Thailand in World War II

http://dbpedia.org/resource/Thailand_in_World_War_II an entity of type: Thing

Королевство Таиланд вступило во Вторую мировую войну на стороне стран Оси в начале 1942 года (на стороне Японии), но еще 21 декабря 1941 года был заключён военный союз с Японией. С 1944 года Таиланд начал устанавливать контакты с антигитлеровской коалицией для возможного выхода из войны. rdf:langString
泰国在二戰期间是大日本帝國的唯一在亞洲的軍事盟友及軸心國成員之一。在太平洋战争爆發后,日本希望取道泰国进攻缅甸与马来亚,於是向泰國政府提出簽署三國同盟條約或締結軍事同盟的要求,並威脅若被拒絕會揮軍入侵。在與闖入國境的日軍發生武裝衝突後,泰国選擇於不簽約的條件下與日本結盟,並允許日軍於境內通行及駐紮,成為軸心國成員。由于當時泰国由軍人總理鑾披汶·頌堪元帥执政,日本并未在泰国扶植傀儡政权。相比于另外一个傀儡政权满洲国来说,日本以地位平等、平起平坐的盟友身份對待泰國,其政府亦仍能保有自身國家主權及軍權。。1941年12月21日,泰國正式與日本签署同盟条约,並於翌年1月25日向同盟国宣战。 雖然於戰時與日本靠攏,但泰國國內仍有頗多國民反对日本军国主义者,其中自由泰人运动组织便拥有九万名反抗者,此组织受许多前政府官员支持,如比里·帕侬荣。这些抵抗者曾为盟军提供情报,并时常进行游擊反抗活动。在日本战败后,泰国作為軸心國之一仅向同盟國支付了小额的战争赔款。 rdf:langString
اتخذت تايلاند في الحرب العالمية الثانية موقفًا حياديًا رسميًا حتى غزتها اليابان في ديسمبر 1941 ما أدى إلى الهدنة، وإلى معاهدة التحالف العسكري بين تايلاند والإمبراطورية اليابانية لاحقًا. ضغطت الإمبراطورية اليابانية على الحكومة التايلاندية في بداية حرب المحيط الهادئ للسماح بمرور القوات اليابانية لغزو مالايا وبورما اللتان تسيطر عليهما بريطانيا. اعتبرت الحكومة التايلندية بقيادة بلايك فيبونسونغكرام (المعروف باسم فيبون) التعاون مع الجهود الحربية اليابانية أمرًا مفيدًا، لأن تايلاند رأت اليابان -التي وعدت بمساعدة تايلاند على استعادة بعض الأراضي الهندية الصينية (لاوس وكمبوديا وميانمار اليوم) التي خسرتها أمام فرنسا- حليفًا ضد الإمبريالية الغربية. أعلنت تايلاند المتحالفة مع دول المحور الحرب على الولايات المتحدة وبريطانيا والأراضي التي ضمتها إليها في البلدان المجاورة، وتوسعت إلى الشمال والجنوب والشرق، rdf:langString
En 1939 el Reino de Tailandia era el único país independiente de la región, cuando el Imperio Japonés conquistó los territorios del sureste de Asia en el Guerra del Pacífico (1937-1945), durante la Segunda Guerra Mundial. rdf:langString
L'histoire de la Thaïlande pendant la Seconde Guerre mondiale débute lors de l'invasion japonaise de la Thaïlande (alors officiellement neutre) le 8 décembre 1941, invasion qui conduisit à un traité d'armistice et d'alliance militaire entre la Thaïlande et l'Empire japonais à la mi-décembre 1941. rdf:langString
Thailand dalam Perang Dunia II secara resmi mengadopsi posisi netral sampai diserang oleh Jepang pada bulan Desember 1941 yang menyebabkan gencatan senjata dan, kemudian, perjanjian aliansi militer antara Thailand dan Kekaisaran Jepang. Pada awal Perang Pasifik, Kekaisaran Jepang menekan pemerintah Thailand agar mengizinkan pasukan Jepang untuk menyerang Malaya dan Burma yang dikuasai Inggris. Pemerintah Thailand di bawah Plaek Phibunsongkhram (hanya dikenal sebagai Phibun) menganggapnya menguntungkan untuk bekerja sama dengan upaya perang Jepang, karena Thailand melihat Jepang - yang berjanji untuk membantu Thailand mendapatkan kembali beberapa wilayah Indochina (di Laos, Kamboja, dan Myanmar saat ini) yang telah hilang karena diambil oleh Prancis - sebagai sekutu melawan imperialisme Bar rdf:langString
Thailand officially adopted a neutral position during World War II until the five hour-long Japanese invasion of Thailand on 8 December 1941, which led to an armistice and military alliance treaty between Thailand and the Japanese Empire in mid-December 1941. At the start of the Pacific War, the Japanese Empire pressured the Thai government to allow the passage of Japanese troops to invade British-held Malaya and Burma. After the invasion, Thailand capitulated. The Thai government under Plaek Phibunsongkhram (known simply as Phibun) considered it profitable to co-operate with the Japanese war efforts, since Thailand saw Japan – who promised to help Thailand regain some of the Indochinese territories (in today's Laos, Cambodia, and Vietnam) which had been lost to France – as an ally against rdf:langString
