Sunnah

http://dbpedia.org/resource/Sunnah an entity of type: Thing

Sunna nebo také suna (arab. سنة‎ ) znamená doslovně „cesta“ nebo „zvyk“ a tvoří jeden z pramenů islámského práva. Je to soubor výroků a činů Mohameda od té doby, kdy se ve svých čtyřiceti letech stal prorokem. rdf:langString
يختلف تعريف السُنة عند المسلمين بحسب مجال استخدامها: * عند المحدثين السنة هي: «كل ما أثر عن النبي ﷺ من قول أو فعل أو تقرير أو سيرة أو صفة خَلقية أو خُلقية، سواء أكان ذلك قبل البعثة أم بعدها». راجع الحديث النبوي. * عند علماء أصول الفقه؛ السنة هي: المصدر الثاني للتشريع. ويقصد بها الحديث نبوي من حيث أنه الأصل الثاني لتشريع الأحكام، وأيضا بمعنى: الحكم التكليفي المندوب غير الفرض. * في علم مصطلح الحديث السنة هي: «ما أضيف إلى النبي ﷺ من قول أو فعل أو تقرير». * عند الفقهاء السنة هي: «ما دل عليه الشرع من غير افتراض ولا وجوب» أو «ما يثاب فاعله ولا يعاقب تاركه». * عند علماء العقيدة؛ السنة هي: «هدي النبي ﷺ في أصول الدين، وما كان عليه من العلم والعمل والهدى، وما شرعه أو أقره مقابل البدع والمحدثات في الدين». وقد تطلق السنة أيضا بمعنى الدين كله. rdf:langString
Με τον όρο σούνα (αραβικά: سنة‎, προφέρεται: [sunna]) ορίζεται μία γραπτή συλλογή που περιλαμβάνει αναφορές σχετικά με τη ζωή και το έργο του προφήτη Μωάμεθ, του ιδρυτή της θρησκείας του Ισλάμ. Συγκεκριμένα λέγεται ότι παραθέτει επακριβώς τα λόγια, τις πράξεις, τη διδασκαλία, καθώς και τις απαγορεύσεις του προφήτη, θεμελιώδη στοιχεία και παράδειγμα προς μίμηση για όλες τις πτυχές του βίου του μουσουλμάνου πιστού. Περιλαμβάνει ακόμη και αναφορές σχετικά με τον βίο των συντρόφων του.Η Σουνά αποτελεί τμήμα ενός ευρύτερου συνόλου μουσουλμανικών θρησκευτικών συλλογών, των Χαντίθ και σε αντίθεση με άλλες από αυτές τις συλλογές, ακολουθείται κατά γράμμα και θεωρείται άκρως σημαντική και αξιοσέβαστη από όλους τους Μουσουλμάνους εξίσου. rdf:langString
Sunna (arabisch سنة ‚Brauch, gewohnte Handlungsweise, überlieferte Norm‘) Pl. sunan (سنن) ist ein Begriff, der in vorislamischer Zeit die Sitten, Bräuche, Werte und Normen der verschiedenen arabischen Stämme bezeichnete, im Laufe der Formierung des Islams aber eine religiöse Bedeutung erhielt, indem er zur Kurzbezeichnung für die zu befolgende sunnat an-nabī, die „Handlungsweise des Propheten (=Mohammed)“, wurde. In diesem Sinne wird Sunna insbesondere in der islamischen Jurisprudenz und Traditionswissenschaft verwendet. Im Laufe der Zeit haben sich verschiedene Verschiebungen in der Bedeutung des Begriffs ergeben. Das zugehörige Verb ist استنّ سنّ, DMG sanna / istanna ‚etw. vorschreiben, etw. einführen‘. rdf:langString
Sunnah (arabieraz: سنة‎, ˈsunna ahoskatua, eusk. “ohitura”) islamismoan, Mahomaren esanen eta eginen multzoa da, profetaren lagunek eta haren ondorengo bi belaunaldiek emandako lekukotzaren arabera. Musulmanen zuzenbidearen bigarren iturburua da Koranaren ondoren. Hadith delakoak, hots, profetaren esanak edo eginak, IX. mendean finkatu ziren eta sei liburutan bildu. Musulmanentzat jokamoldea da, izan ere, sunnismoren jarraitzaileek bere burua Ahl as-Sunnah wa'l-Jamā'ah ("komunitate eta ohituraren herria") diote. rdf:langString
Sunnah (Arab: سنة sunnah, artinya "arus yang lancar dan mudah" atau "jalur aliran langsung") dalam Islam mengacu kepada sikap, tindakan, ucapan dan cara rasulullah menjalani hidupnya atau garis-garis perjuangan (tradisi) yang dilaksanakan oleh Rasulullah. Sunnah merupakan sumber hukum kedua dalam Islam, setelah Al-Quran. Narasi atau informasi yang disampaikan oleh para sahabat tentang sikap, tindakan, ucapan dan cara rasulullah disebut sebagai hadis. Sunnah yang diperintahkan oleh Allah disebut sunnatullah (hukum alam). rdf:langString
순나(아랍어: سنة)는 특정한 관습을 사회와 개인을 구속하는 규범적 가치로 하여 그것의 강제력을 인정한 것을 말한다. 이슬람 이전의 아랍 사회에서는 종족 공동체의 순나가 가장 중요한 역할을 하고 각 종족은 그들 각자의 선조가 가졌던 순나를 자랑으로 삼고 그 관습에 따라야 한다는 자각을 가지고 있었다. 이에 대하여 《꾸란》은 알라의 순나를 강조하고 메카의 사람들이 조상의 순나에 집착하고 있음을 비난하였다. 순나는 처음에 《꾸란》에 엄밀하게 규정된 것 이외의 이슬람 교단의 관습을 가리켰으나, 법학 형성기에 무함마드의 순나로 한정되게 되었다. 즉, 교단 전체의 관습이 아닌 무함마드 자신이 설정한 관행이 규범으로 인정된 것이다. 그러나 전자의 관습은 '순나에 속하는 것'을 의미하는 '수니파'라는 말에서 찾아볼 수 있다. 이에 대해 '시아파'는 무함마드의 순나는 인정하나 그가 죽은 뒤에 교단이 취한 조치는 인정하지 않는다. 순나에 대한 대립 개념은 ''로 이는 교단의 관습으로부터의 이탈을 의미하여 엄격히 배제된다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다. rdf:langString
