كانت جيوشهم أقوى جيوش العالم، وكذلك أساطيلهم، بالإضافة إلى ما تمتعوا به من حماسة دينية، ورغبة في الجهاد، وحسن تدريب، وابتكار في الأسلحة، بل وفي الخطط القتالية والحربية، وعرف التاريخ منهم قادة وسلاطين عظامًا مثل محمد الفاتح، وسليمان القانوني، كانت لهم بصمات بارزة في تاريخ الإنسانية في ذلك الوقت. غير أن الإمبراطوريات العظيمة، والدول الكبرى في التاريخ تمر بمرحلة صعود مبهرة تنجز فيها أعمالا عظيمة، في زمن قليل، ثم تمر بمرحلة توقف تدافع فيها عن إنجازاتها السابقة، ثم تبدأ في مرحلة الضعف والاضمحلال، ثم التلاشي من الواقع والدخول في سجلات التاريخ، ويعتبر عصر السلطان أحمد الثالث من عصور التوقف في تاريخ الدولة العثمانية.
rdf:langString Με την ονομασία Συνθήκη του Προύθου φέρεται η συνθήκη ειρήνης που συνομολογήθηκε εσπευσμένα μεταξύ Ρωσικής Αυτοκρατορίας και Οθωμανικής Αυτοκρατορίας τον Ιούλιο του 1711. Συγκεκριμένα η συνθήκη αυτή συνομολογήθηκε με την επέμβαση – διαπραγματεύσεις - της Αυτοκράτειρας Αικατερίνης με την Υψηλή Πύλη, επί Σουλτάνου Αχμέτ Γ΄, όταν ο σύζυγός της Τσάρος Μέγας Πέτρος βρέθηκε σε μια δύσκολη κατάσταση πολιορκίας του, υπό 150.000 οθωμανικού στρατού, τον Ιούλιο του 1711, στις όχθες του ποταμού Προύθου, παρά το Φάλτον, εξ ου και η ονομασία της συνθήκης. Με την συνθήκη αυτή που τελικά συνομολογήθηκε στις 21 Ιουλίου του 1711 έληξε ο με την παραίτηση του Τσάρου απ΄ όλες τις κτήσεις του στην Αζοφική θάλασσα και τον Εύξεινο Πόντο. Η συνθήκη αυτή χαρακτηρίστηκε ιδιαίτερα επιτυχής χάρη της οποίας αποδεσμεύτηκε ο ρωσικός στρατός για το νέο μέτωπο που είχε ξεκινήσει στα βορειοδυτικά σύνορα της Ρωσικής Αυτοκρατορίας (Σουηδία). Οι δε κτήσεις που έχασε προς το παρόν ο Τσάρος επανήλθαν αργότερα υπό της Μεγάλης Αικατερίνης.
rdf:langString Der Friede vom Pruth beendete am 23. Juli 1711 den Vierten Russischen Türkenkrieg (1710–1711), einen kleineren Nebenkrieg innerhalb des Großen Nordischen Krieges zwischen Schweden und Russland. Nachdem die Schweden 1709 in der Schlacht bei Poltawa aufgerieben worden waren, gelang ihrem König Karl XII. die Flucht ins Osmanische Reich, wo Ahmed III. ihm Asyl gewährte. Zar Peter I. setzte nach und verlangte die Auslieferung des schwedischen Herrschers. Als die Türken sich weigerten, marschierten die Russen ins Fürstentum Moldau ein. Am Pruth wurden sie jedoch von den Truppen des Großwesirs Baltaji Mehmed Pascha hoffnungslos eingekesselt und mussten Verhandlungen aufnehmen. In der Folge des Friedens vom Pruth schleifte Russland die Kosakenfestung Kodak, trat die Festung Asow wieder an das Osmanische Reich ab und verpflichtete sich, sich künftig nicht mehr in die Angelegenheiten von Polen und Kosaken einzumischen. Karl XII. wurde durch die Türken eine freie Heimreise nach Schweden zugesichert. Seine endgültige Bestätigung durch den Sultan fand der Pruther Frieden durch den Frieden von Adrianopel (1713).
