Scorched earth

http://dbpedia.org/resource/Scorched_earth an entity of type: Thing

Lur errearen estrategia eremu batetik erretiratzen ari den indar militarrak hango azpiegiturak, ondasunak eta baliozkoa izan daitekeen oro suntsitzea da, haiek etsaiaren eskura ez jartzeko eta horren aurrerapena eragozteko. rdf:langString
L'espressione terra bruciata (o, più raramente, strategia fabiana) indica una strategia bellica, solitamente adoperata da un esercito in ritirata, consistente nel distruggere tutte le risorse che non si è in grado di asportare in modo da non lasciare possibilità di approvvigionamento al nemico. Alcune volte questa tattica fu persino utilizzata per la distruzione di risorse economiche, come ad esempio l'incendio dei pozzi petroliferi durante le guerre del Golfo. rdf:langString
焦土作戦(しょうどさくせん)とは、戦争等において、防御側が、攻撃側に奪われる地域の利用価値のある建物・施設や食料を焼き払い、その地の生活に不可欠なインフラストラクチャーの利用価値をなくして攻撃側に利便性を残さない、つまり自国領土に侵攻する敵軍に食料・燃料の補給・休養等の現地調達を不可能とする戦術及び戦略の一種である。 なお、攻撃軍が退却に際し、追撃を遅らせるために鉄道施設や補給施設を破壊する場合も焦土作戦に含まれる。 rdf:langString
Taktyka spalonej ziemi, metoda spalonej ziemi, polityka spalonej ziemi, strategia spalonej ziemi, zasada spalonej ziemi – stosowany od starożytności sposób prowadzenia działań wojennych polegający na niszczeniu wszystkiego, co może być przydatne stronie przeciwnej, obecnie zakazany przez Konwencje genewskie. rdf:langString
Тактика «выжженной земли» — метод ведения войны, при котором отступающие войска проводят полное и широкомасштабное уничтожение всех жизненно важных для врага запасов (продовольствия, топлива и т. п.) и любых объектов промышленного, сельскохозяйственного, гражданского назначения с целью не допустить их использования наступающими противниками. Термин «выжженная земля» применяется только к боевым действиям, в ходе которых отступающие войска уничтожают объекты, имеющие первостепенное значение для противника. Тактика «выжженной земли» запрещена статьёй 54 Протокола № I Женевской конвенции 1977 года. rdf:langString
Uma tática de terra arrasada (português brasileiro) ou terra queimada (português europeu) envolve destruir qualquer coisa que possa ser proveitosa ao inimigo enquanto este avança ou recua em uma determinada área. rdf:langString
焦土政策(英語:Scorched earth,又稱焦土作戰)译自英语,是一種軍事戰略。英语直接表达的意思是毁坏地面上所有的一切,包含农作物、工厂和城市,破壞任何可能對敵人有用的東西。漢字中「焦土」的原意燒壞農作物來摧毀敵人的食物來源,這個戰術辭彙在現代使用上並不限於使敵人食物缺乏,還可以包括破壞遮蔽所、交通運輸、通訊與工業資源。与古稱堅壁清野有所不同,堅壁清野指先将可为己所用的资源收集储存于“坚壁”,而后毁坏难以控制地区的资源“清野”。 這樣的行動有可能會被位於敵軍佔領區的軍隊繼續貫徹執行,甚至是位在自軍佔領區的軍隊。 焦土政策的重点在于毁坏的民间资源是否真的会为敌方利用,多大程度上可以资敌。而实际中常有滥用焦土政策,对敌方民众施以屠戮;尤其是溃败时混乱的过度毁坏,常给本国民众带来巨大损失,如抗战期间的花园口决堤和长沙大火。 rdf:langString
سياسة الأرض المحروقة هي إستراتيجية عسكرية أو طريقة عمليات يتم فيها «إحراق» أي شيء قد يستفيد منه العدو عند التقدم أو التراجع في منطقة ما. في الأصل كان المصطلح يشير إلى إحراق المحاصيل الفلاحية لعدم استعمالها من طرف العدو كمؤونة أما الآن فهو يشير إلى إحراق المنتوجات الغذائية وتدمير الهياكل الأساسية مثل المأوى والنقل والاتصالات والموارد الصناعية. وقد يتبع الجيش هذه السياسة في أرض العدو أو في أرضه. . ومع ذلك، فإنه لا يزال ممارسة شائعة. البروتوكول لا ينطبق إلا على البلدان التي صدقت عليها، عدا بعض الاستثناءات الملحوظة حاليا في الولايات المتحدة وإسرائيل وإيران وباكستان وتركيا والعراق. rdf:langString
Política de terra cremada és una estratègia militar consistent en destruir tot allò que li pugui ser útil a l'enemic mentre que avança o es retira per una zona. L'origen històric del terme "terra cremada" prové segurament de la pràctica de cremar els camps de cereals durant les guerres i conflictes. És una estratègia en la qual tots els actius que puguin ser emprats per l'enemic són considerats com a objectius, tals com fonts de menjar, transport, comunicacions, recursos industrials i fins i tot la població de la zona. La pràctica és portada a terme per un exèrcit tant al territori enemic com al propi. Pot solapar-se, tot i que no és el mateix, amb la destrucció punitiva dels recursos enemics, que es fa purament per estratègia política més que no pas operacional. Entre les més famoses trob rdf:langString
