Tocharian languages

http://dbpedia.org/resource/Tocharian_languages an entity of type: Thing

Les langues tokhariennes, ou agni-kuči, sont une branche de la famille des langues indo-européennes parlées et écrites dans le bassin du Tarim au Ier millénaire apr. J.-C., au sud de l'actuelle région autonome du Xinjiang en Chine. Il est possible qu'elles remontent dans la région au début du IIe millénaire av. J.-C. mais sans preuve définitive. Elles ont disparu avec l'arrivée des peuples turcophones (en particulier, les Ouïghours), au IXe siècle. rdf:langString
トカラ語(トカラご、トハラ語、英:Tocharian languages)は、現在の中華人民共和国新疆ウイグル自治区のタリム盆地北縁(天山南路)にあたる地域で8世紀頃まで話されていた言語である。インド・ヨーロッパ語族に属し、独立した語派「トカラ語派」に分類されている。言語は膠着語的な性格を有していたことが分かっている。死語となった言語の一つである。 rdf:langString
Il tocario (il nome è convenzionale) è un ramo delle lingue indoeuropee che era parlato nello Xinjiang. Esso è testimoniato da testi redatti in due dialetti: l'agneo (dal sito di Karasahr), più comunemente detto tocario A (codice ISO 639-3 xto), o tocario orientale, e il cuceo (dal sito di Kucha), meglio noto come tocario B (codice ISO 639-3 txb), o tocario occidentale. Entrambe queste lingue sono estinte da più di un millennio ed erano ancora ignote ai glottologi dell'Ottocento. La loro scoperta avvenne nel corso di una spedizione archeologica guidata da Aurel Stein nel 1906-08. rdf:langString
Het Tochaars is een dode taal die oorspronkelijk gesproken werd door de bewoners in de Turpanlaagte en het Tarimbekken in Centraal-Azië, in de tegenwoordige Chinese provincie Sinkiang. De taal behoort tot de Indo-Europese talen, specifieker de Kentumtalen. rdf:langString
As línguas tocarianas ou tocárias constituem um dos ramos mais obscuros da família indo-europeia, já extinto. Dois idiomas pertencentes ao ramo são hoje conhecidos, o e o , a partir de manuscritos criados entre os séculos V e VIII na Bacia do Tarim, na Ásia Central, no território correspondente à atual província de Xinjiang, na China. Os manuscritos sobreviventes mais antigos em Tocariano B são datados do século V ou talvez até mesmo do final do século VI, tornando o tocariano uma língua da Antiguidade Tardia contemporânea do idioma gótico, da língua armênia clássica e do irlandês arcaico. rdf:langString
Тоха́рські мо́ви — група індоєвропейських мов, що складається з мертвих «тохарської А» («східно-тохарська», також карашарська або агнеанська) і «тохарської Б» («західно-тохарська», також кучанська). Тохарськими мовами в I тис. до н. е. та в I тис. н. е. говорили на території Таримської западини (оази Турфан, Куча, Лоулань та ін.) rdf:langString
吐火羅語(英語:Tocharian languages)是印歐語系最東方的一族顎音類語言,現已滅亡。 rdf:langString
اللغات التخارية هي لغات من عائلة هندو-أوروبية ويقصد بالإسم أيضا على (Tocharian A) و (Tocharian B) وحسب المخطوطات التي عثر عليها فإنها تعود للقرن سادس، ولكنها تختلف على نحو فاقع عن اللغات الهندو-الإيرانية. على سبيل المثال، هذه اللغة تخلو من خاصية “التستيم” satemization المميزة للغات الهندو-الإيرانية واللغات القريبة منها. في كلمة “مئة” هي هكذا kante، أي أنها لا تبدي التستيم. rdf:langString
El tokhari és una llengua pertanyent a l'antiga branca de l'oest de l'actual Xina de la família indoeuropea. Es conserven poques evidències materials d'aquests idiomes ja extints. La major part són documents administratius escrits amb un sistema sil·làbic propi. Comparteix trets amb les llengües romàniques, cèltiques i indoàries, si bé presenta innovacions que l'allunyen de tots els altres idiomes de la família, com la declinació en nou casos. rdf:langString
Vymřelý tocharský jazyk patří do rodiny indoevropských jazyků a mluvilo se jím v národě Tocharů ve druhé polovině prvního tisíciletí n. l. v Tarimské pánvi v dnešní Ujgurské AO Xinjiang (Sin-ťiang) na úplném severozápadě Číny. Navrhli název „tocharština“ a diferencovali obě varianty – A a B. Pouze v tocharštině B existují vedle textů náboženských také texty užitné (nákresy klášterů, obchodní dokumenty, lékařské texty). Toto vedlo k teorii, že tocharština A byla v čase vzniku pramenů mrtvým, čistě liturgickým jazykem, tocharština B pak jazykem živým, všedně užívaným. rdf:langString
