Swan song

http://dbpedia.org/resource/Swan_song an entity of type: Person

Labutí píseň je ustálené slovní spojení, které vešlo do slovníku jako rčení, přirovnání. Znamená zejména označení posledního dobrého výtvoru nebo velkého vystoupení aktéra, ať již v umění, architektuře, sportu apod. rdf:langString
أغنية البجعة (باليونانية القديمة:κύκνειον ᾆσμα)، هو تعبير مجازٍ يرمز إلى آخر عمل أو جهد أو إيماءة قبل الوفاة أو الرحيل. يعود هذا التعبير إلى اعتقادٍ قديم مفاده أن البجع يقوم بالغناء قبل لحظات من وفاته بعد أن ظلَّ صامتاً طيلة حياته. هذا الاعتقاد، يستند في واقع الأمر على جدلٍ طويل، كان مضرب للأمثال في اليونان القديمة في القرن الثالث قبل الميلاد، وفي وقت لاحق، أُعيد التأكيد عليه كثير من المرات في الشعر والفن الغربي. بمرور الوقت، أصبحت «أغنية البجع» مصطلح يُشير إلى الظهور المسرحي أو الدرامي الأخير، أو أي عمل أو إنجاز أخير. بصفة عامة يحمل هذا المصطلح دلالة على أن المؤدي يعي أن هذا هو آخر عرض له في حياته، وأنه يبذل كل ما في وسعه في محاولة أخيرة لإظهاره بأحسن صورة. rdf:langString
El canto del cisne (griego antiguo: κύκνειον ᾆσμα; latín: carmen cygni) es una frase metafórica que se refiere al último gesto, obra o actuación de alguien justo antes de la muerte o jubilación. La frase se refiere a la antigua creencia de que los cisnes (Cygnus spp.) cantan una bella canción en el momento justo antes de morir, después de haber estado en silencio durante la mayor parte de su vida. Esta creencia, cuya base en la actualidad se debate desde hace mucho tiempo, ya era proverbial en la Antigua Grecia hacia el siglo iii a. C., y fue reiterada muchas veces posteriormente en la poesía y el arte occidentales. rdf:langString
Als Schwanengesang bezeichnet man das letzte Werk eines Musikers oder eines Dichters. Auch die letzte Rede eines Politikers wird oft in einem weiteren Sinne des Wortes als Schwanengesang bezeichnet. Eine andere Bezeichnung ist Schwanenlied (u. a. bei Gottfried August Bürger, Clemens Brentano, Hedwig Dohm). Der letzte Werkzyklus von Heinrich Schütz aus seinem Sterbejahr 1672 heißt Schwanengesang (SWV 482-494), ein typisches Alterswerk. Berühmt ist der letzte Liederzyklus von Franz Schubert, der nach dessen Tod von seinem Verleger unter dem Titel Schwanengesang zusammengestellt wurde. rdf:langString
Le chant du cygne (en grec ancien κύκνειον ᾆσμα / kúkneion âisma), expression en usage en France depuis le milieu du XVIIIe siècle, désigne la plus belle et dernière chose réalisée par quelqu’un avant de mourir. En art, il s'agit donc de la dernière œuvre remarquable d’un poète ou d’un artiste. rdf:langString
The swan song (Ancient Greek: κύκνειον ᾆσμα; Latin: carmen cygni) is a metaphorical phrase for a final gesture, effort, or performance given just before death or retirement. The phrase refers to an ancient belief that swans sing a beautiful song just before their death since they have been silent (or alternatively not so musical) for most of their lifetime. The belief, whose basis has been long debated, had become proverbial in ancient Greece by the 3rd century BC and was reiterated many times in later Western poetry and art. Swans learn a variety of sounds throughout their lifetime. Their sounds are more distinguishing during courting rituals and not correlated with death. rdf:langString
Lagu angsa (bahasa Yunani kuno: κύκνειον ᾆσμα; Latin: carmen cygni) adalah sebuah peribahasa kiasan untuk isyarat, upaya atau penampilan terakhir yang diberikan tepat sebelum kematian atau pensiun. Peribahasa tersebut merujuk kepada sebuah kepercyaana kuno bahwa angsa (Cygnus spp.) menyanyikan sebuah lagu indah tepat sebelum kematian mereka, namun terhening (atau secara alternatif, tidak bermusik) pada sebagian besar masa hidupnya. Keyakinan ini, yang dasar kebenarannya lama diperdebatkan, telah menjadi peribahasa di Yunani kuno pada abad ke-3 SM dan diulang beberapa kali dalam syair dan seni rupa Barat pada masa berikutnya. rdf:langString
