Suleiman the Magnificent

http://dbpedia.org/resource/Suleiman_the_Magnificent an entity of type: Thing

Sultán Sulejman I. (6. listopadu 1494 (resp. duben 1495) až 5. září (resp. 6. září) 1566) byl panovník Osmanské říše v letech 1520 až 1566. V západoevropské literatuře je znám i pod jménem Sulejman (I.) Nádherný – analogicky v turecké literatuře Süleyman Muhtesem (muhtesem v turečtině může být přeloženo i jako překrásný, báječný, velkolepý ...) (v některých případech pak chybně jako Sulejman II.). V turecké literatuře také a údajně častěji jako Sulejman Zákonodárce (turecky Süleyman Kanuni); další formy Soliman, Suleiman nebo Süleyman (jedná se o arabskou versi jména Šalamoun). rdf:langString
Ο Σουλεϊμάν Α΄ (I. Süleyman, 6 Νοεμβρίου 1494 – 7 Σεπτεμβρίου 1566), κοινώς γνωστός ως Σουλεϊμάν Α΄ ο Μεγαλοπρεπής στον δυτικό κόσμο και "Κανουνί" (ο Νομοθέτης) στο βασίλειό του, ήταν ο δέκατος σουλτάνος της Οθωμανικής αυτοκρατορίας, από το 1520 έως τον θάνατό του το 1566. Κατά τη βασιλεία του η Οθωμανική αυτοκρατορία έφτασε στη μέγιστη γεωγραφική της επέκταση και στο απόγειο της δύναμής της. Θεωρείται ότι υπήρξε ο επιφανέστερος των σουλτάνων απο όλους τους σουλτάνους της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας. rdf:langString
Süleyman I., im Deutschen auch Suleiman (سليمان / Süleymān, genannt „der Prächtige“ und in der späteren osmanischen Geschichtsschreibung قانونی / Ḳānūnī /‚der Gesetzgeber‘; * 6. November 1494, 27. April 1495 oder Mai 1496 in Trabzon; † 7. September 1566 vor Szigetvár) regierte von 1520 bis 1566 als der zehnte Sultan des Osmanischen Reiches. Er gilt als einer der bedeutendsten Herrscher der Osmanen. Während seiner mehr als vierzigjährigen Herrschaft erreichten die geographische Ausdehnung und die Macht des Reiches ihren Höhepunkt. rdf:langString
Ba shabhdán de chuid na hImpireachta Otamánaí é Suleiman I (6 Samhain 1494 go dtí 6 Meán Fómhair 1566). Sa Tuircis is iondúil go dtugtar “Kanunî Sultan Süleyman” (Sabhdán Suleiman Reachtóir) ar an rialtóir Otamánach. Ach tugtar Suleiman 'Ollásach' air s (Béarla: The Magnificent Suleiman) agus “Kanuni” (An Reachtóir) san oirthear. Bhí Suleiman ina shabhdán idir 1520 go dí a bháis in 1566, an réimeas is faide i stair na himpireachta úd. Ba ba chor cinniúnach bás Suleiman sa bhliain 1566 i stair na hImpireachta Otamánaí. rdf:langString
Сулейма́н I Великоле́пный (Кануни́; осман. سليمان اول‎ — Süleymân-ı evvel, тур. Birinci Süleyman, Kanuni Sultan Süleyman; 6 ноября 1494 — ночь с 6 на 7 сентября 1566) — десятый султан Османской империи (1520—1566), и 89-й халиф с 1538 года. Сулейман считается величайшим султаном из династии Османов; при нём Оттоманская Порта достигла апогея своего развития. В Европе его чаще всего называют Сулейманом Великолепным, в мусульманском мире Сулейманом Кануни. rdf:langString
سليمان خان الأول بن سليم خان الأول (بالتركية العثمانية: سلطان سليمان اول)‏؛ (بالتركية: Sultan Süleyman-ı Evvel)‏ (ميلاد: 6 نوفمبر 1494 بطرابزون، وفاة: 7 سبتمبر 1566 بسيكتوار)، عاشر السلاطين العثمانيين وخليفة المسلمين الخامس والسبعون، وثاني من حمل لقب «أمير المؤمنين» من آل عثمان. بلغت الدولة الإسلامية في عهده أقصى اتساع لها حتى أصبحت أقوى دولة في العالم في ذلك الوقت. وصاحب أطول فترة حكم من 6 نوفمبر 1520م حتى وفاته في 7 سبتمبر سنة 1566م خلفاً لأبيه السلطان سليم خان الأول وخلفه ابنه السلطان سليم الثاني. عُرف عند الغرب باسم سليمان العظيم (The Great Suleyman) وفي الشرق باسم سليمان القانوني (بالتركية العثمانية: قانونى سلطان سليمان؛ بالتركية: Kanunî Sultan Süleyman) لما قام به من إصلاح في النظام القضائي العثماني. أصبح سليمان حاكمًا بارزًا في أوروبا في القرن السادس عشر، يتزعم قمة سلطة الدولة الإسل rdf:langString
Solimà I (Trebisonda, 6 de novembre de 1494 - Szigetvár, Hongria, 7 de setembre de 1566) fou el desè soldà de l'Imperi Otomà (1520-1566). A Occident és conegut com a Solimà el Magnífic, mentre que en el món islàmic ho és com a Solimà el Legislador (turc: Kanuni; àrab: القانونى, al‐Qānūnī). A l'interior, les rivalitats entre els seus fills i llurs intents de sedició, atiats per les intrigues de l'harem i, especialment, per la seva muller Roxelana, acabaren amb les execucions del primogènit Mustafà (1553) i de Baiazet (1561) i el triomf del futur Selim II. rdf:langString
Sultano Sulejmano la 1-a (en osmanida turka lingvo: سلطان سليمان اول‎‎; en turka lingvo: I. Süleyman aŭ Kanunî Sultan Süleyman), la 6-an de novembro 1494 (resp. aprilo de 1495) ĝis la 5-a de septembro 1566, estis la deka reganto de Osmanida imperio kaj la plej longdaŭra, nome en la jaroj 1520 al sia morto en 1566. rdf:langString
Solimán I, llamado el Magnífico, (entre los occidentales) o Kanuni (entre los turcos), es decir, el Legislador​ (en turco moderno: I. Süleyman; en turco otomano: سليمان, Sulaymān; Trebisonda, 6 de noviembre de 1494 - Szigetvár, 6 de septiembre de 1566) fue sultán y padishá del Imperio otomano desde 1520 hasta su muerte, y uno de los monarcas más importantes de la Europa del siglo XVI. Llevó al Imperio otomano a sus mayores cotas. Bajo su administración el estado otomano gobernaba al menos a 20-25 millones de personas.​ rdf:langString
Suleiman I.a (otomandar turkieraz: سليمان Suleymān; turkieraz: Süleyman; 1494ko azaroaren 6a - 1566ko irailaren 6a) Otomandar Inperioko hamargarren sultana izan zen. Haren erreinaldiak 1520 eta 1566 artean iraun zuen eta luzeena izan zen. Mendebaldean Suleiman Bikaina edo Handia du ezizena; Ekialdean, berriz, Legegilea (turkieraz: Kanuni; arabieraz: القانونى, al‐Qānūnī), otomandar sistema legala guztiz eraberritu zuelako. rdf:langString
