Soft power

http://dbpedia.org/resource/Soft_power an entity of type: Thing

Soft Power, im Deutschen auch als weiche Macht bezeichnet, ist ein von Joseph Nye geprägter politikwissenschaftlicher Begriff, der die politische Machtausübung (insbesondere die Einflussnahme in den internationalen Beziehungen) auf Grundlage kultureller Attraktivität, der Ideologie und auch mit Hilfe Internationaler Institutionen beschreibt. Zentrales Merkmal der Soft Power ist die Machtausübung durch die Beeinflussung der Ziele politischer Akteure, ohne dass dazu (wirtschaftliche) Anreize oder (militärische) Bedrohungen eingesetzt werden. rdf:langString
ソフト・パワー(英: soft power)とは、国家が軍事力や経済力などの対外的な強制力によらず、その国の有する文化や政治的価値観、政策の魅力などに対する支持や理解、共感を得ることにより、国際社会からの信頼や、発言力を獲得し得る力のことである。対義語はハード・パワー。 「価値観外交」も参照 rdf:langString
Mjuk makt är ett begrepp som beskriver förmågan att genom attraktionskraft förändra någons beslut, snarare än genom tvång, rå styrka eller ekonomisk ersättning. Konceptet är utvecklat av Harvardprofessorn . Det har på senare tid (2010-talet) fått förnyad aktualitet i förklaringsmodeller runt internationella konflikter i . Nye förklarade själv 2012 att "den bästa propagandan är inte propaganda" och förtydligade att "trovärdighet är [i informationsåldern] en sällsynt råvara". rdf:langString
软实力(英語:soft power),是指在国际关系中,一个国家所具有的除经济及军事外的第三方面实力,主要是文化、价值观、意识形态及民意等方面的影响力。此詞彙由美国哈佛大学教授約瑟夫·奈爾提出,根據其說法,硬实力是一国利用其军事力量和经济实力强迫或收买其他国家的能力,软实力则是“一国透过吸引和说服别国服从你的目标从而使你得到自己想要的东西的能力”。约瑟夫·奈尔教授认为一个国家的软实力主要存在于三种资源中:“文化(在能对他国产生吸引力的地方起作用)、政治价值观(当这个国家在国内外努力实践这些价值观时)及外交政策(当政策需被认为合法且具有道德威信时)”。美国学者尼古拉斯·欧维纳则认为:“军事以外的影响力都是软实力,包括意识形态和政治价值的吸引力、文化感召力等。”《论语》季氏篇夫子曰:“远人不服,则修文德以来之”,“文德”即是软实力。类似的概念有巧实力等。 rdf:langString
М'яка сила (англ. soft power — можна перекласти м'яка сила, м'яка влада, м'яка міць) — концепція, розвинена Джозефом Най для опису можливості отримати бажане через кооптацію (співробітництво) і привабливість на відміну від «твердої сили», тобто застосування примусових заходів або прямої оплати. rdf:langString
القوة الناعمة (بالإنجليزية: Soft power)‏، هو مفهوم صاغه جوزيف ناي من جامعة هارفارد لوصف القدرة على الجذب والضم دون الإكراه أو استخدام القوة كوسيلة للإقناع. في الآونة الأخيرة، تم استخدام المصطلح للتأثير على الرأي الاجتماعي والعام وتغييره من خلال قنوات أقل شفافية نسبياً والضغط من خلال المنظمات السياسية وغير السياسية. إذ قال جوزيف ناي أنه مع القوة الناعمة «أفضل الدعايات ليست دعاية»، موضحاً أنه وفي عصر المعلومات، تعد «المصداقية أندر الموارد». rdf:langString
El poder transversal, soft power en anglès, és exercir el control de les accions de les persones mitjançant elements culturals com el llenguatge, les expectatives i les imatges. El terme s’empra principalment en política, (específicament en política internacional). S'involucren tots els productes culturals possibles: música, videojocs, cinema, televisió i llibres, de ficció i no ficció. És una estratègia de persuasió i aplicació de poder desenvolupada per Joseph Nye de la Universitat Harvard. El terme apareix la primera vegada en 1990 a Bound to Lead: The Changing Nature of American Power. rdf:langString
Měkká síla, měkká moc nebo anglicky soft power je termín, který v politice (a zejména v mezinárodní politice) označuje schopnost spíše být přitažlivý a kooptovat než donucovat (v kontrastu k tvrdé síle). Měkká síla tedy znamená schopnost formovat preference ostatních prostřednictvím sympatie a přitažlivosti. Charakteristickým rysem měkké síly je, že není donucovací; zahrnuje kulturu, politické hodnoty a zahraniční politiku. Termín zavedl Joseph Nye z Harvardovy univerzity. V roce 2012 vysvětlil, že s měkkou mocí „nejlepší propaganda je žádná propaganda“ a dále že během informačního věku je „důvěryhodnost nejvzácnějším zdrojem“. rdf:langString
Milda povo aŭ mola povo estas fakvorto uzata en internaciaj rilatoj por priskribi la kapablon de politika aganto, kiel ekzemple ŝtato, influi la agojn aŭ interesojn de aliaj agantoj per ne nur diplomatiaj, sed ankaŭ kulturaj kaj ideologiaj rimedoj. Ĝi estas klara alternativo kontraŭ la eblo plenumi celojn per la elturniĝo al perfortaj rimedoj kiel milito, diktaturo ktp. Alie ĝi povas esti sistemo por atingi samajn celojn ŝajnigante mildecon. Uzado de amaskomunikiloj povas esti grava ingredienco de milda povo. rdf:langString
