Revolt of the Comuneros

http://dbpedia.org/resource/Revolt_of_the_Comuneros an entity of type: Thing

Der Comuneros-Aufstand (spanisch: Guerra de las Comunidades de Castilla) in den Jahren 1520–1522 war eine vor allem von städtischen bürgerlichen Schichten getragene Erhebung im Reichsteil Kastilien in Spanien gegen den habsburgischen König Karl I. Er endete mit der Niederlage der Aufständischen. rdf:langString
Pemberontakan Comuneros (bahasa Spanyol: Guerra de las Comunidades de Castilla, "Pertempuran Komunitas Kastila") merupakan sebuah pemberontakan yang dilakukan oleh para penduduk Kastila terhadap pemerintahan Kaisar Karl I dan administrasinya yang berlangsung antara tahun 1520 dan 1521. Dalam situasi ini para pemberontak mengendalikan jantung kota Kastila, menguasai kota-kota Valladolid, Tordesillas, dan Toledo. rdf:langString
Восстание комунéрос (исп. Guerra de las Comunidades de Castilla) — восстание кастильских городов во главе с Толедо в 1520—1522 годах против императорской власти императора Священной Римской империи Карла V, являвшегося также испанским королём под именем Карл I. rdf:langString
Powstanie Comuneros w Kastylii, hiszp.: Guerra de las Comunidades de Castilla – rebelia w Hiszpanii w latach 1520–1522 przeciwko habsburskiemu królowi Karolowi V, zakończona porażką powstańców. rdf:langString
كانت ثورة الكومونيروس (بالإسبانية: Guerra de las Comunidades de Castilla) انتفاضة قام بها مواطنو قشتالة ضد حكم كارلوس الأول وإدارته بين 1520 و1521. سيطر الثوار على قلب قشتالة، وحكموا مدن بلد الوليد وتورديسيلاس وطليطلة. rdf:langString
La revolta de les Comunitats de Castella, també coneguda com a revolta dels Comuners, va ser un aixecament contra la Corona que va tenir lloc entre 1520 i 1521, protagonitzat per les ciutats de l'interior de la Corona de Castella al començament del regnat de Carles I. rdf:langString
Povstání komunérů byla vzpoura obyvatel Kastilie proti vládě krále Karla V. a jeho administrativě, jež proběhla v letech 1520 až 1521. Rebelové ovládali srdce Kastilie a města Valladolid, Tordesillas a Toledo. 23. dubna 1521, po téměř roce povstání, zasadili stoupenci císaře ochromující ránu komunérům v . Následující den byli sťati vůdci rebelů , a . Armáda komunérů se rozpadla. Komunéři udrželi pouze město Toledo, pod vedením , a to až do kapitulace v říjnu 1521. rdf:langString
La Milito de la Komunumoj de Kastilio estis milita ribelo de la tiel nomataj aŭ Comuneros en la hispana, kiu okazis en la Regno de Kastilio ekde la jaro 1520 ĝis 1522, tio estas, komence de la regado de la reĝo Karlo la 1-a. La protagonistaj urboj estis de la interna kastilia regiono, sed la ĉefaj rolludantoj estis Toledo kaj Valadolido. Ĝia karaktero kaj celoj estis debatataj delonge de la historiistoj, kun kontraŭdiraj sintenoj kaj vidpunktoj. Kelkaj esploristoj taksas ĝin kiel kontraŭsenjora ribeliĝo; aliaj, kiel unu el la unuaj burĝaj militoj de la Moderna Epoko. Ambaŭ tendencoj povus pravi. rdf:langString
La guerra de las Comunidades de Castilla fue el levantamiento armado de los denominados comuneros, acaecido en la Corona de Castilla desde el año 1520 hasta 1522, es decir, a comienzos del reinado de Carlos I. Las ciudades protagonistas fueron las del interior de la Meseta Central, situándose a la cabeza del alzamiento las de Segovia, Toledo y Valladolid. Su carácter ha sido objeto de agitado debate historiográfico, con posturas y enfoques contradictorios.​ Así, algunos estudiosos califican la guerra de las Comunidades como una revuelta antiseñorial; otros, como una de las primeras revoluciones burguesas de la Era Moderna, y otra postura defiende que se trató más bien de un movimiento antifiscal y particularista, de índole medievalizante. rdf:langString
Gaztelako Komunitateen Gerra edo Komuneroen Matxinada Gaztelako Koroan 1520 eta 1522 artean, hau da, Karlos I.aren erreinaldiaren hasieran, izandako matxinada izan zen. Matxinada zuzendu zuten hiriak Gaztelan zeuden, nagusiak Toledo eta Valladolid izanik. Historialarien artean bere ezaugarriak oso eztabaidatuak izan dira, jarrera eta ikuspuntu kontraesankorrak sortuz. Horrela, batzuen ustez, Gaztelako Komunitateen Gerra jauntxoen aurkako matxinada izan zen; besteek, berriz, Aro Modernoko lehendabiziko Iraultza burgesaren bat zela diote; azkenekoz, badaude zergen aurkako mugimendu partikularista zela diotenak, Erdi Aroko mugimendu atzerakoitzat hartzen dutenak. rdf:langString
La guerre des Communautés de Castille, menée par les comuneros, est un soulèvement armé des villes intérieures de la couronne de Castille, tout particulièrement Tolède et Valladolid, contre le pouvoir royal entre 1520 et 1521, c'est-à-dire au début du règne de Charles Ier d'Espagne (connu en français comme Charles Quint). Les premiers de ceux qui ont étudié le plus en profondeur le mouvement comunero sont José Antonio Maravall, Julio Valdeón Baruque et l'historien français Joseph Pérez, auteur du livre Les comuneros. rdf:langString
The Revolt of the Comuneros (Spanish: Guerra de las Comunidades de Castilla, "War of the Communities of Castile") was an uprising by citizens of Castile against the rule of Charles I and his administration between 1520 and 1521. At its height, the rebels controlled the heart of Castile, ruling the cities of Valladolid, Tordesillas, and Toledo. rdf:langString
