Second International

http://dbpedia.org/resource/Second_International an entity of type: Thing

الأممية الثانية (1889 - 1916) هي منظمة جمعت تحت لوائها عددًا من الأحزاب الاشتراكية والعمالية. أفضى اجتماعان متزامنان شاركت فيهما وفود ممثلة لعشرين دولة في باريس إلى تشكيل المنظمة في يوم 14 يوليو عام 1889. أخذت الأممية الثانية على عاتقها استئناف مهام الأممية الأولى المنحلة على الرغم من إقصائها للحركة الأناركية النقابية واسعة النفوذ. آثرت معظم الأحزاب الأوروبية الكبرى دعم دولها في الحرب العالمية الأولى، وذلك على الرغم من إعلان المنظمة عن معارضتها لجميع الأعمال الحربية بين القوى الأوروبية. توقفت الأممية عن العمل بعد تشرذمها إلى ثلاثة فصائل أحدها موالٍ للحلفاء والآخر موالٍ لدول المحور والثالث مناهض للحرب. توجهت الفصائل الباقية بعد انتهاء الحرب إلى تأسيس كل من الأممية العمالية والاشتراكية والاتحاد الأممي للأحزاب الاشتراكية ومنظمة الشيوعية الدولية. rdf:langString
La Segunda Internacional fue una organización formada en 1889 por los partidos socialistas y laboristas que deseaban coordinar su actividad. A diferencia de la Primera Internacional no existía un Consejo General que la dirigiera, sino que los partidos eran independientes para aplicar la política que decidieran en sus respectivos Estados. rdf:langString
L'Internationale socialiste fut fondée, à l'initiative notamment de Friedrich Engels, par les partis socialistes et ouvriers d'Europe lors du congrès de Paris en juillet 1889 ; elle est aussi connue sous le nom de Deuxième Internationale, ou Internationale ouvrière. Cette Seconde Internationale, l'Internationale socialiste d'origine, fut créée par les délégations participantes de vingt pays. Elle s'inscrivait dans la continuité de la Première Internationale, dissoute dans les années 1870. Son unité prit fin avec la Première Guerre mondiale. rdf:langString
Internasional Kedua (1889-1916) (Bahasa Inggris: Second International), Nama asli Sosialis Internasional, adalah organisasi yang dibentuk di Paris pada 14 Juli 1889. Pada Pertemuan Paris, delegasi dari 20 negara ikut berpartisipasi. Internasional Kedua melanjutkan kegiatan dari Internasional Pertama yang telah bubar, meski tidak mengikutsertakan pergerakan anarko-sindikalis yang masih kuat dan serikat-serikat. Berdiri sampai 1916. rdf:langString
La Seconda Internazionale è stata un'organizzazione internazionale fondata nel 1889 a Parigi dai partiti socialisti e laburisti europei e scioltasi nel 1916, ma di fatto il 4 agosto 1914. Tra le azioni più famose della Seconda Internazionale c'è la proclamazione del 1º maggio come giornata internazionale dei lavoratori. Inoltre, venne deciso che i sindacati fossero indipendenti dai partiti e che si dedicassero esclusivamente alla conquista di vantaggi economici immediati per i lavoratori senza partecipare attivamente al processo di trasformazione sociale, come fu invece nella teoria di Vladimir Lenin. rdf:langString
第二インターナショナル(だいにインターナショナル、英: Second International)は、社会主義者の国際組織である。1889年に結成され、1914年の第一次世界大戦において分裂した。前身は第一インターナショナル。後継組織として第三インターナショナル、労働社会主義インターナショナル、社会主義インターナショナル等がある。正式名称は国際社会主義者大会(こくさいしゃかいしゅぎしゃたいかい、英語: International Socialist Congress)である。 rdf:langString
De Tweede Internationale (ofwel "Socialistische Arbeiders-Internationale") was een internationale organisatie voor socialistische politieke partijen en vakbonden. De Tweede Internationale werd dertien jaar na de opheffing van de Eerste Internationale (1876) in Parijs opgericht op 14 juli 1889, naar aanleiding van de honderdste verjaardag van de bestorming van de Bastille. rdf:langString
Второ́й интернациона́л, также Социалисти́ческий интернациона́л или Рабо́чий интернациона́л, — международное объединение социалистических рабочих партий, созданное в 1889 году. Продолжил традиции Первого интернационала, однако в нём с 1893 года не участвовали анархисты. Для постоянной связи между партиями-членами в 1900 году было учреждено Международное социалистическое бюро, находившееся в Брюсселе. Принятые Интернационалом решения не были обязательными для входящих в него партий. rdf:langString