スンナ(アラビア語: سنة‎ Sunnah)は、字義通りには「踏み慣らされた道=慣行」。 主にイスラームにおける預言者ムハンマドの言行・範例(السنة النبوية as-Sunnatu’n-Nabawīyah:預言者のスンナ)を指す(その他の用法については後述)。スンナ派イスラームにおける術語としてのスンナは、ムハンマドがウンマを指導した23年間におこなった慣行や範例であって、ムハンマドの教友ら(サハーバ)の合意を経て、世代から世代へと伝承された宗教的慣行・範例を意味する。またその上でイスラーム法においてクルアーンに次ぐ第二のとなっている。 rdf:langString
Het Arabische woord soenna (Arabisch: سنة, sunna; mv. سنن sunan) kan op twee manieren worden gebruikt. Het komt zowel voor als 'manier', maar ook als 'aanbevolen'. rdf:langString
Nell'Islam, la Sunna (in arabo: سنة‎ 'consuetudine, abitudine, costume'), in senso lato 'codice di comportamento', con l'affermazione della religione islamica è assurta quale uno dei testi di riferimento del pensiero giuridico, etico e sociale della Umma. rdf:langString
聖行(阿拉伯語:سنة,音譯遜奈)是阿拉伯語用語,指習慣或慣常做法。穆斯林以此用語來描述伊斯蘭教先知穆罕默德的言行習性。 記錄聖行是阿拉伯的傳統,人們皈依了伊斯蘭教後,便將這個傳統帶到伊斯蘭教裡。 穆罕默德聖行包括他的具體言詞、行為及習慣,對伊斯蘭教的靈性作用重大,聖行展示了與朋友、家庭及政府的生活方式。 伊斯蘭教法、馬利克·阿本·阿納斯及(Hanafi)認為聖行與聖訓有所區別。馬利克·阿本·阿納斯拒絕接納聖訓,他認為聖訓違反了「麥地那人民既定的習慣」。聖行被認為是穆罕默德所相信的事物,不論是暗示或默示,這些聖行被他的同伴記錄下來並成為當今的聖訓。 聖行一語在什葉派裡是指穆罕默德的言行和他所認可的事物。什葉派穆斯林相信十二伊瑪目是穆罕默德所選來領導烏瑪(穆斯林社會)的。 穆罕默德在四十歲成為先知以後,他的個性特徵大部分都透過他的生平記錄、他的言論和行為而得知。在他的傳記裡,聖行往往與聖訓同義。 rdf:langString
La sunna (de l'àrab سنة, sunna, ‘regla’, ‘norma’, ‘llei’, ‘ús’, ‘pràctica’) és el capteniment habitual del profeta Muhàmmad i dels seus primers companys en les circumstàncies de la vida que, llevat d'alguns casos, té valor de norma per als creients. S'extreu dels hadits i és considerada com una interpretació autèntica i un complement normatiu de l'Alcorà. És font del Dret islàmic. La sunna permet, en alguns casos, aclarir o completar la revelació alcorànica, que no sempre és de fàcil interpretació. rdf:langString
Sunao (arabe السنة, moro, kutimo, tradicio) estas komuna nocio por la ortodoksaj tradicioj de la islamo. Pri la sunao (vivo, ago, eldiro) de Mohamedo (kaj de liaj lernantoj) sciigis liaj kunuloj. Tiuj sciigoj – kiujn oni nomas haditoj – estis transdonitaj dum generacioj per fideblaj personoj (arabe isnad) kaj estis surskribitaj (en hadito-kolektaĵoj) nur en la 9-a jarcento, 200 jarojn post morto de Mohamedo. La atesto de la kunuloj de Muhammad, kiel ĝi estis paŝata tra ĉenoj de fidindaj rakontistoj (isnad), estis la bazo de disvolviĝinta islama tradicio. El la tradicioj (hadito) de la vivo de Muhammad kaj de liaj kunuloj eliras la islama vivmaniero (sunao), la kondutregularo (ŝario) kiun ĝi postulas kaj la jurfilozofio (fikho) laŭ kiu islamaj komunumoj estu regulataj. rdf:langString
La Sunna es una colección de enseñanzas, dichos y aprobaciones (o desaprobaciones) silenciosas del profeta islámico Mahoma y algunos de sus compañeros. El Corán y la Sunna son las dos fuentes primarias de revelación de Dios y definen las bases de la religión musulmana: su teología y legislación. Según el Corán, todo musulmán debe imitar a Mahoma, para ello la Sunna es una guía perfecta: Obedece a Dios, obedece al mensajero. Corán 24:54 y 3:32. Tenéis, de hecho, en el mensajero de Dios un hermoso ejemplo [de conducta] para todo aquel con la esperanza puesta en Dios y en el Día del Juicio. rdf:langString
La sunna (سنة, « loi », « tradition ») désigne la tradition et les pratiques du prophète islamique Mahomet, et constitue un modèle à suivre pour la plupart des musulmans. Elle est considérée comme ce que les musulmans du temps de Mahomet suivaient et ont transmis aux générations suivantes. Selon les théories islamiques classiques, la sunna est documentée dans les hadiths (la mise à l'écrit des transmissions orales des enseignements, des actes et des paroles, des autorisations silencieuses ou des désapprobations de Mahomet), qui constituent avec le Coran (livre saint de l'Islam et considéré comme parole de Dieu), la révélation divine qu'aurait reçue Mahomet et qui sont donc les principales sources de la loi (charia) et de la théologie islamiques (kalâm). rdf:langString
