Subject (grammar)

http://dbpedia.org/resource/Subject_(grammar) an entity of type: Thing

El subjecte és un dels components fonamentals d'una oració i una funció sintàctica present en la majoria d'escoles de lingüística. Té una relació de concordança amb el verb. rdf:langString
Podmět je větný člen vyjadřující původce děje nebo nositele činnosti, stavu či vlastnosti. V pasivních větách může podmět představovat cíl děje. Spolu s přísudkem je základním větným členem.Ve flektivních jazycích se podmět shoduje s přísudkem v osobě, čísle, popř. i rodě. Užívá-li jazyk pády, v mu odpovídá nominativ, v ergativním pak ergativ, nebo .V jiných jazycích je třeba podmět vymezit specifickým způsobem; např. v izolačních jazycích (jako je čínština) se podmět musí definovat ve vztahu k slovesu. Vyjadřuje, o kom nebo o čem vypovídá přísudek. Ptáme se otázkou 1. pádu: kdo? co? a přísudkem.Slovo pod-mět je kalk z latinského sub-jectum. rdf:langString
Sintaxian, subjektua aditzaren ekintza nork egiten duen edo noren inguruan gertatzen den adierazten duen elementua da. Subjektua ez da beti ageri, batzuetan elipsian dago eta aditzak erakusten du; adibidez, «Hortik dator» esaldian, subjektua ez da agertzen, baina aditzak (d- markarekin) erakusten du norbait (ezagutzen dugun edo ikusten dugun pertsona bat) edo zerbait (adibidez, hurbiltzen ari zaigun ibilgailua) datorrela. Euskaraz, subjektuak bi kasu izan ditzake: nominatiboa ('nor' den edo 'zer' gertatzen den) eta ergatiboa ('nork' egiten duen). Bigarrenean, ergatibo-marka dakar (-k). rdf:langString
Il soggetto di una frase è qualsiasi parte della frase a cui è riferito il predicato (che esprime un'azione, un modo di essere, una condizione, una qualità): se il predicato è singolare, anche il soggetto sarà singolare. rdf:langString
( 다른 뜻에 대해서는 주어 (스위스) 문서를 참고하십시오.) 주어(主語, subject)는 서술하는 주체를 나타내는 문장 성분으로 문장에서 가장 핵심이 되는 말이다. 임자말이라고도 한다. '무엇이 어찌하다' '누가 무엇이다' '누가 어떠하다'에서 '무엇이' '누가'에 해당하는 말이 주어이다. 주어는 보통 체언과 체언에 해당하는 말에 '이/가, 에서, 께서'가 결합하여 이루어지는데 대화체에서는 주격조사의 생략이 빈번히 일어난다. 그런가 하면 주어 자리에 보조사가 결합하는 경우 주격조사가 생략되기도 한다. '주어부'라고도 한다. rdf:langString
Het onderwerp (ook subject genoemd) is in de redekundige ontleding het zinsdeel dat in aantonende en vragende zinnen bepaalt hoe de persoonsvorm (het 'finiete werkwoord' of verbum finitum) eruitziet. Het onderwerp vervult daarmee in feite een leidende rol in het grotere verband van de zin. Het wordt beschouwd als een noodzakelijk onderdeel van elke volledige zin, ook al is het niet altijd expliciet. rdf:langString
主語(しゅご、ラテン語: subjectum、英: subject)は、文の構成素、文の成分の一つ。典型的には、英語やフランス語において述語(述語動詞)形を特権的に規定して文を成立させる、主格をなす名詞句または代名詞として観察される。また、他の言語においても、英仏語の主語と構造的に平行な関係にある名詞句や代名詞を「主語」と呼ぶことがある。 もともとは、アリストテレス以来の伝統的な論理学における「述語」(katēgoroumenon) の対概念である hypokeimenon に由来し、それが中世以降のヨーロッパ伝統文法にとりいれられて成立した概念である。その後のデカルト派言語学から生成文法などに至る近現代の言語学にも受け継がれているが、その定義は言語学者間で一致していない。日本では、江戸時代末期から明治にかけて西欧文法の知識を導入したとき、その文法を手本にして国文法の体系化を進める過程で定着した。 rdf:langString
Подлежа́щее (калька лат. subjectum, греч. τὸ ὑποκείμενον) в синтаксисе — главный член предложения, который обозначает предмет, действие которого выражается сказуемым. При синтаксическом разборе предложения подлежащее подчёркивается одной чертой. rdf:langString
主語(拉丁語:subjectum,英語:subject),又称主词,是一种句法成分,由名词、名词短语或代词充当。在英语和法语当中,主语决定谓语动词的形态,即与谓语动词达成语法一致。 主语依据定义不同,其涵盖的范围也不一样,狭义的主语限定于句法上的主语。主语很大程度上是主賓格語言的概念,它很难应用到其他配列的语言,如作通格語言上面去。 大多数句子都有主语,但也存在无主语句。主语很多时候可以视作话题,在一部分语言如汉语当中,二者难以区分。 rdf:langString