白鳥の歌(はくちょうのうた)あるいはスワンソング(英語: swan song)は、人が亡くなる直前に人生で最高の作品を残すこと、またその作品を表す言葉である。 rdf:langString
Canto del cigno è un modo di dire usato per riferirsi all'ultima espressione degna di nota (e anzi sublime o comunque eccellente) di una carriera, artistica o anche professionale, prossima al termine; può essere indicata in tal modo anche un'opera di valore particolare che, implicitamente, riveli un inaspettato quanto inequivocabile addio alle scene, o comunque alla carriera. Per estensione si usa anche per indicare in genere l'ultimo segno di vitalità. rdf:langString
Svanesång refererar till en mycket gammal föreställning om att knölsvanen (Cygnus olor) är helt stum under hela sitt liv, men att den är kapabel till att sjunga endast en oerhört vacker och hjärtskärande sång precis innan den dör. Dock kände man redan i antiken till att detta var en myt. Exempelvis skrev Plinius den äldre i sin encyklopedi Naturalis Historia från omkring år 77 i bok 10, kapitel 32: olorum morte narratur flebilis cantus, falso, ut arbitror, aliquot experimentis, "observationer visar att historien med den döende svanens sång är felaktig". rdf:langString
Cignokanto estas nomo por la lasta verko de muzikisto aŭ de poeto. Ankaŭ la lastan paroladon de politikisto ofte oni nomas plurvastasence oni nomas cignokanton. La lasta verkociklo de Heinrich Schütz el lia mortojaro 1672 nomiĝas Schwanengesang (SWV 482-494), tipa verko el la maljuneco. Famas la lasta lidociklo de Franz Schubert, kiun lia eldonisto post la morto de la komponisto kompilis sub la titolo Schwanengesang (cignokanto). rdf:langString
Een zwanenzang (Oudgrieks: κύκνειον ᾆσμα kúkneion aisma, Latijn: carmen cygni) is een metaforische uitdrukking voor het laatste werk dat een kunstenaar maakte in het aanschijn van de dood, of meer algemeen voor de laatste uiting van iemand vóór zijn of haar vertrek. rdf:langString
Лебединая песня, лебединая песнь (др.-греч. κύκνειον ἆσμα, лат. cantus cycneus), лебединый голос (лат. сycnea vox) — фразеологизм. Установившееся значение: последнее, обычно наиболее значительное, произведение кого-либо; последнее проявление таланта, способностей и т. п. Как иносказание означает предсмертное сочинение. Выражение основано на народном поверье, согласно которому лебеди, непевчие, «молчащие» птицы, за несколько мгновений до смерти обретают голос, и это предсмертное пение лебедей удивительно красиво. — Алкей. Гимн Аполлону (перевод Вячеслава Иванова) — Эсхил. Агамемнон. 1445 rdf:langString
Canção do cisne ou Canto do cisne é uma referência a uma antiga crença de que o cisne-branco (Cygnus olor) é completamente mudo durante toda a sua vida, mas pode cantar uma bela e triste canção imediatamente antes de morrer. Entretanto, é sabido desde tempos remotos que esta crença é falsa; cisnes-brancos (também chamados de "cisnes-mudos") não são mudos durante a vida, produzindo grunhidos e assobios; e não cantam ao morrerem. Em particular, Plínio, o Velho refutou a crença no ano 77 em sua Naturalis Historia (livro 10, capítulo xxxii: olorum morte narratur flebilis cantus, falso, ut arbitror, aliquot experimentis, "observações mostram que a história do canto dos cisnes ao morrerem é falsa"). rdf:langString
rdf:langString أغنية البجعة
rdf:langString Labutí píseň
rdf:langString Schwanengesang
rdf:langString Cignokanto
rdf:langString Canto del cisne
rdf:langString Lagu angsa
rdf:langString Chant du cygne
rdf:langString Canto del cigno
rdf:langString 白鳥の歌
rdf:langString Zwanenzang (uitdrukking)
rdf:langString Swan song
rdf:langString Лебединая песня (фразеологизм)
rdf:langString Canção do cisne
rdf:langString Svanesång
xsd:integer 410604
xsd:integer 1116557649
rdf:langString Labutí píseň je ustálené slovní spojení, které vešlo do slovníku jako rčení, přirovnání. Znamená zejména označení posledního dobrého výtvoru nebo velkého vystoupení aktéra, ať již v umění, architektuře, sportu apod.
