Taiping Rebellion

http://dbpedia.org/resource/Taiping_Rebellion an entity of type: Thing

Taiping (euskaraz: «Bake Handia») Txinan 1851tik 1864ra bitarteko urteetan izan zen erlijio eta politika mugimendua izan zen, gainbehera zihoan herrialdea salbatzearren Qing dinastiaren aurka matxinatzera deitu zuen gidatu zuena. Bere burua Jesukristoren anaia txikitzat zuen Hong Xiuquanek. Matxinadak inoiz izan den gerra zibil odoltsuena ekarri zuen: 20 milioi hildako. Hong Xiuquanen gudarosteak Yangzi ibaiaren behe-aldeko arroa hartu eta Nankinen hiriburua ezarri zuen. 1864an Txinako enperadorearen gudarosteak, europarren laguntzarekin, Nankinen sartu eta matxinatuak menderatu zituen. Handik aurrera, Qing dinastia sartaldeko estatu indartsuen mendean geratu zen, guztiz ahulduta. rdf:langString
太平天国の乱(たいへいてんごくのらん)は、1851年に清で起こった大規模な反乱。洪秀全を天王とし、キリスト教の信仰を紐帯とした組織太平天国(たいへいてんごく)によって起きた。長髪賊の乱ともいわれる。 rdf:langString
La rivolta dei Taiping fu una devastante guerra civile che si combatté nell'Impero Qing tra il 1851 e il 1864. Identifica un movimento rivoluzionario cinese che interessò l'area di Nanchino, per poi espandersi nel sud dell'Impero cinese, tra il 1851, anno della fondazione del "" per opera dell'ispiratore della rivolta, Hong Xiuquan, e il 1864, anno della sua soppressione. Nata come reazione al regime corrotto dei Qing-Manciù e subito degenerata in guerra civile, la rivolta fu repressa dall' col supporto britannico nel 1864. rdf:langString
태평천국의 난(太平天國의 亂)은 장모의 난(長毛의 亂)과 장발의 난(長髮의 亂)으로 불리며, 1850년에서 1864년까지 중국 대륙에서 벌어진 대규모 내전이다. 교전 상대는 만주족 황실의 청나라 조정과 기독교 구세주 사상을 기반으로 한 종교국가 태평천국이었다. 태평천국의 난의 주요 무대는 강소성, 절강성, 안휘성, 호북성이었으나, 14년간의 전쟁 기간 동안 북서쪽 끝의 감숙성을 제외한 모든 중국의 성을 최소 한번 이상 태평천국군이 지나갔다. 태평천국의 난은 명청전쟁 이래로 중국 역사상 가장 큰 전쟁이었으며, 인류 전체 역사를 통틀어도 가장 유혈낭자한 내전 중 하나로 손꼽힌다. 19세기 최대의 군사분쟁이었던 태평천국의 난으로 인해 죽은 사람은 2천만 ~ 7천만 명 정도로 추산되며, 난민 신세가 된 사람도 수백만 명에 달한다. rdf:langString
Powstanie tajpingów (1851–1864) – powstanie ludowe w Chinach, jedno z nakrwawszych w historii. W tym czasie miały ponadto miejsce powstanie Nian (1853–1868), muzułmańskie powstania w południowo-zachodnich (1855–1873) i północno-zachodnich Chinach (1862–1877). rdf:langString
Taipingupproret inträffade i Kina mellan 1850 och 1864, och är en av de blodigaste och våldsammaste konflikter som inträffat i historien. Striden stod mellan kejsardynastin Qing och en rebellrörelse inspirerad av en kristen mystiker med namnet Hong Xiuquan. Det totala antalet döda ska ha varit så stort som 20-30 miljoner människor, medan svälten som följde tog runt 60 miljoner. rdf:langString
太平天國之乱,又稱洪楊之乱、赭寇、太平天國運動、太平天國起義、太平天國戰爭,是指太平天國與清朝的一系列戰爭,廣義上是指1851年1月11日金田起義到1872年李文彩部的覆灭。其中依戰事年代可分為江寧之戰、太平軍北伐、太平軍西征、太平軍一破江南大营、安庆之战、太平军二破江南大营等。 rdf:langString
كان تمرد تايبينغ حربًا أهلية واسعة النطاق في جنوب الصين، وامتد من سنة 1850 إلى سنة 1864، ضد حكم مملكة كينغ بقيادة المانشو. كان هذا التمرد بقيادة المهرطق المسيحي المتحول عن دينه هونغ شيوكوان، الذي ادعى أنه الشقيق الأصغر لـيسوع المسيح بعد أن زعم نزول وحي السماء عليه. توفي نحو 20 مليون شخص معظمهم من المدنيين في ذلك التمرد، في واحد من أكثر الصراعات العسكرية دموية في التاريخ. وفي القرن العشرين، رأى صن يات سين، مؤسس الحزب القومي الصيني، أن هذا التمرد كان مصدر إلهام، كما مجّد الزعيم الصيني ماو تسي تونغ من عمل متمردي تايبينغ وقال إنها بطولات ثورية مبكرة ضد فساد نظام الإقطاع. rdf:langString
La Rebel·lió dels Taiping (1851–1864), o Rebel·lió de la Gran Pau, va ser una revolta molt important de caràcter social i polític duta a terme a la Xina en contra de l'autoritat de l'emperador Xianfeng i les forces de la dinastia Qing. El fet que els Qing fossin manxús, és a dir, estrangers, i fossin vistos per part de la població xinesa com a governants incompetents i corruptes, incapaços de fer front a les potències occidental, junt amb les humiliacions que va haver de patir la Xina després de la desfeta de la Primera Guerra de l'Opi van ser el detonant. rdf:langString
Povstání tchaj-pchingů (1850–1871) byla rolnická vzpoura v Číně proti mandžuské říši Čching, jíž byla Čína součástí. Povstání vypuklo roku 1850 v provincii Kuang-si, vůdcem byl Chung Siou-čchüan, křesťanský konvertita, který na ovládaném území založil nezávislý stát – Nebeskou říši velkého míru (čínsky: český přepis Tchaj-pching tchien kuo, pchin-jin Tàipíng Tiān Guó, znaky 太平天囯), kontrolující částečně nebo úplně provincie Chu-pej, An-chuej, Ťiang-si a Če-ťiang, od roku 1853 s hlavním městem v Nankingu. Na území ovládaném tchaj-pchingy žilo kolem 30 milionů lidí. rdf:langString
Η Eξέγερση των Ταϊπίνγκ (1850 - 1864) ήταν ένας μεγάλου εύρους εμφύλιος πόλεμος στη νότια Κίνα, μεταξύ της κυρίαρχης δυναστείας των Τσινγκ και του ριζοσπαστικού θρησκευτικού κινήματος των Ταϊπίνγκ. Οι Ταϊπίνγκ (Λάτρεις του Θεού) ήταν ένα χιλιαστικό κίνημα υπό την ηγεσία του Χουνγκ Σιου-τσουάν, ο οποίος διεμήνυε πως είχε οράματα στα οποία τού φανερώθηκε πως ήταν ο νεότερος αδερφός του Ιησού Χριστού. Ως συντηρητική εκτίμηση, τουλάχιστον 20 εκατομμύρια άνθρωποι πέθαναν, κυρίως πολίτες, ενώ είναι πιθανό οι αριθμοί των θυμάτων να είναι αρκετά μεγαλύτεροι, σε μια από τις πιο θανατηφόρες στρατιωτικές συγκρούσεις της ιστορίας και στον καταστρεπτικότερο εμφύλιο πόλεμο της ανθρωπότητας. rdf:langString