Poder blando es un término usado en relaciones internacionales para describir la capacidad de un actor político, como por ejemplo un Estado, para incidir en las acciones o intereses de otros actores valiéndose de medios culturales e ideológicos, con el complemento de medios diplomáticos. El término fue acuñado por el profesor de la Universidad de Harvard Joseph Nye en su libro de 1990 Bound to Lead: The Changing Nature of American Power, que luego desarrollaría en 2004 en Soft Power: The Means to Success in World Politics. rdf:langString
Kekuasaan lunak adalah konsep yang dikembangkan oleh Joseph Nye dari Universitas Harvard untuk menyebut kemampuan menarik perhatian dan menyertai dengan cara selain koersi, persuasi menggunakan paksaan atau memberi uang. Kekuasaan lunak adalah kemampuan mengubah pilihan orang lain dengan cara membujuk dan menarik perhatian. Kekuasaan lunak bersifat non-koersif. Hal-hal yang dipertimbangkan dalam kekuasaan lunak adalah budaya, nilai politik, dan kebijakan luar negeri. Belakangan ini, istilah ini juga dipakai untuk menyebut perubahan opini masyarakat melalui saluran yang kurang transparan dan lobi melalui organisasi politik dan non-politik besar. Pada tahun 2012, Nye menjelaskan bahwa dengan kekuasaan lunak, "propaganda terbaik bukanlah propaganda." Menurutnya, pada Zaman Informasi, "kred rdf:langString
Le soft power (traduisible en français par la « manière douce » ou le « pouvoir de convaincre ») est un concept utilisé en relations internationales. Développé par le professeur américain Joseph Nye, il a été repris par de nombreux dirigeants politiques. Colin Powell l'a employé au Forum économique mondial en 2003 pour décrire la capacité d'un acteur politique — État, firme multinationale, ONG, institution internationale (comme l'ONU ou le FMI), voire réseau de citoyens (comme le mouvement altermondialiste) — d'influencer indirectement le comportement d'un autre acteur ou influencer la définition par cet autre acteur de ses propres intérêts, tout à travers des moyens non coercitifs (structurels, culturels ou idéologiques). rdf:langString
In politics (and particularly in international politics), soft power is the ability to co-opt rather than coerce (contrast hard power). In other words, soft power involves shaping the preferences of others through appeal and attraction. A defining feature of soft power is that it is non-coercive; the currency of soft power includes culture, political values, and foreign policies. In 2012, Joseph Nye of Harvard University explained that with soft power, "the best propaganda is not propaganda", further explaining that during the Information Age, "credibility is the scarcest resource". rdf:langString
소프트 파워(soft power) 또는 연성 권력(軟性權力)은 하버드 대학교의 조지프 나이가 고안한 개념으로, 설득의 수단으로서 돈이나 권력 등의 강요가 아닌 매력을 통해 얻을 수 있는 능력을 말한다. 소프트파워의 중요한 특징은 비강제적이라는 것이다. 나이는 1990년에 출간한 《주도국일 수밖에 없는 미국: 미국 국력의 변화하는 본질》(Bound to Lead:The Changing Nature of American Power)이라는 서적에서 이 용어를 만들어냈다. 그는 더 나아가 2004년에 출간한 Soft Power: The Means to Success in World Politics에서 이 개념을 발전시켰다. 2012년 나이는 소프트파워를 '최고의 선전은 선전이 아니다.(The best propaganda is not propaganda.)'라고 언급하며 정보화시대에는 '신뢰가 가장 희소한 자원(Credibility is the scarcest resource.)'이라고 설명했다. rdf:langString
Soft power (traducibile in italiano con potere dolce o potere convincitivo) è un termine utilizzato nella teoria delle relazioni internazionali per descrivere l'abilità di un potere politico di persuadere, convincere, attrarre e cooptare, tramite risorse intangibili quali "cultura, valori e istituzioni della politica". Il termine è stato coniato al principio degli anni novanta da Joseph S. Nye, Jr., della Harvard Kennedy School of Government. Nye partiva dall'idea che a dominare l'atlante geopolitico nel mondo globalizzato debba essere non lo scontro di civiltà, ma un complesso meccanismo di interdipendenze (appunto, il potere dolce), attraverso cui gli Stati Uniti potessero migliorare la propria immagine internazionale e rafforzare il proprio potere, in contrapposizione all'esercizio dell rdf:langString