コムネーロスの反乱 (Guerra de las Comunidades de Castilla)は、16世紀初頭、スペイン王カルロス1世(神聖ローマ皇帝カール5世)の絶対主義支配に対するスペイン都市の反乱。 スペインでは、都市が中世的自治を主張するとき、コムニダと呼び、コムニダの構成市民をコムネーロス(Communeros)といった。16世紀、スペイン都市行政は国王の支配下に編成され、国王の気ままな御用金取り立てを受けていた。カルロス1世が即位してスペインへ乗り込むと、1520年、サンティアゴ・デ・コンポステーラでコルテス(身分制議会)を招集し、40万ドゥカードの御用金を課した。都市代表はこれを拒否したが、ラ・コルーニャのコルテスは国王に圧力をかけられこれを承認した。この出来事より先に、大司教任命に関して王と争っていたトレドはいち早くコムニダを宣言し、自治都市の運動はカスティーリャ、レオン、アンダルシアに及び、1520年8月に開催されたアビラのサンタ・フンタには15都市が参加した。(サンタ・フンタとは、このような自治都市の同盟体、代表者会議をいう。)10月にトルデシリャスでサンタ・フンタが開かれ、王に都市特権の承認、官僚都市行政の廃止を陳情したが、拒否された。これにより、サンタ・フンタは宣戦布告、約半年間王軍と戦闘状態となった。1521年4月、ビリャラールの決戦において、ついにサンタ・フンタ軍は王軍に撃破され、自治都市の運動が鎮圧された。 rdf:langString
La rivolta dei comuneros (anche nota con il nome di guerra delle comunità di Castiglia, dall'espressione spagnola Guerra de las Comunidades de Castilla) è stata un'insurrezione armata che interessò diversi centri urbani del Regno di Castiglia e León nel periodo compreso tra il 1520 e il 1522, nella fase iniziale del regno di Carlo V d'Asburgo. La rivolta, originatasi da Toledo, Segovia e Salamanca, arrivò a controllare al suo apice vaste aree della Castiglia. La guerra è stato oggetto di un aspro dibattito storiografico, con valutazioni contrastanti. Alcuni studiosi descrivono la guerra delle comunità come una rivolta contro il potere baronale; altri, come una delle prime rivoluzioni borghesi dell'era moderna, ed altri ancora la descrivono come un movimento antifiscale e particolarista, da rdf:langString
De opstand van de comunidades (la Guerra de las Comunidades de Castilla) was een reeks van lokale opstanden in het Castilië tussen 1520 en 1521. De comunidades (vrije steden) van Castilië kwamen in opstand tegen de zware belastingen die keizer Karel V hen oplegde. Karel V slaagde er slechts moeizaam in deze opstanden te onderdrukken. rdf:langString
A guerra das Comunidades de Castela, também conhecida como Revolta dos Comuneiros (em castelhano: comuneros) foi um levantamento contra a coroa que teve lugar entre 1520 e 1522, protagonizado pelas cidades do interior do Reino de Castela. rdf:langString
Comunerosupproret i Kastilien var det väpnade upproret av de så kallade , som fanns i Kastilien från 1520 till 1522, det vill säga i början av Karl I:s regeringsperiod. De städer som deltog var de i det inre av Kastilien, som stod under inflytande från Toledo och Valladolid. Upprorets karaktär har varit föremål för en agiterad historisk debatt, med motstridiga positioner och åsikter. Vissa forskare beskriver comunerosupproret som en revolt mot adeln, andra som en av de första borgerliga revolutionerna i modern tid, och andra tar ställning för att detta snarare var en separat rörelse mot skatterna, av medeltida karaktär och bakåtsträvande. rdf:langString
Повстання Комуне́рів (ісп. Guerra de las Comunidades de Castilla) — повстання середньовічних самоврядних міст Кастилії проти королівського абсолютизму, на захист міських вольностей в 1520—1522 роках. Повсталі міста (Толедо, Сеговія, Мурсія, Авіла, Бургос, Мадрид та інші) об'єдналися в липні 1520 року в «Святу хунту» (ісп. La Santa Junta de las Comunidades); до неї приєдналася значна частина дворянства, а також частина середнього і нижчого духівництва. Повсталі наполягали на тому, щоб Карл V (що став імператором «Священної Римської імперії»), також відомий як Карл I Іспанський, усунув іноземців від управління, регулярно скликав кортеси, розширив міські самоврядності, заборонив вивезення золотої монети за кордон тощо. Широкий розмах руху, що набрав з 1521 року антидворянського характеру, спо rdf:langString
rdf:langString ثورة الكومونيروس
rdf:langString Revolta de les Comunitats de Castella
rdf:langString Povstání komunérů
rdf:langString Comuneros-Aufstand
rdf:langString Milito de la Komunumoj de Kastilio
rdf:langString Guerra de las Comunidades de Castilla
rdf:langString Gaztelako Komunitateen Gerra
rdf:langString Guerre des Communautés de Castille
rdf:langString Pemberontakan Comuneros
rdf:langString Rivolta dei comuneros
rdf:langString コムネロスの反乱
rdf:langString Opstand van de comunidades
rdf:langString Powstanie Comuneros w Kastylii
rdf:langString Revolt of the Comuneros
rdf:langString Guerra das Comunidades de Castela
rdf:langString Comunerosupproret
rdf:langString Восстание комунерос
rdf:langString Повстання комунерів
rdf:langString Revolt of the Comuneros
xsd:integer 2358320
xsd:integer 1123244967
rdf:langString Execution of the Comuneros of Castile, by Antonio Gisbert
rdf:langString Francisco Maldonado
rdf:langString Juan Bravo
rdf:langString Juan López de Padilla
rdf:langString Fadrique Enríquez
rdf:langString Adrian of Utrecht
rdf:langString Antonio de Acuña
rdf:langString Íñigo Fernández
rdf:langString Revolt of the Comuneros
xsd:gMonthDay --04-16
xsd:gMonthDay --02-03
rdf:langString Royalist victory