La Tajpinga ribelo ('Ribelo de la Pacega Paradizregno') estis unu el la pli sangumaj en historio inter 1850-1864; ĝi estis konflikto inter la Imperia Ĉinio kaj la anoj de sin-nomanta kundiulo nomata Hong Xiuquan, kiu ankaŭ estis kristana konvertiĝinto. La ĉefkomandanto de la armeo estis Yang Xiuqing. La nomo de la ribelo devenas de la nomo de la revolucianoj: La Pacega Paradizregno, aŭ ĉine Tàipíng Tiānguó (太平天國, Wade-Giles T'ai-p'ing t'ien-kuo) kiu daŭris nur tiom longe kiom la ribelo. rdf:langString
Der Taiping-Aufstand (1851–1864) war eine Konfrontation zwischen dem Kaiserreich China unter der niedergehenden Qing-Dynastie und der Taiping-Bewegung. Diese religiöse und zunehmend politische Gruppierung hatte der Mystiker Hong Xiuquan (洪秀全) nach Kontakten mit christlichen Missionaren und eigenen krankheitsbedingten Visionen gegründet. Die mit dem Jintian-Aufstand beginnende Bewegung war nach dem Tàipíng Tiānguó (太平天囯) benannt, dem Himmlischen Reich des Großen Friedens, welches von den Aufständischen ausgerufen wurde. Die Bewegung wurde vorwiegend von ethnischen Minderheiten getragen, die sich durch die Zentralregierung benachteiligt oder unterdrückt fühlten. rdf:langString
La Rebelión Taiping fue una guerra civil con grandes connotaciones religiosas y sociales, que ocurrió en China entre los años de 1850 y 1864, en la que se enfrentaron las fuerzas imperiales de la dinastía Qing y el Reino Celestial de la Gran Paz (en chino tradicional: Tàipíng Tiānguó, 太平天國, Wade-Giles: T'ai-p'ing t'ien-kuo), que ocupó durante el conflicto zonas importantes del sur de China. rdf:langString
La révolte des Taiping est un soulèvement majeur qui eut lieu dans le Sud, puis le Centre de la Chine, entre 1851 et 1864 ; cette révolte, dont la dynastie Qing mit près de quinze ans à venir à bout, tire son nom du royaume que les rebelles avaient fondé en Chine du Sud et en Chine centrale, le Taiping Tian Guo, ou « royaume céleste de la Grande Paix » (chinois simplifié : 太平天国 ; chinois traditionnel : 太平天國 ; pinyin : Tàipíng Tiān Guó), d'où provient le nom de Tàipíng (« Grande Paix »). rdf:langString
Pemberontakan Taiping (Hanzi sederhana: 太平天国运动; Tionghoa tradisional: 太平天國運動; pinyin: Taìpíng Tīanguó Yùndòng) adalah suatu pemberontakan besar atau perang saudara di Tiongkok yang berlangsung dari tahun 1850 hingga 1864, yang mana merupakan pertarungan antara Dinasti Qing yang dipimpin oleh suku Manchu dan gerakan milenarianisme Kristen dari Kerajaan Surgawi Perdamaian. Pemberontakan Taiping dimulai di provinsi barat daya Guangxi ketika para pejabat setempat meluncurkan kampanye penindasan terhadap suatu sekte Kristen yang dikenal sebagai Masyarakat Penyembah Tuhan; komunitas tersebut dipimpin oleh Hong Xiuquan, seseorang yang meyakini dirinya sebagai adik laki-laki Yesus Kristus. Peperangan tersebut sebagian besar berlangsung di provinsi Jiangsu, Zhejiang, Anhui, Jiangxi, dan Hubei, teta rdf:langString
The Taiping Rebellion, also known as the Taiping Civil War or the Taiping Revolution, was a massive rebellion and civil war that was waged in China between the Manchu-led Qing dynasty and the Han, Hakka-led Taiping Heavenly Kingdom. It lasted from 1850 to 1864, although following the fall of Tianjing (now Nanjing) the last rebel army was not wiped out until August 1871. After fighting the bloodiest civil war in world history, with over 20 million dead, the established Qing government won decisively, although at a great price to its fiscal and political structure. rdf:langString
De Taipingopstand was een massale burgeroorlog in Zuid-China van 1850 tot 1864, tegen de heersende door Mantsjoes geleide Qing-dynastie. Ze werd geleid door Hong Xiuquan die in visioenen de boodschap had gekregen dat hij een jongere broer van Jezus was. 20 tot 30 miljoen mensen, voornamelijk burgers, stierven in een van de dodelijkste militaire conflicten in de geschiedenis. In de 20e eeuw zag Sun Yat-sen, stichter van de Kwomintang, de opstand als inspiratiebron. De communistische leider Mao Zedong prees de Taipingrebellen als vroege revolutionairen tegen een corrupt feodaal systeem. rdf:langString
A Rebelião Taiping, também conhecida como Guerra Civil Taiping ou Revolução Taiping, foi uma grande rebelião e guerra civil que foi travada na China entre a dinastia Qing, liderada pelos manchus, e o Reino Celestial Taiping, liderado por um subgrupo dos han, os hacás. Durou de 1850 a 1864, embora após a queda de Tianjing (agora Nanquim), o último exército rebelde não tenha sido exterminado até agosto de 1871. Depois de travar a guerra civil mais sangrenta da história mundial, com mais de 20 milhões de mortos, o governo Qing venceu decisivamente, embora com um grande preço para sua estrutura fiscal e política. rdf:langString
Тайпинское восстание (1850—1864) — крестьянская война в Китае против маньчжурской империи Цин и иностранных колонизаторов. Лидером восстания был религиозный вождь Хун Сюцюань, который создал Небесное царство великого благоденствия (кит. упр. 太平天囯, пиньинь Tàipíng Tiān Guó, палл. Тайпин тянь го) — независимое государство, существовавшее на территориях, занятых восставшими. Тайпины были подавлены цинской армией при поддержке британцев и французов. rdf:langString
