Southern Ming
http://dbpedia.org/resource/Southern_Ming an entity of type: Thing
Dynastie Jižní Ming (南明朝 pinyin: nán míng cháo český přepis: Nan Ming čchao) byla v letech 1644 až 1662 poslední chanskou dynastií vládnoucí Číně. Představovala pokus jižní větve dynastie Ming o zachování vlády nad Čínou po pádu Pekingu koncem března 1644 a odpor proti nastupující mandžuské dynastii Čching, které nakonec podlehla. Kromě čchingské hrozby ze severu se dynastie musela vyrovnávat s celou řadou vnitřních problémů, které byly dědictvím po mingském státu: zkorumpovaností úředníků, fiskálními problémy, vzbouřenci atd.
rdf:langString
La dinastía de los Ming del Sur es un remanente de la dinastía Ming que perduró desde el colapso de esta en 1644, hasta su desaparición en 1683. El final de la dinastía Ming comienza cuando unos rebeldes liderados por Li Zicheng capturaron la capital del imperio, Beijing. Fue entonces cuando un general Ming, Wu Sangui, pidió ayuda a los manchúes del norte, abriéndoles las puertas de la Gran Muralla, para que entrasen al imperio y les ayudasen a derrotar a los rebeldes. Efectivamente, los poderosos manchúes derrotaron a los rebeldes pero además, se hicieron con el gobierno del imperio y fundaron una nueva dinastía, la dinastía Qing. Fue entonces cuando los leales a los Ming, huyeron al sur del imperio, y en Nankín nombraron emperador de la dinastía Ming del Sur a Hongguang.
rdf:langString
남명(南明, 1644년 ~ 1664년)은 명나라가 1644년에 멸망했다고 보는 청사의 입장에서, 1644년 이후에 잔존했던 명나라를 분리하여 일컫는 말이다. 후금의 세력이 확대되고, 명나라 황제였던 숭정제가 순사(殉死)함으로써, 명나라 황제의 유신(遺臣)들은 명나라 황실을 옹립하여, 남명(南明)으로 남았다.
rdf:langString
南明(なんみん)は、明が首都の北京を失ったのち、明の皇族によって1644年から1662年までの間に華中、華南に立てられた地方政権の総称である。
rdf:langString
De Zuidelijke Ming (1644-1683) is een verzamelnaam voor de verschillende groepen Ming-loyalisten die zich na de overname door de Qing verzetten tegen het nieuwe bewind. Soms schoven zij troonpretendenten uit de keizerlijke Zhu-familie naar voren, maar een voor een werden ze door de Qing veroverd. In 1683 werd de laatste verzetshaard, Taiwan, veroverd.
rdf:langString
Södra Mingdynastin (南明; Nánmíng) var fortsättningen på Mingdynastin och hade sin bas i södra Kina 1644 till 1662. Dynastin etablerades efter att Qingdynastin erövrat Peking och tagit kontroll över norra Kina. Kejsarna under Södra Mingdynastin följde inte kronologiskt efter varandra, utan hade ofta överlappande regeringstider, och det förekom att det fördes inbördeskrig mellan de olika hoven. Alla kejsarna tillhörde dock huset Zhu. Södra Mingdynastins olika maktbaser drevs under 18 år ständigt på flykt av Qingdynastins trupper, och den sista kejsaren av dynastin avrättades 1662 i Yunnan.