Taktika spálené země je vojenská taktika aplikovaná zejména za ústupových bojů, případně při taktice rychlých nájezdů na nepřátelské území. Spočívá v maximální likvidaci čehokoliv užitečného, co by nepřítel mohl využít v dalším boji; zvláštní zřetel je kladen na potraviny, vojenský materiál a vojenskou, hospodářskou a dopravní infrastrukturu; také na vodní zdroje a dokonce i samotné místní obyvatele, ačkoli to je podle I. Dodatkového protokolu k Ženevským úmluvám z roku 1977 zakázáno s výjimkou situace, kdy jde obranu vlastního státního území. rdf:langString
Verbrannte Erde bezeichnet eine Kriegstaktik, bei der eine Armee alles zerstört, was dem Gegner in irgendeiner Weise nützen könnte, also Gleise, Straßen, Brücken, liegengebliebene Fahrzeuge, Lebensmittelvorräte, Fabriken, Wohnhäuser und manchmal bis hin zur kompletten Zerstörung von Städten und Dörfern. Technische Werkzeuge, als Beispiele in jüngerer Geschichte, die verheerende Schäden für die Zivilbevölkerung hinterlassen, sind Schienenwolf, Flammenwerfer und Brandbomben. rdf:langString
Politiko de bruligita tero estas milita strategio kiu planas detrui ion ajn kiu eble estus utila al la malamiko dum ĝi avancas aŭ retiriĝas de loko. Ĉiuj aktivaĵoj kiuj povus esti uzitaj fare de la malamiko povas esti celitaj, ekzemple nutraĵfontoj, akvoprovizadoj, transporto, komunikiloj, industriaj resursoj, la popolaj civiluloj mem kaj eĉ la ejoj mem. Tio lasta estis klare malpermesita per la 1a Aldona Protokolo de 1977 de la Konvencioj de Ĝenevo. rdf:langString
La política de tierra quemada o de tierra arrasada es una táctica militar que consiste en destruir absolutamente todo lo que pueda ser de utilidad al enemigo cuando una fuerza avanza a través de un territorio o se retira de él. El origen histórico de la locución «tierra quemada» proviene seguramente de la práctica de quemar los campos de cereales durante las guerras y conflictos en la antigüedad. Sin embargo, no se limita en absoluto a cosechas o víveres, sino que incluye cualquier tipo de refugio, transporte o posibilidad de suministro al enemigo. rdf:langString
La politique de la terre brûlée est une tactique consistant à pratiquer les destructions les plus importantes possibles, et en cas de conflit militaire, à détruire ou à endommager gravement ressources, moyens de production, infrastructures, bâtiments ou nature environnante, de manière à les rendre inutilisables par l'adversaire. En cybersécurité, la politique de la terre brûlée correspond pour un logiciel malveillant à détruire les parties importantes d'un système afin de le rendre inutilisable (exemple : destruction du MBR par Rombertik). rdf:langString
Taktik bumi hangus (scorched-earth) adalah strategi militer yang bertujuan untuk menghancurkan segala sesuatu yang mungkin berguna bagi musuh. Aset apa pun yang dapat digunakan oleh musuh dapat menjadi sasaran, yang biasanya mencakup persenjataan, kendaraan pengangkut, tempat komunikasi, dan sumber daya industri. Segala hal yang dapat berguna bagi musuh dapat dijadikan sasaran, termasuk toko makanan dan area pertanian, sumber air, dan bahkan penduduk lokal itu sendiri, meskipun hal tersebut telah dilarang di bawah Konvensi Jenewa 1977. rdf:langString
A scorched-earth policy is a military strategy that aims to destroy anything that might be useful to the enemy. Any assets that could be used by the enemy may be targeted, which usually includes obvious weapons, transport vehicles, communication sites, and industrial resources. However, anything useful to the advancing enemy may be targeted, including food stores and agricultural areas, water sources, and even the local people themselves, though the last has been banned under the 1977 Geneva Conventions. rdf:langString