rdf:langString أغنية البجعة (باليونانية القديمة:κύκνειον ᾆσμα)، هو تعبير مجازٍ يرمز إلى آخر عمل أو جهد أو إيماءة قبل الوفاة أو الرحيل. يعود هذا التعبير إلى اعتقادٍ قديم مفاده أن البجع يقوم بالغناء قبل لحظات من وفاته بعد أن ظلَّ صامتاً طيلة حياته. هذا الاعتقاد، يستند في واقع الأمر على جدلٍ طويل، كان مضرب للأمثال في اليونان القديمة في القرن الثالث قبل الميلاد، وفي وقت لاحق، أُعيد التأكيد عليه كثير من المرات في الشعر والفن الغربي. بمرور الوقت، أصبحت «أغنية البجع» مصطلح يُشير إلى الظهور المسرحي أو الدرامي الأخير، أو أي عمل أو إنجاز أخير. بصفة عامة يحمل هذا المصطلح دلالة على أن المؤدي يعي أن هذا هو آخر عرض له في حياته، وأنه يبذل كل ما في وسعه في محاولة أخيرة لإظهاره بأحسن صورة.
rdf:langString Cignokanto estas nomo por la lasta verko de muzikisto aŭ de poeto. Ankaŭ la lastan paroladon de politikisto ofte oni nomas plurvastasence oni nomas cignokanton. La lasta verkociklo de Heinrich Schütz el lia mortojaro 1672 nomiĝas Schwanengesang (SWV 482-494), tipa verko el la maljuneco. Famas la lasta lidociklo de Franz Schubert, kiun lia eldonisto post la morto de la komponisto kompilis sub la titolo Schwanengesang (cignokanto). La termino devenas de malnova greka mito diranta, ke cignoj antaŭ sia morto lastan fojon kantas per malĝoja, tamen belega voĉo lastan kanton. Laŭ unu versio de ĉi tiu mito Kyknos migris en poplaro ĉe la bordo de la rivero Eridano, funebrante la morton de sia amato Faetono. Jen la dioj kompatis lin kaj metamorfozis lin en cignon el lumantaj steloj. Antaŭ ol Kyknos mortis pro funebro pri sia amata amiko, li kantis laŭ tiu maniero neniam superata de alia. Plinio la Maljuna traktas en la deka libro de sia "Naturalis Historia" pri birdoj, kaj en ĉapitro 32, kiu specife traktas cignajn: "Oni asertas, ke en la momento de lia morto la cigno ludas funebran kanton, sed ĉi tio estas eraro, miaopinie, laŭ provoj, kiujn mi faris plurfoje." Aliaj kunigas la esprimon al natura fenomeno okazanta en profunda Nordio: la cignoj, kiuj vivas en regionoj de la arkta cirklo, kelkfoje estas surprizitaj en akvo de forta frosto kaj restas fiksitaj en la glacio. Ĝis ili mortas malrapide kaj martire, ili eligas sonojn, similajn al malĝoja kanto. Ankaŭ filozofo Sokrato, antaŭ la morto, diktis belegan dialogon: En Faidono li klarigas la kanton de la cignoj per la antaŭkono de la bono en la Hadeso. La Kanto de la cigno estas teatra verko de Anton Pavloviĉ Ĉeĥov, kiu tamen ne referencas al tiu flugilesprimo. Praktike, la komuna cigno ne nur faras funebran kanton kiam ĝi mortas, ĝi tute ne mutas, kaj eligos maldikan grincan sonon aŭ fajfas kiam ĝi koleras aŭ kiam ĝia teritorio estas minacata. Eblas, ke la rakonto originis de la fakto ke la komuna cigno malpli ofte sonas ol la flava cigno (Cygnus cygnus) aŭ ĝia proksimulo la malgranda cigno (Cygnus bewickii).