rdf:langString El tratado del Prut, firmado el 23 de julio de 1711, puso fin a la Guerra ruso-turca (1710-1711), una pequeña guerra entre vecinos dentro de la Gran Guerra del Norte, desarrollada entre el Imperio ruso y el Imperio otomano. Tras la derrota del ejército sueco conducido por el rey Carlos XII de Suecia en la batalla de Poltava el 29 de junio de 1709, este se refugió en el Imperio otomano, en la corte del sultán Ahmed III. El zar Pedro el Grande, que lo perseguía, le reclama al sultán su prisionero. Ante la negativa de Ahmed III, Pedro I invade Moldavia. En los alrededores de la ciudad de Huşi, a orillas del río Prut, el ejército del zar se ve rodeado de las tropas del gran Visir y Pedro se vio obligado a negociar. Los términos del acuerdo fueron elaborados por la parte rusa por Piotr Shafírov y Borís Sheremétev. Con el tratado, el zar entregaba la fortaleza de Azov a los otomanos y se comprometía a demoler, entre otras, la fortaleza de Taganrog, a no inmiscuirse en los asuntos internos de la Mancomunidad de Polonia-Lituania y a asegurar el viaje de regreso de Carlos XII. Supuso además la salida del Imperio otomano de la Guerra del Norte, por lo que Rusia se podía concentrar en su enemigo principal, el Imperio sueco. El acuerdo fue renovado por el tratado de Adrianópolis (1713).
rdf:langString Le traité de Fălciu, aussi connu dans les sources comme traité du Pruth fut signé le 23 juillet 1711 entre la Russie et l'Empire ottoman, mettant fin à la quatrième guerre russo-turque. Il prévoit la restitution par la Russie aux Ottomans d'Azov et des territoires de Crimée. Il porte le nom du chef-lieu du comté moldave où il fut signé, près de la rivière Prut. Il a été renouvelé le 24 juin 1713 à Andrinople par le traité d'Andrinople. En souvenir de ce traité, un cuirassé russe est baptisé Bronenossets Prut (russe : Броненосец Прут). L’équipage, composé en partie de Moldaves, se mutine en 1905, en même temps que celui du Potemkine et pour les mêmes raisons, avant de demander et obtenir l’asile à Constanza en Roumanie.
rdf:langString The Treaty of the Pruth was signed on the banks of the river Prut between the Ottoman Empire and the Tsardom of Russia on 23 July 1711 ending the Russo-Turkish War of 1710–1711. The treaty was a political victory for the Ottoman Empire. The Treaty stipulated the return of Azov Fortress to the Ottomans, Taganrog and several Russian fortresses were to be demolished, and the Tsar pledged to stop interfering in the affairs of the Polish–Lithuanian Commonwealth, which the Russians increasingly saw as under their sphere of influence.
