Royal assent

http://dbpedia.org/resource/Royal_assent an entity of type: Thing

Ein Royal Assent (deutsch: Königliche Zustimmung) ist in Ländern, in denen die britische Krone den Souverän des Landes darstellt, die Zustimmung des Monarchen zu einem vom House of Commons bzw. House of Representatives verabschiedeten Gesetz. rdf:langString
La sanzione regia (detta anche sanzione reale o assenso reale) era un istituto che, agli inizi delle monarchie costituzionali prevedeva la necessità dell'assenso del re per la formazione delle leggi. rdf:langString
Consentimento Real (do inglês: Royal Assent) é o método formal que um monarca possui para completar o processo legislativo dando seu aval a um Ato do Parlamento. Um poder semelhante é o veto presidencial nos regimes presidencialistas. Embora este poder de veto tenha sido exercitado frequentemente no passado, atualmente o ambiente democrático das monarquias constitucionais tornou o seu uso muito raro. Em geral os monarcas ou seus representantes (no caso dos governadores-gerais na Commonwealth) o utilizam sob a orientação dos . rdf:langString
Короле́вская са́нкция в конституционных монархиях — акт, которым монарх или его представитель одобряет принятые парламентом законы. Обычно монарх по традиции или закону обязан одобрять все законы, принятые парламентом, а королевская санкция является простой формальностью. rdf:langString
Королівська згода в конституційних монархіях — дія, якою монарх або його представник схвалює прийняті парламентом закони. Зазвичай монарх за традицією або законом зобов'язаний схвалювати всі закони, прийняті парламентом, а королівська санкція є простою формальністю. rdf:langString
御准(英語:Royal Assent),又稱王室批准,是指立憲君主正式批准並頒布其國家議會法案,由此建立法律的程序。對絕大多數的現代君主政體而言,御准僅是一項例行程序;但即使在統治者仍有權拒絕授予御准的國家(例如英國、马来西亚、挪威和列支敦斯登),統治者也甚少動用此權,而是遵從其政府的決策,以免陷國家於憲政危機中(保留權)。歐洲君主政體對否決權的行使曾實為頻繁;但自18世紀發展出現代民主政治氛圍後,拒授御准的情形已極為少見。御准通常是以英皇制誥等較為書面的方式進行授予,有時也會伴隨著詳盡儀式。例如在英國,上議院專員在經君主任命後,負責在西敏宮的典禮上宣布批予御准。在其他國家,如澳大利亞和加拿大,僅由總督簽署法案。然而,無論是御准方式為何,議會在事後必須獲知御准;此可以由兩種途徑:上議院專員或君主的代表在各議院在場時公開授予御准;或者個別通知議院,對象通常是該議院議長。 rdf:langString
الموافقة الملكية هي الطريقة التي يستخدمها أي ملك أو ملكة ذوات حكم دستوري لكي يقرّ رسميًا تشريعًا لبرلمان بلاده أو بلادها، ومن ثم إصداره لقانون، أو تركه يُعمم بصفته قانونًا. يُعد هذا التشريع في الغالبية العظمى من الملكيات المعاصرة أكثر بقليل من كونه مجرد إجراء شكلي؛ حتى في تلك الدول التي لا تزال تسمح لحاكمها بـحجب الموافقة الملكية مثل (المملكة المتحدة، والنرويج، وليختنشتاين)، فالحاكم في الغالب لا يفعل هذا أبداً إلا في حالات الطوارئ السياسية المنذرة بكارثة، أو بناء على نصيحة من حكومته، أو حكومتها. عندما تمت ممارسة سلطة حجب الموافقة الملكية ذات مرة في الملكيات الأوروبية، فهي نادرة الوجود في الوضع السياسى الديموقراطى الحديث، انتشرت هناك منذ القرن 18. rdf:langString
El otorgamiento del consentimiento real o sanción real es el método por el cual un monarca constitucional aprueba y promulga formalmente una proyecto de ley adoptado por el Parlamento del país y lo convierte propiamente en ley.​ Este acto se considera poco más que una formalidad en la mayoría de las monarquías contemporáneas, incluso en aquellas naciones que todavía permiten a su gobernante negar el consentimiento (como el Reino Unido, Noruega y Liechtenstein), el monarca casi nunca lo hace, excepto en una emergencia política grave o por consejo de su gobierno. Antiguamente, el poder de negar el consentimiento real fue ejercido frecuentemente en las monarquías europeas, pero es extremadamente raro en la atmósfera política democrática y moderna que se ha desarrollado desde el siglo XVIII. rdf:langString
La sanction royale, parfois assentiment royal, est, dans une monarchie constitutionnelle, l'acte par lequel le monarque ou son représentant promulgue un projet de loi adopté par la ou les chambres du Parlement et qui lui donne force de loi. rdf:langString