Пі́дмет (лат. subjectum) — це самостійний член двоскладного речення, граматично незалежний, означає предмет, ознака якого виражається присудком. Підмет і другорядні члени речення, що належать до підмета, утворюють групу підмета. Цей термін уперше вжив Михайло Осадца у «Граматиці руского язика» (1862). rdf:langString
في النحو العربي وقواعد اللغة العربية المبتدأ اسم صريح أو مؤول بالصريح مرفوع أو في محلِّ رفع، يأتي غالباً في بداية الجملة الاسمية، ويليه ما يُعرف اصطلاحاً بالخبر، وبإسناد الخبر إليه يكتمل معنى الجملة وتصبح ذات فائدة معنوية، مثل: «الحَقُّ بَيِّنٌ». والمبتدأ هو الاسم المجرَّد من العوامل اللفظية غير الزائدة في الإسناد، والعامل في رفعه هو معنى الابتداء نفسه. والجملة التي تتكون من المبتدأ والخبر تسمَّى جملة اسمية، ويُفَرَّقُ بين الاثنين كون المبتدأ هو المُحَدَّث عنه والخبر هو المُحَدَّث به. والمبتدأ إمَّا مخبراً عنه أو وصفاً عاملاً في اسم مرفوع سدَّ مسدَّ الخبر. والمبتدأ يأتي اسماً ظاهراً مُعرباً، أو اسماً مبنيّاً كأسماء الإشارة أو الأسماء الموصولة أو أسماء الشرط، ويأتي كذلك ضميراً منفصلاً، ويكون مصدراً مؤولاً من أنْ والفعل المضارع أو من همزة التسوية وما بعدها، والأصل في المبتدأ أن يكون معرفة، إ rdf:langString
Το Υποκείμενο (Υποκείμενο του ρήματος) είναι η λέξη για την οποία γίνεται λόγος σε μία πρόταση. Υποκείμενο, απλούστερα, είναι η λέξη που δείχνει σε μια πρόταση ποιος ενεργεί· ποιος δέχεται μια ενέργεια· ποιος βρίσκεται σε μια κατάσταση. Όλες οι γλώσσες χρησιμοποιούν υποκείμενο, δηλαδή -και πάλι απλούστερα, όλες οι γλώσσες έχουν μια ονομαστική πληροφορία, η οποία ενεργεί ή δέχεται ενέργεια . Η δομή που έχει μια πρόταση, στα ελληνικά ή στα αγγλικά κ.ο.κ., είναι η εξής: Υποκείμενο-Ρήμα-Αντικείμενο. *Μετάφραση: Ο ηγεμών την πόλη αγαπά rdf:langString
Subjekt bezeichnet in der Sprachwissenschaft eine grammatische Funktion eines Satzteils für den Gesamtsatz. Als typische Eigenschaften eines Subjekts werden für Sprachen wie das Deutsche angegeben: * Es trägt einen speziellen Kasus, den Nominativ, * das finite Verb im Satz muss mit den Merkmalen des Subjekts übereinstimmen (Kongruenz in Person und Numerus) * und es ist die hierarchisch höchste Ergänzung des Verbs im Satz (woraus eine Reihe weiterer Eigenschaften folgen). rdf:langString
En sintaxis, sujeto es una clase de argumentos verbales o sintagmas requeridos por los verbos finitos no impersonales en las lenguas nominativo-acusativas y, por lo tanto, es uno de los elementos destacados de la mayoría de oraciones en esas lenguas. Pueden existir sujetos pasivos y sujetos activos. En las lenguas ergativas frecuentemente se sigue usando el término sujeto para el único participante de una intransitiva, aunque su funcionamiento sintáctico en cierto modo es opuesto a como funcionan los sujetos en lenguas nominativo-acusativas. rdf:langString
The subject in a simple English sentence such as John runs, John is a teacher, or John drives a car, is the person or thing about whom the statement is made, in this case John. Traditionally the subject is the word or phrase which controls the verb in the clause, that is to say with which the verb agrees (John is but John and Mary are). If there is no verb, as in John – what an idiot!, or if the verb has a different subject, as in John – I can't stand him!, then 'John' is not considered to be the grammatical subject, but can be described as the topic of the sentence. rdf:langString
