The Pillow Book

http://dbpedia.org/resource/The_Pillow_Book an entity of type: Thing

كتاب الوسادة ماكورا نو سوشي: هو الملاحظات والتأملات سجلتها سي شوناجون خلال فترة عملها لدى الإمبراطورة كونسورت تيشي خلال منذ عام 990 إلى 1000 في اليابان وقد اكتمل الكتاب في عام 1002. هو عبارة عن مجموعة من المقالات والحكايات والقصائد والمقاطع الوصفية التي لا علاقة لها ببعضها البعض باستثناء حقيقة أنها أفكار ونزوات شوناجون مدفوعة بلحظات من حياتها اليومية. على الرغم من أنه عمل شخصي في الغالب، إلا أن مهارة شوناجون في الكتابة والشعر تجعله مثيرًا للاهتمام كعمل أدبي وهو ذو قيمة كوثيقة تاريخية وقد أصبح على مر القرون عملًا أدبيًا مشهورًا rdf:langString
Burkoaren liburua (枕草子 Makura no Sōshi) Sei Shōnagonek idatzitako liburu bat da, 990 inguruan idazten hasia eta 1002an amaitua. rdf:langString
Les Notes de chevet (枕草子, Makura no sōshi) est une œuvre majeure de la littérature japonaise du XIe siècle, attribuée à Sei Shōnagon, dame de compagnie de l'impératrice consort Teishi (定子) durant les années 990 et au début du XIe siècle de l'époque de Heian. Le livre est achevé en 1002. rdf:langString
Note del guanciale (枕草子 Makura no Sōshi) è un'opera di Sei Shōnagon, scrittrice e poetessa giapponese, dama di compagnia dell'imperatrice Teishi dal 993 al 1001. Databile intorno all'anno 1000, il libro è ritenuto con Genji Monogatari uno dei classici della letteratura giapponese del periodo Heian. rdf:langString
『枕草子』(まくらのそうし)とは、平安時代中期に中宮定子に仕えた女房、清少納言により執筆されたと伝わる随筆。ただし本来は、助詞の「の」を入れずに「まくらそうし」と呼ばれたという。執筆時期は正確には判明していないが、長保3年(1001年)にはほぼ完成したとされている。「枕草紙」「枕冊子」「枕双紙」とも表記され、古くは『清少納言記』『清少納言抄』などとも称された。また日本三大随筆の一つである。 rdf:langString
《마쿠라노소시(枕草子)》는 일본 고대 후기의 수필로, 세이 쇼나곤(淸少納言)의 작품이다. 궁정 사회를 묘사한 작품으로서, 직접 독자와 연결되는 문예 장르를 확립시킨 작품으로 문학 사상 불후의 명예를 차지했다. 일본적 감각의, 고도로 순수한 것으로서 후대에 미친 영향이 크다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다. rdf:langString
«Записки у изголовья» (яп. 枕草子 макура но со:си) — вошедшая в классику японской литературы книга писательницы Сэй-Сёнагон, относящаяся к литературному жанру дзуйхицу и созданная в середине хэйанской эпохи (IX—XII вв.). rdf:langString
Записки в узголів'ї, Макура но сосі (яп. 枕草子, まくらのそうし, досл. «Записки коло подушки») — пам'ятка японської літератури у жанрі дзуйхіцу початку 11 століття періоду Хей'ан. Авторство приписується придворній дамі Сей Сьонаґон. rdf:langString
《枕草子》(枕草子/まくらのそうし Makura no Sōshi)是日本平安时代的女作家清少納言的隨筆散文集。《枕草子》的内容,主要是对日常生活的观察和随想,取材範圍極廣。包含四季、自然景象、草木和一些身邊瑣事,也記述了她在宮中所見的節會、所見到的男女之情,以及生活的感觸、個人的品味好惡等。 rdf:langString
El llibre del coixí (枕草子 , Makura no Sōshi?) és un diari escrit per l'autora japonesa Sei Shōnagon, dama de la cort de l'emperadriu Sadako, cap a l'any 1000, durant el període Heian. Possiblement és el nikki o diari íntim més famós de la literatura japonesa. També ha rebut els qualificatiu de «tractat» perquè, al llarg dels seus tres-cents breus capítols, a més de les descripcions de la vida de la cort, inclou parts senceres d'aforismes i reflexions molt pròximes a l'assaig en les quals l'agudesa de l'observació i el refinament estilístic es conjuguen amb la ironia i la llibertat de jutjar. rdf:langString