rdf:langString كانت ثورة الكومونيروس (بالإسبانية: Guerra de las Comunidades de Castilla) انتفاضة قام بها مواطنو قشتالة ضد حكم كارلوس الأول وإدارته بين 1520 و1521. سيطر الثوار على قلب قشتالة، وحكموا مدن بلد الوليد وتورديسيلاس وطليطلة. حدثت الثورة في أعقاب عدم الاستقرار السياسي في مملكة قشتالة بعد وفاة الملكة إيزابيلا الأولى عام 1504. وتولت خوانا ابنة إيزابيلا العرش. بسبب عدم الاستقرار العقلي المزعوم لخوانا، حكم النبلاء قشتالة وكان والدها الملك فرناندو الثاني ملك أراغون وصيًا على العرش. بعد وفاة فرناندو عام 1516، أُعلن ابن خوانا كارلوس البالغ من العمر ستة عشر عامًا ملكًا على قشتالة وأراغون. نشأ كارلوس في هولندا مع القليل من المعرفة بالقشتالية. وصل إلى إسبانيا في أكتوبر 1517 برفقة حاشية كبيرة من النبلاء ورجال الدين الفلمنكيين. أدت هذه العوامل إلى انعدام الثقة بين الملك الجديد والنخب الاجتماعية القشتالية، الذين يمكن أن يروا تهديدًا لسلطتهم ومكانتهم. في عام 1519، انتخب كارلوس إمبراطورًا رومانيًا مقدسًا. غادر إلى ألمانيا في عام 1520، تاركًا الكاردينال الهولندي أدريان من أوتريخت ليحكم قشتالة في غيابه. سرعان ما اندلعت سلسلة من أعمال الشغب المناهضة للحكومة في المدن، واستولت مجالس المدن المحلية على السلطة. اختار المتمردون والدة كارلوس -الملكة خوانا- كحاكم بديل، على أمل أن يتمكنوا من السيطرة على جنونها. اتخذت حركة التمرد بعدًا جذريًا مناهضًا للإقطاع، حيث دعمت تمردات الفلاحين ضد نبلاء الأرض. في 23 أبريل 1521، بعد ما يقرب من عام من التمرد، وجه المؤيدون المعاد تنظيمهم للإمبراطور ضربة قاصمة للكومونيرز في معركة فيلالار. في اليوم التالي، قطع رأس قادة المتمردين خوان لوبيز دي باديلا، وخوان برافو، وفرانسيسكو مالدونادو. جيش الكومونيروس تفكك. حافظت مدينة توليدو فقط على التمرد الذي قادته ماريا باتشيكو على قيد الحياة، حتى استسلامها في أكتوبر 1521. إن طابع الثورة هو موضوع نقاش تأريخي. وفقًا لبعض العلماء، كانت الثورة من أوائل الثورات الحديثة، ولا سيما بسبب المشاعر المناهضة للنبلاء ضد الظلم الاجتماعي وأساسها على مُثُل الديمقراطية والحرية. يعتبره آخرون تمردًا نموذجيًا ضد الضرائب المرتفعة والسيطرة الأجنبية المتصورة. منذ القرن التاسع عشر فصاعدًا، أصبحت الثورة أسطورة من قبل العديد من الإسبان، الليبراليين عمومًا الذين استلهموا منها الإلهام السياسي. تبنى المثقفون المحافظون تقليديًا مواقف أكثر موالية للإمبراطورية تجاه الثورة، وكانوا ينتقدون كل من دوافع وحكومة الكومونيروس. مع نهاية ديكتاتورية فرانكو وتأسيس مجتمع الحكم الذاتي في قشتالة وليون، نما الاحتفال الإيجابي بذكرى الكومونيدادس. يتم الآن الاحتفال بيوم 23 أبريل بيوم قشتالة وليون، وغالبًا ما يشار إلى الحادثة في القومية القشتالية.
rdf:langString La revolta de les Comunitats de Castella, també coneguda com a revolta dels Comuners, va ser un aixecament contra la Corona que va tenir lloc entre 1520 i 1521, protagonitzat per les ciutats de l'interior de la Corona de Castella al començament del regnat de Carles I. La revolta va ser encapçalada per diverses ciutats de l'interior de Castella, especialment les de Toledo i Valladolid. El seu caràcter ha estat objecte d'agitat debat historiogràfic, amb postures i enfocaments contradictoris. Així, alguns estudiosos qualifiquen la Guerra de les Comunitats com una revolta antisenyorial; uns altres, com una de les primeres revolucions burgeses de l'Era Moderna; i una altra postura defensa que es va tractar més aviat d'un moviment antifiscal i particularista, d'índole medievalitzant o retrògrad.
rdf:langString Povstání komunérů byla vzpoura obyvatel Kastilie proti vládě krále Karla V. a jeho administrativě, jež proběhla v letech 1520 až 1521. Rebelové ovládali srdce Kastilie a města Valladolid, Tordesillas a Toledo. Ke vzpouře došlo v důsledku politické nestability v zemích kastilské koruny po smrti královny Isabely v roce 1504. Na trůn nastoupila Isabelina dcera Jana. Kvůli její údajné duševní poruše vládli zemi šlechtici a její otec, Ferdinand II. Aragonský, jako regent. Po Ferdinandově smrti v roce 1516 byl Janin šestnáctiletý syn Karel prohlášen králem Kastilie i Aragonie. Karel byl vychován v Nizozemsku a měl jen malou znalost kastilštiny. Do země dorazil v říjnu 1517 v doprovodu početné družiny vlámských šlechticů a duchovních. Tyto faktory vyústily v nedůvěru mezi novým králem a kastilskými společenskými elitami, které vnímaly ohrožení své moci a postavení vlivnými cizinci. V roce 1519 byl Karel zvolen císařem Svaté říše římské. Roku 1520 proto odešel do Německa a nechal nizozemského kardinála Adriana z Utrechtu (jenž se později stal papežem jakožto Hadrián VI.) vládnout Kastilii v jeho nepřítomnosti. Vzápětí vypukla série protivládních nepokojů a moc převzaly místní městské rady zvané comunidades (odtud termín komunér, comunero, pro označení rebelů). Rebelové si vybrali Karlovu matku, královnu Janu, jako svého kandidáta na panovníka. Povstalecké hnutí posléze nabralo i radikálnější směr a částečně i protifeudální charakter. Splynulo do jisté míry se souběžným selským povstáním proti pozemkové šlechtě. 23. dubna 1521, po téměř roce povstání, zasadili stoupenci císaře ochromující ránu komunérům v . Následující den byli sťati vůdci rebelů , a . Armáda komunérů se rozpadla. Komunéři udrželi pouze město Toledo, pod vedením , a to až do kapitulace v říjnu 1521. Charakter revoluce je předmětem debat a sporů historiků. Podle některých vědců byla vzpoura jednou z prvních moderních revolucí, byla namířena proti šlechtě a sociální nespravedlnosti ve jménu demokracie a svobody. Podle jiných byla vzpoura (proto)nacionální, proti zahraniční kontrole. Podle dalších interpretů šlo v jádru o protest proti vysokým daním. Od 19. století se povstání komunérů stalo rovněž nástrojem politiky a bylo různě ideologizováno. Hlásili se k němu především liberálové. Po zřízení autonomního společenství Kastilie a León získala revolta komunérů nový rozměr, lokálně patriotický. 23. duben, den porážky povstání, je nyní oslavován jako Den Kastilie a Leónu a podle některých pozorovatelů je užíván k rozdmýchávání kastilského nacionalismu a separatismu.