[[Catégorie:Article à recycler/linguistique|]] Le sujet est ce qui constitue la matière, le thème ou bien le motif d'un état ou d'une activité intellectuelle ou artistique, indépendamment de l'interprétation qui en est faite ou du résultat obtenu. En linguistique et en grammaire, le terme représente une fonction syntaxique difficile à définir. En effet, si la définition classique est « ce qui, dans la phrase, accomplit l'action verbale », elle ne résiste pas à plusieurs cas particuliers parfois très fréquents : On peut aussi analyser le sujet sous l'angle des actants sémantiques. rdf:langString
Podmiot – część zdania, która w zdaniu w stronie czynnej oznacza wykonawcę czynności wyrażonej orzeczeniem, obiekt podlegający procesowi wyrażonemu orzeczeniem lub znajdujący się w stanie wyrażonym orzeczeniem. Przykłady: * Kot pije mleko – kot jest podmiotem i oznacza wykonawcę czynności; * Kot rośnie – kot jest podmiotem i oznacza obiekt podlegający procesowi wzrostu; * Kot leży – kot jest podmiotem i oznacza obiekt znajdujący się w stanie spoczynku. W zdaniach w stronie biernej podmiot oznacza obiekt, wobec którego czynność jest wykonywana. Przykład: rdf:langString
Subjekt är en satsdel som i regel betecknar den, det eller de som utför den handling som anges av en sats predikat. I de germanska språken, däribland svenska, måste en grammatiskt korrekt sats i normalfallet innehålla subjekt och predikat. Undantaget är när verbet är böjt i imperativform: "Ät upp!" eller andra situationer där det är underförstått vad som är subjekt: "Kommer snart!" (underförstått: "Jag kommer snart!"). rdf:langString
rdf:langString مبتدأ
rdf:langString Subjecte (sintaxi)
rdf:langString Podmět
rdf:langString Subjekt (Grammatik)
rdf:langString Υποκείμενο (γραμματική)
rdf:langString Sujeto (gramática)
rdf:langString Subjektu (gramatika)
rdf:langString Sujet (grammaire)
rdf:langString Soggetto (linguistica)
rdf:langString 主語
rdf:langString 주어
rdf:langString Podmiot (językoznawstwo)
rdf:langString Onderwerp (taalkunde)
rdf:langString Subject (grammar)
rdf:langString Sujeito
rdf:langString Подлежащее
rdf:langString Subjekt (satsdel)
rdf:langString Підмет
rdf:langString 主語
xsd:integer 594590
xsd:integer 1117202509
rdf:langString October 2016
rdf:langString Talk:Subject #Globalize
rdf:langString El subjecte és un dels components fonamentals d'una oració i una funció sintàctica present en la majoria d'escoles de lingüística. Té una relació de concordança amb el verb.
rdf:langString في النحو العربي وقواعد اللغة العربية المبتدأ اسم صريح أو مؤول بالصريح مرفوع أو في محلِّ رفع، يأتي غالباً في بداية الجملة الاسمية، ويليه ما يُعرف اصطلاحاً بالخبر، وبإسناد الخبر إليه يكتمل معنى الجملة وتصبح ذات فائدة معنوية، مثل: «الحَقُّ بَيِّنٌ». والمبتدأ هو الاسم المجرَّد من العوامل اللفظية غير الزائدة في الإسناد، والعامل في رفعه هو معنى الابتداء نفسه. والجملة التي تتكون من المبتدأ والخبر تسمَّى جملة اسمية، ويُفَرَّقُ بين الاثنين كون المبتدأ هو المُحَدَّث عنه والخبر هو المُحَدَّث به. والمبتدأ إمَّا مخبراً عنه أو وصفاً عاملاً في اسم مرفوع سدَّ مسدَّ الخبر. والمبتدأ يأتي اسماً ظاهراً مُعرباً، أو اسماً مبنيّاً كأسماء الإشارة أو الأسماء الموصولة أو أسماء الشرط، ويأتي كذلك ضميراً منفصلاً، ويكون مصدراً مؤولاً من أنْ والفعل المضارع أو من همزة التسوية وما بعدها، والأصل في المبتدأ أن يكون معرفة، إلا أنَّه قد يكون نكرة إذا أفادت النكرة معنى محدداً ليكون في الإخبار عنها فائدة.