Suleiman I (bahasa Turki Utsmaniyah: سليمان Suleymān, Turki Modern: Süleyman; 6 November 1494 – 5/6/7 September 1566) adalah sultan Turki Utsmaniyah ke-10 yang berkuasa dari tahun 1520 hingga 1566. Ia dikenal sebagai Suleiman yang Luar Biasa di Barat, dan pemberi hukum (bahasa Turki: Kanuni; bahasa Arab: القانونى‎, al‐Qānūnī) di Timur karena pencapaiannya dalam menyusun kembali sistem undang-undang Utsmaniyah. Ia merupakan tokoh penting pada Eropa abad ke-16. Suleiman memimpin tentara Utsmaniyah menaklukkan Belgrade, Rhodes, dan sebagian besar Hongaria sebelum berhasil dipukul mundur dalam Pengepungan Wina tahun 1529. Ia menganeksasi sebagian besar Timur Tengah dan Afrika Utara (hingga sejauh Aljazair di barat). Di bawah kekuasaannya, armada Utsmaniyah menguasai Laut Tengah, Merah, dan Te rdf:langString
Suleiman I (Ottoman Turkish: سليمان اول, romanized: Süleyman-ı Evvel; Turkish: I. Süleyman; 6 November 1494 – 6 September 1566), commonly known as Suleiman the Magnificent in the West and Suleiman the Lawgiver (Ottoman Turkish: قانونى سلطان سليمان, romanized: Ḳānūnī Sulṭān Süleymān) in his realm, was the tenth and longest-reigning Sultan of the Ottoman Empire from 1520 until his death in 1566. Under his administration, the Ottoman Empire ruled over at least 25 million people. rdf:langString
Soliman Ier (turc ottoman : سلطان سليمان اول (Sultān Suleimān-i evvel) ; turc : I. Süleyman) est probablement né le 6 novembre 1494 à Trébizonde (Trabzon) dans l'actuelle Turquie et mort le 6 septembre 1566 à Szigetvár dans l'actuelle Hongrie. Fils de Sélim Ier Yavuz, il fut le dixième sultan de la dynastie ottomane de 1520 à sa mort en 1566. On le nomme Soliman le Magnifique en Occident et le Législateur en Orient (turc : Kanuni ; arabe : القانوني, al‐Qānūnī) en raison de sa reconstruction complète du système juridique ottoman. rdf:langString
Solimano I, detto "il Magnifico" (tra gli occidentali) o Kanuni (tra i turchi), ovvero il Legislatore (in turco moderno: I. Süleyman; in turco ottomano: سليمان, Sulaymān; Trebisonda, 6 novembre 1494 – Szigetvár, 6 settembre 1566), fu sultano e padiscià dell'Impero ottomano dal 1520 alla sua morte, e uno dei monarchi più importanti dell'Europa del XVI secolo. Portò l'Impero ottomano ai massimi fulgori. Sotto la sua amministrazione lo Stato ottomano governava almeno 20-25 milioni di persone. rdf:langString
쉴레이만 1세(오스만 튀르크어: سليمان, 튀르키예어: I. Süleyman, 1494년 11월 6일 - 1566년 9월 5일)는 오스만 제국의 제10대 술탄이다(재위 1520년 9월 22일 - 1566년 9월 6일). 군사전략가로서의 능력이 뛰어났던 그는 46년이라는 긴 치세 동안 세 대륙을 가로지르며 13차례의 대외원정을 실행에 옮겨 수많은 군사적 업적을 쌓음으로써 오스만 제국의 최전성기를 이룩하였다. 서구인들은 그를 ‘장려한 쉴레이만(the Magnificent)’이라는 별명으로 불렸으며, 한국에서는 흔히 ‘쉴레이만 대제’로 번역된다. 터키에서는 법전을 편찬하여 제국의 제도를 정비한 업적을 높이 사 ‘입법자(Kanuni; 아랍어: القانونى al‐Qānūnī)’라는 별명으로 부르고 있다. 그의 이름 쉴레이만은 유대교와 기독교와 더불어 이슬람교에서도 경전으로 추앙받는 구약성서에 기록된 고대 이스라엘의 왕 솔로몬의 터키어식 발음이다. rdf:langString
スレイマン1世(Kanuni Sultan Süleyman I, オスマントルコ語: سلطان سليمان اول‎, ラテン文字転写: Sultān Suleimān-i evvel, トルコ語: I. Süleyman、 1494年11月6日 - 1566年9月6日)は、オスマン帝国の第10代皇帝(在位:1520年 - 1566年)。9代皇帝セリム1世の子。 46年の長期にわたる在位の中で13回もの対外遠征を行い、数多くの軍事的成功を収めてオスマン帝国を最盛期に導いた。英語では「壮麗帝(the Magnificent)」のあだ名で呼ばれ、日本ではしばしばスレイマン大帝と称される。トルコでは法典を編纂し帝国の制度を整備したことから「立法帝(カーヌーニー、 オスマントルコ語: القانونى‎, ラテン文字転写: al‐Qānūnī, トルコ語: Kanuni)」のあだ名で知られている。 名前のスレイマン(Süleyman)とは、ユダヤ教やキリスト教と共にイスラム教でも聖典とされる旧約聖書に記録された古代イスラエルの王、「ソロモン王」のアラビア語形である「スライマーン」(アラビア語: سليمان‎, Sulaymān)のトルコ語発音である。 rdf:langString
Kanuni Sultan Süleyman I of Soleiman de Grote vaak ook Suleiman de Magnifieke of Süleyman de Magnifieke genoemd. (Trabzon, 6 november 1494 – bij Szigetvár, 6 september 1566), was de tiende sultan van het Ottomaanse Rijk. Hij volgde in 1520 zijn vader Selim I op. Hij wordt ook wel de Wetgever (in het Turks Kanuni) of de Prachtlievende genoemd. Hij was gehuwd met Haseki Hürrem Sultan, beter bekend als Roxelana, met wie hij vijf kinderen had, waaronder Selim II, zijn opvolger. rdf:langString
Solimão I (turco otomano: سلطان سليمان اول‎; turco: Süleyman ou Kanunî Sultan Süleyman; Trebizond Eyalet, 6 de novembro de 1494 – Szigetvár, 7 de setembro de 1566), conhecido como Solimão, o Magnífico no mundo ocidental e Solimão, o Legislador no mundo oriental, foi o Califa do Islã e Sultão do Império Otomano de 1520 até sua morte. rdf:langString
Sulejman Wspaniały (tur. Muhteşem Süleyman, arab. ‏سليمان‎, zwany również Prawodawcą, Kanuni, arab. ‏القانوني‎; ur. 6 listopada 1494, zm. 6 lub 7 września 1566 podczas oblężenia Szigetváru) – sułtan osmański w latach 1520–1566. Był synem Selima I Groźnego i Ayşe Hafsy (Hafizy). rdf:langString
Süleyman I, född 6 november 1494 i Trabzon, död 7 september 1566 i Szigetvár i nuvarande Ungern, var sultan över Osmanska riket från 1520 till sin död. Han kallas ofta för Süleyman den store eller Süleyman den magnifike och under hans regeringstid nådde det osmanska riket sin kulmen. Süleyman lät stifta många nya lagar, och kallades därför "Lagstiftaren" (el-Kanûnî på osmanska), och han var känd som en rättvis och god härskare i riket. Han var även en erkänd poet, och han höll filosofer och konstnärer vid hovet. rdf:langString
Сулейма́н І (осман. سليمانا اول‎, трансліт. Süleyman-ı Evvel, тур. I. Süleyman; 6 листопада 1494, Трабзон — 6 вересня 1566, Сігетвар), відомий на Заході як Величний або Пишний, у своїй державі як Кануні (Законодавець) (осман. قانونى سلطان سليمان‎, трансліт. Ḳānūnī Sulṭān Süleymān, тур. Süleyman Kanuni) — османський султан з 1520 року до 1566 року. Був сином Селіма І Грізного та Айше Хафси Султан. Сулейман став найвизначнішим правителем Сходу XVI століття, бувши на вершині військової, політичної і економічної могутності Османської імперії. rdf:langString
苏莱曼一世(鄂圖曼土耳其語:سليمان اول‎;土耳其語:I. Süleyman;1494年11月6日-1566年9月6日),也译作苏里曼一世,是奥斯曼帝国第10位和在位时间最长的苏丹(1520年-1566年在位)并同时兼任哈里发之职。因为苏莱曼一世的功勋,他被西方普遍称为苏莱曼大帝(鄂圖曼土耳其語:محتشم سليمان‎、现代土耳其語:Muhteşem Süleyman,拉丁語:Suleimanus Magnificus),而他在奥斯曼帝国国内和东方则被称为卡努尼苏丹苏莱曼(奥斯曼土耳其文:قانونى سلطان سليمان、现代土耳其文:Kanuni Sultan Süleyman、阿拉伯语:السلطان سليمان القانوني‎),卡努尼意為「立法者」,因他在位时完成了对奥斯曼帝国法律体系的改造。苏莱曼大帝是欧洲16世纪的一位杰出的君主,在他的统治下,奥斯曼帝国在政治、经济、军事和文化等诸多方面都进入全盛时期。苏莱曼大帝亲自统帅占领并征服了基督教重镇贝尔格莱德、罗得岛和匈牙利的大部分,奥斯曼人的扩张态势一直到1529年的维也纳之围时才被暂时遏制。苏莱曼大帝在与波斯(今伊朗)萨非王朝的战争中占领了大半个中东地区,并将西至阿尔及利亚的北非大部地区纳入奥斯曼帝国版图。苏莱曼大帝在位期间,奥斯曼帝国舰队称霸地中海、红海和波斯湾。在他的治理下,鄂圖曼帝國統治了一千五百萬到二千五百萬人。 rdf:langString