Οι Τοχαρικές γλώσσες αποτέλεσαν μια ομάδα δύο γλωσσών (με τα ως τώρα δεδομένα) ινδοευρωπαϊκής προέλευσης. Η ύπαρξή τους ανακαλύφθηκε πρόσφατα, στις αρχές του 20ου αιώνα, όταν αρχαιολόγοι βρήκαν πινακίδες γραμμένες σε αυτές. Οι γλωσσολόγοι διακρίνουν την ομάδα αυτή σε Τοχαρική Α (ή Ανατολική Τοχαρική) και σε Τοχαρική Β (ή Δυτική Τοχαρική) και πιθανότατα ομιλούντο ήδη είτε αυτές είτε ο κοινός τους πρόγονος από τον δεύτερο αιώνα π.Χ. στην περιοχή της Ανατολικής Τουρκμενίας. Τα πρώτα κείμενα στις γλώσσες αυτές που έχουν σωθεί χρονολογούνται από τον έκτο μ.Χ αιώνα και το περιεχόμενό τους αφορά σε μεγάλο βαθμό μεταφράσεις από τα Σανσκριτικά. Η Τοχαρική γραφή αποτελεί μια εκδοχή γειτονικών βόρειων ινδικών συστημάτων γραφής. Η γλώσσα ομιλούνταν στην κεντρική Ασία στη σημερινή επαρχία Ξινγιάνγκ της rdf:langString
Die tocharischen Sprachen sind ein ausgestorbener Sprachzweig der indogermanischen Sprachfamilie, der in Schriftzeugnissen zumeist aus der zweiten Hälfte des 1. Jahrtausends n. Chr. im Tarimbecken im heutigen Uigurischen Autonomen Gebiet Xinjiang überliefert ist. rdf:langString
La toĥara lingvaro estas formortinta branĉo de la hindeŭropa lingvaro. Oni konas ĝin nur per manskribaĵoj, datitaj de la 6-a ĝis la 8-a jarcento k.e. kaj trovataj en oazaj urboj ĉe la norda limo de la Tarim-baseno (nun parto de Ŝinĝjango en nordokcidenta Ĉinio). La malkovro de tiuj lingvoj en la frua 20-a jarcento kontraŭdiris la antaŭe dominantan ideon pri orienta-okcidenta divido en la hindeŭropaj lingvoj per la izogloso kentum-satem, kaj kontribuis al renovigita studado de la familio. Identante la aŭtorojn kun la popolo de antikva Baktrio (Toĥaristano), fruaj aŭtoroj nomis la lingvojn "toĥaraj." Kvankam oni hodiaŭ ĝenerale konsideras tiun identon erara, la nomo restis. rdf:langString
El tocario es un grupo de lenguas indoeuropeas que constituye la rama más desconocida de los idiomas del grupo indoeuropeo. Está formado por dos idiomas, el tocario A (turfanio, arsi o tocario oriental) y el tocario B (kucheano o tocario occidental). Estas lenguas se hablaron aproximadamente entre los siglos VI y VIII, hasta que se extinguieron al asimilarse sus hablantes con las tribus uigures. rdf:langString
Tokariera izeneko hizkuntza multzoa gutxien ezagutzen den familia indoeuroparraren adar galdu bat da. VIII. mendea arteko eskuizkribu batzuei esker da ezaguna. Bi hizkuntzak osatzen dute: A tokarierak (turfaniera, arsiera edo ekialdeko tokariera izenez ere ezaguna) eta B tokarierak (kutxeera edo mendebaldeko tokariera). Hizkuntza horiek gutxi gorabehera VIII. mendea arte hitz egin ziren, hiztunak uigurrera erabiltzen hasi arte. rdf:langString
Teanga Ind-Eorpach í an Tocáiris, nó, le bheith beacht, dhá theanga a bhfuil gaol dlúth acu le chéile agus a bhíodh á labhairt i lár na hÁise, in Imchuach Tarin, áit a bhfuil réigiún féinrialaitheach Xinjiang in Iarthar na Síne inniu. Ba é , taiscéalaí Ungárach a bhain amach saoránacht na Ríochta Aontaithe, an chéad duine a tháinig trasna ar iarsmaí na Tocáirise, agus é ag déanamh taistil i bhFásach Taklamakan i dtús na fichiú haoise. rdf:langString
Bahasa Tokharia adalah salah satu cabang rumpun bahasa Indo-Eropa yang kurang jelas sejarahnya. Bahasa ini terbagi menjadi dua dialek yaitu bahasa -- Tokharia A (Bahasa Turfania atau Tokharia Timur) dan Bahasa Tokharia B (Bahasa Kuchea atau Tokharia Barat), keduanya sudah lama punah. Bahasa Tokharia terlihat banyak kemiripan dengan bahasa-bahasa Jermanik dan Keltik, daripada bahasa Indo-Eropa lainnya. Contoh-contoh bahasa Tokharia ditemukan di situs-situs arkeologi di Kucha dan Karasahr. rdf:langString
The Tocharian (sometimes Tokharian) languages (/təˈkɛəriən/ or /təˈkɑːriən/), also known as Arśi-Kuči, Agnean-Kuchean or Kuchean-Agnean, are an extinct branch of the Indo-European language family spoken by inhabitants of the Tarim Basin, the Tocharians. The languages are known from manuscripts dating from the 5th to the 8th century AD, which were found in oasis cities on the northern edge of the Tarim Basin (now part of Xinjiang in northwest China) and the Lop Desert. The discovery of these languages in the early 20th century contradicted the formerly prevalent idea of an east–west division of the Indo-European language family as Centum and satem languages, and prompted reinvigorated study of the Indo-European family. Scholars studying these manuscripts in the early 20th century identified rdf:langString
