Sumptuary law

http://dbpedia.org/resource/Sumptuary_law an entity of type: Thing

Le leggi suntuarie sono dispositivi legislativi che hanno lo scopo di limitare il consumo legato all'ostentazione del lusso, in particolare nella moda maschile e femminile, oppure di regolare l'abbigliamento di determinati gruppi sociali obbligandoli a indossare segni distintivi. rdf:langString
奢侈禁止令(しゃしきんしれい)または奢侈禁止法とは、贅沢(奢侈)を禁止して倹約を推奨・強制するための法令および命令の一群である。 古今東西を問わず、贅沢は一種の犯罪であると考えられてきた。儒教では、贅沢は君臣・尊卑の名と分からの逸脱を意味するとされ、社会秩序に対する重大な挑戦と考えられてきた。一方、キリスト教(カトリック)においては、贅沢は「七つの大罪」における傲慢の罪にあたり、享楽的な生活に対する神の怒りが黒死病などの疫病や戦乱を生み出していると考えられてきた。 もっとも時代が進んで社会が豊かになってくると消費生活の統制が困難となり、効果の低い奢侈禁止令がたびたび出されては遵守が徹底されないというジレンマも抱えることとなった。 rdf:langString
Lex sumptuaria (prawo o zbytku) – uchwała podjęta przez roku, zabraniała plebejuszom chodzenia w kosztownych futrach, jedwabnych szatach i safianowych butach. W 1620 roku sejm zrobił wyjątek dla burmistrzów, wójtów i landwójtów. W 1629 roku sejmzezwolił na wyjęcie spod zasięgu uchwały wszystkich, którzy zapłacą złotówkę rocznie za siebie, członków rodziny i czeladź. rdf:langString
Сумптуарні закони (з лат. sumptuariae leges) — закони, що регулюють споживацькі звички. Юридичний словник Блека пояснює їх так «Закони створені з метою стримування розкоші або екстравагантності, зокрема, проти надмірних витрат на одяг, продукти харчування, меблі тощо»" Зазвичай, це були закони, які регулювали і традиційну соціальну стратифікацію, і мораль, шляхом введення обмежень на одяг, їжу, та . rdf:langString
القوانين المحددة للنفقات (باللاتينية: sumptuāriae lēgēs) هي القوانين التي تهدف إلى تنظيم الاستهلاك. يعرّف قاموس بلاك القانوني القوانين المحددة للنفقات بأنها «القوانين التي وضعت بهدف تقييد الترف أو التبذير، خاصة تلك المظاهر المتعلقة بالإنفاق المفرط على الملابس والأغذية والأثاث، إلخ.. .» تاريخيًا، كان الهدف من القوانين المحددة للنفقات هو تنظيم وتعزيز التدرج الاجتماعي وتعزيز الأخلاق الحميدة، من خلال فرض قيود على المقتنيات الفاخرة كالملابس والغذاء وغيرها بالاعتماد على التصنيف الاجتماعي للمشتري.استخدمت المجتمعات القوانين المحددة للنفقات لعدة أغراض. إذ استخدمت في محاولة لتنظيم الميزان التجاري من خلال تقييد سوق السلع المستوردة باهظة الثمن. جعلت القوانين المحددة للنفقات من تحديد الرتبة الاجتماعية للشخص أمرًا سهلًا، وبالتالي أصبح استخدامها للتمييز الاجتماعي أمرًا ممكنًا. rdf:langString
Als Aufwandgesetze bzw. Luxusgesetze wurden obrigkeitliche Anordnungen bezeichnet, die verschiedenen Ständen unterschiedlichen Luxus zubilligten. Insbesondere handelt es sich hierbei um die so genannten Kleiderordnungen oder auch die Hochzeitsordnungen. Sie verlieren sich in Deutschland in der Zeit des Absolutismus mit dem Erlöschen städtischer Eigenkultur im frühen 18. Jahrhundert und werden mit der Aufhebung der gesetzlichen Schranken zwischen den verschiedenen bürgerlichen Ständen endgültig bedeutungslos. In Herders Conversations-Lexikon von 1854 heißt es: rdf:langString