rdf:langString Suleiman the Magnificent
rdf:langString سليمان القانوني
rdf:langString Solimà I el Magnífic
rdf:langString Sulejman I.
rdf:langString Süleyman I.
rdf:langString Σουλεϊμάν Α΄ ο Μεγαλοπρεπής
rdf:langString Sulejmano la 1-a
rdf:langString Solimán el Magnífico
rdf:langString Suleiman I.a
rdf:langString Suleiman Ollásach
rdf:langString Süleyman I
rdf:langString Soliman le Magnifique
rdf:langString Solimano il Magnifico
rdf:langString 쉴레이만 1세
rdf:langString スレイマン1世
rdf:langString Süleyman I
rdf:langString Sulejman Wspaniały
rdf:langString Solimão, o Magnífico
rdf:langString Сулейман I
rdf:langString 苏莱曼一世 (奥斯曼帝国)
rdf:langString Сулейман I
rdf:langString Süleyman I
rdf:langString Suleiman The Magnificent
rdf:langString Suleiman The Magnificent
xsd:integer 26992
xsd:integer 1124101956
rdf:langString Tughra of Suleiman I the Magnificent.svg
rdf:langString right
xsd:gMonthDay --11-06
rdf:langString Organs buried at Turbék, Szigetvár, Hungary
rdf:langString Body buried at Süleymaniye Mosque, Istanbul, Turkey
rdf:langString Portrait of Suleiman by Titian c. 1530
xsd:date 1566-09-06
rdf:langString horizontal
rdf:langString The body of Suleiman I arrives to Belgrade. The funeral of Suleiman I.
rdf:langString Süleyman Şah bin Selim Şah Han
rdf:langString Dynasty
rdf:langString The body of Suleiman I arrives to Belgrade, Selim II is waiting for it B.jpg
rdf:langString The Funeral of Sultan Suleyman the Magnificent.jpg
rdf:langString
rdf:langString Şehzade Bayezid
rdf:langString Şehzade Mustafa
rdf:langString Şehzade Mehmed
rdf:langString Mihrimah Sultan
rdf:langString Selim II
rdf:langString Şehzade Abdullah
rdf:langString Şehzade Cihangir
rdf:langString Raziye Sultan
rdf:langString Şehzade Murad
rdf:langString Şehzade Mahmud
xsd:gMonthDay --09-30
xsd:date 1566-09-06
rdf:langString
xsd:integer 1533
xsd:integer 1558
rdf:langString
rdf:langString Mahidevran Hatun concubine
rdf:langString legal wife
rdf:langString Sultan of the Ottoman Empire
xsd:integer 100 210
xsd:gMonthDay --09-22
rdf:langString Sultán Sulejman I. (6. listopadu 1494 (resp. duben 1495) až 5. září (resp. 6. září) 1566) byl panovník Osmanské říše v letech 1520 až 1566. V západoevropské literatuře je znám i pod jménem Sulejman (I.) Nádherný – analogicky v turecké literatuře Süleyman Muhtesem (muhtesem v turečtině může být přeloženo i jako překrásný, báječný, velkolepý ...) (v některých případech pak chybně jako Sulejman II.). V turecké literatuře také a údajně častěji jako Sulejman Zákonodárce (turecky Süleyman Kanuni); další formy Soliman, Suleiman nebo Süleyman (jedná se o arabskou versi jména Šalamoun).
rdf:langString Solimà I (Trebisonda, 6 de novembre de 1494 - Szigetvár, Hongria, 7 de setembre de 1566) fou el desè soldà de l'Imperi Otomà (1520-1566). A Occident és conegut com a Solimà el Magnífic, mentre que en el món islàmic ho és com a Solimà el Legislador (turc: Kanuni; àrab: القانونى, al‐Qānūnī). Fill de Selim I, de jove va governar diverses províncies de l'Imperi, i va accedir al sultanat a la mort del seu pare. Ben aviat va iniciar una sèrie d'exitoses campanyes militars a Belgrad, Rodes i Hongria i va assolir una clara hegemonia al Mediterrani Oriental. Després d'haver derrotat i mort Lluís II d'Hongria a la batalla de Mohács, saquejà i ocupà Buda, la capital hongaresa, i imposà vassallatge al principat de Transsilvània, on instal·là Joan Szapolya. Va arribar a assetjar Viena sense èxit en dues ocasions (1529 i ), i va exercir un important domini de la zona dels Balcans, establint les bases d'una forta rivalitat amb la Dinastia dels Habsburg que s'allargaria durant segles. Signada la pau amb Àustria, va dirigir la seva atenció cap a la Guerra otomano-safàvida a l'est, obtenint importants victòries a l'Àsia i assegurant el control de Bagdad i de grans extensions de Mesopotàmia, l'Azerbaidjan i el Golf Pèrsic. Mentrestant a la Mediterrània, hi operaven eficaçment els seus almiralls corsaris Barba-rossa i Turgut Reis, que aprofitaren les rivalitats entre Francesc I de França i Carles V del Sacre Imperi Romanogermànic per assolir una sèrie d'importants victòries contra la Monarquia d'Espanya i el Sacre Imperi a la península Itàlica i a les Illes Balears i asseguraven el control de Tunis i Algèria. No obstant això van ser derrotats al Setge de Malta per l'Orde de l'Hospital. A l'interior, les rivalitats entre els seus fills i llurs intents de sedició, atiats per les intrigues de l'harem i, especialment, per la seva muller Roxelana, acabaren amb les execucions del primogènit Mustafà (1553) i de Baiazet (1561) i el triomf del futur Selim II. La seva tasca administrativa és equiparable a les seves victòries militars. Com a estadista, reorganitzà l'administració promulgant un nou codi legislatiu amb un sistema impositiu més just i modern, reduint les penes d'alguns delictes menors i castigant alguns oficials corruptes. Va tenir també una especial atenció a les minories cristianes i jueves que vivien a l'Imperi i va incrementar notablement el nombre de centres educatius. Va ser reconegut per envoltar-se d'excel·lents col·laboradors, els quals solia elegir pels seus mèrits, sense tenir en compte el seu estatus o rang social. Entre aquests destaquen els polítics Pargali Ibrahim Paixà i Damat Rüstem Paixà, l'arquitecte i urbanista Sinan i o el poeta Baki. Solimà I és reconegut com un dels líders més importants de l'Imperi Otomà que, sota el seu regnat, va arribar a la seva edat d'or i l'apogeu del seu poder i influència.