第二国际(英語:Second International),正式名称是社会主义国际(Socialist International),是一个由世界各国社会主义政党和工人政党组成的国际联合组织。1889年7月14日,在巴黎召开了成立大会,通过《劳工法案》及《五一节案》,决定以同盟罢工作为工人斗争的武器。组织后因第一次世界大战爆发而解散。第二国际所作出影响最大的动作包括宣布每年的5月1日为国际劳动节,宣布每年的3月8日为国际妇女节,并创始了八小时工作制运动。1916年,由于第一次世界大战及内部分裂,该组织陷于瓦解。一战结束后,原第二国际左派组建了共产国际(第三国际),中派组建了社会党国际工人联合会(维也纳国际、第二半国际),右派重组了社会主义国际(伯尔尼国际、黄色国际)。 rdf:langString
Другий інтернаціонал, також Соціалістичний інтернаціонал або Робітничий інтернаціонал — міжнародне об'єднання соціалістичних робітничих партій, створене в 1889 році. Продовжив традиції Першого інтернаціоналу, однак у ньому з 1893 року не брали участі анархісти. Для постійного зв'язку між партіями-членами 1900 року було започатковано Міжнародне соціалістичне бюро, що розташовувалось у Брюсселі. Ухвалені Інтернаціоналом рішення не були обов'язковими для партій, що входили до його складу. rdf:langString
La Segona Internacional va ser una organització creada el 1889 pels partits socialistes i socialdemòcrates que desitjaven coordinar l'activitat internacional del moviment obrer que s'havien format en gran part dels països europeus. Va continuar el treball de la Primera Internacional fins a la seva dissolució el 1916. També coneguda inicialment com la Internacional Obrera. rdf:langString
Dělnická internacionála, která vešla do dějin jako Druhá nebo Sociálně demokratická internacionála, byla mezinárodní organizací socialistů. Byla ustavena roku 1889, po sedmi letech příprav, s podporou Friedricha Engelse (Karl Marx zemřel r. 1883). Ve srovnání s První internacionálou z ní byly vyloučeny tenkrát ještě vlivné anarchosyndikalistické strany a odbory, takže marxisté už měli jasnou převahu. Reprezentovala již početnou a vlivnou základnu marxistických stran a odborů ve všech významných industrializovaných zemích Evropy. Její vliv je patrný z toho, že se jí podařilo na většině kontinentu prosadit 1. květen jako Svátek práce (1889) a 8. březen jako Mezinárodní den žen (1910). rdf:langString
La Dua Internacio, ankaŭ konata kiel Socialista aŭ Laborista Internacio estis fondita de socialistaj kaj social-demokrataj partioj de Eŭropo dum la Kongreso de Parizo en julio 1889. Ĝi daŭrigis la agadon de la Internacia Asocio de Laboristoj, ankaŭ konata kiel 1-a Internacio, kiu estis dissolviĝinta kelkajn jarojn antaŭe. Inter la plej konataj kaj longdaŭraj agadoj troviĝas la proklamon en 1889 de la 1-a de majo kiel Tago de la Laboro, kaj en 1910 de la 8-a de marto kiel Internacia tago de virinoj. rdf:langString
Bigarren Internazionala 1889an sortu zuten hainbat herrialdetako alderdi sozialista eta laboristek. Lehenengo Internazionalaren lana jarraitu zuen, hau 1916an desagertu arte. II. Internazionalaren zuzendaritza Bruselan kokatua zegoen. Lehen Mundu Gerraren hasierarekin batera, II. Internazionalaren barneko zatiketa eman zen, 1919an III. Internazionala (Komintern) jaioz. Komunismoari loturiko alderdiak azken honetan egituratu ziren. Bigarren Mundu Gerrak alderdien arteko kontraesanak areagotu zituen, 1940an desagertuz. rdf:langString
The Second International (1889–1916) was an organisation of socialist and labour parties, formed on 14 July 1889 at two simultaneous Paris meetings in which delegations from twenty countries participated. The Second International continued the work of the dissolved First International, though excluding the powerful anarcho-syndicalist movement. While the international had initially declared its opposition to all warfare between European powers, most of the major European parties ultimately chose to support their respective states in World War I. After splitting into pro-Allied, pro-Central Powers, and antimilitarist factions, the international ceased to function. After the war, the remaining factions of the international went on to found the Labour and Socialist International, the Internat rdf:langString