rdf:langString Traktat prucki (pokój prucki) – pokój zawarty 12 lipca?/ 23 lipca 1711 pomiędzy Carstwem Rosyjskim i Imperium Osmańskim nad brzegiem Prutu w pobliżu Jass, jako zakończenie kampanii pruckiej 1711 roku. Pokój w imieniu cara Piotra I podpisali Piotr Szafirow i Michaił Szeremietiew natomiast w imieniu sułtana tureckiego - wielki wezyr Baltacı Mehmed Pasza. Podpisy złożyli ponadto hetman kozacki Filip Orlik i ataman koszowy . Jego stroną nie był chan krymski oraz król szwedzki Karol XII (ten wręcz nakazał swojemu przedstawicielowi, Stanisławowi Poniatowskiemu, złożyć u sułtana oficjalny protest przeciwko traktatowi). Traktat został zawarty w sytuacji kiedy Piotr I wraz ze swoją 38 tys. armią znalazł się w beznadziejnym położeniu. Otaczało ich 120 tysięcy Turków oraz kilkadziesiąt tysięcy Tatarów krymskich. W tej sytuacji rosyjscy negocjatorzy Szafirow i Szeremietiew dostali od cara znaczne pełnomocnictwa i pieniądze na przekupienie wielkiego wezyra i urzędników delegacji tureckiej. Piotr I w zamian za uwolnienie z okrążenia gotów był zrezygnować ze wszelkich zdobyczy Rosji w III wojnie północnej, z wyjątkiem dostępu do Bałtyku w Ingrii i do pozostawienia na tronie polskim Stanisława Leszczyńskiego. Ostatecznie, pozostawiając w Turcji sygnatariuszy układu jako zakładników (m.in. Piotra Szafirowa i Michaiła Szeremietiewa), car i jego armia z pełnym uzbrojeniem mogli wyjść z okrążenia. Karol XII uznał to za ogromny błąd wezyra, gdyż gdyby ten wytrwał przy oblężeniu, cała armia rosyjska wraz z carem dostałaby się do niewoli. Niezadowolenie z powodu zawarcia traktatu wyrażali także Tatarzy Krymscy. Rosja zobowiązała się do: * zwrócenia Turcji Azowa, * zniszczenia umocnień Taganrogu oraz dwóch innych swoich twierdz na południu (Bogorodicka i Kamiennej Łachy), * zezwolenia Turcji na budowę fortecy nad Donem pomiędzy Azowem a Czerkasami, * zatrzymania wypadów kozackich na Krym, * zrzeczenia się praw do Zaporoża (miało przejść pod protekcję Turcji), * rezygnacji z Ukrainy Prawobrzeżnej i wyprowadzenia z niej, jak i z całej Rzeczypospolitej, swoich wojsk przed upływem 3 miesięcy, * nie wtrącania się w wewnętrzne sprawy Polski, a więc uznania na polskim tronie Stanisława Leszczyńskiego, * przepuszczenia do Szwecji, przez terytorium Rosji, króla Karola XII, * zlikwidowania swojego stałego przedstawicielstwa dyplomatycznego w Stambułu. Warunki rozejmu były tylko w umiarkowanym stopniu ciężkie dla strony rosyjskiej. Pomimo to i tak nie zostały przez Rosjan w pełni wykonane. Z tego powodu stan wojny trwał jeszcze 2 lata i zakończył się traktatem adrianopolskim zawartym w 1713 roku, potwierdzającym najważniejsze postanowienia traktatu rozejmowego.
rdf:langString La pace del Prut concluse il 23 luglio 1711 la guerra russo-turca (1710-1711), una piccola guerra fra vicini all'interno della Grande guerra del nord, scoppiata fra Russia ed Impero ottomano. Dopo che l'esercito svedese, condotto dal re Carlo XII, il 29 giugno 1709 fu annientato a Poltava, quest'ultimo riuscì a rifugiarsi nell'Impero ottomano, presso il sultano Ahmed III. Lo zar Pietro il Grande lo inseguì e pretese da Ahmed la sua consegna. Al rifiuto del sultano di aderire alla richiesta, Pietro il Grande invase la Moldavia. Tuttavia sul fiume Prut, nei pressi della città di Huși, l'esercito russo fu circondato dalle truppe del Gran visir Baltaji Mehmet Pasha e Pietro il Grande fu costretto a sedersi al tavolo delle trattative. Con la pace del Prut la Russia dovette restituire ai turchi la fortezza di Azov ed impegnarsi a non interferire più nelle vicende interne della Polonia. A Carlo XII fu assicurato il rientro in patria. Il trattato fu una vittoria politica per l'Impero Ottomano.