Las leyes suntuarias (del latín sumptuāriae lēgēs) son leyes que intentan regular el consumo; con el propósito de restringir el lujo o la extravagancia, particularmente gastos excesivos en materia de vestimenta, alimentos y mobiliario.​ Históricamente, eran leyes que tenían la intención de regular y reforzar las jerarquías sociales y la moral a través de restricciones, a menudo dependiendo del rango social de una persona, cual es la ropa, comida y gastos de lujo que le son permitidos. rdf:langString
Sumptuary laws (from Latin sūmptuāriae lēgēs) are laws that try to regulate consumption. Black's Law Dictionary defines them as "Laws made for the purpose of restraining luxury or extravagance, particularly against inordinate expenditures for apparel, food, furniture, etc." Historically, they were intended to regulate and reinforce social hierarchies and morals through restrictions on clothing, food, and luxury expenditures, often depending on a person's social rank. rdf:langString
Les lois somptuaires (en latin : sumptuariae leges) sont des lois qui réglementent ou imposent des habitudes de consommation (alimentation, mobilier et notamment la manière de se vêtir spécifique en fonction de la catégorie sociale à laquelle un individu appartient). À la fin du Moyen Âge, en particulier, elles ont pour objet de limiter la bourgeoisie urbaine qui s'enrichit alors, de faire concurrence aux nobles. rdf:langString
Lei suntuária ou lei sumptuária (do latim sumptuariae leges) é uma lei que visa regular hábitos de consumo. São leis que são feitas com o propósito de restringir o luxo e a extravagância, particularmente contra gastos absurdos quanto a vestes, comida, móveis etc. Tradicionalmente, é uma lei que regulava e reforçava as hierarquias sociais e os valores morais através de restrições quanto ao gasto com roupa, alimento e . Na maioria das épocas e lugares, elas foram ineficazes. rdf:langString
Överflödsförordningar var lagar som reglerade import, export och bruket av vissa varor och som var vanliga i Europa under den tidigmoderna tiden. Det fungerade ofta som en form av , men reglerade också bruk utifrån vad som ansågs passande för olika kön och samhällsklasser enligt tidens normer, så som förbud för icke adliga personer att bära siden. rdf:langString
Сумптуа́рные зако́ны (лат. leges sumptuariae) — законы против излишней роскоши в обстановке, одежде, еде и пр., издававшиеся во многих государствах, начиная от Ликурга в Древней Спарте до Карла VIII во Франции и позже, не дававшие, однако, существенных результатов. rdf:langString
rdf:langString قوانين محددة للنفقات
rdf:langString Aufwandgesetz
rdf:langString Ley suntuaria
rdf:langString Lois somptuaires
rdf:langString Legge suntuaria
rdf:langString 奢侈禁止令
rdf:langString Lex sumptuaria
rdf:langString Sumptuary law
rdf:langString Сумптуарные законы
rdf:langString Lei suntuária
rdf:langString Överflödsförordning
rdf:langString Сумптуарні закони
xsd:integer 186330
xsd:integer 1119068712