초토화 정책(焦土化 政策, 영어: scorched-earth policy)은 전쟁에 있어 적에게 유용하게 사용될 가능성이 있는 모든 것을 파괴하는 전략이다. 식품, 교통체계, 정보통신, 산업기반, 심지어 전투 지역에 거주하는 인간까지, 적에 의해 사용되었거나 사용될 수 있는 모든 자산을 그 목표로 한다. 적의 영토에 진입한 군대가 초토화를 수행할 수도 있고, 자국 영토에 대해 초토화를 수행할 수도 있다. 작전 전략상의 이유보다는 정치 전략상의 이유로 행해지는 징벌적 파괴공작이 초토화에 수반될 수 있으나, 그 둘이 일치한다고 할 수는 없다. 초토화 작전의 유명한 사례로는 제2차 세계 대전 당시 이오시프 스탈린의 독소전쟁, 미국 남북전쟁 당시 윌리엄 테쿰세 셔먼의 대행진, 보어 전쟁에서의 키치너 장군, 나폴레옹의 러시아 원정 당시 러시아측의 대응 등이 있다. 넓은 의미에서 청야전술도 이에 해당된다고 볼 수 있다. 분쟁 지역의 민간인의 식량 공급을 파괴하는 전략은 1977년 제네바 조약의 54번 문서에서 금지되었다. 관련 구절은 다음과 같다. rdf:langString
De tactiek van de verschroeide aarde is een militaire tactiek, waarbij in gebied dat aan de vijand moet worden opgegeven, alle zaken van militaire of economische waarde, zoals bruggen, spoor- en telegraaflijnen, industrie en landbouwgebieden, vernietigd of weggehaald worden. rdf:langString
Brända jordens taktik är en metod i krigföring där en part som retirerar från ett område förstör resurser i området som annars skulle kunna vara till nytta för den framryckande parten . Historiskt omfattar det främst sådant som krävdes för att föda den framryckande truppen (färskvatten, mat, gröda och husdjur), möjlighet till skydd (byggnader), assistans (lokalbefolkning) och övergiven militär utrustning. Det kan även omfatta bränsle, fordon, tekniska produkter och infrastruktur (vägar, järnvägar, flygplatser, broar, industrier mm). rdf:langString
Та́ктика спа́леної землі́ — метод ведення війни за допомогою знищення всього корисного, того, що може слугувати життєзабезпеченню або існуванню як військ противника, так і цивільного населення на території, яку може бути зайнято противником. До цього відносять знищення запасів харчових продуктів та врожаю, забруднення або отруєння джерел питної води, знищення інфраструктури — шляхів та засобів транспорту, техніки, будівель та житла, іноді навіть цілих міст. rdf:langString
rdf:langString سياسة الأرض المحروقة
rdf:langString Terra cremada
rdf:langString Taktika spálené země
rdf:langString Verbrannte Erde
rdf:langString Bruligita tero
rdf:langString Lur erre (estrategia)
rdf:langString Tierra quemada
rdf:langString Bumi hangus
rdf:langString Politique de la terre brûlée
rdf:langString Terra bruciata (guerra)
rdf:langString 焦土作戦
rdf:langString 초토화
rdf:langString Tactiek van de verschroeide aarde
rdf:langString Taktyka spalonej ziemi
rdf:langString Scorched earth
rdf:langString Terra queimada
rdf:langString Тактика выжженной земли
rdf:langString Brända jordens taktik
rdf:langString 焦土政策
rdf:langString Тактика спаленої землі
xsd:integer 164406
xsd:integer 1117717908
rdf:langString سياسة الأرض المحروقة هي إستراتيجية عسكرية أو طريقة عمليات يتم فيها «إحراق» أي شيء قد يستفيد منه العدو عند التقدم أو التراجع في منطقة ما. في الأصل كان المصطلح يشير إلى إحراق المحاصيل الفلاحية لعدم استعمالها من طرف العدو كمؤونة أما الآن فهو يشير إلى إحراق المنتوجات الغذائية وتدمير الهياكل الأساسية مثل المأوى والنقل والاتصالات والموارد الصناعية. وقد يتبع الجيش هذه السياسة في أرض العدو أو في أرضه. يمكن للمفهوم أن يتداخل مع بتدمير موارد العدو بشكل عقابي، وهو ما يحدث كاستراتيجية بحتة لأسباب سياسية بدلا من الاستراتيجية التنفيذية. تدمير الإمدادات الغذائية للسكان المدنيين في منطقة الصراع قد حظر بموجب المادة 54 من البروتوكول الأول لاتفاقيات جنيف لعام 1977. يقول المقطع: يحظر مهاجمة أو تدمير أو نقل أو تعطيل المواد التي لا غنى عنها لبقاء السكان المدنيين ومثالها المواد الغذائية والمناطق الزراعية التي تنتج المحاصيل والماشية ومرافق مياه الشرب وشبكاتها وأشغال الري، من أجل غرض محدد لمنعها لقيمتها الحيوية على السكان المدنيين أو الخصم، مهما كان الباعث سواء كان بقصد تجويع المدنيين أم لحملهم على الابتعاد، أو لأي سبب آخر . ومع ذلك، فإنه لا يزال ممارسة شائعة. البروتوكول لا ينطبق إلا على البلدان التي صدقت عليها، عدا بعض الاستثناءات الملحوظة حاليا في الولايات المتحدة وإسرائيل وإيران وباكستان وتركيا والعراق. تشتهر روسيا بالذات بهذا النوع من الحروب إذ طبقتها عدة مرات امام التتار ونابليون بونابرت والألمان خلال الحرب العالمية الثانية مستغلين الطبيعة الطبوغرافية والمناخية لبلادهم من حيث الحرارة شديدة الانخفاض (التي تصل أحيانا إلى 15 تحت الصفر) والارض الجليدية . واثبت هذا النوع فعاليته حيث قهر نابليون وسبب تراجع الالمان في منتصف الحرب العالمية الثانية . ، كما تم استخدام الاستراتجية أثناء مجزرة حماة عام 1982م