La Thailandia nella seconda guerra mondiale adottò ufficialmente una posizione di neutralità, infranta dall'invasione giapponese dell'8 dicembre 1941 che portò ad un trattato di armistizio e alleanza militare tra la Thailandia e l'Impero giapponese. All'inizio della Guerra del Pacifico, l'Impero giapponese fece delle pressioni sul governo thailandese per consentire il passaggio delle proprie truppe per invadere la Malesia e la Birmania, controllate dai britannici. Il governo thailandese, con Plaek Phibunsongkhram (noto semplicemente come Phibun) ritenne proficuo collaborare e cooperare con le forze giapponesi, anche perché la Thailandia vedeva il Giappone – che promise di aiutarla a nella riconquista di alcuni territori indocinesi (situati nell'ordierno Laos, Cambogia e Birmania) persi con rdf:langString
Thailand var allierat med Japan under 1941–1945, och tillät japanska trupper att vara stationerade i landet, men bibehöll formellt sin egen armé, regering och kontrollen över sin inrikespolitik. Thailand under Plaek Phibunsongkhram förklarade sig neutralt vid utbrottet av andra världskriget. I december 1941 invaderades landet av Japan. Thailand pressades då att gå med på genomfarten av japanska trupper genom landet för att invandera brittiska Malaya och Burma. Det övergav också sin neutralitetspolitik och förklarade formellt USA och Storbritannien krig som Japans allierade. Inställningen hos den thailändska Phibunregeringen var att det var bättre att samarbeta med japanerna än att försöka bekämpa dem. Som Japans allierade kunde Thailand annektera flera närliggande territorier och expandera rdf:langString
Inicialmente, a Tailândia na Segunda Guerra Mundial adotou oficialmente uma posição de neutralidade, até ser invadida pelo Japão em 1941. No início da Guerra do Pacífico, o inclinou-se sobre os tailandeses para permitir a passagem de tropas japonesas em seu caminho para invadir as colônias britânicas na Malásia e Birmânia. Essa iniciativa não era muito aceita por grande parte da população, mas o governo tailandês, sob a administração de Plaek Phibunsongkhram (conhecido simplesmente como Phibun), considerou preferível a conquista definitiva japonesa. Após a Tailândia concordar em deixar as tropas japonesas passarem pelo país, os japoneses, em seguida, aliaram-se à Tailândia e, mais tarde, a Tailândia declarou guerra aos Aliados. rdf:langString
Таїланд під час Другої світової війни офіційно прийняв позицію нейтралітету, поки в нього не вторглася Японія в грудні 1941 р. Що призвело до перемир'я і, пізніше, до військового альянсу між Таїландом та Японською імперією. На початку Тихоокеанської війни Японська Імперія тиснула на уряд Таїланду, щоб дозволити японським військам вторгнутися у британські Малайю та Бірму. Уряд Таїланду на чолі з Плеком Пібунсонграмом (відомий просто як Пібун або Фібун) вважав за краще співпрацювати з японцями, а не боротися з ними, оскільки Японія пообіцяла допомогти Таїланду відновити деякі з індокитайських територій (в сьогоднішніх Лаосі та Камбоджі), які перейшли до Франції. Таїланд оголосив війну США і Британії та приєднав території у сусідніх країнах, розширивши їх на північ, південь та схід, на межі з rdf:langString
rdf:langString Thailand in World War II
rdf:langString تايلاند في الحرب العالمية الثانية
rdf:langString Tailandia en la Segunda Guerra Mundial
rdf:langString Thailand dalam Perang Dunia II
rdf:langString Histoire de la Thaïlande pendant la Seconde Guerre mondiale
rdf:langString Thailandia nella seconda guerra mondiale
rdf:langString Tailândia na Segunda Guerra Mundial
rdf:langString Таиланд во Второй мировой войне
rdf:langString Thailand under andra världskriget
rdf:langString Таїланд під час Другої світової війни
rdf:langString 第二次世界大战期间的泰国
xsd:integer 16170302
xsd:integer 1123739288
rdf:langString left
rdf:langString horizontal
rdf:langString Plaek Phibunsongkhram, Chief of the Thai Army and Prime Minister from 1938 until 1944. King Ananda Mahidol. During the war he stayed in neutral Switzerland. He returned to Thailand in 1945.
