Shloka

http://dbpedia.org/resource/Shloka an entity of type: Abstraction100002137

Der Shloka (Sanskrit, m., श्लोक, śloka „Ruf“, „Schall“) ist die wichtigste Strophenform der altindischen Epik, insbesondere des Mahabharata und des Ramayana. Er besteht aus zwei Langzeilen mit je zwei Gliedern zu je acht Silben, wobei das Langzeilenpaar eine syntaktische Einheit bildet. Das metrische Schema der in den Quantitäten nur teilweise festgelegten Langzeile ist: ◡◡◡◡ˌ◡——◡ ‖ ◡◡◡◡ˌ◡—◡◡ Die Glieder der Langzeile heißen pāda („Fuß“).Vermutlich ist das Versmaß der Langzeile aus dem vedischen Versmaß hervorgegangen. rdf:langString
シュローカ (śloka) とは、インドの伝統的な詩節(ガーター)の形式のひとつで、8音節からなる句(パーダ)を4つ並べた32音節から構成される。サンスクリットやプラークリットによるインド古典詩の韻律においてもっとも一般的に使われ、ラーマーヤナやマハーバーラタのような叙事詩でも主に使われる。 rdf:langString
Lo śloka (devanāgarī: श्लोक; s.m.; pronunciato ˈɕloːkə; spesso anglicizzato in shloka; "inno", "stanza", "metro epico", dalla radice śru, orecchio) è un termine sanscrito che indica una categoria di versi della metrica vedica detta anche . Rappresenta la base della poesia epica indiana e può essere considerata la forma del verso hindū per eccellenza, dal momento che è quella più frequentemente usata nella poesia classica in lingua sanscrita. Il Mahābhārata e il Rāmāyaṇa, per esempio, sono composti quasi esclusivamente in śloka. rdf:langString
Шло́ка (санскр. श्लोक; IAST: śloka) — древнеиндийский санскритский эпический стихотворный размер. Состоит из тридцати двух слогов. Представляет собой двустишие со строчками по 16 слогов, каждая из которых в свою очередь состоит из двух полу-строк по восемь слогов каждая. Шлоками написаны великие произведения древней и средневековой индийской литературы: «Махабхарата», «Бхагавата-пурана», «Нараяниям», «Брахма-самхита» и многие другие. rdf:langString
Шлока або слока (санскрит: श्लोक) — метрична і часто ритмована фраза або вірш. Це різновид молитви в індуїзмі, який можна порівняти з прислів'ям або гімном. Шлоки зазвичай складаються в особливому розмірі і є частиною стотр. Найтиповішим для класичної постведичної індійської поезії є анустубх — вірш із чотирьох пада (ніг), кожна з яких має вісім складів. Використання анустубха набуло такого поширення, що слока часто вживається як синонім цього терміна. Анустубхом написані класичні санскритські епоси: Махабхарата та Рамаяна. rdf:langString
Ŝloko, Shloka aŭ śloka (sanskrite श्लोक Ślōka, el la radiko śru, "aŭdu") estas poezia formo uzata en Sanskrito, nome la klasika lingvo de Hindio. En sia kutima formo, ĝi konsistas el kvar pādas aŭ kvaron-versoj, de po 8 silaboj, aŭ (laŭ alternativa analizo) de du duon-versoj de po 16 silaboj. Tiu metriko estas simila al tiu de la Veda anuṣṭubh, sed kun pli striktaj reguloj. rdf:langString
Un sloka es una forma de verso o estrofa desarrollada a partir del tipo de cuarteto poético llamado . Es la base del verso épico de la literatura hinduista, de dieciséis sílabas, y puede ser considerada la estrofa de verso indio por excelencia, ya que se utiliza con mucha más frecuencia que cualquier otra en la poesía clásica en sánscrito.​Por ejemplo, el Majábharata y el Ramaiana (ambos del siglo III a. C. aproximadamente), epopeyas clásicas que constituyen el fundamento de la cultura india, están escritos en su mayoría en slokas. rdf:langString
Sloka, śloka (bahasa Sanskerta: श्लोक, IPA: ) adalah sebuah bait yang aslinya terdapat dalam bahasa Sanskerta. Bait ini khususnya terdiri dari 2 baris, sedangkan setiap larik terdiri dari 16 suku kata.Selain itu sloka juga tergandung metrum yang dipakai, sebab setiap sukukata memiliki , bisa panjang atau pendek.Contoh sebuah sloka dalam bahasa Sanskerta: * arthaaturaan.aam. na sukham. na bandhuh. * kaamaaturaan.aam. na bhayam. na lajjaa. * vidyaaturaan.aam. na sukham. na nidraa * ks.udhaaturaan.aam. na rucir na pakvam Artinya secara bebas: Aksharaslokam rdf:langString