In Islam, sunnah, also spelled sunna (Arabic: سنة), are the traditions and practices of the Islamic prophet Muhammad that constitute a model for Muslims to follow. The sunnah is what all the Muslims of Muhammad's time evidently saw and followed and passed on to the next generations. According to classical Islamic theories, the sunnah are documented by hadith (the verbally transmitted record of the teachings, deeds and sayings, silent permissions or disapprovals of Muhammad), and along with the Quran (the book of Islam), are the divine revelation (Wahy) delivered through Muhammad that make up the primary sources of Islamic law and belief/theology. Differing from Sunni classical Islamic theories are those of Shia Muslims, who hold that the Twelve Imams interpret the sunnah, and Sufi who hold rdf:langString
Sunna (arab. as-sunnah „droga, ścieżka”) – w islamie sunnickim jest to zbiór opowieści z życia Mahometa, jego opinie dotyczące wiary oraz prowadzenia życia. W innych odłamach, np. w szyizmie, do podstawowej sunny dodane zostały opowieści związane z jego następcami, uznawanymi przez dany odłam islamu. Ze względu na niechronologiczną strukturę Koranu oraz zasadę unieważnienia (zawartą w Koranie w wersie 2:106) znajomość sunny jest wymogiem niezbędnym do znajomości prawa islamu. rdf:langString
Су́нна (араб. سنة‎ — букв. «обычай; пример») — мусульманское священное предание, излагающее примеры жизни исламского пророка Мухаммеда как образец и руководство для всей мусульманской общины (уммы) и каждого мусульманина. Сунна является вторым после Корана источником исламского права (фикха) и тесно взаимосвязана с ним, объясняет и дополняет его. Для традиционалистов следование сунне пророка Мухаммада является главным содержанием жизни мусульманина. Немаловажной частью мусульманского религиозного образования является обучение сунне. Ни один исламский правовед (факих) не может считаться авторитетом в области исламского права, если у него нет достаточных знаний сунны. rdf:langString
A palavra árabe Sunna significa ‘caminho trilhado’, e logo, suna do profeta significa os caminhos trilhados pelo profeta, ou aquilo que é normalmente conhecido como Tradições do Profeta. Terminologicamente, a palavra “Sunna” significa também os feitos, dizeres e aprovações do Profeta Maomé durante os seus 23 anos de profeta, e isto significa que tudo o que ele disse, fez ou aprovou durante o seu tempo como profeta e mensageiro de Deus é considerado uma suna, e os muçulmanos tendem a seguir e praticar as suas tradições. Os registros validados (a "hadith") desse "caminho", constituem um exemplo moral para os muçulmanos. rdf:langString
Sunna (arabiska: سنة) är ett ord för "traditionen", vilket innebär att islam definieras inte bara av Koranen utan även av hur den islamiske profeten Muhammed levde ("sira", som är en levnadsbeskrivning av Muhammed) och vad Muhammed yttrade ("hadith", som berättar om vad Muhammed sade och gjorde). Muhammeds sunna är den praktiska tolkningen av Koranen och betraktas som islams andra källa. Om det finns någon motsägelse mellan någon tradition och Koranen håller sig muslimen till Koranen, ty ingen äkta tradition från Muhammed kan stå i motsättning till Koranen. rdf:langString
Су́нна, або суна (араб. سنة‎ — шлях, звичай, приклад, поведінка) — священне [уточнити] Ісламу, викладене у формі розповідей про вчинки й висловлювання пророка Мухаммада, приклади з його життя, його слова й оцінки з різних питань віри й життя. Сунна покликана служити зразком і настановою для окремого мусульманина та усієї громади. Сунна шанується всіма напрямками й течіями Ісламу як друге після Корану джерело віровчення й шаріату. Появу Суни відносять до другої половини VII – початку VIII століть. Основні збірники Суни укладені аль-Бухарі (810-870) та імамом Муслімом (817-875). rdf:langString
rdf:langString سنة (إسلام)
rdf:langString Sunna
rdf:langString Sunna
rdf:langString Sunna
rdf:langString Σούνα
rdf:langString Sunao
rdf:langString Sunnah
rdf:langString Sunna
rdf:langString Sunna
rdf:langString Sunnah
rdf:langString Sunnah
rdf:langString Sunna
rdf:langString 순나
rdf:langString スンナ
rdf:langString Sunna
rdf:langString Soenna
rdf:langString Suna
rdf:langString Сунна
rdf:langString Sunna (islam)
rdf:langString Сунна
rdf:langString 聖行
xsd:integer 28841
xsd:integer 1124534146
rdf:langString Sunna nebo také suna (arab. سنة‎ ) znamená doslovně „cesta“ nebo „zvyk“ a tvoří jeden z pramenů islámského práva. Je to soubor výroků a činů Mohameda od té doby, kdy se ve svých čtyřiceti letech stal prorokem.