rdf:langString Política de terra cremada és una estratègia militar consistent en destruir tot allò que li pugui ser útil a l'enemic mentre que avança o es retira per una zona. L'origen històric del terme "terra cremada" prové segurament de la pràctica de cremar els camps de cereals durant les guerres i conflictes. És una estratègia en la qual tots els actius que puguin ser emprats per l'enemic són considerats com a objectius, tals com fonts de menjar, transport, comunicacions, recursos industrials i fins i tot la població de la zona. La pràctica és portada a terme per un exèrcit tant al territori enemic com al propi. Pot solapar-se, tot i que no és el mateix, amb la destrucció punitiva dels recursos enemics, que es fa purament per estratègia política més que no pas operacional. Entre les més famoses trobem les realitzades per Sherman contra el Sud durant la Guerra Civil Americana, per Lord Kitchener contra els Bòers, i tant per Ióssif Stalin i com per Adolf Hitler durant la Segona Guerra Mundial. L'estratègia de destruir els subministraments alimentaris de la població civil en una zona de conflicte està prohibida per l'Article 54 del I Protocol de la Convenció de Ginebra de 1977. El passatge en qüestió diu: Malgrat estar prohibida, encara és una pràctica militar habitual. El protocol només s'aplica a aquells països que l'han ratificat, encara que hi ha absències notables com els Estats Units, Israel, l'Iran, l'Iraq o el Pakistan. La tàctica de terra cremada és una acció que vincula els aspectes militars amb els econòmics i fins i tot psicològics d'una estratègia militar. Aquestes accions destructives tenen l'avantatge que no requereixen avenços tecnològics ni una especialització particular per part dels combatents que l'apliquen. Quan s'empra a territori enemic es pretén destruir la voluntat de resistir del mateix mitjançant la intimidació, provocant el patiment a les poblacions locals en destruir les seves propietats i mitjans de subsistència. Si s'aplica al territori propi en retirar-se, l'objectiu és retardar i fins i tot aturat l'avanç enemic en deixar-lo sense recursos que aprofitar o entorpint el seu avanç. La terra cremada ha estat històricament molt eficaç per a faccions que, d'altra forma, no haurien estat capaces de resistir l'avenç d'exèrcits millor organitzats i més poderosos, tot i que a la guerra moderna la seva utilitat és menor, car tot contingent armat acostuma a carregar amb els seus propis subministraments, en lloc de viure del terreny, com es feia abans. En aquest context, també s'ha emprat la política de terra cremada en la lluita contra moviments guerrillers, a fi de dificultar als insurgents el subministrament i l'ocultació entre la població civil.
rdf:langString Taktika spálené země je vojenská taktika aplikovaná zejména za ústupových bojů, případně při taktice rychlých nájezdů na nepřátelské území. Spočívá v maximální likvidaci čehokoliv užitečného, co by nepřítel mohl využít v dalším boji; zvláštní zřetel je kladen na potraviny, vojenský materiál a vojenskou, hospodářskou a dopravní infrastrukturu; také na vodní zdroje a dokonce i samotné místní obyvatele, ačkoli to je podle I. Dodatkového protokolu k Ženevským úmluvám z roku 1977 zakázáno s výjimkou situace, kdy jde obranu vlastního státního území. Taktika bývá obvykle používána zejména na opouštěném území nepřítele (v takovém případě je přípustné ničit jakékoli vojenské objekty; v případě civilních nesmí jít o ty objekty, které jsou nezbytné k přežití obyvatelstva, a jejich zničení musí mít význam pro vedení vojenských operací, nesmí jít o zničení svévolné) či nepříliš ceněných spojenců, na vlastním území či území důležitých spojenců bývá její užití omezeno politickými a ekonomickými hledisky. V moderních válkách bývá její užití celkově omezeno též vzhledem k mezinárodnímu veřejnému mínění a rychlosti moderní války, která zpravidla nedává dostatek času k provedení dokonalého zpustošení.