Soft power, także miękka siła – zdolność narodu czy kraju do pozyskiwania sojuszników i zdobywania wpływów dzięki atrakcyjności własnej kultury, polityki czy ideałów politycznych. Twórca pojęcia, Joseph Nye, określa soft power jako subtelne sprawianie, by inni chcieli tego samego wskutek niewymuszonego wyboru. Soft power polega na wykorzystaniu atrakcyjności i siły przyciągania dzielonych wspólnych wartości jako narzędzia perswazji. Soft power charakteryzuje się budowaniem percepcji słuszności pewnych idei oraz budowaniem chęci innych aktorów do wkładu w ich urzeczywistnienie. rdf:langString
Soft power (em português, poder brando, poder de convencimento ou poder suave) é uma expressão usada na teoria das relações internacionais para descrever a habilidade de um corpo político — um Estado, por exemplo — para influenciar indiretamente o comportamento ou interesses de outros corpos políticos por meios culturais ou ideológicos. O termo foi usado pela primeira vez pelo professor de Harvard Joseph Nye, no final dos anos 1980. Ele desenvolveu o conceito em seu livro de 2004, Soft Power: The Means to Success in World Politics (em português, "Soft Power: Os meios para o sucesso na política mundial"). Embora sua utilidade como teoria descritiva tenha sido contestada, a expressão soft power entrou, desde então, no discurso político como uma maneira de distinguir os efeitos sutis de cultu rdf:langString
Мя́гкая си́ла (англ. soft power; чаще встречающийся перевод — «мягкая сила», хотя автор этого термина Дж. Най, введший его во второй половине 1980-х годов, имел в виду в первую очередь «мягкую власть») — форма политической власти, предполагающая способность кого-либо добиваться от кого-либо желаемых результатов на основе добровольного участия, симпатии и привлекательности, в отличие от «жёсткой силы», которая подразумевает принуждение. rdf:langString
rdf:langString قوة ناعمة
rdf:langString Poder transversal
rdf:langString Měkká síla
rdf:langString Soft Power
rdf:langString Milda povo
rdf:langString Poder blando
rdf:langString Kekuasaan lunak
rdf:langString Soft power
rdf:langString Soft power
rdf:langString 소프트 파워
rdf:langString ソフト・パワー
rdf:langString Soft power
rdf:langString Soft power
rdf:langString Soft power
rdf:langString Мягкая сила
rdf:langString Mjuk makt
rdf:langString 软实力
rdf:langString М'яка сила
xsd:integer 161657
xsd:integer 1124901018
rdf:langString right
rdf:langString right
xsd:date 2006-03-20
rdf:langString the Hallyu-wave and Korean pop music, Korean culture
rdf:langString '''—United Nations Secretary General Ban Ki-moon
rdf:langString is making its mark on the world.
rdf:langString As is clear with the recent rise of Psy's "Gangnam Style",
rdf:langString Former South Korean president Park Geun-hye.
rdf:langString In the 21st century, culture is power.
rdf:langString El poder transversal, soft power en anglès, és exercir el control de les accions de les persones mitjançant elements culturals com el llenguatge, les expectatives i les imatges. El terme s’empra principalment en política, (específicament en política internacional). S'involucren tots els productes culturals possibles: música, videojocs, cinema, televisió i llibres, de ficció i no ficció. És una estratègia de persuasió i aplicació de poder desenvolupada per Joseph Nye de la Universitat Harvard. El terme apareix la primera vegada en 1990 a Bound to Lead: The Changing Nature of American Power. Segons la definició de Nye, el poder consisteix en la capacitat d'influir el comportament dels altres amb la intenció d'aconseguir els resultats que un vol. Hi ha diferents aproximacions a l'ús del poder: una d'elles és emprar la i les , mentre que una altra és l'ús d'eines d'atracció i apropació. Aquesta idea es pot contrastar amb la de hard power of "poder dur": l'ús de la coerció i el pagament. Tal com s’indica en el llibre de Nye, “quan un país aconsegueix que altres països vulguen el que ell vol podem cridar-ho coerció o poder transversal, en contrast amb el dur o d’ordenar als altres que facin el que vols”. El soft power pot ser emprat per estats així com qualsevol agent de la política internacional, com les ONG i les institucions supranacionals. Es considera la "segona cara del poder" que indirectament permet a aquests agents aconseguir els resultats desitjats. La major part de les seves fonts són propietat de les persones i grans empreses que concentren el poder, són privades i, fins i tot en una dictadura comunista, es troben fora del control del govern.