rdf:langString La sunna (de l'àrab سنة, sunna, ‘regla’, ‘norma’, ‘llei’, ‘ús’, ‘pràctica’) és el capteniment habitual del profeta Muhàmmad i dels seus primers companys en les circumstàncies de la vida que, llevat d'alguns casos, té valor de norma per als creients. S'extreu dels hadits i és considerada com una interpretació autèntica i un complement normatiu de l'Alcorà. És font del Dret islàmic. La sunna permet, en alguns casos, aclarir o completar la revelació alcorànica, que no sempre és de fàcil interpretació. El treball de recopilació dels hadits va ser tardà i gradual: va iniciar-se a la fi del segle i de l'Hègira (segle vii) i no es va sistematitzar fins al segle iii, quan l'extensió la comunitat musulmana sota la dinastia abbàssida va donar lloc a qüestions a les quals l'Alcorà no donava una resposta clara i directa. Les sis col·leccions de hadits autoritzades, com ara la de Bukharí o la de Múslim, conegudes respectivament com a Sahih Bukharí i Sahih Múslim, van ser compostes durant aquest període. Com que, durant el període de consolidació dels hadits, es van introduir moltes tradicions falses o tergiversades, creades sovint amb la finalitat de donar suport als arguments de les diferents faccions o escoles de l'islam, la ciència del hadit es va dotar, des del segle ii de l'Hègira, de regles sistemàtiques d'autentificació i verificació de la fiabilitat de les cadenes de transmissors que permetien afirmar o negar l'autenticitat i veracitat de cada hadit.
rdf:langString يختلف تعريف السُنة عند المسلمين بحسب مجال استخدامها: * عند المحدثين السنة هي: «كل ما أثر عن النبي ﷺ من قول أو فعل أو تقرير أو سيرة أو صفة خَلقية أو خُلقية، سواء أكان ذلك قبل البعثة أم بعدها». راجع الحديث النبوي. * عند علماء أصول الفقه؛ السنة هي: المصدر الثاني للتشريع. ويقصد بها الحديث نبوي من حيث أنه الأصل الثاني لتشريع الأحكام، وأيضا بمعنى: الحكم التكليفي المندوب غير الفرض. * في علم مصطلح الحديث السنة هي: «ما أضيف إلى النبي ﷺ من قول أو فعل أو تقرير». * عند الفقهاء السنة هي: «ما دل عليه الشرع من غير افتراض ولا وجوب» أو «ما يثاب فاعله ولا يعاقب تاركه». * عند علماء العقيدة؛ السنة هي: «هدي النبي ﷺ في أصول الدين، وما كان عليه من العلم والعمل والهدى، وما شرعه أو أقره مقابل البدع والمحدثات في الدين». وقد تطلق السنة أيضا بمعنى الدين كله.
rdf:langString Με τον όρο σούνα (αραβικά: سنة‎, προφέρεται: [sunna]) ορίζεται μία γραπτή συλλογή που περιλαμβάνει αναφορές σχετικά με τη ζωή και το έργο του προφήτη Μωάμεθ, του ιδρυτή της θρησκείας του Ισλάμ. Συγκεκριμένα λέγεται ότι παραθέτει επακριβώς τα λόγια, τις πράξεις, τη διδασκαλία, καθώς και τις απαγορεύσεις του προφήτη, θεμελιώδη στοιχεία και παράδειγμα προς μίμηση για όλες τις πτυχές του βίου του μουσουλμάνου πιστού. Περιλαμβάνει ακόμη και αναφορές σχετικά με τον βίο των συντρόφων του.Η Σουνά αποτελεί τμήμα ενός ευρύτερου συνόλου μουσουλμανικών θρησκευτικών συλλογών, των Χαντίθ και σε αντίθεση με άλλες από αυτές τις συλλογές, ακολουθείται κατά γράμμα και θεωρείται άκρως σημαντική και αξιοσέβαστη από όλους τους Μουσουλμάνους εξίσου.
rdf:langString Sunao (arabe السنة, moro, kutimo, tradicio) estas komuna nocio por la ortodoksaj tradicioj de la islamo. Pri la sunao (vivo, ago, eldiro) de Mohamedo (kaj de liaj lernantoj) sciigis liaj kunuloj. Tiuj sciigoj – kiujn oni nomas haditoj – estis transdonitaj dum generacioj per fideblaj personoj (arabe isnad) kaj estis surskribitaj (en hadito-kolektaĵoj) nur en la 9-a jarcento, 200 jarojn post morto de Mohamedo. La atesto de la kunuloj de Muhammad, kiel ĝi estis paŝata tra ĉenoj de fidindaj rakontistoj (isnad), estis la bazo de disvolviĝinta islama tradicio. El la tradicioj (hadito) de la vivo de Muhammad kaj de liaj kunuloj eliras la islama vivmaniero (sunao), la kondutregularo (ŝario) kiun ĝi postulas kaj la jurfilozofio (fikho) laŭ kiu islamaj komunumoj estu regulataj. La – por la islamanoj – aŭtentikajn kaj laŭleĝan du volumojn oni nomas Sahih al Buĥari (Aŭtentikaĵoj de Buchari (mortis 870)), same Sahih Muslim (Aŭtentikaĵo de Muslim (mortis 875)). La sekvantoj de la sunao, la sunaanoj, estas la plej granda religio kun pli ol 1,1 milliardoj da homoj sur la mondo, antaŭ la katolikoj kun unu miliardo da sekvantoj. La Sunao estas grava por ĉiu muslima grupo kiel deviga fonto. La skismo inter la ŝijaanoj kaj (pli poste nomata sunaanoj) okazis pro disputo pri principoj de posteumo (sukcedo) de Mohamedo en gvido de la muslima komunumo (ummao). Inter la sunaanoj ekzistas kvar rekonataj tradicioj por interpretado de Sunao. Tiuj kvar t.n. madhabo aŭ jurskoloj (arabe ~ madhhab) estas agnoskitaj de la sunaisma plimulto kiel verkredaj. La kvar imamoj de tiuj madhaboj estas Malik ibn Anas, Ahmad , kaj Abu Hanifa.