rdf:langString Der Comuneros-Aufstand (spanisch: Guerra de las Comunidades de Castilla) in den Jahren 1520–1522 war eine vor allem von städtischen bürgerlichen Schichten getragene Erhebung im Reichsteil Kastilien in Spanien gegen den habsburgischen König Karl I. Er endete mit der Niederlage der Aufständischen.
rdf:langString La Milito de la Komunumoj de Kastilio estis milita ribelo de la tiel nomataj aŭ Comuneros en la hispana, kiu okazis en la Regno de Kastilio ekde la jaro 1520 ĝis 1522, tio estas, komence de la regado de la reĝo Karlo la 1-a. La protagonistaj urboj estis de la interna kastilia regiono, sed la ĉefaj rolludantoj estis Toledo kaj Valadolido. Ĝia karaktero kaj celoj estis debatataj delonge de la historiistoj, kun kontraŭdiraj sintenoj kaj vidpunktoj. Kelkaj esploristoj taksas ĝin kiel kontraŭsenjora ribeliĝo; aliaj, kiel unu el la unuaj burĝaj militoj de la Moderna Epoko. Ambaŭ tendencoj povus pravi. La ribeliĝo okazis dum nestabila politika situacio en la regno de Kastilio, kiu venis ekde la forpaso de Izabela la Katolika (1504). En oktobro 1517, la reĝo alvenis al Asturio, veninte el Flandrujo, kie li memproklamiĝis reĝo de siaj hispanaj posedaĵoj en 1516. Al la de Valadolido de 1518 alvenis sen apenaŭ scipovi la kastilian kaj portante kun li grandan nombron da nobeluloj kaj klerikuloj el Flandrujo por la Kortego, kio estigis ĵaluzon en la kastilia socia elito, kies anoj sentis ke, per la alveno de tiu reĝo, ili perdus sian povon kaj socian statuson. Tiu malkontentaĵo ankaŭ sentiĝis en la popularaj klasoj kaj, kiel unua publika protesto, aperis afiŝoj en la preĝejoj kie oni diris ke la reĝo ne amis Kastilion. La 21an de Aŭgusto 1520, Medina del Campo malakceptis doni la artilerion de la urbo al la imperiaj trupoj de Karolo la 5-a sciante, ke ĝi estus uzata kontraŭ Segovio. La monarkisma reago konsistis en incendio de kelkaj partoj de la urbo, kio rezultis en la detruo de granda parto de la urbo kaj la definitiva eksplodo de la ĝis tiam ĝerma movado de komunumanoj en la tuta Regno Kastilio. ​ Post la malvenko suferita de la komunumanoj en la batalo de Tordesillas, la komunumestro Padilla deziris atingi rapidan venkon por plialtigi la moralon kaj de la truparo kaj de la komunuma movado. Tiucele oni decidis kapti la urbon Torrelobatón kaj ties kastelon. La 21an de Februaro 1521 ekis sieĝo kaj kvar tagojn poste la komunumanoj sukcesis eniri en la urbon kaj rabadis ĝin escepte la preĝejojn. La kastelo plue rezistis, sed antaŭ minaco pendumi ĉiujn loĝantojn okaze de nekapitulaco, la rezistantoj kapitulacis, post interkonsento pri konservo de la duono de la havaĵoj kiuj estus en la kastelo. Torrelobatón estis la lasta loko tra kiuj pasis la komunumaoj antaŭ eliri cele al Toro la 23an de Aprilo 1521, sed la imperia armeo atingis ilin ĉe Villalar, okazis la batalo de Villalar, kaj finfine venkis Karolo. En la aktualo, en la Kastelo de Torrelobatón estas Muzeo por Interpretado de la Komunuma Movado. Post kelkaj bataloj kaj malvenkoj de la flanko de la ribelaj komunumanoj en la Batalo de Villalar, oni ekzekutis tri estrojn nome Padilla, Bravo kaj Maldonado en Villalar de los Comuneros kaj ekde tiam la reĝo Karlo la 1-a plifortigis sian povon kaj partion. Dum la lasta kvarono de la 20a jarcento oni celebras en Villalar de los Comuneros feston pri la aŭtonomdeziron de kastilianoj.