rdf:langString Politiko de bruligita tero estas milita strategio kiu planas detrui ion ajn kiu eble estus utila al la malamiko dum ĝi avancas aŭ retiriĝas de loko. Ĉiuj aktivaĵoj kiuj povus esti uzitaj fare de la malamiko povas esti celitaj, ekzemple nutraĵfontoj, akvoprovizadoj, transporto, komunikiloj, industriaj resursoj, la popolaj civiluloj mem kaj eĉ la ejoj mem. Tio lasta estis klare malpermesita per la 1a Aldona Protokolo de 1977 de la Konvencioj de Ĝenevo. La praktiko povas esti aranĝita fare de la militistaro en malamika teritorio, aŭ en sia propra hejma teritorio. Ĝi povas interkovri kun, sed ĝi ne estas la sama kiel, puna detruo de la resursoj de la malamiko, kiu estas farita por sole strategi/politikaj kialoj prefere ol strategi/operacaj kialoj. Elstaraj historiaj ekzemploj de taktikoj de bruligita tero estis la Marŝo al Maro de William Tecumseh Sherman en la Usona Enlanda Milito, la subpremado fare de de usonaj Navahoj, la antaŭeniro de Lord Kitchener kontraŭ la Buroj, kaj la incendio de 605 ĝis 732 nafto-putoj dum la retirigo de Irakaj fortoj en la Golfa Milito. Menciendas ankaŭ la strategioj de la Rusa armeo dum la malsukcesa Sveda invado de Rusio, la malsukcesa Franca invado de Rusio, la dekomenca soveta retiriĝo estrita de Josif Stalin dum la invado de Rusio fare de la Germana Armeo dum la Dua Mondmilito, kaj la retiriĝo de la Nazia Germanio el la Orienta Fronto.
rdf:langString La política de tierra quemada o de tierra arrasada es una táctica militar que consiste en destruir absolutamente todo lo que pueda ser de utilidad al enemigo cuando una fuerza avanza a través de un territorio o se retira de él. El origen histórico de la locución «tierra quemada» proviene seguramente de la práctica de quemar los campos de cereales durante las guerras y conflictos en la antigüedad. Sin embargo, no se limita en absoluto a cosechas o víveres, sino que incluye cualquier tipo de refugio, transporte o posibilidad de suministro al enemigo. La táctica de la tierra arrasada es una acción que vincula los aspectos militares y económicos o incluso psicológicos de una estrategia militar. Estas acciones destructivas tienen la ventaja de que no requieren adelantos tecnológicos ni una especialización particular por parte de los combatientes que la aplican. Cuando se emplea en territorio enemigo se pretende destruir su voluntad de resistir mediante la intimidación, provocando sufrimiento a las poblaciones locales ya que destruye sus propiedades y medios de subsistencia. Si se aplica en territorio propio al retirarse, el objetivo es retrasar o incluso detener el avance enemigo al dejarle sin recursos que aprovechar, o entorpeciendo su movimiento. La «tierra quemada» ha resultado históricamente muy eficaz para facciones que de otra forma no habrían sido capaces de resistir el avance de ejércitos mejor organizados y más poderosos, aunque en la guerra moderna su utilidad es menor, ya que todo contingente armado suele cargar con sus propios suministros en lugar de vivir del terreno, como se hacía siglos atrás. En ese contexto, también se ha empleado la política de «tierra quemada» en la lucha contra movimientos guerrilleros con el fin de dificultar a los insurgentes el suministro y la ocultación entre la población civil.
rdf:langString Verbrannte Erde bezeichnet eine Kriegstaktik, bei der eine Armee alles zerstört, was dem Gegner in irgendeiner Weise nützen könnte, also Gleise, Straßen, Brücken, liegengebliebene Fahrzeuge, Lebensmittelvorräte, Fabriken, Wohnhäuser und manchmal bis hin zur kompletten Zerstörung von Städten und Dörfern. Technische Werkzeuge, als Beispiele in jüngerer Geschichte, die verheerende Schäden für die Zivilbevölkerung hinterlassen, sind Schienenwolf, Flammenwerfer und Brandbomben. Die Taktik der verbrannten Erde kommt dann zur Anwendung, wenn entweder die sich zurückziehende Armee nicht damit rechnen kann, in nächster Zeit besetztes oder eigenes Gebiet zurückzuerobern, oder der Gegner Guerillataktik anwendet und auf die Unterstützung der Bevölkerung zählen kann. Im zweiten Falle kalkuliert die Taktik der verbrannten Erde bewusst ein, dass dies auch auf Kosten der eigenen Bevölkerung geht. In allen Fällen hat die Anwendung dieser Taktik oft Hungersnöte und andere schwerwiegende Auswirkungen zur Folge. Zu unterscheiden ist, ob die Taktik ein angegriffener Staat zur eigenen Verteidigung oder eine Kriegspartei, die ein Land überfällt, anwendet. Dementsprechend ist diese Kriegshandlung bereits seit Beginn des 20. Jahrhunderts für Besatzungsarmeen durch die Haager Landkriegsordnung als völkerrechtswidrig geächtet.
rdf:langString Lur errearen estrategia eremu batetik erretiratzen ari den indar militarrak hango azpiegiturak, ondasunak eta baliozkoa izan daitekeen oro suntsitzea da, haiek etsaiaren eskura ez jartzeko eta horren aurrerapena eragozteko.