Das Kopfkissenbuch (auch: „Kopfkissenhefte“) (jap. 枕草子, Makura no Sōshi) der Dame Sei Shōnagon ist eines der frühesten und zugleich bedeutendsten literarischen Prosawerke der japanischen Literatur. Es entstand um das Jahr 1000 n. Chr. und gehört zu der Heian-Periode. rdf:langString
El libro de la almohada (枕草子 Makura no Sōshi?) es un diario escrito por la autora japonesa Sei Shōnagon, dama de la corte de la emperatriz , hacia el año 1000, durante la era Heian.​ Es considerada una pieza clásica de la literatura japonesa​ y una obra maestra de la literatura universal.​ Se lo ha clasificado como un nikki o diario íntimo​ que la autora escribió durante los diez años que vivió en la corte.​ Pero también ha sido calificado dentro del género literario zuihitsu, cercano al ensayo, del cual se considera a Sei Shonagon precursora.​ rdf:langString
Buku Bantai (枕草子 Makura no Sōshi) adalah sebuah buku pengamatan dan renungan yang dicatat oleh Sei Shōnagon pada masanya menjadi pelayan istana untuk Ibu Suri Teishi (定子) pada 990an dan awal 1000an pada zaman Heian di Jepang. Buku tersebut diselesaikan pada 1002. Buku tersebut pertama kali diterjemahkan ke dalam bahasa Inggris oleh 1889 oleh T. Purcell dan W. G. Aston. Penerjemahan Inggris lainnya dibuat oleh pada 1928, pada 1967, dan Meredith McKinney pada 2006. rdf:langString
The Pillow Book (枕草子, Makura no Sōshi) is a book of observations and musings recorded by Sei Shōnagon during her time as court lady to Empress Consort Teishi during the 990s and early 1000s in Heian-period Japan. The book was completed in the year 1002. rdf:langString
Het hoofdkussenboek (枕草子, Makura no Sōshi) is een boek uit de Japanse literatuur. Het boek is een verzameling van observaties en conclusies opgeschreven door Sei Shōnagon tijdens haar tijd als hofdame voor keizerin (van 990 tot 1000). Het boek werd voltooid in 1002. Het boek werd in 1889 voor het eerst vertaald in het Engels door T. Purcell en W. G. Aston. Andere vertalingen in het Engels werden gedaan in 1967 door Ivan Morris en in 2006 door Meredith McKinney. rdf:langString
Makura no Sōshi (枕草子 , O Livro do Travesseiro?) é um livro de observações e reflexões escrito por Sei Shōnagon quando foi dama da corte para a Imperatriz Teishi (定子 , Princesa Sadako?), consorte do Imperador Ichijo durante a década de 990 e início do Século XI no Período Heian no Japão. O livro foi concluído no ano de 1002 . Em 1996 foi feito um filme chamado The Pillow Book do escritor/diretor Peter Greenaway, que conta uma história moderna baseada na obra de Sei Shonagon. O filme é estrelado por Vivian Wu e Ewan McGregor rdf:langString
Zapiski spod wezgłowia (jap. 枕草子 Makura no sōshi) – utwór literacki autorstwa Sei Shōnagon, japońskiej damy dworu, żyjącej na przełomie X i XI wieku (okres Heian). Był on pisany w latach 996–1010. Jest to rodzaj osobistego dziennika, zaliczanego do japońskiego gatunku literackiego o nazwie zuihitsu ('podług pędzla'), odpowiadającego sylwie (silva rerum). Sei Shōnagon jest uważana za jego twórczynię. Polski przekład Agnieszki Heuchert ukazał się w 2013 roku nakładem Wydawnictwa Akademickiego „Dialog”. rdf:langString
