Studies on intercessory prayer

rdf:langString Vetenskapliga studier av förbön

rdf:langString Vetenskapliga försök att mäta effekten av förbön, ofta i medicinsk miljö, har genomförts i ett flertal kliniska studier allt sedan Francis Galton behandlade ämnet 1872. Vissa studier har påvisat gynnsam effekt, medan andra har konstaterat avsaknad av effekt. Religiösa och filosofiska invändningar har framförts att ämnet skulle vara utanför vad som är möjligt att studera med vetenskapliga metoder, se demarkationsproblemet. Bön är det mest utbredda komplementet till vanliga läkemedel, långt vanligare än akupunktur, örter, vitaminer och andra alternativa behandlingsformer. Antalet noggrant kontrollerade kliniska studier av bönens effekt är relativt få. Vetenskapliga och religiösa uppfattningar om bönens effektivitet har ännu inte konvergerat mot konsensus, och kontroverser präglar området. Medicinska studier visar motsägelsefulla resultat och flera studier kritiseras för kvalitetsbrister, exempelvis sammanblandad effekt av faktorer. Religiösa företrädare har argumenterat emot möjligheten att mäta bönens effekt i kontrollerade experiment, eftersom förbönen då blir mekanisk, manusföljd och inte äkta istället för att baseras på vägledning från den Helige Ande, eftersom Gud inte kan "tvingas" eller "prövas", och eftersom förbön måste föregås av självreflektion. Neil C. Abbot, vid medicinska institutionen på universitetet i Dundee skrev år 2000 följande i sin systematiska utvärdering av healing som terapi mot mänsklig sjukdom: "Ingen definitiv slutsats om effektiviteten eller ineffektiviteten av healing kan dras". Studier som har genomförts i medicinsk miljö har använt olika strukturella metoder och uppmätt såväl "hårda" data (såsom blodtrycksvariationer) och "mjuka" data (ångestnivå och antal läkarbesök). Studierna syftar till att uppmäta eventuella effekter på första person (där förbönens förmånstagare själv genomför bönen), andra person (där någon med en personlig kontakt med förmånstagaren genomför bönen) och tredje person (där en grupp okända personer ber för förmånstagaren). Generellt är studier av samband mellan religiositet och hälsa ett litet men växande område, där omkring 5 miljoner dollar årligen spenderas globalt (2008). Kritiker beskriver området som modern skenvetenskap som infekterar vetenskap med religiös tro. Försvarare av bönestudier menar att all kunskap är nyttig och att det är dogmatisk naturalism att anta att bön saknar effekt utan att undersöka saken.