rdf:langString Taktik bumi hangus (scorched-earth) adalah strategi militer yang bertujuan untuk menghancurkan segala sesuatu yang mungkin berguna bagi musuh. Aset apa pun yang dapat digunakan oleh musuh dapat menjadi sasaran, yang biasanya mencakup persenjataan, kendaraan pengangkut, tempat komunikasi, dan sumber daya industri. Segala hal yang dapat berguna bagi musuh dapat dijadikan sasaran, termasuk toko makanan dan area pertanian, sumber air, dan bahkan penduduk lokal itu sendiri, meskipun hal tersebut telah dilarang di bawah Konvensi Jenewa 1977. Praktek tersebut dapat dilakukan oleh militer di wilayah musuh atau di wilayah asalnya sendiri ketika sedang diserang. Hal ini mungkin terlihat tumpang tindih, tetapi tidak sama dengan penghancuran sumber daya musuh yang biasanya dilakukan sebagai bagian dari strategi politik daripada strategi operasional. Contoh yang terkenal dari pelaksanaan taktik bumi hangus adalah March to the Sea dalam Perang Saudara Amerika, penaklukan Indian Navajo Amerika oleh , perlawanan Lord Kitchener melawan Boer, dan pembakaran 605 hingga 732 sumur minyak oleh pasukan militer Irak yang sedang mundur selama Perang Teluk. Disebutkan pula strategi tentara Rusia selama yang gagal, invasi Napoleon ke Rusia yang gagal, retret awal Soviet yang diperintahkan oleh Joseph Stalin saat invasi Angkatan Darat Jerman selama Perang Dunia Kedua, dan mundurnya Nazi Jerman di Front Timur. Konsep pertahanan bumi hangus kadang-kadang diterapkan secara kiasan ke dalam dunia bisnis di mana sebuah perusahaan yang sedang menghadapi pengambilalihan mencoba untuk membuat dirinya terlihat kurang berharga dengan menjual asetnya.
rdf:langString A scorched-earth policy is a military strategy that aims to destroy anything that might be useful to the enemy. Any assets that could be used by the enemy may be targeted, which usually includes obvious weapons, transport vehicles, communication sites, and industrial resources. However, anything useful to the advancing enemy may be targeted, including food stores and agricultural areas, water sources, and even the local people themselves, though the last has been banned under the 1977 Geneva Conventions. The practice can be carried out by the military in enemy territory or in its own home territory while it is being invaded. It may overlap with, but is not the same as, punitive destruction of the enemy's resources, which is usually done as part of political strategy, rather than operational strategy. Notable historic examples of scorched-earth tactics include William Tecumseh Sherman's March to the Sea in the American Civil War, Kit Carson's subjugation of the American Navajo Indians, Lord Kitchener's advance against the Boers, and the setting on fire of 605 to 732 oil wells by retreating Iraqi military forces during the Gulf War. Also notable were the Russian army's strategies during the failed Swedish invasion of Russia, the failed Napoleonic invasion of Russia, the initial Soviet retreat commanded by Joseph Stalin during the German Army's invasion during the Second World War, and Nazi Germany's retreat on the Eastern Front. The concept of scorched-earth defense is sometimes applied figuratively to the business world in which a firm facing a takeover attempts to make itself less valuable by selling off its assets.
rdf:langString La politique de la terre brûlée est une tactique consistant à pratiquer les destructions les plus importantes possibles, et en cas de conflit militaire, à détruire ou à endommager gravement ressources, moyens de production, infrastructures, bâtiments ou nature environnante, de manière à les rendre inutilisables par l'adversaire. Cela peut constituer une tactique offensive, consistant à ravager les territoires de l'adversaire afin de l'empêcher de reconstituer ses forces ou de trouver un refuge, ou bien une tactique défensive consistant, face à une armée d'invasion, à se déplacer ou à se retirer (retraite) en détruisant ou en brûlant tout derrière soi (habitations, récoltes, bétail, routes, ponts, moyens de communications et de production), afin d'ôter à l'ennemi toute possibilité de ravitaillement. En cybersécurité, la politique de la terre brûlée correspond pour un logiciel malveillant à détruire les parties importantes d'un système afin de le rendre inutilisable (exemple : destruction du MBR par Rombertik). Au sens figuré, cette expression désigne aussi l'attitude d'une personne qui, risquant de perdre face à un adversaire, saccage la place que celui-ci s'apprête à prendre afin de minimiser ses gains et de gêner toute progression ultérieure.