Kuddboken (枕草子, Makura no Sōshi) är en bok med iakttagelser och funderingar som registrerats av Sei Shōnagon under hennes tid som hovdam hos Teishi (定子) på 990-talet och tidigt 1000-tal under Heianperioden i Japan. Boken blev färdig år 1002. Verket anses allmänt vara en klenod i tidig medeltida japanska litteratur och den kanske mest representativa av tre arbeten i -genren. De andra två verken är då Yoshida Kenkōs Tsurezuregusa (徒然草, つれづれぐさ) och (方丈記) av Kamo no Chomei. rdf:langString
rdf:langString The Pillow Book
rdf:langString كتاب الوسادة
rdf:langString Makura no Sōshi
rdf:langString Kopfkissenbuch
rdf:langString Makura no Sōshi
rdf:langString Burkoaren liburua
rdf:langString Buku Bantal
rdf:langString Notes de chevet
rdf:langString Note del guanciale
rdf:langString 마쿠라노소시
rdf:langString Het hoofdkussenboek
rdf:langString 枕草子
rdf:langString Zapiski spod wezgłowia
rdf:langString Makura no Soshi
rdf:langString Записки у изголовья
rdf:langString Kuddboken
rdf:langString Записки в узголів'ї
rdf:langString 枕草子
xsd:integer 481231
xsd:integer 1121132304
rdf:langString كتاب الوسادة ماكورا نو سوشي: هو الملاحظات والتأملات سجلتها سي شوناجون خلال فترة عملها لدى الإمبراطورة كونسورت تيشي خلال منذ عام 990 إلى 1000 في اليابان وقد اكتمل الكتاب في عام 1002. هو عبارة عن مجموعة من المقالات والحكايات والقصائد والمقاطع الوصفية التي لا علاقة لها ببعضها البعض باستثناء حقيقة أنها أفكار ونزوات شوناجون مدفوعة بلحظات من حياتها اليومية. على الرغم من أنه عمل شخصي في الغالب، إلا أن مهارة شوناجون في الكتابة والشعر تجعله مثيرًا للاهتمام كعمل أدبي وهو ذو قيمة كوثيقة تاريخية وقد أصبح على مر القرون عملًا أدبيًا مشهورًا
rdf:langString El llibre del coixí (枕草子 , Makura no Sōshi?) és un diari escrit per l'autora japonesa Sei Shōnagon, dama de la cort de l'emperadriu Sadako, cap a l'any 1000, durant el període Heian. Possiblement és el nikki o diari íntim més famós de la literatura japonesa. També ha rebut els qualificatiu de «tractat» perquè, al llarg dels seus tres-cents breus capítols, a més de les descripcions de la vida de la cort, inclou parts senceres d'aforismes i reflexions molt pròximes a l'assaig en les quals l'agudesa de l'observació i el refinament estilístic es conjuguen amb la ironia i la llibertat de jutjar. Per altra banda, hi ha seccions que són verdaders catàlegs de noms de plantes, ocells, flors, i que donen lloc també a llistes de coses esfereïdores, coses que avergonyeixen i coses tranquil·litzadores. Com va assenyalar André Beaujard, a Sei Shonagon li agrada evocar els sentiments més fugitius, l'evanescència de les coses. Busca la paraula justa amb un estil elegant que no inclou un expressió vigorosa. Per la seva part, Octavio Paz, admirat davant la bellesa i la transparència de la seva prosa, descobreix en ella «un món suspès en si mateix, pròxim i remot al mateix temps, com tancat en una esfera de vidre».