토하라어 또는 토카라어, 토카르어, 토카리아어(영어: Tocharian(Tokharian) languages)는 지금의 신장 타림 분지에서 쓰이던 인도유럽어족의 언어이다. 토하라어 A(아그나어, 동토하라어)와 토하라어 B(쿠차어, 서토하라어)로 이루어져 있으며, 인도유럽어족에 속하는 언어 가운데에서는 가장 동쪽에서 쓰이는 언어이였지만 사멸하였다. 토하라인은 기원전 2세기 모두 인도 북부로 이동했고 언어는 기원전 37세기경에서 기원전 2세기까지 쓰였으며 인도 북부에 남아있는 브라흐미 문자를 토하라어로 추측하는 설이 있어 인도 북부에서 서기 9세기 경까지 쓰인 뒤 사멸했다는 설이 있다. 토하라어는 인도유럽어족의 독립적인 어파인 토하라어파를 형성한다. 굴절어가 아닌 교착어적인 성격을 지니고 있었던 것으로 알려졌다. 칭화대학 싱룽 연구소에서는 토하라어가 상고 한자에 영향을 주었으며 그들이 서융이라 불렸고 후에 중원에서 서쪽 야만인으로 불린 진나라가 서융의 후예라고 주장하지만 서양학자들은 이 주장을 서북공정의 일환으로 본다. rdf:langString
Języki tocharskie – grupa języków indoeuropejskich, które występowały na obszarze wschodniego Turkiestanu Chińskiego i Azji Środkowej. Na pustyni Takla-Makan odkryto spisane na liściach palmowych teksty religijne w dwóch odmianach języków tocharskich: język tocharski A (wschodni) i język tocharski B (zachodni). Teksty te, zapisane pismem brahmi, pochodzą z okresu V–VIII wieku n.e. i są przekładami indyjskich tekstów spisanych w sanskrycie. Języki tocharskie wymarły po VIII wieku wraz z kulturą Tocharów, którzy zostali najechani i podbici przez Ujgurów. rdf:langString
Тоха́рские языки́ (ārsí-kučaññe или арси-кушанские языки, санскр. Tushāra) — группа индоевропейских языков, состоящая из мёртвых «тохарского А» («восточно-тохарский» — ārsí") и «тохарского Б» («западно-тохарский» — kučaññe). На них говорили между I тыс. до н. э. и I тыс. н. э. на территории Таримской впадины (оазисы Турфан, Куча, Лоулань и др.). Дошедшие до нас памятники относятся к VI—VIII векам; первые из них обнаружил в начале XX века англо-венгерский путешественник Аурель Стейн. Название языков как «тохарские» — условное, так как самоназвание их носителей — ārsí и kučaññe, а «истинные» тохары-юэчжи к этим языкам не имели отношения. rdf:langString
Tokhariska betecknar två utdöda närbesläktade indoeuropeiska språk i Centralasien, tokhariska A (även östtokhariska, turfanska) och tokhariska B (även västtokhariska, koucheanska). Språken är kända från texter skrivna från 500- till 700-talet e.Kr. Manuskripten är skrivna med indisk brahmiskrift och påträffades i början av 1900-talet i den nuvarande autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina, och i närbelägna Dunhuang i provinsen Gansu. Hittills har cirka 5 000 texter påträffats. Dessa består främst av översättningar från sanskrit av buddhistiska texter. Ordexempel: rdf:langString
rdf:langString Tocharian languages
rdf:langString لغات تخارية
rdf:langString Tokhari
rdf:langString Tocharské jazyky
rdf:langString Tocharische Sprachen
rdf:langString Τοχαρικές γλώσσες
rdf:langString Toĥara lingvaro
rdf:langString Lenguas tocarias
rdf:langString Tokariera
rdf:langString An Tocáiris
rdf:langString Bahasa Tokharia
rdf:langString Langues tokhariennes
rdf:langString Lingua tocaria
rdf:langString トカラ語
rdf:langString 토하라어
rdf:langString Języki tocharskie
rdf:langString Tochaars
rdf:langString Línguas tocarianas
rdf:langString Tokhariska språk
rdf:langString Тохарские языки
rdf:langString Тохарські мови
rdf:langString 吐火罗语
rdf:langString Tocharian
xsd:integer 31273
xsd:integer 1122062040
xsd:integer 0
xsd:integer 0
rdf:langString right
rdf:langString Indo-European migrations, with location of the Afanasievo culture and their probable Tocharians descendants.
rdf:langString center
rdf:langString horizontal
xsd:integer 9
rdf:langString right
rdf:langString Right: One of the painters, with a label in Tocharian: Citrakara Tutukasya "The Painter Tutuka". Cave of the Painters, Kizil Caves, circa 500 AD.
rdf:langString Left: So-called "Tocharian donors" fresco, Qizil, Tarim Basin. These frescoes are associated with annotations in Tocharian and Sanskrit made by their painters. They were carbon dated to 432–538 AD. The style of the swordsmen is now considered to belong to the Hephthalites, from Tokharistan, who occupied the Tarim Basin from 480 to 560 AD, but spoke Bactrian, an Eastern Iranian language.
