Trad jazz

http://dbpedia.org/resource/Trad_jazz an entity of type: Thing

Hot (euskaraz: «Beroa») edo Jazz tradizionala, musikologoek 1930 aurretik garatutako jazzari deitzen diote. Urte askoan Hot eta Jazz sinonimoak ziren. Hot barruan, data hori arte, sailkapen horretan estilo guztiak sartzen dira: New Orleans, Dixieland, Chicago eta New York. Bakarrik kanpoan swing estiloa uzten da. Kontzeptuaren inguruko eztabaida ugari izan dira XX. mendearen bukaeran zeren eta, askoren ustez, jazz-musikologo kontserbadoreenek (Hughes Panassié, Ortiz Oderigo...) ideologikoki erabili baitute. Dena dela, antolaketaren ikuspuntutik, kontzeptu erabilgarria da. rdf:langString
トラッド・ジャズ(Trad jazz、「伝統的なジャズ (traditional jazz)」の略)は、1950年代と1960年代におけるイギリスのジャズの一形態であり、クリス・バーバー、アッカー・ビルク、ケニー・ボール、ケン・コリアー、モンティ・サンシャインなどのミュージシャンが演奏を行った。ニューオーリンズのディキシーランド・ジャズのリバイバルに基づいており、トランペット、トロンボーン、クラリネット、バンジョー、ダブルベース、ドラムを使い、ポップ・ソングやナーサリー・ライムのジャズ・バージョンを含む一般向けのレパートリーを伴うものであった。 rdf:langString
Trad jazz, short for "traditional jazz", is a form of jazz in the United States and Britain in the 1930s, 1940s, 1950s and 1960s, played by musicians such as Chris Barber, Acker Bilk, Kenny Ball, Ken Colyer and Monty Sunshine, based on a revival of New Orleans Dixieland jazz, on trumpets, trombones, clarinets, tambourines, banjos, double basses, saxophones, Hammond organs, pipe organs, pianos, electric basses, guitars (typically electric guitars) and drums and cymbals, with a populist repertoire which also included jazz versions of pop songs and nursery rhymes. rdf:langString
O trad jazz é um género de jazz com origem nas décadas de 50 e 60, popular no Reino Unido. Este estilo de jazz tinha por base o Dixieland e o ragtime. rdf:langString
Tradiční jazz vznikl původně jen jako spontánní lidový hudební proud v americkém přístavním městě New Orleans na řece Mississippi. Stalo se tak kolem přelomu 19. a 20. století. New Orleans bylo v té době velice rušné přístavní město na veliké řece, které žilo velmi rušným společenským i hospodářským životem. Díky černošskému a kreolskému obyvatelstvu a někdejšímu francouzskému kulturnímu vlivu se zde po dlouhou dobu před tím mísily hudební tradice černošské, evropské, indiánské i anglosaské. Město žilo pravidelným průvody za doprovodu hudby, pyšnilo se i okázalými pohřby, každoročně se zde pořádal karneval. To vše dohromady vytvořilo podhoubí, živnou půdu pro vznik zcela nového hudebního stylu – jazzu. Ten se prosazoval nejprve nejspíš v pochodových a promenádních kapelách, později se přes rdf:langString
Traditional Jazz, in Bezug auf die Entwicklung in England auch Trad Jazz genannt, gilt als eine Stilrichtung des Jazz, die sich Anfang der 1940er bis in die 1950er Jahre vor allem ausgehend von den USA und Großbritannien sich durchsetzte und noch heute zahlreiche Anhänger hat. Der Begriff wird aber in leicht unterschiedlichem Sinn gebraucht. Der Traditional Jazz ist eine musikalische Adaption des Old Style / New-Orleans-Jazz und des Dixieland, wobei er in verschiedenen Revival-Bewegungen auch mit anderen Stilen vermischt wird wie Chicago-Jazz und Swing und lokale europäische Musikstile (Folk) und Pop. Reclams Jazzführer definierte Traditional Jazz synonym zu Stilen des Prämodernen Jazz (vor Modern Jazz). rdf:langString
Tradicia ĵazo estas stilo de ĵazo, kiu komence de la 1940-aj jaroj ĝis en la 1950-aj jaroj venkis ĉefe en anglalingvaj landoj kiel Britujo aŭ Aŭstralio kaj ankoraŭ nuntempe havas multajn adeptojn. Tradicia ĵazo estas muzika adaptigo de la novorleana ĵazo kaj de diksilando. Britaj kaj aŭstraliaj muzikistoj kaj bandoj kopiis la stilon de iliaj modeluloj, ekzemple de Sidney Bechet, Bix Beiderbecke, Muggsy Spanier aŭ King Oliver. rdf:langString