Royal assent is the method by which a monarch formally approves an act of the legislature, either directly or through an official acting on the monarch's behalf. In some jurisdictions, royal assent is equivalent to promulgation, while in others that is a separate step. Under a modern constitutional monarchy, royal assent is considered little more than a formality. Even in nations such as the United Kingdom, Norway, the Netherlands, Liechtenstein and Monaco which still, in theory, permit their monarch to withhold assent to laws, the monarch almost never does so, except in a dire political emergency or on advice of government. While the power to veto by withholding royal assent was once exercised often by European monarchs, such an occurrence has been very rare since the eighteenth century. rdf:langString
Pengesahan kerajaan (bahasa Inggris: Royal assent) adalah metode dimana seorang penguasa monarki konstitusional di sebuah negara (mungkin melalui seorang pejabat terdelegasi) resmi mengesahkan sebuah undang-undang dari parlemen negara tersebut, yang menjadikannya sebuah hukum atau secara tertulis diangkat menjadi hukum. Dalam sebagian besar monarki kontemporer, tindakan tersebut dianggap lebih kecil ketimbang formalitas; bahkan dalam negara-negara yang masih mengijinkan penguasa mereka untuk memegang pengesahan kerajaan (seperti Britania Raya, Norwegia, dan Liechtenstein), penguasa monarki tidak pernah melakukannya dalam kondisi darurat atau atas nasihat pemerintah mereka. Meskipun kekuasaan untuk memegang kekuasaan kerajaan sempat sering terjadi dalam monarki-monarki Eropa, hal tersebut j rdf:langString
재가(裁可, 영어: royal assent, 프랑스어: sanction royale)는 한 나라의 헌법에 의해 승인한 군주, 즉 입헌군주제에서 의회가 통과한 법안을 공식적으로 승인하고 반포하여 법으로 만든 것을 말한다. 영국, 노르웨이, 리히텐슈타인은 국왕이 재가를 할 수 있음에도 불구하고 오늘날 대부분의 군주는 거의 의례적인 일로 간주한다. 군주는 심각한 정치적 비상상태나 (보류 권력) 그의 정부의 조언을 제외하면 국왕의 재가를 거의 행사하지 않는다. 유럽의 군주들이 한 때 이 국왕의 재가로 법의 승인을 자주 거부하였지만 현대에 와서는 18세기부터 발달한 민주주의의 정치적 문화로 인해 국왕의 재가가 드물다. rdf:langString
Koninklijke bekrachtiging is een proces in monarchieën waarbij het staatshoofd zijn goedkeuring verleent aan een wet en deze daarmee rechtsgeldig maakt. Hoewel in parlementaire monarchieën de feitelijke wetgevende macht grotendeels in het parlement berust is de handtekening van de koning(in) noodzakelijk om een wet in werking te laten treden. rdf:langString
Kunglig sanktion (från latinets sanctio) är den formella metod som används av en konstitutionell monark när denna stadfäster nya lagar och slutför lagstiftningsprocessen. Utan kunglig sanktion kan normalt sett inte lagförslag som antagits i landets lagstiftande församling erhålla laga kraft. Möjligheterna att hålla inne kunglig sanktion och därmed inte lämna medgivande till framlagt lagförslag är i regel mycket små för statschefen i en konstitutionell monarki, eftersom detta skulle innebära att denna försöker utöva politiskt inflytande över en demokratiskt tillsatt regering. rdf:langString
rdf:langString موافقة ملكية
rdf:langString Royal Assent
rdf:langString Consentimiento real
rdf:langString Pengesahan kerajaan
rdf:langString Sanzione regia
rdf:langString Sanction royale
rdf:langString 재가 (입헌군주제)
rdf:langString Koninklijke bekrachtiging
rdf:langString Royal assent
rdf:langString Consentimento Real
rdf:langString Королевская санкция
rdf:langString Kunglig sanktion
rdf:langString 御准
rdf:langString Королівська згода
xsd:integer 153067
xsd:integer 1121395997
xsd:date 2005-12-19
rdf:langString Royal Assent Act 1967
rdf:langString ukpga