rdf:langString De vrede van de Proet was een verdrag dat gesloten werd in 1711 na de Proetcampagne, een veldslag tussen het Ottomaanse Rijk en het keizerrijk Rusland. Voor de onderhandeling van het verdrag zou Peter Sjafirov naar het Turkse kamp gaan onder leiding van een trompetter en een witte vlag. Sjafirov werd door de grootvizier goed onthaald, omdat de janitsaren weigerden aan te vallen: een tweede aanval zou nog meer doden eisen.Bovendien wist de grootvizier wat Peter nog niet wist: Oostenrijk mobiliseerde voor een nieuwe oorlog wat uiteindelijk zou uitmonden in de .In de brief die Sjafirov afgaf stond dat eigenlijk geen van beide partijen gewonnen had, maar dat de oorlog gewoon was uitgelokt door intriges van buitenstaanders. Daarom moesten beide generaals een einde maken aan de oorlog, en vrede sluiten. De grootvizier gaf bevel dat de beschietingen op het kamp moesten ophouden en hij klaar was voor onderhandelingen: deze zouden de hele nacht duren. De eisen van de Turken kwamen overeen met wat Peter had verwacht: hij moest de gebieden van de veldtocht in 1696 teruggeven en daarbij het Verdrag van Constantinopel uit 1700 opgeven. De vloot van de Zwarte Zee moest worden ontbonden en de forten langs de Dnjepr afgebroken. Wat Zweden betreft, moest Karel XII terug naar Zweden kunnen en vrede sluiten als dit mogelijk was. Dan pas zou het Turkse leger zich terugtrekken en de Russische soldaten laten terugkeren. Peter de Grote had ergere voorwaarden verwacht: hij had in het zuiden wel alles verloren, maar over Zweden en het Oostzeegebied werd bijna niets gezegd. De Turken voegden nog één eis toe: Sjafirov en , de zoon van de veldmaarschalk, moesten als gijzelaars blijven tot de Russen Azov en de andere gebieden teruggegeven hadden. Peter wilde niets liever doen dan het verdrag te tekenen. Dit gebeurde op 23 juli 1711.
rdf:langString プルト条約(ロシア語: Прутский мирный договор)は、1711年7月21日に、モルダヴィアのプルト川河岸において、オスマン帝国とロシア・ツァーリ国が結んだ平和条約である。 条約はロシア・トルコ戦争(1710年‐1711年、プルト川の戦いとも)を終結させた。
rdf:langString Prut är en 845 km lång biflod till Donau, där Peter den store och ryska fältarmén blev innesluten vid den lilla staden Husi, sommaren 1711 av turkarna, på en landtunga som bildats av flodens krökningar. Peter lyckades dock förhandla sig till fritt avtåg genom den där ingångna så kallade freden vid Prut, den 22 juli 1711. Genom snabba anmarscher hade storvesiren Muhammed Baltadji pascha, trots att han saknade all militär skolning, lyckats genomföra denna inringningsmanöver. Tsar Peter ska i detta ögonblick ha uttalat att han befann sig i samma situation som Karl XII vid Poltava.De ryska trupperna led vid tillfället stark brist på proviant och furage, samt av betydande desertering. Detta hade decimerat den ryska hären till 30 000 man som led av svält. Den turkiska styrkan uppgick till 200 000 man. Efter några smärre sammanstötningar kom ryssar och turkar till förhandling, varvid freden blev ett faktum. Kraven på Peter den store var bland annat att han skulle återlämna Azov och bränna sina galärer i dess hamn, riva befästningarna vid Azovska sjön, samt överlämna allt därvarande artilleri till sultanen, liksom alla förråd. Dessutom tvingades han gå med på att dra tillbaka alla ryska trupper från Polen, och att lova att lämna kosacker under polskt och turkiskt beskydd ifred. Storvesiren återinförde också en gammal skamlig tribut, vilken bestod i att Ryssland måste betala fyrtiotusen sekiner per år till tatarerna. Utöver detta tvingades tsaren att lova att inte hindra Karl XII:s hemfärd till det svenska riket, och dessutom tvingades han avlägga löfte om att sträva efter att sluta fred med denne. På de villkoren fick således tsar Peter friheten att tåga iväg med sina trupper, sitt artilleri, sina fanor och sitt bagage. Turkarna skänkte dem även generöst med livsmedel. Den ryska hären avmarscherade samtidigt som Karl XII - strids- och hämndlysten - anlände till platsen efter sträckritt från Bender. Karl XII blev utom sig av vrede på storvesiren för dennes handlande, varpå följde en hetsig diskussion. Karl XII menade att man (Sverige och Turkiet var i formell allians) skulle ha utkrävt kapitulation, inte fred, och att tsaren skulle ha tagits till fånga och förts till Konstantinopel. Storvesiren menade dock ungefär att detta skulle ha medfört alltför mycket politisk obalans i världen, och dessutom ansåg man sig ha tillräckligt med problem i Osmanska riket genom Karl XII:s närvaro. Att dessutom få dit en kejserlig krigsfånge, med allt vad detta skulle innebära av gästfrihet och diplomatiska turer, var inget turkarna önskade.