rdf:langString left/right/center
rdf:langString left/right/center
rdf:langString Field Marshal Plaek Phibunsongkhram.jpg
rdf:langString Ananda Mahidol.jpg
xsd:integer 146 147
rdf:langString اتخذت تايلاند في الحرب العالمية الثانية موقفًا حياديًا رسميًا حتى غزتها اليابان في ديسمبر 1941 ما أدى إلى الهدنة، وإلى معاهدة التحالف العسكري بين تايلاند والإمبراطورية اليابانية لاحقًا. ضغطت الإمبراطورية اليابانية على الحكومة التايلاندية في بداية حرب المحيط الهادئ للسماح بمرور القوات اليابانية لغزو مالايا وبورما اللتان تسيطر عليهما بريطانيا. اعتبرت الحكومة التايلندية بقيادة بلايك فيبونسونغكرام (المعروف باسم فيبون) التعاون مع الجهود الحربية اليابانية أمرًا مفيدًا، لأن تايلاند رأت اليابان -التي وعدت بمساعدة تايلاند على استعادة بعض الأراضي الهندية الصينية (لاوس وكمبوديا وميانمار اليوم) التي خسرتها أمام فرنسا- حليفًا ضد الإمبريالية الغربية. أعلنت تايلاند المتحالفة مع دول المحور الحرب على الولايات المتحدة وبريطانيا والأراضي التي ضمتها إليها في البلدان المجاورة، وتوسعت إلى الشمال والجنوب والشرق، وكسبت حدودًا مع الصين بالقرب من كنغتونغ. بعد أن أصبحت تايلاند حليفة الإمبراطورية اليابانة، احتفظت بالسيطرة على قواتها المسلحة وشؤونها الداخلية. اختلفت السياسة اليابانية مع تايلاند عن علاقتها بدولة مانشوكو الدمية (العميلة).اعتزمت اليابان إقامة علاقات ثنائية مماثلة للعلاقات بين ألمانيا النازية وفنلندا وبلغاريا ورومانيا. ومع ذلك، وصفت اليابان والحلفاء تايلاند في ذلك الوقت بأنها «إيطاليا آسيا». في هذه الأثناء، انقسمت الحكومة التايلاندية إلى فصيلين: نظام فيبون وحركة تايلاند الحرة، وهي حركة مقاومة جيدة التنظيم ومؤيدة للحلفاء، بلغ عدد أعضاءها في النهاية نحو تسعين ألف مقاتل تايلاندي، مدعومين من مسؤولين حكوميين متحالفين مع الوصي بريدي بانوميونغ. بدأت الحركة نشاطتها منذ عام 1942، مقاومةً نظام فيبون واليابانيين. قدم المحاربون خدمات تجسس للحلفاء، وأدوا بعض الأنشطة التخريبية، وساعدوا في سقوط فيبون في عام 1944. وبعد الحرب، تلقت تايلاند عقابًا بسيطًا على دورها في زمن الحرب في عهد فيبون. تكبدت تايلاند نحو 5,569 قتيلاً عسكرياً خلال الحرب، توفوا كلهم تقريبًا بسبب المرض. تضمنت الوفيات في المعارك 150 قتيلًا في ولايات شان، و180 في 8 ديسمبر 1941 (يوم الغزو الياباني القصير والهجوم البريطاني الفاشل على الحافة)، و100 خلال الحرب الفرنسية التايلاندية القصيرة.
