Salafi movement

http://dbpedia.org/resource/Salafi_movement an entity of type: Thing

Salafíja (někdy salafismus) je jedním z novodobých směrů islámu. Název pochází z termínu pro ctihodné předky víry, as-salaf as-sálih, k nimž směřuje toto hnutí ve snaze po obrodě a očištění islámu od cizorodých novot a pověr (bid'a). rdf:langString
Salafismoa, salaf (euskaraz, arbaso hitzetik) suni joerako islam mugimendua da, jatorrizko islamerako itzulera aldarrikatzen duena. Egun, mugimendu erradikal eta fundamentalistatzat jotzen da. Horren jarraitzaileak salafi edo salafistak dira. rdf:langString
サラフィー主義(サラフィーしゅぎ、アラビア語: سلفية‎ Salafīyah サラフィーヤ / السلفية As-Salafīyah アッ=サラフィーヤ、英語: Salafism)とは、現状改革の上で(サラフ)を模範とし、それに回帰すべきであるとするイスラム教スンナ派の思想。スーフィーとは異なる。 rdf:langString
살라프파(영어: Salafism 살라피즘[*], 아랍어: سلفية)은 샤리아가 지배하던 7세기 이전 초기 이슬람 시대를 모범으로 그에 회귀해야 한다는 수니파의 사상, 이슬람 근본주의이다. rdf:langString
薩拉菲,亦译作塞萊菲、塞萊菲耶(阿拉伯语:سلفية‎),是遜尼派穆斯林中的一種以薩拉菲主義學說為基礎的極端保守正統運動。該學說可以概括為伊斯蘭信仰中的原教旨主義和,效法先知穆罕默德和他早期的追隨者「虔誠的祖先」(al-salaf al-salih),拒絕宗教上的創新或「異端」(bida),支持實施「伊斯蘭教法」(Sharia)。該運動通常分為三類:最大的群體是純粹主義(或靜修主義),不接觸政治;第二大群體是活躍分子,參與政治;最小的群體是聖戰者(jihadists)。 rdf:langString
السلفية هي اسم لمنهجٍ يدعو إلى فهم الكتاب، والسنة بفهم سلف الأمة، والأخذ بنهج، وعمل النبي محمد صلى الله عليه وسلم، وصحابته، والتابعين، وتابعي التابعين باعتباره يمثل نهج الإسلام، والتمسك بأخذ الأحكام من كتاب الله، ومما صح من حديث النبي محمد، ويبتعد عن كل المدخلات الغريبة عن روح الإسلام وتعاليمه، والتمسك بما نقل عن السلف. وهي تمثل في إحدى جوانبها إحدى التيارات الإسلامية العقائدية في مقابلة الفرق الإسلامية الأخرى. وفي جانبها الآخر المعاصر تمثل مدرسة من المدارس السنية التي تستهدف إصلاح أنظمة الحكم والمجتمع والحياة عمومًا إلى ما يتوافق مع النظام الشرعي الإسلامي. برزت بمصطلحها هذا على يد أحمد بن تيمية في القرن الثامن الهجري وقام محمد بن عبد الوهاب بإحياء هذا المصطلح من جديد في منطقة نجد في القرن الثاني عشر الهجري والتي كانت الحركة الإصلاحية التي أسسها من أبرز ممثلي هذه المدرسة في العصر الحديث. rdf:langString
El salafisme —de l'àrab السلفية, as-salafiyya, al seu torn derivada de la paraula àrab sàlaf (سلف), ‘predecessors’ o ‘primeres generacions’— és un moviment reformista musulmà sorgit a Egipte a la fi del segle xix en el context de la Nahda o renaixement cultural àrab. El salafisme és a la base de les accions i de les ideologies de moviments islamistes com Al-Qaida. Les seves figures més carismàtiques van ser Muhàmmad Àbduh i Jamal-ad-Din al-Afghaní, en un primer moment, seguits de o en una segona onada. rdf:langString
Ο Σαλαφισμός αποτελεί ένα εξαιρετικά συντηριτικό μεταρρυθμιστικό κίνημα στο σουνιτικό Ισλάμ. Το δόγμα του Σαλαφισμού συνοψίζεται ως «μια φονταμενταλιστική προσέγγιση του Ισλάμ, μιμούμενη τον Προφήτη Μωάμεθ και τους πρώτους ακολούθους του—αλ- αλ-σαλίχ, οι 'ευσεβείς πρόγονοι'...Απορρίπτουν το θρησκευτικό νεωτερισμό, ή (αίρεση) και υποστηρίζουν την εφαρμογή της σαρία (ισλαμικό νόμο)». Το κίνημα συχνά χωρίζεται σε τρεις κατηγορίες: η μεγαλύτερη ομάδα είναι οι ακριβολόγοι (ή πράοι), που αποφεύγουν την πολιτική, η δεύτερη μεγαλύτερη ομάδα είναι οι ακτιβιστές, οι οποίοι συμμετέχουν στην πολιτική, η μικρότερη ομάδα είναι οι τζιχαντιστές, που σχηματίζουν μία μικρή (διαβόητη ως σήμερα) μειονότητα. rdf:langString
Der Salafismus oder das Salafitentum (auch Salafiyya, von arabisch السلفية as-salafiyya) gilt als eine ultrakonservative Strömung innerhalb des Islams, die eine geistige Rückbesinnung auf die „Altvorderen“ (arabisch سلف Salaf ‚Vorfahre; Vorgänger‘) anstrebt. Der Ausdruck steht auch für bestimmte Lehren des sunnitischen Islams. Diese orientieren sich nach ihrem Selbstverständnis an der Zeit der „Altvorderen“. Zu den zeitgenössischen Strömungen zählen einerseits die Schülerschaft des – im Gegensatz zu Muhammad ibn ʿAbd al-Wahhāb – in mehreren Bereichen liberalen Reformers Muhammad Abduh, die eine Vereinbarkeit von Islam und Moderne vertritt, und andererseits konservative Richtungen, welche sich auf Ibn Taimīya beziehen und nicht nur die Moderne, sondern auch Entwicklungen der islamischen The rdf:langString