rdf:langString La guerra de las Comunidades de Castilla fue el levantamiento armado de los denominados comuneros, acaecido en la Corona de Castilla desde el año 1520 hasta 1522, es decir, a comienzos del reinado de Carlos I. Las ciudades protagonistas fueron las del interior de la Meseta Central, situándose a la cabeza del alzamiento las de Segovia, Toledo y Valladolid. Su carácter ha sido objeto de agitado debate historiográfico, con posturas y enfoques contradictorios.​ Así, algunos estudiosos califican la guerra de las Comunidades como una revuelta antiseñorial; otros, como una de las primeras revoluciones burguesas de la Era Moderna, y otra postura defiende que se trató más bien de un movimiento antifiscal y particularista, de índole medievalizante. El levantamiento se produjo en un momento de inestabilidad política de la Corona de Castilla, que se arrastraba desde la muerte de Isabel la Católica en 1504. En octubre de 1517, el rey Carlos I llegó a Asturias proveniente de Flandes, donde se había autoproclamado rey de sus posesiones hispánicas en 1516. A las Cortes de Valladolid de 1518 llegó sin saber hablar apenas castellano y trayendo consigo un gran número de nobles y clérigos flamencos como Corte, lo que produjo recelos entre las élites sociales castellanas, que sintieron que su advenimiento les acarrearía una pérdida de poder y estatus social (la situación era inédita históricamente). Este descontento fue transmitiéndose a las capas populares y, como primera protesta pública, aparecieron pasquines en las iglesias donde podía leerse: Tú, tierra de Castilla, muy desgraciada y maldita eres al sufrir que un tan noble reino como eres, sea gobernado por quienes no te tienen amor.​ Las demandas fiscales, coincidentes con la salida del rey para la elección imperial en Alemania (Cortes de Santiago y La Coruña de 1520), produjeron una serie de revueltas urbanas que se coordinaron e institucionalizaron, encontrando un candidato alternativo a la corona en la «reina propietaria de Castilla», la madre de Carlos, Juana, cuya incapacidad o locura podía ser objeto de revisión, aunque la propia Juana, de hecho, no colaborara. Tras prácticamente un año de rebelión, se habían reorganizado los partidarios del emperador (particularmente la alta nobleza y los territorios periféricos castellanos, como los reinos Andaluces y el Reino de Granada) y las tropas imperiales asestaron un golpe casi definitivo a las comuneras en la batalla de Villalar el 23 de abril de 1521. Allí mismo, al día siguiente, se decapitó a los líderes comuneros: Padilla, Bravo y Maldonado. El Ejército comunero quedaba descompuesto. Solamente Toledo mantuvo viva su rebeldía, hasta su rendición definitiva en febrero de 1522. Las Comunidades han sido siempre motivo de atento estudio histórico, y su significado a veces ha sido mitificado y utilizado políticamente, en particular a partir de la visita de el Empecinado a Villalar el 23 de abril de 1821, con motivo del tercer centenario de la derrota, tal como era sentida por los liberales. Pintores como Antonio Gisbert retrataron a los comuneros en algunas de sus obras, y se firmaron documentos como el Pacto Federal Castellano, con claras referencias a las Comunidades. Los intelectuales conservadores o reaccionarios adoptaron interpretaciones mucho más favorables a la postura imperial y críticas hacia los comuneros. A partir de la segunda mitad del siglo xx se revitalizaron los estudios históricos haciendo uso de una metodología renovada. Más recientemente, en el plano político, desde principios de la Transición, se comenzó a conmemorar la derrota cada 23 de abril, alcanzando finalmente, con la conformación de Castilla y León como autonomía, el estatus de día de la comunidad. Asimismo, su utilización como elemento simbólico está muy presente en los movimientos castellanistas y regionalistas castellanoleoneses. Ha tenido una notable difusión popular mediante el poema épico Los comuneros, de Luis López Álvarez, musicalizado por el Nuevo Mester de Juglaría.​
rdf:langString Gaztelako Komunitateen Gerra edo Komuneroen Matxinada Gaztelako Koroan 1520 eta 1522 artean, hau da, Karlos I.aren erreinaldiaren hasieran, izandako matxinada izan zen. Matxinada zuzendu zuten hiriak Gaztelan zeuden, nagusiak Toledo eta Valladolid izanik. Historialarien artean bere ezaugarriak oso eztabaidatuak izan dira, jarrera eta ikuspuntu kontraesankorrak sortuz. Horrela, batzuen ustez, Gaztelako Komunitateen Gerra jauntxoen aurkako matxinada izan zen; besteek, berriz, Aro Modernoko lehendabiziko Iraultza burgesaren bat zela diote; azkenekoz, badaude zergen aurkako mugimendu partikularista zela diotenak, Erdi Aroko mugimendu atzerakoitzat hartzen dutenak. Matxinada gertatu zenean Gaztelako Koroan ezegonkortasun politikoa nagusia zen, 1504an Elisabet Katolikoa hil zenean hasi zena. 1517ko urrian, Karlos I.a Flandriatik atera (bertan 1516an bere burua espainiar lurraldeen errege aldarrikatu zuen) eta Asturiasera ailegatu zen. 1518an Valladolideko Gorteetara heldu zenerako apenas ez zuen gaztelaniaz mintzatzen eta, gainera, berarekin batera hainbat flandriar elizgizon eta noble ekarri zituen, gaztelar eliteen atsekaberako. Gaztelako aitoren semeek mesfidantzaz hartu zituzten etorriberriak, bere estatus eta boterearen galeraren beldur. Nahigabea herri xumeengan hedatu eta lehendabiziko kexua elizetan agertu ziren paskin batzuk izan ziren. Honela zioten: 1520an Santiago Compostelakoan eta A Coruñan egindako Gorteetan onartutako zergek, Alemanian erregeak Germaniako Erromatar Inperio Santua zuzendu zezala, hiri-matxinadak sortu zituzten. Hauek antolatu eta instituzionalizatu zirenean, koroa edukitzeko hautagai ordezkoa lortu zuten: Karlosen ama zen Joana Gaztelakoa. Hala ere, honek, bere eromena zela eta ezgaitutzat jota zegoela, ez zuen matxinadan parte hartu. Matxinadak urtebete izan zuenean, enperadorearen jarraitzaileak (goi noblezia eta Andaluzia bezalako kanpoaldean zeuden lurraldeak) berrantolatu eta bere armadak 1521eko apirilaren 23an Villalarreko guduan komuneroak menderatu zituen. Bertan, hurrengo egunean, komuneroen buruzagiak (Juan de Padilla, eta ) burua moztu eta armada matxinoa desegin zuten. Toledok, ostera, matxinada mantendu zuen 1522ko otsailean behin betiko