Sixteen Kingdoms

http://dbpedia.org/resource/Sixteen_Kingdoms an entity of type: Thing

五胡十六国時代(ごこじゅうろっこくじだい)は、中国の時代区分のひとつ。304年の漢(前趙)の興起から、439年の北魏による華北統一までを指す。五胡十六国(ごこじゅうろっこく)は、当時、中国華北に分立興亡した民族・国家の総称である。十六国とは北魏末期の史官の崔鴻が私撰した『十六国春秋』に基づくものであり、実際の国の数は16を超える。 後漢末期から北方遊牧民族の北方辺境への移住が進んでいたが、西晋の八王の乱において諸侯がその軍事力を利用したため力をつけ、永嘉の乱でそれを爆発させた。 rdf:langString
오호 십육국 시대(五胡十六國時代: 301년 ~ 439년)는 삼국시대 이후 한족들이 건국한 서진(西晉)이 북방 이민족들의 침략과 정복에 쇠퇴하기 시작한 후, 다섯의 이민족을 비롯한 16개의 국가가 회수(淮水) 일대와 화북을 정복하여 여러 나라를 세우며 난립하던 시대를 말한다. 구체적으로는 전량(前涼: 301 ~ 379)이 건국된 301년부터 선비족 탁발씨 북위(北魏: 386 ~ 534)가 화북을 정복 통일한 439년까지를 가리킨다. rdf:langString
Szesnaście Królestw (chiń. upr. 十六国; chiń. trad. 十六國; pinyin Shíliù guó; Wade-Giles Shih-liu-kuo) – epoka historii Chin trwająca od roku 304 do 439, w trakcie której ich część północna była podzielona na rywalizujące ze sobą krótkotrwałe państwa, rządzone niemal wyłącznie przez dynastie obcego pochodzenia. rdf:langString
Zestien Koninkrijken of Zestien Staten (volledig: de Zestien Koninkrijken van de vijf volkeren uit het noorden en het westen) is in de traditionele Chinese historiografie de naam voor Noord-China gedurende de periode 304-439. Toen was dat gebied verdeeld in een aantal staten die (merendeels) waren gesticht door niet-Chinese ruiternomaden. Zij waren verwant aan de huidige Mongolen, Tibetanen en Turkse volkeren. In de officiële dynastieke geschiedenis werd deze periode niet apart beschreven, maar volgde op de Jin-dynastie (265-420) direct de periode van de Zuidelijke en de Noordelijke Dynastieën (420-589). rdf:langString
五胡十六国(304年-439年),是中国历史上的一段时期。該時期自304年劉淵及李雄分別建立漢趙及成汉起至439年北魏拓跋燾(太武帝)灭北凉為止。範圍大致上涵蓋華北、蜀地、遼東,最遠可達漠北、江淮及西域。在入主中原眾多民族中,以匈奴、羯、鮮卑、羌及氐為主,統稱五胡。他們在這個範圍內相继建立許多國家,而北魏史學家崔鴻以其中十六個國家撰写《十六国春秋》(五凉、四燕、三秦、二赵,成漢、胡夏为十六國),於是後世史學家稱這時期为「五胡十六国」。 在西晉時期,五胡居於西晉北方、西方的邊陲地區,對晉王朝呈現半包圍局面。由於晉廷的腐敗,五胡在八王之亂後紛紛舉兵,史稱五胡乱华。在西晉滅亡後,華北地區战火纷飞,掠奪與屠殺不斷。经济受到嚴重摧毀,影响中華的民族、文化、政治、军事等发展走向。永嘉之亂帶給人民巨大痛苦,大多逃難到涼州、遼東以及江南地區,使這些地區的經濟文化漸漸繁榮。在諸國混戰期間,前秦宣昭帝苻堅一度統一華北,但在南征東晉時,於淝水之戰慘敗。其後各族於關東及空虛的關中叛變,加上東晉北伐,前秦全面崩潰,北方再度混亂。北魏立國後,經過道武帝拓跋珪、明元帝拓跋嗣及太武帝拓跋燾的經營,最後於439年統一華北,進入南北朝時期。 rdf:langString
Період шістнадцяти держав (кит. 十六国, пін. Shíliùguó, Шилю ґо) — період китайської історії з 304 до 439 року. Розпочався з повалення династії Західна Цзінь у північному Китаї, завершився встановленням сталого панування династії Північна Вей, яка підкорила усю північ країни, знищивши останні з цих царств. Змінився періодом за назвою Південні та Північні династії. rdf:langString
كانت الممالك الستة عشر أو كما هو أقل شيوعًا الدول الستة عشر عبارة عن مجموعة من الدول المتعددة ذات السيادة التي لم تدم طويلاً والتي كانت موجودة في والمناطق المجاورة لها في الفترة من عام 304 حتى عام 439 ميلادية بعد انسحاب إلى وقبل تأسيس . ويرجع أصل المصطلح بالأساس إلى في السجلات التاريخية المفقودة، (حوليات الربيع والخريف للمالك الستة عشر) وقد اقتصرت على ستة عشر مملكة في هذا العصر، وهي دول . وجرى توسيع المصطلح ليشمل جميع الدول ذات السيادة من 304 إلى 439. وهذه ليست كلها موجودة خلال الفترة بأكملها. وسيتم سرد كل حكام الممالك في المقالات التالية ذات الصلة. rdf:langString
El període dels Setze Regnes a la Xina (xinès tradicional: 十六國; xinès simplificat: 十六国; pinyin: Shíliù Guó), fou una sèrie de nombrosos i efímers regnes establerts al nord de la Xina i regions properes entre el 304 i el 439, quan la dinastia Jin es va retirar al sud de la Xina. El terme fou introduït per al llibre Shiliuguo Chunqiu (Annals de primavera i tardor dels setze regnes) i limitat només als 16 regnes d'aquesta era, concretament els estats de Han Zhao, Zhao posteriors, Cheng Han, , , , , , Yan anteriors, Yan posteriors, , , Qin anteriors, Qin posteriors i i . El terme s'ha ampliat per incloure a totes les sobiranies del 304 fins al 439. No tots aquest estats van existir durant aquest període. rdf:langString
Šestnáct států je tradiční označení pro krátce trvající státy existující v severní Číně v letech 304–439. Na přelomu 3. a 4. století došlo v občanské válce, tzv. , k oslabení moci čínské říše Ťin a vůdcové vzbouřeného nečínského obyvatelstva, tzv. , zabrali sever Číny. Jejich státy měli vesměs jen krátké trvání, průběžně vznikaly a zanikaly v urputných bojích mezi sebou i s Číňany. Šestnáct států proto bylo jedním z nejchaotičtějších období čínské historie. Neustávající válčení a nestabilita skončily ve 30. letech 5. století, kdy severní Čínu sjednotila říše . rdf:langString
Τα Δεκαέξι Βασίλεια (απλοποιημένα κινεζικά: 十六国; παραδοσιακά κινεζικά: 十六國; πίνγιν: Shíliù Guó), σπανιότερα τα Δεκαέξι Κράτη, ήταν μια χαοτική περίοδος στην κινεζική ιστορία από το 304 έως το 439 μ.Χ., όταν η πολιτική τάξη της βόρειας Κίνας διασπάστηκε σε μια σειρά βραχύβιων δυναστεικών κρατών, τα περισσότερα από τα οποία ιδρύθηκαν από τους «πέντε βαρβάρους», μη κινέζικους λαούς που είχαν εγκατασταθεί στη βόρεια και δυτική Κίνα κατά τους προηγούμενους αιώνες και συμμετείχαν στην ανατροπή της Δυτικής Τζιν δυναστείας στις αρχές του 4ου αιώνα. Τα βασίλεια που ιδρύθηκαν από τους εθνοτικούς Σιόνγκνου, , Ντι, Τζιε, Τσιανγκ, καθώς και Κινέζους και άλλες εθνικότητες, πήραν κινεζικά δυναστικά ονόματα, και πολέμησαν μεταξύ τους και την ανατολική δυναστεία Τζιν, η οποία διαδέχθηκε το Δυτικό Τζιν και rdf:langString
Sechzehn Reiche (chinesisch 十六國 / 十六国, Pinyin shíliù guó) ist der Name einer Periode der chinesischen Geschichte. Sie begann mit dem Jahr 304 mit der Errichtung des Königreichs Han-Zhao und endete mit der Vernichtung des Staates Nördliche Liang durch die Nördliche Wei-Dynastie im Jahre 439. In dieser Zeit herrschten in Nord- und Zentralchina kurz hintereinander die namengebenden 16 Reiche, die einander bekämpften und ablösten. Die meisten dieser Staaten wurden von Minderheitenvölkern wie zum Beispiel den Xiongnu gegründet, weswegen die Periode auch als die Sechzehn Reiche der fünf Barbaren (五胡十六国) bezeichnet wird. Zur gleichen Zeit herrschte in Südchina die Östliche Jin-Dynastie. Die über 100 Jahre andauernden Wirren hatten das ehemalige Zentralland der chinesischen Kultur – den unteren un rdf:langString