Тайпі́нське повста́ння (англ. Taiping Rebellion) — національно-визвольне і релігійне повстання етнічних китайців у Південному Китаї в 1850–1864 роках проти панування маньчжурської династії Цін. Повстанці проголосили створення незалежної китайської Тайпі́нської держа́ви (кит.: 太平天国; піньїнь: Tàipíng Tiānguó; літ.: 'Небесна держава Великого Спокою'), правителем якої став їхній ватажок Хун Сюцюань. Впродовж 15 років тайпіни контролювали територію, населення якої становило 30 млн осіб. Вони проводили радикальні соціально-релігійні перетворення, поширюючи у містах власний даосько-християнський синкретичний культ, головним ідеологом якого виступив Хун Женьгань. На знак непокори маньчжурам, тайпіни носили довге волосся замість кочівницької коси, яка передбачалася для всіх верств населення Китаю з rdf:langString
rdf:langString Taiping Rebellion
rdf:langString تمرد تايبينغ
rdf:langString Rebel·lió dels Taiping
rdf:langString Povstání tchaj-pchingů
rdf:langString Taiping-Aufstand
rdf:langString Εξέγερση των Ταϊπίνγκ
rdf:langString Tajpinga ribelo
rdf:langString Rebelión Taiping
rdf:langString Taiping matxinada
rdf:langString Pemberontakan Taiping
rdf:langString Rivolta dei Taiping
rdf:langString Révolte des Taiping
rdf:langString 太平天国の乱
rdf:langString 태평천국의 난
rdf:langString Taipingopstand
rdf:langString Powstanie tajpingów
rdf:langString Восстание тайпинов
rdf:langString Rebelião Taiping
rdf:langString Taipingupproret
rdf:langString 太平天國之亂
rdf:langString Тайпінське повстання
rdf:langString Taiping Rebellion
xsd:integer 80895
xsd:integer 1124621148
rdf:langString Tha bin thi koq hhyn don
rdf:langString ㄊㄞˋ ㄆㄧㄥˊ ㄊㄧㄢ ㄍㄨㄛˊ ㄩㄣˋ ㄉㄨㄥˋ
rdf:langString An 1884 painting of the Battle of Anqing
rdf:langString Total dead: 20–30 million
rdf:langString * Qing Empire Later stages: * *
rdf:langString * Taiping Heavenly Kingdom Co-belligerents: * Nian rebels * Red Turban rebels * Small Swords Society * Miao rebels * Pingnan Guo * Islamic rebels * Black Flag Army
rdf:langString * Xianfeng Emperor * Empress Dowager Cixi * Zeng Guofan * Sengge Rinchen * Guanwen * Li Hongzhang * Luo Bingzhang * Jirhangga * Zuo Zongtang * Zhang Guoliang * He Chun * Xiang Rong * Frederick Townsend Ward * Auguste Protet * Charles George Gordon
rdf:langString * Hong Xiuquan * Hong Tianguifu * Hong Xuanjiao * Yang Xiuqing * Feng Yunshan * Xiao Chaogui * Wei Changhui * Hong Rengan * Shi Dakai * Li Xiucheng * Chen Yucheng * Li Shixian * Qin Rigang Co-Commanders: * Zhang Lexing * Su Sanniang * Qiu Ersao * Liu Yongfu
rdf:langString Taiping Rebellion
rdf:langString December 1850 – August 1864
rdf:langString Taypyng tiangwo yunndonq
rdf:langString Thai-phìn-thiên-koet yun-thung
xsd:integer 300
rdf:langString Taai3-peng4 tin1-gwok3 wan6-dung6
rdf:langString "Taiping [Great Peace] Heavenly Kingdom Movement"
rdf:langString Tàipíng tiānguó yùndòng
rdf:langString the Century of Humiliation
rdf:langString China
rdf:langString Thài-pêng-thian-kok ūn-tōng
rdf:langString Qing victory * Qing dynasty severely weakened
rdf:langString 太平天国运动
xsd:integer 2000000 3400000 10000000
rdf:langString 太平天國運動
rdf:langString T'ai4-p'ing2 t'ien1-kuo2 yün4-tung4
rdf:langString Taai pìhng tīn gwok wahn duhng
rdf:langString La Rebel·lió dels Taiping (1851–1864), o Rebel·lió de la Gran Pau, va ser una revolta molt important de caràcter social i polític duta a terme a la Xina en contra de l'autoritat de l'emperador Xianfeng i les forces de la dinastia Qing. El fet que els Qing fossin manxús, és a dir, estrangers, i fossin vistos per part de la població xinesa com a governants incompetents i corruptes, incapaços de fer front a les potències occidental, junt amb les humiliacions que va haver de patir la Xina després de la desfeta de la Primera Guerra de l'Opi van ser el detonant. En fou l'inspirador un cristià xinès heterodox, Hong Xiuquan, (1814–1864). Aquest visionari havia fallat en l'examen imperial i, per tant, ja no podia accedir a un càrrec de funcionari d'elit. Va estudiar la Bíblia amb l'ajut d'un missioner protestant. Un dia va proclamar que havia tingut una visió en la qual se l'hi havia revelat que ell era un germà de Jesucrist. Es va imposar la missió de predicar el cristianisme i fer fora els manxús del govern, es proclamà Rei Celestial, i batejà amb el nom de Taiping («Gran Pau») als seus seguidors. Amb un missatge místic i col·lectivista, s'atragué una munió de camperols i obrers durant els darrers anys de la dècada de 1840. La rebel·lió va esclatar el 1851 a la província de Guangxi. El rebels van derrotar per primer cop les tropes imperials a . Hong Xiuqan va proclamar el Regne Celestial de la Gran Pau i es va nomenar ell mateix com el seu governant absolut. Els Taiping, van vèncer les forces imperials conquerint Nanquín el març del 1853, on van establir la seva capital, rebatejant-la com Tianjing («Capital Celestial»). Els Taiping van tractar d'atreure les classes mitjanes xineses i fer pactes amb les potències occidentals, però, en cap cas no van tenir èxit. Els occidentals van decidir restar neutrals i els xinesos benestants no estaven d'acord amb el menyspreu que els Taiping mostraven envers els costums confucians. L'agost de 1860 van intentar prendre Xangai però van ser vençuts per l'exèrcit imperial. Les forces dels Qing reconqueriren a poc a poc totes les terres on s'havia escampat la revolta. El juliol de 1864 va caure Nanquín. Hong Xiuquan es va suïcidar uns dies abans de l'entrada de les tropes del govern ajudades pels nord-americans i els anglesos, i més de 100.000 dels seus seguidors foren morts. Tanmateix, van quedar centenars de milers de Taiping que continuaren lluitant, malgrat llur desorganització. El 1871 fou derrotat l'últim exèrcit rebel a la confluència de les regions de Hunan, Guizhou i Guangxi.