rdf:langString سليمان خان الأول بن سليم خان الأول (بالتركية العثمانية: سلطان سليمان اول)‏؛ (بالتركية: Sultan Süleyman-ı Evvel)‏ (ميلاد: 6 نوفمبر 1494 بطرابزون، وفاة: 7 سبتمبر 1566 بسيكتوار)، عاشر السلاطين العثمانيين وخليفة المسلمين الخامس والسبعون، وثاني من حمل لقب «أمير المؤمنين» من آل عثمان. بلغت الدولة الإسلامية في عهده أقصى اتساع لها حتى أصبحت أقوى دولة في العالم في ذلك الوقت. وصاحب أطول فترة حكم من 6 نوفمبر 1520م حتى وفاته في 7 سبتمبر سنة 1566م خلفاً لأبيه السلطان سليم خان الأول وخلفه ابنه السلطان سليم الثاني. عُرف عند الغرب باسم سليمان العظيم (The Great Suleyman) وفي الشرق باسم سليمان القانوني (بالتركية العثمانية: قانونى سلطان سليمان؛ بالتركية: Kanunî Sultan Süleyman) لما قام به من إصلاح في النظام القضائي العثماني. أصبح سليمان حاكمًا بارزًا في أوروبا في القرن السادس عشر، يتزعم قمة سلطة الدولة الإسلامية العسكرية والسياسية والاقتصادية. قاد سليمان الجيوش العثمانية لغزو المعاقل والحصون المسيحية في بلغراد ورودوس وأغلب أراضي مملكة المجر قبل أن يتوقف في حصار فيينا في 1529م. ضم أغلب مناطق الشرق الأوسط في صراعه مع الصفويين ومناطق شاسعة من شمال أفريقيا حتى الجزائر. تحت حكمه، سيطرت الأساطيل العثمانية على بحار المنطقة من البحر الأبيض المتوسط إلى البحر الأحمر حتى الخليج. في خضم توسيع الإمبراطورية، أدخل سليمان إصلاحات قضائية تهم المجتمع والتعليم والجباية والقانون الجنائي. حدد قانونه شكل الإمبراطورية لقرون عدة بعد وفاته. لم يكن سليمان شاعراً وصائغاً فقط بل أصبح أيضاً راعياً كبيراً للثقافة ومشرفاً على تطور الفنون والأدب والعمارة في العصر الذهبي للإمبراطورية العثمانية. تكلم الخليفة أربع لغات: العربية والفارسية والصربية والجغائية (لغة من مجموعة اللغات التركية مرتبطة بالأوزبكية والأويغورية).يعتبر بعض المؤرخين هذا السلطان أحد أعظم الملوك لأن نطاق حكمه ضم الكثير من عواصم الحضارات الأخرى كأثينا وصوفيا وبغداد ودمشق وإسطنبول وبودابست وبلغراد والقاهرة وبوخارست وتبريز والجزائر وغيرها.
rdf:langString Ο Σουλεϊμάν Α΄ (I. Süleyman, 6 Νοεμβρίου 1494 – 7 Σεπτεμβρίου 1566), κοινώς γνωστός ως Σουλεϊμάν Α΄ ο Μεγαλοπρεπής στον δυτικό κόσμο και "Κανουνί" (ο Νομοθέτης) στο βασίλειό του, ήταν ο δέκατος σουλτάνος της Οθωμανικής αυτοκρατορίας, από το 1520 έως τον θάνατό του το 1566. Κατά τη βασιλεία του η Οθωμανική αυτοκρατορία έφτασε στη μέγιστη γεωγραφική της επέκταση και στο απόγειο της δύναμής της. Θεωρείται ότι υπήρξε ο επιφανέστερος των σουλτάνων απο όλους τους σουλτάνους της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας.
rdf:langString Süleyman I., im Deutschen auch Suleiman (سليمان / Süleymān, genannt „der Prächtige“ und in der späteren osmanischen Geschichtsschreibung قانونی / Ḳānūnī /‚der Gesetzgeber‘; * 6. November 1494, 27. April 1495 oder Mai 1496 in Trabzon; † 7. September 1566 vor Szigetvár) regierte von 1520 bis 1566 als der zehnte Sultan des Osmanischen Reiches. Er gilt als einer der bedeutendsten Herrscher der Osmanen. Während seiner mehr als vierzigjährigen Herrschaft erreichten die geographische Ausdehnung und die Macht des Reiches ihren Höhepunkt.
rdf:langString Sultano Sulejmano la 1-a (en osmanida turka lingvo: سلطان سليمان اول‎‎; en turka lingvo: I. Süleyman aŭ Kanunî Sultan Süleyman), la 6-an de novembro 1494 (resp. aprilo de 1495) ĝis la 5-a de septembro 1566, estis la deka reganto de Osmanida imperio kaj la plej longdaŭra, nome en la jaroj 1520 al sia morto en 1566. En okcidenteŭropa literaturo li estas konata ankaŭ sub nomo Suleiman (la 1-a) la Glora (eventuale Belega, kelkokaze poste erare kiel Sulejmano la 2-a), en la turka literaturo kiel Suleiman Leĝdonanto (turke Süleyman Muhtesem aŭ Süleyman Kanuni); pluaj formoj de la nomo Suleiman estas Sulejman, Soliman aŭ Süleyman (temas pri araba analogio de nomo Solomono). Sulejmano iĝis elstara monarko de la 16a jarcento en Eŭropo, reganta super la pinto de la milita, politika kaj ekonomia povo de la Otomana Imperio. Sulejmano personale kondukis la otomanajn armeojn en la konkero de kristanaj gravaj urboj aŭ setlejoj kiaj Belgrado, Rodoso, same kiel plej el Hungario antaŭ siaj konkeroj haltiĝis ĉe la en 1529. Li aligis multe de Mezoriento en sia konflikto kun la Safavidoj kaj grandajn areojn de Nordafriko tiom for okcidente kiom ĝis Alĝerio. Sub lia regado, la Otomana Ŝiparo dominis lamarojn el la Mediteraneo al la Ruĝa Maro kaj tra la Persa Golfo. Ĉe la pinto de la etendo de la imperio, Sulejmano personale instituigis ĉefajn jurajn ŝanĝojn rilate al socio, eduko, impostoj, kaj krima juro. Lia kanona juro (aŭ Kanuns) fiksis la formon de la imperio por jarcentoj post sia morto. Li estis tre religia. Ne nur estis Sulejmano distinga poeto kaj oraĵisto; li iĝis ankaŭ granda patrono de kulturo, supervidante la "Oran" aĝon de la Otomana Imperio en ĝia arta, literatura kaj arkitektura disvolviĝo. Rompante el la otomana tradicio, Sulejmano edziĝis al Roksolana, iama kristanino konvertita al Islamo el sia haremo, kiu iĝis sekve konatakaj influa kiel Hürrem Sultan. Ties filo, Selimo la 2-a, sukcedis Sulejmanon sekve lian morton en 1566 post 46 jaroj de regado. La antaŭa ŝajna heredonto de Sulejmano nome Şehzade Mustafa, estis murdita strangole 13 jarojn antaŭe laŭ sultanaj ordonoj. Lia alia filo Şehzade Bayezid same estis murdita pro sia elteno kaj pro ordono de Selim en 1561 kun kvar el siaj filoj.