La Dek ses Regnoj (en tradicia ĉina: 十六國, en simpligita ĉina: 十六国, en pinĝino: Shíliù Guó, en Wade-Giles: Shih2liu4 Kuo2), aŭ ankaŭ la Dek ses Ŝtatoj, kio estus la plej ĝusta traduko de la ĉinlingva nomo, estis multnombra aro de malgrandaj sendependaj ŝtatoj en la teritorio de Ĉinio kaj en apudaj areoj el la jaro 304 ĝis 439 post la retiriĝo de la dinastio Jin al la sudo de Ĉinio kaj antaŭ la establado de la Nordaj Dinastioj. Origine, la termino estis enkondukita la unuan fojon fare de Cui Hong en la perdita historia registro Ŝiliuguo Ĉunqiu (Analoj de la printempoj kaj aŭtunoj de la Dek ses Regnoj), kaj ĝi aludis limige al la Dek ses Regnoj de tiu epoko, kiuj estas la jenaj: Hanĉao (漢趙, 304-329), posta Ĉao (後趙, 319-351), Ĉ'ênghan (成漢, 303-349), antaŭa Liango (前涼, 320-376), posta Liango (後 rdf:langString
Los Dieciséis Reinos (en en chino tradicional, 十六國; en chino simplificado, 十六国; pinyin, Shíliù Guó; Wade-Giles, Shih2liu4 Kuo2), o menos habitualmente llamados los Dieciséis Estados, que sería la traducción más exacta del nombre chino, fueron un conjunto numeroso de pequeños Estados soberanos en el territorio de China y en las áreas colindantes desde 304 hasta 439 después de la retirada de la dinastía Jin al sur de China y antes del establecimiento de las Dinastías Septentrionales. Originalmente, el término fue introducido por primera vez por en el extraviado registro histórico (Anales de las primaveras y los otoños de los Dieciséis Reinos), y restringidos a los dieciséis reinos de esta era, que eran los siguientes: (漢趙, 304-329), (後趙, 319-351), (成漢, 303-349), (前涼, 320-376), (後涼, 38 rdf:langString
Txinako historiografian, Hamasei Erresumak (txinera tradizionalez: 十六國; txinera sinplifikatuz: 十六国; pinyinez: Shíliù Guó; : Sap6luk6 gwok3) iparraldeko Txinan Jin dinastiaren ondorengoa izan zen eta iparraldeko dinastien aurrekaria. 304 eta 439 artean, eskualdean bata bestearen atzetik zenbait estatu sortu zuten. Horietako askok edo bost barbaroek sortu zituzten, hau da, aurreko mendeetan eskualderantz ailegatu ziren herri nomadek. rdf:langString
Les Seize Royaumes (chinois simplifié : 十六国 ; chinois traditionnel : 十六國 ; pinyin : Shíliù Guó), nommé par les Chinois seize pays/royaumes des Cinq barbares (chinois simplifié : 五胡十六国 ; pinyin : wǔhú shíliù guó), étaient un ensemble de royaumes à la durée de vie très courte qui ont été fondés en Chine du Nord de 304 à 439, entre la retraite de la dynastie Jin vers le Sud et l’établissement de la dynastie des Wei du Nord, qui marque le passage dans la période des dynasties du Nord et du Sud (420-589). rdf:langString
Zaman Enam Belas Negara (Hanzi: 五胡十六國, hanyu pinyin: wuhu shiliuguo) (304 - 469) sering juga disebut sebagai Zaman Lima Negara Barbar dan Enam Belas Negara adalah sebuah zaman di mana Tiongkok terpecah belah ke dalam 16 negara kecil-kecil yang masing-masing menuntut sebagai penerus Dinasti Jin sebelumnya. Wu Hu atau lima Hu adalah suku-suku asing yang sebelumnya tidak termasuk dan diperhitungkan sebagai entitas nasional Tiongkok sehingga disebut sebagai negara barbar. rdf:langString
The Sixteen Kingdoms (simplified Chinese: 十六国; traditional Chinese: 十六國; pinyin: Shíliù Guó), less commonly the Sixteen States, was a chaotic period in Chinese history from AD 304 to 439 when northern China fragmented into a series of short-lived dynastic states. The majority of these states were founded by the "Five Barbarians", non-Han peoples who had settled in northern and western China during the preceding centuries, and had launched a series of rebellions and invasions against the Western Jin dynasty in the early 4th century. However, several of the states were founded by the Han people, and all of the states—whether ruled by Xiongnu, Xianbei, Di, Jie, Qiang, Han, or others—took on Han-style dynastic names. The states frequently fought against both one another and the Eastern Jin dyn rdf:langString
I Sedici Regni, o meno comunemente I Sedici Stati, furono un insieme di regni di breve durata fondati in Cina dal 304 al 439, fra la caduta della dinastia Jìn e l'avvento delle Dinastie del Nord e del Sud. rdf:langString
De sexton kungadömena eller De sexton staterna eller De sexton barbariska staterna (五胡十六国; Wǔhú Shíliùguó五胡十六国) är benämningen på tiden mellan år 304 och 439 i Kinas historia då norra Kina till stor del styrdes av icke-Hankineser såsom Di, Jie, Qiang Xianbei och Xiongnu. Dessa fem folkgrupper benämndes som Fem barbarer. Perioden överlappar delvis Jindynastin, Liu Song och De sydliga och nordliga dynastierna. De sexton riken som namnet syftar på var: Även andra riken som existerade under denna period räknas till dynastin såsom: * Dai * Västra Yan * Ran Wei * Di-Wei * Qiuchi rdf:langString
Os Dezesseis Reinos (português brasileiro) ou Dezasseis Reinos (português europeu) (chinês tradicional: 十六國; chinês simplificado: 十六国; pinyin: Shíliù Guó), ou menos habitualmente chamado de Dezesseis Estados, que seria a tradução mais exacta do nome chinês, foram um conjunto numeroso de pequenos estados soberanos no território da China e nas áreas co-limitantes desde o ano 304 até 439 após a retirada da dinastia Jin do sul de China e antes do estabelecimento das Dinastias do Sul. Originalmente, o termo foi introduzido pela primeira vez por no perdido registro histórico (Anais das Primaveras e os Outonos dos Dezesseis Reinos), e restringidos aos Dezesseis reinos desta era, que eram os seguintes: Han Zhao, Zhao posterior, Cheng Han, Liang anterior, Liang posterior, Liang setentrional, Lian rdf:langString