rdf:langString 초토화 정책(焦土化 政策, 영어: scorched-earth policy)은 전쟁에 있어 적에게 유용하게 사용될 가능성이 있는 모든 것을 파괴하는 전략이다. 식품, 교통체계, 정보통신, 산업기반, 심지어 전투 지역에 거주하는 인간까지, 적에 의해 사용되었거나 사용될 수 있는 모든 자산을 그 목표로 한다. 적의 영토에 진입한 군대가 초토화를 수행할 수도 있고, 자국 영토에 대해 초토화를 수행할 수도 있다. 작전 전략상의 이유보다는 정치 전략상의 이유로 행해지는 징벌적 파괴공작이 초토화에 수반될 수 있으나, 그 둘이 일치한다고 할 수는 없다. 초토화 작전의 유명한 사례로는 제2차 세계 대전 당시 이오시프 스탈린의 독소전쟁, 미국 남북전쟁 당시 윌리엄 테쿰세 셔먼의 대행진, 보어 전쟁에서의 키치너 장군, 나폴레옹의 러시아 원정 당시 러시아측의 대응 등이 있다. 넓은 의미에서 청야전술도 이에 해당된다고 볼 수 있다. 분쟁 지역의 민간인의 식량 공급을 파괴하는 전략은 1977년 제네바 조약의 54번 문서에서 금지되었다. 관련 구절은 다음과 같다. It is prohibited to attack, destroy, remove, or render useless objects indispensable to the survival of the civilian population, such as foodstuffs, agricultural areas for the production of foodstuffs, crops, livestock, drinking water installations and supplies, and irrigation works, for the specific purpose of denying them for their sustenance value to the civilian population or to the adverse Party, whatever the motive, whether in order to starve out civilians, to cause them to move away, or for any other motive. 금지되었긴 하지만, 초토화는 군사적 관례로서 여전히 흔히 발생하고 있다. 의정서는 의정서를 비준한 국가에 대해서만 적용된다. 의정서를 비준하지 않은 주요한 국가로는 미국, 이스라엘, 이란, 파키스탄이 있다.
rdf:langString L'espressione terra bruciata (o, più raramente, strategia fabiana) indica una strategia bellica, solitamente adoperata da un esercito in ritirata, consistente nel distruggere tutte le risorse che non si è in grado di asportare in modo da non lasciare possibilità di approvvigionamento al nemico. Alcune volte questa tattica fu persino utilizzata per la distruzione di risorse economiche, come ad esempio l'incendio dei pozzi petroliferi durante le guerre del Golfo.
rdf:langString De tactiek van de verschroeide aarde is een militaire tactiek, waarbij in gebied dat aan de vijand moet worden opgegeven, alle zaken van militaire of economische waarde, zoals bruggen, spoor- en telegraaflijnen, industrie en landbouwgebieden, vernietigd of weggehaald worden. Door de vijand deze zaken te ontzeggen worden zijn logistieke aanvoerlijnen steeds langer en zwaarder belast. De vijand moet zich meer inspanningen getroosten, terwijl de gebiedswinst economisch en militair gezien van geringe betekenis is. In vroegere tijden waren bovendien de mogelijkheden tot bevoorrading beperkt omdat er immers nog geen vliegtuigen, auto's en goede wegen waren, en moesten invallende legers wel 'van het land' leven. Wanneer dit land vervolgens niets opbracht, kreeg een leger al snel met voedselgebrek te kampen. Vooral wanneer er voldoende achterland is, zoals in Rusland, kan een dergelijke tactiek zeer effectief zijn. De bekendste voorbeelden van het succesvol gebruik van deze tactiek zijn dan ook afkomstig van het Russische verzet tegen de Franse (1812) en Duitse (1941-45) aanvallen. De tactiek is in principe defensief. Waardevolle zaken worden vernietigd of weggehaald, waarna het gebied opgegeven wordt. Offensief gebruik van de tactiek is, hoewel minder goed denkbaar, ook mogelijk. Men kan bijvoorbeeld vijandelijk gebied binnenvallen met slechts het doel alle waardevolle zaken te vernietigen of te stelen, waarna men zich terugtrekt voordat de vijand versterkingen oproept.
rdf:langString 焦土作戦(しょうどさくせん)とは、戦争等において、防御側が、攻撃側に奪われる地域の利用価値のある建物・施設や食料を焼き払い、その地の生活に不可欠なインフラストラクチャーの利用価値をなくして攻撃側に利便性を残さない、つまり自国領土に侵攻する敵軍に食料・燃料の補給・休養等の現地調達を不可能とする戦術及び戦略の一種である。 なお、攻撃軍が退却に際し、追撃を遅らせるために鉄道施設や補給施設を破壊する場合も焦土作戦に含まれる。
rdf:langString Taktyka spalonej ziemi, metoda spalonej ziemi, polityka spalonej ziemi, strategia spalonej ziemi, zasada spalonej ziemi – stosowany od starożytności sposób prowadzenia działań wojennych polegający na niszczeniu wszystkiego, co może być przydatne stronie przeciwnej, obecnie zakazany przez Konwencje genewskie.