Salafismo (arabe السلفية, de salaf = praulo) estas tre konservativa movado en islamo, kiu akceptas kiel aŭtoritatojn nur Mahometon kaj du generaciojn de liaj posteuloj (nomataj "la piaj generacioj"). Tio validas por la haditoj, la tradiciaj diraĵoj kaj okazaĵoj, kiuj ne estas parto de la Korano, sed ofte servas en ĝia interpretado. Laŭ salafismo la mallonga regado de Mahometo en Mekao estis perfekta tempo, nomata 'asr as-sa'ada (عصر السعادة), proksimume "beata erao". Ulemoj helpas rete al salafistoj, signifoklarigi la haditojn. rdf:langString
El salafismo (en árabe, السلفية‎), también conocido como el movimiento salafista, es un movimiento islamista radical totalitario​ islámico suní de carácter reformista​ y ultraconservador​ que surgió en la península arábiga durante la primera mitad del siglo XIX y que defiende un retorno a las tradiciones del salaf. El término «salaf» se corresponde con la obra de los principales estudiosos del islam de la época inmediatamente posterior a la muerte del profeta Mahoma. rdf:langString
Le salafisme (arabe : السلفية) est un mouvement religieux de l'islam sunnite, revendiquant un retour aux pratiques en vigueur dans la communauté musulmane à l'époque du prophète Mahomet et de ses premiers disciples — connus comme les « pieux ancêtres » (al-Salaf al-Ṣāliḥ ) — et la « rééducation morale » de la communauté musulmane. Il est étroitement lié au mouvement wahhabite. rdf:langString
Salafiyah (bahasa Arab: السلفية, translit. as-Salafīyyah‎), juga disebut Salafi dan Salafisme, adalah sebuah gerakan reformasi ultra-konservatif di dalam Islam Sunni. Nama ini diambil dari anjuran untuk kembali ke pemahaman leluhur (salaf), tiga generasi awal Muslim yang mengetahui ajaran Islam yang murni tanpa adanya tambahan dan pengurangan. Generasi-generasi itu termasuk Nabi Islam Muhammad dan para sahabat yang diajarkannya sendiri (para Sahabat), penerus mereka (Tabiin), dan penerus penerus (Tabi'ut Tabi'in). Secara praktis, Salafi berpendapat bahwa umat Islam harus bergantung pada Al-Qur'an, Sunnah dan Ijma' (konsensus) salaf, memberikan mereka prioritas atas interpretasi agama kemudian. Gerakan ini bertujuan untuk memperbarui kehidupan Muslim dan ia telah memberikan pengaruh besar p rdf:langString
The Salafi movement or Salafism (Arabic: سلفیة, romanized: Salafīyya) is a reform branch movement within Sunni Islam that originated during the nineteenth century. The name refers to advocacy of a return to the traditions of the "pious predecessors" (salaf), the first three generations of Muslims, who are believed to exemplify the pure form of Islam. Those generations include the Islamic prophet Muhammad and his companions, whom he himself taught (the Sahabah); their successors (the Tabi'in); and the successors of the successors (the Taba al-Tabi'in). In practice, Salafis maintain that Muslims ought to rely on the Qur'an, the Sunnah and the 'Ijma (consensus) of the salaf, giving these writings precedence over later religious interpretations. The Salafi movement aimed to achieve a renewal o rdf:langString
La salafiyya (in arabo: ﺳﻠﻔﻴـة‎), o salafismo, è una scuola di pensiero sunnita hanbalita che prende il nome dal termine arabo salaf al-ṣaliḥīn ("i pii antenati") che identifica le prime tre generazioni di musulmani (VII-VIII secolo): i Ṣaḥābi (i "Compagni" di Maometto), i Tābiʿūn (i "Seguaci", la generazione successiva a quella del Profeta) e i Tābiʿ al-Tābiʿiyyīn ("Coloro che vengono dopo i seguaci", la terza generazione), tutti considerati dai salafiti modelli esemplari di virtù religiosa. rdf:langString
Salafizm (arab. سلفية salafijja, od salaf, przodkowie) – ruch reformatorski i religijno-polityczny w łonie islamu sunnickiego postulujący odrodzenie islamu przez powrót do jego pierwotnych źródeł, czyli religii przodków. rdf:langString
Salafisme (ook wel gespeld als salafiyyah of selefie, ook salafibeweging) is een fundamentalistische soennitische stroming binnen de islam. Het woord is afgeleid van het Arabische woord salaf (سلف), dat "voorouders", "voorganger", "vroegere generatie" betekent. Grote figuren in de beweging zijn: Ibn Taymiyyah, Muhammad ibn al Uthaymeen, Rabee al-Madkhali , , , en . rdf:langString