rdf:langString El canto del cisne (griego antiguo: κύκνειον ᾆσμα; latín: carmen cygni) es una frase metafórica que se refiere al último gesto, obra o actuación de alguien justo antes de la muerte o jubilación. La frase se refiere a la antigua creencia de que los cisnes (Cygnus spp.) cantan una bella canción en el momento justo antes de morir, después de haber estado en silencio durante la mayor parte de su vida. Esta creencia, cuya base en la actualidad se debate desde hace mucho tiempo, ya era proverbial en la Antigua Grecia hacia el siglo iii a. C., y fue reiterada muchas veces posteriormente en la poesía y el arte occidentales.
rdf:langString Als Schwanengesang bezeichnet man das letzte Werk eines Musikers oder eines Dichters. Auch die letzte Rede eines Politikers wird oft in einem weiteren Sinne des Wortes als Schwanengesang bezeichnet. Eine andere Bezeichnung ist Schwanenlied (u. a. bei Gottfried August Bürger, Clemens Brentano, Hedwig Dohm). Der letzte Werkzyklus von Heinrich Schütz aus seinem Sterbejahr 1672 heißt Schwanengesang (SWV 482-494), ein typisches Alterswerk. Berühmt ist der letzte Liederzyklus von Franz Schubert, der nach dessen Tod von seinem Verleger unter dem Titel Schwanengesang zusammengestellt wurde.
rdf:langString Le chant du cygne (en grec ancien κύκνειον ᾆσμα / kúkneion âisma), expression en usage en France depuis le milieu du XVIIIe siècle, désigne la plus belle et dernière chose réalisée par quelqu’un avant de mourir. En art, il s'agit donc de la dernière œuvre remarquable d’un poète ou d’un artiste.
rdf:langString The swan song (Ancient Greek: κύκνειον ᾆσμα; Latin: carmen cygni) is a metaphorical phrase for a final gesture, effort, or performance given just before death or retirement. The phrase refers to an ancient belief that swans sing a beautiful song just before their death since they have been silent (or alternatively not so musical) for most of their lifetime. The belief, whose basis has been long debated, had become proverbial in ancient Greece by the 3rd century BC and was reiterated many times in later Western poetry and art. Swans learn a variety of sounds throughout their lifetime. Their sounds are more distinguishing during courting rituals and not correlated with death.
rdf:langString Lagu angsa (bahasa Yunani kuno: κύκνειον ᾆσμα; Latin: carmen cygni) adalah sebuah peribahasa kiasan untuk isyarat, upaya atau penampilan terakhir yang diberikan tepat sebelum kematian atau pensiun. Peribahasa tersebut merujuk kepada sebuah kepercyaana kuno bahwa angsa (Cygnus spp.) menyanyikan sebuah lagu indah tepat sebelum kematian mereka, namun terhening (atau secara alternatif, tidak bermusik) pada sebagian besar masa hidupnya. Keyakinan ini, yang dasar kebenarannya lama diperdebatkan, telah menjadi peribahasa di Yunani kuno pada abad ke-3 SM dan diulang beberapa kali dalam syair dan seni rupa Barat pada masa berikutnya.
rdf:langString 白鳥の歌(はくちょうのうた)あるいはスワンソング(英語: swan song)は、人が亡くなる直前に人生で最高の作品を残すこと、またその作品を表す言葉である。
rdf:langString Een zwanenzang (Oudgrieks: κύκνειον ᾆσμα kúkneion aisma, Latijn: carmen cygni) is een metaforische uitdrukking voor het laatste werk dat een kunstenaar maakte in het aanschijn van de dood, of meer algemeen voor de laatste uiting van iemand vóór zijn of haar vertrek. Bij een vroegtijdige of dramatische dood worden in de zwanenzang soms aanwijzingen daarvoor gevonden. Het gedicht of lied geeft het idee dat de schrijver ervan moet hebben geweten wat hem te wachten stond. Het is aan de andere kant moeilijk te achterhalen welk nu precies het laatste gedicht is geweest. Het is dus eerder zo dat men in de nalatenschap een onbekend werk vindt dat het karakter van een zwanenzang in zich heeft. Dit wordt dan vervolgens als zwanenzang bestempeld.
rdf:langString Canto del cigno è un modo di dire usato per riferirsi all'ultima espressione degna di nota (e anzi sublime o comunque eccellente) di una carriera, artistica o anche professionale, prossima al termine; può essere indicata in tal modo anche un'opera di valore particolare che, implicitamente, riveli un inaspettato quanto inequivocabile addio alle scene, o comunque alla carriera. Per estensione si usa anche per indicare in genere l'ultimo segno di vitalità.
