Reichstag fire

http://dbpedia.org/resource/Reichstag_fire an entity of type: Thing

Jako požár Říšského sněmu nebo požár Reichstagu (německy Reichstagsbrand) označuje požár, který zničil budovu Říšského sněmu v Berlíně 27. února roku 1933. Svými okolnostmi se stal jednou z nejvýznamnějších událostí éry nástupu nacistického režimu v Německu. Hitlerova vláda ho využila jako záminky k masivnímu omezování lidských práv. rdf:langString
Reichstagen jauregiaren sutea (alemanez: Reichstagsbrand), naziek bultzatu eta lagunduta, izeneko gazte batek eragin zuen 1933ko otsailaren 27an. Gazteak su eman omen zion Berlingo Reichstagen jauregiari eta hau txikituta geratu zen. Hitlerrek komunistei egotzi zien errua eta atentatu hura hartu zuten aitzakiatzat diktadura ezarri eta zapalkuntza basa bati ekiteko. Milaka lagun atxilotu zituzten naziek, Hitlerrek hiritarren eskubideak eta babes juridikoa murrizten zituen egoeraren ondorioz. 1945 arte luzatu zen egoera hura. Reichstagen jauregia Iparraldeko Alemaniar Konfederazioko (1866-1871), Alemaniako Inperioko (1871-1918) eta Weimarko Errepublikako (1919-1933) legebiltzarren eraikina izan zen; beraz, sinbolikoki balore handia zuen. rdf:langString
San oíche idir an 27ú agus an 28ú lá de Mhí Feabhra 1933, chuaigh áras an Reichstag i mBeirlín sa Ghearmáin — is é sin, áras na Parlaiminte — trí thine, Loscadh Reichstag in annála na staire. rdf:langString
L'incendio del Reichstag fu un incendio doloso al Palazzo del Reichstag a Berlino avvenuto il 27 febbraio 1933. L'evento è considerato cruciale per l'affermazione del nazionalsocialismo in Germania. rdf:langString
De Rijksdagbrand was een brand op 27 februari 1933, waarbij het Duitse Rijksdaggebouw in Berlijn grotendeels uitbrandde. De Nederlandse communist Marinus van der Lubbe werd als dader opgepakt, vervolgd en geëxecuteerd, maar er is onder historici nog steeds discussie of hij de brand wel daadwerkelijk heeft gesticht, en als dit zo was, of hij alleen handelde of hierbij is geholpen. rdf:langString
ドイツ国会議事堂放火事件(ドイツこっかいぎじどうほうかじけん、ドイツ語: Reichstagsbrand)とは、1933年2月27日の夜にドイツの国会議事堂が炎上した事件を指す。この事件によって発令された緊急大統領令は、実質的に国民社会主義ドイツ労働者党以外の政党の抵抗力を奪い、翌3月にはアドルフ・ヒトラーは全権委任法を制定して独裁を確立し、ヴァイマル共和政の議会制民主主義は事実上崩壊した。なお、「国会議事堂放火事件」と表記されることもある。 「ナチ党の権力掌握#国会議事堂放火事件」も参照 rdf:langString
Riksdagshusbranden (tyska: der Reichstagsbrand) kallas den eldsvåda som härjade Riksdagshuset i Berlin den 27 februari 1933 och som anses vara ett avgörande moment i etablerandet av nazisternas styre. Huruvida den huvudanklagade, holländaren Marinus van der Lubbe, verkligen anlade branden eller ej har varit föremål för diskussion men oavsett vilket gav branden en anledning för Hitler att påbörja avvecklingen av den tyska demokratin. rdf:langString
Поджо́г Рейхста́га (нем. Reichstagsbrand) произошёл 27 февраля 1933 года и сыграл важную роль в укреплении власти нацистов в Германии. По официальной версии нацистов, поджог был совершён нидерландским коммунистом Маринусом ван дер Люббе, за что он был приговорён к смертной казни. Инцидент стал поводом для ограничения нацистами гражданских свобод населения и начала проведения репрессий против немецких коммунистов и социал-демократов. rdf:langString