rdf:langString القوانين المحددة للنفقات (باللاتينية: sumptuāriae lēgēs) هي القوانين التي تهدف إلى تنظيم الاستهلاك. يعرّف قاموس بلاك القانوني القوانين المحددة للنفقات بأنها «القوانين التي وضعت بهدف تقييد الترف أو التبذير، خاصة تلك المظاهر المتعلقة بالإنفاق المفرط على الملابس والأغذية والأثاث، إلخ.. .» تاريخيًا، كان الهدف من القوانين المحددة للنفقات هو تنظيم وتعزيز التدرج الاجتماعي وتعزيز الأخلاق الحميدة، من خلال فرض قيود على المقتنيات الفاخرة كالملابس والغذاء وغيرها بالاعتماد على التصنيف الاجتماعي للمشتري.استخدمت المجتمعات القوانين المحددة للنفقات لعدة أغراض. إذ استخدمت في محاولة لتنظيم الميزان التجاري من خلال تقييد سوق السلع المستوردة باهظة الثمن. جعلت القوانين المحددة للنفقات من تحديد الرتبة الاجتماعية للشخص أمرًا سهلًا، وبالتالي أصبح استخدامها للتمييز الاجتماعي أمرًا ممكنًا. غالبًا ما كانت تمنع هذه القوانين عامّة الناس من تقليد مظاهر الأرستقراطيين، ومن الممكن أيضًا أن تستخدم في وصم الجماعات المكروهة. وُضعت القوانين المحددة للنفقات في البلديات القروسطية في أواخر العصور الوسطى كطريقة استخدمتها طبقة النبلاء للحد من الاستهلاك الفاحش للطبقة البرجوازية التي تنعم بالرخاء، فقد بدت الأخيرة أغنى من طبقة النبلاء الحاكمة، الأمر الذي قد يقوض من الحجة التي يستخدمها النبلاء للحكم بأنهم حكام شرعيون أقوياء. يمكن لصعود طبقة أخرى فوق طبقة النبلاء أن يشكك من قدرتهم على السيطرة والدفاع عن إقطاعياتهم، ويلهم العملاء والمتمردين بالقيام بتحركات ضدهم. استمر استخدام القوانين المحددة للنفقات لهذه الأغراض خلال القرن السابع عشر.
rdf:langString Als Aufwandgesetze bzw. Luxusgesetze wurden obrigkeitliche Anordnungen bezeichnet, die verschiedenen Ständen unterschiedlichen Luxus zubilligten. Insbesondere handelt es sich hierbei um die so genannten Kleiderordnungen oder auch die Hochzeitsordnungen. Sie verlieren sich in Deutschland in der Zeit des Absolutismus mit dem Erlöschen städtischer Eigenkultur im frühen 18. Jahrhundert und werden mit der Aufhebung der gesetzlichen Schranken zwischen den verschiedenen bürgerlichen Ständen endgültig bedeutungslos. In Herders Conversations-Lexikon von 1854 heißt es: „Aufwandgesetze, Luxusgesetze sollen Individuen oder Ständen die Gränze vorschreiben, wie weit sie in ihrem Auffwande für Kleidung, häusliche Einrichtung, Gastmahle, Familienfeier u.s.w. gehen dürfen; im Alterthum und durch das Mittelalter bis in die neue Zeit herab durchgängig erlassen und gehandhabt, sind sie von der neuen Gesetzgebung fast allgemein beseitigt worden“.
rdf:langString Les lois somptuaires (en latin : sumptuariae leges) sont des lois qui réglementent ou imposent des habitudes de consommation (alimentation, mobilier et notamment la manière de se vêtir spécifique en fonction de la catégorie sociale à laquelle un individu appartient). Elles servent principalement à rendre visible l'ordre social et, généralement, à interdire la consommation ostentatoire, l'usage de produits de luxe ou d'importation, dans une optique mercantiliste de protection des industries nationales et de protection de la balance commerciale. Cette interdiction frappe en priorité les membres du commun et vise à les empêcher d'imiter l'aristocratie. À la fin du Moyen Âge, en particulier, elles ont pour objet de limiter la bourgeoisie urbaine qui s'enrichit alors, de faire concurrence aux nobles.