rdf:langString
كانت مينغ الجنوبية (بالصينية: 南明، بكتابة بينيين: Nán Míng)، التي عُرفت رسميًا باسم مينغ العظمى (بالصينية: 大明، بكتابة بينيين: Dà Míng)، مجموعة من بقايا الدول الموالية التي حكمتها عشيرة تشو في جنوب الصين عقب انهيار سلالة مينغ الحاكمة في عام 1644. انتهت سلالة مينغ حين حاصرت قوات سلالة شون بقيادة لي زيتشنغ بكين وأقدم تشونغزين، آخر أباطرة مينغ، على الانتحار. آنذاك فتح الجنرال وو سانغوي، الذي ينتمي إلى سلالة مينغ، بوابات معبر شانهاي في القسم الشرقي من السور العظيم أمام ألوية سلالة تشينغ متعددة الإثنيات، على أمل استخدامها لإبادة قوات شون. فر مؤيدو سلالة مينغ إلى نانجينغ، حيث توجوا زو يوسونغ في منصب الإمبراطور هونغوانغ، وشكّل ذلك الحدث نقطة البداية لمينغ الجنوبية. استمر نظام نانجينغ حتى عام 1645، حين حاصرت قوات تشينغ المدينة. وفي ما بعد، سيطرت على المشهد مجموعة متلاحقة من المدعين في عدة مدن صينية
rdf:langString
Südliche Ming-Dynastie (chinesisch 南明, Pinyin Nan Ming, 1644–1662) bezeichnet verschiedene, teilweise parallel verlaufende Herrschaften nach dem Untergang der Ming-Dynastie. Im Einzelnen waren dies (die Herrscher, deren Herrschaften fast parallel verliefen, sind meist unter dem Äranamen bekannt): Alle wurden von der Qing-Dynastie angegriffen und ausgelöscht.
rdf:langString
La dynastie des Ming du Sud (chinois : 南明 ; pinyin : nán míng) se réfère aux régimes loyalistes Ming qui ont existé dans le sud de la Chine de 1644 à 1662 après l'effondrement de la dynastie Ming et la prise de Pékin par les armées du rebelle Li Zicheng, puis par les forces de la dynastie mandchoue Qing. Zhu Youlang, dernier prétendant au trône Ming, est capturé par le général Wu Sangui et exécuté en 1662.
* Portail du monde chinois
* Portail du XVIIe siècle
rdf:langString
Dinasti Ming Selatan (Tionghoa: 南明; pinyin: Nán Míng) merujuk kepada rejim kelompok yang setia kepada Dinasti Ming yang berdomisili di wilayah Tiongkok selatan dari tahun 1644 sampai 1664 setelah jatuhnya Dinasti Ming dan dikuasainya kota Beijing oleh pemberontak Li Zicheng, dan kemudian oleh bangsa Manchu, Dinasti Qing.
rdf:langString
The Southern Ming (Chinese: 南明; pinyin: Nán Míng), also known as the Later Ming (simplified Chinese: 后明; traditional Chinese: 後明; pinyin: Hòu Míng), officially the Great Ming (Chinese: 大明; pinyin: Dà Míng), was an imperial dynasty of China and a series of rump states of the Ming dynasty that came into existence following the Jiashen Incident of 1644. Shun forces led by Li Zicheng captured Beijing and the Chongzhen Emperor committed suicide. The Ming general Wu Sangui then opened the gates of the Shanhai Pass in the eastern section of the Great Wall to the Qing banners, in hope of using them to annihilate the Shun forces. Ming loyalists fled to Nanjing, where they enthroned Zhu Yousong as the Hongguang Emperor, marking the start of the Southern Ming. The Nanjing regime lasted until 1645, wh
rdf:langString
I Ming Meridionali (南明S, Nán MíngP) furono un movimento lealista, attivo nella , successivo alla caduta della dinastia Ming di Pechino nel 1644, quando i ribelli contadini conquistarono Pechino. I generali Ming, in seguito, aprirono le porte della Grande Muraglia ai Qing, sperando di sconfiggere i ribelli insieme al nuovo alleato. I lealisti fuggirono a Nanchino, dove venne proclamato imperatore . Il regime di Nanchino durò fino al 1645, quando i Qing presero Nanchino. Successivamente, altri principi Ming imposero la loro sovranità in diverse città cinesi meridionali. L'area complessiva sotto il controllo dei Ming Meridionali era di 6,5 milioni di kmq anche se solo per breve tempo.
rdf:langString
Южная Мин (кит. упр. 南明, пиньинь Nán Míng) в истории Китая — собирательное название нескольких режимов, существовавших в отдельных районах центрального и южного Китая после смерти последнего правившего в Пекине государства империи Мин Чжу Юцзяня и захвата Пекина и северного Китая маньчжурской империей Цин в 1644 году. Южно-минские режимы возглавлялись «императорами», происходившими из правившей в империи Мин семьи Чжу, или по крайней мере теоретически были верны одному из этих императоров (то есть, например, признавали его календарную эру).