rdf:langString Sunna (arabisch سنة ‚Brauch, gewohnte Handlungsweise, überlieferte Norm‘) Pl. sunan (سنن) ist ein Begriff, der in vorislamischer Zeit die Sitten, Bräuche, Werte und Normen der verschiedenen arabischen Stämme bezeichnete, im Laufe der Formierung des Islams aber eine religiöse Bedeutung erhielt, indem er zur Kurzbezeichnung für die zu befolgende sunnat an-nabī, die „Handlungsweise des Propheten (=Mohammed)“, wurde. In diesem Sinne wird Sunna insbesondere in der islamischen Jurisprudenz und Traditionswissenschaft verwendet. Im Laufe der Zeit haben sich verschiedene Verschiebungen in der Bedeutung des Begriffs ergeben. Das zugehörige Verb ist استنّ سنّ, DMG sanna / istanna ‚etw. vorschreiben, etw. einführen‘.
rdf:langString La Sunna es una colección de enseñanzas, dichos y aprobaciones (o desaprobaciones) silenciosas del profeta islámico Mahoma y algunos de sus compañeros. El Corán y la Sunna son las dos fuentes primarias de revelación de Dios y definen las bases de la religión musulmana: su teología y legislación. El término en la Arabia preislámica significaba «forma de actuar», «hábito», «camino» o «estilo de vida». Con el estudio islámico del modo vida del profeta, la Sunna (estilo de vida) de Mahoma empezó a llamarse simplemente Sunna, de manera que el término hoy designa concretamente la colección de textos que relata el estilo de vida de Mahoma. Según el Corán, todo musulmán debe imitar a Mahoma, para ello la Sunna es una guía perfecta: Obedece a Dios, obedece al mensajero. Corán 24:54 y 3:32. Tenéis, de hecho, en el mensajero de Dios un hermoso ejemplo [de conducta] para todo aquel con la esperanza puesta en Dios y en el Día del Juicio. Corán 33:21 Tanto el islam suní y como el chií le otorga a la Sunna una importancia altísima solo por detrás del Corán. Sin embargo, cada rama del islam reconoce como canónicas unas colecciones distintas de hadices. La Sunna está compuesta por hadices que son dichos sobre Mahoma o de él. Estos comprenden dos partes: una primera que relata la línea de transmisión del hadiz desde Mahoma y otra que relata el dicho o hecho del profeta. Estos estaban en circulación oral y escrita transmitiéndose de maestros a aprendices en las comunidades islámicas. La veracidad del hadiz depende de su trazabilidad (gracias a la primera parte de este) y del reconocimiento de los transmisores. Los miles de hadices que forman la sunna se recogieron y ordenaron sistemáticamente entre el final del siglo VIII y la mitad del siglo XI. La elección de los textos que conforman la Sunna canónica de una rama del islam son de radical importancia en la definición de la doctrina de la religión. Por ello, las distintas ramas del islam han definido distintos cánones. La colección de la Sunna canónica chií está compuesta por cuatro libros recogidos por tres autores llamados «los tres Mahoma». Se recopilaron en torno al siglo X d. C. y siglo XI d. C. Estos textos también contienen sermones atribuidos a Alí. Son los siguientes: * Kitab al-Kafi, recogido por Mohamed ibn Ya'qub al-Kulayni al-Razi, * Man la yahduruhu al-Faqih, recogido por Ibn Babawayh, * Tahdhib al-Ahkam y Al-Istibsar, recogido por Shaykh Tusi. La colección de la Sunna canónica suní está compuesta por los seis libros llamados Kutub al-Sittah ( الكتب الستة‎, Los seis libros). Se recopilaron en torno al el siglo IX d. C. Son los siguientes: * Sahih Bukhari, recogido por Imam Bukhari. * Sahih Muslim, recogido por Muslim b. al-Hajjaj. * Sunan Abu Dawood, recogido por Abu Dawood. * Jami al-Tirmidhi, recogido por al-Tirmidhi. * Sunan al-Sughra, recogido por al-Nasa'i. * Sunan ibn Majah, recogido por Ibn Majah El libro Muwatta Malik, recogido por Imam Malik está considerado por algunos como parte de la colección de la Sunna. Los dos primeros además de formar parte de la Sunna canónica suní están universalmente reconocidos por todas las ramas del islam como auténticos, aunque no formen parte de la Sunna canónica chií.
rdf:langString Sunnah (arabieraz: سنة‎, ˈsunna ahoskatua, eusk. “ohitura”) islamismoan, Mahomaren esanen eta eginen multzoa da, profetaren lagunek eta haren ondorengo bi belaunaldiek emandako lekukotzaren arabera. Musulmanen zuzenbidearen bigarren iturburua da Koranaren ondoren. Hadith delakoak, hots, profetaren esanak edo eginak, IX. mendean finkatu ziren eta sei liburutan bildu. Musulmanentzat jokamoldea da, izan ere, sunnismoren jarraitzaileek bere burua Ahl as-Sunnah wa'l-Jamā'ah ("komunitate eta ohituraren herria") diote.