rdf:langString QizilDonors.jpg
rdf:langString The Painter Tutuka Cave of the Painters, Kizil Caves, circa 500 CE.jpg
xsd:integer 400
rdf:langString no
rdf:langString
xsd:integer 2
xsd:integer 330
xsd:integer 400
rdf:langString اللغات التخارية هي لغات من عائلة هندو-أوروبية ويقصد بالإسم أيضا على (Tocharian A) و (Tocharian B) وحسب المخطوطات التي عثر عليها فإنها تعود للقرن سادس، ولكنها تختلف على نحو فاقع عن اللغات الهندو-الإيرانية. على سبيل المثال، هذه اللغة تخلو من خاصية “التستيم” satemization المميزة للغات الهندو-الإيرانية واللغات القريبة منها. المقصود بالتستيم هو تغوير palatalization أو تقديم fronting بعض أصوات الصحة الطبقية velar consonants الموروثة من اللغة الهندو-أوروبية البدائية Proto-Indo-European (راجع المقالات المعنونة باسم الأصوات البشرية للمزيد من المعلومات حول المصطلحات الصوتية). المثال الشهير هو كلمة *ḱm̩tom الهندو-أوروبية التي تعني “مئة”. هذه الكلمة تحولت في اللغة اللاتينية إلى centum (تلفظ /kentum/)، وفي اللغة الإيرانية الأبستاقية Avestan تحولت إلى satəm. الصوت الأول في الكلمة اللاتينية حافظ على موقعه الطبقي velar، ولكنه في الكلمة الإيرانية تقدم نحو غار الحنك hard palate. كلمة “تستيم”satemization هي مشتقة من كلمة satəm الإيرانية. في كلمة “مئة” هي هكذا kante، أي أنها لا تبدي التستيم.
rdf:langString El tokhari és una llengua pertanyent a l'antiga branca de l'oest de l'actual Xina de la família indoeuropea. Es conserven poques evidències materials d'aquests idiomes ja extints. La major part són documents administratius escrits amb un sistema sil·làbic propi. El conjunt de llengües tokhàries formen la branca més desconeguda de les llengües indoeuropees. Els experts coincideixen en pensar que està formada per dos idiomes mútuament inintel·ligibles, tokhari A (turfani, arsi o tokhari oriental) i tokhari B (kutxeu o tokhari occidental). Aquestes llengües es parlaren aproximadament entre els segles VI i VIII, abans que s'extingissin en assimilar-se els seus parlants amb les tribus uigurs. Ambdues llengües es van parlar a la conca del Tarim, a l'Àsia central, on avui hi ha la província xinesa de Xinjiang, i al desert de Lop Nor. El nom prové dels tokharis (en grec: Τόχαροι, "Tókharoi") i el terme Tokharistan normalment fa referència a la Bàctria del primer mil·lenni. Un text turquès es refereix al llenguatge turfani (tokhari A) com a twqry. La seva interpretació és difícil, però F. W. K. Müller l'ha associat amb el nom dels tókharoi de Bàctria. Comparteix trets amb les llengües romàniques, cèltiques i indoàries, si bé presenta innovacions que l'allunyen de tots els altres idiomes de la família, com la declinació en nou casos. El descobriment d'aquesta família lingüística a principis del segle XX va contradir la idea anteriorment prevalent d'una divisió est-oest de la família lingüística indoeuropea a la isoglossa centum-satem. En conseqüència, l'estudi d'aquesta família família lingüística cobrà un nou interès. Identificant erròniament els autors amb el poble Tokharoi de l'antiga Bactria (Tokharistan), els primers autors van anomenar aquestes llengües «tocarianes». Aquesta denominació s'ha mantingut, si bé s'han proposat termes alternatius com agneà i kutxeà com a substitució.
rdf:langString Vymřelý tocharský jazyk patří do rodiny indoevropských jazyků a mluvilo se jím v národě Tocharů ve druhé polovině prvního tisíciletí n. l. v Tarimské pánvi v dnešní Ujgurské AO Xinjiang (Sin-ťiang) na úplném severozápadě Číny. Od roku 1890 bylo objeveno přibližně 7000 fragmentů rukopisů převážně z 5. až 8. století, které jsou psány severoindickým slabikovým písmem bráhmí a z 90 % jsou to překlady a zpracování buddhistických sanskrtových textů. Uhlíkové analýzy však ukazují, že tocharské texty byly opisovány ještě ve 12. století. Roku 1908 se podařilo německým jazykovědcům a poprvé přečíst rukopisy a identifikovat řeč jako indoevropskou. Navrhli název „tocharština“ a diferencovali obě varianty – A a B. Pouze v tocharštině B existují vedle textů náboženských také texty užitné (nákresy klášterů, obchodní dokumenty, lékařské texty). Toto vedlo k teorii, že tocharština A byla v čase vzniku pramenů mrtvým, čistě liturgickým jazykem, tocharština B pak jazykem živým, všedně užívaným. Podle jiné teorie tvoří obě varianty územní dialekty, přičemž východotocharštinou (A) se mluvilo v oáze Turfan, západotocharštinou (B) naproti tomu převážně v oblasti Kuča a v jejím okolí. (souvislosti turfanštiny a kučanštiny viz níže) Existenci třetí varianty tocharštiny, nazývané tocharštinou C, je možno vyvozovat z přejatých slov používaných v textech z okolí psaných prákrtem.