제2인터내셔널(프랑스어: Deuxième Internationale 되졤 앵테르나쇼날[*], 독일어: Zweite Internationale 츠바이테 인테르나티오날레[*])은 1889년 7월 14일 프랑스 파리에서 마르크스주의를 이론상 근거로 광범위하게 발전해 온 사회주의운동을 배경으로 성립한 국제기구이다. 제2인터내셔널은 1889년 대회에서 5월 1일을 노동절로, 1910년 대회에서 3월 8일을 세계 여성의 날로 선포했고 하루 8시간 노동제 실시를 요구하는 국제 캠페인을 일으킨 단체로도 유명하다. 제2인터내셔널은 전쟁 문제를 많이 논의했는데 특히 슈투트가르트 대회에서는 반전 투쟁을 대상으로 한 레닌과 로자의 이론을 수정하여 전쟁을 혁명으로 바꾼다는 실천 지침을 결의하는 내용의 결의안이 채택되었다. rdf:langString
Druga Międzynarodówka była międzynarodowym stowarzyszeniem partii i organizacji socjalistycznych. Organizacja powstała 14 lipca 1889 roku w Paryżu. Została założona przez partie socjaldemokratyczne z Wielkiej Brytanii, Francji, Niemiec i Belgii. Kontynuowała pracę rozwiązanej Pierwszej Międzynarodówki, z której wykluczono zwolenników silnego ruchu anarchosyndykalistycznego. Po zakończeniu I wojny światowej międzynarodowy ruch socjalistyczny podzielił się na dwa nurty: rdf:langString
A Segunda Internacional (1889-1916) ou Internacional Socialista ou ainda Internacional Operária foi uma organização dos partidos socialistas e operários criada principalmente por iniciativa de Friedrich Engels, por ocasião do Congresso Internacional de Paris, em 14 de julho de 1889. Do congresso participaram delegações de vinte países. Embora sem a participação do ainda poderoso movimento anarco-sindicalista e dos sindicatos, a Segunda Internacional representou a continuidade do trabalho da extinta Primeira Internacional, dissolvida nos anos 1870, e existiu até 1916. rdf:langString
Andra internationalen var en socialistisk organisation som bildades den 14 juli 1889 i Paris, på hundraårsdagen av franska revolutionen. Den var en sammanslutning av europeiska socialdemokratiska organisationer. Vid den här tiden var de socialdemokratiska partiorganisationerna revolutionära; de innefattade då även de partier som – efter utbrottet av första världskriget 1914 och de ställningstaganden som Andra internationalens partier då gjorde till förmån för "sina" länders krigsinsatser – skulle bryta sig ut och så småningom börja kalla sig kommunister. Till skillnad från i Första internationalen ingick inte syndikalistiska och anarkistiska organisationer. rdf:langString
rdf:langString Second International
rdf:langString الأممية الثانية
rdf:langString Segona Internacional
rdf:langString Druhá internacionála
rdf:langString Zweite Internationale
rdf:langString Dua Internacio
rdf:langString Bigarren Internazionala
rdf:langString Segunda Internacional
rdf:langString Internationale ouvrière
rdf:langString Internasional Kedua
rdf:langString Seconda Internazionale
rdf:langString 제2인터내셔널
rdf:langString 第二インターナショナル
rdf:langString Tweede Internationale
rdf:langString Druga Międzynarodówka
rdf:langString Второй интернационал
rdf:langString Segunda Internacional
rdf:langString Другий інтернаціонал
rdf:langString Andra internationalen
rdf:langString 第二国际
rdf:langString Second International
rdf:langString Second International
xsd:integer 42437009
xsd:integer 1124287863
rdf:langString Delegates of the international at the 1907 Stuttgart congress
rdf:langString Red
rdf:langString Red
xsd:date 1889-07-14
rdf:langString Stuttgart-congress-of-second-international-1907-iisg-big-1.jpg
xsd:integer 270
rdf:langString الأممية الثانية (1889 - 1916) هي منظمة جمعت تحت لوائها عددًا من الأحزاب الاشتراكية والعمالية. أفضى اجتماعان متزامنان شاركت فيهما وفود ممثلة لعشرين دولة في باريس إلى تشكيل المنظمة في يوم 14 يوليو عام 1889. أخذت الأممية الثانية على عاتقها استئناف مهام الأممية الأولى المنحلة على الرغم من إقصائها للحركة الأناركية النقابية واسعة النفوذ. آثرت معظم الأحزاب الأوروبية الكبرى دعم دولها في الحرب العالمية الأولى، وذلك على الرغم من إعلان المنظمة عن معارضتها لجميع الأعمال الحربية بين القوى الأوروبية. توقفت الأممية عن العمل بعد تشرذمها إلى ثلاثة فصائل أحدها موالٍ للحلفاء والآخر موالٍ لدول المحور والثالث مناهض للحرب. توجهت الفصائل الباقية بعد انتهاء الحرب إلى تأسيس كل من الأممية العمالية والاشتراكية والاتحاد الأممي للأحزاب الاشتراكية ومنظمة الشيوعية الدولية.