rdf:langString القوة الناعمة (بالإنجليزية: Soft power)‏، هو مفهوم صاغه جوزيف ناي من جامعة هارفارد لوصف القدرة على الجذب والضم دون الإكراه أو استخدام القوة كوسيلة للإقناع. في الآونة الأخيرة، تم استخدام المصطلح للتأثير على الرأي الاجتماعي والعام وتغييره من خلال قنوات أقل شفافية نسبياً والضغط من خلال المنظمات السياسية وغير السياسية. إذ قال جوزيف ناي أنه مع القوة الناعمة «أفضل الدعايات ليست دعاية»، موضحاً أنه وفي عصر المعلومات، تعد «المصداقية أندر الموارد». صاغ جوزيف ناي هذا المصطلح في كتابه الصادر عام 1990 بعنوان «مُقدرة للقيادة: الطبيعة المتغيرة للقوة الأميركية». كما قام بتطوير المفهوم في كتابه الصادر عام 2004 بعنوان «القوة الناعمة: وسائل النجاح في السياسة الدولية»، يستخدم المصطلح حالياً على نطاق واسع في الشؤون الدولية من قبل المحللين والسياسيين. على سبيل المثال، تحدث الأمين العام للحزب الشيوعي الصيني هو جينتاو عام 2007 أن الصين بحاجة إلى زيادة قوتها الناعمة. وتحدث وزيرالدفاع الأميركي روبرت غيتس عن الحاجة إلى تعزيز القوة الناعمة الأمريكية عن طريق «زيادة الإنفاق على الأدوات المدنية من الأمن القومي بالدبلوماسية، والاتصالات الاستراتيجية، وتقديم المساعدة الأجنبية، وإعادة الإعمار والتنمية الاقتصادية». وفقا لمسح مونوكل للقوة الناعمة عام 2014، تتبوأ الولايات المتحدة المركز الأول تليها ألمانيا ثم المملكة المتحدة واليابان وفرنسا وسويسرا وأستراليا والسويد والدنمارك وكندا.
rdf:langString Měkká síla, měkká moc nebo anglicky soft power je termín, který v politice (a zejména v mezinárodní politice) označuje schopnost spíše být přitažlivý a kooptovat než donucovat (v kontrastu k tvrdé síle). Měkká síla tedy znamená schopnost formovat preference ostatních prostřednictvím sympatie a přitažlivosti. Charakteristickým rysem měkké síly je, že není donucovací; zahrnuje kulturu, politické hodnoty a zahraniční politiku. Termín zavedl Joseph Nye z Harvardovy univerzity. V roce 2012 vysvětlil, že s měkkou mocí „nejlepší propaganda je žádná propaganda“ a dále že během informačního věku je „důvěryhodnost nejvzácnějším zdrojem“. Nye tento výraz popularizoval ve své knize Bound to Lead: The Changing Nature of American Power z roku 1990. Tam napsal: „Když jedna země přiměje ostatní země, aby chtěly to, co sama chce, lze to nazvat kooptivní neboli měkkou mocí na rozdíl od tvrdé neboli přikazující moci nakázat ostatním, aby dělali, co tato země chce“. Koncept měkké moci Nye dále rozvinul ve své knize Soft Power: The Means to Success in World Politics z roku 2004. Analytici a státníci pak začali tento pojem používat v mezinárodních záležitostech. Soft Power 30, výroční index zveřejňovaný společnostmi Portland Communications a USC Center on Public Diplomacy, zařadil v roce 2019 na první místo v oblasti měkké síly Francii. Mezi další přední země v této oblasti patří Spojené království, Německo, Švédsko, Spojené státy, Švýcarsko, Kanada, Japonsko, Austrálie, Nizozemsko a Itálie. Report Elcano Global Presence Report hodnotí Evropskou unii jako nejlepší z hlediska měkké síly, když je považována za jeden celek, a USA řadí na první místo mezi suverénními státy.
rdf:langString Milda povo aŭ mola povo estas fakvorto uzata en internaciaj rilatoj por priskribi la kapablon de politika aganto, kiel ekzemple ŝtato, influi la agojn aŭ interesojn de aliaj agantoj per ne nur diplomatiaj, sed ankaŭ kulturaj kaj ideologiaj rimedoj. Ĝi estas klara alternativo kontraŭ la eblo plenumi celojn per la elturniĝo al perfortaj rimedoj kiel milito, diktaturo ktp. Alie ĝi povas esti sistemo por atingi samajn celojn ŝajnigante mildecon. Uzado de amaskomunikiloj povas esti grava ingredienco de milda povo. Laŭ la indekso "Soft Power 30" publikigita en 2017, Francio estis unua loko, sekvata de Britio . Ekzemploj en daŭriga praktiko fare de iuj eŭropaj potencoj estas eksterlandaj filioj de kulturaj institucioj, kaj inter ili la British Council de Unuiĝinta Reĝlando, Alliance Française kaj Institut français de Francio, Goethe-Institut de Germanio, kaj Instituto Cervantes de Hispanio.