rdf:langString Sunnah (Arab: سنة sunnah, artinya "arus yang lancar dan mudah" atau "jalur aliran langsung") dalam Islam mengacu kepada sikap, tindakan, ucapan dan cara rasulullah menjalani hidupnya atau garis-garis perjuangan (tradisi) yang dilaksanakan oleh Rasulullah. Sunnah merupakan sumber hukum kedua dalam Islam, setelah Al-Quran. Narasi atau informasi yang disampaikan oleh para sahabat tentang sikap, tindakan, ucapan dan cara rasulullah disebut sebagai hadis. Sunnah yang diperintahkan oleh Allah disebut sunnatullah (hukum alam).
rdf:langString La sunna (سنة, « loi », « tradition ») désigne la tradition et les pratiques du prophète islamique Mahomet, et constitue un modèle à suivre pour la plupart des musulmans. Elle est considérée comme ce que les musulmans du temps de Mahomet suivaient et ont transmis aux générations suivantes. Selon les théories islamiques classiques, la sunna est documentée dans les hadiths (la mise à l'écrit des transmissions orales des enseignements, des actes et des paroles, des autorisations silencieuses ou des désapprobations de Mahomet), qui constituent avec le Coran (livre saint de l'Islam et considéré comme parole de Dieu), la révélation divine qu'aurait reçue Mahomet et qui sont donc les principales sources de la loi (charia) et de la théologie islamiques (kalâm). Selon la croyance musulmane, Mahomet est le meilleur exemple pour les musulmans et plusieurs versets du Coran citent sa conduite exemplaire et enjoignent ses disciples à lui obéir. La sunna fournit une base non seulement pour les principales lois et rituels de l'islam, comme la façon de prier (salat), mais également pour des activités quotidiennes , telles que l'ordre dans lequel couper ses ongles ou la bonne longueur de la barbe. Durant la période préislamique, le terme « sunna » était utilisé pour désigner la « manière d'agir », qu'elle soit bonne ou mauvaise. Au début de la période islamique, le terme se référait à tout bon précédent établi par les gens du passé, y compris Mahomet, et ses compagnons. De plus, la sunna du prophète n'était pas nécessairement associée aux hadiths. Le sens classique qui prévaut aujourd'hui est introduit plus tard à la fin du deuxième siècle de l'Islam, lorsque sous l'influence du savant Ash-Shâfi'î, l'exemple de Mahomet tel qu'il est cité dans les hadiths devient prioritaire sur tous les autres précédents établis par d'autres autorités. Le terme al-sunnah a ensuite fini par être considéré comme synonyme de la sunna de Mahomet, sur la base des hadiths. La transmission orale de la sunna était également une tradition dans la péninsule arabe, et une fois convertis à l'islam, les Arabes ont apporté cette tradition dans leur religion. La sunna de Mahomet, basée sur les hadiths, comprend ses paroles spécifiques (sunna qawliyyah), ses habitudes, ses pratiques (sunna fiiliyyah) et ses approbations silencieuses (sunna taqririyyah). Dans l'islam, le mot « sunna » est également utilisé pour désigner les devoirs religieux qui sont facultatifs, comme la prière surérogatoire (sunna salat). Des différences d'interprétations de la sunna existent dans le monde musulman, ainsi, contrairement aux sunnites, les chiites suivent l'autorité des douze imams, les soufis soutiennent que Mahomet a transmis les valeurs de la sunna « à travers une série d'enseignants soufis », et les coranistes ne reconnaissent tout bonnement pas la sunna de Mahomet car ils rejettent en bloc tous les hadiths.
rdf:langString In Islam, sunnah, also spelled sunna (Arabic: سنة), are the traditions and practices of the Islamic prophet Muhammad that constitute a model for Muslims to follow. The sunnah is what all the Muslims of Muhammad's time evidently saw and followed and passed on to the next generations. According to classical Islamic theories, the sunnah are documented by hadith (the verbally transmitted record of the teachings, deeds and sayings, silent permissions or disapprovals of Muhammad), and along with the Quran (the book of Islam), are the divine revelation (Wahy) delivered through Muhammad that make up the primary sources of Islamic law and belief/theology. Differing from Sunni classical Islamic theories are those of Shia Muslims, who hold that the Twelve Imams interpret the sunnah, and Sufi who hold that Muhammad transmitted the values of sunnah "through a series of Sufi teachers." According to Muslim belief, Muhammad was the best exemplar for Muslims, and several verses in the Quran declare his conduct exemplary, and enjoin his followers to obey him. Sunnah provides a basis not only for major laws and rituals in Islam like how to pray salat, but for "even the most mundane activities", such as the order in which to cut fingernails or the proper length of a beard. In the pre-Islamic period, sunnah was used to mean "manner of acting", whether good or bad. During the early Islamic period, the term referred to any good precedent set by people of the past, including both Muhammad, and his companions. In addition, the sunnah of Muhammad was not necessarily associated with hadith. The classical meaning that now prevails was introduced later in the late second century of Islam, when under the influence of the scholar Al-Shafi‘i, Muhammad's example as recorded in hadith was given priority over all other precedents set by other authorities. The term al-sunnah then eventually came to be viewed as synonymous with the sunnah of Muhammad, based on hadith reports. Recording the sunnah was also an Arabian tradition and once they converted to Islam, Arabians brought this custom to their religion. The sunnah of Muhammad as based on hadith includes his specific words (Sunnah Qawliyyah), habits, practices (Sunnah Fiiliyyah), and silent approvals (Sunnah Taqririyyah). In Islam, the word "sunnah" is also used to refer to religious duties that are optional, such as Sunnah salat.