rdf:langString Οι Τοχαρικές γλώσσες αποτέλεσαν μια ομάδα δύο γλωσσών (με τα ως τώρα δεδομένα) ινδοευρωπαϊκής προέλευσης. Η ύπαρξή τους ανακαλύφθηκε πρόσφατα, στις αρχές του 20ου αιώνα, όταν αρχαιολόγοι βρήκαν πινακίδες γραμμένες σε αυτές. Οι γλωσσολόγοι διακρίνουν την ομάδα αυτή σε Τοχαρική Α (ή Ανατολική Τοχαρική) και σε Τοχαρική Β (ή Δυτική Τοχαρική) και πιθανότατα ομιλούντο ήδη είτε αυτές είτε ο κοινός τους πρόγονος από τον δεύτερο αιώνα π.Χ. στην περιοχή της Ανατολικής Τουρκμενίας. Τα πρώτα κείμενα στις γλώσσες αυτές που έχουν σωθεί χρονολογούνται από τον έκτο μ.Χ αιώνα και το περιεχόμενό τους αφορά σε μεγάλο βαθμό μεταφράσεις από τα Σανσκριτικά. Η Τοχαρική γραφή αποτελεί μια εκδοχή γειτονικών βόρειων ινδικών συστημάτων γραφής. Η γλώσσα ομιλούνταν στην κεντρική Ασία στη σημερινή επαρχία Ξινγιάνγκ της Κίνας. Τα Τοχαρικά έπαψαν να μιλιούνται ίσως μετά το 840 μ.Χ, κάτω από την πίεση της μετανάστευσης των Ουιγούρων.
rdf:langString La toĥara lingvaro estas formortinta branĉo de la hindeŭropa lingvaro. Oni konas ĝin nur per manskribaĵoj, datitaj de la 6-a ĝis la 8-a jarcento k.e. kaj trovataj en oazaj urboj ĉe la norda limo de la Tarim-baseno (nun parto de Ŝinĝjango en nordokcidenta Ĉinio). La malkovro de tiuj lingvoj en la frua 20-a jarcento kontraŭdiris la antaŭe dominantan ideon pri orienta-okcidenta divido en la hindeŭropaj lingvoj per la izogloso kentum-satem, kaj kontribuis al renovigita studado de la familio. Identante la aŭtorojn kun la popolo de antikva Baktrio (Toĥaristano), fruaj aŭtoroj nomis la lingvojn "toĥaraj." Kvankam oni hodiaŭ ĝenerale konsideras tiun identon erara, la nomo restis. La dokumentoj registras du proksime rilatajn lingvojn, nome la "A-toĥara" ("la orienta toĥara," "la agnea" aŭ "la turfana") kaj la "B-toĥara" ("la okcidenta toĥara" aŭ "la kuĥea"). La temoj de la tekstoj sugestas, ke la A-toĥara estis pli arkaika kaj uzata kiel Budhisma liturgia lingvo, dum la B-toĥara estis pli aktive parolata en la tuta areo de Turfan en la oriento ĝis en la okcidento. Aro de pruntovortoj kaj nomoj, trovitaj en prakritaj dokumentoj, nomiĝis "la C-toĥara." Tiuj lingvoj formortis post kiam tjurkaj ujguroj etendiĝis en la Tarim-basenon en la 9-a jarcento k.e. dum la islamigo kaj tjurkigo de Ŝingjango.
rdf:langString El tocario es un grupo de lenguas indoeuropeas que constituye la rama más desconocida de los idiomas del grupo indoeuropeo. Está formado por dos idiomas, el tocario A (turfanio, arsi o tocario oriental) y el tocario B (kucheano o tocario occidental). Estas lenguas se hablaron aproximadamente entre los siglos VI y VIII, hasta que se extinguieron al asimilarse sus hablantes con las tribus uigures. Ambas lenguas se hablaron en la cuenca del Tarim en Asia Central, en lo que en la actualidad es la provincia china de Xinjiang. El nombre viene de los tocarios (en griego: Τόχαροι, "tojaroi") de los historiadores griegos (Ptolomeo VI, 11, 6). Estos se identifican en ocasiones con los yuezhi y los kushana, y el término Tocaristán normalmente hace referencia a la Bactria del primer milenio. Un texto túrquico se refiere al lenguaje turfanio (tocario A) como twqry. Su interpretación es difícil, pero F. W. K. Müller la ha asociado con el nombre de los tokharoi de Bactria.
rdf:langString Die tocharischen Sprachen sind ein ausgestorbener Sprachzweig der indogermanischen Sprachfamilie, der in Schriftzeugnissen zumeist aus der zweiten Hälfte des 1. Jahrtausends n. Chr. im Tarimbecken im heutigen Uigurischen Autonomen Gebiet Xinjiang überliefert ist. Seit 1890 wurden mehr als 7600 Handschriftfragmente vorwiegend aus dem 5. bis 8. Jahrhundert entdeckt, die zum Großteil Übersetzungen und Bearbeitungen buddhistischer Sanskritwerke und wie die Originaltexte in der nordindischen Brāhmī-Schrift geschrieben sind. C14-Datierungen zeigen jedoch, dass noch im 12. Jahrhundert tocharische Texte abgeschrieben worden sind.