rdf:langString Podmět je větný člen vyjadřující původce děje nebo nositele činnosti, stavu či vlastnosti. V pasivních větách může podmět představovat cíl děje. Spolu s přísudkem je základním větným členem.Ve flektivních jazycích se podmět shoduje s přísudkem v osobě, čísle, popř. i rodě. Užívá-li jazyk pády, v mu odpovídá nominativ, v ergativním pak ergativ, nebo .V jiných jazycích je třeba podmět vymezit specifickým způsobem; např. v izolačních jazycích (jako je čínština) se podmět musí definovat ve vztahu k slovesu. Vyjadřuje, o kom nebo o čem vypovídá přísudek. Ptáme se otázkou 1. pádu: kdo? co? a přísudkem.Slovo pod-mět je kalk z latinského sub-jectum.
rdf:langString Το Υποκείμενο (Υποκείμενο του ρήματος) είναι η λέξη για την οποία γίνεται λόγος σε μία πρόταση. Υποκείμενο, απλούστερα, είναι η λέξη που δείχνει σε μια πρόταση ποιος ενεργεί· ποιος δέχεται μια ενέργεια· ποιος βρίσκεται σε μια κατάσταση. Όλες οι γλώσσες χρησιμοποιούν υποκείμενο, δηλαδή -και πάλι απλούστερα, όλες οι γλώσσες έχουν μια ονομαστική πληροφορία, η οποία ενεργεί ή δέχεται ενέργεια . Η δομή που έχει μια πρόταση, στα ελληνικά ή στα αγγλικά κ.ο.κ., είναι η εξής: Υποκείμενο-Ρήμα-Αντικείμενο. Αυτό, βεβαίως, δεν ισχύει σε όλες τις γλώσσες. Τα λατινικά είναι μια τέτοια περίπτωση, που η δομή μιας πρότασης συντάσσεται ως εξής: Υποκείμενο-Αντικείμενο-Ρήμα. *Μετάφραση: Ο ηγεμών την πόλη αγαπά
rdf:langString Subjekt bezeichnet in der Sprachwissenschaft eine grammatische Funktion eines Satzteils für den Gesamtsatz. Als typische Eigenschaften eines Subjekts werden für Sprachen wie das Deutsche angegeben: * Es trägt einen speziellen Kasus, den Nominativ, * das finite Verb im Satz muss mit den Merkmalen des Subjekts übereinstimmen (Kongruenz in Person und Numerus) * und es ist die hierarchisch höchste Ergänzung des Verbs im Satz (woraus eine Reihe weiterer Eigenschaften folgen). In der Schulgrammatik wird der Begriff Subjekt in der Regel mit dem Begriff Satzgegenstand gleichgesetzt. Es existiert jedoch auch eine andere, engere Bedeutung der Bezeichnung „Satzgegenstand“, die sich auf die Informationsgliederung des Satzes bezieht, und in dieser Bedeutung ist der Begriff nicht deckungsgleich, sondern weist dann lediglich eine mehr oder weniger deutliche Korrelation mit dem Subjekt als grammatischer Funktion auf. – Ebenso sind mit einem Subjekt als solchem nicht direkt bestimmte Bedeutungseigenschaften verbunden, auch wenn in nichtwissenschaftlicher Redeweise der Subjektbegriff häufig so erläutert wird, dass es „den Handelnden einer Situation“ bezeichne. Bedeutungsfaktoren solcher Art (nämlich semantische Rollen wie „Agens“) sind zwar bei der Festlegung, was Subjekt eines Verbes wird, beteiligt, jedoch sind die möglichen semantischen Rollen eines Subjekts so vielfältig, dass sich auch hier nur eine lockere Korrelation ergibt. – Insgesamt kann daher weder die Eigenschaft „Satzgegenstand“ noch die, ein „Agens“ zu sein, als Definition des Subjekts dienen. Der Begriff Subjekt bezeichnet letztlich die Vorstellung, dass die genannten Eigenschaften (wie Nominativkasus, Kongruenzauslösung, hierarchisch höchste Position und weitere) regelmäßig in ein und demselben Satzglied zusammentreffen. Bei näherer Betrachtung und insbesondere im Sprachvergleich stellt sich dieser Zusammenhang jedoch nur als grobe Tendenz mit vielen Ausnahmen dar. Somit erhält der Begriff „Subjekt“ unscharfe Grenzen und lässt sich insbesondere auf verschiedene grammatische Typen von Sprachen nicht in genau gleicher Weise anwenden. Für das Deutsche gilt es als Konsens, dass sich die Subjekteigenschaft hauptsächlich an der Vergabe des Nominativkasus festmachen lässt, allerdings sind nicht alle Nominative im Satz automatisch Subjekte (sondern können auch Anrede oder Prädikativum sein).