rdf:langString Das Kopfkissenbuch (auch: „Kopfkissenhefte“) (jap. 枕草子, Makura no Sōshi) der Dame Sei Shōnagon ist eines der frühesten und zugleich bedeutendsten literarischen Prosawerke der japanischen Literatur. Es entstand um das Jahr 1000 n. Chr. und gehört zu der Heian-Periode. Es ist eine Art Tagebuch, geschrieben von Sei Shōnagon, die der Kaiserin als Hofdame diente und eine freundschaftliche Beziehung zu ihr entwickelte. Das Werk enthält wenige Sinismen und ist vorwiegend in Kana-Schrift verfasst. Da Kaiserin Fujiwara no Sadako (藤原定子), deren Hofdame Sei Shōnagon war, im Jahr 1001 starb, wird oft angenommen, der Text sei nach dem Jahr 1001 von der Verfasserin eingehend bearbeitet und redigiert worden. Wegen der komplexen handschriftlichen Überlieferung bereitet das Werk große textkritische Probleme. Der Name des Werks wird auf die Aufbewahrung der Aufzeichnungen in einem hohlen Kopfkissen (枕) aus Porzellan zurückgeführt. Das Kopfkissenbuch besteht aus 320 meist kurzen Einträgen zu verschiedenen Themen des Alltags am kaiserlichen Hof und bildet so eine Sammlung scharfsinniger Beobachtungen, verschiedener Anekdoten, Aufzählungen von Dingen und sehr direkter, offener Meinungen sowie Eindrücke und Gefühle. Es ist so eine wichtige Quelle für die Kulturgeschichte der Heian-Zeit. Die Einträge sind scheinbar kunstlos niedergeschrieben. Dieser Schreibstil wird mit dem Ausdruck „zui-hitsu“ – „aus dem Pinsel geflossen“ bezeichnet. Sei Shonagon gilt als die erste Meisterin dieses Stils. Das Werk wird in Europa seit dem letzten Viertel des 19. Jahrhunderts rezipiert. Englische und französische Übersetzungen erschienen seit 1889, die erste deutsche Übertragung erschien 1944. In Peter Greenaways Film Die Bettlektüre wird häufig auf das Buch verwiesen und daraus zitiert. In Hanns-Josef Ortheils Roman Liebesnähe (2011) spielt das Buch eine besondere Rolle.
rdf:langString Burkoaren liburua (枕草子 Makura no Sōshi) Sei Shōnagonek idatzitako liburu bat da, 990 inguruan idazten hasia eta 1002an amaitua.
rdf:langString El libro de la almohada (枕草子 Makura no Sōshi?) es un diario escrito por la autora japonesa Sei Shōnagon, dama de la corte de la emperatriz , hacia el año 1000, durante la era Heian.​ Es considerada una pieza clásica de la literatura japonesa​ y una obra maestra de la literatura universal.​ Se lo ha clasificado como un nikki o diario íntimo​ que la autora escribió durante los diez años que vivió en la corte.​ Pero también ha sido calificado dentro del género literario zuihitsu, cercano al ensayo, del cual se considera a Sei Shonagon precursora.​ A lo largo de sus trescientos breves capítulos, además de descripciones de la vida de la corte, incluye partes enteras de aforismos y reflexiones en las que la agudeza de la observación y el refinamiento estilístico se conjugan con la ironía y la libertad de juzgar. Por otro lado, hay secciones que son verdaderos catálogos de nombres de plantas, de pájaros, de flores, que dan lugar también a listas de cosas espléndidas, cosas que dan vergüenza, cosas tranquilizadoras.​ El libro de la almohada fue escrito en hiragana, sistema de escritura japonesa silábico, que era más frecuentemente usado para la escritura íntima, como las cartas de amor, a diferencia de la literatura de los "grandes temas" que se escribían en el sistema kanji derivado del chino.​​ Como señalara André Beaujard[cita requerida], único traductor al francés de la obra, a Sei Shonagon le gusta evocar los sentimientos más fugitivos, la evanescencia de las cosas. Busca la palabra justa con un estilo elegante que no excluye una expresión vigorosa. Por su parte, Octavio Paz[cita requerida], admirado ante la belleza y la transparencia de su prosa, descubre en ella un mundo milagrosamente suspendido en sí mismo, cercano y remoto a un tiempo, como encerrado en una esfera de cristal.