Shloka or śloka (Sanskrit: श्लोक śloka, from the root śru, lit. 'hear' in a broader sense, according to Monier-Williams's dictionary, is "any verse or stanza; a proverb, saying"; but in particular it refers to the 32-line verse, derived from the Vedic anuṣṭubh metre, used in the Bhagavad Gita and many other works of classical Sanskrit literature. In its usual form it consists of four pādas or quarter-verses, of 8 syllables each, or (according to an alternative analysis) of two half-verses of 16 syllables each. The metre is similar to the Vedic anuṣṭubh metre, but with stricter rules. rdf:langString
Shloka (sanskrit, en devanāgarī श्लोक et selon IAST : śloka; signifiant "chant", à partir de la racine śru, "oreille") est une catégorie de strophe de la métrique indienne, dérivé de l' (en) védique. Son invention est attribuée à Vālmīki. La strophe est formée de quatre padas octosyllabes. Il est devenu le mètre le plus fréquent à partir du IVe siècle, par exemple Mahabharata et Ramayana, sont composés presque exclusivement en shlokas. Sur 2579 hémistiches de Kalidasa, , , et , les quatre formes admissibles de shloka ont une pat respective de : 2289, 116, 89, 85. rdf:langString
rdf:langString Shloka
rdf:langString Shloka
rdf:langString Ŝloko
rdf:langString Shloka
rdf:langString Śloka
rdf:langString Shloka
rdf:langString Śloka
rdf:langString シュローカ
rdf:langString Шлока
rdf:langString Шлока
xsd:integer 519068
xsd:integer 1124771640
rdf:langString Der Shloka (Sanskrit, m., श्लोक, śloka „Ruf“, „Schall“) ist die wichtigste Strophenform der altindischen Epik, insbesondere des Mahabharata und des Ramayana. Er besteht aus zwei Langzeilen mit je zwei Gliedern zu je acht Silben, wobei das Langzeilenpaar eine syntaktische Einheit bildet. Das metrische Schema der in den Quantitäten nur teilweise festgelegten Langzeile ist: ◡◡◡◡ˌ◡——◡ ‖ ◡◡◡◡ˌ◡—◡◡ Die Glieder der Langzeile heißen pāda („Fuß“).Vermutlich ist das Versmaß der Langzeile aus dem vedischen Versmaß hervorgegangen.
rdf:langString Ŝloko, Shloka aŭ śloka (sanskrite श्लोक Ślōka, el la radiko śru, "aŭdu") estas poezia formo uzata en Sanskrito, nome la klasika lingvo de Hindio. En sia kutima formo, ĝi konsistas el kvar pādas aŭ kvaron-versoj, de po 8 silaboj, aŭ (laŭ alternativa analizo) de du duon-versoj de po 16 silaboj. Tiu metriko estas simila al tiu de la Veda anuṣṭubh, sed kun pli striktaj reguloj. La śloka estas la bazo por la hindia eposa verso, kaj povas esti konsiderata la ĉefa hindia versa formo, ĉar ĝi estas plej ofte ol ajna alia metriko en klasika Sanskrita poezio. La śloka estas la versa formo ĝenerale uzita en Bagavad Gita, the Mahabarato, Ramajano, Puranoj, Smriti, kaj sciencaj traktaĵoj de Hinduismo kiel la Suŝruta Samhita kaj la Ĉaraka Samhita. La Mahabarato, ekzemple, aperigas multajn versometrikojn en siaj ĉapitroj, sed 95% el tiuj stanzoj estas ślokas de la tipo anuṣṭubh, kaj plej el la cetero estas tristubh. Unu el la Vedaj metrikoj estas nomataj anuṣṭubh. Ĝi havas po 32 silabojn kun partikularaj akcentoj. Ĝi estas la literatura praulo de la ŝloko, kiu ankaŭ havas po 32 silabojn, sed sen partikularaj rimo aŭ akcento. Tialo por la nomo ŝloko estas ke Maharŝi Valmiki kiu verkis la Ramajanon iam observis paron da birdoj kantantaj unu al la alia surarbe. Ĉasisto venis kaj pafis al la masklo. Vidante la doloron (ŝoka) de la vidvinigita birdo, li memoris pri la doloro kiun sentis Sita kiam estis separita el Ŝri Rama kaj ekkomponis la Ramajanon en ŝlokoj. Pro tii li estis nomata Adikavi (unua poeto.)