rdf:langString 순나(아랍어: سنة)는 특정한 관습을 사회와 개인을 구속하는 규범적 가치로 하여 그것의 강제력을 인정한 것을 말한다. 이슬람 이전의 아랍 사회에서는 종족 공동체의 순나가 가장 중요한 역할을 하고 각 종족은 그들 각자의 선조가 가졌던 순나를 자랑으로 삼고 그 관습에 따라야 한다는 자각을 가지고 있었다. 이에 대하여 《꾸란》은 알라의 순나를 강조하고 메카의 사람들이 조상의 순나에 집착하고 있음을 비난하였다. 순나는 처음에 《꾸란》에 엄밀하게 규정된 것 이외의 이슬람 교단의 관습을 가리켰으나, 법학 형성기에 무함마드의 순나로 한정되게 되었다. 즉, 교단 전체의 관습이 아닌 무함마드 자신이 설정한 관행이 규범으로 인정된 것이다. 그러나 전자의 관습은 '순나에 속하는 것'을 의미하는 '수니파'라는 말에서 찾아볼 수 있다. 이에 대해 '시아파'는 무함마드의 순나는 인정하나 그가 죽은 뒤에 교단이 취한 조치는 인정하지 않는다. 순나에 대한 대립 개념은 ''로 이는 교단의 관습으로부터의 이탈을 의미하여 엄격히 배제된다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다.
rdf:langString スンナ(アラビア語: سنة‎ Sunnah)は、字義通りには「踏み慣らされた道=慣行」。 主にイスラームにおける預言者ムハンマドの言行・範例(السنة النبوية as-Sunnatu’n-Nabawīyah:預言者のスンナ)を指す(その他の用法については後述)。スンナ派イスラームにおける術語としてのスンナは、ムハンマドがウンマを指導した23年間におこなった慣行や範例であって、ムハンマドの教友ら(サハーバ)の合意を経て、世代から世代へと伝承された宗教的慣行・範例を意味する。またその上でイスラーム法においてクルアーンに次ぐ第二のとなっている。
rdf:langString Het Arabische woord soenna (Arabisch: سنة, sunna; mv. سنن sunan) kan op twee manieren worden gebruikt. Het komt zowel voor als 'manier', maar ook als 'aanbevolen'.
rdf:langString Nell'Islam, la Sunna (in arabo: سنة‎ 'consuetudine, abitudine, costume'), in senso lato 'codice di comportamento', con l'affermazione della religione islamica è assurta quale uno dei testi di riferimento del pensiero giuridico, etico e sociale della Umma.
rdf:langString Sunna (arab. as-sunnah „droga, ścieżka”) – w islamie sunnickim jest to zbiór opowieści z życia Mahometa, jego opinie dotyczące wiary oraz prowadzenia życia. W innych odłamach, np. w szyizmie, do podstawowej sunny dodane zostały opowieści związane z jego następcami, uznawanymi przez dany odłam islamu. Ze względu na niechronologiczną strukturę Koranu oraz zasadę unieważnienia (zawartą w Koranie w wersie 2:106) znajomość sunny jest wymogiem niezbędnym do znajomości prawa islamu. Sunna (dalej rozumiana jako sunna podstawowa) składa się z hadisów, opowiadających o wybranych epizodach z życia Mahometa, jego pojedynczych wypowiedzi itp. Nie istnieje jedna, prawowierna i oficjalna sunna, co islam doświadczył już na wczesnym etapie. W IX wieku miały powstać już tysiące sprzecznych ze sobą hadisów, a różne ugrupowania i organizacje tworzyły je na własną potrzebę. Tak wielka fala spotkała się z intelektualną reakcją muzułmanów, chcących trzymać się tradycji – powstała nauka krytycznie oceniająca hadisy. Za najbardziej prawowierne uznano sześć zbiorów autorstwa: * al-Buchariego (zm. 870), * Muslima (zm. 875), * Abu Dawuda (zm. 888), * At-Tirmiziego (zm. 892), * Ibn Madża (zm. 896), * An-Nasa’ika (zm. 915). Inne uznano za mniej lub bardziej prawdziwe. Mimo prób nadal nie powstała jedna sunna (a więc i jedna tradycja islamska), co bywa wykorzystywane przez środowiska skrajne lub modernistyczne do reinterpretacji wersetów lub stawiania jednych nad drugimi.
rdf:langString A palavra árabe Sunna significa ‘caminho trilhado’, e logo, suna do profeta significa os caminhos trilhados pelo profeta, ou aquilo que é normalmente conhecido como Tradições do Profeta. Terminologicamente, a palavra “Sunna” significa também os feitos, dizeres e aprovações do Profeta Maomé durante os seus 23 anos de profeta, e isto significa que tudo o que ele disse, fez ou aprovou durante o seu tempo como profeta e mensageiro de Deus é considerado uma suna, e os muçulmanos tendem a seguir e praticar as suas tradições. Os registros validados (a "hadith") desse "caminho", constituem um exemplo moral para os muçulmanos. Sunna, deste modo, é a segunda fonte da lei islâmica após o Alcorão. O Alcorão para os muçulmanos é a palavra de Allah (que significa Deus em árabe, o criador), e a Suna passa a ser os meios pelo que o profeta Maomé aplicou e ensinou o Islã, para e com seus companheiros, sendo estas informações compiladas e armazenadas em muitos livros, os mais importantes sendo: Sai Bucari, Sai Muslim, Sunane Anaçai, Sunane Atirmidi, Sunane ibne Maja, e Sunane Abu Daúde, que perfazem um corpo de lei islâmica e directivas divinas para muçulmanos em todo o mundo.