rdf:langString Poder blando es un término usado en relaciones internacionales para describir la capacidad de un actor político, como por ejemplo un Estado, para incidir en las acciones o intereses de otros actores valiéndose de medios culturales e ideológicos, con el complemento de medios diplomáticos. El término fue acuñado por el profesor de la Universidad de Harvard Joseph Nye en su libro de 1990 Bound to Lead: The Changing Nature of American Power, que luego desarrollaría en 2004 en Soft Power: The Means to Success in World Politics. El valor del término en cuanto concepto o teoría política ha sido bastante discutido, a pesar de haber sido ampliamente utilizado como forma de diferenciar el poder sutil de la cultura o de las ideas, frente a formas más coercitivas de ejercer presión, también llamadas poder duro, como por ejemplo la acción militar, o como las presiones y condicionamientos de tipo económico. Para Nye, el poder es la habilidad para influenciar el comportamiento de otros y obtener los resultados que se desean.Existen diversas formas para lograr esto: coaccionarlos con tratados; se puede inducir con pagos; atraerlos y cooptarlos para que quieran lo que tú quieres.Este Poder blando -lograr que otros quieran los resultados que deseas- cooptar a las personas en lugar de coaccionar,​ puede ser contrastado con poder duro; es el uso de coacción y pagos.Poder Blando puede ser utilizado por estados pero también por actores en política internacional, como ONG o instituciones internacionales.​ También es considerado “la segunda cara del poder” que indirectamente permite obtener los resultados deseados.El poder Blando de un país, de acuerdo a Nye, descansa en tres recursos:“Cultura (en lugares que son atractivos a otros), valores políticos y políticas exteriores (cuando otros los ven como legítimos y que tienen autoridad moral)​“Una nación puede obtener los resultados que quiere en política mundial porque otros países —admirando sus valores, emulando su ejemplo, aspirando a su nivel de prosperidad y apertura— quieren seguirlo. En este sentido, también es importante establecer el programa y atraer a otros en política internacional, no solo forzarlos a cambiar por amenazas militares, fuerza o sanciones económicas. Este poder blando —lograr que otros quieran los resultados que tú deseas— coopta a las personas en lugar de coaccionar.​Los recursos del poder blando son activos que producen atracción que a menudo dirige a aquiescencia. Nye afirma que “La seducción siempre es más efectiva que la coacción, y valores como la democracia, derechos humanos y oportunidades individuales son profundamente seductoras”.​ Angelo Codevilla, observa que con frecuencia un aspecto esencial que se pasa por alto es que diferentes partes de la población son atraídas o repelidas por diferentes factores, ideas, imágenes, prospectos.​ Poder blando es obstaculizado por políticas, cultura, o valores que repelen en lugar de atraer. En su libro, Nye discute que el poder blando es un instrumento más complicado para ejercer para los gobiernos por dos razones: muchos de sus recursos vitales están fuera del control de los gobiernos y el poder blando tiende a “trabajar indirectamente formando el entorno para la política, y algunas veces toma años producir los resultados esperados.​ El libro identifica, tres amplias categorías de poder blando: “cultura”, “valores políticos” y “políticas”.En “The future of Power” (2011) Nye reitera que el poder blando es descriptivo, en lugar de un concepto normativo.​ Por lo tanto, el poder blando puede ser manejado por propósitos infames. “Hitler, Stalin y Mao poseían un gran poder blando en los ojos de sus seguidores. No es necesariamente mejor torcer mentes que torcer brazos. Nye también afirma que el poder blando no contradice la teoría realista de RI. “Poder blando no es una forma idealista o liberal, simplemente es una forma de poder, una forma de obtener los resultados esperados”.​
rdf:langString Soft Power, im Deutschen auch als weiche Macht bezeichnet, ist ein von Joseph Nye geprägter politikwissenschaftlicher Begriff, der die politische Machtausübung (insbesondere die Einflussnahme in den internationalen Beziehungen) auf Grundlage kultureller Attraktivität, der Ideologie und auch mit Hilfe Internationaler Institutionen beschreibt. Zentrales Merkmal der Soft Power ist die Machtausübung durch die Beeinflussung der Ziele politischer Akteure, ohne dass dazu (wirtschaftliche) Anreize oder (militärische) Bedrohungen eingesetzt werden.
rdf:langString Le soft power (traduisible en français par la « manière douce » ou le « pouvoir de convaincre ») est un concept utilisé en relations internationales. Développé par le professeur américain Joseph Nye, il a été repris par de nombreux dirigeants politiques. Colin Powell l'a employé au Forum économique mondial en 2003 pour décrire la capacité d'un acteur politique — État, firme multinationale, ONG, institution internationale (comme l'ONU ou le FMI), voire réseau de citoyens (comme le mouvement altermondialiste) — d'influencer indirectement le comportement d'un autre acteur ou influencer la définition par cet autre acteur de ses propres intérêts, tout à travers des moyens non coercitifs (structurels, culturels ou idéologiques). Si le concept a été développé aux États-Unis vers 1990, la notion est née au XIXe siècle au Royaume-Uni. C'est, en partie, à travers la culture britannique, sa littérature (Shakespeare, les enquêtes de Sherlock Holmes, Lewis Carroll et Alice au pays des merveilles) ou, par l'adoption par de nombreux pays, de normes comme les notions de fair play et d'amateurisme (que l'on doit à Thomas Arnold, un préfet des études du collège de Rugby), que le Royaume-Uni a pu exercer au XIXe siècle et au début du XXe une forte influence.