rdf:langString Povstání tchaj-pchingů (1850–1871) byla rolnická vzpoura v Číně proti mandžuské říši Čching, jíž byla Čína součástí. Povstání vypuklo roku 1850 v provincii Kuang-si, vůdcem byl Chung Siou-čchüan, křesťanský konvertita, který na ovládaném území založil nezávislý stát – Nebeskou říši velkého míru (čínsky: český přepis Tchaj-pching tchien kuo, pchin-jin Tàipíng Tiān Guó, znaky 太平天囯), kontrolující částečně nebo úplně provincie Chu-pej, An-chuej, Ťiang-si a Če-ťiang, od roku 1853 s hlavním městem v Nankingu. Na území ovládaném tchaj-pchingy žilo kolem 30 milionů lidí. Povstání zasáhlo většinu Číny, rebelové ohrožovali i Peking. Po mnohaletých válkách byli rebelové poraženi čchingskou armádou za pomoci Spojeného království a Francie. Války způsobily masivní ztráty na lidských životech, jež se odhadují na 20–30 milionů, a ohromné škody na majetku, což by z konfliktu dělalo třetí nejkrvavější, po první a druhé světové válce. Povstalci zde provedli radikální reformy, prosazujíce rovnost lidí. Tradiční čínská náboženství, konfuciánství, buddhismus a taoismus nahradili specifickou formou křesťanství, v jejíž čele stál Chung Siou-čchüan považující se za mladšího bratra Ježíše Krista. Tchaj-pchingové odmítali nošení copu nařízené mandžuskou vládou, byli proto nazýváni „dlouhovlasí“ (čínsky: pchin-jin chángmáo, znaky zjednodušené 长毛, tradiční 長毛) či „vlasatí bandité“ (čínsky: pchin-jin fà zéi, znaky 髮賊).
rdf:langString Η Eξέγερση των Ταϊπίνγκ (1850 - 1864) ήταν ένας μεγάλου εύρους εμφύλιος πόλεμος στη νότια Κίνα, μεταξύ της κυρίαρχης δυναστείας των Τσινγκ και του ριζοσπαστικού θρησκευτικού κινήματος των Ταϊπίνγκ. Οι Ταϊπίνγκ (Λάτρεις του Θεού) ήταν ένα χιλιαστικό κίνημα υπό την ηγεσία του Χουνγκ Σιου-τσουάν, ο οποίος διεμήνυε πως είχε οράματα στα οποία τού φανερώθηκε πως ήταν ο νεότερος αδερφός του Ιησού Χριστού. Ως συντηρητική εκτίμηση, τουλάχιστον 20 εκατομμύρια άνθρωποι πέθαναν, κυρίως πολίτες, ενώ είναι πιθανό οι αριθμοί των θυμάτων να είναι αρκετά μεγαλύτεροι, σε μια από τις πιο θανατηφόρες στρατιωτικές συγκρούσεις της ιστορίας και στον καταστρεπτικότερο εμφύλιο πόλεμο της ανθρωπότητας. Ο Χουνγκ εγκαθίδρυσε το Ουράνιο Βασίλειο των Ταϊπίνγκ, με την πρωτεύουσα να βρίσκεται στη Ναντζίνγκ. Ο στρατός του Βασιλείου ήλεγξε μεγάλα μέρη της νότιας Κίνας, και στο απόγειο της δύναμής του είχε υπό τον έλεγχο του περίπου 30 εκατομμύρια ανθρώπους. Οι επαναστατικές διακηρύξεις περιελάμβαναν κοινωνικές μεταρρυθμίσεις, όπως την από κοινού ιδιοκτησία αγαθών, ισότητα των φύλων, και την αντικατάσταση του Κομφουκιανισμού, Βουδισμού, και κινέζικων παραδοσιακών θρησκειών με τη δική τους μορφή Χριστιανισμού. Λόγω της άρνησής τους να πλέκουν τα μαλλιά τους σε κοτσίδα σύμφωνα με τα έθιμα των Μαντσού της εποχής, τα μέλη των Ταϊπίνγκ αποκαλούνταν ως "μακρυμάλληδες" από την κυβέρνηση των Τσινγκ, η οποία αντιμαχόταν τους στρατούς των Ταϊπίνγκ κατά την εξέγερση. Η κυβέρνηση των Τσινγκ τελικά κατάφερε να κατατροπώσει τους επαναστάτες με την βοήθεια γαλλικών και βρετανικών δυνάμεων. Στον 20ο αιώνα, ο Σουν Γιατ-σεν, ιδρυτής του Κινέζικου Εθνικιστικού Κόμματος, βρήκε το κίνημα των Ταϊπίνγκ ως πηγή έμπνευσης, ενώ ο κομμουνιστής επαναστάτης και μετέπειτα ηγέτης της Κίνας Μάο Τσε-τουνγκ, δόξασε τους επαναστάτες των Ταϊπίνγκ ως πρώιμους ηρωικούς αγωνιστές ενάντια σε ένα διεφθαρμένο φεουδαρχικό σύστημα.