rdf:langString Las leyes suntuarias (del latín sumptuāriae lēgēs) son leyes que intentan regular el consumo; con el propósito de restringir el lujo o la extravagancia, particularmente gastos excesivos en materia de vestimenta, alimentos y mobiliario.​ Históricamente, eran leyes que tenían la intención de regular y reforzar las jerarquías sociales y la moral a través de restricciones, a menudo dependiendo del rango social de una persona, cual es la ropa, comida y gastos de lujo que le son permitidos. Las sociedades han usado leyes suntuarias para varios propósitos. Se utilizaron como un intento de regular la balanza comercial al limitar el mercado de costos bienes importados. Facilitaron la identificación de privilegios y rango social, y como tales podían utilizarse para la discriminación social.​ Las leyes con frecuencia impedían que los plebeyos imitaran la apariencia de los aristócratas y también podían usarse para estigmatizar a los grupos desfavorecidos. En la Baja Edad Media, las leyes suntuarias en las ciudades medievales se instituyeron como una forma para que la nobleza limitara el consumo conspicuo por parte de la burguesía próspera. Si los súbditos burgueses parecieran ser tanto o más ricos que la nobleza gobernante, ello podría socavar la imagen de la nobleza sobre sí mismos como gobernantes poderosos y legítimos. Esto podría cuestionar su capacidad para controlar y defender su feudo e inspirar a posibles traidores y rebeldes. Tales leyes continuaron usándose para estos propósitos hasta bien entrado el siglo XVII.​
rdf:langString Sumptuary laws (from Latin sūmptuāriae lēgēs) are laws that try to regulate consumption. Black's Law Dictionary defines them as "Laws made for the purpose of restraining luxury or extravagance, particularly against inordinate expenditures for apparel, food, furniture, etc." Historically, they were intended to regulate and reinforce social hierarchies and morals through restrictions on clothing, food, and luxury expenditures, often depending on a person's social rank. Societies have used sumptuary laws for a variety of purposes. They were used to try to regulate the balance of trade by limiting the market for expensive imported goods. They made it easy to identify social rank and privilege, and as such could be used for social discrimination. They could also be used to prevent, or at least reduce opportunities for political bribery and corruption. The laws often prevented commoners from imitating the appearance of aristocrats, and could be used to stigmatize disfavored groups. In Late Medieval cities, sumptuary laws were instituted as a way for the nobility to limit the conspicuous consumption of the prosperous bourgeoisie. Bourgeois subjects appearing to be as wealthy as or wealthier than the ruling nobility could undermine the nobility's presentation of themselves as powerful, legitimate rulers. This could call into question their ability to control and defend their fief, thus inspire traitors and rebels. Such laws continued to be used for these purposes well into the 17th century.
rdf:langString Le leggi suntuarie sono dispositivi legislativi che hanno lo scopo di limitare il consumo legato all'ostentazione del lusso, in particolare nella moda maschile e femminile, oppure di regolare l'abbigliamento di determinati gruppi sociali obbligandoli a indossare segni distintivi.
rdf:langString 奢侈禁止令(しゃしきんしれい)または奢侈禁止法とは、贅沢(奢侈)を禁止して倹約を推奨・強制するための法令および命令の一群である。 古今東西を問わず、贅沢は一種の犯罪であると考えられてきた。儒教では、贅沢は君臣・尊卑の名と分からの逸脱を意味するとされ、社会秩序に対する重大な挑戦と考えられてきた。一方、キリスト教(カトリック)においては、贅沢は「七つの大罪」における傲慢の罪にあたり、享楽的な生活に対する神の怒りが黒死病などの疫病や戦乱を生み出していると考えられてきた。 もっとも時代が進んで社会が豊かになってくると消費生活の統制が困難となり、効果の低い奢侈禁止令がたびたび出されては遵守が徹底されないというジレンマも抱えることとなった。
rdf:langString Lex sumptuaria (prawo o zbytku) – uchwała podjęta przez roku, zabraniała plebejuszom chodzenia w kosztownych futrach, jedwabnych szatach i safianowych butach. W 1620 roku sejm zrobił wyjątek dla burmistrzów, wójtów i landwójtów. W 1629 roku sejmzezwolił na wyjęcie spod zasięgu uchwały wszystkich, którzy zapłacą złotówkę rocznie za siebie, członków rodziny i czeladź.