rdf:langString Dělnická internacionála, která vešla do dějin jako Druhá nebo Sociálně demokratická internacionála, byla mezinárodní organizací socialistů. Byla ustavena roku 1889, po sedmi letech příprav, s podporou Friedricha Engelse (Karl Marx zemřel r. 1883). Ve srovnání s První internacionálou z ní byly vyloučeny tenkrát ještě vlivné anarchosyndikalistické strany a odbory, takže marxisté už měli jasnou převahu. Reprezentovala již početnou a vlivnou základnu marxistických stran a odborů ve všech významných industrializovaných zemích Evropy. Její vliv je patrný z toho, že se jí podařilo na většině kontinentu prosadit 1. květen jako Svátek práce (1889) a 8. březen jako Mezinárodní den žen (1910). Friedrich Engels Mnozí vlivní marxisté této epochy razili teorie méně revoluční než generace První internacionály, zejména pokud pocházeli ze zemí, v nichž byly marxistické strany legální. Erfurtský program německé sociální demokracie z roku 1891, jehož hlavními autory byli Karl Kautsky a Eduard Bernstein, požadoval legální účast na politickém životě a kladl důraz na vylepšení života dělníků spíše než na přípravu revoluce. Pražský rodák Kautsky, editor čtvrtého dílu Marxova Kapitálu a nejvlivnější marxista doby, to zdůvodňoval tím, že brzké zhroucení kapitalismu je nevyhnutelné tak jako tak. Jeho stranický kolega Eduard Bernstein, autor věty „Hnutí je vším, konečný cíl ničím“, dospěl až k úplnému zavržení revoluční cesty. Upřednostňoval rozvoj odborového hnutí a reformy prosazované demokratickou cestou, čímž se stal zakladatelem čili reformismu. Rakousko-Uherský austromarxismus, reprezentovaný jmény jako Victor Adler, Otto Bauer, Karl Renner a Max Adler, zpochybňoval marxistický a požadoval oddělené socialistické strany pro jednotlivé národnosti na území jediné země. Ve shodě s tímto názorem byla 7. dubna 1878 Praze založena Českoslovanská sociálně demokratická strana, od roku 1893 již nezávislá na mateřské rakouské sociálně demokratické straně a sdružující česky mluvící marxisty. V internacionále byli i radikálové jako Rusové Lenin a Trockij nebo Němci Karl Liebknecht a Polka židovského původu žijící v Německu Rosa Luxemburgová, kteří udržovali revoluční tradici komunismu a své umírněnější soudruhy odsuzovali jako „renegáty“. Leninova frakce, zvaná později bolševici, se roku 1903 oddělila od zbytku Ruské sociálně demokratické dělnické strany, zvaného od té doby menševici, a vytvořila samostatnou organizaci vedenou profesionálními revolucionáři, z níž se později vyvinula Komunistická strana Sovětského svazu. Internacionála se rozpadla roku 1916 po vypuknutí první světové války. Ukázalo se, že většina evropských socialistů nechce dodržovat zásady internacionalismu ani připravovat světovou revoluci, ale podporuje válečné cíle vlád svých zemí.