rdf:langString كان تمرد تايبينغ حربًا أهلية واسعة النطاق في جنوب الصين، وامتد من سنة 1850 إلى سنة 1864، ضد حكم مملكة كينغ بقيادة المانشو. كان هذا التمرد بقيادة المهرطق المسيحي المتحول عن دينه هونغ شيوكوان، الذي ادعى أنه الشقيق الأصغر لـيسوع المسيح بعد أن زعم نزول وحي السماء عليه. توفي نحو 20 مليون شخص معظمهم من المدنيين في ذلك التمرد، في واحد من أكثر الصراعات العسكرية دموية في التاريخ. أنشأ هونغ مملكة تايبينغ السماوية واتخذ من نانجينغ عاصمة لها. سيطر جيش المملكة على أجزاء كبيرة من جنوب الصين، حيث ضم في ذروة قوته نحو 30 مليون شخص. حاول المتمردون إجراء إصلاحات اجتماعية لإيمانهم «بالملكية المشتركة» واستبدال ديانات الكونفشيوسية والبوذية والدين الشعبي الصيني بنمط ما من أنماط المسيحية. كان رفضهم ارتداء الضفيرة هو ما جعل أسرة تشينغ تلقب قوات تايبينغ بلقب «طوال الشعر» ((بالصينية: )) حاصرت قوات تشينغ مناطق تايبينغ في معظم فترات التمرد. وقامت حكومة تشينغ بسحق المتمردين في نهاية المطاف بمساعدة من القوات الفرنسية والبريطانية. وفي القرن العشرين، رأى صن يات سين، مؤسس الحزب القومي الصيني، أن هذا التمرد كان مصدر إلهام، كما مجّد الزعيم الصيني ماو تسي تونغ من عمل متمردي تايبينغ وقال إنها بطولات ثورية مبكرة ضد فساد نظام الإقطاع.
rdf:langString La Tajpinga ribelo ('Ribelo de la Pacega Paradizregno') estis unu el la pli sangumaj en historio inter 1850-1864; ĝi estis konflikto inter la Imperia Ĉinio kaj la anoj de sin-nomanta kundiulo nomata Hong Xiuquan, kiu ankaŭ estis kristana konvertiĝinto. La ĉefkomandanto de la armeo estis Yang Xiuqing. La plejmulto de ĝustaj fontoj taksas la mortokvanton esti ĉirkaŭ 20 milionoj da civiluloj kaj militanoj, kvankam aliaj pretendas, ke la kvanto estas ege pli alta (eble ĝis 40 aŭ 50 milionoj). Ĉiukaze, malgraŭ ke la okazaĵo estis nomata "ribelo", ĝi estis la plej mortiga milita evento en la homa historio, dum kiu 1,5% -7% de la monda loĝantaro estis mortigita kiel rezulto. Jardekojn poste, Mao Zedong vidis la tajpingan ideologion kiel ĉefa fonto de inspiro por la ĉina enlanda milito, kiu kaŭzis la starigon de la Ĉina Popola Respubliko en 1949. La nomo de la ribelo devenas de la nomo de la revolucianoj: La Pacega Paradizregno, aŭ ĉine Tàipíng Tiānguó (太平天國, Wade-Giles T'ai-p'ing t'ien-kuo) kiu daŭris nur tiom longe kiom la ribelo.
rdf:langString Der Taiping-Aufstand (1851–1864) war eine Konfrontation zwischen dem Kaiserreich China unter der niedergehenden Qing-Dynastie und der Taiping-Bewegung. Diese religiöse und zunehmend politische Gruppierung hatte der Mystiker Hong Xiuquan (洪秀全) nach Kontakten mit christlichen Missionaren und eigenen krankheitsbedingten Visionen gegründet. Die mit dem Jintian-Aufstand beginnende Bewegung war nach dem Tàipíng Tiānguó (太平天囯) benannt, dem Himmlischen Reich des Großen Friedens, welches von den Aufständischen ausgerufen wurde. Die Bewegung wurde vorwiegend von ethnischen Minderheiten getragen, die sich durch die Zentralregierung benachteiligt oder unterdrückt fühlten. Im Taiping-Aufstand starben 20 bis 30 Millionen Menschen – er war damit der opferreichste Bürgerkrieg der Menschheitsgeschichte.
rdf:langString Taiping (euskaraz: «Bake Handia») Txinan 1851tik 1864ra bitarteko urteetan izan zen erlijio eta politika mugimendua izan zen, gainbehera zihoan herrialdea salbatzearren Qing dinastiaren aurka matxinatzera deitu zuen gidatu zuena. Bere burua Jesukristoren anaia txikitzat zuen Hong Xiuquanek. Matxinadak inoiz izan den gerra zibil odoltsuena ekarri zuen: 20 milioi hildako. Hong Xiuquanen gudarosteak Yangzi ibaiaren behe-aldeko arroa hartu eta Nankinen hiriburua ezarri zuen. 1864an Txinako enperadorearen gudarosteak, europarren laguntzarekin, Nankinen sartu eta matxinatuak menderatu zituen. Handik aurrera, Qing dinastia sartaldeko estatu indartsuen mendean geratu zen, guztiz ahulduta.
rdf:langString La Rebelión Taiping fue una guerra civil con grandes connotaciones religiosas y sociales, que ocurrió en China entre los años de 1850 y 1864, en la que se enfrentaron las fuerzas imperiales de la dinastía Qing y el Reino Celestial de la Gran Paz (en chino tradicional: Tàipíng Tiānguó, 太平天國, Wade-Giles: T'ai-p'ing t'ien-kuo), que ocupó durante el conflicto zonas importantes del sur de China. El Reino Celestial de la Gran Paz fue un estado teocrático de origen revolucionario, gobernado por un profesor de la etnia hakka llamado Hong Xiuquan, que mezclando diversas doctrinas religiosas creó a Los Adoradores del Emperador (ya que su nombre en chino es Bài Shàngdì Huì, siendo Shangdi el Dios supremo del shenismo, que traducido al castellano es Emperador), con los cuales conquistó las provincias Anhui, Hubei, Jiangxi, Zhejiang y Jiangsu, de las que se proclamó rey y como el nuevo Mesías, siendo hermano menor de Jesucristo e hijo de Shangdi, quería erradicar el culto al demonio y restablecer el Mandato del Cielo.​ Las fuentes más fiables estiman el total de muertes en 20 millones de personas,​ aunque algunas fuentes reclaman que la cantidad de muertos llegó a 50 millones;​ llegando a considerarse este conflicto como la guerra más sangrienta previa a la Segunda Guerra Mundial. Solo la intervención de las potencias occidentales a favor del Imperio Qing, el repentino suicidio de Xiuquan en 1864 y la incapacidad de su sucesor, fueron las razones que menguaron la rebelión; sin embargo, dejaba evidencia de la volatilidad social y económica que sufría China durante la segunda mitad del siglo XIX, que desencadenaría posteriores rebeliones y derrocaría el gobierno Imperial en 1911 con la Revolución de Xinhai.