rdf:langString Sintaxian, subjektua aditzaren ekintza nork egiten duen edo noren inguruan gertatzen den adierazten duen elementua da. Subjektua ez da beti ageri, batzuetan elipsian dago eta aditzak erakusten du; adibidez, «Hortik dator» esaldian, subjektua ez da agertzen, baina aditzak (d- markarekin) erakusten du norbait (ezagutzen dugun edo ikusten dugun pertsona bat) edo zerbait (adibidez, hurbiltzen ari zaigun ibilgailua) datorrela. Euskaraz, subjektuak bi kasu izan ditzake: nominatiboa ('nor' den edo 'zer' gertatzen den) eta ergatiboa ('nork' egiten duen). Bigarrenean, ergatibo-marka dakar (-k).
rdf:langString En sintaxis, sujeto es una clase de argumentos verbales o sintagmas requeridos por los verbos finitos no impersonales en las lenguas nominativo-acusativas y, por lo tanto, es uno de los elementos destacados de la mayoría de oraciones en esas lenguas. Pueden existir sujetos pasivos y sujetos activos. En las lenguas ergativas frecuentemente se sigue usando el término sujeto para el único participante de una intransitiva, aunque su funcionamiento sintáctico en cierto modo es opuesto a como funcionan los sujetos en lenguas nominativo-acusativas. En las predicaciones intransitivas, el sujeto es el único participante de la predicación verbal, por lo que en este tipo de predicaciones y desde el punto de vista semántico o lógico el sujeto designa el objeto, animal, persona o cosa abstracta de la cual la oración es una predicación. Semánticamente, el sujeto puede tener muchos papeles temáticos diferentes: agente, paciente, experimentador, causa, etc. Morfológicamente puede tomar diversos casos: nominativo, absolutivo, ergativo, etc. Sintácticamente, según el análisis generativista más reciente, se considera que ocupa la posición sintáctica de especificador del sintagma oracional o sintagma de tiempo. En las lenguas con concordancia desinencial entre verbo y participante sujeto, como es el caso del español, se reconoce el sujeto como el núcleo del sintagma nominal que suele concordar en número, y casi siempre en persona, (en algunas lenguas también en género), con el núcleo del sintagma verbal o nominal predicativo. Dado el comportamiento extraño del «sujeto» en las lenguas ergativas, desde el punto de vista de los hablantes de lenguas nominativo-acusativas, una terminología más adecuada habría sido hablar de argumento interno y argumento externo para describir sintácticamente el comportamiento de las oraciones transitivas. En ambos tipos de lenguas las oraciones intransitivas tienen solamente argumento externo o «sujeto».