rdf:langString Tokariera izeneko hizkuntza multzoa gutxien ezagutzen den familia indoeuroparraren adar galdu bat da. VIII. mendea arteko eskuizkribu batzuei esker da ezaguna. Bi hizkuntzak osatzen dute: A tokarierak (turfaniera, arsiera edo ekialdeko tokariera izenez ere ezaguna) eta B tokarierak (kutxeera edo mendebaldeko tokariera). Hizkuntza horiek gutxi gorabehera VIII. mendea arte hitz egin ziren, hiztunak uigurrera erabiltzen hasi arte. Biak Erdialdeko Asiako Tarim arroan mintzatu ziren, gaur egungo Txinako Xinjiang eskualdean. Izena Ptolomeok eta beste historialari greziar batzuek aipatzen zituzten tokarioek eman zieten (grekozko Τόχαροι). Bestetan, tokarioak eta kusanekin identifikatzen dira, eta Tokaristan izenak, normalean, Kristo ondoko lehen milurteko Baktria adierazten du. Testu turkiko batek hizkuntza turfanioa aipatzen du (twqry): ez dago argi, baina W. K. Müller-ek Baktriako tokharoi izenekoez ari dela uste du.
rdf:langString Teanga Ind-Eorpach í an Tocáiris, nó, le bheith beacht, dhá theanga a bhfuil gaol dlúth acu le chéile agus a bhíodh á labhairt i lár na hÁise, in Imchuach Tarin, áit a bhfuil réigiún féinrialaitheach Xinjiang in Iarthar na Síne inniu. Ba é , taiscéalaí Ungárach a bhain amach saoránacht na Ríochta Aontaithe, an chéad duine a tháinig trasna ar iarsmaí na Tocáirise, agus é ag déanamh taistil i bhFásach Taklamakan i dtús na fichiú haoise. An dá chineál Tocáirise atá ann, is gnách Tocáiris A agus Tocáiris B a thabhairt orthu. (Tá, fiú, an tríú cineál Tocáirise ann, mar atá, Tocáiris C, ach níl téacsanna ná doiciméid sa teanga sin ann - is í an t-aon fhianaise atá fágtha ná ainmneacha agus focail iasachta i dteangacha eile.) An litríocht atá fágtha againn sa chéad teanga acu, níl ann go bunúsach ach aistriúcháin ar scríbhinní reiligiúnacha Búdaíocha. An dara teanga acu, áfach, nó Tocáiris B, tá a lán ábhair shaolta scríofa inti: comhfhreagras idir na mainistreacha Búdaíocha, pasanna do na carbháin, agus dán grá amháin, mar shampla. Cé go bhfuil an dá chineál Tocáirise dlúthghaolmhar le chéile, tá siad chomh difriúil nach raibh siad intuigthe ag cainteoirí a chéile, de réir dhealraimh. Is é an tátal a bhain na teangeolaithe as an iomlán gur féidir gur leagan seanársa den teanga a bhí i gceist le Tocáiris A, teanga naofa a bhí á saothrú ag lucht léinn na mainistreach, agus gurbh í Tocáiris B an teanga a bhí á labhairt mar theanga bheo san am. Níl na saineolaithe go léir ar aon fhocal faoin teoiric seo, áfach.
rdf:langString Bahasa Tokharia adalah salah satu cabang rumpun bahasa Indo-Eropa yang kurang jelas sejarahnya. Bahasa ini terbagi menjadi dua dialek yaitu bahasa -- Tokharia A (Bahasa Turfania atau Tokharia Timur) dan Bahasa Tokharia B (Bahasa Kuchea atau Tokharia Barat), keduanya sudah lama punah. Bahasa Tokharia terlihat banyak kemiripan dengan bahasa-bahasa Jermanik dan Keltik, daripada bahasa Indo-Eropa lainnya. Kedua bahasa ini pernah dipertuturkan di dataran rendah Tarim di Asia Tengah, sekarang bagian dari provinsi Xinjiang Republik Rakyat Tiongkok. Para penutur bahasa ini diidentifikasikan sebagai orang '' yang disebut dalam sumber-sumber Yunani. Nama bahasa "Tokharia" sendiri sebenarnya spekulatif. Sumber-sumber Tiongkok sendiri menyebut mereka sebagai kaum 'nomaden barbar'. Bahasa Tokharia terdokumentasikan dalam beberapa fragmen naskah-naskah manuskrip yang sebagian besar berasal dari abad ke-7 dan ke 8 Masehi (meskipun ada beberapa yang lebih tua). Naskah-naskah ini ditulis di atas daun-daun lontar, lempengan-lempengan kayu dan kertas-kertas China. Semuanya bisa tersimpan dengan baik karena iklim dataran rendah Tarim yang sangatlah kering. Bahasa ini sudah cukup tua ketika ditemukan, karena sudah ada dua dialek yang berbeda yang bisa terbaca dalam naskah-naskah ini. Keberadaan bahasa Tokharia ini tidaklah pernah terduga oleh para pakar bahasa, sampai ditemukannya fragmen-fragmen naskah kuno ini. Naskah-naskah ini ketika ditemukan, belum diketahui aksaranya. Ternyata aksara yang dipakai termasuk keluarga aksara Brahmi dari India. Bahkan isinya pun sebagian besar merupakan terjemahan teks-teks agama Buddha dalam bahasa Sanskerta. Sebagian daripada naskah-naskah ini malahan berbentuk dwibahasa sehingga bisa dianggap semacam batu Rosetta, dan memudahkan penterjemahan naskah-naskah dalam bahasa tak dikenal ini. Selain teks-teks Buddha, ada pula teks-teks agama Manichaeisme, korespondensi biara, teks-teks ekonomi, izin-izin kafilah, teks-teks kedokteran dan teks-teks . Banyak orang Tokharia memeluk ajaran dualitas Manichaeisme dan agama Buddha. Bahasa Tokharian telah membuat teori tentang penyebaran bangsa Indo-Eropa menjadi kabur, sebab mereka satu-satunya suku bangsa Indo-Eropa yang langsung menyebar ke arah timur dari tanah asal mereka yang diperkirakan di sebelah selatan Rusia atau Ukraina. Bahasa Tokharia juga merupakan bahasa kekaisaran Kushan yang tidak berlangsung lama tetapi sangat berkuasa. Bahasa Tokharia kemungkinan punah di bawah kekuasaan Uighur, yang bermula setelah orang Arab menaklukan Tokharistan pada abad ke 9 Masehi. Teori ini didukung fakta ditemukannya terjemahan teks-teks dari bahasa Tokharia ke bahasa Uighur. Setelah itu orang-orang Tokharia mulai berbaur dengan orang Uighur dan merupakan cikal-bakal penduduk Xinjiang dewasa ini. Contoh-contoh bahasa Tokharia ditemukan di situs-situs arkeologi di Kucha dan Karasahr.