Шестнадцать варварских государств (кит. 十六国, пиньинь: shí liù guó) — конгломерат государств, которые существовали на территории древнего Китая в 304—439 годах, образовавшись после распада Северного Китая. Под варварскими царствами подразумевают Чэн, Северная Хань, Поздняя Чжао, Ранняя Лян, Поздняя Лян, Западная Лян, Северная Лян, Южная Лян, Ранняя Цинь, Поздняя Цинь, Западная Цинь, Ранняя Янь, Поздняя Янь, Северная Янь, Южная Янь, и Ся. rdf:langString
rdf:langString Sixteen Kingdoms
rdf:langString الممالك الستة عشر
rdf:langString Setze Regnes
rdf:langString Šestnáct států
rdf:langString Sechzehn Reiche
rdf:langString Δεκαέξι Βασίλεια
rdf:langString Dek ses regnoj
rdf:langString Dieciséis Reinos
rdf:langString Hamasei Erresumak
rdf:langString Zaman Enam Belas Negara
rdf:langString Seize Royaumes
rdf:langString Sedici regni
rdf:langString 오호 십육국 시대
rdf:langString 五胡十六国時代
rdf:langString Periode van de Zestien Koninkrijken
rdf:langString Szesnaście Królestw
rdf:langString Dezasseis Reinos
rdf:langString Шестнадцать варварских государств
rdf:langString De sexton kungadömena
rdf:langString 五胡十六国
rdf:langString Період шістнадцяти держав
xsd:integer 23736078
xsd:integer 1113068477
rdf:langString center
rdf:langString right
rdf:langString 闐地縣
rdf:langString 高昌郡
rdf:langString Cavalry
rdf:langString Horse
rdf:langString Procession
rdf:langString Infantryman
rdf:langString Mounted warrior
rdf:langString Warrior with shield
rdf:langString horizontal
rdf:langString Terracotta warriors of the Northern Wei dynasty
rdf:langString Terracotta warriors of the Western Jin dynasty (266-316)
rdf:langString Left: Bronze seal conferred by the Han government upon a Southern Xiongnu chieftain who had submitted to the Eastern Han dynasty (25-220). The seal was unearthed in Shangsunjiazhai, Datong Hui and Tu Autonomous County, Qinghai province in 1979. The Southern Xiongnu that settled in modern-day Hexi Corridor and eastern Qinghai during the Eastern Han dynasty were also known as the Lushui Hu and intermixed with the local Qiang. Juqu Mengxun, who seized control of the Northern Liang kingdom in 401 was a Lushui Hu chieftain. Right: An iron sword with a ring-shaped pommel of the Xianbei from the Western Jin dynasty (266-316) unearthed in Meiligaitu Village, Zhuozi County, Ulanqab, Inner Mongolia. During the Western Jin, the Tuoba Xianbei clan settled in modern-day central Inner Mongolia.
rdf:langString center
rdf:langString left
rdf:langString Northern Wei Painted Pottery Warrior with Shield.jpg
rdf:langString Bronze seal of a Xiongnu chief.jpg
rdf:langString Cavalry of Northern Wei 01.jpg
rdf:langString Cavalry of Northern Wei 02.jpg
rdf:langString Cavalry of Northern Wei 06.jpg
rdf:langString Western Jin Iron Sword.jpg
rdf:langString Western Jin cavalry.jpg
rdf:langString Western Jin soldier.jpg
rdf:langString no
rdf:langString Shíliù Guó
rdf:langString Wǔhú Shíliù Guó
rdf:langString 五胡十六国
rdf:langString 十六国
rdf:langString 五胡十六國
rdf:langString 十六國
rdf:langString (170 * 5184 / 3456) round 0
rdf:langString (170 * 864 / 927) round 0
rdf:langString (180 * 2592 / 3888) round 0
rdf:langString (180 * 3456 / 5184) round 0
rdf:langString (180 * 5184 / 3456) round 0
rdf:langString Sapluk gwok
xsd:integer 304
rdf:langString El període dels Setze Regnes a la Xina (xinès tradicional: 十六國; xinès simplificat: 十六国; pinyin: Shíliù Guó), fou una sèrie de nombrosos i efímers regnes establerts al nord de la Xina i regions properes entre el 304 i el 439, quan la dinastia Jin es va retirar al sud de la Xina. El terme fou introduït per al llibre Shiliuguo Chunqiu (Annals de primavera i tardor dels setze regnes) i limitat només als 16 regnes d'aquesta era, concretament els estats de Han Zhao, Zhao posteriors, Cheng Han, , , , , , Yan anteriors, Yan posteriors, , , Qin anteriors, Qin posteriors i i . El terme s'ha ampliat per incloure a totes les sobiranies del 304 fins al 439. No tots aquest estats van existir durant aquest període. Un terme menys usat, el Període dels Setze Regnes representa aquesta època turbulenta del 304 al 439. Gairebé tots els governants dels regnes eren part de l'ètnia Wu Hu i afirmaven ser emperador i (reis). Els Xinesos Han van fundar els següents quatre estats: , , i l'estat de Wei. Sis governants xinesos dels van romandre nominalment sota el govern de la dinastia Jin. La Dinastia Wei del Nord no es compta com un dels Setze Regnes tot i que va ser fundada durant el període.
rdf:langString Šestnáct států je tradiční označení pro krátce trvající státy existující v severní Číně v letech 304–439. Na přelomu 3. a 4. století došlo v občanské válce, tzv. , k oslabení moci čínské říše Ťin a vůdcové vzbouřeného nečínského obyvatelstva, tzv. , zabrali sever Číny. Jejich státy měli vesměs jen krátké trvání, průběžně vznikaly a zanikaly v urputných bojích mezi sebou i s Číňany. Šestnáct států proto bylo jedním z nejchaotičtějších období čínské historie. Neustávající válčení a nestabilita skončily ve 30. letech 5. století, kdy severní Čínu sjednotila říše . Pojem „Šestnáct států“ poprvé použil v 6. století historik v Letopisech Šestnácti států, přičemž z větších množství tehdy existujících útvarů vybral šestnáct nejvýznamnějších, a sice /, , , , , , , , , , , , , , a . Přitom vynechal státy , , , , , , , a též říši Severní Wej. Klasická čínská historiografie nazývala toto období dobou „Šestnácti států a pěti barbarských kmenů“, protože většinu ze států založili náčelníci pocházející z nečínských kmenů, a sice Siungnuů, , , a . Vzhledem k tvrdé konkurenci mezi státy a jejich vnitřní politickou nestabilitou, říše této éry neměly většinou dlouhého trvání. V letech 376–383 říše Raná Čchin severní Čínu nakrátko sjednotila, ale její zhroucení po bitvě u řeky Fej s jihočínskou říší vedlo k ještě většímu politickému rozdrobení. Nová etapa sjednocování začala až ve 20. a 30. letech 5. století, během níž sienpejská říše Severní Wej dobyla celou severní Čínu, čímž období Šestnácti států přešlo v období jižních a severních dynastií.