rdf:langString Un sloka es una forma de verso o estrofa desarrollada a partir del tipo de cuarteto poético llamado . Es la base del verso épico de la literatura hinduista, de dieciséis sílabas, y puede ser considerada la estrofa de verso indio por excelencia, ya que se utiliza con mucha más frecuencia que cualquier otra en la poesía clásica en sánscrito.​Por ejemplo, el Majábharata y el Ramaiana (ambos del siglo III a. C. aproximadamente), epopeyas clásicas que constituyen el fundamento de la cultura india, están escritos en su mayoría en slokas. * śloka, en el sistema AITS (alfabeto internacional para la transliteración del sánscrito). * श्लोक, en escritura devanagari del sánscrito. * Pronunciación: /shlóka/ (con la «sh» pronunciada como en Shanghái).​
rdf:langString Shloka (sanskrit, en devanāgarī श्लोक et selon IAST : śloka; signifiant "chant", à partir de la racine śru, "oreille") est une catégorie de strophe de la métrique indienne, dérivé de l' (en) védique. Son invention est attribuée à Vālmīki. La strophe est formée de quatre padas octosyllabes. Il est devenu le mètre le plus fréquent à partir du IVe siècle, par exemple Mahabharata et Ramayana, sont composés presque exclusivement en shlokas. Selon la tradition cette forme est issue d'une composition spontanée de Valmiki en colère d'avoir vu un chasseur abattre l'un des deux oiseaux d'un couple, shloka prenant forme de malédiction contre le chasseur : « मा निषाद प्रतिष्ठां त्वमगमः शाश्वतीः समाः।यत्क्रौञ्चमिथुनादेकमवधीः काममोहितम्॥ ; mā niṣāda pratiṣṭhā tvamagamaḥ śāśvatīḥ samāḥyat krauñcamithunādekam avadhīḥ kāmamohitam ; Tu ne trouveras nul repos pendant de longues années d’éternité,/ Pour avoir tué un oiseau amoureux et sans méfiance ! » Selon la tradition, cette strophe née du chagrin de Valmiki face à la douleur de l'oiselle qui pleurait son compagnon tué par un chasseur, est le premier shloka de la littérature sanskrite. Le shloka est un couplet de deux hémistiches de chacun 16 syllabes, eux-mêmes composés de deux Pādas de huit syllabes, et qui peuvent prendre la forme pathyā ("normale"), ou une parmi plusieurs formes vipulā ("étendues"), selon la table de fréquence suivante (où "⏑" représente laghu, léger, et "–" représente guru, lourd). Sur 2579 hémistiches de Kalidasa, , , et , les quatre formes admissibles de shloka ont une pat respective de : 2289, 116, 89, 85. Les contraintes de constructions sont les suivantes : * General 1. * Les 1re et 8e syllabes des deux pādas sont libres. 2. * Syllabes 2-3 : forme "⏑ ⏑" exclue ; "⏑ –", "– ⏑" ou "– –" sont permis 3. * Syllabes 2-4 du second pāda : forme "– ⏑ –" exclue 4. * Syllabes 5-7 du second pāda : forme "⏑ – ⏑" requise (cadence iambique). * forme normale (pathyā) 1. * Syllabes 5-7 du premier pāda : forme "⏑ – –" requise * formes étendues (vipulā): la 4e syllabe du premier pāda est obligatoirement "–" . En outre, une des formes suivantes est présente : 1. * na-vipulā: Syllabes 5-7 "⏑ ⏑ ⏑" 2. * bha-vipulā: Syllabes 2-7 "– ⏑ – – ⏑ ⏑" ou bien "– – – , – ⏑ ⏑" (avec une césure) 3. * ma-vipulā: Syllabes 2-7 "– ⏑ – – , – –" (avec une césure après la 5e) 4. * ra-vipulā: Syllabes 5-7 ", – ⏑ –" (après une césure)) La forme shloka s'incarne dans les poèmes épiques Bhagavad Gita, Mahabharata, Ramayana, Puranas, Smritis mais aussi dans les traités scientifiques de l'hindouisme comme les Sushruta Samhita et Charaka Samhita. Par exemple, la Mahabharata présente de nombreux mètres, mais une proportion écrasante -- environ 95% -- sont des shlokas de type anustubh, et pour le reste essentiellement du type tristubh.