Salafismen (arabiska سلفية) är en riktning inom islam som vill gå tillbaka till religionen så som de själva uppfattar att den lärdes och praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Gemensamt för salafisterna är deras idealbild av hur de första muslimska samfunden såg ut och de försöker följa Muhammed och hans följeslagare så mycket som möjligt i sina handlingar. Vad som är sann salafism fastslås av Ammanbudskapet. rdf:langString
Салафи́я (араб. سلفية‎ от араб. سلف‎ — «предки, предшественники») — движение в суннитском исламе, объединяющее мусульманских религиозных деятелей, которые в разные периоды истории ислама выступали с призывами ориентироваться на образ жизни и веру ранней мусульманской общины, на праведных предков (араб. السلف الصالحون‎ — ас-саляф ас-салихун), квалифицируя как «бида» все позднейшие нововведения в указанных сферах, начиная с методов символико-аллегорической трактовки Корана и заканчивая всевозможными новшествами, привнесёнными в мусульманский мир его контактами с Западом. rdf:langString
Салафізм (від араб. سلفي‎, салафія‎ — «попередники», «предки») — сучасний фундаменталістський, ультра-консервативний рух в ісламі, який шукає духовне повернення до «стародавніх» (предків). Цей термін також використовують щоб позначити певне вчення ісламу сунітського толку, яке посилається на самосвідомість у часи «предків». Термін уживано з часів Середньовіччя, але сучасних салафістів часто відносять до послідовників сучасного сунізму (відомого як «салафія» — Salafiyyah), пов'язаного з ваххабізмом. Тому ці обидва терміни іноді помилково розглядають як синоніми. rdf:langString
rdf:langString Salafi movement
rdf:langString السلفية
rdf:langString Salafisme
rdf:langString Salafíja
rdf:langString Salafismus
rdf:langString Σαλαφισμός
rdf:langString Salafismo
rdf:langString Salafismo
rdf:langString Salafismo
rdf:langString Salafisme
rdf:langString Salafiyah
rdf:langString Salafismo
rdf:langString サラフィー主義
rdf:langString 살라프파
rdf:langString Salafisme
rdf:langString Salafizm
rdf:langString Salafismo
rdf:langString Салафия
rdf:langString Salafism
rdf:langString 萨拉菲运动
rdf:langString Салафізм
xsd:integer 355699
xsd:integer 1124250129
rdf:langString Mohammed Abdel-Rahman, the son of Omar Abdel-Rahman
xsd:gMonthDay --10-08
rdf:langString It's very simple. We want sharia. Sharia in economy, in politics, in judiciary, in our borders and our foreign relations.
rdf:langString El salafisme —de l'àrab السلفية, as-salafiyya, al seu torn derivada de la paraula àrab sàlaf (سلف), ‘predecessors’ o ‘primeres generacions’— és un moviment reformista musulmà sorgit a Egipte a la fi del segle xix en el context de la Nahda o renaixement cultural àrab. El salafisme és a la base de les accions i de les ideologies de moviments islamistes com Al-Qaida. L'objectiu del salafisme era reformar la doctrina islàmica per a adaptar-la als nous temps. És producte de l'intens contacte que comença a produir-se entre el món islàmic i l'occidental des de mitjan segle xix, i pretén trobar una via de modernització específicament islàmica. S'enfronta tant a les doctrines que estableixen una identificació entre modernització i occidentalització (el màxim exponent de la qual seria la Turquia d'Atatürk unes dècades més tard) com a les del caire tradicionalista que rebutgen la modernitat procedent d'Occident com a quelcom intrínsecament destructor de l'islam. El nom de 'salafistes', que remet als musulmans dels primers temps, indica la seva voluntat de cercar els elements per a reformar l'islam en la doctrina original d'aquesta fe, rebutjant en més o menys mesura la tradició islàmica posterior. En aquest aspecte, el salafisme és en certa manera precursor dels moviments posteriors anomenats islamistes, encara que aquests tenen un caràcter més específicament polític i han evolucionat de vegades cap a posicions allunyades o fins i tot oposades al salafisme. Tanmateix, alguns d'aquests moviments utilitzen la denominació de 'salafistes'. Les seves figures més carismàtiques van ser Muhàmmad Àbduh i Jamal-ad-Din al-Afghaní, en un primer moment, seguits de o en una segona onada.
rdf:langString Salafíja (někdy salafismus) je jedním z novodobých směrů islámu. Název pochází z termínu pro ctihodné předky víry, as-salaf as-sálih, k nimž směřuje toto hnutí ve snaze po obrodě a očištění islámu od cizorodých novot a pověr (bid'a).