rdf:langString Solimán I, llamado el Magnífico, (entre los occidentales) o Kanuni (entre los turcos), es decir, el Legislador​ (en turco moderno: I. Süleyman; en turco otomano: سليمان, Sulaymān; Trebisonda, 6 de noviembre de 1494 - Szigetvár, 6 de septiembre de 1566) fue sultán y padishá del Imperio otomano desde 1520 hasta su muerte, y uno de los monarcas más importantes de la Europa del siglo XVI. Llevó al Imperio otomano a sus mayores cotas. Bajo su administración el estado otomano gobernaba al menos a 20-25 millones de personas.​ Sucedió a su padre, el sultán Selim I, en septiembre de 1520 y comenzó su reinado emprendiendo una campaña militar contra las potencias cristianas en Europa Central y el Mediterráneo. Belgrado cayó en 1521; en 1522-1523 fue el turno de Rodas, arrancada del largo dominio de los Caballeros de San Juan. En la batalla de Mohács, librada en agosto de 1526, Solimán destruyó la fuerza militar de Hungría y el propio rey húngaro Luis II perdió la vida. Durante su conflicto con los safávidas, también consiguió anexionar gran parte de Oriente Próximo, que incluía Bagdad, y amplias zonas del norte de África, hasta el oeste de Argelia. Bajo su mandato, la flota otomana dominaba los mares desde el Mediterráneo hasta el mar Rojo, que atravesaba el golfo Pérsico. A la cabeza de un imperio en expansión, Solimán promovió importantes cambios legislativos en los ámbitos de la sociedad, la educación, la fiscalidad y el derecho penal. Sus reformas, llevadas a cabo en colaboración con el principal funcionario judicial del imperio, Ebussuud Efendi, armonizaron la relación entre las dos formas de derecho otomano: el derecho estatal (Kanun) y el derecho religioso (Shari'ah). Solimán también fue un excelente poeta y orfebre, además de un gran mecenas de la cultura. Supervisó la llamada «Edad de Oro» del Imperio otomano, y en consecuencia, fomentó su desarrollo artístico, literario y arquitectónico. Rompiendo con la tradición otomana, Solimán se casó con Hürrem Sultan, una mujer de su harén, una cristiana de ascendencia rutena que se convirtió al islam y fue conocida en Occidente como Roxelana, presumiblemente por su pelo rojo.​ Su hijo, Selim II, sucedió a su padre en 1566 a su muerte tras un reinado de cuarenta y seis años. Los otros herederos potenciales (Şehzade Mehmed y Şehzade Mustafa) ya habían muerto, el primero de viruela y el segundo de estrangulamiento. Otro hijo, Şehzade Bayezid, fue ejecutado, junto con sus cuatro hijos, en 1561, por orden del propio sultán, tras una rebelión que organizó. Durante mucho tiempo se creyó que a la muerte de Solimán le seguía un periodo de decadencia del imperio. Este punto de vista se ha abandonado desde entonces, pero el final del reinado de Solimán se sigue considerando con frecuencia un punto de inflexión en la historia otomana. De hecho, en las décadas que siguieron a su muerte, el imperio comenzó a experimentar importantes cambios políticos, institucionales y económicos, un fenómeno que a menudo se denomina «transformación del Imperio otomano».
rdf:langString Suleiman I.a (otomandar turkieraz: سليمان Suleymān; turkieraz: Süleyman; 1494ko azaroaren 6a - 1566ko irailaren 6a) Otomandar Inperioko hamargarren sultana izan zen. Haren erreinaldiak 1520 eta 1566 artean iraun zuen eta luzeena izan zen. Mendebaldean Suleiman Bikaina edo Handia du ezizena; Ekialdean, berriz, Legegilea (turkieraz: Kanuni; arabieraz: القانونى, al‐Qānūnī), otomandar sistema legala guztiz eraberritu zuelako. Suleiman XVI. mendeko Europako monarkarik nagusietako bat izan zen. Belgrado, Rodas eta ia Hungaria osoa konkistatu ondoren, 1529an Vienako setioan geldiarazi zuten. Safavidar leinuaren aurkako bere borrokan Ekialde Ertaina eta iparraldeko Afrika Aljeriaraino ere konkistatu zituen. Bere erreinaldian, otomandar itsas armadak Mediterraneo itsasoa ez ezik, Itsaso Gorria eta Persiar golkoa ere menderatu zituen. Poeta izateaz gain, kultura eta arteak bultzatu zituen bere erresuman. Bost hizkuntza menperatzen zituen: otomandar turkiera, arabiera, serbiera, txagataiera, persiera eta urdua. Otomandar ohitura hautsiz, bere haremeko Roxelana izeneko neska batekin ezkondu zen. Horrek Hürrem Sultan bilakatu eta gortea guztiz kontrolatu zuen. Haren seme Selim II.ak ordezkatu zuen.
rdf:langString Ba shabhdán de chuid na hImpireachta Otamánaí é Suleiman I (6 Samhain 1494 go dtí 6 Meán Fómhair 1566). Sa Tuircis is iondúil go dtugtar “Kanunî Sultan Süleyman” (Sabhdán Suleiman Reachtóir) ar an rialtóir Otamánach. Ach tugtar Suleiman 'Ollásach' air s (Béarla: The Magnificent Suleiman) agus “Kanuni” (An Reachtóir) san oirthear. Bhí Suleiman ina shabhdán idir 1520 go dí a bháis in 1566, an réimeas is faide i stair na himpireachta úd. Ba ba chor cinniúnach bás Suleiman sa bhliain 1566 i stair na hImpireachta Otamánaí.