rdf:langString La Segona Internacional va ser una organització creada el 1889 pels partits socialistes i socialdemòcrates que desitjaven coordinar l'activitat internacional del moviment obrer que s'havien format en gran part dels països europeus. Va continuar el treball de la Primera Internacional fins a la seva dissolució el 1916. També coneguda inicialment com la Internacional Obrera. Durant la II Internacional es va definir el distanciament de les dues vessants del socialisme. Per una part, els partits que estaven d'acord amb una revolució obrera però mitjançant la lluita dins els parlaments per arribar a una (doncs així ho recollien els estatuts dels nous Partits Socialistes europeus), aquests foren els anomenats, encara avui en dia, partits socialistes que esdevingueren moderats i amb representació parlamentària, entre ells: PSOE (Partit Socialista Obrer Espanyol), Partit Laborista (Regne Unit), SPD (Partit Socialdemòcrata Alemany), etc. Per l'altra banda, hi havia els partits que seguien apostant per la revolució i per la voluntat d'aconseguir una societat comunista amb la lluita revolucionària d'alliberament per tal d'aconseguir els seus propòsits. Des de llavors els camins dels partits socialdemòcrates i dels partits comunistes es van distanciar; uns convertint-se en partits polítics amb representació parlamentària i els altres com a partits de lluita i revolució obrera.
rdf:langString La Dua Internacio, ankaŭ konata kiel Socialista aŭ Laborista Internacio estis fondita de socialistaj kaj social-demokrataj partioj de Eŭropo dum la Kongreso de Parizo en julio 1889. Ĝi daŭrigis la agadon de la Internacia Asocio de Laboristoj, ankaŭ konata kiel 1-a Internacio, kiu estis dissolviĝinta kelkajn jarojn antaŭe. Inter la plej konataj kaj longdaŭraj agadoj troviĝas la proklamon en 1889 de la 1-a de majo kiel Tago de la Laboro, kaj en 1910 de la 8-a de marto kiel Internacia tago de virinoj. La Internacio estis ĝenerale internaciista, kontraŭnaciista kaj antimilitista, sed en la komenco de la Unua mondmilito la diversaj partio (kun malmultaj esceptoj kiel Jean Jaurès) prenis partion favore al siaj respektivaj ŝtataj registaroj, kaj tio okazigis fortan baton al la asocio, kiu dissolviĝis en 1916. En 1920, la 2-a Internacio estis refondita, sed kelkaj partioj preferis krei novan asocion, kiu ricevis la nomon de (IWUSP). En 1923, ambaŭ asocioj reunuiĝis kaj formis la , kiu daŭris ĝis 1940. Aliflanke, la triumfo de la Rusa Revolucio en 1917 kondukos poste al la kreado de la Komunista Internacio, konata kiel 3-a Internacio. Post la Dua mondmilito, oni kreis novan asocion por daŭrigi la politikon de la 2-a internacio, kaj grupigi la socialistajn partiojn. Ĝi ricevis la nomon de Socialista Internacio kaj plu ekzistas.
rdf:langString Bigarren Internazionala 1889an sortu zuten hainbat herrialdetako alderdi sozialista eta laboristek. Lehenengo Internazionalaren lana jarraitu zuen, hau 1916an desagertu arte. II. Internazionalaren zuzendaritza Bruselan kokatua zegoen. Lehen Mundu Gerraren hasierarekin batera, II. Internazionalaren barneko zatiketa eman zen, 1919an III. Internazionala (Komintern) jaioz. Komunismoari loturiko alderdiak azken honetan egituratu ziren. 1920an II.Internazionala berriz martxan jarri zen. Hala ere, hainbat alderdik ez zuten berrantolaketa onartu eta Langile Alderdi Sozialisten Nazioarteko Batasuna eraiki zuten. Erakunde honek bizi laburra izan zuen, 1923an II. Internazionalera batu baitzen berriro. Bigarren Mundu Gerrak alderdien arteko kontraesanak areagotu zituen, 1940an desagertuz.
rdf:langString La Segunda Internacional fue una organización formada en 1889 por los partidos socialistas y laboristas que deseaban coordinar su actividad. A diferencia de la Primera Internacional no existía un Consejo General que la dirigiera, sino que los partidos eran independientes para aplicar la política que decidieran en sus respectivos Estados.
rdf:langString L'Internationale socialiste fut fondée, à l'initiative notamment de Friedrich Engels, par les partis socialistes et ouvriers d'Europe lors du congrès de Paris en juillet 1889 ; elle est aussi connue sous le nom de Deuxième Internationale, ou Internationale ouvrière. Cette Seconde Internationale, l'Internationale socialiste d'origine, fut créée par les délégations participantes de vingt pays. Elle s'inscrivait dans la continuité de la Première Internationale, dissoute dans les années 1870. Son unité prit fin avec la Première Guerre mondiale.