errenditu arte. Historiografian komunitateak arretatsu ikertuak izan ziren eta bere izena politikan erabili izan zen, batez ere, porrotaren hirugarren mendeurrena zela eta, 1821eko apirilaren 23an El Empecinadok Villalar bisitatu zuenean. Antonio Gisbert bezalako margolariek komuneroak izan zuten bere margolanen etorria eta Gaztelan askoei bere borrokaren oroimenak inspirazioa eman zien. Era berean, kontserbadore eta atzerakoiek enperadorearen aldeko eta komuneroaren aurkako jarrerak azaldu zituzten. Hala eta guztiz ere, XX. mendeko bigarren zatitik aurrera ikerketa berriak egin dituzten historialariek egungo metodologia erabiliz. Espainiako Trantsizio Demokratikoaren hasieran, urtero apirilaren 23an porrota ospatzen dute eta Gaztela eta Leon autonomia erkidego bilakatu zenean bere eguna aldarrikatu zuen. Alderdi gaztelanistek ere komuneroak goraipatu dituzte. egindako Los Comuneros poema epikoak, moldatua, komuneroen oroimena zabaldu du baita ere
rdf:langString The Revolt of the Comuneros (Spanish: Guerra de las Comunidades de Castilla, "War of the Communities of Castile") was an uprising by citizens of Castile against the rule of Charles I and his administration between 1520 and 1521. At its height, the rebels controlled the heart of Castile, ruling the cities of Valladolid, Tordesillas, and Toledo. The revolt occurred in the wake of political instability in the Crown of Castile after the death of Queen Isabella I in 1504. Isabella's daughter Joanna succeeded to the throne. Due to Joanna's mental instability, Castile was ruled by the nobles and her father, King Ferdinand II of Aragon, as a regent, while Joanna was confined. After Ferdinand's death in 1516, Joanna's sixteen-year-old son Charles was proclaimed her co-monarch of both Castile and Aragon; while Joanna also succeeded as Queen of Aragon, during her co-regency with her own son, she remained confined. Charles had been raised in the Netherlands with little knowledge of Castilian. He arrived in Spain in October 1517 accompanied by a large retinue of Flemish nobles and clerics. These factors resulted in mistrust between the new king and the Castilian social elites, who could see the threat to their power and status. In 1519, Charles was elected Holy Roman Emperor. He departed for Germany in 1520, leaving the Dutch cardinal Adrian of Utrecht to rule Castile in his absence. Soon, a series of anti-government riots broke out in the cities, and local city councils (Comunidades) took power. The rebels chose Charles' own mother, Queen Joanna, as an alternative ruler, hoping they could control her madness. The rebel movement took on a radical anti-feudal dimension, supporting peasant rebellions against the landed nobility. On April 23, 1521, after nearly a year of rebellion, the reorganized supporters of the emperor struck a crippling blow to the comuneros at the Battle of Villalar. The following day, rebel leaders Juan López de Padilla, Juan Bravo, and Francisco Maldonado were beheaded. The army of the comuneros fell apart. Only the city of Toledo kept alive the rebellion led by María Pacheco, until its surrender in October 1521. The character of the revolution is a matter of historiographical debate. According to some scholars, the revolt was one of the first modern revolutions, notably because of the anti-noble sentiment against social injustice and its basis on ideals of democracy and freedom. Others consider it a more typical rebellion against high taxes and perceived foreign control. From the 19th century onwards, the revolt has been mythologized by various Spaniards, generally liberals who drew political inspiration from it. Conservative intellectuals have traditionally adopted more pro-Imperial stances toward the revolt, and have been critical of both the motives and the government of the comuneros. With the end of Franco's dictatorship and the establishment of the autonomous community of Castile and León, positive commemoration of the Comunidades has grown. April 23 is now celebrated as Castile and León Day, and the incident is often referred to in Castilian nationalism.
rdf:langString Pemberontakan Comuneros (bahasa Spanyol: Guerra de las Comunidades de Castilla, "Pertempuran Komunitas Kastila") merupakan sebuah pemberontakan yang dilakukan oleh para penduduk Kastila terhadap pemerintahan Kaisar Karl I dan administrasinya yang berlangsung antara tahun 1520 dan 1521. Dalam situasi ini para pemberontak mengendalikan jantung kota Kastila, menguasai kota-kota Valladolid, Tordesillas, dan Toledo.
rdf:langString La guerre des Communautés de Castille, menée par les comuneros, est un soulèvement armé des villes intérieures de la couronne de Castille, tout particulièrement Tolède et Valladolid, contre le pouvoir royal entre 1520 et 1521, c'est-à-dire au début du règne de Charles Ier d'Espagne (connu en français comme Charles Quint). Ce soulèvement fait l'objet d'un débat historiographique agité quant à sa nature. Ainsi, certains historiens le qualifient de révolte antiseigneuriale ; d'autres le définissent au contraire comme l'une des premières révolutions bourgeoises de l'Époque moderne ; enfin une autre position soutient qu'il s'agit plus simplement d'un mouvement antifiscal et particulariste, de nature médiévale ou rétrograde[non neutre]. Les premiers de ceux qui ont étudié le plus en profondeur le mouvement comunero sont José Antonio Maravall, Julio Valdeón Baruque et l'historien français Joseph Pérez, auteur du livre Les comuneros. L'opinion des seconds semble en revanche plus discutable[non neutre] : un pouvoir royal plus fort est signe de modernité par opposition au médiéval caractérisé par le pouvoir de la noblesse (le féodalisme). En Castille, les rois s'appuient depuis longtemps sur les villes pour limiter le pouvoir de la noblesse, et le roi Charles est originaire d'un pays où le pouvoir de celle-ci est particulièrement important, soit plus médiéval. Quoi qu'il en soit, il s'agit là d'un épisode important dans l'histoire espagnole et occidentale[En quoi ?]. La couleur pourpre-violette (en espagnol morado) du Lion de Léon, supposée être aussi celle de l'étendard des communautés révoltées de Castille, est à l'origine de la bande violette du drapeau de la Seconde République espagnole.