Підпал Рейхстагу (нім. Reichstagsbrand) — підпал будинку Рейхстагу 27 лютого 1933 року, який відіграв важливу роль у встановлені влади нацистів у Німеччині. У підпалі були звинувачені комуністи, найвідоміший з них Георгій Димитров, і як наслідок впроваджений «Декрет про захист народу і держави», який скасував певні права громадян країни. Нацисти використовували підпал рейхстагу для консолідації власної влади і перетворення Німеччини законодавчо на диктатуру під проводом Адольфа Гітлера. Серед істориків досі не існує одностайності щодо винуватців підпалу Рейхстагу. rdf:langString
国会纵火案(德語:Der Reichstagsbrand)是德国建立纳粹党一黨專政独裁政权的关键事件,发生在1933年2月27日,柏林消防队于晚上9时14分开始接到德國國會大樓火警报告。同时在几个不同地点发生火災,但当消防队到达时,主要的议会大厅发生爆炸,燃起大火。警察搜索现场时,发现了失业的荷蘭籍建筑工人马里努斯·范·德·卢贝。他是共產主義者,不久前才到德国。 總理希特勒和戈林很快到达现场,“发现”荷共党人范·德·卢贝后,戈林立即宣称这起纵火案是共产党人幹的,他们抓到了共产党的领袖。希特勒立即抓住这个机会宣布全国进入紧急状态,要求年事已高的总统兴登堡签署《国会纵火法令》,取消大部分魏玛宪法赋予总统的权利。 纳粹党首脑宣称这起事件是第三共产国际策划的,逮捕了三名驻共产国际的保加利亚人:季米特洛夫、塔涅夫和波波夫,当时警察并不知道季米特洛夫是共产国际的负责人,在莱比锡审判时,季米特洛夫自己辩护,被宣布无罪释放。 rdf:langString
حريق الرايخستاغ (بالألمانية: Reichstagsbrand)‏ كان هجومًا متعمدًا على مبنى الرايخستاغ -مقر البرلمان الألماني في برلين- في يوم الاثنين 27 فبراير من عام 1933، أي بعد أربعة أسابيع تمامًا من أداء أدولف هتلر اليمين الدستورية بصفته مستشار ألمانيا. صرّحت حكومة هتلر أن الجاني هو مارينوس فان دير لوبي، وهو شيوعي مجالسي هولندي الجنسية، وعزت إضرام النار إلى المحرضين الشيوعيين بشكل عام، على الرغم من قبول المحكمة الألمانية في وقت لاحق من ذلك العام ادعاء فان دير لوبي أنه قد تصرف من تلقاء نفسه، وإقرارها لذلك. صدر مرسوم حريق الرايخستاغ بعد هذه الحادثة. استخدم الحزب النازي الحريق كذريعة للادعاء بأن الشيوعيين يتآمرون ضد الحكومة الألمانية، ولذلك يُعتبر الحدث محوريًا في تأسيس ألمانيا النازية. يشير مصطلح «حريق الرايخستاغ» إلى أعمال الراية الكاذبة التي ساعدت الحكومة في تنفيذها لتعزيز مصالحها الخاصة من خلال الموا rdf:langString
L'incendi del Reichstag, un moment crucial en la història de l'Alemanya nazi, va començar a les 9:14 del vespre del 27 de febrer de 1933, quan els bombers de Berlín van rebre l'alarma informant que el Reichstag estava en flames. rdf:langString
Ως εμπρησμός του Ράιχσταγκ (γερμανικά: Reichstagsbrand‎, (βοήθεια·πολυμέσα)) έχει μείνει στην ιστορία η εμπρηστική επίθεση που έγινε στο γερμανικό Κοινοβούλιο (Ράιχσταγκ) στο Βερολίνο, το βράδυ της 27ης Φεβρουαρίου 1933, η οποία κατέστρεψε ολοσχερώς το εσωτερικό του.Συνελήφθη, δικάστηκε και καταδικάστηκε σε θάνατο ο νεαρός Ολλανδός χτίστης, μέλος του Κομμουνιστικού Κόμματος, Μαρίνους βαν ντερ Λούμπε, ο οποίος και ομολόγησε την ενοχή του.Με αφορμή την πυρκαγιά αυτή, ο Χίτλερ -που μόλις έναν μήνα πριν είχε ανέλθει στην εξουσία- ζήτησε και πήρε από τον Πρόεδρο του Ράιχ Πάουλ φον Χίντενμπουργκ, την επόμενη ακριβώς μέρα, στις 28 Φεβρουαρίου 1933, προεδρικό διάταγμα το οποίο ανέστειλε τις ατομικές ελευθερίες και τις ελευθερίες του Τύπου και έμεινε γνωστό ως Διάταγμα του εμπρησμού του Ράιχσταγκ, rdf:langString
Der Reichstagsbrand war der Brand des Reichstagsgebäudes in Berlin in der Nacht vom 27. auf den 28. Februar 1933. Der Brand beruhte auf Brandstiftung. Am Tatort wurde Marinus van der Lubbe festgenommen. Bis zu seiner Hinrichtung beharrte van der Lubbe darauf, den Reichstag allein in Brand gesetzt zu haben. Seine Alleintäterschaft schien bereits vielen Zeitgenossen unwahrscheinlich und wird weiterhin kontrovers diskutiert. Kritiker der Alleintäterthese vermuten eine unmittelbare Tatbeteiligung der Nationalsozialisten. rdf:langString