rdf:langString كانت الممالك الستة عشر أو كما هو أقل شيوعًا الدول الستة عشر عبارة عن مجموعة من الدول المتعددة ذات السيادة التي لم تدم طويلاً والتي كانت موجودة في والمناطق المجاورة لها في الفترة من عام 304 حتى عام 439 ميلادية بعد انسحاب إلى وقبل تأسيس . ويرجع أصل المصطلح بالأساس إلى في السجلات التاريخية المفقودة، (حوليات الربيع والخريف للمالك الستة عشر) وقد اقتصرت على ستة عشر مملكة في هذا العصر، وهي دول . وجرى توسيع المصطلح ليشمل جميع الدول ذات السيادة من 304 إلى 439. وهذه ليست كلها موجودة خلال الفترة بأكملها. ويمثل المصطلح الأقل استخدامًا فترة الممالك الستة عشر هذا العصر المضطرب في الفترة من عام 304 إلى عام 439. وكان معظم حكام المملكة تقريبًا جزءًا من عرق وهناك زعم قائل بأنهم كانوا من الأباطرة (ملوك). لقد أسست أربع دول: . وظل ستة من حكام الصينيين حكامًا شرفيين تحت حكومة أسرة جين. ولا تعد واحدة من الممالك الستة العشر على الرغم من أنها تأسست خلال هذه الفترة. وسيتم سرد كل حكام الممالك في المقالات التالية ذات الصلة.
rdf:langString Τα Δεκαέξι Βασίλεια (απλοποιημένα κινεζικά: 十六国; παραδοσιακά κινεζικά: 十六國; πίνγιν: Shíliù Guó), σπανιότερα τα Δεκαέξι Κράτη, ήταν μια χαοτική περίοδος στην κινεζική ιστορία από το 304 έως το 439 μ.Χ., όταν η πολιτική τάξη της βόρειας Κίνας διασπάστηκε σε μια σειρά βραχύβιων δυναστεικών κρατών, τα περισσότερα από τα οποία ιδρύθηκαν από τους «πέντε βαρβάρους», μη κινέζικους λαούς που είχαν εγκατασταθεί στη βόρεια και δυτική Κίνα κατά τους προηγούμενους αιώνες και συμμετείχαν στην ανατροπή της Δυτικής Τζιν δυναστείας στις αρχές του 4ου αιώνα. Τα βασίλεια που ιδρύθηκαν από τους εθνοτικούς Σιόνγκνου, , Ντι, Τζιε, Τσιανγκ, καθώς και Κινέζους και άλλες εθνικότητες, πήραν κινεζικά δυναστικά ονόματα, και πολέμησαν μεταξύ τους και την ανατολική δυναστεία Τζιν, η οποία διαδέχθηκε το Δυτικό Τζιν και κυβέρνησε τη νότια Κίνα . Η περίοδος έληξε με την ενοποίηση της βόρειας Κίνας στις αρχές του 5ου αιώνα από το Βόρειο Γουέι, μια δυναστεία που ιδρύθηκε από τη φυλή Σιάνμπεϊ Τουόμπα, και η ιστορία της αρχαίας Κίνας εισήλθε στην περίοδο της Βόρειας και Νότιας δυναστείας . Ο όρος «Δεκαέξι βασίλεια» χρησιμοποιήθηκε για πρώτη φορά από τον ιστορικό του 6ο αιώνα Τσούι Χονγκ στο Ανοιξιάτικα και Φθινοπωρινά Χρονικά των Δεκαέξι Βασιλείων και αναφέρεται στις πέντε δυναστείες Λιανγκ(Πρώην, Μετέπειτα, Βόρεια, Νότια και Δυτική), τέσσερις Γιαν (Πρώην, Μετέπειτα, Βόρεια και Νότια), τρεις Τσιν(Πρώην, Μετέπειτα και Δυτική), δύο Τζάο (Πρώην και Μετέπειτα), Τσενγκ Χαν και Σιά . Ο Τσούι Χονγκ δεν μέτρησε αρκετά άλλα βασίλεια που εμφανίστηκαν εκείνη την περίοδο, συμπεριλαμβανομένων των Ραν Γουέι, Τζάι Γουέι, Τσόουτσι, Ντουάν Τσι, Τσιάο Σου, Χουάν Τσου, Τουγιουχιούν και Δυτικού Γιαν . Ούτε συμπεριέλαβε το Βόρειο Γουέι και τον προκάτοχό του Ντάι, επειδή το Βόρειο Wei θεωρείται η πρώτη από τις Βόρειες Δυναστείες την περίοδο που ακολούθησε τα δεκαέξι βασίλεια. Οι κλασικοί Κινέζοι ιστορικοί ονόμασαν την περίοδο τα Δεκαέξι Βασίλεια των Πέντε Βαρβάρων (απλοποιημένα κινεζικά: 五胡十六国; παραδοσιακά κινεζικά: 五胡十六國; πίνγιν: Wǔhú Shíliù Guó) λόγω των ενεργών ρόλων που διαδραματίζουν μη κινέζικες εθνικότητες κατά τη διάρκεια αυτής της περιόδου. Μεταξύ των χούφτας των κρατών που ιδρύθηκαν από τους Κινέζους (πρώην Λιανγκ, Δυτικό Λιανγκ, Ραν Γουέι και Βόρειο Γιαν), αρκετοί ιδρυτές είχαν στενές σχέσεις με τις εθνοτικές μειονότητες. Ο πατέρας του Ραν Μιν, ιδρυτή του Ran Wei, υιοθετήθηκε σε μια κυβερνώντα οικογένεια Jie. Ο Φενγκ Μπα, που θεωρείται από ορισμένους ιστορικούς ως ιδρυτής του Βόρειου Γιαν, είχε εξομοιωθεί με τον πολιτισμό του Xianbei. Ο Γκάο Γιουν, που θεωρείται από άλλους ιστορικούς ως ιδρυτής του Βόρειου Γιαν, ήταν μέλος της βασιλικής οικογένειας Γκογκουριέο (Goguryeo: 고구려; 高句麗; [ko.ɡu.ɾjʌ], 37 BC–668 AD) που είχε υιοθετηθεί από τους ευγενείς του Σιάνμπεϊ. Λόγω του σκληρού ανταγωνισμού μεταξύ των κρατών και της εσωτερικής πολιτικής αστάθειας, τα βασίλεια αυτής της εποχής ήταν κυρίως βραχύβια. Για επτά χρόνια από το 376 έως το 383, το πρώην Τσιν ενοποίησε για λίγο τη βόρεια Κίνα, αλλά η κατάρρευσή του μετά τη Μάχη του ποταμού Φέι το 383 οδήγησε σε ακόμη μεγαλύτερο πολιτικό κατακερματισμό με επτά κράτη που να αγωνίζονται ταυτόχρονα για υπεροχή και επιβίωση στη βόρεια Κίνα. Η κατάρρευση της δυναστείας του Δυτικού Τζιν και η άνοδος των βαρβαρικών καθεστώτων στην Κίνα κατά τη διάρκεια των Δεκαέξι Βασιλείων μοιάζει με την παρακμή και την πτώση της Δυτικής Ρωμαϊκής Αυτοκρατορίας εν μέσω εισβολών από τους Ούνους και τις γερμανικές φυλές στην Ευρώπη, οι οποίες σημειώθηκαν επίσης τον 4ο έως τον 5ο αιώνα.