rdf:langString La révolte des Taiping est un soulèvement majeur qui eut lieu dans le Sud, puis le Centre de la Chine, entre 1851 et 1864 ; cette révolte, dont la dynastie Qing mit près de quinze ans à venir à bout, tire son nom du royaume que les rebelles avaient fondé en Chine du Sud et en Chine centrale, le Taiping Tian Guo, ou « royaume céleste de la Grande Paix » (chinois simplifié : 太平天国 ; chinois traditionnel : 太平天國 ; pinyin : Tàipíng Tiān Guó), d'où provient le nom de Tàipíng (« Grande Paix »). Cette guerre civile totale est généralement considérée comme l'un des conflits les plus meurtriers de toute l'Histoire. Le fondateur du mouvement, Hong Xiuquan (1814-1864), qui avait lu des brochures religieuses remises par des missionnaires, se disait frère cadet de Jésus-Christ. Il promulgua une réforme agraire après la prise de Nankin en 1853, dans laquelle il instituait de profondes réformes sociales telles que l'abandon de la polygamie ; l'égalité des sexes, accompagnées toutefois d'une stricte séparation entre les hommes et les femmes ; l'abandon de la vieille coutume du bandage des pieds des femmes ; l'interdiction des mariages arrangés, des jeux d'argent, de l'esclavage, de la torture, de la prostitution ; la propriété foncière privée était abolie ; nourriture, vêtements et autres biens de consommation courants étaient mis en commun dans des entrepôts publics, et distribués à la population selon leurs[Information douteuse] besoins par les chefs militaires ; l'opium, le tabac et l'alcool étaient aussi désormais interdits. L'historiographie communiste chinoise considère que le mouvement Taiping préfigure la révolution communiste par ses aspects sociaux et ses concepts égalitaires ; on y remarque surtout un rapprochement avec l'idéologie marxiste (coïncidence, car il n'y eut aucun contact entre ses théoriciens basés en Europe, et le peuple chinois à cette époque).
rdf:langString Pemberontakan Taiping (Hanzi sederhana: 太平天国运动; Tionghoa tradisional: 太平天國運動; pinyin: Taìpíng Tīanguó Yùndòng) adalah suatu pemberontakan besar atau perang saudara di Tiongkok yang berlangsung dari tahun 1850 hingga 1864, yang mana merupakan pertarungan antara Dinasti Qing yang dipimpin oleh suku Manchu dan gerakan milenarianisme Kristen dari Kerajaan Surgawi Perdamaian. Pemberontakan Taiping dimulai di provinsi barat daya Guangxi ketika para pejabat setempat meluncurkan kampanye penindasan terhadap suatu sekte Kristen yang dikenal sebagai Masyarakat Penyembah Tuhan; komunitas tersebut dipimpin oleh Hong Xiuquan, seseorang yang meyakini dirinya sebagai adik laki-laki Yesus Kristus. Peperangan tersebut sebagian besar berlangsung di provinsi Jiangsu, Zhejiang, Anhui, Jiangxi, dan Hubei, tetapi selama 14 tahun peperangan, pasukan Taiping telah memasuki semua provinsi dari Tiongkok pada umumnya selain Gansu. Peperangan tersebut merupakan yang terbesar di Tiongkok sejak Penaklukan Ming oleh Qing, dan dipandang sebagai salah satu perang paling berdarah dalam sejarah manusia, perang saudara paling berdarah, dan konflik terbesar pada abad ke-19 dengan perkiraan jumlah korban yang meninggal dunia antara 20-70 juta orang, serta jutaan lainnya tergusur dari kediamannya.
rdf:langString The Taiping Rebellion, also known as the Taiping Civil War or the Taiping Revolution, was a massive rebellion and civil war that was waged in China between the Manchu-led Qing dynasty and the Han, Hakka-led Taiping Heavenly Kingdom. It lasted from 1850 to 1864, although following the fall of Tianjing (now Nanjing) the last rebel army was not wiped out until August 1871. After fighting the bloodiest civil war in world history, with over 20 million dead, the established Qing government won decisively, although at a great price to its fiscal and political structure. The uprising was commanded by Hong Xiuquan, an ethnic Hakka (a Han subgroup) and the self-proclaimed brother of Jesus Christ. Its goals were religious, nationalist, and political in nature; Hong sought the conversion of the Han people to the Taiping's syncretic version of Christianity, to overthrow the Qing dynasty, and a state transformation. Rather than supplanting the ruling class, the Taipings sought to upend the moral and social order of China. The Taipings established the Heavenly Kingdom as an oppositional state based in Tianjing and gained control of a significant part of southern China, eventually expanding to command a population base of nearly 30 million people. For more than a decade, Taiping armies occupied and fought across much of the mid and lower Yangtze valley, ultimately devolving into total civil war. It was the largest war in China since the Ming–Qing transition, involving most of Central and Southern China. It ranks as one of the bloodiest wars in human history, the bloodiest civil war, and the largest conflict of the 19th century. In terms of deaths, the civil war is comparable to World War I. 30 million people fled the conquered regions to foreign settlements or other parts of China. The war was characterized by extreme brutality on both sides. Taiping soldiers carried out widespread massacres of Manchus, the ethnic minority of the ruling Imperial House of Aisin-Gioro. Meanwhile, the Qing government also engaged in massacres, most notably against the civilian population of the Taiping capital, Tianjing. Weakened severely by internal conflict, an attempted coup, and the failure of the siege of Beijing, the Taipings were defeated by decentralized, provincial armies such as the Xiang Army organized and commanded by Zeng Guofan. After moving down the Yangtze River and recapturing the strategic city of Anqing, Zeng's forces besieged Nanjing during May, 1862. After two more years, on June 1, 1864, Hong Xiuquan died and Nanking fell barely a month later. The 14-year civil war combined with other internal and external wars weakened the dynasty but provided incentive for an initially successful period of reform and self-strengthening. It exacerbated ethnic disputes and accelerated the rise of provincial power. Historians debate whether these developments foreshadowed the Warlord Era, the loss of central control after the establishment of Republic of China in 1912.