"Hot" (en inglés, "caliente") es una denominación genérica que han utilizado los musicólogos para englobar todos los estilos que se desarrollaron en el jazz anterior a 1930. Engloba, por tanto, los estilos Nueva Orleans, Dixieland, Chicago, y Nueva York. De una manera un tanto informal pero de uso extendido, puede entenderse hot jazz como sinónimo de jazz tradicional, si excluimos de este el estilo swing rdf:langString
Traditionell jazz, tradjazz, dixielandjazz är den jazzmusik som utvecklades under tidigt 1900-tal, och får anses som jazzens första stil/genre. Framträdande musiker var exempelvis Louis Armstrong, Sidney Bechet, Kid Ory med flera. Denna revival ledde även till att unga musiker inte bara i USA (exempelvis ) utan också på många håll runt om i världen tillägnade sig den traditionella jazzen och gjorde inspelningar och konserter som ytterligare spred tradjazzen. I Sverige var den så kallade musik i traditionell stil. rdf:langString
rdf:langString Tradiční jazz
rdf:langString Traditional Jazz
rdf:langString Tradicia ĵazo
rdf:langString Hot
rdf:langString Jazz tradizional
rdf:langString トラッド・ジャズ
rdf:langString Trad jazz
rdf:langString Trad jazz
rdf:langString Traditionell jazz
rdf:langString Trad jazz
rdf:langString Trad jazz
xsd:integer 1284864
xsd:integer 1120905858
rdf:langString Humphrey Lyttelton, an advocate for the trad jazz revival
rdf:langString * Trumpets * trombones * clarinets * banjos * double basses * drums * electric guitars * pipe organs * saxophones * electric basses * pianos * hammond organs
rdf:langString Tradiční jazz vznikl původně jen jako spontánní lidový hudební proud v americkém přístavním městě New Orleans na řece Mississippi. Stalo se tak kolem přelomu 19. a 20. století. New Orleans bylo v té době velice rušné přístavní město na veliké řece, které žilo velmi rušným společenským i hospodářským životem. Díky černošskému a kreolskému obyvatelstvu a někdejšímu francouzskému kulturnímu vlivu se zde po dlouhou dobu před tím mísily hudební tradice černošské, evropské, indiánské i anglosaské. Město žilo pravidelným průvody za doprovodu hudby, pyšnilo se i okázalými pohřby, každoročně se zde pořádal karneval. To vše dohromady vytvořilo podhoubí, živnou půdu pro vznik zcela nového hudebního stylu – jazzu. Ten se prosazoval nejprve nejspíš v pochodových a promenádních kapelách, později se přestěhoval i do zdejších četných zábavních podniků. Černošští hudebníci, obvykle prakticky zcela bez jakéhokoliv hudebního vzdělání a tudíž neznalí not, do těchto lidových orchestrů postupně zanášeli své spontánní improvizační umění, svůj cit a přirozený smysl pro hudbu, své melodické ozdobné prvky, své harmonické postupy, své .
rdf:langString Traditional Jazz, in Bezug auf die Entwicklung in England auch Trad Jazz genannt, gilt als eine Stilrichtung des Jazz, die sich Anfang der 1940er bis in die 1950er Jahre vor allem ausgehend von den USA und Großbritannien sich durchsetzte und noch heute zahlreiche Anhänger hat. Der Begriff wird aber in leicht unterschiedlichem Sinn gebraucht. Der Traditional Jazz ist eine musikalische Adaption des Old Style / New-Orleans-Jazz und des Dixieland, wobei er in verschiedenen Revival-Bewegungen auch mit anderen Stilen vermischt wird wie Chicago-Jazz und Swing und lokale europäische Musikstile (Folk) und Pop. Reclams Jazzführer definierte Traditional Jazz synonym zu Stilen des Prämodernen Jazz (vor Modern Jazz). Nach Lawrence Gushee kam der Begriff in Schriften Ende der 1930er Jahre auf um in polemischer Weise den Swing der 1930er Jahre vom älteren Jazz der 1920er Jahre abzugrenzen, wurde aber später auf die New Orleans Revival Bands übertragen und wird nach Gushee (1984) nur noch in diesem Sinn gebraucht. Treibende Kräfte waren nach Gushee: 1. Aufnahmen prominenter schwarzer Jazzmusiker im vorgeblich authentischen New Orleans Stil der 1920er Jahre (Sidney Bechet, der besonders in Frankreich sehr einflussreich war und etwa Claude Luter beeinflusste, Jelly Roll Morton, Jimmie Noone) ab etwa 1938, 2. Aufnahmen weißer Musiker mit explizitem Bezug auf