rdf:langString The Second International (1889–1916) was an organisation of socialist and labour parties, formed on 14 July 1889 at two simultaneous Paris meetings in which delegations from twenty countries participated. The Second International continued the work of the dissolved First International, though excluding the powerful anarcho-syndicalist movement. While the international had initially declared its opposition to all warfare between European powers, most of the major European parties ultimately chose to support their respective states in World War I. After splitting into pro-Allied, pro-Central Powers, and antimilitarist factions, the international ceased to function. After the war, the remaining factions of the international went on to found the Labour and Socialist International, the International Working Union of Socialist Parties, and the Communist International.
rdf:langString Internasional Kedua (1889-1916) (Bahasa Inggris: Second International), Nama asli Sosialis Internasional, adalah organisasi yang dibentuk di Paris pada 14 Juli 1889. Pada Pertemuan Paris, delegasi dari 20 negara ikut berpartisipasi. Internasional Kedua melanjutkan kegiatan dari Internasional Pertama yang telah bubar, meski tidak mengikutsertakan pergerakan anarko-sindikalis yang masih kuat dan serikat-serikat. Berdiri sampai 1916.
rdf:langString 제2인터내셔널(프랑스어: Deuxième Internationale 되졤 앵테르나쇼날[*], 독일어: Zweite Internationale 츠바이테 인테르나티오날레[*])은 1889년 7월 14일 프랑스 파리에서 마르크스주의를 이론상 근거로 광범위하게 발전해 온 사회주의운동을 배경으로 성립한 국제기구이다. 제2인터내셔널은 1889년 대회에서 5월 1일을 노동절로, 1910년 대회에서 3월 8일을 세계 여성의 날로 선포했고 하루 8시간 노동제 실시를 요구하는 국제 캠페인을 일으킨 단체로도 유명하다. 제2인터내셔널은 전쟁 문제를 많이 논의했는데 특히 슈투트가르트 대회에서는 반전 투쟁을 대상으로 한 레닌과 로자의 이론을 수정하여 전쟁을 혁명으로 바꾼다는 실천 지침을 결의하는 내용의 결의안이 채택되었다. 그러나 식민지 문제를 둘러싸고 제국주의를 대상으로 한 인식의 결함을 드러냈는데 모로코 문제와 발칸 전쟁에 대처하고자 열린 바젤 대회에서는 이른바 슈투트가르트 결의의 원칙을 재확인했지만, 결의 실행을 대상으로 한 보증이 없고 혁명을 지향한 대회 선언조차 효과가 없어 전쟁이 불가피하게 되었고 이른바 조국방위론에 기울어진 각국의 사회주의 세력은 행정부를 지지하고 전시 공채에 찬성하게 된다. 제2인터내셔널은 에두아르트 베른슈타인을 중심으로 한 수정주의 경향이 강해지면서 집중 통제 기관을 갖추지 못했고 1916년에 결국 해체된다.
rdf:langString La Seconda Internazionale è stata un'organizzazione internazionale fondata nel 1889 a Parigi dai partiti socialisti e laburisti europei e scioltasi nel 1916, ma di fatto il 4 agosto 1914. Tra le azioni più famose della Seconda Internazionale c'è la proclamazione del 1º maggio come giornata internazionale dei lavoratori. Inoltre, venne deciso che i sindacati fossero indipendenti dai partiti e che si dedicassero esclusivamente alla conquista di vantaggi economici immediati per i lavoratori senza partecipare attivamente al processo di trasformazione sociale, come fu invece nella teoria di Vladimir Lenin.
rdf:langString 第二インターナショナル(だいにインターナショナル、英: Second International)は、社会主義者の国際組織である。1889年に結成され、1914年の第一次世界大戦において分裂した。前身は第一インターナショナル。後継組織として第三インターナショナル、労働社会主義インターナショナル、社会主義インターナショナル等がある。正式名称は国際社会主義者大会(こくさいしゃかいしゅぎしゃたいかい、英語: International Socialist Congress)である。
rdf:langString De Tweede Internationale (ofwel "Socialistische Arbeiders-Internationale") was een internationale organisatie voor socialistische politieke partijen en vakbonden. De Tweede Internationale werd dertien jaar na de opheffing van de Eerste Internationale (1876) in Parijs opgericht op 14 juli 1889, naar aanleiding van de honderdste verjaardag van de bestorming van de Bastille.