rdf:langString L'histoire de la Thaïlande pendant la Seconde Guerre mondiale débute lors de l'invasion japonaise de la Thaïlande (alors officiellement neutre) le 8 décembre 1941, invasion qui conduisit à un traité d'armistice et d'alliance militaire entre la Thaïlande et l'Empire japonais à la mi-décembre 1941. Au début de la guerre du Pacifique, l'Empire japonais fait pression sur le gouvernement thaï pour permettre le passage des troupes japonaises pour envahir la Malaisie et la Birmanie sous contrôle britannique. Le gouvernement thaïlandais de Plaek Phibunsongkhram (connu simplement sous le nom de Phibun) estime qu'il est rentable de coopérer avec les efforts de guerre japonais, qui après avoir perdu une partie des territoires indochinois (au Laos, au Cambodge et au Myanmar) lors de la guerre franco-thaïlandaise, voit l'Empire du soleil levant comme un futur allié pour ses projets de reconquête et la lutte contre l'impérialisme occidental. La Thaïlande, désormais alignée sur l'Axe, déclare la guerre au Royaume-Uni et aux États-Unis et aux territoires annexés dans les pays voisins, s'étendant au nord, au sud et à l'est, gagnant une frontière avec la Chine près de Kengtung. Désormais allié de l'Empire du Japon, la Thaïlande parvient à conserver le contrôle de ses forces armées et de ses affaires intérieures. La politique japonaise sur la Thaïlande différait de leur relation avec l'État fantoche du Mandchoukouo. Le Japon envisageait des relations bilatérales similaires à celles entre l'Allemagne nazie et la Finlande, la Bulgarie et la Roumanie. Cependant, à l'époque, la Thaïlande était qualifiée par les Japonais et les Alliés d'« Italie de l'Asie ». Pendant ce temps, le gouvernement thaïlandais s'était scindé en deux factions : le régime de Phibun et les Forces thaïlandaises libres, un mouvement de résistance pro-allié bien organisé qui comptait finalement environ 90 000 guérilleros thaïlandais, soutenu par des représentants du gouvernement alliés au régent Pridi Banomyong. Le mouvement était actif à partir de 1942, résistant au régime de Phibun et aux Japonais. Les partisans ont fourni des services d'espionnage aux Alliés, mené des activités de sabotage et contribué à la chute de Phibun en 1944. Après la guerre, la Thaïlande a rendu les territoires annexés, mais ces résistants à l'occupation japonaise éviteront à la Thaïlande d'être classée parmi les « vaincus » à l'issue de la Seconde Guerre mondiale. La Thaïlande compte environ 5 569 morts militaires pendant la guerre, presque entièrement à cause de la maladie. Les morts au combat comprennent 150 hommes dans les États Shan, 180 le 8 décembre 1941 (jour de la brève invasion japonaise et de l'assaut britannique raté sur la corniche) et 100 pendant la brève guerre franco-thaïlandaise.