rdf:langString Тактика «выжженной земли» — метод ведения войны, при котором отступающие войска проводят полное и широкомасштабное уничтожение всех жизненно важных для врага запасов (продовольствия, топлива и т. п.) и любых объектов промышленного, сельскохозяйственного, гражданского назначения с целью не допустить их использования наступающими противниками. Термин «выжженная земля» применяется только к боевым действиям, в ходе которых отступающие войска уничтожают объекты, имеющие первостепенное значение для противника. Тактика «выжженной земли» запрещена статьёй 54 Протокола № I Женевской конвенции 1977 года.
rdf:langString Brända jordens taktik är en metod i krigföring där en part som retirerar från ett område förstör resurser i området som annars skulle kunna vara till nytta för den framryckande parten . Historiskt omfattar det främst sådant som krävdes för att föda den framryckande truppen (färskvatten, mat, gröda och husdjur), möjlighet till skydd (byggnader), assistans (lokalbefolkning) och övergiven militär utrustning. Det kan även omfatta bränsle, fordon, tekniska produkter och infrastruktur (vägar, järnvägar, flygplatser, broar, industrier mm). Brända jordens taktik är en defensiv taktik som tillämpas av en retirerande part. Den skall inte förväxlas med förbekämpning som är en offensiv taktik där den framryckande parten innan framryckning förstör och försvårar försvar av ett område, till exempel genom beskjutning. Den brända jordens taktik har framförallt tillämpats med framgång av Ryssland, bland annat under Karl XII:s ryska fälttåg, Napoleonkrigen och av Sovjetunionen under Holodomor i Ukraina under 1930-talet. Taktiken användes även vid Tysklands invasion av Ryssland under första världskriget och Sovjetunionen under andra världskriget. Under Shermans marsch mot havet i amerikanska inbördeskriget använde nordstatsgeneralen William Tecumseh Sherman taktiken. Under slaget om Nordkalotten brände tyskarna ned norska Finnmark fylke under sin reträtt från Nordnorge. Nästan alla byggnader förstördes tillsammans med en del av byggnaderna i finska Lappland. I slutet av andra världskriget beordrade Hitler tyska städer att förstöras innan man gav upp dem. Denna order utfördes inte i någon större utsträckning. Brända jordens taktik har förekommit länge. Den äldsta kända användningen är då perserna år 512 f.Kr. anföll skyterna, men fick retirera på grund av brist på förnödenheter. Den galliske krigaren Vercingetorix som enade galliska stammar ca år 50 f.Kr. använde taktiken vid uppror mot de av Julius Caesar ledda romerska trupperna. Taktiken är särskilt effektiv vid vinterkrigföring, då förnödenheter, proviant och skydd mot väder och kyla är extra viktiga, samt vid långa avstånd, såsom i Ryssland, då det blir svårt att transportera in förnödenheter.
rdf:langString Uma tática de terra arrasada (português brasileiro) ou terra queimada (português europeu) envolve destruir qualquer coisa que possa ser proveitosa ao inimigo enquanto este avança ou recua em uma determinada área.
rdf:langString 焦土政策(英語:Scorched earth,又稱焦土作戰)译自英语,是一種軍事戰略。英语直接表达的意思是毁坏地面上所有的一切,包含农作物、工厂和城市,破壞任何可能對敵人有用的東西。漢字中「焦土」的原意燒壞農作物來摧毀敵人的食物來源,這個戰術辭彙在現代使用上並不限於使敵人食物缺乏,還可以包括破壞遮蔽所、交通運輸、通訊與工業資源。与古稱堅壁清野有所不同,堅壁清野指先将可为己所用的资源收集储存于“坚壁”,而后毁坏难以控制地区的资源“清野”。 這樣的行動有可能會被位於敵軍佔領區的軍隊繼續貫徹執行,甚至是位在自軍佔領區的軍隊。 焦土政策的重点在于毁坏的民间资源是否真的会为敌方利用,多大程度上可以资敌。而实际中常有滥用焦土政策,对敌方民众施以屠戮;尤其是溃败时混乱的过度毁坏,常给本国民众带来巨大损失,如抗战期间的花园口决堤和长沙大火。
rdf:langString Та́ктика спа́леної землі́ — метод ведення війни за допомогою знищення всього корисного, того, що може слугувати життєзабезпеченню або існуванню як військ противника, так і цивільного населення на території, яку може бути зайнято противником. До цього відносять знищення запасів харчових продуктів та врожаю, забруднення або отруєння джерел питної води, знищення інфраструктури — шляхів та засобів транспорту, техніки, будівель та житла, іноді навіть цілих міст. З 1907 року «Тактика спаленої землі» номінально вважається міжнародним правом воєнним злочином. Активно застосовувалася російською армією та РККА під час Першої та Другої світових воєн, а також ЗС США під час війни у В'єтнамі. Угода, як і I протокол Женевської конвенції 1977 року, не ратифікована США, Ізраїлем, Пакистаном та Іраном.
xsd:nonNegativeInteger 58466

data from the linked data cloud