rdf:langString 太平天国の乱(たいへいてんごくのらん)は、1851年に清で起こった大規模な反乱。洪秀全を天王とし、キリスト教の信仰を紐帯とした組織太平天国(たいへいてんごく)によって起きた。長髪賊の乱ともいわれる。
rdf:langString La rivolta dei Taiping fu una devastante guerra civile che si combatté nell'Impero Qing tra il 1851 e il 1864. Identifica un movimento rivoluzionario cinese che interessò l'area di Nanchino, per poi espandersi nel sud dell'Impero cinese, tra il 1851, anno della fondazione del "" per opera dell'ispiratore della rivolta, Hong Xiuquan, e il 1864, anno della sua soppressione. Nata come reazione al regime corrotto dei Qing-Manciù e subito degenerata in guerra civile, la rivolta fu repressa dall' col supporto britannico nel 1864.
rdf:langString 태평천국의 난(太平天國의 亂)은 장모의 난(長毛의 亂)과 장발의 난(長髮의 亂)으로 불리며, 1850년에서 1864년까지 중국 대륙에서 벌어진 대규모 내전이다. 교전 상대는 만주족 황실의 청나라 조정과 기독교 구세주 사상을 기반으로 한 종교국가 태평천국이었다. 태평천국의 난의 주요 무대는 강소성, 절강성, 안휘성, 호북성이었으나, 14년간의 전쟁 기간 동안 북서쪽 끝의 감숙성을 제외한 모든 중국의 성을 최소 한번 이상 태평천국군이 지나갔다. 태평천국의 난은 명청전쟁 이래로 중국 역사상 가장 큰 전쟁이었으며, 인류 전체 역사를 통틀어도 가장 유혈낭자한 내전 중 하나로 손꼽힌다. 19세기 최대의 군사분쟁이었던 태평천국의 난으로 인해 죽은 사람은 2천만 ~ 7천만 명 정도로 추산되며, 난민 신세가 된 사람도 수백만 명에 달한다.
rdf:langString De Taipingopstand was een massale burgeroorlog in Zuid-China van 1850 tot 1864, tegen de heersende door Mantsjoes geleide Qing-dynastie. Ze werd geleid door Hong Xiuquan die in visioenen de boodschap had gekregen dat hij een jongere broer van Jezus was. 20 tot 30 miljoen mensen, voornamelijk burgers, stierven in een van de dodelijkste militaire conflicten in de geschiedenis. Hong stichtte het Hemelse Koninkrijk van de Volmaakte Vrede met als hoofdstad Nanjing. Het leger van dit koninkrijk beheerste grote delen van Zuid-China; in de hoogtijdagen controleerde het een gebied waar 30 miljoen mensen woonden. Op de agenda van de volgelingen van Hong stonden sociale hervormingen, zoals gemeenschappelijk eigendom en gelijkheid voor vrouwen. Het confucianisme, boeddhisme en Chinees volksgeloof moest vervangen worden door hun versie van het christendom. Door hun weigering om een vlecht te dragen, werden de Taipingtroepen "Langharen" genoemd door hun tegenstanders. De Qing-regering versloeg uiteindelijk de opstand met de hulp van de Fransen en de Britten. In de 20e eeuw zag Sun Yat-sen, stichter van de Kwomintang, de opstand als inspiratiebron. De communistische leider Mao Zedong prees de Taipingrebellen als vroege revolutionairen tegen een corrupt feodaal systeem.
rdf:langString A Rebelião Taiping, também conhecida como Guerra Civil Taiping ou Revolução Taiping, foi uma grande rebelião e guerra civil que foi travada na China entre a dinastia Qing, liderada pelos manchus, e o Reino Celestial Taiping, liderado por um subgrupo dos han, os hacás. Durou de 1850 a 1864, embora após a queda de Tianjing (agora Nanquim), o último exército rebelde não tenha sido exterminado até agosto de 1871. Depois de travar a guerra civil mais sangrenta da história mundial, com mais de 20 milhões de mortos, o governo Qing venceu decisivamente, embora com um grande preço para sua estrutura fiscal e política. A revolta foi comandada por Hong Xiuquan, da etnia hacá, e autoproclamado irmão de Jesus Cristo. Seus objetivos eram religiosos, nacionalistas e políticos por natureza; Hong procurou a conversão do povo han à versão sincrética do cristianismo Taiping, para derrubar a dinastia Qing e realizar uma transformação do estado. Em vez de suplantar a classe dominante, os Taiping procuraram derrubar a ordem moral e social da China. Os Taiping estabeleceram o Reino Celestial como um estado de oposição localizado em Tianjing e ganharam o controle de uma parte significativa do sul da China, eventualmente expandindo até comandar uma base populacional de quase 30 milhões de pessoas. Por mais de uma década, os exércitos Taiping ocuparam e lutaram em grande parte do vale médio e inferior do Yangtzé, acabando por evoluir para uma guerra civil total. Foi a maior guerra na China desde a Transição Ming-Qing, envolvendo a maior parte do centro e do sul da China. É classificada como uma das guerras mais sangrentas da história da humanidade, a guerra civil mais sangrenta e o maior conflito do século XIX. Em termos de mortes, a guerra civil é comparável à Primeira Guerra Mundial. 30 milhões de pessoas fugiram das regiões conquistadas para assentamentos estrangeiros ou outras partes da China. A guerra foi caracterizada por extrema brutalidade de ambos os lados. Os soldados Taiping realizaram massacres generalizados de manchus, a minoria étnica da governante Casa Imperial de Aisin-Gioro. Enquanto isso, o governo Qing também se envolveu em massacres, principalmente contra a população civil da capital Taiping, Tianjing. Enfraquecidos severamente pelo conflito interno, uma tentativa de golpe e o fracasso do cerco de Pequim, os Taiping foram derrotados por exércitos provinciais descentralizados, como o Exército Xiang, organizado e comandado por Zeng Guofan. Depois de descer o rio Yangtzé e recapturar a cidade estratégica de Anqing, as forças de Zeng sitiaram Tianjing em maio de 1862. Depois de mais de dois anos, em 1º de junho de 1864, Hong Xiuquan morreu e Tianjing caiu apenas um mês depois. A guerra civil de 14 anos combinada com outras guerras internas e externas enfraqueceu a dinastia, mas forneceu incentivo para um período inicial de reforma e fortalecimento. Exacerbou a consciência étnica e acelerou a ascensão do poder provincial. Os historiadores debatem se esses desenvolvimentos prenunciavam a Era dos Senhores da Guerra, a perda do controle central após o estabelecimento da República da China em 1912.