rdf:langString Sechzehn Reiche (chinesisch 十六國 / 十六国, Pinyin shíliù guó) ist der Name einer Periode der chinesischen Geschichte. Sie begann mit dem Jahr 304 mit der Errichtung des Königreichs Han-Zhao und endete mit der Vernichtung des Staates Nördliche Liang durch die Nördliche Wei-Dynastie im Jahre 439. In dieser Zeit herrschten in Nord- und Zentralchina kurz hintereinander die namengebenden 16 Reiche, die einander bekämpften und ablösten. Die meisten dieser Staaten wurden von Minderheitenvölkern wie zum Beispiel den Xiongnu gegründet, weswegen die Periode auch als die Sechzehn Reiche der fünf Barbaren (五胡十六国) bezeichnet wird. Zur gleichen Zeit herrschte in Südchina die Östliche Jin-Dynastie. Die über 100 Jahre andauernden Wirren hatten das ehemalige Zentralland der chinesischen Kultur – den unteren und mittleren Lauf des Gelben Flusses – schwer verheert. Viele Menschen flohen nach Süden. Die Bevölkerungswanderung und die relative Ruhe im Süden ließen das ehemalige Grenzland am Lauf des Jangtsekiang kulturell und produktiv alsbald zu einem neuen Zentrum der chinesischen Kultur aufsteigen. Im Norden Chinas kam es durch die Einwanderung der Völker aus dem Norden und dem Westen zu einer verstärkten Durchmischung der Völker und der Verbreitung neuer Ideen und Philosophien, beispielsweise des Buddhismus. Die 16 namengebenden Königreiche sind: * Han-Zhao * Cheng-Han * Spätere Zhao * Frühere Liang * Frühere Yan * Frühere Qin * Spätere Qin * Spätere Yan * Westliche Qin * Spätere Liang * Südliche Liang * Südliche Yan * Westliche Liang * Nördliche Liang * Xia * Nördliche Yan Diese 16 Reiche waren jedoch nicht alle unabhängige Regierungen, die in dieser Periode in Nordchina entstanden waren. Es gab noch einige andere sehr kurzlebige Regierungen, deren Herrscher sich zum König oder Kaiser ausrufen ließen. Diese werden jedoch in der offiziellen chinesischen Geschichtsschreibung nicht als Königreiche aufgeführt. Zu erwähnen ist an dieser Stelle auch, dass die meisten Herrscher dieser Staaten sich als Kaiser verstanden und somit ihre Regierungen eigentlich als Kaiserreiche zu bezeichnen wären. In der chinesischen Geschichtsschreibung werden jedoch nur jene Regierungen als Kaiserreich oder Dynastie bezeichnet, die (mindestens nominell) einen erheblichen Teil des Landes kontrollierten und eine Art Stabilität in sich trugen. Deswegen wurden diese 16 Staaten postum nur als Königreiche bezeichnet.
rdf:langString La Dek ses Regnoj (en tradicia ĉina: 十六國, en simpligita ĉina: 十六国, en pinĝino: Shíliù Guó, en Wade-Giles: Shih2liu4 Kuo2), aŭ ankaŭ la Dek ses Ŝtatoj, kio estus la plej ĝusta traduko de la ĉinlingva nomo, estis multnombra aro de malgrandaj sendependaj ŝtatoj en la teritorio de Ĉinio kaj en apudaj areoj el la jaro 304 ĝis 439 post la retiriĝo de la dinastio Jin al la sudo de Ĉinio kaj antaŭ la establado de la Nordaj Dinastioj. Origine, la termino estis enkondukita la unuan fojon fare de Cui Hong en la perdita historia registro Ŝiliuguo Ĉunqiu (Analoj de la printempoj kaj aŭtunoj de la Dek ses Regnoj), kaj ĝi aludis limige al la Dek ses Regnoj de tiu epoko, kiuj estas la jenaj: Hanĉao (漢趙, 304-329), posta Ĉao (後趙, 319-351), Ĉ'ênghan (成漢, 303-349), antaŭa Liango (前涼, 320-376), posta Liango (後涼, 386-403), norda Liango (北涼, 397-439), okcidenta Liango (西涼, 400-421), suda Liango (南涼, 397-414), antaŭa Jen (前燕, 337-370), posta Jen (後燕, 384-407), norda Jen (北燕, 407-436), suda Jen (南燕, 398-410), antaŭa Ĉ'in (前秦, 350-394), posta Ĉ'in (後秦, 384-417), okcidenta Ĉ'in (西秦, 385-400/409-431) kaj Huhsia (胡夏, 407-431). La termino estis ampleksigita por inkludi ĉiujn suverenajn ŝtatojn ekde 304 ĝis 439. Praktike ĉiuj regantoj de tiuj regnoj formis parton de iu el la nomadaj aŭ duonnomadaj nordaj etnoj, nome hú (胡) fare de la ĉinoj, kiuj kutimis distingi kvin ĉefajn etnojn, nome la "kvin hú" (五胡 wǔ hú). Tiuj regantoj de fremda deveno ekprenis tamen la ĉinajn modelojn de regado kaj administrado, kaj ĉiuj el ili postulis kondiĉon de imperiestroj (皇帝 huángdì) aŭ reĝoj (王 wáng) laŭ ĉina stilo. Siaflanke, la ĉinoj Han fondis la kvar ŝtatojn de norda Ĝan, okcidenta Liango, antaŭa Liango kaj Wei. Ses ĉinaj regantoj de antaŭa Liango restis oficiale sub la regado de la dinastio Jin. La dinastio norda Wei ne estis konsiderata unu el la Dek ses Regnoj spite la fakton, ke ĝi estis fondita dum tiu periodo.