rdf:langString Shloka or śloka (Sanskrit: श्लोक śloka, from the root śru, lit. 'hear' in a broader sense, according to Monier-Williams's dictionary, is "any verse or stanza; a proverb, saying"; but in particular it refers to the 32-line verse, derived from the Vedic anuṣṭubh metre, used in the Bhagavad Gita and many other works of classical Sanskrit literature. In its usual form it consists of four pādas or quarter-verses, of 8 syllables each, or (according to an alternative analysis) of two half-verses of 16 syllables each. The metre is similar to the Vedic anuṣṭubh metre, but with stricter rules. The śloka is the basis for Indian epic poetry, and may be considered the Indian verse form par excellence, occurring as it does far more frequently than any other metre in classical Sanskrit poetry. The śloka is the verse-form generally used in the Mahabharata, the Ramayana, the Puranas, Smritis, and scientific treatises of Hinduism such as Sushruta Samhita and Charaka Samhita. The Mahabharata, for example, features many verse metres in its chapters, but 95% of the stanzas are ślokas of the anuṣṭubh type, and most of the rest are tristubhs. The anuṣṭubh is found in Vedic texts, but its presence is minor, and triṣṭubh and gayatri metres dominate in the Rigveda. A dominating presence of ślokas in a text is a marker that the text is likely post-Vedic. The traditional view is that this form of verse was involuntarily composed by Vālmīki, the author of the Ramayana, in grief on seeing a hunter shoot down one of two birds in love (see Valmiki). On seeing the sorrow (shoka) of the widowed bird, he was reminded of the sorrow Sita felt on being separated from Shri Rama and began composing the Ramayana in shlokas. For this he is called the Adikavi (first poet.)
rdf:langString Sloka, śloka (bahasa Sanskerta: श्लोक, IPA: ) adalah sebuah bait yang aslinya terdapat dalam bahasa Sanskerta. Bait ini khususnya terdiri dari 2 baris, sedangkan setiap larik terdiri dari 16 suku kata.Selain itu sloka juga tergandung metrum yang dipakai, sebab setiap sukukata memiliki , bisa panjang atau pendek.Contoh sebuah sloka dalam bahasa Sanskerta: * arthaaturaan.aam. na sukham. na bandhuh. * kaamaaturaan.aam. na bhayam. na lajjaa. * vidyaaturaan.aam. na sukham. na nidraa * ks.udhaaturaan.aam. na rucir na pakvam Artinya secara bebas: * "Seseorang yang gila harta, ia tak memiliki ikatan." * "Seseorang yang gila akan cinta, ia tak mengenal bahaya." * "Seseorang yang gila ilmu, ia tak memiliki tidur." * "Seseorang yang lapar, ia tak memiliki makanan." Aksharaslokam
rdf:langString シュローカ (śloka) とは、インドの伝統的な詩節(ガーター)の形式のひとつで、8音節からなる句(パーダ)を4つ並べた32音節から構成される。サンスクリットやプラークリットによるインド古典詩の韻律においてもっとも一般的に使われ、ラーマーヤナやマハーバーラタのような叙事詩でも主に使われる。
rdf:langString Lo śloka (devanāgarī: श्लोक; s.m.; pronunciato ˈɕloːkə; spesso anglicizzato in shloka; "inno", "stanza", "metro epico", dalla radice śru, orecchio) è un termine sanscrito che indica una categoria di versi della metrica vedica detta anche . Rappresenta la base della poesia epica indiana e può essere considerata la forma del verso hindū per eccellenza, dal momento che è quella più frequentemente usata nella poesia classica in lingua sanscrita. Il Mahābhārata e il Rāmāyaṇa, per esempio, sono composti quasi esclusivamente in śloka.
rdf:langString Шло́ка (санскр. श्लोक; IAST: śloka) — древнеиндийский санскритский эпический стихотворный размер. Состоит из тридцати двух слогов. Представляет собой двустишие со строчками по 16 слогов, каждая из которых в свою очередь состоит из двух полу-строк по восемь слогов каждая. Шлоками написаны великие произведения древней и средневековой индийской литературы: «Махабхарата», «Бхагавата-пурана», «Нараяниям», «Брахма-самхита» и многие другие.
rdf:langString Шлока або слока (санскрит: श्लोक) — метрична і часто ритмована фраза або вірш. Це різновид молитви в індуїзмі, який можна порівняти з прислів'ям або гімном. Шлоки зазвичай складаються в особливому розмірі і є частиною стотр. Найтиповішим для класичної постведичної індійської поезії є анустубх — вірш із чотирьох пада (ніг), кожна з яких має вісім складів. Використання анустубха набуло такого поширення, що слока часто вживається як синонім цього терміна. Анустубхом написані класичні санскритські епоси: Махабхарата та Рамаяна.
xsd:nonNegativeInteger 13669

data from the linked data cloud