die 1920er Jahre (besonders Turk Murphy, Lu Watters in San Francisco), 3. Aufnahmen von älteren schwarzen New Orleans Musikern, die sonst kaum außerhalb Louisianas aufgetreten waren (Kid Rena, Bunk Johnson, George Lewis), fortgesetzt im Umfeld der Preservation Hall, 4. Aufnahmen in den 1950er Jahren älterer Dixieland Musiker, die ihren Ruhestand in New Orleans verbrachten, häufig unter dem Dach des New Orleans Jazz Club. Gushee sieht darin aber eher einen an der Marktnachfrage orientierten regionalen Stil und ebenso im eklektischen Repertoire und der Mischung unterschiedlichster Stile der sich daran anschließenden international erfolgreichen Traditional Jazz Bewegung (nach Gushee besonders außerhalb der USA aktiv und erfolgreich). Nach Ansicht der britischen Autoren des Rough Guide ist Trad (als Bezeichnung für Traditional Jazz in England) eine ausschließlich in Europa vorkommende Form des Dixieland Jazz. Sie sehen das auch als primäre Erfolgsgeschichte britischer Gruppen, begründet im enormen Erfolg des Skiffle von Chris Barber, Lonnie Donegan und anderen Anfang der 1950er Jahre, die aber auch Bands einer Vielzahl weniger begabter Musiker nach sich gezogen habe (nach den Autoren des Rough Guide war deren Erfolg in den 50ern nur mit der Hochzeit des Swing in den 30ern zu vergleichen). In den 1950er und 1960er Jahren bestand auch eine Durchlässigkeit des Trad in England zu anderen Musikrichtungen wie Rock, Blues und Pop. Positiv sehen die Rough Guide Autoren dessen Rolle als Sprungbrett vieler europäischer Jazzmusiker, die dann einen eigenen Stil entwickelten. Im New Grove Dictionary of Jazz wird dies explizit als Trad von Traditional Jazz unterschieden. Nach Shipton endete diese Bewegung spätestens um 1965 (dazu bei trugen Auseinandersetzungen zwischen Anhängern traditioneller und moderner Jazzstile und Unruhen zwischen Fans beim Beaulieu Festival 1960). Einige Bands wie die von Chris Barber setzten ihren Erfolg aber unvermindert fort. In den Niederlanden gab es die Dutch Swing College Band, in Skandinavien Papa Bue’s Viking Jazzband und in Deutschland waren unter anderem die Barrelhouse Jazzband und die Old Merry Tale Jazzband erfolgreich. Häufig spielen in den Traditional Jazz Bands Amateure. Bei einigen war der Einfluss des Chicago-Jazz stärker, bei anderen das New Orleans Revival und es wechselten auch die Stile im Lauf des Bestehens der Bands. Während der 1950er und beginnenden 1960er wurde Traditional Jazz bevorzugt zum Skip Jive oder nach Swingdance-Elementen getanzt. Die meisten Anhänger des Trad Jazz bevorzug(t)en dabei eher eine „traditionelle“ Instrumentierung, die sich am klassischen New Orleans Jazz orientiert und zumeist mit einem Solo am Ende des Stücks endet.
rdf:langString Tradicia ĵazo estas stilo de ĵazo, kiu komence de la 1940-aj jaroj ĝis en la 1950-aj jaroj venkis ĉefe en anglalingvaj landoj kiel Britujo aŭ Aŭstralio kaj ankoraŭ nuntempe havas multajn adeptojn. Tradicia ĵazo estas muzika adaptigo de la novorleana ĵazo kaj de diksilando. Britaj kaj aŭstraliaj muzikistoj kaj bandoj kopiis la stilon de iliaj modeluloj, ekzemple de Sidney Bechet, Bix Beiderbecke, Muggsy Spanier aŭ King Oliver. Estas disputate, ĉu la termino „tradicia ĵazo“ por puristoj estas vlida, ĉar en la muzika praktiko bandoj kiel tiuj de Chris Barber aŭ Lonnie Donegan ankaŭ enmiksas elementojn de eŭropaj muzikstilojn (ekz. de popolmuziko aŭ skiflo) en la origine nigrusonan ĵazon. Parte, aparte en la bando de Alex Welsh, observeblas tralasemo al moderna ĵazo. Dum la 1950-aj kaj komencaj 1960-aj jaroj oni dancis pri tradicia ĵazo precipe ĵivon aŭ svingon. La plej multaj adeptoj de tradicia ĵazo preferis je tio tradician instrumentadon, kiu orientiĝis je klasika novorleana ĵazo kaj plej ofte finiĝas per soloo je la fino de muzikpeco. Tutmonde tamen venkis pli la moderna ĵazo, al kiu sin dediĉas diskeldonejoj kiel Blue Note.