rdf:langString [[Catégorie:Article à recycler/linguistique|]] Le sujet est ce qui constitue la matière, le thème ou bien le motif d'un état ou d'une activité intellectuelle ou artistique, indépendamment de l'interprétation qui en est faite ou du résultat obtenu. En linguistique et en grammaire, le terme représente une fonction syntaxique difficile à définir. En effet, si la définition classique est « ce qui, dans la phrase, accomplit l'action verbale », elle ne résiste pas à plusieurs cas particuliers parfois très fréquents : * dans une diathèse passive, le sujet est ce qui subit l'action verbale (Marie [SUJET] est regardée par Jeanne) ; * avec un verbe ne dénotant aucune action (être, sembler, paraître, etc.), la définition ne tient plus (Marie [SUJET] paraît fatiguée) ; * pour certains verbes (pleuvoir, falloir, etc.), il n'y a rien qui agisse (il [SUJET] pleut). La meilleure définition que l'on puisse trouver pour les langues flexionnelles classiques (principalement les langues indo-européennes) est la suivante : « le sujet d'un verbe est ce avec quoi il s'accorde en personne et en nombre (et rarement en genre) ». Dans ces langues, s'il existe, le nominatif est le cas qui lui est associé. Bien évidemment, cette définition ne fonctionne que pour un nombre réduit de langues. Avec une langue isolante comme le chinois, elle n'a aucun sens. Il faut alors chercher d'autres critères, comme sa place par rapport au verbe. On peut aussi analyser le sujet sous l'angle des actants sémantiques.
rdf:langString The subject in a simple English sentence such as John runs, John is a teacher, or John drives a car, is the person or thing about whom the statement is made, in this case John. Traditionally the subject is the word or phrase which controls the verb in the clause, that is to say with which the verb agrees (John is but John and Mary are). If there is no verb, as in John – what an idiot!, or if the verb has a different subject, as in John – I can't stand him!, then 'John' is not considered to be the grammatical subject, but can be described as the topic of the sentence. While these definitions apply to simple English sentences, defining the subject is more difficult in more complex sentences and in languages other than English. For example, in the sentence It is difficult to learn French, the subject seems to be the word it, and yet arguably the real subject (the thing that is difficult) is to learn French. A sentence such as It was John who broke the window is more complex still. Sentences beginning with a locative phrase, such as There is a problem, isn't there?, in which the tag question isn't there? seems to imply that the subject is the adverb there, also create difficulties for the definition of subject. In languages such as Latin and German the subject of a verb has a form which is known as the nominative case: for example, the form 'he' (not 'him' or 'his') is used in sentences such as he ran, he broke the window, he is a teacher, he was hit by a car. But there are some languages such as Basque or Greenlandic, in which the form of a noun or pronoun when the verb is intransitive (he ran) is different from when the verb is transitive (he broke the window). In these languages, which are known as ergative languages, the concept of subject may not apply at all.
rdf:langString Il soggetto di una frase è qualsiasi parte della frase a cui è riferito il predicato (che esprime un'azione, un modo di essere, una condizione, una qualità): se il predicato è singolare, anche il soggetto sarà singolare.
rdf:langString ( 다른 뜻에 대해서는 주어 (스위스) 문서를 참고하십시오.) 주어(主語, subject)는 서술하는 주체를 나타내는 문장 성분으로 문장에서 가장 핵심이 되는 말이다. 임자말이라고도 한다. '무엇이 어찌하다' '누가 무엇이다' '누가 어떠하다'에서 '무엇이' '누가'에 해당하는 말이 주어이다. 주어는 보통 체언과 체언에 해당하는 말에 '이/가, 에서, 께서'가 결합하여 이루어지는데 대화체에서는 주격조사의 생략이 빈번히 일어난다. 그런가 하면 주어 자리에 보조사가 결합하는 경우 주격조사가 생략되기도 한다. '주어부'라고도 한다.
rdf:langString Het onderwerp (ook subject genoemd) is in de redekundige ontleding het zinsdeel dat in aantonende en vragende zinnen bepaalt hoe de persoonsvorm (het 'finiete werkwoord' of verbum finitum) eruitziet. Het onderwerp vervult daarmee in feite een leidende rol in het grotere verband van de zin. Het wordt beschouwd als een noodzakelijk onderdeel van elke volledige zin, ook al is het niet altijd expliciet.