rdf:langString Los Dieciséis Reinos (en en chino tradicional, 十六國; en chino simplificado, 十六国; pinyin, Shíliù Guó; Wade-Giles, Shih2liu4 Kuo2), o menos habitualmente llamados los Dieciséis Estados, que sería la traducción más exacta del nombre chino, fueron un conjunto numeroso de pequeños Estados soberanos en el territorio de China y en las áreas colindantes desde 304 hasta 439 después de la retirada de la dinastía Jin al sur de China y antes del establecimiento de las Dinastías Septentrionales. Originalmente, el término fue introducido por primera vez por en el extraviado registro histórico (Anales de las primaveras y los otoños de los Dieciséis Reinos), y restringidos a los dieciséis reinos de esta era, que eran los siguientes: (漢趙, 304-329), (後趙, 319-351), (成漢, 303-349), (前涼, 320-376), (後涼, 386-403), (北涼, 397-439), (西涼, 400-421), (南涼, 397-414), (前燕, 337-370), (後燕, 384-407), (北燕, 407-436), (南燕, 398-410), (前秦, 350-394), (後秦, 384-417), (西秦, 385-400/409-431) y (胡夏, 407-431). El término ha sido ampliado para incluir a todos los Estados soberanos desde 304 hasta 439. Prácticamente todos los gobernantes de estos reinos formaban parte de alguna de las etnias nómadas o seminómadas del norte, denominadas hú (胡) por los chinos, que solían distinguir cinco etnias principales, los "cinco hú" (五胡 wǔ hú). Estos gobernantes de origen extranjero asumieron, sin embargo, los modelos chinos de gobierno y administración, y todos ellos reivindicaban su condición de emperadores (皇帝 huángdì) o reyes (王 wáng) al estilo chino. Por su parte, los chinos Han fundaron los cuatro Estados de Yan septentrional, Liang occidental, Liang anterior y el Estado de Wei. Seis gobernantes chinos de Liang anterior permanecieron de forma titular bajo el gobierno de la dinastía Jin. La dinastía Wei septentrional no se considera uno de los Dieciséis Reinos pese a que fue fundada durante el periodo.
rdf:langString Txinako historiografian, Hamasei Erresumak (txinera tradizionalez: 十六國; txinera sinplifikatuz: 十六国; pinyinez: Shíliù Guó; : Sap6luk6 gwok3) iparraldeko Txinan Jin dinastiaren ondorengoa izan zen eta iparraldeko dinastien aurrekaria. 304 eta 439 artean, eskualdean bata bestearen atzetik zenbait estatu sortu zuten. Horietako askok edo bost barbaroek sortu zituzten, hau da, aurreko mendeetan eskualderantz ailegatu ziren herri nomadek. asmatu zuen izendapena Shiliuguo Chunqiu ('Hamasei Erresumen udaberri eta udazkenen urtekariak') bere kronikarentzat. Berak esana, hamasei erresumak honakoak izan ziren: (漢趙, 304-329), (後趙, 319-351), (成漢, 303-349), (前涼, 320-376), (後涼, 386-403), (北涼, 397-439), (西涼, 400-421), (南涼, 397-414), (前燕, 337-370), (後燕, 384-407), (北燕, 407-436), (南燕, 398-410), (前秦, 350-394), (後秦, 384-417), (西秦, 385-400/409-431) eta (胡夏, 407-431). Ondorengo historialariek izendapena zabaldu eta 304 eta 439 arteko estatu guztiak bildu zituen.
rdf:langString Les Seize Royaumes (chinois simplifié : 十六国 ; chinois traditionnel : 十六國 ; pinyin : Shíliù Guó), nommé par les Chinois seize pays/royaumes des Cinq barbares (chinois simplifié : 五胡十六国 ; pinyin : wǔhú shíliù guó), étaient un ensemble de royaumes à la durée de vie très courte qui ont été fondés en Chine du Nord de 304 à 439, entre la retraite de la dynastie Jin vers le Sud et l’établissement de la dynastie des Wei du Nord, qui marque le passage dans la période des dynasties du Nord et du Sud (420-589). À l’origine, le terme vient de la compilation historique aujourd’hui perdue (Annales des Printemps et des Automnes des Seize Royaumes), de , qui ne présentait que seize royaumes. Le terme a par la suite été élargi pour inclure l’ensemble des royaumes de Chine du Nord de l’époque 304-439, qui sont en fait une vingtaine. L'histoire de cette période est avant tout reconstituée par le Livre des Jin (Jin Shu), rédigée par les historiens officiels de la dynastie Tang au VIIe siècle, qui considèrent les royaumes de cette époque, vus comme « barbares », comme illégitimes, la seule dynastie légitime de l'époque à leurs yeux étant celle des Jin, alors représentée par les Jin de l'Est, qui dominent le Sud de la Chine. Pratiquement tous les dirigeants de ces royaumes, appelés tantôt « rois » tantôt « empereurs », appartenaient à des ethnies non-chinoises, « Barbares » (désignées globalement par le terme Wu Hu, « les cinq barbares ») par la tradition chinoise. Les Chinois han fondèrent les États du Liang occidental, du Liang postérieur et du (en). Les 2e et dernier empereurs du Yan septentrional étaient han. Cette période se situe à une époque où l'ancien empire Han s'étant fragmenté on assiste à plus de trois siècles de séparation entre la Chine du Nord et la Chine du Sud. Au cours de cette époque mouvementée la période des Trois Royaumes (220-265 : 45 ans) est suivie de la dynastie des Jin occidentaux ou Jin antérieurs (265-316 : 51 ans, capitale Luoyang), de la dynastie des Jin orientaux en Chine du Sud (317-420 : 103 ans) et de l'époque des « Six Dynasties » (316-589) au Sud, tandis qu'au même moment en Chine du Nord la période des « Seize Royaumes » voit s'affronter ces seize royaumes de 304 à 439, soit 135 ans. Cette longue période de fragmentation se poursuit durant l'époque des « dynasties du Nord et du Sud » (420-589 : 169 ans). Elle s'achève avec la réunification entreprise sous les Sui et achevée sous les Tang. La période des Seize Royaumes est une ère très troublée, marquée par de nombreux conflits entre différents royaumes qui ne parviennent pas à subsister durablement : fondés par des généraux après une série de victoires, ils s'éteignent généralement après deux ou trois générations, quand un autre chef de guerre victorieux s'en empare. Les conséquences politiques et sociales de cet état de guerre continuel sont importantes : absence de structures administratives solides, migrations de populations importantes, notamment en direction du Sud, repli des communautés sur des habitats fortifiés, déclin des villes et de l'économie. La vie culturelle de la période est généralement considérée comme peu brillante en dehors de la présence de penseurs bouddhistes importants, mais elle est très mal connue car peu de textes de cette période sont parvenus jusqu'à nos jours. Les découvertes archéologiques et artistiques sont également limitées pour cette époque. Elle s'inscrit néanmoins dans une période cruciale de l'histoire de la Chine médiévale, durant laquelle s'amorce une hybridation entre Chinois et non-Chinois, qui triomphe surtout sous les Wei du Nord, unificateurs de la Chine du Nord durant la première moitié du Ve siècle.