rdf:langString En 1939 el Reino de Tailandia era el único país independiente de la región, cuando el Imperio Japonés conquistó los territorios del sureste de Asia en el Guerra del Pacífico (1937-1945), durante la Segunda Guerra Mundial. Tailandia limitaba al este con la Indochina francesa, al sur con la Malasia británica, y al oeste y norte con la Birmania británica, un estado del Raj Británico en India. Históricamente, el reino tailandés pugnaba por mantener su soberanía contra la influencia francesa y británica, por lo que el avance de las fuerzas japonesas hacia el país en 1941, fue visto por muchos tailandeses como una agresión igual a la de los europeos. No obstante, el primer ministro tailandés y mariscal de campo Plaek Pibulsonggram («Phibun») vio en la caída de Francia una oportunidad de recobrar territorios perdidos en Indochina en guerras anteriores en 1893 y 1903. El primer capítulo de la intervención tailandesa en el conflicto entre Japón y los Aliados Gran Bretaña y Francia fue la Guerra franco-tailandesa de 1940-1941 en la que Phibun recuperó algunos territorios reclamados por Tailandia en Laos y Camboya. Esta fase terminó en el 9 de mayo de 1941 con la firma de un armisticio en Tokio.​​ En la segunda fase, Japón hizo una incursión contra Tailandia el 8 de diciembre de 1941 (unos días después del ataque contra Pearl Harbor) en el marco de sus operaciones en Malasia. Para evitar una guerra abierta, Tailandia aceptó la influencia japonesa convirtiéndose en el único estado asiático aliado oficialmente con los nipones, si exceptuamos a los gobiernos títeres instalados por los japoneses en Manchukuo y otras zonas ocupadas. No obstante del rol pro-Eje de Phibun y el estado tailandés, después de 1941 muchos ciudadanos de Tailandia se hicieron opositores de diversas formas contra Japón, incluso los miembros del Seri Thai (Tailandeses Libres). En junio de 1944 la pérdida de apoyo en la asamblea nacional derrocó al régimen de Phibun, y el papel de Tailandia en la guerra se redujo hasta el término de la guerra.
rdf:langString Thailand dalam Perang Dunia II secara resmi mengadopsi posisi netral sampai diserang oleh Jepang pada bulan Desember 1941 yang menyebabkan gencatan senjata dan, kemudian, perjanjian aliansi militer antara Thailand dan Kekaisaran Jepang. Pada awal Perang Pasifik, Kekaisaran Jepang menekan pemerintah Thailand agar mengizinkan pasukan Jepang untuk menyerang Malaya dan Burma yang dikuasai Inggris. Pemerintah Thailand di bawah Plaek Phibunsongkhram (hanya dikenal sebagai Phibun) menganggapnya menguntungkan untuk bekerja sama dengan upaya perang Jepang, karena Thailand melihat Jepang - yang berjanji untuk membantu Thailand mendapatkan kembali beberapa wilayah Indochina (di Laos, Kamboja, dan Myanmar saat ini) yang telah hilang karena diambil oleh Prancis - sebagai sekutu melawan imperialisme Barat. Thailand yang memihak Poros menyatakan perang terhadap Amerika Serikat dan Inggris dan mengambil alih wilayah di negara-negara tetangga, meluas ke utara, selatan, dan timur, membuat perbatasan dengan Cina di dekat . Setelah menjadi sekutu Kekaisaran Jepang, Thailand mempertahankan kendali atas angkatan bersenjata dan urusan internalnya. Kebijakan Jepang tentang Thailand berbeda dari hubungan mereka dengan negara boneka Manchukuo. Jepang bermaksud hubungan bilateral serupa dengan antara Nazi Jerman dan Finlandia, Bulgaria, dan Rumania. Namun, Thailand pada waktu itu telah dicap oleh Jepang dan Sekutu sebagai "Italia Asia". Sementara itu, pemerintah Thailand telah terpecah menjadi dua faksi: rezim Phibun dan Gerakan Thai Merdeka, gerakan perlawanan pro-Sekutu yang terorganisir dengan baik yang akhirnya berjumlah sekitar 90.000 gerilyawan Thailand, didukung oleh pejabat pemerintah yang bersekutu dengan bupati Pridi Banomyong. Gerakan ini aktif sejak 1942, menentang rezim Phibun dan Jepang. Para partisan memberikan layanan spionase kepada Sekutu, melakukan beberapa kegiatan sabotase, dan membantu merekayasa kejatuhan Phibun pada tahun 1944. Setelah perang, Thailand menerima sedikit hukuman atas peran perangnya di bawah Phibun. Thailand mengalami sekitar 5.569 personel militer tewas selama perang, hampir seluruhnya karena penyakit. Kematian dalam pertempuran termasuk 150 orang di Negara-negara Shan, 180 orang pada 8 Desember 1941 (hari invasi singkat Jepang dan Inggris yang gagal ), dan 100 orang selama Perang singkat Perancis-Thailand.