rdf:langString 主語(しゅご、ラテン語: subjectum、英: subject)は、文の構成素、文の成分の一つ。典型的には、英語やフランス語において述語(述語動詞)形を特権的に規定して文を成立させる、主格をなす名詞句または代名詞として観察される。また、他の言語においても、英仏語の主語と構造的に平行な関係にある名詞句や代名詞を「主語」と呼ぶことがある。 もともとは、アリストテレス以来の伝統的な論理学における「述語」(katēgoroumenon) の対概念である hypokeimenon に由来し、それが中世以降のヨーロッパ伝統文法にとりいれられて成立した概念である。その後のデカルト派言語学から生成文法などに至る近現代の言語学にも受け継がれているが、その定義は言語学者間で一致していない。日本では、江戸時代末期から明治にかけて西欧文法の知識を導入したとき、その文法を手本にして国文法の体系化を進める過程で定着した。
rdf:langString Podmiot – część zdania, która w zdaniu w stronie czynnej oznacza wykonawcę czynności wyrażonej orzeczeniem, obiekt podlegający procesowi wyrażonemu orzeczeniem lub znajdujący się w stanie wyrażonym orzeczeniem. Przykłady: * Kot pije mleko – kot jest podmiotem i oznacza wykonawcę czynności; * Kot rośnie – kot jest podmiotem i oznacza obiekt podlegający procesowi wzrostu; * Kot leży – kot jest podmiotem i oznacza obiekt znajdujący się w stanie spoczynku. W zdaniach w stronie biernej podmiot oznacza obiekt, wobec którego czynność jest wykonywana. Przykład: * Mleko zostało wypite przez kota – mleko jest podmiotem, kot oznacza wykonawcę czynności. W większości języków podmiot w typowym zdaniu występuje przed dopełnieniem. W takich językach jak angielski, niemiecki, czy chiński szyk wyrazów wskazuje, co jest podmiotem (w wymienionych językach podmiot stoi przed orzeczeniem): * The cat drinks milk – the cat to podmiot. * Die Katze trinkt Milch – die Katze to podmiot.
rdf:langString Subjekt är en satsdel som i regel betecknar den, det eller de som utför den handling som anges av en sats predikat. I de germanska språken, däribland svenska, måste en grammatiskt korrekt sats i normalfallet innehålla subjekt och predikat. Undantaget är när verbet är böjt i imperativform: "Ät upp!" eller andra situationer där det är underförstått vad som är subjekt: "Kommer snart!" (underförstått: "Jag kommer snart!"). När det gäller verb som beskriver ett opersonligt skeende, tillåter många andra språk att subjektet utelämnas. I frasen "Det regnar." är subjektet "Det" överflödigt då verbet "regnar" beskriver en process som bara utförs av naturen. Sålunda räcker det på spanska med verbet llueve utan något subjekt för att få en fullständig sats. I svenskt talspråk kan tema-rema användas för att utelämna tidigare nämnda subjekt. Språk där detta är accepterat i skriftspråket är bland annat kinesiska, japanska och de romanska språken (förutom franska). Italienska Vedi questo tronco? Andrebbe bene da bruciare. È completamente secco. går att översätta direkt till svenskt talspråk: "Serru denna stock? Vore bra till bålet. Är helt torr." , men i skriftspråket måste subjekten skrivas ut. Notera även att subjektet "du" inte behöver nämnas om det markeras med en verbändelse.
rdf:langString Подлежа́щее (калька лат. subjectum, греч. τὸ ὑποκείμενον) в синтаксисе — главный член предложения, который обозначает предмет, действие которого выражается сказуемым. При синтаксическом разборе предложения подлежащее подчёркивается одной чертой.
rdf:langString 主語(拉丁語:subjectum,英語:subject),又称主词,是一种句法成分,由名词、名词短语或代词充当。在英语和法语当中,主语决定谓语动词的形态,即与谓语动词达成语法一致。 主语依据定义不同,其涵盖的范围也不一样,狭义的主语限定于句法上的主语。主语很大程度上是主賓格語言的概念,它很难应用到其他配列的语言,如作通格語言上面去。 大多数句子都有主语,但也存在无主语句。主语很多时候可以视作话题,在一部分语言如汉语当中,二者难以区分。
rdf:langString Пі́дмет (лат. subjectum) — це самостійний член двоскладного речення, граматично незалежний, означає предмет, ознака якого виражається присудком. Підмет і другорядні члени речення, що належать до підмета, утворюють групу підмета. Цей термін уперше вжив Михайло Осадца у «Граматиці руского язика» (1862).
xsd:nonNegativeInteger 19770

data from the linked data cloud