rdf:langString Zaman Enam Belas Negara (Hanzi: 五胡十六國, hanyu pinyin: wuhu shiliuguo) (304 - 469) sering juga disebut sebagai Zaman Lima Negara Barbar dan Enam Belas Negara adalah sebuah zaman di mana Tiongkok terpecah belah ke dalam 16 negara kecil-kecil yang masing-masing menuntut sebagai penerus Dinasti Jin sebelumnya. Wu Hu atau lima Hu adalah suku-suku asing yang sebelumnya tidak termasuk dan diperhitungkan sebagai entitas nasional Tiongkok sehingga disebut sebagai negara barbar. "Enam Belas Negara" awalnya digunakan oleh seorang sejarawan dari abad ke-6, Cui Hong di dalam dan menyatakan bahwa lima Liang , Empat Yan (Awal, , , dan ), Tiga Qin (Awal, dan ), dua Zhao (Awal dan ), Cheng Han dan . Cui Hong tidak menghitung beberapa kerajaan lain yang muncul pada saat itu termasuk Ran Wei, , dan . Ia juga tidak memasukkan Wei Utara dan pendahulunya , karena Wei Utara akhirnya menjadi dinasti yang berkuasa dari Tiongkok Utara. Para sejarawan Tiongkok klasik menyebut masa tersebut sebagai Enam Belas Negara dan Wu Hu karena sebagian besar kerajaan yang didirikan oleh beberapa pemimpin etnis Xiongnu, Xianbei, Di, Jie, Qiang, dan yang mengambil nama dinasti di Tiongkok. Di antara segelintir negara yang didirikan oleh Dinasti Han , beberapa pendiri memiliki hubungan dekat dengan etnis minoritas. Ayahanda Ran Min, pendiri Ran Wei, diadopsi ke dalam keluarga penguasa Jie. , yang dianggap oleh beberapa sejarawan menjadi pendiri , telah berasimilasi ke dalam budaya Xianbei. , dianggap oleh sejarawan lain sebagai pendiri Yan Utara, yang berkebangsaan Korea yang diadopsi oleh bangsawan Xianbei. Dikarenakan persaingan yang sengit di antara negara-negara dan ketidakstabilan politik dalam negeri; kerajaan di masa ini kerap kali berusia pendek. Dari tahun 376 sampai 383, Qin Awal mempersatukan utara Tiongkok untuk sementara waktu, tetapi runtuh dikarenakan fragmentasi politik yang lebih besar. Enam belas Negara dianggap sebagai salah satu masa yang paling kacau di dalam Sejarah Tiongkok. Runtuhnya DInasti Jin Barat dan bangkitnya rezim barbar di Tiongkok selama periode ini menyerupai kemerosotan dan jatuhnya Kekaisaran Romawi Barat di tengah serangan suku Hun dan Suku bangsa Jermanik di Eropa, yang juga terjadi pada abad ke-4 dan ke-5.
rdf:langString The Sixteen Kingdoms (simplified Chinese: 十六国; traditional Chinese: 十六國; pinyin: Shíliù Guó), less commonly the Sixteen States, was a chaotic period in Chinese history from AD 304 to 439 when northern China fragmented into a series of short-lived dynastic states. The majority of these states were founded by the "Five Barbarians", non-Han peoples who had settled in northern and western China during the preceding centuries, and had launched a series of rebellions and invasions against the Western Jin dynasty in the early 4th century. However, several of the states were founded by the Han people, and all of the states—whether ruled by Xiongnu, Xianbei, Di, Jie, Qiang, Han, or others—took on Han-style dynastic names. The states frequently fought against both one another and the Eastern Jin dynasty, which succeeded the Western Jin in 317 and ruled southern China. The period ended with the unification of northern China in 439 by the Northern Wei, a dynasty established by the Xianbei Tuoba clan. This occurred 19 years after the Eastern Jin collapsed in 420, and was replaced by the Liu Song dynasty. Following the unification of the north by Northern Wei, the Northern and Southern dynasties era of Chinese history began. The term "Sixteen Kingdoms" was first used by the 6th-century historian Cui Hong in the Spring and Autumn Annals of the Sixteen Kingdoms and refers to the five Liangs (Former, Later, Northern, Southern and Western), four Yans (Former, Later, Northern, and Southern), three Qins (Former, Later and Western), two Zhaos (Former and Later), Cheng Han and Xia. Cui Hong did not count several other kingdoms that appeared at the time including the Ran Wei, Zhai Wei, Chouchi, Duan Qi, Qiao Shu, Huan Chu, Tuyuhun and Western Yan. Nor did he include the Northern Wei and its predecessor Dai, because the Northern Wei is considered to be the first of the Northern Dynasties in the period that followed the Sixteen Kingdoms. Classical Chinese historians called the period the "Sixteen Kingdoms of the Five Barbarians" (simplified Chinese: 五胡十六国; traditional Chinese: 五胡十六國; pinyin: Wǔhú Shíliù Guó) because of the active roles played by non-Han ethnicities during this period. Even among the states founded by ethnic Han (Former Liang, Western Liang, Ran Wei and Northern Yan), several founders had close relations with ethnic minorities. For example, the father of Ran Min, who founded Ran Wei, was adopted by a Later Zhao ruling family. Feng Ba, who is considered by some historians to be the founder of the Northern Yan, was an ethnic Han who had prominent Xianbei friends, as well as a Xianbei nickname. Gao Yun, considered by other historians to be the Northern Yan founder, was a member of the Goguryeo royal family who had been adopted by Xianbei nobility. Due to fierce competition among the states and internal political instability, the kingdoms of this era were mostly short-lived. For seven years from 376 to 383, the Former Qin briefly unified northern China, but this ended when the Eastern Jin inflicted a crippling defeat on it at the Battle of Fei River, after which the Former Qin splintered and northern China experienced even greater political fragmentation. The fall of the Western Jin dynasty amidst the rise of non-Han regimes in northern China during the Sixteen Kingdoms period resembles the fall of the Western Roman Empire amidst invasions by the Huns and Germanic tribes in Europe, which also occurred in the 4th to 5th centuries.
rdf:langString 五胡十六国時代(ごこじゅうろっこくじだい)は、中国の時代区分のひとつ。304年の漢(前趙)の興起から、439年の北魏による華北統一までを指す。五胡十六国(ごこじゅうろっこく)は、当時、中国華北に分立興亡した民族・国家の総称である。十六国とは北魏末期の史官の崔鴻が私撰した『十六国春秋』に基づくものであり、実際の国の数は16を超える。 後漢末期から北方遊牧民族の北方辺境への移住が進んでいたが、西晋の八王の乱において諸侯がその軍事力を利用したため力をつけ、永嘉の乱でそれを爆発させた。
rdf:langString I Sedici Regni, o meno comunemente I Sedici Stati, furono un insieme di regni di breve durata fondati in Cina dal 304 al 439, fra la caduta della dinastia Jìn e l'avvento delle Dinastie del Nord e del Sud. Tutti i sovrani di questi regni, chiamati sia "re" che "imperatori", appartenevano ad etnie "barbare". I cinesi Han fondarono i quattro regni dello Yan Settentrionali, del Liang Occidentali, dei Liang Posteriori e di Wei. Sei sovrani cinesi dei Liang Posteriori restarono in carica durante la dinastia Jìn. Il regno dei Wei Settentrionali non è considerato fra i Sedici Regni, sebbene anch'esso fosse stato fondato in questo periodo.
rdf:langString 오호 십육국 시대(五胡十六國時代: 301년 ~ 439년)는 삼국시대 이후 한족들이 건국한 서진(西晉)이 북방 이민족들의 침략과 정복에 쇠퇴하기 시작한 후, 다섯의 이민족을 비롯한 16개의 국가가 회수(淮水) 일대와 화북을 정복하여 여러 나라를 세우며 난립하던 시대를 말한다. 구체적으로는 전량(前涼: 301 ~ 379)이 건국된 301년부터 선비족 탁발씨 북위(北魏: 386 ~ 534)가 화북을 정복 통일한 439년까지를 가리킨다.