La incendio de Reichstag, do de la germana parlamentejo en Berlino, okazis en la nokto al la 28-a de februaro 1933, pro bruligo fare de homo. Oni kaptis ĉeloke la nederlandanon Marinus van der Lubbe. Ĝis nun oni ankoraŭ ne povas plene klarigi la krimon. Laŭ la komunistoj kaj multaj aliaj, la nacisocialistoj mem bruligis la parlamentejon por havi pretekston plene akiri la potencon en la ŝtato. rdf:langString
El incendio del Reichstag (en alemán: (?·i)) fue un incendio perpetrado contra el edificio del Reichstag en Berlín, el 27 de febrero de 1933. La responsabilidad del incendio sigue siendo un tema de permanente debate e investigación;​​ Marinus van der Lubbe, un joven comunista neerlandés de 24 años, fue culpado del suceso por el Gobierno alemán del canciller Adolf Hitler. Van der Lubbe era un albañil desempleado que había llegado recientemente a Alemania, y que fue capturado en el lugar del incendio. El cual admitió haber prendido fuego al edificio, por lo que fue sentenciado a muerte y ejecutado diez meses después. El incendio fue utilizado como prueba demostrada por los nacional socialistas para acusar a los comunistas del KPD de conspirar contra el Gobierno y está considerado un hecho rdf:langString
The Reichstag fire (German: Reichstagsbrand, ) was an arson attack on the Reichstag building, home of the German parliament in Berlin, on Monday 27 February 1933, precisely four weeks after Nazi leader Adolf Hitler was sworn in as Chancellor of Germany. Marinus van der Lubbe, a Dutch "council communist", was the apparent culprit; however, Hitler attributed the fire to Communist agitators. He used it as a pretext to claim that Communists were plotting against the German government, and induced President Paul von Hindenburg to issue the Reichstag Fire Decree suspending civil liberties, and pursue a "ruthless confrontation" with the Communists. This made the fire pivotal in the establishment of Nazi Germany. rdf:langString
Kebakaran Reichstag adalah peristiwa terbakarnya Gedung Reichstag dan merupakan salah satu kejadian penting selama masa pendirian Jerman Nazi. Pada 27 Februari 1933, sebuah badan pemadam kebakaran di Berlin menerima panggilan alarm bahwa Gedung Reichstag, lokasi majelis dibakar. Kebakaran bermula di Kamar Sesi, setelah polisi dan pemadam kebakaran tiba, sudah terbakar. Di luar gedung polisi menemukan Marinus van der Lubbe, seorang pengacau dari Belanda, anggota dewan komunis dan tukang batu yang saat itu tiba di Jerman, katanya mengusung kegiatan politik. Kebakaran itu digunakan sebagai bukti bahwa komunis memulai plot terhadap pemerintah Jerman. Sebagai akibatnya, 4000 komunis ditangkap. Kanselir saat itu Adolf Hitler mendesak Presiden Paul von Hindenburg menggolkan dekret untuk menghad rdf:langString
L’incendie du Reichstag (en allemand : Reichstagsbrand) est un incendie criminel qui ravage le palais du Reichstag, siège du Parlement allemand à Berlin, dans la nuit du 27 au 28 février 1933. Intervenant pendant la campagne électorale pour les élections législatives du 5 mars 1933, il est immédiatement exploité par les nazis à des fins politiques qui l'attribuent à un complot communiste, bien que seul un militant conseilliste néerlandais Marinus van der Lubbe soit arrêté sur place le soir des faits. Il est suivi par la proclamation de la Reichstagsbrandverordnung, qui suspend sine die les libertés civiles et politiques, et par une campagne de répression dirigée contre les communistes allemands et d'autres opposants de gauche. rdf:langString