rdf:langString Canção do cisne ou Canto do cisne é uma referência a uma antiga crença de que o cisne-branco (Cygnus olor) é completamente mudo durante toda a sua vida, mas pode cantar uma bela e triste canção imediatamente antes de morrer. Entretanto, é sabido desde tempos remotos que esta crença é falsa; cisnes-brancos (também chamados de "cisnes-mudos") não são mudos durante a vida, produzindo grunhidos e assobios; e não cantam ao morrerem. Em particular, Plínio, o Velho refutou a crença no ano 77 em sua Naturalis Historia (livro 10, capítulo xxxii: olorum morte narratur flebilis cantus, falso, ut arbitror, aliquot experimentis, "observações mostram que a história do canto dos cisnes ao morrerem é falsa"). Não obstante, a lenda, que foi prenunciado por Sócrates no seu último discurso, permaneceu através dos séculos e aparece em vários trabalhos artísticos. Por extensão, canção do cisne ou "canto do cisne" tornou-se uma metáfora, referindo-se a uma aparição final teatral e dramática, ou qualquer trabalho final ou conclusão. Por exemplo, a coleção de canções de Franz Schubert, publicada no ano de sua morte, 1828, é conhecida como a Schwanengesang (que em alemão significa "canção do cisne"). Isto traz a conotação de que o compositor estava prevendo sua morte iminente e usando suas últimas forças em um magnífico trabalho final. Tal metáfora pode ser trazida aos dias atuais. O coprodutor Tony Visconti, que produziu o último álbum de David Bowie, Blackstar (2016), descreveu o álbum como um "canto do cisne" planejado de Bowie e um "presente de despedida" para seus fãs antes de sua morte.
rdf:langString Лебединая песня, лебединая песнь (др.-греч. κύκνειον ἆσμα, лат. cantus cycneus), лебединый голос (лат. сycnea vox) — фразеологизм. Установившееся значение: последнее, обычно наиболее значительное, произведение кого-либо; последнее проявление таланта, способностей и т. п. Как иносказание означает предсмертное сочинение. Выражение основано на народном поверье, согласно которому лебеди, непевчие, «молчащие» птицы, за несколько мгновений до смерти обретают голос, и это предсмертное пение лебедей удивительно красиво. В древнегреческой мифологии лебедь (лебедь-кликун) считался главным атрибутом бога Аполлона (Феба). В Гомеровском гимне к Аполлону говорится: Феб! Воспевает и лебедь тебя под плескание крыльев,С водоворотов Пенейских взлетая на берег высокий. Мотив «лебединой песни» не был известен в древности, его нет у Гомера, Гесиода, а также в гомеровских гимнах. Лебедь в священных местах Аполлона поёт постоянно, славя рождение бога на Делосе, или предвещая его появление. Еврипид пишет о сладкозвучных песнях лебедя в храме Феба в «Ионе», о пении лебедя на священном озере Делоса — в «Ифигении в Тавриде». Каллимах пишет: «Лебеди, голосистые певцы бога, покинувши меонийский (лидийский) Пактол облетели Делос кругом семь раз. Эти самые певучие из птиц воспели роды Лето. На этом основании отрок натянул впоследствии столько же струн на лиру, сколько раз эти лебеди воспели муки его рождения. Они еще не воспели в восьмой раз, как родился Аполлон». Клавдий Элиан сообщал, что во время священнодействий в храме Аполлона в Гиперборее с Рифейских гор слетаются тучи лебедей, «они облетают храм, как бы очищая его своим полетом», а затем чинно рассаживаются на ограде храма, «представляя собой зрелище величественное по множеству и красоте». Когда же певцы начинают славить бога в сопровождении кифаристов, «тогда и лебеди сообща присоединяются к пению и никоим образом нигде не поют нескладно или неточно», виртуозно исполняя мелодию, подобно опытным певцам, руководимым хорегом. И целый день «вышеназванные пернатые певцы все вместе прославляют и воспевают бога». Аристофан говорит о «пифийском лебеде». По Корнуту: «Аполлону посвящен лебедь — самая музыкально одаренная и, вместе с тем, самая светлая