rdf:langString Thailand officially adopted a neutral position during World War II until the five hour-long Japanese invasion of Thailand on 8 December 1941, which led to an armistice and military alliance treaty between Thailand and the Japanese Empire in mid-December 1941. At the start of the Pacific War, the Japanese Empire pressured the Thai government to allow the passage of Japanese troops to invade British-held Malaya and Burma. After the invasion, Thailand capitulated. The Thai government under Plaek Phibunsongkhram (known simply as Phibun) considered it profitable to co-operate with the Japanese war efforts, since Thailand saw Japan – who promised to help Thailand regain some of the Indochinese territories (in today's Laos, Cambodia, and Vietnam) which had been lost to France – as an ally against Western imperialism. Following added pressure from the start of the Allied bombings of Bangkok due to the Japanese occupation, Axis-aligned Thailand declared war on the United Kingdom and the United States and annexed territories in neighbouring countries, expanding to the north, south, and east, gaining a border with China near Kengtung. After becoming an ally of the Empire of Japan, Thailand retained control of its armed forces and internal affairs. The Japanese policy on Thailand differed from their relationship with the puppet state of Manchukuo. Japan intended bilateral relationships similar to those between Nazi Germany and Finland, Bulgaria and Romania. However, Thailand at that time was labelled by both the Japanese and the Allies as the "Italy of Asia" or "Oriental Italy", a secondary power. Meanwhile, the Thai government had split into two factions: the Phibun regime and the Free Thai Movement, a well-organised, pro-Allied resistance movement that eventually numbered around 90,000 Thai guerrillas, supported by government officials allied to the regent Pridi Banomyong. The movement was active from 1942, resisting the Phibun regime and the Japanese. The partisans provided espionage services to the Allies, performed some sabotage activities, and helped engineer Phibun's downfall in 1944. After the war, Thailand returned the annexed territories but received little punishment for its wartime role under Phibun. Thailand suffered around 5,569 military deaths during the war, almost entirely due to disease. Deaths in combat included 150 in the Shan States, 180 on 8 December 1941 (the day of both the brief Japanese invasion and the failed British assault on the Ledge), and 100 during the brief Franco-Thai War.
rdf:langString La Thailandia nella seconda guerra mondiale adottò ufficialmente una posizione di neutralità, infranta dall'invasione giapponese dell'8 dicembre 1941 che portò ad un trattato di armistizio e alleanza militare tra la Thailandia e l'Impero giapponese. All'inizio della Guerra del Pacifico, l'Impero giapponese fece delle pressioni sul governo thailandese per consentire il passaggio delle proprie truppe per invadere la Malesia e la Birmania, controllate dai britannici. Il governo thailandese, con Plaek Phibunsongkhram (noto semplicemente come Phibun) ritenne proficuo collaborare e cooperare con le forze giapponesi, anche perché la Thailandia vedeva il Giappone – che promise di aiutarla a nella riconquista di alcuni territori indocinesi (situati nell'ordierno Laos, Cambogia e Birmania) persi con la Francia – come alleato contro l'Imperialismo occidentale. Lo Stato si allineò all'Asse e dichiarò guerra al Regno Unito, Stati Uniti d'America e territori annessi nei paesi vicini, espandendosi verso nord, sud ed est, conquistando un confine con la Cina vicino a Kengtung. Dopo essere diventato un alleato dell'Impero giapponese, la Thailandia mantenne il controllo delle sue forze armate e degli affari interni. La politica giapponese sul Paese differiva dal loro rapporto sullo stato fantoccio del Manciukuò. Il Giappone voleva instaurare delle relazioni bilaterali simile a quelle tra la Germania nazista e Finlandia, Bulgaria e Romania. Tuttavia, a quel tempo la Thailandia era etichettata dai giapponesi come «l'Italia dell'Asia». Nel frattempo, il governo thailandese si divise in due fazioni: il regime di Phibun e il Seri Thai, un movimento indipendentista pro-Alleati che contava circa 90 000 guerriglieri. Il movimento fu attivo dal 1942, e resistette al regime di Phibun e al dominio giapponese. I partigiani fornirono dei servizi di spionaggio agli Alleati, eseguirono alcune attività di sabotaggio e aiutarono ad organizzare la caduta di Phibun nel 1944. Dopo la guerra, la Thailandia ricevette poche punizioni da parte dei vincitori per il suo ruolo in guerra sotto il governo di Phibun. La Thailandia ebbe circa 5 569 perdite durante la guerra, e la quasi totalità di queste per malattia. I morti in combattimento includono i centocinquanta nello Stato Shan durante la conquista giapponese della Birmania, centottanta l'8 dicembre 1941 durante l' e cento nella breve guerra franco-thailandese.