rdf:langString
南明(1644年6月19日-1662年6月1日),由1644年甲申之變後,明朝宗室與官員在中國南方相繼成立的政權構成。南明主要勢力包括:福王弘光帝朱由崧、魯王監國朱以海、唐王隆武帝朱聿鍵與紹武帝朱聿𨮁、桂王永曆帝朱由榔等,作为明朝残余势力的南明各政权之间联系松散,互不统属。 1644年明朝首都北京被李自成攻陷,明思宗自尽身亡,位于北京的中央政府也一并被攻灭。但南方许多省份依然忠于明王朝,在南京也仍存在着南京六部等衙门。南明大臣意圖擁護皇族北伐。經過多次討論後由鳳陽總督馬士英與江北四鎮高傑、黃得功、劉澤清與劉良佐擁護明思宗的堂兄弟福王朱由崧稱帝,即弘光帝,国号依旧为大明,史称南明或后明。1645年清軍攻破揚州,弘光帝逃至蕪湖被逮,後被送到北京殺害。弘光帝被俘後,魯王朱以海於浙江紹興監國;而唐王朱聿鍵在鄭芝龍等人的擁立下,於福建福州稱帝,即隆武帝。然而這兩個南明主要勢力互不承認彼此地位,而相互攻打。1646年,清軍分別占領浙江與福建,魯王朱以海逃亡海上,隆武帝於汀州逃往江西時被俘而死,鄭芝龍向清軍投降,但由於其子鄭成功起兵反清而被清廷囚禁。1651年舟山群島淪陷後,魯王朱以海在張名振、張煌言陪同下,赴廈門依靠鄭成功,1662年病死在金門。朱聿鍵死後,其弟朱聿𨮁在廣州受蘇觀生及廣東布政司顧元鏡擁立稱帝,即紹武帝,於同年年底被清將李成棟攻滅。同時間桂王朱由榔於廣東肇慶稱帝,即永曆帝。
rdf:langString
rdf:langString
Southern Ming
rdf:langString
مينغ الجنوبية
rdf:langString
Dynastie Jižní Ming
rdf:langString
Südliche Ming-Dynastie
rdf:langString
Dinastía de los Ming del Sur
rdf:langString
Dinasti Ming Selatan
rdf:langString
Dynastie des Ming du Sud
rdf:langString
Ming Meridionali
rdf:langString
남명
rdf:langString
南明
rdf:langString
Zuidelijke Ming
rdf:langString
Södra Mingdynastin
rdf:langString
Южная Мин
rdf:langString
南明
rdf:langString
Southern Ming
rdf:langString
Great Ming
xsd:integer
14577912
xsd:integer
1123123545
xsd:integer
1662
xsd:integer
1644
1645
1646
xsd:integer
1644
rdf:langString
Southern Ming
rdf:langString
大明
rdf:langString
南明
rdf:langString
Transition from Ming to Qing
rdf:langString
no
rdf:langString
Ming dynasty
rdf:langString
Dà Míng
rdf:langString
Hòu Míng
rdf:langString
Nán Míng
rdf:langString
Kingdom of Tungning
rdf:langString
Qing dynasty
rdf:langString
后明
rdf:langString
Rump state of the Ming dynasty
rdf:langString
後明
xsd:integer
1644
rdf:langString
Dynastie Jižní Ming (南明朝 pinyin: nán míng cháo český přepis: Nan Ming čchao) byla v letech 1644 až 1662 poslední chanskou dynastií vládnoucí Číně. Představovala pokus jižní větve dynastie Ming o zachování vlády nad Čínou po pádu Pekingu koncem března 1644 a odpor proti nastupující mandžuské dynastii Čching, které nakonec podlehla. Kromě čchingské hrozby ze severu se dynastie musela vyrovnávat s celou řadou vnitřních problémů, které byly dědictvím po mingském státu: zkorumpovaností úředníků, fiskálními problémy, vzbouřenci atd.