rdf:langString السلفية هي اسم لمنهجٍ يدعو إلى فهم الكتاب، والسنة بفهم سلف الأمة، والأخذ بنهج، وعمل النبي محمد صلى الله عليه وسلم، وصحابته، والتابعين، وتابعي التابعين باعتباره يمثل نهج الإسلام، والتمسك بأخذ الأحكام من كتاب الله، ومما صح من حديث النبي محمد، ويبتعد عن كل المدخلات الغريبة عن روح الإسلام وتعاليمه، والتمسك بما نقل عن السلف. وهي تمثل في إحدى جوانبها إحدى التيارات الإسلامية العقائدية في مقابلة الفرق الإسلامية الأخرى. وفي جانبها الآخر المعاصر تمثل مدرسة من المدارس السنية التي تستهدف إصلاح أنظمة الحكم والمجتمع والحياة عمومًا إلى ما يتوافق مع النظام الشرعي الإسلامي. برزت بمصطلحها هذا على يد أحمد بن تيمية في القرن الثامن الهجري وقام محمد بن عبد الوهاب بإحياء هذا المصطلح من جديد في منطقة نجد في القرن الثاني عشر الهجري والتي كانت الحركة الإصلاحية التي أسسها من أبرز ممثلي هذه المدرسة في العصر الحديث. تُطلق السلفية ويراد بها بحسب أحد علمائها الكبار الشيخ محمد بن صالح العثيمين: «اتباع منهج النبي ﷺ وأصحابه لأنهم سلفنا تقدموا علينا، فاتّباعهم هو السلفية.» وهي ما يعبر عنه بعضهم بقوله: «منهجنا الكتاب والسنة بفهم سلف الأمة.» فالسلفية في جوهرها تقوم على التزام منهج السلف الصالح في فهم النصوص الشرعية، ما يعني أن ثمة اتفاقاً على مرجع جامع يجتمع عليه السلفيون. تأتي السلفية في اللغة بمعنى الرجوع للمتقدمين والسابقين زمنياً، ويُعرف الدكتور عبد الله البخاري النزعة السلفية في كتابه المعنون ما هي السلفية؟ أنها «اتباع الصحابة والتابعون ومن اتبعهم بإحسان وسار على طريقتهم واقتفى أثرهم.» ورغم أن هذا التعريف يبين أن أصحاب هذا المنهج يتبعون لعدد كبير من الشخصيات التراثية الدينية، إلا أنه يمكن القول إن السلفيين عموماً يبجلون أربع شخصيات دينية مهمة في التاريخ الفكري الإسلامي. الشخصية الأولى، هو الصحابي عبد الله بن عمر بن الخطاب والأهمية الخاصة لابن عمر تكمن في كونه عاصر أحداث الفتن والتقلبات التي حدثت منذ مقتل الخليفة الثالث عثمان بن عفان وما تبعها من حروب أهلية بين الصحابة. وكان لابن عمر موقف متميز من الأحداث الجارية حوله فقد اعتزل السياسة ولم ينضم لأي حزب من الأحزاب المتنافسة على السلطة. الشخصية الثانية هو الإمام أحمد بن حنبل الذي تعرض لاختبار في عصر المأمون والمعتصم العباسيين، إبان إثارة ما عرف بفتنة خلق القرآن. موقف ابن حنبل الرافض للاعتراف بخلق القرآن، وإصراره على القول إنه كلام الله وحسب، أدى لإعلاء شأن ابن حنبل، وترسيخ مكانته في العقلية السنية عموماً والسلفية منها خصوصاً، حتى نجد أن اللقب الذي اشتهر به ابن حنبل هو إمام أهل السنة. الشخصية الثالثة هو ابن تيمية الذي عُرف بـ شيخ الإسلام واشتهر برفضه لمظاهر البدع والمخالفات المذهبية الاعتقادية المنتشرة في عصره خصوصاً آراء ومعتقدات الشيعة الإمامية التي تصدى للرد عليها في كتابه منهاج السنة النبوية في الرد على الشيعة القدرية. الشخصية الرابعة هو محمد بن عبد الوهاب وهو أقرب الرجال الثلاثة إلى عصرنا الحاضر ومنه أخذ السلفيون لقبهم الأكثر شهرة الوهابيون. وقد اكتسب ابن عبد الوهاب مكانته في العقل السلفي باعتباره إماماً مجدداً حارب أشكال الزندقة والبدع التي انتشرت في جزيرة العرب في عصره. فكانت أهم معارك الإمام النجدي ضد الحركات والطرق الصوفية التي قدست المزارات والأضرحة وأحيت الاحتفال بالموالد والأعياد. ويمكن أن نقسم السلفية المعاصرة إلى أربعة اتجاهات مهمة متمايزة، وهي السلفية العلمية والسلفية الحركية والسلفية الجهادية والسلفية المدخلية والجامية. ومن أهم أعلامهم: عبد العزيز بن باز ومحمد ناصر الدين الألباني ومحمد بن صالح بن عثيمين.
rdf:langString Ο Σαλαφισμός αποτελεί ένα εξαιρετικά συντηριτικό μεταρρυθμιστικό κίνημα στο σουνιτικό Ισλάμ. Το δόγμα του Σαλαφισμού συνοψίζεται ως «μια φονταμενταλιστική προσέγγιση του Ισλάμ, μιμούμενη τον Προφήτη Μωάμεθ και τους πρώτους ακολούθους του—αλ- αλ-σαλίχ, οι 'ευσεβείς πρόγονοι'...Απορρίπτουν το θρησκευτικό νεωτερισμό, ή (αίρεση) και υποστηρίζουν την εφαρμογή της σαρία (ισλαμικό νόμο)». Το κίνημα συχνά χωρίζεται σε τρεις κατηγορίες: η μεγαλύτερη ομάδα είναι οι ακριβολόγοι (ή πράοι), που αποφεύγουν την πολιτική, η δεύτερη μεγαλύτερη ομάδα είναι οι ακτιβιστές, οι οποίοι συμμετέχουν στην πολιτική, η μικρότερη ομάδα είναι οι τζιχαντιστές, που σχηματίζουν μία μικρή (διαβόητη ως σήμερα) μειονότητα. Το κίνημα του Σαλαφισμού περιγράφεται συχνά ως συνώνυμο του Ουαχαμπισμού, αλλά οι Σαλαφιστές θεωρούν τον όρο «Ουαχάμπι» υποτιμητικό. Σε άλλες περιπτώσεις, ο Σαλαφισμός περιγράφεται ως ένα υβρίδιο του Ουαχαμπισμού και άλλων κινημάτων, μετά την δεκαετία του 1960. Ο Σαλαφισμός έχει συνδεθεί με την αυστηρή, πουριτανική και κατά γράμμα προσέγγιση του Ισλάμ και – ιδιαίτερα στη Δύση – με τους Σαλαφιστές τζιχαντιστές, που ασπάζονται το επιθετικό τζιχάντ ως νόμιμη έκφραση του Ισλάμ εναντίον εκείνων που θεωρούν ότι είναι εχθροί του Ισλάμ. Σε νομικές υποθέσεις, οι Σαλαφιστές χωρίζονται μεταξύ εκείνων που, στο όνομα της ανεξάρτητης δικαστικής απόφασης (ιζτιχάντ), απορρίπτουν την αυστηρή τήρηση (τακλίντ) στις τέσσερις σχολές του νόμου (μανταχίμπ) και άλλους οι οποίοι παραμένουν πιστοί σε αυτές.