rdf:langString Inicialmente, a Tailândia na Segunda Guerra Mundial adotou oficialmente uma posição de neutralidade, até ser invadida pelo Japão em 1941. No início da Guerra do Pacífico, o inclinou-se sobre os tailandeses para permitir a passagem de tropas japonesas em seu caminho para invadir as colônias britânicas na Malásia e Birmânia. Essa iniciativa não era muito aceita por grande parte da população, mas o governo tailandês, sob a administração de Plaek Phibunsongkhram (conhecido simplesmente como Phibun), considerou preferível a conquista definitiva japonesa. Após a Tailândia concordar em deixar as tropas japonesas passarem pelo país, os japoneses, em seguida, aliaram-se à Tailândia e, mais tarde, a Tailândia declarou guerra aos Aliados. A Tailândia ainda estava no controle de suas forças armadas e assuntos internos, no entanto, a política japonesa usou a Tailândia como estado fantoche de Manchukuo, já que os japoneses desejavam um relacionamento bilateral substancialmente similar aos que existia na Alemanha nazista, como a Finlândia, Bulgária e Roménia. Em última instância, o objetivo principal era garantir a resolução de neutralidade da Tailândia e estabelecer uma nação neutra que seria considerada como um igual pelos Aliados. Um movimento de resistência bem organizado, em torno de 90 mil guerrilheiros tailandeses, apoiados por muitos funcionários do governo aliados ao regente Pridi Banomyong, esteve ativo a partir de 1942 para combater o regime de Phibun e os japoneses. Os partidários prestaram serviços de espionagem inestimáveis ​​para os Aliados, bem como realizavam algumas sabotagens, e em 1944, ajudaram a projetar a queda de Phibun. Como resultado das contribuições feitas para os esforços de guerra dos Aliados pelo guerrilheiros tailandeses, os Estados Unidos, que ao contrário dos outros Aliados nunca se declarou oficialmente em guerra com a Tailândia, absteve-se de lidar com a Tailândia como um país inimigo nas negociações pós-guerra. Antes de assinar um tratado de paz, no entanto, a Grã-Bretanha exigiu reparações na forma de remessas de arroz para a Malásia. Um tratado de paz anglo-thai foi assinado em 1 de Janeiro de 1946. A França recusou-se a permitir a admissão de Tailândia para a Organização das Nações Unidas até territórios anexados da Indochina, Malásia e Birmânia durante a guerra fossem devolvidos e a União Soviética insistiu na revogação da legislação anti-comunista.
rdf:langString Королевство Таиланд вступило во Вторую мировую войну на стороне стран Оси в начале 1942 года (на стороне Японии), но еще 21 декабря 1941 года был заключён военный союз с Японией. С 1944 года Таиланд начал устанавливать контакты с антигитлеровской коалицией для возможного выхода из войны.
rdf:langString Thailand var allierat med Japan under 1941–1945, och tillät japanska trupper att vara stationerade i landet, men bibehöll formellt sin egen armé, regering och kontrollen över sin inrikespolitik. Thailand under Plaek Phibunsongkhram förklarade sig neutralt vid utbrottet av andra världskriget. I december 1941 invaderades landet av Japan. Thailand pressades då att gå med på genomfarten av japanska trupper genom landet för att invandera brittiska Malaya och Burma. Det övergav också sin neutralitetspolitik och förklarade formellt USA och Storbritannien krig som Japans allierade. Inställningen hos den thailändska Phibunregeringen var att det var bättre att samarbeta med japanerna än att försöka bekämpa dem. Som Japans allierade kunde Thailand annektera flera närliggande territorier och expandera sina gränser norrut, söderut och österut. Thailand behöll sin egen regering och kontrollen över sin egen armé och sin inrikespolitik. Till skillnad från exempelvis Manchukuo, blev Thailand aldrig något marionettstat. Japan behandlade formellt landet på samma sätt som sina allierade Tyskland, Finland, Bulgarien och Rumänien, och ville bevara dess status som oberoende nation i de allierades ögon. Det fanns ett spritt motstånd mot regeringens samarbete med japanerna i Thailand, och en motståndsrörelse organiserade sig i en gerilla stödd av ämbetshavare med band till regenten Pridi Phanomyong. Thaigerillan samarbetade med de allierade med hjälp av spioneri och sabotage, och lyckades störta Phibunregeringen 1944. Han ersattes av , som var medlem av motståndsrörelsen och som i samarbete med de allierade förberedde en resning mot japanerna medan han utåt fortsatte samarbetet med dem. Fällningen av atombomberna och Japans kapitulation i augusti 1945 gjorde dock att resningen aldrig inleddes.
