Spelling pronunciation

http://dbpedia.org/resource/Spelling_pronunciation an entity of type: Thing

A spelling pronunciation is the pronunciation of a word according to its spelling when this differs from a longstanding standard or traditional pronunciation. Words that are spelled with letters that were never pronounced or that were not pronounced for many generations or even hundreds of years have increasingly been pronounced as written, especially since the arrival of mandatory schooling and universal literacy. rdf:langString
Spellinguitspraak is het foutief uitspreken van woorden op grond van hun spelling. Wat "foutief" is, hangt sterk af van tijd en plaats. Een uitspraak die oorspronkelijk niet gangbaar was, maar algemeen ingang heeft gevonden, kan na verloop van tijd als correct worden gezien. Spellinguitspraak is vaak een gevolg van hypercorrect taalgebruik. Ook kan een rol spelen dat leenwoorden niet worden herkend of dat andere woorden ten onrechte als zodanig worden opgevat. rdf:langString
Ett läsuttal är ett uttal som uppstår till följd av att man läser ord såsom de stavas, med ett uttal som upplevs stämma mer överens med ordets stavning. Läsuttal står således i kontrast med ett uttal som har uppstått på grund av ljudförändringar i talspråket. Sådana ljudförändringar kan till exempel vara konsonantbortfall, såsom jag > ja eller och > å, assimilationer såsom låtsas > låssas, högfärd > höckfärd, eller vokalförändringar såsom gator > gater eller kyrka > körka. rdf:langString
rdf:langString Spellinguitspraak
rdf:langString Spelling pronunciation
rdf:langString Läsuttal
xsd:integer 525193
xsd:integer 1114261269
rdf:langString A spelling pronunciation is the pronunciation of a word according to its spelling when this differs from a longstanding standard or traditional pronunciation. Words that are spelled with letters that were never pronounced or that were not pronounced for many generations or even hundreds of years have increasingly been pronounced as written, especially since the arrival of mandatory schooling and universal literacy. Examples of words with silent letters that have begun to be often or sometimes pronounced include often, Wednesday, island, and knife. In addition, words traditionally pronounced with reduced vowels or omitted consonants (e.g. cupboard, Worcester), may be subject to a spelling pronunciation. If a word's spelling was standardized prior to sound changes that produced its traditional pronunciation, a spelling pronunciation may reflect an even older pronunciation. This is often the case with compound words (e.g., waistcoat, cupboard, forehead). It is also the case for many words with silent letters (e.g. often), though not all—silent letters are sometimes added for etymological reasons, to reflect a word's spelling in its language of origin (e.g. victual, rhyming with little but derived from Late Latin victualia). Some silent letters were added on the basis of erroneous etymologies, as in the cases of the words island and scythe. Spelling pronunciations are often prescriptively discouraged and perceived as incorrect next to the traditionally accepted, and usually more widespread, pronunciation. If a spelling pronunciation persists and becomes more common, it may eventually join the existing form as a standard variant (for example waistcoat and often), or even become the dominant pronunciation (as with forehead and falcon).
rdf:langString Spellinguitspraak is het foutief uitspreken van woorden op grond van hun spelling. Wat "foutief" is, hangt sterk af van tijd en plaats. Een uitspraak die oorspronkelijk niet gangbaar was, maar algemeen ingang heeft gevonden, kan na verloop van tijd als correct worden gezien. Spellinguitspraak is vaak een gevolg van hypercorrect taalgebruik. Ook kan een rol spelen dat leenwoorden niet worden herkend of dat andere woorden ten onrechte als zodanig worden opgevat. Spellinguitspraak is zo oud als de spelling. Een spelling kan slechts een onvolledige weergave van de gesproken taal bieden, en in een cultuur waarin men een groot ontzag heeft voor de geschreven vorm van de taal, kan de uitspraak door die geschreven vorm worden beïnvloed.
rdf:langString Ett läsuttal är ett uttal som uppstår till följd av att man läser ord såsom de stavas, med ett uttal som upplevs stämma mer överens med ordets stavning. Läsuttal står således i kontrast med ett uttal som har uppstått på grund av ljudförändringar i talspråket. Sådana ljudförändringar kan till exempel vara konsonantbortfall, såsom jag > ja eller och > å, assimilationer såsom låtsas > låssas, högfärd > höckfärd, eller vokalförändringar såsom gator > gater eller kyrka > körka. Eftersom skriftspråket är konservativt i sin natur och inte alltid avspeglar de ljudförändringar som har ägt rum i talspråket, kan läsuttal innebära att uttalet återställs till ett ännu äldre uttal. Ett k-ljud har till exempel funnits i ordet och i fornsvenskan, men försvagades till -gh, och föll sedan bort redan under yngre fornsvensk tid. På samma sätt assimilerades drottning till dronning, vilket tidigare var normalt talspråk. Dock fick inte dronning genomslag i skriften, och uttalet återställdes till det äldre drottning. Läsuttal kan i vissa fall bli så vanliga att ett äldre uttal trängs ut helt och hållet. Så är fallet med till exempel uttal som ronna (rodna), eller rebben (revben), som i dag inte är så vanliga i jämförelse med läsuttalet. I vissa andra fall rättar sig skriften ibland efter uttalet, som i skall > ska eller sade > sa, som inte var möjliga skrivformer för 100 år sedan.
xsd:nonNegativeInteger 27235

data from the linked data cloud