rdf:langString Suleiman I (bahasa Turki Utsmaniyah: سليمان Suleymān, Turki Modern: Süleyman; 6 November 1494 – 5/6/7 September 1566) adalah sultan Turki Utsmaniyah ke-10 yang berkuasa dari tahun 1520 hingga 1566. Ia dikenal sebagai Suleiman yang Luar Biasa di Barat, dan pemberi hukum (bahasa Turki: Kanuni; bahasa Arab: القانونى‎, al‐Qānūnī) di Timur karena pencapaiannya dalam menyusun kembali sistem undang-undang Utsmaniyah. Ia merupakan tokoh penting pada Eropa abad ke-16. Suleiman memimpin tentara Utsmaniyah menaklukkan Belgrade, Rhodes, dan sebagian besar Hongaria sebelum berhasil dipukul mundur dalam Pengepungan Wina tahun 1529. Ia menganeksasi sebagian besar Timur Tengah dan Afrika Utara (hingga sejauh Aljazair di barat). Di bawah kekuasaannya, armada Utsmaniyah menguasai Laut Tengah, Merah, dan Teluk Persia. Dalam upayanya untuk memperkuat Utsmaniyah, Suleiman melancarkan reformasi legislatif yang berhubungan dengan masyarakat, pendidikan, perpajakan, dan hukum kriminal. Hukum kanunnya memperbaiki bentuk kekaisaran selama berabad-abad setelah kematiannya. Selain merupakan penyair dan tukang emas, ia juga menjadi pelindung budaya yang besar, hingga Utsmaniyah mencapai masa keemasan dalam bidang artistik, sastra, dan arsitektur. Suleiman mampu menuturkan lima bahasa: Bahasa Turki Utsmaniyah, Arab, Serbia, Chagatai (dialek bahasa Turki dan berhubungan dengan Uighur), dan Persia. Suleiman menikahi seorang perempuan harem yang bernama Hürrem Sultan, meskipun tindakan ini melanggar tradisi Utsmaniyah. Putra mereka, Selim II, menggantikan Suleiman setelah berkuasa selama 46 tahun.
rdf:langString Soliman Ier (turc ottoman : سلطان سليمان اول (Sultān Suleimān-i evvel) ; turc : I. Süleyman) est probablement né le 6 novembre 1494 à Trébizonde (Trabzon) dans l'actuelle Turquie et mort le 6 septembre 1566 à Szigetvár dans l'actuelle Hongrie. Fils de Sélim Ier Yavuz, il fut le dixième sultan de la dynastie ottomane de 1520 à sa mort en 1566. On le nomme Soliman le Magnifique en Occident et le Législateur en Orient (turc : Kanuni ; arabe : القانوني, al‐Qānūnī) en raison de sa reconstruction complète du système juridique ottoman. Soliman devint l'un des monarques les plus éminents du XVIe siècle et présida à l'apogée de la puissance économique, militaire, politique et culturelle de l'Empire ottoman. Il mena ses armées à la conquête des bastions chrétiens de Belgrade, de Rhodes et de la Hongrie avant de devoir s'arrêter devant Vienne en 1529. Il annexa la plus grande partie du Moyen-Orient lors de ses guerres contre les Séfévides d'Iran ainsi que de larges portions de l'Afrique du Nord jusqu'en régence d'Alger. Sous son règne, la marine ottomane, menée notamment par le grand amiral Barberousse, domina la mer Méditerranée, la mer Rouge et le golfe Persique. À la tête de son empire en pleine expansion, Soliman instaura des changements législatifs concernant la société, l'éducation, l'économie et le système judiciaire. Son code civil (appelé Kanun) fixa la forme de l'empire pour plusieurs siècles. Soliman était non seulement un poète et un orfèvre, mais également un mécène qui supervisa l'âge d'or de l'art, de la littérature et de l'architecture ottomanes. Il parlait quatre langues : le turc ottoman, l'arabe, le tchaghataï (un dialecte turc apparenté à l'ouïghour) et le persan. En rupture avec les traditions ottomanes, Soliman épousa l'une des filles de son harem, Roxelane, qui devint Hürrem Sultan ; ses intrigues en tant que reine à la cour et son influence sur le sultan assurèrent sa renommée. Leur fils, Sélim II, succéda à Soliman à sa mort en 1566. Le règne de près de 46 ans de Soliman demeure le plus long de l'histoire de l'Empire ottoman.
rdf:langString Suleiman I (Ottoman Turkish: سليمان اول, romanized: Süleyman-ı Evvel; Turkish: I. Süleyman; 6 November 1494 – 6 September 1566), commonly known as Suleiman the Magnificent in the West and Suleiman the Lawgiver (Ottoman Turkish: قانونى سلطان سليمان, romanized: Ḳānūnī Sulṭān Süleymān) in his realm, was the tenth and longest-reigning Sultan of the Ottoman Empire from 1520 until his death in 1566. Under his administration, the Ottoman Empire ruled over at least 25 million people. Suleiman succeeded his father, Selim I, as sultan on 30 September 1520 and began his reign with campaigns against the Christian powers in central Europe and the Mediterranean. Belgrade fell to him in 1521 and the island of Rhodes in 1522–23. At Mohács, in August 1526, Suleiman broke the military strength of Hungary. Suleiman became a prominent monarch of 16th-century Europe, presiding over the apex of the Ottoman Empire's economic, military and political power. Suleiman personally led Ottoman armies in conquering the Christian strongholds of Belgrade and Rhodes as well as most of Hungary before his conquests were checked at the siege of Vienna in 1529. He annexed much of the Middle East in his conflict with the Safavids and large areas of North Africa as far west as Algeria. Under his rule, the Ottoman fleet dominated the seas from the Mediterranean to the Red Sea and through the Persian Gulf. At the helm of an expanding empire, Suleiman personally instituted major judicial changes relating to society, education, taxation and criminal law. His reforms, carried out in conjunction with the empire's chief judicial official Ebussuud Efendi, harmonized the relationship between the two forms of Ottoman law: sultanic (Kanun) and religious (Sharia). He was a distinguished poet and goldsmith; he also became a great patron of culture, overseeing the "Golden" age of the Ottoman Empire in its artistic, literary and architectural development. Breaking with Ottoman tradition, Suleiman married Hürrem Sultan, a woman from his harem, an Orthodox Christian of Ruthenian origin who converted to Islam, and who became famous in the West by the name Roxelana, due to her red hair. Their son, Selim II, succeeded Suleiman following his death in 1566 after 46 years of rule. Suleiman's other potential heirs, Mehmed and Mustafa, had died; Mehmed had died in 1543 from smallpox, and Mustafa had been strangled to death in 1553 at the sultan's order. His other son Bayezid was executed in 1561 on Suleiman's orders, along with Bayezid's four sons, after a rebellion. Although scholars typically regarded the period after his death to be one of crisis and adaptation rather than simple decline, the end of Suleiman's reign was a watershed in Ottoman history. In the decades after Suleiman, the empire began to experience significant political, institutional, and economic changes, a phenomenon often referred to as the Transformation of the Ottoman Empire.