rdf:langString Les Notes de chevet (枕草子, Makura no sōshi) est une œuvre majeure de la littérature japonaise du XIe siècle, attribuée à Sei Shōnagon, dame de compagnie de l'impératrice consort Teishi (定子) durant les années 990 et au début du XIe siècle de l'époque de Heian. Le livre est achevé en 1002.
rdf:langString Buku Bantai (枕草子 Makura no Sōshi) adalah sebuah buku pengamatan dan renungan yang dicatat oleh Sei Shōnagon pada masanya menjadi pelayan istana untuk Ibu Suri Teishi (定子) pada 990an dan awal 1000an pada zaman Heian di Jepang. Buku tersebut diselesaikan pada 1002. Karya Shōnagon terdiri dari sekumpulan esay, daftar, anekdot, puisi, dan ayat-ayat deskriptif yang memiliki sedikit hubungan satu sama lain dengan pengecualian bahwa pada kenyataannya bahwa karya-karya tersebut adalah gagasan-gagasan dan pemikiran-pemikiran dari yang apa Shōnagon pikirkan dari momen apapun yang diberikan pada masa hidupnya sehari-hari. Buku tersebut pertama kali diterjemahkan ke dalam bahasa Inggris oleh 1889 oleh T. Purcell dan W. G. Aston. Penerjemahan Inggris lainnya dibuat oleh pada 1928, pada 1967, dan Meredith McKinney pada 2006. Namun istilah Buku Bantal berbeda lagi bagi pengemar Literasi, hal ini mengungkapkan bahwa buku tersebut adalah buku yang tebal. Yang biasanya terdiri dari 900 halaman sd. ribuan halaman, Baik yang dimaksud buku satuan ataupun buku yang ditumpuk.
rdf:langString Note del guanciale (枕草子 Makura no Sōshi) è un'opera di Sei Shōnagon, scrittrice e poetessa giapponese, dama di compagnia dell'imperatrice Teishi dal 993 al 1001. Databile intorno all'anno 1000, il libro è ritenuto con Genji Monogatari uno dei classici della letteratura giapponese del periodo Heian.
rdf:langString The Pillow Book (枕草子, Makura no Sōshi) is a book of observations and musings recorded by Sei Shōnagon during her time as court lady to Empress Consort Teishi during the 990s and early 1000s in Heian-period Japan. The book was completed in the year 1002. The work is a collection of essays, anecdotes, poems, and descriptive passages that have little connection to one another except for the fact that they are ideas and whims of Shōnagon's spurred by moments in her daily life. In it she included lists of all kinds, personal thoughts, interesting events in court, poetry, and some opinions on her contemporaries. While it is mostly a personal work, Shōnagon's writing and poetic skill makes it interesting as a work of literature, and it is valuable as a historical document. Shōnagon meant her writing in The Pillow Book for her eyes only, but part of it was accidentally revealed to the Court during her life: "she inadvertently left it [her writing] on a cushion she put out for a visiting guest, who eagerly carried it off despite her pleas." She wrote The Pillow Book as a private endeavor of enjoyment for herself; it seemed to be a way for her to express her inner thoughts and feelings that she was not allowed to state publicly due to her lower standing position in the court. Though Shōnagon never intended her work for eyes other than her own, through the centuries it has become a famous work of literature. Six passages from the book were first translated into English in 1889 by T. A. Purcell and W. G. Aston. Other notable English translations have been the partial translation by Arthur Waley in 1928, the first complete translation by Ivan Morris in 1967, and Meredith McKinney's complete translation in 2006.