rdf:langString
Südliche Ming-Dynastie (chinesisch 南明, Pinyin Nan Ming, 1644–1662) bezeichnet verschiedene, teilweise parallel verlaufende Herrschaften nach dem Untergang der Ming-Dynastie. Im Einzelnen waren dies (die Herrscher, deren Herrschaften fast parallel verliefen, sind meist unter dem Äranamen bekannt):
* die Hongguang-Herrschaft des Prinzen von Fu (1644–1645) (Zhu Yousong 朱由崧)
* die Longwu-Herrschaft des Prinzen von Tang (1645–1646) (Zhu Yujian 朱聿鍵)
* die Herrschaft des Prinzen von Lu (1645–1653) (Zhu Yihai 朱以海), Äranamen Hongguang 弘光 (1645) und Jianguo 监国 (1646–1653)
* die Shaowu-Herrschaft des Prinzen von Tang (1646.11–1646.12) (Zhu Yuyue 朱聿 𨮁)
* die Yongli-Herrschaft des Prinzen von Gui (1646–1661) (Zhu Youlang 朱由榔)
* die Dingwu-Herrschaft des Prinzen von Han (1646–1663) (Zhu Benli 朱本鉝) Alle wurden von der Qing-Dynastie angegriffen und ausgelöscht.
rdf:langString
كانت مينغ الجنوبية (بالصينية: 南明، بكتابة بينيين: Nán Míng)، التي عُرفت رسميًا باسم مينغ العظمى (بالصينية: 大明، بكتابة بينيين: Dà Míng)، مجموعة من بقايا الدول الموالية التي حكمتها عشيرة تشو في جنوب الصين عقب انهيار سلالة مينغ الحاكمة في عام 1644. انتهت سلالة مينغ حين حاصرت قوات سلالة شون بقيادة لي زيتشنغ بكين وأقدم تشونغزين، آخر أباطرة مينغ، على الانتحار. آنذاك فتح الجنرال وو سانغوي، الذي ينتمي إلى سلالة مينغ، بوابات معبر شانهاي في القسم الشرقي من السور العظيم أمام ألوية سلالة تشينغ متعددة الإثنيات، على أمل استخدامها لإبادة قوات شون. فر مؤيدو سلالة مينغ إلى نانجينغ، حيث توجوا زو يوسونغ في منصب الإمبراطور هونغوانغ، وشكّل ذلك الحدث نقطة البداية لمينغ الجنوبية. استمر نظام نانجينغ حتى عام 1645، حين حاصرت قوات تشينغ المدينة. وفي ما بعد، سيطرت على المشهد مجموعة متلاحقة من المدعين في عدة مدن صينية جنوبية. كان نظام نانجينغ يفتقر إلى الموارد التي تتيح له دفع أتعاب الجنود وإمدادهم، فترك الجنود الخدمة ليتعيشوا من الأرض وينهبوا الريف، وكان سلوكهم شائنًا إلى درجة رفض المدن –التي تستطيع- دخولهم إليها. حصل مسؤول البلاط شي كيفا على مدافع حديثة ونظم المقاومة في يانغتشو. سحقت المدافع أعدادًا كبيرة من جنود تشينغ، لكن ذلك لم يزد الناجين منهم إلا غضبًا. وبعد سقوط مدينة يانغتشو في مايو 1645، بدأ شعب مانشو عمليات ذبح ونهب واسعة النطاق واستعبدوا جميع النساء والأطفال في سياق مذبحة يانغتشو سيئة السمعة. سقطت نانجينغ في أيدي تشينغ دون إبطاء في 6 يونيو وأخِذ أمير فو إلى بكين وأعدِم هناك في عام 1646. استجابت الطبقة المثقفة في المقاطعات للأخبار القادمة من يانغتشو ونانجينغ بانفعال جياش، فحشد البعض ميليشيات خاصة به وتحول إلى قائد مقاومة. كُرم شي وظهرت موجة من التضحيات البائسة التي قدمها الموالون الذين تعهدوا بمسح عار نانجينغ. وبحلول أواخر عام 1646، انحسرت الأعمال البطولية واستعادت سلالة تشينغ الغلبة. تبوأ مدعون بارزون من سلالة مينغ سدة الحكم في فوزهو (1645-1646) وغوانزو (1646-1647) وأنلونغ (1652-1659). وحافظ أمير نينغجينغ على مكانته في مملكة تونغنينغ (التي كانت تقوم في مدينة تاينان الحالية في تايوان) حتى عام 1683. صُورت نهاية مينغ ونظام نانجينغ اللاحق ضمن مروحة زهر الدراق، وهو عمل كلاسيكي من الأدب الصيني. وقد رُبط اضطراب هذه الفترة، الذي يشار إليه أحيانًا باسم زلزال سلالتي مينغ وتشينغ، بتراجع في درجة الحرارة العالمية يُعرف باسم العصر الجليدي الصغير. وبسبب الجفاف الحاد الذي أودى بالزراعة، توفرت القوة البشرية المطلوبة لتنظيم العديد من الجيوش الثائرة.