rdf:langString الموافقة الملكية هي الطريقة التي يستخدمها أي ملك أو ملكة ذوات حكم دستوري لكي يقرّ رسميًا تشريعًا لبرلمان بلاده أو بلادها، ومن ثم إصداره لقانون، أو تركه يُعمم بصفته قانونًا. يُعد هذا التشريع في الغالبية العظمى من الملكيات المعاصرة أكثر بقليل من كونه مجرد إجراء شكلي؛ حتى في تلك الدول التي لا تزال تسمح لحاكمها بـحجب الموافقة الملكية مثل (المملكة المتحدة، والنرويج، وليختنشتاين)، فالحاكم في الغالب لا يفعل هذا أبداً إلا في حالات الطوارئ السياسية المنذرة بكارثة، أو بناء على نصيحة من حكومته، أو حكومتها. عندما تمت ممارسة سلطة حجب الموافقة الملكية ذات مرة في الملكيات الأوروبية، فهي نادرة الوجود في الوضع السياسى الديموقراطى الحديث، انتشرت هناك منذ القرن 18. ترتبط الموافقة الملكية أحيانًا بالاحتفالات المنمقة. في المملكة المتحدة، فعلى سبيل المثال، إن الملك قد يظهر شخصيًا في مجلس الأعيان، أو قد يعين المفوضين الأعيان، والذين يعلنون بدورهم أنهم منحوا الموافقة الملكية في حفل أُقيم في قصر وستمنستر. إلا أن الموافقة الملكية تُمنح عادة لبراءات الاختراع في أجواء أقل احتفاليةً. ففي دول أخرى بما فيها أستراليا، وكندا، الحاكم العام يقوم فقط بتوقيع مشروع القانون. يجب أن يكون البرلمان على اطلاع بمن يحصل على الموافقة دائمًا. توجد طريقتان متاحتان: قد يمنح ممثلى الملك الموافقة في حضور كلًا من مجلسى البرلمان، أو كبديل، يمكن إخطار كل مجلس على حدة، وعادة بواسطة المتحدث باسم المجلس.
rdf:langString Ein Royal Assent (deutsch: Königliche Zustimmung) ist in Ländern, in denen die britische Krone den Souverän des Landes darstellt, die Zustimmung des Monarchen zu einem vom House of Commons bzw. House of Representatives verabschiedeten Gesetz.
rdf:langString El otorgamiento del consentimiento real o sanción real es el método por el cual un monarca constitucional aprueba y promulga formalmente una proyecto de ley adoptado por el Parlamento del país y lo convierte propiamente en ley.​ Este acto se considera poco más que una formalidad en la mayoría de las monarquías contemporáneas, incluso en aquellas naciones que todavía permiten a su gobernante negar el consentimiento (como el Reino Unido, Noruega y Liechtenstein), el monarca casi nunca lo hace, excepto en una emergencia política grave o por consejo de su gobierno. Antiguamente, el poder de negar el consentimiento real fue ejercido frecuentemente en las monarquías europeas, pero es extremadamente raro en la atmósfera política democrática y moderna que se ha desarrollado desde el siglo XVIII. Este proceso se asocia a veces con elaboradas ceremonias. En el Reino Unido, por ejemplo, el soberano designa a los Lores Comisionados,​ quienes anuncian que se ha concedido el consentimiento real en una ceremonia celebrada en el palacio de Westminster. Sin embargo el consentimiento también se concede menos ceremonialmente por medio de una patente. En otros países, como Australia y Canadá, el gobernador general simplemente firma el proyecto de ley. En cada caso, el Parlamento debe ser informado de que se otorgó.​ Existen dos métodos: los representantes del soberano otorgan el consentimiento en presencia de ambas cámaras del Parlamento o cada cámara puede ser notificada por separado, generalmente por el presidente de la misma.
rdf:langString La sanction royale, parfois assentiment royal, est, dans une monarchie constitutionnelle, l'acte par lequel le monarque ou son représentant promulgue un projet de loi adopté par la ou les chambres du Parlement et qui lui donne force de loi. Le pouvoir de donner ou refuser la sanction à un projet de loi a longtemps été similaire à un droit de veto du monarque sur les textes adoptés par le parlement. Toutefois, de nos jours, même dans les monarchies qui prévoient encore le droit pour le monarque de refuser la sanction, ce droit n'est en pratique que rarement mis en œuvre et la sanction royale est généralement considérée comme une simple formalité.