rdf:langString 『枕草子』(まくらのそうし)とは、平安時代中期に中宮定子に仕えた女房、清少納言により執筆されたと伝わる随筆。ただし本来は、助詞の「の」を入れずに「まくらそうし」と呼ばれたという。執筆時期は正確には判明していないが、長保3年(1001年)にはほぼ完成したとされている。「枕草紙」「枕冊子」「枕双紙」とも表記され、古くは『清少納言記』『清少納言抄』などとも称された。また日本三大随筆の一つである。
rdf:langString 《마쿠라노소시(枕草子)》는 일본 고대 후기의 수필로, 세이 쇼나곤(淸少納言)의 작품이다. 궁정 사회를 묘사한 작품으로서, 직접 독자와 연결되는 문예 장르를 확립시킨 작품으로 문학 사상 불후의 명예를 차지했다. 일본적 감각의, 고도로 순수한 것으로서 후대에 미친 영향이 크다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다.
rdf:langString Zapiski spod wezgłowia (jap. 枕草子 Makura no sōshi) – utwór literacki autorstwa Sei Shōnagon, japońskiej damy dworu, żyjącej na przełomie X i XI wieku (okres Heian). Był on pisany w latach 996–1010. Jest to rodzaj osobistego dziennika, zaliczanego do japońskiego gatunku literackiego o nazwie zuihitsu ('podług pędzla'), odpowiadającego sylwie (silva rerum). Sei Shōnagon jest uważana za jego twórczynię. Autorka opisuje czystym, pięknym i zwartym językiem wydarzenia na dworze cesarzowej (Sadako) oraz własne opinie na otaczającą ją rzeczywistość. W postaci luźnych notatek, spostrzeżeń, anegdot (setsuwa), opowiadań, wierszy przedstawia piękno przyrody i otaczającego ją świata, zamyśla się nad przemijaniem rzeczy, ocenia zachowanie i działanie ludzi, wykpiwa ich wady. Polski przekład Agnieszki Heuchert ukazał się w 2013 roku nakładem Wydawnictwa Akademickiego „Dialog”.
rdf:langString Het hoofdkussenboek (枕草子, Makura no Sōshi) is een boek uit de Japanse literatuur. Het boek is een verzameling van observaties en conclusies opgeschreven door Sei Shōnagon tijdens haar tijd als hofdame voor keizerin (van 990 tot 1000). Het boek werd voltooid in 1002. In het boek omschrijft Sei Shōnagon onder andere haar persoonlijke gedachten, interessante of opvallende gebeurtenissen aan het hof, gedichten en soms haar eigen meningen over bepaalde zaken van het hof. Hoewel het grotendeels een persoonlijk werk is, maken de gedichten het tot een officieel werk binnen de Japanse literatuur. Het boek is, naast zijn culturele waarde, tevens een document van grote historische waarde. De oorsprong van gebruiken uit de hedendaagse Japanse cultuur komen hier naar voren. Zo wordt bijvoorbeeld beschreven hoe , het populaire Japanse schaafijs, is ontstaan. Het boek werd in 1889 voor het eerst vertaald in het Engels door T. Purcell en W. G. Aston. Andere vertalingen in het Engels werden gedaan in 1967 door Ivan Morris en in 2006 door Meredith McKinney. In 1986 verscheen een Nederlandse vertaling door Paul Heijmans, gebaseerd op de vertaling door Ivan Morris. In 2018 verscheen een Nederlandstalige versie die rechtstreeks werd vertaald vanuit het Japans door Jos Vos.