rdf:langString
La dinastía de los Ming del Sur es un remanente de la dinastía Ming que perduró desde el colapso de esta en 1644, hasta su desaparición en 1683. El final de la dinastía Ming comienza cuando unos rebeldes liderados por Li Zicheng capturaron la capital del imperio, Beijing. Fue entonces cuando un general Ming, Wu Sangui, pidió ayuda a los manchúes del norte, abriéndoles las puertas de la Gran Muralla, para que entrasen al imperio y les ayudasen a derrotar a los rebeldes. Efectivamente, los poderosos manchúes derrotaron a los rebeldes pero además, se hicieron con el gobierno del imperio y fundaron una nueva dinastía, la dinastía Qing. Fue entonces cuando los leales a los Ming, huyeron al sur del imperio, y en Nankín nombraron emperador de la dinastía Ming del Sur a Hongguang.
rdf:langString
La dynastie des Ming du Sud (chinois : 南明 ; pinyin : nán míng) se réfère aux régimes loyalistes Ming qui ont existé dans le sud de la Chine de 1644 à 1662 après l'effondrement de la dynastie Ming et la prise de Pékin par les armées du rebelle Li Zicheng, puis par les forces de la dynastie mandchoue Qing. Le 24 avril 1644, des soldats rebelles de Li Zicheng, de la dynastie Shun récemment proclamée, percent des brèches dans les murs de Pékin. L'empereur Chongzhen se suicide le lendemain pour éviter une humiliation. Le reste de la famille impériale et ses ministres se réfugient alors dans la partie sud de la Chine autour de Nanjing, la capitale Ming auxiliaire, au sud du fleuve Yangzi. La Chine est alors découpée en quatre parties :
* la dynastie Shun dirigée par Li Zicheng, au nord de la rivière Huai ;
* la (zh) (chinois : 大西, Grand Xi) dirigée par Zhang Xianzhong, autour du Sichuan ;
* la dynastie Qing au nord-est, au-delà de Shanhaiguan, fédérant une grande partie des tribus mongoles ;
* et la dynastie Ming, au sud de la rivière Huai. Zhu Youlang, dernier prétendant au trône Ming, est capturé par le général Wu Sangui et exécuté en 1662.