rdf:langString In politics (and particularly in international politics), soft power is the ability to co-opt rather than coerce (contrast hard power). In other words, soft power involves shaping the preferences of others through appeal and attraction. A defining feature of soft power is that it is non-coercive; the currency of soft power includes culture, political values, and foreign policies. In 2012, Joseph Nye of Harvard University explained that with soft power, "the best propaganda is not propaganda", further explaining that during the Information Age, "credibility is the scarcest resource". Nye popularised the term in his 1990 book, Bound to Lead: The Changing Nature of American Power. In this book he wrote: "when one country gets other countries to want what it wants might be called co-optive or soft power in contrast with the hard or command power of ordering others to do what it wants". He further developed the concept in his 2004 book, Soft Power: The Means to Success in World Politics.
rdf:langString Kekuasaan lunak adalah konsep yang dikembangkan oleh Joseph Nye dari Universitas Harvard untuk menyebut kemampuan menarik perhatian dan menyertai dengan cara selain koersi, persuasi menggunakan paksaan atau memberi uang. Kekuasaan lunak adalah kemampuan mengubah pilihan orang lain dengan cara membujuk dan menarik perhatian. Kekuasaan lunak bersifat non-koersif. Hal-hal yang dipertimbangkan dalam kekuasaan lunak adalah budaya, nilai politik, dan kebijakan luar negeri. Belakangan ini, istilah ini juga dipakai untuk menyebut perubahan opini masyarakat melalui saluran yang kurang transparan dan lobi melalui organisasi politik dan non-politik besar. Pada tahun 2012, Nye menjelaskan bahwa dengan kekuasaan lunak, "propaganda terbaik bukanlah propaganda." Menurutnya, pada Zaman Informasi, "kredibilitas menjadi sumber daya yang paling langka." Joseph Nye menciptakan istilah ini dalam bukunya yang terbit tahun 1990, Bound to Lead: The Changing Nature of American Power. Menurutnya, ketika sebuah negara berhasil membujuk negara lain untuk memiliki keinginan yang sama, negara tersebut tergolong kooptif atau memiliki kekuasaan lunak, berbeda dengan kekuasaan keras yang memaksa negara lain untuk memiliki keinginan yang sama. Ia mengembangkan kembali konsep ini dalam bukunya, Soft Power: The Means to Success in World Politics (2004). Istilah ini telah digunakan secara luas dalam hubungan luar negeri oleh para analis dan negarawan. Misalnya, Menteri Pertahanan Amerika Serikat Robert Gates berpendapat bahwa kekuasaan lunak Amerika Serikat dapat diperbaiki dengan "meningkatkan secara drastis anggaran instrumen sipil keamanan nasional, yaitu diplomasi, , bantuan luar negeri, aksi sipil, dan rekonstruksi dan pembangunan ekonomi." Pada tahun 2011, ketika Xi Jinping hendak menggantikan Hu Jintao, Komite Pusat Partai Komunis Tiongkok ke-17 mengadakan rapat pleno khusus untuk membahas budaya. Komunike terakhirnya menyatakan bahwa tujuan nasional Tiongkok adalah "membangun negara kita sebagai negara adikuasa di bidang budaya sosialis." Tahun 2014, Xi mengumumkan bahwa kekuasaan lunak Tiongkok harus ditingkatkan, memperbaiki citra Tiongkok, dan menyampaikan pesan Tiongkok secara lebih baik ke seluruh dunia. Menurut laporan Soft Power World Rankings tahun 2015 dari , , dan Facebook, Britania Raya menempati peringkat pertama sebagai negara berkekuasaan lunak terbaik, diikuti Jerman, Amerika Serikat, Prancis, Kanada, Australia, Swiss, Jepang, Swedia, dan Belanda. Menurut Monocle Soft Power Survey 2014, Amerika Serikat menempati peringkat pertama. Elcano Global Presence Report menempatkan Uni Eropa secara keseluruhan dan Amerika Serikat secara spesifik di posisi pertama. Laporan tersebut juga menempatkan Tiongkok, Rusia, Spanyol, dan Italia di sepuluh peringkat teratas.