rdf:langString スレイマン1世(Kanuni Sultan Süleyman I, オスマントルコ語: سلطان سليمان اول‎, ラテン文字転写: Sultān Suleimān-i evvel, トルコ語: I. Süleyman、 1494年11月6日 - 1566年9月6日)は、オスマン帝国の第10代皇帝(在位:1520年 - 1566年)。9代皇帝セリム1世の子。 46年の長期にわたる在位の中で13回もの対外遠征を行い、数多くの軍事的成功を収めてオスマン帝国を最盛期に導いた。英語では「壮麗帝(the Magnificent)」のあだ名で呼ばれ、日本ではしばしばスレイマン大帝と称される。トルコでは法典を編纂し帝国の制度を整備したことから「立法帝(カーヌーニー、 オスマントルコ語: القانونى‎, ラテン文字転写: al‐Qānūnī, トルコ語: Kanuni)」のあだ名で知られている。 名前のスレイマン(Süleyman)とは、ユダヤ教やキリスト教と共にイスラム教でも聖典とされる旧約聖書に記録された古代イスラエルの王、「ソロモン王」のアラビア語形である「スライマーン」(アラビア語: سليمان‎, Sulaymān)のトルコ語発音である。 またオスマン帝国の歴史において「スレイマン」の名を持つ最初の皇帝であることから「スレイマン1世」と呼ばれるが、まれにバヤズィト1世がアンカラの戦いでティムールに敗れた直後にエディルネで君臨したバヤズィト1世の長男スレイマン・チェレビーを1世に数えることがあるので、その場合は「スレイマン2世」と呼ばれることもある。
rdf:langString 쉴레이만 1세(오스만 튀르크어: سليمان, 튀르키예어: I. Süleyman, 1494년 11월 6일 - 1566년 9월 5일)는 오스만 제국의 제10대 술탄이다(재위 1520년 9월 22일 - 1566년 9월 6일). 군사전략가로서의 능력이 뛰어났던 그는 46년이라는 긴 치세 동안 세 대륙을 가로지르며 13차례의 대외원정을 실행에 옮겨 수많은 군사적 업적을 쌓음으로써 오스만 제국의 최전성기를 이룩하였다. 서구인들은 그를 ‘장려한 쉴레이만(the Magnificent)’이라는 별명으로 불렸으며, 한국에서는 흔히 ‘쉴레이만 대제’로 번역된다. 터키에서는 법전을 편찬하여 제국의 제도를 정비한 업적을 높이 사 ‘입법자(Kanuni; 아랍어: القانونى al‐Qānūnī)’라는 별명으로 부르고 있다. 그의 이름 쉴레이만은 유대교와 기독교와 더불어 이슬람교에서도 경전으로 추앙받는 구약성서에 기록된 고대 이스라엘의 왕 솔로몬의 터키어식 발음이다. 당시 이스탄불에 주둔했던 신성로마제국의 한 대사는 쉴레이만에 대해 ‘도리에 어긋나는 모든 것들을 맹렬히 공격하고 무너뜨린 인물’이라며 그를 평했다. 그는 또한 쉴레이만을 작렬하게 내리치는 천둥과 번개의 모습에 비유하기도 했다.
rdf:langString Kanuni Sultan Süleyman I of Soleiman de Grote vaak ook Suleiman de Magnifieke of Süleyman de Magnifieke genoemd. (Trabzon, 6 november 1494 – bij Szigetvár, 6 september 1566), was de tiende sultan van het Ottomaanse Rijk. Hij volgde in 1520 zijn vader Selim I op. Hij wordt ook wel de Wetgever (in het Turks Kanuni) of de Prachtlievende genoemd. Hij was gehuwd met Haseki Hürrem Sultan, beter bekend als Roxelana, met wie hij vijf kinderen had, waaronder Selim II, zijn opvolger. Süleyman de Magnifieke ondernam in totaal 13 grote militaire expedities en breidde de landsgrenzen van het rijk sterk uit. Zijn legers namen de Balkanlanden in, veroverden grote delen van Noord-Afrika en trokken op tot ver in het Habsburgse Rijk. Süleyman zou de laatste sultan zijn die persoonlijk zijn legers aanvoerde. Süleyman omringde zich met bekwame bestuurders en raadslieden, en recht, literatuur, kunst en architectuur bloeiden onder zijn bewind. Hij was in grote mate verantwoordelijk voor de herbouw van Constantinopel en de steden Mekka en Bagdad.
rdf:langString Solimano I, detto "il Magnifico" (tra gli occidentali) o Kanuni (tra i turchi), ovvero il Legislatore (in turco moderno: I. Süleyman; in turco ottomano: سليمان, Sulaymān; Trebisonda, 6 novembre 1494 – Szigetvár, 6 settembre 1566), fu sultano e padiscià dell'Impero ottomano dal 1520 alla sua morte, e uno dei monarchi più importanti dell'Europa del XVI secolo. Portò l'Impero ottomano ai massimi fulgori. Sotto la sua amministrazione lo Stato ottomano governava almeno 20-25 milioni di persone. Succedette al padre, il sultano Selim I, nel settembre 1520 e iniziò il suo regno intraprendendo campagne militari contro le potenze cristiane nell'Europa centrale e nel Mediterraneo. Belgrado cadde nel 1521; nel 1522-1523 toccò a Rodi, strappata al lungo dominio dei Cavalieri di San Giovanni. Nella battaglia di Mohács, combattuta nell'agosto del 1526, Solimano distrusse la forza militare dell'Ungheria e lo stesso re ungherese Luigi II perse la vita. In occasione del conflitto con i safavidi, riuscì ad annettere anche gran parte del Vicino Oriente, Baghdad compresa, e vaste aree del Nord Africa, fino ad arrivare all'ovest dell'Algeria. Sotto il suo dominio, la flotta ottomana dominò i mari, dal Mediterraneo al Mar Rosso, attraversando il Golfo Persico. Alla guida di un impero in espansione, Solimano promosse importanti modifiche legislative in materia di società, istruzione, fiscalità e diritto penale. Le sue riforme, realizzate in collaborazione con il principale funzionario giudiziario dell'impero, Ebussuud Efendi, armonizzarono il rapporto tra le due forme del diritto ottomano: quello statale (Kanun) e quello religioso (Shari'ah). Solimano fu anche un pregevole poeta e orafo, oltre che un grande mecenate della cultura. Sovrintese alla cosiddetta "età dell'oro" dell'Impero ottomano, favorendo il suo sviluppo artistico, letterario e architettonico. Infrangendo la tradizione ottomana, Solimano sposò Hürrem Sultan, una donna del suo harem, una cristiana di origini rutene che si convertì all'Islam e che divenne famosa in Occidente con il nome di Roxelana, presumibilmente per via dei suoi capelli rossi. Il loro figlio, Selim II, successe al padre nel 1566 alla morte di questi, occorsa dopo quasi 46 anni di regno. Gli altri potenziali eredi (Şehzade Mehmed e Şehzade Mustafa) erano già morti, il primo di vaiolo e il secondo strangolato. Un altro figlio, Şehzade Bayezid, venne giustiziato, insieme con i suoi quattro figli, nel 1561, per ordine dello stesso sultano, dopo una ribellione da lui organizzata. Per lungo tempo si è ritenuto che alla morte di Solimano sia seguito un periodo di declino dell'impero. Questa visione è stata poi abbandonata, ma la fine del regno di Solimano è ancora frequentemente indicata come uno spartiacque nella storia ottomana. Nei decenni successivi alla sua morte, infatti, l'impero iniziò a subire significativi cambiamenti politici, istituzionali ed economici, un fenomeno spesso definito come la "trasformazione dell'impero ottomano".
rdf:langString Sulejman Wspaniały (tur. Muhteşem Süleyman, arab. ‏سليمان‎, zwany również Prawodawcą, Kanuni, arab. ‏القانوني‎; ur. 6 listopada 1494, zm. 6 lub 7 września 1566 podczas oblężenia Szigetváru) – sułtan osmański w latach 1520–1566. Był synem Selima I Groźnego i Ayşe Hafsy (Hafizy). W czasach jego panowania Imperium Osmańskie osiągnęło szczyt swojej potęgi. Prowadził liczne wojny, w wyniku których znacznie rozszerzył terytorium państwa (był największym, jeśli chodzi o obszar przyłączonych ziem, zdobywcą osmańskim). Przeprowadził reformę administracji, armii, finansów. Był mecenasem kultury oraz poetą (pisał pod pseudonimem Muhibbi).