rdf:langString Der Salafismus oder das Salafitentum (auch Salafiyya, von arabisch السلفية as-salafiyya) gilt als eine ultrakonservative Strömung innerhalb des Islams, die eine geistige Rückbesinnung auf die „Altvorderen“ (arabisch سلف Salaf ‚Vorfahre; Vorgänger‘) anstrebt. Der Ausdruck steht auch für bestimmte Lehren des sunnitischen Islams. Diese orientieren sich nach ihrem Selbstverständnis an der Zeit der „Altvorderen“. Zu den zeitgenössischen Strömungen zählen einerseits die Schülerschaft des – im Gegensatz zu Muhammad ibn ʿAbd al-Wahhāb – in mehreren Bereichen liberalen Reformers Muhammad Abduh, die eine Vereinbarkeit von Islam und Moderne vertritt, und andererseits konservative Richtungen, welche sich auf Ibn Taimīya beziehen und nicht nur die Moderne, sondern auch Entwicklungen der islamischen Theologie und der religiösen Praxis wie etwa Traditionen bestimmter Rechtsschulen oder den Sufismus ablehnen. Zu den Salafisten zählen auch die Wahhabiten; speziell wird die Bezeichnung für nicht-saudische Wahhabiten gebraucht. Dazu zählen beispielsweise die Ahl-i Hadîth, Tariqa-yi Muhammadiya und die Muhammadiyah.
rdf:langString Salafismo (arabe السلفية, de salaf = praulo) estas tre konservativa movado en islamo, kiu akceptas kiel aŭtoritatojn nur Mahometon kaj du generaciojn de liaj posteuloj (nomataj "la piaj generacioj"). Tio validas por la haditoj, la tradiciaj diraĵoj kaj okazaĵoj, kiuj ne estas parto de la Korano, sed ofte servas en ĝia interpretado. Laŭ salafismo la mallonga regado de Mahometo en Mekao estis perfekta tempo, nomata 'asr as-sa'ada (عصر السعادة), proksimume "beata erao". En islama mondo, salafismo estas parto de la sunaisma branĉo, havante plurojn tendencojn, ekzemple la predika salafismo kaj la ĝihada salafismo. Ŭahabismo estas ankaŭ konsiderata kiel salafismo. Tendencoj estas multaj en salafismo sed ĉiuj akcentas la gravecon de la defendo de la profeto Mahometo. Ulemoj helpas rete al salafistoj, signifoklarigi la haditojn. Multaj islamanoj en Kataro, UAE kaj Sauda Arabio estas salafistoj. 46,87% de la loĝantaro en Kataro kaj 44,8% de la loĝantaro de la Unuiĝintaj Arabaj Emirlandoj estas salafistoj. 5,7% de la loĝantaro de Buĥaro kaj 2,17% de la loĝantaro de Kuvajto estas salafistoj. Salafistoj estas la ĉefa minoritato de Sauda Arabio. Estas 4 milionoj da salafistoj en Sauda Arabio, kies 22,9% de la tuta loĝantaro estas konsiderita salafista, dum majoritato de aliaj estas konsiderita "ŭahabitoj". Salafismo estas ofte priskribata kiel sinonimo de Ŭahabismo, sed salafistoj konsideras la terminon "ŭhabitoj" kiel maltaŭgan por si mem, ĉar por ili ŭahabistoj malsufiĉe sekvas la islamajn preceptojn laŭlitere kaj strikte. Observantoj ne konsentas inter ili scii ĉu salafistoj estas samaj ol ŭahabistoj aŭ ne. Mem-priskribitaj salafistoj kredas, ke ili estas sunaistoj, dum la movado-kritikistoj asertas ke salafistoj samas ol ŭahabitoj.
rdf:langString El salafismo (en árabe, السلفية‎), también conocido como el movimiento salafista, es un movimiento islamista radical totalitario​ islámico suní de carácter reformista​ y ultraconservador​ que surgió en la península arábiga durante la primera mitad del siglo XIX y que defiende un retorno a las tradiciones del salaf. El término «salaf» se corresponde con la obra de los principales estudiosos del islam de la época inmediatamente posterior a la muerte del profeta Mahoma. Los salafistas hacen una lectura literalista y ortodoxa de los textos fundadores del islam, el Corán y la Sunna, y consideran que su interpretación es la única interpretación legítima. Rechazan la imitación (taqlid) de las escuelas jurídicas, las tendencias esotéricas y las innovaciones (bida'h) para evitar interpretaciones del Corán. Cabe distinguir el término salafismo tal y como se utiliza hoy en día del salafismo modernista, un movimiento de reforma elaborado principalmente por figuras reformistas como Jamal al-Din al-Afghani, Muhammad Abduh y Rashid Rida entre principios del siglo XIX y principios del siglo XX en el contexto de modernización de Egipto. Este salafismo modernista tenía como propósito el retorno al enfoque que caracterizaba el de los orígenes del islam, antes de que se esclerosara con las escuelas de jurisprudencia.​ Históricamente, el salafismo hunde sus raíces en el movimiento tradicionalista de Ahl-el hadith entre los siglos VIII y IX y en el hanbalismo. El credo salafista es producto del aporte de teólogos como Ibn Hanbal, Ahmad Ibn Taimiyya y Muhammad Abd el-Wahab, considerados como los padres fundadores del salafismo. Hoy, el salasfismo contemporáneo como movimiento activo y proteiforme evoca tres corrientes principales: quietista, político y revolucionario.