rdf:langString Royal assent is the method by which a monarch formally approves an act of the legislature, either directly or through an official acting on the monarch's behalf. In some jurisdictions, royal assent is equivalent to promulgation, while in others that is a separate step. Under a modern constitutional monarchy, royal assent is considered little more than a formality. Even in nations such as the United Kingdom, Norway, the Netherlands, Liechtenstein and Monaco which still, in theory, permit their monarch to withhold assent to laws, the monarch almost never does so, except in a dire political emergency or on advice of government. While the power to veto by withholding royal assent was once exercised often by European monarchs, such an occurrence has been very rare since the eighteenth century. Royal assent is typically associated with elaborate ceremony. In the United Kingdom the Sovereign may appear personally in the House of Lords or may appoint Lords Commissioners, who announce that royal assent has been granted at a ceremony held at the Palace of Westminster for this purpose. However, royal assent is usually granted less ceremonially by letters patent. In other nations, such as Australia, the governor-general (as the Monarch's representative) has the right to dissolve the parliament and to sign a bill. In Canada, the governor general may give assent either in person at a ceremony in the Senate or by a written declaration notifying Parliament of their agreement to the bill.
rdf:langString Pengesahan kerajaan (bahasa Inggris: Royal assent) adalah metode dimana seorang penguasa monarki konstitusional di sebuah negara (mungkin melalui seorang pejabat terdelegasi) resmi mengesahkan sebuah undang-undang dari parlemen negara tersebut, yang menjadikannya sebuah hukum atau secara tertulis diangkat menjadi hukum. Dalam sebagian besar monarki kontemporer, tindakan tersebut dianggap lebih kecil ketimbang formalitas; bahkan dalam negara-negara yang masih mengijinkan penguasa mereka untuk memegang pengesahan kerajaan (seperti Britania Raya, Norwegia, dan Liechtenstein), penguasa monarki tidak pernah melakukannya dalam kondisi darurat atau atas nasihat pemerintah mereka. Meskipun kekuasaan untuk memegang kekuasaan kerajaan sempat sering terjadi dalam monarki-monarki Eropa, hal tersebut jarang terjadi dalam ranah politik demokratik modern yang berkembang sejak abad ke-18. Pengesahan kerajaan terkadang dikaitkan dengan upacara bersama. Contohnya, di Britania Raya, penguasa tampil secara pribadi dalam Dewan Rakyat atau menunjuk , yang mengumumkan bahwa pengesahan kerajaan telah diberikan di sebuah upacara yang diadakan di Istana Westminster untuk keperluan tersebut. Namun, pengesahan kerajaan biasanya diberikan secara kurang seremonial oleh surat paten. Di negara lainnya, seperti Australia, Gubernur-Jenderal menandatangani UU tersebut. Di Kanada, Gubernur-Jenderal dapat memberikan pengesahan secara perorangan di sebuah acara yang diadakan di Senat atau melalui sebuah deklarasi tertulis yang menyatakan persetujuannya kepada UU tersebut.
rdf:langString 재가(裁可, 영어: royal assent, 프랑스어: sanction royale)는 한 나라의 헌법에 의해 승인한 군주, 즉 입헌군주제에서 의회가 통과한 법안을 공식적으로 승인하고 반포하여 법으로 만든 것을 말한다. 영국, 노르웨이, 리히텐슈타인은 국왕이 재가를 할 수 있음에도 불구하고 오늘날 대부분의 군주는 거의 의례적인 일로 간주한다. 군주는 심각한 정치적 비상상태나 (보류 권력) 그의 정부의 조언을 제외하면 국왕의 재가를 거의 행사하지 않는다. 유럽의 군주들이 한 때 이 국왕의 재가로 법의 승인을 자주 거부하였지만 현대에 와서는 18세기부터 발달한 민주주의의 정치적 문화로 인해 국왕의 재가가 드물다. 국왕의 재가으로써의 허락은 때때로 공들인 의례와 연관이 있다. 예를 들어 영국은 군주가 웨스트민스터 궁전, 버킹엄 궁전, 아니면 또다른 왕족 거처에 국왕의 재가의 승인을 발표하는 왕립위원회(Lords Commissioners)를 임명해도 된다. 그러나 국왕의 재가는 대개 특허증(letters patent)으로 덜 의례적으로 승인한다. 오스트레일리이와 캐나다와 같은 다른 국가들은 그저 총독(Governor-General)이 법안을 서명한다. 각각의 사례에서 의회는 국왕의 재가의 승인을 반드시 알려야 한다. 두가지 방법이 있다: 첫째, 왕립위원회 혹은 군주의 대표가 두 의회 앞에서 국왕의 재가를 승인하거나, 둘째 만약 한 입헌 군주 국가가 각 상하 의회가 있을 때 의장이 따로 승인을 한다.
rdf:langString La sanzione regia (detta anche sanzione reale o assenso reale) era un istituto che, agli inizi delle monarchie costituzionali prevedeva la necessità dell'assenso del re per la formazione delle leggi.