rdf:langString Süleyman I, född 6 november 1494 i Trabzon, död 7 september 1566 i Szigetvár i nuvarande Ungern, var sultan över Osmanska riket från 1520 till sin död. Han kallas ofta för Süleyman den store eller Süleyman den magnifike och under hans regeringstid nådde det osmanska riket sin kulmen. Hans far var Sultan Selim I och hans mor Ayşe Hafsa Sultan, dotter till Menli Giray av det Krimska khanatet. Han var därmed högättad på både faders- och moderssidan och därtill sin faders ende son. Suleyman själv hade flera söner. Hans förstfödda son var Mustafa som han fick med hustrun Mahidevran Sultana, och med sin hustru och favorit Roxelana (Hürrem Sultana) fick han fem söner varav två levde längre än till 20-årsåldern, Selim (senare Selim II) född 1524 och Bayezid född 1525. Han hade även dottern Mihrimah Sultana född 1522. Han kunde utvidga rikets gränser på Balkan genom segern i Belgrad 1521. Året därpå intogs Rhodos. Ungern föll genom slaget vid Mohács där Süleyman besegrade Ludvig II av Ungern den 29 augusti 1526. Süleyman företog även ett anfall mot Österrike, men misslyckades dock i belägringen av Wien 1529 och tvingades vända om. Han kunde även annektera stora territorier i Nordafrika, så långt västerut som fram till Marocko. År 1562 erövrade han Transsylvanien. Süleyman lät stifta många nya lagar, och kallades därför "Lagstiftaren" (el-Kanûnî på osmanska), och han var känd som en rättvis och god härskare i riket. Han var även en erkänd poet, och han höll filosofer och konstnärer vid hovet. Han dog år 1566 i slaget vid Szigetvár och begravdes i Süleymaniyemoskén i Istanbul. Efter hans död kom Selim II till makten, efter att Süleymans hustru Roxelana fått sultanen att avrätta sin förstfödde son Mustafa.
rdf:langString Сулейма́н I Великоле́пный (Кануни́; осман. سليمان اول‎ — Süleymân-ı evvel, тур. Birinci Süleyman, Kanuni Sultan Süleyman; 6 ноября 1494 — ночь с 6 на 7 сентября 1566) — десятый султан Османской империи (1520—1566), и 89-й халиф с 1538 года. Сулейман считается величайшим султаном из династии Османов; при нём Оттоманская Порта достигла апогея своего развития. В Европе его чаще всего называют Сулейманом Великолепным, в мусульманском мире Сулейманом Кануни.
rdf:langString Solimão I (turco otomano: سلطان سليمان اول‎; turco: Süleyman ou Kanunî Sultan Süleyman; Trebizond Eyalet, 6 de novembro de 1494 – Szigetvár, 7 de setembro de 1566), conhecido como Solimão, o Magnífico no mundo ocidental e Solimão, o Legislador no mundo oriental, foi o Califa do Islã e Sultão do Império Otomano de 1520 até sua morte. Solimão tornou-se um monarca proeminente da Europa do século XVI, reinando durante o apogeu do poder militar, político e econômico do Império Otomano. Liderou pessoalmente os exércitos otomanos na conquista dos redutos católicos de Belgrado e Rodes, além da maior parte da Hungria, até terminar suas conquistas em 1529 no Cerco de Viena. Anexou boa parte do Oriente Médio em conflitos contra os safávidas e grandes áreas do norte de África. Sob seu reinado a Marinha Otomana dominava do Mar Mediterrâneo até o Mar Vermelho, passando pelo Golfo Pérsico.
rdf:langString 苏莱曼一世(鄂圖曼土耳其語:سليمان اول‎;土耳其語:I. Süleyman;1494年11月6日-1566年9月6日),也译作苏里曼一世,是奥斯曼帝国第10位和在位时间最长的苏丹(1520年-1566年在位)并同时兼任哈里发之职。因为苏莱曼一世的功勋,他被西方普遍称为苏莱曼大帝(鄂圖曼土耳其語:محتشم سليمان‎、现代土耳其語:Muhteşem Süleyman,拉丁語:Suleimanus Magnificus),而他在奥斯曼帝国国内和东方则被称为卡努尼苏丹苏莱曼(奥斯曼土耳其文:قانونى سلطان سليمان、现代土耳其文:Kanuni Sultan Süleyman、阿拉伯语:السلطان سليمان القانوني‎),卡努尼意為「立法者」,因他在位时完成了对奥斯曼帝国法律体系的改造。苏莱曼大帝是欧洲16世纪的一位杰出的君主,在他的统治下,奥斯曼帝国在政治、经济、军事和文化等诸多方面都进入全盛时期。苏莱曼大帝亲自统帅占领并征服了基督教重镇贝尔格莱德、罗得岛和匈牙利的大部分,奥斯曼人的扩张态势一直到1529年的维也纳之围时才被暂时遏制。苏莱曼大帝在与波斯(今伊朗)萨非王朝的战争中占领了大半个中东地区,并将西至阿尔及利亚的北非大部地区纳入奥斯曼帝国版图。苏莱曼大帝在位期间,奥斯曼帝国舰队称霸地中海、红海和波斯湾。在他的治理下,鄂圖曼帝國統治了一千五百萬到二千五百萬人。 作为一个帝国的舵手,苏莱曼大帝亲自进行了社会、教育、税收和刑律等方面的立法改革。他主持编撰的权威法典(或卡农)奠定了在他逝世后帝国数个世纪的法律制度基础。苏莱曼大帝不但凭借他自己的努力成为一名出色的诗人和金匠(受過良好的教育,講五種語言),他还是文化的大资助人。他在位时期是奥斯曼帝国艺术、文学和建筑的黄金时代。 苏莱曼大帝打破鄂圖曼人的传统,迎娶了烏克蘭奴隶出身的罗克塞拉娜,并使她成为他的皇后许蕾姆苏丹。许蕾姆苏丹不仅在帝国后宫有很大的影响力,还积极参与苏莱曼大帝的政治生活。许蕾姆苏丹最疼愛的兒子巴耶濟德因爭位被同母兄弟塞利姆皇子殺死,塞利姆皇子在苏莱曼大帝去世后继任苏丹之位。
rdf:langString Сулейма́н І (осман. سليمانا اول‎, трансліт. Süleyman-ı Evvel, тур. I. Süleyman; 6 листопада 1494, Трабзон — 6 вересня 1566, Сігетвар), відомий на Заході як Величний або Пишний, у своїй державі як Кануні (Законодавець) (осман. قانونى سلطان سليمان‎, трансліт. Ḳānūnī Sulṭān Süleymān, тур. Süleyman Kanuni) — османський султан з 1520 року до 1566 року. Був сином Селіма І Грізного та Айше Хафси Султан. Сулейман став найвизначнішим правителем Сходу XVI століття, бувши на вершині військової, політичної і економічної могутності Османської імперії. Дружиною султана Сулеймана I була Хасекі Хюррем Султан, відома як Роксолана. Складав вірші, захоплювався ювелірною справою, був вправним ковалем та особисто брав участь у виливанні гармат для своєї армії.
rdf:langString
xsd:date 1520-09-30
xsd:nonNegativeInteger 73657
xsd:gYear 1520
rdf:langString Custodian of the Two Holy Mosques
rdf:langString Amir al-Mu'minin
rdf:langString Khagan
rdf:langString Kayser-i Rûm
rdf:langString Ottoman Caliph

data from the linked data cloud