rdf:langString Sunna (arabiska: سنة) är ett ord för "traditionen", vilket innebär att islam definieras inte bara av Koranen utan även av hur den islamiske profeten Muhammed levde ("sira", som är en levnadsbeskrivning av Muhammed) och vad Muhammed yttrade ("hadith", som berättar om vad Muhammed sade och gjorde). Muhammeds sunna är den praktiska tolkningen av Koranen och betraktas som islams andra källa. Om det finns någon motsägelse mellan någon tradition och Koranen håller sig muslimen till Koranen, ty ingen äkta tradition från Muhammed kan stå i motsättning till Koranen. Även före Muhammeds tid levde man efter sunna som då syftade på förfädernas sätt att leva och handla i olika situationer och ordet betydde norm, sed, tradition. I islamisk tid fick ordet ny innebörd och blev under det första århundradet ett centralt begrepp i rättstänkande och troslära. Ordet sunna förekommer i Koranen som förislamsk paxis, men får en mer specifik betydelse i uttrycket "Guds sunna". Den uppenbarades genom Muhammed och i korantexten framhålls han som en förebild för de troende. Tanken om profetens sunna blev därför tidigt utvecklad i historien och profetens efterföljansvärda liv beskrevs i haditherna. När de yttre förhållandena efter hand förändrades, visade sig Koranen alltmer otillräcklig för sin uppgift att tjäna som rättesnöre för alla de teologiska, rituella, juridiska och praktiska spörsmål, som kan förekomma i det offentliga eller enskilda livet. På 800-talet definierades profetens sunna som en grund för lagen och blev därvid en källa till islamisk lag. Inom sunniislam skiljer man mellan fyra ortodoxa rättsskolor, Shafi, Hanafi, Hanbali och Maliki. Sunniterna som tillerkänner sunna lika stor auktoritet som Koranen representerar den islamiska ortodoxin.
rdf:langString Су́нна (араб. سنة‎ — букв. «обычай; пример») — мусульманское священное предание, излагающее примеры жизни исламского пророка Мухаммеда как образец и руководство для всей мусульманской общины (уммы) и каждого мусульманина. Сунна является вторым после Корана источником исламского права (фикха) и тесно взаимосвязана с ним, объясняет и дополняет его. Для традиционалистов следование сунне пророка Мухаммада является главным содержанием жизни мусульманина. Немаловажной частью мусульманского религиозного образования является обучение сунне. Ни один исламский правовед (факих) не может считаться авторитетом в области исламского права, если у него нет достаточных знаний сунны. Сунна состоит из поступков пророка Мухаммада (фи’ль), его высказываний (кауль) и невысказанного одобрения (такрир). Сунна передавалась устно сподвижниками (асхабами) пророка Мухаммада и была зафиксирована в виде хадисов в VIII—IX веках. Каждый хадис составлен из иснада и матна. Их делят на четыре группы: исторические, пророческие, священные (в них Мухаммад говорил от лица бога) и хадисы о достоинствах арабских племён. После смерти Мухаммада сунна позволяла решать многие практические вопросы жизни общины и Халифата. Её значение сразу же было очень большим, а с IX—X вв. её начинают почитать едва ли не наравне с Кораном. Проблема соотношения Корана и сунны занимает важное место в трактатах по основам религии (усуль ад-дин). Иногда понятие сунны включает в себя сунну Аллаха (Коран), сунну пророка Мухаммада и сунну двух первых Праведных халифов. Сунна также может означать просто желательные, соответствующие сунне поступки. В некоторых мусульманских странах слово сунна (суннет) используется в значении обряда обрезания (хитан).
rdf:langString 聖行(阿拉伯語:سنة,音譯遜奈)是阿拉伯語用語,指習慣或慣常做法。穆斯林以此用語來描述伊斯蘭教先知穆罕默德的言行習性。 記錄聖行是阿拉伯的傳統,人們皈依了伊斯蘭教後,便將這個傳統帶到伊斯蘭教裡。 穆罕默德聖行包括他的具體言詞、行為及習慣,對伊斯蘭教的靈性作用重大,聖行展示了與朋友、家庭及政府的生活方式。 伊斯蘭教法、馬利克·阿本·阿納斯及(Hanafi)認為聖行與聖訓有所區別。馬利克·阿本·阿納斯拒絕接納聖訓,他認為聖訓違反了「麥地那人民既定的習慣」。聖行被認為是穆罕默德所相信的事物,不論是暗示或默示,這些聖行被他的同伴記錄下來並成為當今的聖訓。 聖行一語在什葉派裡是指穆罕默德的言行和他所認可的事物。什葉派穆斯林相信十二伊瑪目是穆罕默德所選來領導烏瑪(穆斯林社會)的。 穆罕默德在四十歲成為先知以後,他的個性特徵大部分都透過他的生平記錄、他的言論和行為而得知。在他的傳記裡,聖行往往與聖訓同義。
rdf:langString Су́нна, або суна (араб. سنة‎ — шлях, звичай, приклад, поведінка) — священне [уточнити] Ісламу, викладене у формі розповідей про вчинки й висловлювання пророка Мухаммада, приклади з його життя, його слова й оцінки з різних питань віри й життя. Сунна покликана служити зразком і настановою для окремого мусульманина та усієї громади. Сунна шанується всіма напрямками й течіями Ісламу як друге після Корану джерело віровчення й шаріату. Спочатку сунна передавалася усно сподвижниками Мухаммада, а пізніше була зафіксована у вигляді хадисів у сунітів і у шиїтів. Сунізм, на відміну від шиїзму, вважає сунни такими ж богонатхненними, як і Коран. Появу Суни відносять до другої половини VII – початку VIII століть. Основні збірники Суни укладені аль-Бухарі (810-870) та імамом Муслімом (817-875).
xsd:nonNegativeInteger 55211

data from the linked data cloud