* Portail du monde chinois
* Portail du XVIIe siècle
rdf:langString
The Southern Ming (Chinese: 南明; pinyin: Nán Míng), also known as the Later Ming (simplified Chinese: 后明; traditional Chinese: 後明; pinyin: Hòu Míng), officially the Great Ming (Chinese: 大明; pinyin: Dà Míng), was an imperial dynasty of China and a series of rump states of the Ming dynasty that came into existence following the Jiashen Incident of 1644. Shun forces led by Li Zicheng captured Beijing and the Chongzhen Emperor committed suicide. The Ming general Wu Sangui then opened the gates of the Shanhai Pass in the eastern section of the Great Wall to the Qing banners, in hope of using them to annihilate the Shun forces. Ming loyalists fled to Nanjing, where they enthroned Zhu Yousong as the Hongguang Emperor, marking the start of the Southern Ming. The Nanjing regime lasted until 1645, when Qing forces captured Nanjing. Zhu fled before the city fell, but was captured and executed shortly thereafter. Later figures continued to hold court in various southern Chinese cities, although the Qing considered them to be pretenders. The Nanjing regime lacked the resources to pay and supply its soldiers, who were left to live off the land and pillaged the countryside. The soldiers' behavior was so notorious that they were refused entry by those cities in a position to do so. Court official Shi Kefa obtained modern cannons and organized resistance at Yangzhou. The cannons mowed down a large number of Qing soldiers, but this only enraged those who survived. After the Yangzhou city fell in May 1645, the Manchus started a general massacre pillage and enslaved all the women and children in the notorious Yangzhou massacre. Nanjing was captured by the Qing on June 6 and the Hongguang Emperor was taken to Beijing and executed in 1646. The literati in the provinces responded to the news from Yangzhou and Nanjing with an outpouring of emotion. Some recruited their own militia and became resistance leaders. Shi was lionized and there was a wave of hopeless sacrifice by loyalists who vowed to erase the shame of Nanjing. By late 1646, the heroics had petered out and the Qing advance had resumed. Notable Ming "pretenders" held court in Fuzhou (1645–1646), Guangzhou (1646–1647), and Anlong (1652–1659). The Yongli Emperor was the last and also the longest reigning Emperor of the dynasty (1646-1662) and managed to fight against the Qing forces alongside the peasant armies in southwestern China prior to his capture in Myanmar in 1662. The Prince of Ningjing, in the Kingdom of Tungning (based in present-day Tainan, Taiwan) claimed to be the rightful successor to the throne of Ming until 1683, although he lacked real political power. The end of the Ming and the subsequent Nanjing regime are depicted in The Peach Blossom Fan, a classic of Chinese literature. The upheaval of this period, sometimes referred to as the Ming–Qing cataclysm, has been linked to a decline in global temperature known as the Little Ice Age. With agriculture devastated by a severe drought, there was manpower available for numerous rebel armies.
rdf:langString
Dinasti Ming Selatan (Tionghoa: 南明; pinyin: Nán Míng) merujuk kepada rejim kelompok yang setia kepada Dinasti Ming yang berdomisili di wilayah Tiongkok selatan dari tahun 1644 sampai 1664 setelah jatuhnya Dinasti Ming dan dikuasainya kota Beijing oleh pemberontak Li Zicheng, dan kemudian oleh bangsa Manchu, Dinasti Qing. Pada tanggal 24 April 1644, pasukan pemberontak Li Zicheng memproklamasikan berdirinya Dinasti Shun, setelah menerobos dinding kota Beijing. Kaisar Chongzhen bunuh diri pada hari berikutnya untuk menghindari penghinaan oleh para pemberontak. Sisa - sisa keluarga kerajaan Ming dan para pejabat mencari perlindungan di bagian Tiongkok selatan dan bergabung kembali di sekitar kota Nanjing, bekas ibu kota Ming, sebelah selatan dari Sungai Yangtze. Alhasil, muncul empat kelompok kekuatan, diantaranya:
* Dinasti Shun, yang dipimpin oleh Li Zicheng berpusat pada bagian utara Sungai Huai.
* Zhang Xianzhong membentuk rezim barat (Chinese: 大西) menguasai provinsi Sichuan.
* Bangsa Manchu, Dinasti Qing yang telah menguasai bagian timur laut di luar Shanhaiguan dan juga sebagian besar suku - suku Mongol.
* Sisa - sisa kekuatan Dinasti Ming yang bisa bertahan di sebelah selatan Sungai Huai.