rdf:langString La rivolta dei comuneros (anche nota con il nome di guerra delle comunità di Castiglia, dall'espressione spagnola Guerra de las Comunidades de Castilla) è stata un'insurrezione armata che interessò diversi centri urbani del Regno di Castiglia e León nel periodo compreso tra il 1520 e il 1522, nella fase iniziale del regno di Carlo V d'Asburgo. La rivolta, originatasi da Toledo, Segovia e Salamanca, arrivò a controllare al suo apice vaste aree della Castiglia. La guerra è stato oggetto di un aspro dibattito storiografico, con valutazioni contrastanti. Alcuni studiosi descrivono la guerra delle comunità come una rivolta contro il potere baronale; altri, come una delle prime rivoluzioni borghesi dell'era moderna, ed altri ancora la descrivono come un movimento antifiscale e particolarista, dai connotati medievali. La rivolta avvenne in un periodo di instabilità politica nella corona di Castiglia, che si trascinava dalla morte di Isabella di Castiglia avvenuta nel 1504. Nell'ottobre del 1517, re Carlo I arrivò nelle Asturie dalle Fiandre, dopo essersi auto-proclamato re dei suoi possedimenti ispanici nel 1516. Si presentò dinanzi alle (parlamento di origine medievale che comprendeva i rappresentanti di nobiltà, clero e terzo stato) riunite a Valladolid nel 1518 parlando a malapena il castigliano e recando nella sua corte un gran numero di nobili e chierici fiamminghi. Tale stato di cose indusse nelle élite castigliane il timore di una perdita delle loro prerogative e del loro potere politico a discapito di questi elementi stranieri. Questo malcontento si trasmise attraverso vari canali agli strati popolari e, come prima protesta pubblica, apparvero volantini nelle chiese dove si leggeva: Tu terra di Castiglia, sei molto sfortunata e maledetta poiché nonostante tu sia un regno così nobile, sei governata da coloro che non hanno amore per te. Le richieste fiscali, in concomitanza con la partenza del re per l'elezione imperiale in Germania, ebbero come risultato una serie di rivolte urbane che trovarono un candidato alternativo per la corona nella "regina titolare di Castiglia", la madre di Carlo, Giovanna, che tuttavia si trovava in uno stato di incapacità mentale e che comunque non manifestò alcun appoggio alla rivolta. Dopo quasi un anno di ribellione, i sostenitori dell'imperatore si erano riorganizzati (in particolare l'alta nobiltà e i territori periferici della corona di Castiglia, come l'Andalusia), e le truppe imperiali avevano assestato un colpo quasi definitivo alle comunità nel il 23 aprile 1521. Il giorno seguente, vennero giustiziati sul luogo della battaglia i leader dei comuneros , e . L'esercito dei comuneros nel frattempo si disperse. Solo Toledo mantenne viva la sua ribellione sotto la guida di , fino alla sua resa definitiva nel febbraio del 1522. La rivolta dei comuneros è stata in ambito spagnolo motivo tanto di studio storico quanto di manipolazioni e appropriazioni strumentali da parte di gruppi politici e intellettuali. In tale ottica va inquadrata ad esempio la visita, avvenuta nel periodo del Triennio liberale spagnolo, di Juan Martín Díez a Villalar il 23 aprile 1821, in occasione del terzo centenario della sconfitta. Pittori come Antonio Gisbert raffigurarono in chiave idealizzata i comuneros nelle loro opere; il Patto Federale Castigliano, documento d'intesa stilato nel 1869 da esponenti del Partido Republicano Democrático Federal che si prefiggeva il cambio di regime e il rovesciamento di Isabella II di Spagna contiene chiari riferimenti alla rivolta dei comuneros. Gli intellettuali conservatori o reazionari hanno di contro adottato delle interpretazioni molto più a favore della posizione imperiale e critiche nei confronti della rivolta. La sconfitta è stata commemorata a partire dalla Transizione spagnola ogni 23 aprile. Tale data è stata scelta in seguito all'istituzione della comunità autonoma di Castiglia e León quale giornata festiva ufficiale della comunità. La rivolta viene tuttora appropriata ad uso politico dai movimenti autonomisti castigliani; la sua popolarità ha avuto una notevole impulso attraverso il poema epico Los Comuneros, di .
rdf:langString コムネーロスの反乱 (Guerra de las Comunidades de Castilla)は、16世紀初頭、スペイン王カルロス1世(神聖ローマ皇帝カール5世)の絶対主義支配に対するスペイン都市の反乱。 スペインでは、都市が中世的自治を主張するとき、コムニダと呼び、コムニダの構成市民をコムネーロス(Communeros)といった。16世紀、スペイン都市行政は国王の支配下に編成され、国王の気ままな御用金取り立てを受けていた。カルロス1世が即位してスペインへ乗り込むと、1520年、サンティアゴ・デ・コンポステーラでコルテス(身分制議会)を招集し、40万ドゥカードの御用金を課した。都市代表はこれを拒否したが、ラ・コルーニャのコルテスは国王に圧力をかけられこれを承認した。この出来事より先に、大司教任命に関して王と争っていたトレドはいち早くコムニダを宣言し、自治都市の運動はカスティーリャ、レオン、アンダルシアに及び、1520年8月に開催されたアビラのサンタ・フンタには15都市が参加した。(サンタ・フンタとは、このような自治都市の同盟体、代表者会議をいう。)10月にトルデシリャスでサンタ・フンタが開かれ、王に都市特権の承認、官僚都市行政の廃止を陳情したが、拒否された。これにより、サンタ・フンタは宣戦布告、約半年間王軍と戦闘状態となった。1521年4月、ビリャラールの決戦において、ついにサンタ・フンタ軍は王軍に撃破され、自治都市の運動が鎮圧された。 この後、都市の中世的自由は完全に奪われ、織物工業の発展の芽は摘み取られた。
rdf:langString De opstand van de comunidades (la Guerra de las Comunidades de Castilla) was een reeks van lokale opstanden in het Castilië tussen 1520 en 1521. De comunidades (vrije steden) van Castilië kwamen in opstand tegen de zware belastingen die keizer Karel V hen oplegde. Karel V slaagde er slechts moeizaam in deze opstanden te onderdrukken. De opstand vond plaats tussen 16 april 1520 en 3 februari 1522. Volgens sommige geleerden had hij kenmerken van een moderne revolutie, voornamelijk vanwege de combinatie van afkeer tegen sociale misstanden en onredelijke belastingen en de idealen van democratie en vrijheid.
rdf:langString Восстание комунéрос (исп. Guerra de las Comunidades de Castilla) — восстание кастильских городов во главе с Толедо в 1520—1522 годах против императорской власти императора Священной Римской империи Карла V, являвшегося также испанским королём под именем Карл I.