rdf:langString Szesnaście Królestw (chiń. upr. 十六国; chiń. trad. 十六國; pinyin Shíliù guó; Wade-Giles Shih-liu-kuo) – epoka historii Chin trwająca od roku 304 do 439, w trakcie której ich część północna była podzielona na rywalizujące ze sobą krótkotrwałe państwa, rządzone niemal wyłącznie przez dynastie obcego pochodzenia.
rdf:langString Zestien Koninkrijken of Zestien Staten (volledig: de Zestien Koninkrijken van de vijf volkeren uit het noorden en het westen) is in de traditionele Chinese historiografie de naam voor Noord-China gedurende de periode 304-439. Toen was dat gebied verdeeld in een aantal staten die (merendeels) waren gesticht door niet-Chinese ruiternomaden. Zij waren verwant aan de huidige Mongolen, Tibetanen en Turkse volkeren. In de officiële dynastieke geschiedenis werd deze periode niet apart beschreven, maar volgde op de Jin-dynastie (265-420) direct de periode van de Zuidelijke en de Noordelijke Dynastieën (420-589).
rdf:langString Шестнадцать варварских государств (кит. 十六国, пиньинь: shí liù guó) — конгломерат государств, которые существовали на территории древнего Китая в 304—439 годах, образовавшись после распада Северного Китая. Под варварскими царствами подразумевают Чэн, Северная Хань, Поздняя Чжао, Ранняя Лян, Поздняя Лян, Западная Лян, Северная Лян, Южная Лян, Ранняя Цинь, Поздняя Цинь, Западная Цинь, Ранняя Янь, Поздняя Янь, Северная Янь, Южная Янь, и Ся. В этот период также существовали царства Жань Вэй, Западная Шу, Западная Янь, Дуань, Юйвэнь, Чоучи, Ранняя Вэй и Дай, хотя историки обычно не включают их в 16 государств.
rdf:langString De sexton kungadömena eller De sexton staterna eller De sexton barbariska staterna (五胡十六国; Wǔhú Shíliùguó五胡十六国) är benämningen på tiden mellan år 304 och 439 i Kinas historia då norra Kina till stor del styrdes av icke-Hankineser såsom Di, Jie, Qiang Xianbei och Xiongnu. Dessa fem folkgrupper benämndes som Fem barbarer. Perioden överlappar delvis Jindynastin, Liu Song och De sydliga och nordliga dynastierna. Perioden inleds 304 när Xiongnu bildade staten Tidigare Zhao, och Di bildade staten Cheng Han samma år. Epoken avslutas 439 efter att dynastin Norra Wei erövrar staten Norra Liang, vilket ledde till att norra Kina återförenades. De sexton riken som namnet syftar på var: * Tidigare Zhao * Senare Zhao * Cheng Han * Tidigare Liang * Senare Liang * Norra Liang * Västra Liang * Södra Liang * Tidigare Yan * Senare Yan * Norra Yan * Södra Yan * Tidigare Qin * Senare Qin * Västra Qin * Xia Även andra riken som existerade under denna period räknas till dynastin såsom: * Dai * Västra Yan * Ran Wei * Di-Wei * Qiuchi
rdf:langString Os Dezesseis Reinos (português brasileiro) ou Dezasseis Reinos (português europeu) (chinês tradicional: 十六國; chinês simplificado: 十六国; pinyin: Shíliù Guó), ou menos habitualmente chamado de Dezesseis Estados, que seria a tradução mais exacta do nome chinês, foram um conjunto numeroso de pequenos estados soberanos no território da China e nas áreas co-limitantes desde o ano 304 até 439 após a retirada da dinastia Jin do sul de China e antes do estabelecimento das Dinastias do Sul. Originalmente, o termo foi introduzido pela primeira vez por no perdido registro histórico (Anais das Primaveras e os Outonos dos Dezesseis Reinos), e restringidos aos Dezesseis reinos desta era, que eram os seguintes: Han Zhao, Zhao posterior, Cheng Han, Liang anterior, Liang posterior, Liang setentrional, Liang ocidental, Liang meridional, Yan anterior, Yan posterior, Yan setentrional, Yan meridional, Qin anterior, Qin posterior, Qin ocidental e Xia. O termo foi ampliado para incluir a todos os estados soberanos desde o ano 304 até 439. Praticamente todos os governantes destes reinos faziam parte de alguma das etnias nômadas ou semi-nômadas do norte, denominadas hú (胡) pelos chineses, que costumavam distinguir cinco etnias principais, os "cinco hú" (五胡 wǔ hú). Estes governantes de origem estrangeira assumiram, no entanto, os modelos chineses de governação e administração, e todos eles reivindicavam a sua condição de imperadores (皇帝 huángdì) ou reis (王 wáng) ao estilo chinês. Por sua vez, os chineses Han fundaram os quatro estados de Yan setentrional, Liang ocidental, Liang anterior e o Estado de Wei. Seis governantes chineses do Liang anterior permaneceram de forma titular com a governação da dinastia Jin. A dinastia Wei setentrional não se considera um dos Dezesseis Reinos pese a que foi fundada durante o período.
rdf:langString 五胡十六国(304年-439年),是中国历史上的一段时期。該時期自304年劉淵及李雄分別建立漢趙及成汉起至439年北魏拓跋燾(太武帝)灭北凉為止。範圍大致上涵蓋華北、蜀地、遼東,最遠可達漠北、江淮及西域。在入主中原眾多民族中,以匈奴、羯、鮮卑、羌及氐為主,統稱五胡。他們在這個範圍內相继建立許多國家,而北魏史學家崔鴻以其中十六個國家撰写《十六国春秋》(五凉、四燕、三秦、二赵,成漢、胡夏为十六國),於是後世史學家稱這時期为「五胡十六国」。 在西晉時期,五胡居於西晉北方、西方的邊陲地區,對晉王朝呈現半包圍局面。由於晉廷的腐敗,五胡在八王之亂後紛紛舉兵,史稱五胡乱华。在西晉滅亡後,華北地區战火纷飞,掠奪與屠殺不斷。经济受到嚴重摧毀,影响中華的民族、文化、政治、军事等发展走向。永嘉之亂帶給人民巨大痛苦,大多逃難到涼州、遼東以及江南地區,使這些地區的經濟文化漸漸繁榮。在諸國混戰期間,前秦宣昭帝苻堅一度統一華北,但在南征東晉時,於淝水之戰慘敗。其後各族於關東及空虛的關中叛變,加上東晉北伐,前秦全面崩潰,北方再度混亂。北魏立國後,經過道武帝拓跋珪、明元帝拓跋嗣及太武帝拓跋燾的經營,最後於439年統一華北,進入南北朝時期。
rdf:langString Період шістнадцяти держав (кит. 十六国, пін. Shíliùguó, Шилю ґо) — період китайської історії з 304 до 439 року. Розпочався з повалення династії Західна Цзінь у північному Китаї, завершився встановленням сталого панування династії Північна Вей, яка підкорила усю північ країни, знищивши останні з цих царств. Змінився періодом за назвою Південні та Північні династії.
rdf:langString no
xsd:nonNegativeInteger 34959

data from the linked data cloud