국가의회 의사당 화재 사건(독일어: Reichstagsbrand 라이히스탁스브란트[*], 영어: Reichstag fire)은 나치 독일 정권의 수립 과정에서 발생한 핵심 사건으로 1933년 2월 27일 오후 9시 14분에 발생했다. 최초의 목격자는 국회의사당 근처를 지나가던 한 대학생이었다. 의사당을 지나던 중 창문이 깨지면서 불길이 치솟는 것을 발견한 것이다. 목격자는 즉시 화재를 신고했고, 베를린 소방대가 의사당에 도착했을 때는 의사당은 격렬하게 불타고 있었다. 소방대와 거의 동시에 도착한 경찰은 불길이 여러 곳에서 수직으로 치솟으며 동시에 발화한 것을 발견했다. 경찰은 발가벗고 건물 뒤에 움츠려 숨어 있던 (Marinus van der Lubbe)를 발견했다. 루베는 네덜란드 출신의 공산주의자이자 실직 벽돌공으로 그 당시 최근에 독일로 넘어온 상태였다. 발견 당시 루베는 방화용 도구를 소지하고 있었다. rdf:langString
Em 27 de fevereiro de 1933, o Reichstag, em Berlim, foi ateado em fogo e, como resultado, foi visto como o acontecimento crucial para o estabelecimento da Alemanha nazista. Às 21h25 (UTC+1), um posto de bombeiros da cidade recebeu uma chamada pois o alarme do Palácio do Reichstag, o local de encontro do parlamento alemão, anunciava que o prédio estava em chamas. O incêndio começou na câmara de sessão, e quando a polícia e os bombeiros haviam chegado, a Câmara dos Deputados já tinha sido engolida pelas chamas. No interior do edifício, uma minuciosa pesquisa conduzida pela polícia resultou na culpa de Marinus van der Lubbe. Van der Lubbe foi um ativista neerlandês comunista de conselho e pedreiro desempregado que tinha chegado recentemente na Alemanha, ostensivamente para realizar suas ativi rdf:langString
Pożar Reichstagu (niem. ) – pożar gmachu parlamentu Rzeszy (niem. Reichstagsgebäude) w Berlinie w nocy z 27 na 28 lutego 1933 roku. Budynek parlamentu Rzeszy został najprawdopodobniej podpalony. W maju 1933 roku przed IV Izbą Karną Sądu Najwyższego Rzeszy w Lipsku o podpalenie Reichstagu oskarżono holenderskiego komunistę Marinusa van der Lubbego, ujętego na miejscu zdarzenia oraz prominentnych działaczy partii komunistycznej: Ernsta Torglera (przewodniczącego frakcji KPD w Reichstagu) oraz członków Kominternu, Bułgarów: Georgiego Dymitrowa (późniejszego sekretarza generalnego Kominternu (1934–1943) i po II wojnie światowej komunistycznego premiera Bułgarii), Błagoja Popowa i . Oskarżenie próbowało przedstawić podpalenie jako sygnał dla komunistycznych wystąpień zbrojnych przeciwko państwu rdf:langString
rdf:langString حريق الرايخستاج
rdf:langString Incendi del Reichstag
rdf:langString Požár Říšského sněmu
rdf:langString Reichstagsbrand
rdf:langString Εμπρησμός του Ράιχσταγκ
rdf:langString Incendio de Reichstag
rdf:langString Reichstagen sutea
rdf:langString Incendio del Reichstag
rdf:langString Loscadh Reichstag (1933)
rdf:langString Kebakaran Reichstag
rdf:langString Incendie du Reichstag
rdf:langString Incendio del Reichstag
rdf:langString 국가의회 의사당 화재 사건
rdf:langString ドイツ国会議事堂放火事件
rdf:langString Rijksdagbrand
rdf:langString Reichstag fire
rdf:langString Pożar Reichstagu
rdf:langString Поджог Рейхстага
rdf:langString Incêndio do Reichstag
rdf:langString Riksdagshusbranden
rdf:langString Підпал Рейхстагу
rdf:langString 国会纵火案
rdf:langString Reichstag fire
xsd:integer 207360
xsd:integer 1122972188
rdf:langString Firefighters struggle to extinguish the fire.