rdf:langString
I Ming Meridionali (南明S, Nán MíngP) furono un movimento lealista, attivo nella , successivo alla caduta della dinastia Ming di Pechino nel 1644, quando i ribelli contadini conquistarono Pechino. I generali Ming, in seguito, aprirono le porte della Grande Muraglia ai Qing, sperando di sconfiggere i ribelli insieme al nuovo alleato. I lealisti fuggirono a Nanchino, dove venne proclamato imperatore . Il regime di Nanchino durò fino al 1645, quando i Qing presero Nanchino. Successivamente, altri principi Ming imposero la loro sovranità in diverse città cinesi meridionali. L'area complessiva sotto il controllo dei Ming Meridionali era di 6,5 milioni di kmq anche se solo per breve tempo. Il regime di Nanchino mancava di risorse per pagare e mantenere i suoi soldati, cui era permesso compiere scorribande nelle campagne. Il comportamento dei soldati era così famigerato che le città che ne erano in grado non li accettavano nel proprio territorio. Il funzionario di corte acquisì cannoni moderni e organizzò la resistenza contro i Qing a Yangzhou. I cannoni causarono grosse perdite tra le file manciù, ma ciò accese solo la rabbia dei superstiti. Dopo la caduta della città nel maggio del 1645, i Qing uccisero 800.000 abitanti della città durante i cosiddetti . Nanchino s'arrese immediatamente e senza resistenza il 6 giugno. Il principe di Fu fu portato a Pechino e venne giustiziato nel 1646. Agli avvenimenti di Yangzhou e di Nanchino i letterati delle province meridionali risposero con un'esternazione di emozioni. Alcuni di loro formarono proprie milizie e si misero a capo della resistenza. Shi venne esaltato e ci fu un'onda di sacrificio senza speranza da parte dei lealisti che volevano eliminare la vergogna di Nanchino. Dalla fine del 1646, l'eroismo s'esaurì e riprese l'avanzata Qing. Altri principi Ming instaurarono la loro sovranità a Fuzhou (1645–1646), a Canton (1646–1647) e ad (1652–1659). Il mantenne un palazzo nel regno di Tungning (oggi Tainan, Taiwan) fino al 1683. La caduta dei Ming di Pechino e il seguente regime di Nanchino vennero rappresentati ne Il ventaglio dai fiori di pesco, un classico della letteratura cinese. Lo sconvolgimento di questo periodo, a volte indicato come cataclisma Ming-Qing, è stato associato a un calo della temperatura globale; con l'agricoltura devastata da numerose siccità, era disponibile la manodopera per gli eserciti dei ribelli.
rdf:langString
남명(南明, 1644년 ~ 1664년)은 명나라가 1644년에 멸망했다고 보는 청사의 입장에서, 1644년 이후에 잔존했던 명나라를 분리하여 일컫는 말이다. 후금의 세력이 확대되고, 명나라 황제였던 숭정제가 순사(殉死)함으로써, 명나라 황제의 유신(遺臣)들은 명나라 황실을 옹립하여, 남명(南明)으로 남았다.
rdf:langString
南明(なんみん)は、明が首都の北京を失ったのち、明の皇族によって1644年から1662年までの間に華中、華南に立てられた地方政権の総称である。
rdf:langString
De Zuidelijke Ming (1644-1683) is een verzamelnaam voor de verschillende groepen Ming-loyalisten die zich na de overname door de Qing verzetten tegen het nieuwe bewind. Soms schoven zij troonpretendenten uit de keizerlijke Zhu-familie naar voren, maar een voor een werden ze door de Qing veroverd. In 1683 werd de laatste verzetshaard, Taiwan, veroverd.
rdf:langString
Södra Mingdynastin (南明; Nánmíng) var fortsättningen på Mingdynastin och hade sin bas i södra Kina 1644 till 1662. Dynastin etablerades efter att Qingdynastin erövrat Peking och tagit kontroll över norra Kina. Kejsarna under Södra Mingdynastin följde inte kronologiskt efter varandra, utan hade ofta överlappande regeringstider, och det förekom att det fördes inbördeskrig mellan de olika hoven. Alla kejsarna tillhörde dock huset Zhu. Södra Mingdynastins olika maktbaser drevs under 18 år ständigt på flykt av Qingdynastins trupper, och den sista kejsaren av dynastin avrättades 1662 i Yunnan.