rdf:langString Comunerosupproret i Kastilien var det väpnade upproret av de så kallade , som fanns i Kastilien från 1520 till 1522, det vill säga i början av Karl I:s regeringsperiod. De städer som deltog var de i det inre av Kastilien, som stod under inflytande från Toledo och Valladolid. Upprorets karaktär har varit föremål för en agiterad historisk debatt, med motstridiga positioner och åsikter. Vissa forskare beskriver comunerosupproret som en revolt mot adeln, andra som en av de första borgerliga revolutionerna i modern tid, och andra tar ställning för att detta snarare var en separat rörelse mot skatterna, av medeltida karaktär och bakåtsträvande. Upproret inträffade i en situation av politisk instabilitet i Kastilien, ett land i misär efter att Isabella den katolska hade dött 1504. I oktober 1517, kom kungen till Asturien, från Flandern, där han hade utnämnt sig själv till kung över sina spanska ägor 1516. Han kom till (parlamentet) i Valladolid 1518 och kunde knappt prata kastilianska och hade med sig ett stort antal adelsmän och präster från Flandern, vilket ledde till misstro bland det kastilianska högre ståndet, som ansåg att deras ankomst skulle leda till en förlust av makt och social status. Missnöjet överfördes till de arbetande klasserna, och som en första offentlig protest, delades flygblad ut i kyrkorna där man kunde läsa: Skattekraven, som sammanföll med kungen avresa inför de kejserliga valen i Tyskland (Parlamentet i Santiago och La Coruna 1520), orsakade en serie upplopp i städerna som samordnades och institutionaliseras och fann så en alternativ kandidat till kronan i Kastiliens regerande drottning: Karl I:s mor, Johanna I av Kastilien ("Johanna den vansinniga"), vars arbetsoförmåga eller galenskap man skulle kunna överse med, även om Juana i själva verket inte samarbetade. Efter närmare ett års uppror, hade man omorganiserat anhängarna till kejsaren (särskilt högadeln och de perifera kastilianska områdena, som Andalusien), och kejsarens trupper deltog i ett nästan slutgiltigt slag emot comuneros i Slaget vid Villalar, den 23 april 1521. På samma ställe, följande dag, halshöggs ledarna (Juan de Padilla, och ). Comuneros armé var slagen i spillror. Enbart Toledo vidhöll sitt motstånd, fram till det slutliga nederlaget i februari 1522.
rdf:langString Powstanie Comuneros w Kastylii, hiszp.: Guerra de las Comunidades de Castilla – rebelia w Hiszpanii w latach 1520–1522 przeciwko habsburskiemu królowi Karolowi V, zakończona porażką powstańców.
rdf:langString A guerra das Comunidades de Castela, também conhecida como Revolta dos Comuneiros (em castelhano: comuneros) foi um levantamento contra a coroa que teve lugar entre 1520 e 1522, protagonizado pelas cidades do interior do Reino de Castela. Alguns historiadores qualificam-na como uma das primeiras revoluções modernas. Em Castela, a Revolta aconteceu motivada contra as pretensões do rei Carlos I da Espanha em modificar o governo da coroa, subtraindo poderes das comunidades de Vila e Terra castelhanas (as cidades) com o objetivo de aprofundar a centralização do poder. No primeiro caso alinha-se o historiador , ou o historiador francês . autor do livro Los comuneros, e talvez o maior perito no movimento comunero. Em contrapartida, os partidários da segunda opinião defendem que um maior poder real é garantia de modernidade, posto que é característica do medievo a fragmentação do poder e, no caso da Coroa de Castela, a necessidade dos monarcas, desde tempos remotos, de apoiarem-se nas cidades (as denominadas "cidades com voto nas Cortes", que tinham um poder importante por seu direito em participar das Cortes estamentais mediante o envio de representantes), pelo que a Guerra das Comunidades seria supostamente uma última tentativa dessas cidades em manter seu status que havia sido conquistado ao longo dos séculos e impedir a continuação de um caminho que conduzia ao absolutismo.
rdf:langString Повстання Комуне́рів (ісп. Guerra de las Comunidades de Castilla) — повстання середньовічних самоврядних міст Кастилії проти королівського абсолютизму, на захист міських вольностей в 1520—1522 роках. Повсталі міста (Толедо, Сеговія, Мурсія, Авіла, Бургос, Мадрид та інші) об'єдналися в липні 1520 року в «Святу хунту» (ісп. La Santa Junta de las Comunidades); до неї приєдналася значна частина дворянства, а також частина середнього і нижчого духівництва. Повсталі наполягали на тому, щоб Карл V (що став імператором «Священної Римської імперії»), також відомий як Карл I Іспанський, усунув іноземців від управління, регулярно скликав кортеси, розширив міські самоврядності, заборонив вивезення золотої монети за кордон тощо. Широкий розмах руху, що набрав з 1521 року антидворянського характеру, спонукав дворянство перейти на бік короля. У (23 квітня 1521 року) сили комунерів, яких очолював Хуан Падилья, були розгромлені, сам він та інші вожді Хунти взяті в полон і страчені. У 1522 році опір повсталих було остаточно зломлено. Урядові репресії продовжувалися до 1526 року. Характер революції це предмет обговорень істориків. Згідно з деякими вченими, революція була однією з перших сучасних революцій, особливо завдяки антидворянським настроям проти соціальної несправедливостіі основуванні на ідеалах народовладдя і свободи. Інші розглядають її як типовіше повстання проти високих податків і іноземного керування. Починаючи з 19-го століття і далі різні іспанці уславлювали повстання, зазвичай це були ліберали, які черпали політичне натхнення з нього. Консервативні інтелектуали традиційно займали щодо повстання більш проімерську позицію і були прискіпливішими до спонук і уряду комунерів. З і утворенням автономної спільноти Кастилії і Леона, зросло прихильне згадування комунідадів. Нині 23 квітня святкують як , а подію часто пов'язують з .
xsd:nonNegativeInteger 73272
xsd:string Royalist Castilians
xsd:string Comuneros rebels
xsd:date 1520-04-16
xsd:date 1521-10-25
xsd:string 1February 3, 1522 is also used as an end date; see [[#Revolt of February 1522
xsd:string Royalist victory

data from the linked data cloud