rdf:langString ソフト・パワー(英: soft power)とは、国家が軍事力や経済力などの対外的な強制力によらず、その国の有する文化や政治的価値観、政策の魅力などに対する支持や理解、共感を得ることにより、国際社会からの信頼や、発言力を獲得し得る力のことである。対義語はハード・パワー。 「価値観外交」も参照
rdf:langString 소프트 파워(soft power) 또는 연성 권력(軟性權力)은 하버드 대학교의 조지프 나이가 고안한 개념으로, 설득의 수단으로서 돈이나 권력 등의 강요가 아닌 매력을 통해 얻을 수 있는 능력을 말한다. 소프트파워의 중요한 특징은 비강제적이라는 것이다. 나이는 1990년에 출간한 《주도국일 수밖에 없는 미국: 미국 국력의 변화하는 본질》(Bound to Lead:The Changing Nature of American Power)이라는 서적에서 이 용어를 만들어냈다. 그는 더 나아가 2004년에 출간한 Soft Power: The Means to Success in World Politics에서 이 개념을 발전시켰다. 2012년 나이는 소프트파워를 '최고의 선전은 선전이 아니다.(The best propaganda is not propaganda.)'라고 언급하며 정보화시대에는 '신뢰가 가장 희소한 자원(Credibility is the scarcest resource.)'이라고 설명했다. 나이는 1990년 저서 Bound to Lead에서 이 용어를 대중화했다. 그는 이 책에서 "한 나라가 다른 나라들로 하여금 자신들이 원하는 것을 원하게 할 때, 다른 나라들에게 그들이 원하는 것을 하라고 명령하는 하드 파워나 명령권력과는 대조적으로, 공동 선택권 또는 소프트 파워라고 불릴 수 있다"고 썼다. 그는 2004년 저서 소프트 파워에서 이 개념을 더욱 발전시켰다. 세계 정치에서 성공을 위한 수단 분석가들과 정치인들은 그 용어를 국제 문제에 널리 사용하였다. 예를 들어, 2007년 로버트 게이츠 국방장관(2006-2011년 재임)은 "외교, 전략적 커뮤니케이션, 대외 지원, 시민 행동 및 경제 재건과 개발 등 국가 안보의 민간 기구에 대한 지출의 급격한 증가"를 통해 미국의 소프트 파워를 강화할 필요성을 언급했다. 2011년 중국 공산당 제17차 중앙위원회는 시진핑 주석이 후진타오 총서기의 집권을 준비하면서 문화 문제에 전원회의를 열었고, 최종 선언문을 통해 "사회주의 문화 강국으로 우리 나라를 건설하겠다"는 국가적 목표로 선포했다. 그리고 2014년에 시 주석은 "우리는 중국의 소프트 파워를 높이고, 좋은 중국 이야기를 들려주며, 중국의 메시지를 세계에 더 잘 전달해야 한다."라고 발표했다. 포틀랜드 커뮤니케이션스와 USC 공공외교센터가 2018년 발표한 연례 지수인 소프트 파워 30은 영국이 소프트 파워에서 가장 앞서가는 주권 국가로 꼽혔다. 소프트 파워의 다른 주요 국가로는 프랑스, 독일, 미국, 일본, 캐나다, 스위스, 스웨덴, 네덜란드, 호주, 덴마크가 있다. 2016/17년 단일 소프트 파워 설문조사는 미국을 소프트 파워의 선두 국가로 선정했다. 소프트 파워 30과 모노클은 모두 프랑스가 2019년에 1위를 차지했다. Elcano Global Presence Report는 전체적으로 볼 때 유럽 연합이 부드러운 존재에 대해 가장 높은 점수를 매기고, 미국을 주권 국가 중 1위로 평가한다.
rdf:langString Soft power (traducibile in italiano con potere dolce o potere convincitivo) è un termine utilizzato nella teoria delle relazioni internazionali per descrivere l'abilità di un potere politico di persuadere, convincere, attrarre e cooptare, tramite risorse intangibili quali "cultura, valori e istituzioni della politica". Il termine è stato coniato al principio degli anni novanta da Joseph S. Nye, Jr., della Harvard Kennedy School of Government. Nye partiva dall'idea che a dominare l'atlante geopolitico nel mondo globalizzato debba essere non lo scontro di civiltà, ma un complesso meccanismo di interdipendenze (appunto, il potere dolce), attraverso cui gli Stati Uniti potessero migliorare la propria immagine internazionale e rafforzare il proprio potere, in contrapposizione all'esercizio dell'hard power (potere duro, o coercitivo), e della conseguente dispendiosa ricerca di nuovi e costosi sistemi d'arma.
rdf:langString Мя́гкая си́ла (англ. soft power; чаще встречающийся перевод — «мягкая сила», хотя автор этого термина Дж. Най, введший его во второй половине 1980-х годов, имел в виду в первую очередь «мягкую власть») — форма политической власти, предполагающая способность кого-либо добиваться от кого-либо желаемых результатов на основе добровольного участия, симпатии и привлекательности, в отличие от «жёсткой силы», которая подразумевает принуждение. По словам введшего этот термин американского политолога Джозефа Ная, язык и культура страны — это «мягкая сила», которая играет ключевую роль в международных отношениях, влияя напрямую, или косвенно, на мировую политику и деловые связи.