xsd:date 1933-02-27
xsd:date 2009-10-13
rdf:langString Reichstagsbrand
rdf:langString deu
rdf:langString L'incendi del Reichstag, un moment crucial en la història de l'Alemanya nazi, va començar a les 9:14 del vespre del 27 de febrer de 1933, quan els bombers de Berlín van rebre l'alarma informant que el Reichstag estava en flames. La investigació inicial i els nazis van acusar el comunista neerlandès d'haver-lo perpetrat, però pòstumament la justícia alemanya va commutar la sentència per vuit anys de presó i posteriorment aquesta mateixa sentència va ser derogada pel govern democràtic alemany vigent l'any 2008. Actualment, la qüestió de l'autoria no ha pogut ser totalment aclarida pels historiadors, però, políticament, els grans beneficiats del succés van ser els mateixos nazis.
rdf:langString حريق الرايخستاغ (بالألمانية: Reichstagsbrand)‏ كان هجومًا متعمدًا على مبنى الرايخستاغ -مقر البرلمان الألماني في برلين- في يوم الاثنين 27 فبراير من عام 1933، أي بعد أربعة أسابيع تمامًا من أداء أدولف هتلر اليمين الدستورية بصفته مستشار ألمانيا. صرّحت حكومة هتلر أن الجاني هو مارينوس فان دير لوبي، وهو شيوعي مجالسي هولندي الجنسية، وعزت إضرام النار إلى المحرضين الشيوعيين بشكل عام، على الرغم من قبول المحكمة الألمانية في وقت لاحق من ذلك العام ادعاء فان دير لوبي أنه قد تصرف من تلقاء نفسه، وإقرارها لذلك. صدر مرسوم حريق الرايخستاغ بعد هذه الحادثة. استخدم الحزب النازي الحريق كذريعة للادعاء بأن الشيوعيين يتآمرون ضد الحكومة الألمانية، ولذلك يُعتبر الحدث محوريًا في تأسيس ألمانيا النازية. يشير مصطلح «حريق الرايخستاغ» إلى أعمال الراية الكاذبة التي ساعدت الحكومة في تنفيذها لتعزيز مصالحها الخاصة من خلال الموافقة الشعبية على الانتقام أو التراجع عن الحقوق المدنية. جاء التقرير الأول حول الحريق بعد الساعة التاسعة مساءً بوقت قصير، عندما تلقت إحدى محطات الإطفاء في برلين مكالمة إنذار. في الوقت الذي وصلت فيه الشرطة ورجال الإطفاء، كانت النيران قد اشتعلت في قاعة البرلمان الرئيسية. فتشت الشرطة المبنى بشكل شامل من الداخل واتهمت فان دير لوبي. أُلقي القبض عليه -بالإضافة إلى أربعة قادة شيوعيين آخرين- بعد ذلك بوقت قصير. حث هتلر الرئيس باول فون هيندنبورغ على تمرير مرسوم طوارئ (مرسوم حريق الرايخستاغ) لتعليق الحريات المدنية ومواصلة «المواجهة القاسية» مع الحزب الشيوعي في ألمانيا. اعتقلت الحكومة الشيوعيين بشكل جماعي بعد تمرير المرسوم، بما في ذلك جميع المندوبين البرلمانيين للحزب الشيوعي. تحول الحزب النازي من كونه حزبًا تعدديًا إلى حزب أغلبية، مع رحيل الشيوعيين الذين اعتُبروا منافسين لدودين للحكومة وأخلوا مقاعدهم في البرلمان، وبالتالي تمكن هتلر من تعزيز سلطته. اعتُقل البلغاريون جورجي ديميتروف، وفاسيل تانيف، وبلاغوي بوبوف في فبراير من عام 1933، إذ لعبوا أدوارًا محورية خلال محاكمة لايبزيغ والمعروفة أيضًا باسم «محاكمة حريق الرايخستاغ». كان هؤلاء الأشخاص معروفين لدى الشرطة البروسية بأنهم عملاء رفيعو المستوى في منظمة الكومنترن، إلا أن الشرطة لم تكن تعلم تمامًا إلى أي درجة هم رفيعو المستوى في هذه المنظمة؛ كان ديميتروف رئيسًا لجميع عمليات الكومنترن في أوروبا الغربية. بقيت مسؤولية حريق الرايخستاغ موضع جدل وبحث. وجه النازيون التهمة إلى الكومنترن. ومع ذلك، يعتقد بعض المؤرخين -بناءً على أدلة الأرشيف- أن الحريق قد خُطط له، كما أمر النازيون بتنفيذه كعملية راية كاذبة. ظل المبنى على حالته المتضررة نتيجة الحرائق حتى أُصلح جزئيًا منذ عام 1961 وحتى عام 1964، ثم رُمم بالكامل منذ عام 1995 وحتى عام 1999. عفت ألمانيا عن فان دير لوبي بعد وفاته في عام 2008 بموجب قانون قُدم في عام 1998 لرفع الأحكام غير العادلة التي يرجع تاريخها إلى الحقبة النازية.