rdf:langString Salafismoa, salaf (euskaraz, arbaso hitzetik) suni joerako islam mugimendua da, jatorrizko islamerako itzulera aldarrikatzen duena. Egun, mugimendu erradikal eta fundamentalistatzat jotzen da. Horren jarraitzaileak salafi edo salafistak dira.
rdf:langString Le salafisme (arabe : السلفية) est un mouvement religieux de l'islam sunnite, revendiquant un retour aux pratiques en vigueur dans la communauté musulmane à l'époque du prophète Mahomet et de ses premiers disciples — connus comme les « pieux ancêtres » (al-Salaf al-Ṣāliḥ ) — et la « rééducation morale » de la communauté musulmane. Il est étroitement lié au mouvement wahhabite. Les salafistes ont une lecture littérale des textes de l'islam, le Coran et les ahadith de la Sunna. Ils ne s'attachent pas au suivi d'un madhhab de la jurisprudence islamique (fiqh) et rejettent ainsi les innovations religieuses (bidʻah) blâmables. Historiquement, un autre mouvement d'inspiration libérale, né vers la fin du XIXe siècle en Égypte, a été désigné sous le nom de « salafisme ». Par la suite, un autre mouvement se réclamant essentiellement dans l'héritage idéologique de Ibn Taymiyya (XIIIe siècle) est apparu dans ce même pays en 1926 puis, sous l'impulsion de Rachid Rida, a convergé avec le wahhabisme, auquel il est souvent apparenté. On distingue trois principales mouvances dans le salafisme contemporain : une qualifiée de « quiétiste », refusant de s'impliquer dans la vie civique ou politique et se consacrant à l'éducation des musulmans à la doctrine salafiste, une « politique » et une « djihadiste », qui prône l'action armée et utilise le salafisme comme une base idéologique pour justifier le terrorisme. Cependant, tous les salafistes se réclament à la fois d'Ibn Taymiyya et Mohammed Ben Abdelwahhab et suivent la doctrine d'Al-wala' wal-bara'. Le mouvement est ainsi caractérisé par des polémiques internes et des disputes théologiques, chacune de ces tendances entretenant un rapport particulier aux sociétés européennes et musulmanes ainsi qu'aux façons de parvenir à l'établissement de l’État islamique.
rdf:langString The Salafi movement or Salafism (Arabic: سلفیة, romanized: Salafīyya) is a reform branch movement within Sunni Islam that originated during the nineteenth century. The name refers to advocacy of a return to the traditions of the "pious predecessors" (salaf), the first three generations of Muslims, who are believed to exemplify the pure form of Islam. Those generations include the Islamic prophet Muhammad and his companions, whom he himself taught (the Sahabah); their successors (the Tabi'in); and the successors of the successors (the Taba al-Tabi'in). In practice, Salafis maintain that Muslims ought to rely on the Qur'an, the Sunnah and the 'Ijma (consensus) of the salaf, giving these writings precedence over later religious interpretations. The Salafi movement aimed to achieve a renewal of Muslim life and had a major influence on many Muslim thinkers and movements across the Islamic world. Since its inception, Salafism has been evolving through the efforts of numerous Islamic reformers, whose interpretations have spread within various regions. The Salafist doctrine is based on looking back to the early years of the religion to understand how contemporary Muslims should practice their faith. Salafi Muslims reject religious innovation or bid'ah and support the implementation of sharia (Islamic law). In its approach to politics, the Salafi movement is sometimes divided by Western academics and journalists into three categories: the largest group being the purists (or quietists), who avoid politics; the second largest group being the activists, who maintain regular involvement in politics; and the third group being the jihadists, who form a minority and advocate armed struggle to restore the early Islamic movement. In legal matters, Salafi Muslims are divided between those who, in the name of independent legal judgement (ijtihad), reject strict adherence (taqlid) to the four Sunni schools of law (madhahib) and those who remain faithful to them, namely, the Saudi scholars, who do not follow any specific madhhab. In the contemporary era, Salafism refers to a cluster of different Sunni renewal and reform movements inspired by the teachings of classical theologians like Taqi al-Din ibn Taymiyya (1263–1328 CE/661–728 AH). The contemporary Salafiyyah formed as a revivalist movement across the Muslim world during the late 19th century in the context of European imperialism and has remained a significant trend in Islamic thought for more than a century. Syrian Islamic scholar Muhammad Rashid Rida (d. 1865- 1935) is widely regarded as the most influential scholar who championed conservative Salafi themes in the early twentieth century. Rida's religious orientation was shaped by his association with Syrian Hanbali and Salafi scholars who preserved the tradition of Ibn Taymiyya; these ideas would be popularised by Rida and his disciples, immensely influencing numerous Salafi organisations in the Arab world. Some Orientalist scholars of the early 20th century also described rationalist scholars of non-Salafi orientation such as Muhammad 'Abduh and Jamal al-Din Afghani as part of Salafiyya, but this usage has become obsolete today, mainly because the rationalist scholars did not themselves adopt Salafi identity or its doctrines. Some of the major Salafi reform movements in the Islamic world today include the Ahl-i Hadith movement, inspired by the teachings of Shah Waliullah Dehlvi and galvanized through the South Asian jihad of Sayyid Ahmad Shahid; the Wahhabi movement of the Arabia; the Padri movement of Indonesia; Algerian Salafism, spearheaded by 'Abd al-Hamid Bin Badis; and others.