из птиц». Артемидор Далдианский писал: «Лебедь означает музыку и тех, кто к ней причастен, а окраской своей означает раскрытие тайн. Недужным он во сне предвещает выздоровление, но если запоёт — то смерть, потому что лебедь поёт лишь перед смертью». Аристотель сообщает о лебедях: «они способны петь, и поют в особенности при своей кончине: они улетают в море, и некоторые люди, плывя около Ливии, встречали в море многих лебедей, поющих жалобным голосом, и среди них видели несколько умирающих». Клавдий Элиан пишет: «То, что лебеди славятся своим пением, — общеизвестно. Я не слышал их песен; вообще, может быть, это не довелось никому, и все принимают на веру, что лебеди поют. Считается, что голоса этих птиц особенно прекрасны и сладкозвучны перед концом жизни». По схолиасту к Аполлонию Родосскому, историки Ферекид и Ариет рассказывали, что Аполлон увез свою возлюбленную Кирену с Пелиона на золотой колеснице, запряженной лебедями. У Филострата Младшего Аполлон обещает Гиацинту среди всех прочих своих благ «дать ему возможность на лебедях объехать те страны, где чтут Аполлона и что милы ему самому».В прозаическом изложении Гимерия дошёл не сохранившийся гимн Алкея Аполлону. Его переложил обратно на стихи Джон Максвелл Эдмондс и перевёл Вячеслав Иванов: Когда родился Феб-Аполлон, ему Златою митрой Зевс повязал чело, И лиру дал, и белоснежных Дал лебедей с колесницей лёгкой. — Алкей. Гимн Аполлону (перевод Вячеслава Иванова) Впервые мифологема встречается в басне «Лебедь» (др.-греч. Κύκνος και δεσπότης) древнегреческого автора Эзопа (VI век до н. э.): Говорят, что лебеди поют перед смертью. Оригинальный текст (др.-греч.)[показатьскрыть]Τοὺς κύκνους φασὶ παρὰ τὸν θάνατον ᾄδειν.— Эзоп. Лебедь У древнегреческого драматурга Эсхила (ок. 525—456 до н. э.), сравнивая предсмертные вдохновенные слова человека с последним жалобным звуком умирающего лебедя, Клитемнестра говорит о пленной троянской пророчице Кассандре, убитой вместе с Агамемноном: та, которая подобно лебедюпропела последнюю смертную жалобу Оригинальный текст (др.-греч.)[показатьскрыть] ή δὲ τοῦ κύκνου δίκηντὸν ὕστατον μέλψασα θανάσιμον γόον — Эсхил. Агамемнон. 1445 Римский оратор Цицерон излагает речь Сократа в «Диалоге» Платона: Он говорит, что подобно тому как лебеди, получившие от Аполлона, которому они посвящены, дар пророчества, предвидят, каким благом будет для них смерть, и умирают с пением и с радостью, — так же должны поступать и все добрые и мудрые. Оригинальный текст (лат.)[показатьскрыть]Commemorat, ut cycni, qui non sine causa Apollini dicati sint, sed quod ab eo divinationem habere videantur, qua providentes, quid in morte boni sit, cum cantu et voluptate moriantur, sic omnibus bonis et doctis esse faciendum.— Цицерон. Тускуланские беседы. I, 30, 73 Цицерон о последней речи Лициния Красса: Эта речь была как бы лебединым голосом божественного мужа. Оригинальный текст (лат.)[показатьскрыть]Illa tanquam cycnea fuit divini hominis vox et oratio.— Цицерон. Об ораторе. III, 2, 6 После Цицерона словосочетание «лебединая песня» в значении «последнее проявление таланта, шедевр, вершина творчества, яркий, значимый поступок, совершённый в конце профессиональной карьеры», стало устойчивым.
rdf:langString Svanesång refererar till en mycket gammal föreställning om att knölsvanen (Cygnus olor) är helt stum under hela sitt liv, men att den är kapabel till att sjunga endast en oerhört vacker och hjärtskärande sång precis innan den dör. Dock kände man redan i antiken till att detta var en myt. Exempelvis skrev Plinius den äldre i sin encyklopedi Naturalis Historia från omkring år 77 i bok 10, kapitel 32: olorum morte narratur flebilis cantus, falso, ut arbitror, aliquot experimentis, "observationer visar att historien med den döende svanens sång är felaktig".
xsd:nonNegativeInteger 16207

data from the linked data cloud