rdf:langString «Записки у изголовья» (яп. 枕草子 макура но со:си) — вошедшая в классику японской литературы книга писательницы Сэй-Сёнагон, относящаяся к литературному жанру дзуйхицу и созданная в середине хэйанской эпохи (IX—XII вв.).
rdf:langString Kuddboken (枕草子, Makura no Sōshi) är en bok med iakttagelser och funderingar som registrerats av Sei Shōnagon under hennes tid som hovdam hos Teishi (定子) på 990-talet och tidigt 1000-tal under Heianperioden i Japan. Boken blev färdig år 1002. Verket anses allmänt vara en klenod i tidig medeltida japanska litteratur och den kanske mest representativa av tre arbeten i -genren. De andra två verken är då Yoshida Kenkōs Tsurezuregusa (徒然草, つれづれぐさ) och (方丈記) av Kamo no Chomei. Kuddboken och Sei Shōnagons liv har legat som grund till Sunao Katabuchis film Mai mai Shinko to sen-nen no mahō. Den har även inspirerat Mia Kankimäki till hennes debutbok.
rdf:langString Makura no Sōshi (枕草子 , O Livro do Travesseiro?) é um livro de observações e reflexões escrito por Sei Shōnagon quando foi dama da corte para a Imperatriz Teishi (定子 , Princesa Sadako?), consorte do Imperador Ichijo durante a década de 990 e início do Século XI no Período Heian no Japão. O livro foi concluído no ano de 1002 . No Makura no Sōshi, Sei Shonagon incluiu listas de todos os tipos, pensamentos pessoais, eventos interessantes na Corte, poesia e algumas opiniões sobre seus contemporâneos. Embora seja principalmente um trabalho pessoal, a escrita de Shonagon e sua habilidade poética torna interessante como uma obra de literatura, e é importante como um documento histórico. Muitos fatos que aconteceram na Corte nesta época só foram revelados neste livro. O livro foi traduzido para o inglês em 1889 por T. Purcell e William George Aston. Outras ​​traduções notáveis foram feitas por Arthur Waley em 1928, Ivan Morris em 1967 , e Meredith McKinney (2006) . Inu makura (犬枕 , o Descanso do Cão?) foi uma paródia deste livro feita no Período Edo. De modo mais geral, as notas de cabeceira são coleções de notas que foram recolhidas para mostrar um período ou a vida de alguém. No Japão, este tipo de notas são geralmente referidos ao gênero Zuihitsu . Outras obras importantes do mesmo período incluem Kamo no Chomei (1212) de Hōjōki e Tsurezuregusa (1331) de Yoshida Kenko. O Zuihitsu ganhou grande popularidade no Período Edo , quando ele encontrou um grande público nas classes mercantis recém-desenvolvidas. Além disso, ganhou uma posição acadêmica, quando estudiosos japoneses clássicos começaram a escrever no estilo Zuihitsu. Reputados autores deste movimento incluem Motoori Norinaga , Yokoi Yayu , e Matsudaira Sadanobu. Em 1996 foi feito um filme chamado The Pillow Book do escritor/diretor Peter Greenaway, que conta uma história moderna baseada na obra de Sei Shonagon. O filme é estrelado por Vivian Wu e Ewan McGregor
rdf:langString Записки в узголів'ї, Макура но сосі (яп. 枕草子, まくらのそうし, досл. «Записки коло подушки») — пам'ятка японської літератури у жанрі дзуйхіцу початку 11 століття періоду Хей'ан. Авторство приписується придворній дамі Сей Сьонаґон.
rdf:langString 《枕草子》(枕草子/まくらのそうし Makura no Sōshi)是日本平安时代的女作家清少納言的隨筆散文集。《枕草子》的内容,主要是对日常生活的观察和随想,取材範圍極廣。包含四季、自然景象、草木和一些身邊瑣事,也記述了她在宮中所見的節會、所見到的男女之情,以及生活的感觸、個人的品味好惡等。
xsd:nonNegativeInteger 18988

data from the linked data cloud