rdf:langString Прутский мир — мирный договор между Россией и Турцией как результат Прутского похода 1711 года. Подписан 12 (23) июля 1711 года на реке Прут, близ города Яссы русскими посланниками П. П. Шафировым и Б. П. Шереметевым и турецким представителем — великим визирем Балтаджи Мехмедом-пашой. Предметом переговоров было предоставление возможности 39-тысячной полевой русской армии во главе с Петром I выйти из окружения, в котором её блокировали полевые 120-тысячная турецкая и 70-тысячная крымская армии. Инструкции Петра I сводились (в виду критической ситуации для русской армии) к крайне тяжёлым для России условиям: отказу от всех приобретений в ходе Северной войны (кроме Ингрии) и признанию ставленника шведов на польском престоле С. Лещинского. Данные условия совпадали с теми, которые выдвигал Оттоманский султан при объявлении войны России. На подкуп визиря было выделено из казны 150 тыс. рублей, суммы поменьше предназначались другим турецким начальникам и даже секретарям. По легенде жена Петра Екатерина Алексеевна пожертвовала все свои драгоценности на подкуп, однако датский посланник Юст Юль, бывший при русской армии после выхода её из окружения, не сообщает о таком деянии Екатерины, но говорит о том, что царица раздала свои драгоценности на сбережение офицерам и потом, по заключении мира, собрала их назад. 22 июля П. П. Шафиров вернулся из турецкого лагеря с условиями мира. Они оказались значительно легче тех, на которые был готов Пётр: * Россия обязалась отдать Турции город-крепость Азов и все территории на север до реки Орели, на северо-западе — по реке Синюхе в месте впадения её в реку Буг; * срыть укрепление (шанец) Таганрог и другие крепости на юге России — Новобогородицкую на реке Самаре, Кодацкую на правом берегу Днепра, Каменный затон * не вмешиваться во внутренние дела Польши; * не вмешиваться в дела запорожских казаков; * Карлу XII предоставлялась возможность свободно переехать в Швецию через территорию России. Этот договор дал возможность России сохранить армию и вывести её из окружения практически с полным вооружением.23 июля мирный договор был скреплён печатями, и уже в 6 часов вечера русская армия в боевом порядке с распущенными знамёнами и барабанным боем выступила к Яссам. Турки даже выделили свою кавалерию для защиты русской армии от разбойничьих набегов татар. Сам Шафиров вместе с графом M. Б. Шереметевым остался у турок в заложниках. Договор не прекратил Русско-турецкую войну 1710—1713 — вялотекущие боевые действия продолжались ещё 2 года. Основные положения Прутского договора были подтверждены в заключенном в 1713 году Адрианопольском мирном договоре.
rdf:langString Прутський мир — мирна угода підписана 12 (23 липня) 1711 року на березі Пруту неподалік Ясс, між оточеною московською армією на чолі з Петром Першим, та силами союзної коаліції, до якої входили османський султан, кримський хан Девлет II Ґерай, король Шведської імперії Карл XII, гетьман Пилип Орлик та кошовий Кость Гордієнко.
xsd:date 1711-07-21
xsd:nonNegativeInteger 15687

data from the linked data cloud