rdf:langString Salafiyah (bahasa Arab: السلفية, translit. as-Salafīyyah‎), juga disebut Salafi dan Salafisme, adalah sebuah gerakan reformasi ultra-konservatif di dalam Islam Sunni. Nama ini diambil dari anjuran untuk kembali ke pemahaman leluhur (salaf), tiga generasi awal Muslim yang mengetahui ajaran Islam yang murni tanpa adanya tambahan dan pengurangan. Generasi-generasi itu termasuk Nabi Islam Muhammad dan para sahabat yang diajarkannya sendiri (para Sahabat), penerus mereka (Tabiin), dan penerus penerus (Tabi'ut Tabi'in). Secara praktis, Salafi berpendapat bahwa umat Islam harus bergantung pada Al-Qur'an, Sunnah dan Ijma' (konsensus) salaf, memberikan mereka prioritas atas interpretasi agama kemudian. Gerakan ini bertujuan untuk memperbarui kehidupan Muslim dan ia telah memberikan pengaruh besar pada banyak pemikir dan gerakan Muslim di seluruh Dunia Islam. Sejak awal, Salafisme telah berkembang melalui upaya berbagai reformis Islam, yang kegiatannya tersebar di berbagai wilayah. Istilah Salafi dibuat oleh Ibnu Taimiyah pada abad ke-8 Hijriyah, dan Muhammad bin Abdul Wahhab menghidupkan kembali istilah ini di wilayah Najd pada abad ke-12 H, yang menjadikan Salafi sebagai sebuah gerakan reformasi yang didirikan oleh salah satu perwakilan paling terkemuka di era modern. Doktrin Salafi didasarkan pada melihat kembali ke tahun-tahun awal agama Islam untuk memahami bagaimana Muslim kontemporer harus mempraktikkan iman mereka. Salafi menolak inovasi agama atau bid'ah dan mendukung penerapan syariat (hukum Islam). Dalam pendekatannya terhadap politik, gerakan kadang-kadang dibagi oleh akademisi dan jurnalis Barat menjadi tiga kategori: kelompok terbesar adalah kaum puritan (atau pendiam), yang menghindari politik; kelompok terbesar kedua adalah para aktivis, yang mempertahankan keterlibatan reguler dalam politik; dan kelompok ketiga adalah para jihadis, yang membentuk minoritas dan menganjurkan perjuangan bersenjata untuk memulihkan gerakan Islam awal. Dalam masalah hukum, Muslim Salafi terbagi antara mereka yang, atas nama penilaian hukum independen (ijtihad).., menolak kepatuhan yang ketat (taklid) ke empat mazhab hukum Sunni dan lainnya yang tetap setia pada ini, terutama para ulama Saudi, yang tidak mengikuti Mazhab tertentu. Di era kontemporer, Salafisme mengacu pada sekelompok gerakan pembaruan dan reformasi Sunni yang berbeda dan tetap menjadi tren signifikan dalam pemikiran Islam selama lebih dari satu abad. Salafiyah kontemporer terbentuk sebagai gerakan revivalis di seluruh Dunia Muslim selama akhir abad ke-19 dalam konteks Imperialisme Eropa.
rdf:langString La salafiyya (in arabo: ﺳﻠﻔﻴـة‎), o salafismo, è una scuola di pensiero sunnita hanbalita che prende il nome dal termine arabo salaf al-ṣaliḥīn ("i pii antenati") che identifica le prime tre generazioni di musulmani (VII-VIII secolo): i Ṣaḥābi (i "Compagni" di Maometto), i Tābiʿūn (i "Seguaci", la generazione successiva a quella del Profeta) e i Tābiʿ al-Tābiʿiyyīn ("Coloro che vengono dopo i seguaci", la terza generazione), tutti considerati dai salafiti modelli esemplari di virtù religiosa. Punti di riferimento nella storia dei movimenti salafiti sono tre autori e studiosi della Sunna a cui è comunemente attribuito il titolo onorifico di "Shaykh al-Islam": Aḥmad b. Ḥanbal (780-855), Ibn Taymiyya (1263–1328) e Muḥammad b. ʿAbd al-Wahhāb (1703-1792). D'altra parte, la Conferenza islamica mondiale a Groznyj del 2016 ha dichiarato il salafismo ed il Wahhabismo non sunnite (e quindi non hanbalite), nel qual caso queste sarebbero classificate frange kharigite. Tra i movimenti islamici sunniti che hanno proposto linee interpretative del Corano vi sono oggi il movimento dei coranisti, dei movimenti liberali nell'islam e, per quanto poco noto, dai salafiti (vedi Riformismo islamico). A volte viene considerato sinonimo della corrente teologica islamica denominata Ahl al-Hadith, diffusa nell'hanbalismo (uno dei madhab del sunnismo).
rdf:langString サラフィー主義(サラフィーしゅぎ、アラビア語: سلفية‎ Salafīyah サラフィーヤ / السلفية As-Salafīyah アッ=サラフィーヤ、英語: Salafism)とは、現状改革の上で(サラフ)を模範とし、それに回帰すべきであるとするイスラム教スンナ派の思想。スーフィーとは異なる。
rdf:langString 살라프파(영어: Salafism 살라피즘[*], 아랍어: سلفية)은 샤리아가 지배하던 7세기 이전 초기 이슬람 시대를 모범으로 그에 회귀해야 한다는 수니파의 사상, 이슬람 근본주의이다.