rdf:langString
Южная Мин (кит. упр. 南明, пиньинь Nán Míng) в истории Китая — собирательное название нескольких режимов, существовавших в отдельных районах центрального и южного Китая после смерти последнего правившего в Пекине государства империи Мин Чжу Юцзяня и захвата Пекина и северного Китая маньчжурской империей Цин в 1644 году. Южно-минские режимы возглавлялись «императорами», происходившими из правившей в империи Мин семьи Чжу, или по крайней мере теоретически были верны одному из этих императоров (то есть, например, признавали его календарную эру). Последний южно-минский император Чжу Юлан бежал в Бирму в 1659 году. В 1662 году он был выдан бирманским королём цинскому Китаю и казнён; в том же году было покончено и с его главным партизанским генералом, Ли Динго, Великим князем Цзиньским, что ликвидировало какое-либо серьёзное южно-минское сопротивление на большой земле. Тем не менее, режим захватившего Тайвань Чжэн Чэнгуна и его наследников (государство Дуннин), теоретически признававший власть империи Мин, просуществовал ещё два десятилетия, до 1683 г.
rdf:langString
南明(1644年6月19日-1662年6月1日),由1644年甲申之變後,明朝宗室與官員在中國南方相繼成立的政權構成。南明主要勢力包括:福王弘光帝朱由崧、魯王監國朱以海、唐王隆武帝朱聿鍵與紹武帝朱聿𨮁、桂王永曆帝朱由榔等,作为明朝残余势力的南明各政权之间联系松散,互不统属。 1644年明朝首都北京被李自成攻陷,明思宗自尽身亡,位于北京的中央政府也一并被攻灭。但南方许多省份依然忠于明王朝,在南京也仍存在着南京六部等衙门。南明大臣意圖擁護皇族北伐。經過多次討論後由鳳陽總督馬士英與江北四鎮高傑、黃得功、劉澤清與劉良佐擁護明思宗的堂兄弟福王朱由崧稱帝,即弘光帝,国号依旧为大明,史称南明或后明。1645年清軍攻破揚州,弘光帝逃至蕪湖被逮,後被送到北京殺害。弘光帝被俘後,魯王朱以海於浙江紹興監國;而唐王朱聿鍵在鄭芝龍等人的擁立下,於福建福州稱帝,即隆武帝。然而這兩個南明主要勢力互不承認彼此地位,而相互攻打。1646年,清軍分別占領浙江與福建,魯王朱以海逃亡海上,隆武帝於汀州逃往江西時被俘而死,鄭芝龍向清軍投降,但由於其子鄭成功起兵反清而被清廷囚禁。1651年舟山群島淪陷後,魯王朱以海在張名振、張煌言陪同下,赴廈門依靠鄭成功,1662年病死在金門。朱聿鍵死後,其弟朱聿𨮁在廣州受蘇觀生及廣東布政司顧元鏡擁立稱帝,即紹武帝,於同年年底被清將李成棟攻滅。同時間桂王朱由榔於廣東肇慶稱帝,即永曆帝。 1646年永曆帝獲得瞿式耜、張獻忠餘部李定國、孫可望等勢力的加入以及福建鄭成功勢力的支援之下展開反攻。同時各地降清的原明軍將領先後倒戈,例如1648年江西金聲桓、廣東李成棟、廣西耿獻忠與率部倒戈,一時之間南明收复華南各省。然而於同年,清將尚可喜率軍再度入侵,先後占領湖南、廣東等地。兩年後,李定國、孫可望與鄭成功發動第二次反攻,其中鄭成功一度包圍南京。然而,各路明軍因為距離互相難以照應,內部又發生孫可望等人的叛變,第二次反攻以節節敗退告終。1661年,清軍三路攻入云南,永曆帝流亡缅甸首都曼德勒,被缅甸王莽達收留。後吴三桂攻入缅甸,莽達之弟莽白乘机发动政变,杀死其兄後继,8月12日,莽白發動咒水之难,杀盡永曆帝侍從近衛,永曆帝最後被吴三桂以弓弦絞死,南明正式滅亡。此時反清勢力只剩「夔東十三家」與在金廈及台灣的「明鄭」。
rdf:langString
Great Ming
xsd:integer
1644
rdf:langString
Death of the Yongli Emperor, the last Southern Ming emperor
rdf:langString
Li Zicheng captured Beijing, and the beginning of Ming–Qing transition
rdf:langString
Enthronement of the Hongguang Emperor in Nanjing
xsd:integer
1644
xsd:nonNegativeInteger
42474