rdf:langString Soft power, także miękka siła – zdolność narodu czy kraju do pozyskiwania sojuszników i zdobywania wpływów dzięki atrakcyjności własnej kultury, polityki czy ideałów politycznych. Twórca pojęcia, Joseph Nye, określa soft power jako subtelne sprawianie, by inni chcieli tego samego wskutek niewymuszonego wyboru. Podstawą tego pojęcia jest – zaobserwowane przez jego twórcę – zjawisko, w którym państwa mogą osiągać swoje cele w polityce międzynarodowej poprzez sam fakt, że inne państwa szanują ich wartości, dokonania czy kulturę i mają aspirację, by np. osiągnąć podobny poziom rozwoju, dobrobytu czy otwartości obywateli. Soft power polega na wykorzystaniu atrakcyjności i siły przyciągania dzielonych wspólnych wartości jako narzędzia perswazji. Soft power charakteryzuje się budowaniem percepcji słuszności pewnych idei oraz budowaniem chęci innych aktorów do wkładu w ich urzeczywistnienie.
rdf:langString Soft power (em português, poder brando, poder de convencimento ou poder suave) é uma expressão usada na teoria das relações internacionais para descrever a habilidade de um corpo político — um Estado, por exemplo — para influenciar indiretamente o comportamento ou interesses de outros corpos políticos por meios culturais ou ideológicos. O termo foi usado pela primeira vez pelo professor de Harvard Joseph Nye, no final dos anos 1980. Ele desenvolveu o conceito em seu livro de 2004, Soft Power: The Means to Success in World Politics (em português, "Soft Power: Os meios para o sucesso na política mundial"). Embora sua utilidade como teoria descritiva tenha sido contestada, a expressão soft power entrou, desde então, no discurso político como uma maneira de distinguir os efeitos sutis de culturas, valores e ideias no comportamento de outros. Nas palavras de Nye, "O conceito básico de poder é a capacidade de influenciar os outros para que façam o que você quer. Basicamente, há três maneiras de se fazer isto: uma delas é ameaçá-los com porretes; a segunda é recompensá-los com cenouras; e a terceira é atraí-los ou cooptá-los para que queiram o mesmo que você. Se você conseguir atrair os outros, de modo que queiram o que você quer, vai ter que gastar muito menos em cenouras e porretes." Essa terceira maneira de fazer com que os outros façam aquilo que lhe interessa seria, portanto, o soft power — que contrasta com o hard power, que historicamente tem sido a medida realista predominante do poder de um país, baseada em quantitativos, como o tamanho de população, do equipamento militar ou do PIB do país. Mas a disponibilidade de tais recursos nem sempre produz os resultados desejados, como os Estados Unidos descobriram na Guerra do Vietnã. O sucesso do soft power depende grandemente da reputação do "ator" na comunidade internacional, e também do fluxo de informações entre atores. Nas relações internacionais, o soft power é em geral associado à ascensão da globalização e do neoliberalismo.
rdf:langString Mjuk makt är ett begrepp som beskriver förmågan att genom attraktionskraft förändra någons beslut, snarare än genom tvång, rå styrka eller ekonomisk ersättning. Konceptet är utvecklat av Harvardprofessorn . Det har på senare tid (2010-talet) fått förnyad aktualitet i förklaringsmodeller runt internationella konflikter i . Nye förklarade själv 2012 att "den bästa propagandan är inte propaganda" och förtydligade att "trovärdighet är [i informationsåldern] en sällsynt råvara".
rdf:langString 软实力(英語:soft power),是指在国际关系中,一个国家所具有的除经济及军事外的第三方面实力,主要是文化、价值观、意识形态及民意等方面的影响力。此詞彙由美国哈佛大学教授約瑟夫·奈爾提出,根據其說法,硬实力是一国利用其军事力量和经济实力强迫或收买其他国家的能力,软实力则是“一国透过吸引和说服别国服从你的目标从而使你得到自己想要的东西的能力”。约瑟夫·奈尔教授认为一个国家的软实力主要存在于三种资源中:“文化(在能对他国产生吸引力的地方起作用)、政治价值观(当这个国家在国内外努力实践这些价值观时)及外交政策(当政策需被认为合法且具有道德威信时)”。美国学者尼古拉斯·欧维纳则认为:“军事以外的影响力都是软实力,包括意识形态和政治价值的吸引力、文化感召力等。”《论语》季氏篇夫子曰:“远人不服,则修文德以来之”,“文德”即是软实力。类似的概念有巧实力等。
rdf:langString М'яка сила (англ. soft power — можна перекласти м'яка сила, м'яка влада, м'яка міць) — концепція, розвинена Джозефом Най для опису можливості отримати бажане через кооптацію (співробітництво) і привабливість на відміну від «твердої сили», тобто застосування примусових заходів або прямої оплати.
xsd:nonNegativeInteger 127218

data from the linked data cloud