rdf:langString Salafizm (arab. سلفية salafijja, od salaf, przodkowie) – ruch reformatorski i religijno-polityczny w łonie islamu sunnickiego postulujący odrodzenie islamu przez powrót do jego pierwotnych źródeł, czyli religii przodków. Za pioniera salafizmu uważa się Ibn Tajmijję, który potępił współczesne mu filozoficzne i sufickie interpretacje islamu, postulując powrót do jego pierwotnej formy, oczyszczonej z późniejszych naleciałości. Termin salafijja odnosi się jednak przede wszystkim do nurtów reformatorskich wewnątrz islamu sunnickiego powstałych w wieku XIX, które nawiązywały do myśli Ibn Tajmijji. Wcześniej jednak jeszcze, bo w wieku XVIII, narodził się postulujący powrót do pierwotnego islamu wahhabizm. Z salafizmu wywodzi się XX-wieczny sunnicki fundamentalizm muzułmański.
rdf:langString Salafisme (ook wel gespeld als salafiyyah of selefie, ook salafibeweging) is een fundamentalistische soennitische stroming binnen de islam. Het woord is afgeleid van het Arabische woord salaf (سلف), dat "voorouders", "voorganger", "vroegere generatie" betekent. Grote figuren in de beweging zijn: Ibn Taymiyyah, Muhammad ibn al Uthaymeen, Rabee al-Madkhali , , , en . De aanhangers van de salafibeweging van vandaag proberen de salaf van het verleden nauwkeurig te volgen . Moslims worden bevolen door de profeet Mohammed om de Koran, de sunnah en de eerste drie generaties na hem te volgen, de Tabi'een en de Taba Tabi'een, de salafs. Zij volgen de 4 grote soennitische madhhab, islamitische rechtsscholen worden ook tot de salaf gerekend.
rdf:langString Salafismen (arabiska سلفية) är en riktning inom islam som vill gå tillbaka till religionen så som de själva uppfattar att den lärdes och praktiserades av de tre första generationerna av muslimer efter profeten Muhammed. Gemensamt för salafisterna är deras idealbild av hur de första muslimska samfunden såg ut och de försöker följa Muhammed och hans följeslagare så mycket som möjligt i sina handlingar. Vad som är sann salafism fastslås av Ammanbudskapet. Salafisterna är bokstavstroende och anser att man inte behöver omtolka de olika religiösa texterna. De menar sig förstå Koranen och sunna som profeten och hans följeslagare gjorde. Salaf betyder ”förfäder” och var ursprungligen de första tre generationernas muslimer. Muhammed uttryckte det så här: ”De bästa muslimerna är de i min generation. Därefter de som efterträder dem, och därefter de som efterträder dem.” En man som bekänner sig till riktningen kallas salafi, medan en kvinna kallas salafiyya.
rdf:langString 薩拉菲,亦译作塞萊菲、塞萊菲耶(阿拉伯语:سلفية‎),是遜尼派穆斯林中的一種以薩拉菲主義學說為基礎的極端保守正統運動。該學說可以概括為伊斯蘭信仰中的原教旨主義和,效法先知穆罕默德和他早期的追隨者「虔誠的祖先」(al-salaf al-salih),拒絕宗教上的創新或「異端」(bida),支持實施「伊斯蘭教法」(Sharia)。該運動通常分為三類:最大的群體是純粹主義(或靜修主義),不接觸政治;第二大群體是活躍分子,參與政治;最小的群體是聖戰者(jihadists)。
rdf:langString Салафи́я (араб. سلفية‎ от араб. سلف‎ — «предки, предшественники») — движение в суннитском исламе, объединяющее мусульманских религиозных деятелей, которые в разные периоды истории ислама выступали с призывами ориентироваться на образ жизни и веру ранней мусульманской общины, на праведных предков (араб. السلف الصالحون‎ — ас-саляф ас-салихун), квалифицируя как «бида» все позднейшие нововведения в указанных сферах, начиная с методов символико-аллегорической трактовки Корана и заканчивая всевозможными новшествами, привнесёнными в мусульманский мир его контактами с Западом. Слово салаф («предшествие») в его обычном значении применимо к любому времени, на смену которому приходит другое, и идентично слову «прежде», потому что любой промежуток времени «предшествует» (салиф) времени, наступающему после (халяф — «последующее»). К салафитам причисляются, например, аш-Шафии, Ибн Ханбал, Ибн Таймия, идеологи ассоциации «Братья-мусульмане». В западной литературе для характеристики идеологии салафитов используются термины «традиционализм», «фундаментализм», «». Их также называют «мусульманскими пуританами». Салафия означает «понимание религии в том виде, в котором её понимал Пророк и его сподвижники», «возвращение к Корану и Сунне» в интерпретации шариатских положений.
rdf:langString Салафізм (від араб. سلفي‎, салафія‎ — «попередники», «предки») — сучасний фундаменталістський, ультра-консервативний рух в ісламі, який шукає духовне повернення до «стародавніх» (предків). Цей термін також використовують щоб позначити певне вчення ісламу сунітського толку, яке посилається на самосвідомість у часи «предків». Термін уживано з часів Середньовіччя, але сучасних салафістів часто відносять до послідовників сучасного сунізму (відомого як «салафія» — Salafiyyah), пов'язаного з ваххабізмом. Тому ці обидва терміни іноді помилково розглядають як синоніми. Послідовники салафізму виступають проти внесення в іслам елементів світського суспільства та інших релігій та філософських рухів, позиціонують себе як проповідники початкового розуміння ісламу, сенсу, який спочатку заклав у Коран Аллах. Салафія означає «розуміння релігії в тому вигляді, якому її розумів пророк».Останнім часом салафізм асоціюється з буквальним, суворим і пуританським підходом до ісламу. Джихадисти салафізму підтримують насильницький джихад проти цивільного населення як законний прояв ісламу. За даними щорічного звіту Німецької державної служби захисту Конституції 2010 року, салафізм має найшвидші темпи зростання в ісламському русі у світі.
xsd:nonNegativeInteger 194645

data from the linked data cloud