rdf:langString Överflödsförordningar var lagar som reglerade import, export och bruket av vissa varor och som var vanliga i Europa under den tidigmoderna tiden. Det fungerade ofta som en form av , men reglerade också bruk utifrån vad som ansågs passande för olika kön och samhällsklasser enligt tidens normer, så som förbud för icke adliga personer att bära siden. I Sverige utfärdades flera överflödsförordningar under 1600- och 1700-talet i syfte att begränsa import och hämma nyttjande av lyxkonsumtionsvaror i ett land. Siden, kaffe och choklad är exempel på varor som drabbades. Nära kopplat till överflödsförordningar är de skatte- och importbestämmelser som utfärdades parallellt. I och med att överflödsförordningarna reglerade dyrbara varor innehåller förordningarna oftast bestämmelser kring klädedräkten.
rdf:langString Lei suntuária ou lei sumptuária (do latim sumptuariae leges) é uma lei que visa regular hábitos de consumo. São leis que são feitas com o propósito de restringir o luxo e a extravagância, particularmente contra gastos absurdos quanto a vestes, comida, móveis etc. Tradicionalmente, é uma lei que regulava e reforçava as hierarquias sociais e os valores morais através de restrições quanto ao gasto com roupa, alimento e . Na maioria das épocas e lugares, elas foram ineficazes. Por toda a história, as sociedades usaram as leis suntuárias para uma variedade de propósitos. Elas tentavam regular a balança comercial ao limitar o mercado de bens importados caros. Elas também eram um jeito fácil de identificar o nível social e privilégios, sendo frequentemente usadas para fins de . Isso frequentemente significava prevenir os comuns de imitar a aparência dos aristocratas e às vezes também estigmatizar grupos desfavorecidos. Na Baixa Idade Média, leis suntuárias foram instituídas como um jeito de a nobreza refrear o consumismo conspícuo da próspera burguesia das , e elas continuaram a ser usadas para esses propósitos no século XVII.
rdf:langString Сумптуарні закони (з лат. sumptuariae leges) — закони, що регулюють споживацькі звички. Юридичний словник Блека пояснює їх так «Закони створені з метою стримування розкоші або екстравагантності, зокрема, проти надмірних витрат на одяг, продукти харчування, меблі тощо»" Зазвичай, це були закони, які регулювали і традиційну соціальну стратифікацію, і мораль, шляхом введення обмежень на одяг, їжу, та .
rdf:langString Сумптуа́рные зако́ны (лат. leges sumptuariae) — законы против излишней роскоши в обстановке, одежде, еде и пр., издававшиеся во многих государствах, начиная от Ликурга в Древней Спарте до Карла VIII во Франции и позже, не дававшие, однако, существенных результатов. В настоящее время эти законы часто воспринимаются в качестве некоего курьезного реликта давно ушедших времен. Во многом это связано с широко распространённым в зарубежной литературе представлением о том, что в их основе лежит ограничение права индивида на самовыражение, которое рассматривается, прежде всего, в контексте потребительства. Однако ещё в эпоху Просвещения законы о роскоши воспринимались в качестве одного из атрибутов цивилизованного общества. Законы о роскоши получили широкое распространение в ряде древних и средневековых обществ. Наиболее известны античные законы о роскоши, ставшие образцом для позднейших законодателей. Если о греческих законах подобного рода известно мало, то римские законы относительно хорошо освещены в источниках. Многочисленные законы о роскоши начиная с XII—XIII веках принимались в Италии, Франции, Испании, Германии, Швейцарии. Некоторые исследователи указывают на наличие законов о роскоши в средневековой Японии, России периода правления Екатерины II и ряде современных исламских государств. При всей специфике отдельных законодательных актов или их национальных групп можно говорить о том, что содержание законов о роскоши имеет единообразный характер и сводится к введению запретов на ношение одежды определенного покроя или цвета, украшений, на употребление деликатесных продуктов питания и напитков (как правило, вызывающих алкогольное или наркотическое опьянение).
xsd:nonNegativeInteger 42980

data from the linked data cloud