rdf:langString Druga Międzynarodówka była międzynarodowym stowarzyszeniem partii i organizacji socjalistycznych. Organizacja powstała 14 lipca 1889 roku w Paryżu. Została założona przez partie socjaldemokratyczne z Wielkiej Brytanii, Francji, Niemiec i Belgii. Kontynuowała pracę rozwiązanej Pierwszej Międzynarodówki, z której wykluczono zwolenników silnego ruchu anarchosyndykalistycznego. Podobnie jak I Międzynarodówka stawiała sobie za cel walkę o prawa robotnicze i dążenie do przekształcenia stosunków społecznych zgodnie z założeniami socjalizmu.Zakres zmian, postulowanych przez partie socjalistyczne i socjaldemokratyczne był obszarem dyskusji i ścierania się poglądów w ramach 3 głównych nurtów ideologicznych II Międzynarodówki: marksistowskiego (późniejsi komuniści, syndykaliści, radykalna lewica antybolszewicka), centrowego (demokratyczny socjalizm) i reformistycznego (zwolennicy Eduarda Bernsteina). Do wybuchu I wojny światowej odbyło się 9 zjazdów II Międzynarodówki. Po 1914 roku w wyniku toczonych walk działalność II Międzynarodówki ustała. Stało się tak, ponieważ w czasiekonferencji w Zimmerwaldzie w 1915 roku, w której uczestniczyli antywojenni socjaliści, poszczególnym partiom nie udało się stworzyć zunifikowanego frontu przeciwko wojnie. Zamiast tego skupiały się one na popieraniu polityki poszczególnych państw. Zabójstwo francuskiego socjalistycznego lidera Jeana Jaurèsa, w kilka dni przed rozpoczęciem wojny, stało się symbolem niepowodzenia antymilitarystycznej doktryny Drugiej Międzynarodówki. Po zakończeniu I wojny światowej międzynarodowy ruch socjalistyczny podzielił się na dwa nurty: * związany z partią bolszewicką, z inicjatywy której utworzono tzw. III Międzynarodówkę (z której później wyłoniła się trockistowska IV Międzynarodówka) * niezależny, międzynarodowy ruch socjalistyczny, w ramach którego działała Międzynarodówka Socjalistyczna.
rdf:langString A Segunda Internacional (1889-1916) ou Internacional Socialista ou ainda Internacional Operária foi uma organização dos partidos socialistas e operários criada principalmente por iniciativa de Friedrich Engels, por ocasião do Congresso Internacional de Paris, em 14 de julho de 1889. Do congresso participaram delegações de vinte países. Embora sem a participação do ainda poderoso movimento anarco-sindicalista e dos sindicatos, a Segunda Internacional representou a continuidade do trabalho da extinta Primeira Internacional, dissolvida nos anos 1870, e existiu até 1916. No período que se seguiu ao colapso da Primeira Internacional, os movimentos trabalhista e socialista cresceram de maneira praticamente independente em cada país, mantendo apenas uma tênue ligação. Entre 1876 e 1889 não houve qualquer vínculo estável. Eventualmente havia conferências internacionais de trabalhadores, convocadas ad hoc por diferentes entidades: 1876, em Berna; 1877, em Ghent; 1881, em Chur; 1883 e 1886, em Paris; 1888, em Londres. Em 1889 houve um avanço, quando o Congresso Internacional de Paris decidiu promover a realização de congressos internacionais periodicamente. O Congresso de Paris de fato consistiu de duas conferências, convocadas separadamente - uma sendo marxista e a outra possibilista ou moderada. Alguns anarquistas que estiveram presentes ao congresso, defenderam a concentração da luta dos trabalhadores essencialmente no terreno econômico, rejeitando a divisão política, mas eles foram excluídos do congresso, em razão das claras divergências táticas. Posteriormente foram realizados congressos unificados em Bruxelas (1891), em Zurique (1893) e em Londres (1896). De todo modo, em geral, o ano de 1889 é considerado como o ponto de partida da Segunda ou "Nova Internacional", embora somente em 1900, durante o Congresso de Paris daquele ano, tenha sido adotada uma constituição definitiva para a Nova Internacional. Foi então criado o , integrado por representantes de cada seção nacional filiada, com um