rdf:langString Powstanie tajpingów (1851–1864) – powstanie ludowe w Chinach, jedno z nakrwawszych w historii. W tym czasie miały ponadto miejsce powstanie Nian (1853–1868), muzułmańskie powstania w południowo-zachodnich (1855–1873) i północno-zachodnich Chinach (1862–1877).
rdf:langString Taipingupproret inträffade i Kina mellan 1850 och 1864, och är en av de blodigaste och våldsammaste konflikter som inträffat i historien. Striden stod mellan kejsardynastin Qing och en rebellrörelse inspirerad av en kristen mystiker med namnet Hong Xiuquan. Det totala antalet döda ska ha varit så stort som 20-30 miljoner människor, medan svälten som följde tog runt 60 miljoner.
rdf:langString Тайпі́нське повста́ння (англ. Taiping Rebellion) — національно-визвольне і релігійне повстання етнічних китайців у Південному Китаї в 1850–1864 роках проти панування маньчжурської династії Цін. Повстанці проголосили створення незалежної китайської Тайпі́нської держа́ви (кит.: 太平天国; піньїнь: Tàipíng Tiānguó; літ.: 'Небесна держава Великого Спокою'), правителем якої став їхній ватажок Хун Сюцюань. Впродовж 15 років тайпіни контролювали територію, населення якої становило 30 млн осіб. Вони проводили радикальні соціально-релігійні перетворення, поширюючи у містах власний даосько-християнський синкретичний культ, головним ідеологом якого виступив Хун Женьгань. На знак непокори маньчжурам, тайпіни носили довге волосся замість кочівницької коси, яка передбачалася для всіх верств населення Китаю законом. Неспроможність маньчжурів швидко придушити повстання у перших роках, а також невдачі на фронтах Другої опіумної війни, викликали низку повстань проти цінського режиму в інших частинах імперії. Проте після підписання династією Цін Пекінського договору 1860 року, маньчжурську владу підтримали британці й французи. 1864 року Тайпінське повстання було жорстоко придушене. В ході воєн загинуло від 20 до 30 млн осіб. В комуністичному Китаї тайпіни возвеличуються як національні герої, що виступили проти іноземного та соціального поневолення. Повстанню присвячений Музей історії тайпінів в Нанкіні.
rdf:langString 太平天國之乱,又稱洪楊之乱、赭寇、太平天國運動、太平天國起義、太平天國戰爭,是指太平天國與清朝的一系列戰爭,廣義上是指1851年1月11日金田起義到1872年李文彩部的覆灭。其中依戰事年代可分為江寧之戰、太平軍北伐、太平軍西征、太平軍一破江南大营、安庆之战、太平军二破江南大营等。
rdf:langString Тайпинское восстание (1850—1864) — крестьянская война в Китае против маньчжурской империи Цин и иностранных колонизаторов. Лидером восстания был религиозный вождь Хун Сюцюань, который создал Небесное царство великого благоденствия (кит. упр. 太平天囯, пиньинь Tàipíng Tiān Guó, палл. Тайпин тянь го) — независимое государство, существовавшее на территориях, занятых восставшими. Тайпинское государство занимало значительную часть южного Китая, под его юрисдикцией находилось около 30 миллионов человек. Тайпины пытались проводить радикальные социальные преобразования, замену традиционных китайских религий на специфически интерпретированное христианство. Тайпинов называли «длинноволосыми» (кит. упр. 长毛, пиньинь cháng máo, палл. чан мао), так как они отвергали прически с бритой головой, навязанные всем подданным государства Цин маньчжурами, также власти их называли «волосатыми бандитами» (кит. упр. 发贼, пиньинь Fà Zéi, палл. фа цзэй). Тайпинское восстание вызвало череду местных восстаний в других частях империи Цин, которые боролись против маньчжурских властей, нередко провозглашая собственные государства (восстание Общества малых ножей (кит. упр. 小刀会, палл. Сяодаохуэй) в Шанхае, восстание красноголовых в области Гуандун, восстание няньцзюнь на севере). В войну ввязались также иностранные государства. Положение в стране стало катастрофическим. Тайпины заняли крупные города (Нанкин и Ухань), предпринимались походы на Пекин и в другие части страны.Восстание превратилось в тотальную войну с отношением к ресурсам и инфраструктуре как к военным целям — конфликт был крупнейшим в Китае со времён маньчжурского завоевания 1644 года. Также оно является самой кровавой гражданской войной и одной из самых кровавых войн в истории человечества и крупнейшим вооружённым конфликтом XIX столетия. Оценки прямых и косвенных жертв восстания составляют от 15-20 миллионов до 30-40 миллионов человек, со многими миллионами беженцев. Тайпины были подавлены цинской армией при поддержке британцев и французов. Мао Цзэдун рассматривал тайпинов как революционеров-героев, поднявшихся против коррумпированной феодальной системы. Материалы и свидетельства тайпинского восстания собраны в Музее истории тайпинов в Нанкине.
rdf:langString Tái-bìng-tiĕng-guók ông-dông
rdf:langString no
rdf:langString no
xsd:nonNegativeInteger 82450
xsd:string *
xsd:string Co-belligerents:
xsd:string *Black Flag Army
xsd:string *Islamic rebels
xsd:string *Miao rebels
xsd:string *Nian rebels
xsd:string *Pingnan Guo
xsd:string *Qing Empire
xsd:string *Red Turban rebels(Tiandihui)
xsd:string *Small Swords Society
xsd:string *Taiping Heavenly Kingdom
xsd:string Later stages:
xsd:string Qingvictory
xsd:string * Qing dynasty severely weakened
xsd:string 2,000,000
xsd:string 10,000,000 (all combatants)
xsd:string 3,400,000+

data from the linked data cloud