rdf:langString Les langues tokhariennes, ou agni-kuči, sont une branche de la famille des langues indo-européennes parlées et écrites dans le bassin du Tarim au Ier millénaire apr. J.-C., au sud de l'actuelle région autonome du Xinjiang en Chine. Il est possible qu'elles remontent dans la région au début du IIe millénaire av. J.-C. mais sans preuve définitive. Elles ont disparu avec l'arrivée des peuples turcophones (en particulier, les Ouïghours), au IXe siècle.
rdf:langString The Tocharian (sometimes Tokharian) languages (/təˈkɛəriən/ or /təˈkɑːriən/), also known as Arśi-Kuči, Agnean-Kuchean or Kuchean-Agnean, are an extinct branch of the Indo-European language family spoken by inhabitants of the Tarim Basin, the Tocharians. The languages are known from manuscripts dating from the 5th to the 8th century AD, which were found in oasis cities on the northern edge of the Tarim Basin (now part of Xinjiang in northwest China) and the Lop Desert. The discovery of these languages in the early 20th century contradicted the formerly prevalent idea of an east–west division of the Indo-European language family as Centum and satem languages, and prompted reinvigorated study of the Indo-European family. Scholars studying these manuscripts in the early 20th century identified their authors with the Tokharoi, a name used in ancient sources for people of Bactria (Tokharistan). Although this identification is now believed to be mistaken, "Tocharian" remains the usual term for these languages. The discovered manuscripts record two closely related languages, called Tocharian A (also East Tocharian, Agnean or Turfanian) and Tocharian B (West Tocharian or Kuchean). The subject matter of the texts suggests that Tocharian A was more archaic and used as a Buddhist liturgical language, while Tocharian B was more actively spoken in the entire area from Turfan in the east to Tumshuq in the west. A body of loanwords and names found in Prakrit documents from the Lop Nor basin have been dubbed Tocharian C (Kroränian). A claimed find of ten Tocharian C texts written in Kharoṣṭhī script has been discredited. The oldest extant manuscripts in Tocharian B are now dated to the 5th or even late 4th century AD, making Tocharian a language of Late Antiquity contemporary with Gothic, Classical Armenian, and Primitive Irish.
rdf:langString トカラ語(トカラご、トハラ語、英:Tocharian languages)は、現在の中華人民共和国新疆ウイグル自治区のタリム盆地北縁(天山南路)にあたる地域で8世紀頃まで話されていた言語である。インド・ヨーロッパ語族に属し、独立した語派「トカラ語派」に分類されている。言語は膠着語的な性格を有していたことが分かっている。死語となった言語の一つである。
rdf:langString Il tocario (il nome è convenzionale) è un ramo delle lingue indoeuropee che era parlato nello Xinjiang. Esso è testimoniato da testi redatti in due dialetti: l'agneo (dal sito di Karasahr), più comunemente detto tocario A (codice ISO 639-3 xto), o tocario orientale, e il cuceo (dal sito di Kucha), meglio noto come tocario B (codice ISO 639-3 txb), o tocario occidentale. Entrambe queste lingue sono estinte da più di un millennio ed erano ancora ignote ai glottologi dell'Ottocento. La loro scoperta avvenne nel corso di una spedizione archeologica guidata da Aurel Stein nel 1906-08.
rdf:langString 토하라어 또는 토카라어, 토카르어, 토카리아어(영어: Tocharian(Tokharian) languages)는 지금의 신장 타림 분지에서 쓰이던 인도유럽어족의 언어이다. 토하라어 A(아그나어, 동토하라어)와 토하라어 B(쿠차어, 서토하라어)로 이루어져 있으며, 인도유럽어족에 속하는 언어 가운데에서는 가장 동쪽에서 쓰이는 언어이였지만 사멸하였다. 토하라인은 기원전 2세기 모두 인도 북부로 이동했고 언어는 기원전 37세기경에서 기원전 2세기까지 쓰였으며 인도 북부에 남아있는 브라흐미 문자를 토하라어로 추측하는 설이 있어 인도 북부에서 서기 9세기 경까지 쓰인 뒤 사멸했다는 설이 있다. 토하라어는 인도유럽어족의 독립적인 어파인 토하라어파를 형성한다. 굴절어가 아닌 교착어적인 성격을 지니고 있었던 것으로 알려졌다. 칭화대학 싱룽 연구소에서는 토하라어가 상고 한자에 영향을 주었으며 그들이 서융이라 불렸고 후에 중원에서 서쪽 야만인으로 불린 진나라가 서융의 후예라고 주장하지만 서양학자들은 이 주장을 서북공정의 일환으로 본다. 토카라어는 브라흐미 문자 계통인 로 기록되었다. 19세기 말에 문헌이 발견되어 연구가 시작되었다. 토하라어를 켄툼어군 현상을 타나내는 언어로 보는 학자들이 존재하여 일단은 켄툼어 현상을 보이는 언어로 분류되기도 하지만 매우 다른 언어적 현상도 보이기 때문에 불확실하며 인정받는 설은 아니다.