executivo, um secretário remunerado e um escritório central. Os membros do Bureau se reuniam pelo menos uma vez por ano. O escritório central foi instalado em Bruxelas. O presidente, o secretário e o executivo, encarregados das atividades permanentes da Internacional, eram membros da seção belga. Émile Vandervelde e Camille Huysmans do foram o seu presidente e secretário, respectivamente. Vladimir Ilyich Lenin foi membro desde 1905. Entre as ações da Segunda Internacional incluem-se a declaração, em 1889, do 1º de maio como Dia Internacional dos Trabalhadores e, em 1910, a declaração do 8 de março como Dia Internacional da Mulher. Além disso, a Segunda Internacional iniciou a campanha internacional pela jornada de trabalho de oito horas . Baseada, tal como a Primeira Internacional, no conceito de luta de classes, a Segunda Internacional orientou-se, até o início do século XX, pelo marxismo. Mas algumas correntes se desenvolvem à direita da Internacional, pregando o abandono do princípio segundo o qual "a emancipação dos trabalhadores deve ser obra dos próprios trabalhadores" - um princípio revolucionário da Primeira Internacional - e recomendando privilegiar o parlamentarismo e o reformismo. Mas em 1904, o congresso segue a posição do revolucionário Jules Guesde contra o reformista Jean Jaurès, escolha oposta ao resultado das eleições, que deram 31 deputados a Jaurès e 12 a Guesde.
rdf:langString Второ́й интернациона́л, также Социалисти́ческий интернациона́л или Рабо́чий интернациона́л, — международное объединение социалистических рабочих партий, созданное в 1889 году. Продолжил традиции Первого интернационала, однако в нём с 1893 года не участвовали анархисты. Для постоянной связи между партиями-членами в 1900 году было учреждено Международное социалистическое бюро, находившееся в Брюсселе. Принятые Интернационалом решения не были обязательными для входящих в него партий.
rdf:langString Andra internationalen var en socialistisk organisation som bildades den 14 juli 1889 i Paris, på hundraårsdagen av franska revolutionen. Den var en sammanslutning av europeiska socialdemokratiska organisationer. Vid den här tiden var de socialdemokratiska partiorganisationerna revolutionära; de innefattade då även de partier som – efter utbrottet av första världskriget 1914 och de ställningstaganden som Andra internationalens partier då gjorde till förmån för "sina" länders krigsinsatser – skulle bryta sig ut och så småningom börja kalla sig kommunister. Till skillnad från i Första internationalen ingick inte syndikalistiska och anarkistiska organisationer. Socialistinternationalen har sina rötter i den Andra internationalen. Vid den socialistiska rörelsens splittring i en revolutionär och en reformistisk del upplöstes Andra internationalen 1916, för att återbildas 1923 (som ), existerade fram till 1940 (formellt till 1947) och efterträddes vid kongressen 1951 i Frankfurt am Main av Socialistinternationalen.
rdf:langString 第二国际(英語:Second International),正式名称是社会主义国际(Socialist International),是一个由世界各国社会主义政党和工人政党组成的国际联合组织。1889年7月14日,在巴黎召开了成立大会,通过《劳工法案》及《五一节案》,决定以同盟罢工作为工人斗争的武器。组织后因第一次世界大战爆发而解散。第二国际所作出影响最大的动作包括宣布每年的5月1日为国际劳动节,宣布每年的3月8日为国际妇女节,并创始了八小时工作制运动。1916年,由于第一次世界大战及内部分裂,该组织陷于瓦解。一战结束后,原第二国际左派组建了共产国际(第三国际),中派组建了社会党国际工人联合会(维也纳国际、第二半国际),右派重组了社会主义国际(伯尔尼国际、黄色国际)。
rdf:langString Другий інтернаціонал, також Соціалістичний інтернаціонал або Робітничий інтернаціонал — міжнародне об'єднання соціалістичних робітничих партій, створене в 1889 році. Продовжив традиції Першого інтернаціоналу, однак у ньому з 1893 року не брали участі анархісти. Для постійного зв'язку між партіями-членами 1900 року було започатковано Міжнародне соціалістичне бюро, що розташовувалось у Брюсселі. Ухвалені Інтернаціоналом рішення не були обов'язковими для партій, що входили до його складу.
xsd:nonNegativeInteger 59342
rdf:langString Red
xsd:gYear 1916
xsd:date 1889-07-14
xsd:gYear 1889

data from the linked data cloud