rdf:langString Koninklijke bekrachtiging is een proces in monarchieën waarbij het staatshoofd zijn goedkeuring verleent aan een wet en deze daarmee rechtsgeldig maakt. Hoewel in parlementaire monarchieën de feitelijke wetgevende macht grotendeels in het parlement berust is de handtekening van de koning(in) noodzakelijk om een wet in werking te laten treden. Europese landen waarin koninklijke bekrachtiging nodig is om een wet rechtsgeldig te maken zijn Andorra, België, Denemarken, Liechtenstein, Nederland, Noorwegen, Spanje en het Verenigd Koninkrijk. Uitzonderingen vormen Zweden, waar sinds een grondwetswijziging in 1974 de koning geen deel meer uitmaakt van de regering (een zogenoemd ceremonieel koningschap) en diens bekrachtiging niet langer nodig is om een wet in werking te laten treden, en Luxemburg, waar een grondwetswijziging in 2008 werd doorgevoerd toen de Groothertog de euthanasiewet weigerde te ondertekenen.
rdf:langString Consentimento Real (do inglês: Royal Assent) é o método formal que um monarca possui para completar o processo legislativo dando seu aval a um Ato do Parlamento. Um poder semelhante é o veto presidencial nos regimes presidencialistas. Embora este poder de veto tenha sido exercitado frequentemente no passado, atualmente o ambiente democrático das monarquias constitucionais tornou o seu uso muito raro. Em geral os monarcas ou seus representantes (no caso dos governadores-gerais na Commonwealth) o utilizam sob a orientação dos .
rdf:langString Kunglig sanktion (från latinets sanctio) är den formella metod som används av en konstitutionell monark när denna stadfäster nya lagar och slutför lagstiftningsprocessen. Utan kunglig sanktion kan normalt sett inte lagförslag som antagits i landets lagstiftande församling erhålla laga kraft. Möjligheterna att hålla inne kunglig sanktion och därmed inte lämna medgivande till framlagt lagförslag är i regel mycket små för statschefen i en konstitutionell monarki, eftersom detta skulle innebära att denna försöker utöva politiskt inflytande över en demokratiskt tillsatt regering. Att erhålla kunglig sanktion är fortfarande en (formellt) viktig del av lagstiftningsprocessen i bland annat Storbritannien, Danmark, Norge, Spanien, Nederländerna , Belgien, Luxemburg, Kanada, Thailand, Malaysia och Japan, men i Sverige har begreppet mist sin konstitutionella betydelse. Den amerikanske presidentens vetorätt mot lagstiftning från kongressen härleder sitt ursprung i den brittiska monarken och koloniala guvernörers möjlighet att hålla inne kunglig sanktion för att på så sätt hindra lagförslag från att antas.
rdf:langString Короле́вская са́нкция в конституционных монархиях — акт, которым монарх или его представитель одобряет принятые парламентом законы. Обычно монарх по традиции или закону обязан одобрять все законы, принятые парламентом, а королевская санкция является простой формальностью.
rdf:langString Королівська згода в конституційних монархіях — дія, якою монарх або його представник схвалює прийняті парламентом закони. Зазвичай монарх за традицією або законом зобов'язаний схвалювати всі закони, прийняті парламентом, а королівська санкція є простою формальністю.
rdf:langString 御准(英語:Royal Assent),又稱王室批准,是指立憲君主正式批准並頒布其國家議會法案,由此建立法律的程序。對絕大多數的現代君主政體而言,御准僅是一項例行程序;但即使在統治者仍有權拒絕授予御准的國家(例如英國、马来西亚、挪威和列支敦斯登),統治者也甚少動用此權,而是遵從其政府的決策,以免陷國家於憲政危機中(保留權)。歐洲君主政體對否決權的行使曾實為頻繁;但自18世紀發展出現代民主政治氛圍後,拒授御准的情形已極為少見。御准通常是以英皇制誥等較為書面的方式進行授予,有時也會伴隨著詳盡儀式。例如在英國,上議院專員在經君主任命後,負責在西敏宮的典禮上宣布批予御准。在其他國家,如澳大利亞和加拿大,僅由總督簽署法案。然而,無論是御准方式為何,議會在事後必須獲知御准;此可以由兩種途徑:上議院專員或君主的代表在各議院在場時公開授予御准;或者個別通知議院,對象通常是該議院議長。
rdf:langString ukpga/1967/23
xsd:nonNegativeInteger 67859

data from the linked data cloud