rdf:langString Het Tochaars is een dode taal die oorspronkelijk gesproken werd door de bewoners in de Turpanlaagte en het Tarimbekken in Centraal-Azië, in de tegenwoordige Chinese provincie Sinkiang. De taal behoort tot de Indo-Europese talen, specifieker de Kentumtalen.
rdf:langString Języki tocharskie – grupa języków indoeuropejskich, które występowały na obszarze wschodniego Turkiestanu Chińskiego i Azji Środkowej. Na pustyni Takla-Makan odkryto spisane na liściach palmowych teksty religijne w dwóch odmianach języków tocharskich: język tocharski A (wschodni) i język tocharski B (zachodni). Teksty te, zapisane pismem brahmi, pochodzą z okresu V–VIII wieku n.e. i są przekładami indyjskich tekstów spisanych w sanskrycie. Języki tocharskie wymarły po VIII wieku wraz z kulturą Tocharów, którzy zostali najechani i podbici przez Ujgurów. Języki tocharskie odkryli i opisali Emil Sieg i .
rdf:langString As línguas tocarianas ou tocárias constituem um dos ramos mais obscuros da família indo-europeia, já extinto. Dois idiomas pertencentes ao ramo são hoje conhecidos, o e o , a partir de manuscritos criados entre os séculos V e VIII na Bacia do Tarim, na Ásia Central, no território correspondente à atual província de Xinjiang, na China. Os manuscritos sobreviventes mais antigos em Tocariano B são datados do século V ou talvez até mesmo do final do século VI, tornando o tocariano uma língua da Antiguidade Tardia contemporânea do idioma gótico, da língua armênia clássica e do irlandês arcaico.
rdf:langString Тоха́рские языки́ (ārsí-kučaññe или арси-кушанские языки, санскр. Tushāra) — группа индоевропейских языков, состоящая из мёртвых «тохарского А» («восточно-тохарский» — ārsí") и «тохарского Б» («западно-тохарский» — kučaññe). На них говорили между I тыс. до н. э. и I тыс. н. э. на территории Таримской впадины (оазисы Турфан, Куча, Лоулань и др.). Дошедшие до нас памятники относятся к VI—VIII векам; первые из них обнаружил в начале XX века англо-венгерский путешественник Аурель Стейн. Название языков как «тохарские» — условное, так как самоназвание их носителей — ārsí и kučaññe, а «истинные» тохары-юэчжи к этим языкам не имели отношения. Р. Келлог, Е. Швентнер, В. Краузе, В. Порциг, Э. Бенвенист отмечали особо тесные связи, объединяющие тохарский (языки арси и кушан) с фрако-фригийским, германским и балто-славянским языками. Италийские и особенно кельтские языки также имеют ряд общих архаичных черт с анатолийскими и тохарскими языками.
rdf:langString Тоха́рські мо́ви — група індоєвропейських мов, що складається з мертвих «тохарської А» («східно-тохарська», також карашарська або агнеанська) і «тохарської Б» («західно-тохарська», також кучанська). Тохарськими мовами в I тис. до н. е. та в I тис. н. е. говорили на території Таримської западини (оази Турфан, Куча, Лоулань та ін.)
rdf:langString Tokhariska betecknar två utdöda närbesläktade indoeuropeiska språk i Centralasien, tokhariska A (även östtokhariska, turfanska) och tokhariska B (även västtokhariska, koucheanska). Språken är kända från texter skrivna från 500- till 700-talet e.Kr. Manuskripten är skrivna med indisk brahmiskrift och påträffades i början av 1900-talet i den nuvarande autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina, och i närbelägna Dunhuang i provinsen Gansu. Hittills har cirka 5 000 texter påträffats. Dessa består främst av översättningar från sanskrit av buddhistiska texter. Tokhariskan uppvisar störst likheter med de västliga indoeuropeiska språken, de så kallade kentumspråken, såsom keltiska, germanska och italiska språk. Tokhariskan har också likheter med den nu utdöda hettitiskan. Grammatiken i tokhariskan motsvarar delvis den i de indoeuropeiska språken. Verbet har stam med böjningsändelser för person tillagda. Ordförrådet är påverkat av religiösa lånord från sanskrit och . Ordexempel:
rdf:langString 吐火羅語(英語:Tocharian languages)是印歐語系最東方的一族顎音類語言,現已滅亡。
rdf:langString Agnean
rdf:langString Kroränian
rdf:langString Indo-European
rdf:langString tokh1241
rdf:langString Tokharian
xsd:nonNegativeInteger 73854

data from the linked data cloud