rdf:langString "Hot" (en inglés, "caliente") es una denominación genérica que han utilizado los musicólogos para englobar todos los estilos que se desarrollaron en el jazz anterior a 1930. Engloba, por tanto, los estilos Nueva Orleans, Dixieland, Chicago, y Nueva York. De una manera un tanto informal pero de uso extendido, puede entenderse hot jazz como sinónimo de jazz tradicional, si excluimos de este el estilo swing El término ha sido discutido entre la crítica de finales del siglo XX, debido a su utilización ideológica por parte de los sectores más conservadores de la musicología jazzística (Hughes Panassié, Ortiz Oderigo...), aunque su uso es útil desde una perspectiva organizativa y didáctica.
rdf:langString Hot (euskaraz: «Beroa») edo Jazz tradizionala, musikologoek 1930 aurretik garatutako jazzari deitzen diote. Urte askoan Hot eta Jazz sinonimoak ziren. Hot barruan, data hori arte, sailkapen horretan estilo guztiak sartzen dira: New Orleans, Dixieland, Chicago eta New York. Bakarrik kanpoan swing estiloa uzten da. Kontzeptuaren inguruko eztabaida ugari izan dira XX. mendearen bukaeran zeren eta, askoren ustez, jazz-musikologo kontserbadoreenek (Hughes Panassié, Ortiz Oderigo...) ideologikoki erabili baitute. Dena dela, antolaketaren ikuspuntutik, kontzeptu erabilgarria da.
rdf:langString トラッド・ジャズ(Trad jazz、「伝統的なジャズ (traditional jazz)」の略)は、1950年代と1960年代におけるイギリスのジャズの一形態であり、クリス・バーバー、アッカー・ビルク、ケニー・ボール、ケン・コリアー、モンティ・サンシャインなどのミュージシャンが演奏を行った。ニューオーリンズのディキシーランド・ジャズのリバイバルに基づいており、トランペット、トロンボーン、クラリネット、バンジョー、ダブルベース、ドラムを使い、ポップ・ソングやナーサリー・ライムのジャズ・バージョンを含む一般向けのレパートリーを伴うものであった。
rdf:langString Trad jazz, short for "traditional jazz", is a form of jazz in the United States and Britain in the 1930s, 1940s, 1950s and 1960s, played by musicians such as Chris Barber, Acker Bilk, Kenny Ball, Ken Colyer and Monty Sunshine, based on a revival of New Orleans Dixieland jazz, on trumpets, trombones, clarinets, tambourines, banjos, double basses, saxophones, Hammond organs, pipe organs, pianos, electric basses, guitars (typically electric guitars) and drums and cymbals, with a populist repertoire which also included jazz versions of pop songs and nursery rhymes.
rdf:langString Traditionell jazz, tradjazz, dixielandjazz är den jazzmusik som utvecklades under tidigt 1900-tal, och får anses som jazzens första stil/genre. Framträdande musiker var exempelvis Louis Armstrong, Sidney Bechet, Kid Ory med flera. Under swing-epoken kom stilen i skymundan något men omkring 1940 skedde en revival (återfödelse) i och med dels att en del musiker återupptäcktes (exempelvis Bunk Johnson, George Lewis) och fick göra inspelningar, för många av dem var det de första skivinspelningar de gjort, dels gjorde redan berömda musiker uppmärksammade inspelningar i den traditionella stilen (Armstrong-Bechet). Louis Armstrong, som under mer än ett decennium främst spelat med stora orkestrar, bildade under mitten av 1940-talet sina All-Stars, en grupp med den traditionella sättningen trumpet, trombon, klarinett, piano, bas och trummor. Denna revival ledde även till att unga musiker inte bara i USA (exempelvis ) utan också på många håll runt om i världen tillägnade sig den traditionella jazzen och gjorde inspelningar och konserter som ytterligare spred tradjazzen. I Sverige var den så kallade musik i traditionell stil.
rdf:langString O trad jazz é um género de jazz com origem nas décadas de 50 e 60, popular no Reino Unido. Este estilo de jazz tinha por base o Dixieland e o ragtime.
xsd:nonNegativeInteger 5827

data from the linked data cloud