rdf:langString 泰国在二戰期间是大日本帝國的唯一在亞洲的軍事盟友及軸心國成員之一。在太平洋战争爆發后,日本希望取道泰国进攻缅甸与马来亚,於是向泰國政府提出簽署三國同盟條約或締結軍事同盟的要求,並威脅若被拒絕會揮軍入侵。在與闖入國境的日軍發生武裝衝突後,泰国選擇於不簽約的條件下與日本結盟,並允許日軍於境內通行及駐紮,成為軸心國成員。由于當時泰国由軍人總理鑾披汶·頌堪元帥执政,日本并未在泰国扶植傀儡政权。相比于另外一个傀儡政权满洲国来说,日本以地位平等、平起平坐的盟友身份對待泰國,其政府亦仍能保有自身國家主權及軍權。。1941年12月21日,泰國正式與日本签署同盟条约,並於翌年1月25日向同盟国宣战。 雖然於戰時與日本靠攏,但泰國國內仍有頗多國民反对日本军国主义者,其中自由泰人运动组织便拥有九万名反抗者,此组织受许多前政府官员支持,如比里·帕侬荣。这些抵抗者曾为盟军提供情报,并时常进行游擊反抗活动。在日本战败后,泰国作為軸心國之一仅向同盟國支付了小额的战争赔款。
rdf:langString Таїланд під час Другої світової війни офіційно прийняв позицію нейтралітету, поки в нього не вторглася Японія в грудні 1941 р. Що призвело до перемир'я і, пізніше, до військового альянсу між Таїландом та Японською імперією. На початку Тихоокеанської війни Японська Імперія тиснула на уряд Таїланду, щоб дозволити японським військам вторгнутися у британські Малайю та Бірму. Уряд Таїланду на чолі з Плеком Пібунсонграмом (відомий просто як Пібун або Фібун) вважав за краще співпрацювати з японцями, а не боротися з ними, оскільки Японія пообіцяла допомогти Таїланду відновити деякі з індокитайських територій (в сьогоднішніх Лаосі та Камбоджі), які перейшли до Франції. Таїланд оголосив війну США і Британії та приєднав території у сусідніх країнах, розширивши їх на північ, південь та схід, на межі з Китаєм поблизу Кенгтунга. Таїланд зберігав контроль над своїми збройними силами та внутрішніми справами. Японська політика в Таїланді відрізнялася від їхніх відносин із маріонетковим штатом Маньчжоуко. Японія передбачала двосторонні відносини, подібні до між нацистською Німеччиною та Фінляндією, Болгарією та Румунією. Проте Таїланд на той час вважався як японцями, так і союзниками «Італією Азії». Тим часом уряд Таїланду розпався на дві фракції: режим Пібуна та добре організований рух опору союзників, який в кінцевому підсумку нараховував близько 90 тис. тайських партизанів за підтримки урядових чиновників, що об'єдналися з регентом Пріді Баномінгом. Рух був активним з 1942 року, протистоючи режиму Пібуна та японцям. Партизани надавали шпигунські послуги членам Альянсу, здійснили деякі саботажні операції та допомагали повалити режим Пібуна в 1944 році. Після війни Таїланд отримав легке покарання за свою військову роль під керівництвом Пібуна. Під час війни в Таїланді постраждало близько 5569 військових, більшість через хвороби. Смерті в бою включали 150 у штаті Шань, 1808 — 8 грудня 1941 р. (День короткого японського вторгнення і невдалий британський напад на Ледж), а також 100 — під час короткої франко-тайської війни.
xsd:nonNegativeInteger 41731

data from the linked data cloud