rdf:langString Jako požár Říšského sněmu nebo požár Reichstagu (německy Reichstagsbrand) označuje požár, který zničil budovu Říšského sněmu v Berlíně 27. února roku 1933. Svými okolnostmi se stal jednou z nejvýznamnějších událostí éry nástupu nacistického režimu v Německu. Hitlerova vláda ho využila jako záminky k masivnímu omezování lidských práv.
rdf:langString Ως εμπρησμός του Ράιχσταγκ (γερμανικά: Reichstagsbrand‎, (βοήθεια·πολυμέσα)) έχει μείνει στην ιστορία η εμπρηστική επίθεση που έγινε στο γερμανικό Κοινοβούλιο (Ράιχσταγκ) στο Βερολίνο, το βράδυ της 27ης Φεβρουαρίου 1933, η οποία κατέστρεψε ολοσχερώς το εσωτερικό του.Συνελήφθη, δικάστηκε και καταδικάστηκε σε θάνατο ο νεαρός Ολλανδός χτίστης, μέλος του Κομμουνιστικού Κόμματος, Μαρίνους βαν ντερ Λούμπε, ο οποίος και ομολόγησε την ενοχή του.Με αφορμή την πυρκαγιά αυτή, ο Χίτλερ -που μόλις έναν μήνα πριν είχε ανέλθει στην εξουσία- ζήτησε και πήρε από τον Πρόεδρο του Ράιχ Πάουλ φον Χίντενμπουργκ, την επόμενη ακριβώς μέρα, στις 28 Φεβρουαρίου 1933, προεδρικό διάταγμα το οποίο ανέστειλε τις ατομικές ελευθερίες και τις ελευθερίες του Τύπου και έμεινε γνωστό ως Διάταγμα του εμπρησμού του Ράιχσταγκ, ενώ παράλληλα επιδόθηκε και σε μια σωρεία συλλήψεων, κυρίως κομμουνιστών αλλά και σοσιαλδημοκρατών, μεταξύ των οποίων και ο γενικός γραμματέας του Κομμουνιστικού Κόμματος Γερμανίας Έρνστ Τέλμαν.Πολλοί από τότε και μέχρι σήμερα αμφισβήτησαν την ενοχή του Βαν ντερ Λούμπε, θεωρώντας πως ο εμπρησμός ήταν οργανωμένος από το Ναζιστικό Κόμμα, για να πανικοβάλει τον πληθυσμό και να μπορέσει με αυτόν τον τρόπο να μετατρέψει τη διακύβερνησή του σε δικτατορική.
rdf:langString La incendio de Reichstag, do de la germana parlamentejo en Berlino, okazis en la nokto al la 28-a de februaro 1933, pro bruligo fare de homo. Oni kaptis ĉeloke la nederlandanon Marinus van der Lubbe. Ĝis nun oni ankoraŭ ne povas plene klarigi la krimon. Laŭ la nacisocialistoj (kies estro Adolf Hitler estis regna kanceliero de kvar semajnoj) la bruligo estis parto de komunista komploto. En la komenco ili verŝajne vere kredis tion, sed fariĝis jam baldaŭ evidenta ke ne ekzistis aktuale tiaj planoj. Tamen la nacisocialistoj misuzis la okazon por persekuti politikajn kontraŭulojn. La koncerna dekreto de la Regna Prezidento estas konsiderata la unua paŝo en la nacisocialistan diktatorecon. Origine Hitler planis realigi sian diktatorecon pere de novaj elektoj en marto kaj speciala leĝo, kio krome okazis. Laŭ la komunistoj kaj multaj aliaj, la nacisocialistoj mem bruligis la parlamentejon por havi pretekston plene akiri la potencon en la ŝtato. Trie ekzistas la tezo ke Marinus van der Lubbe mem sola kaj proprainiciate bruligis, por protesti kontraŭ la nova nacisocialista-konservativa registaro. Komence de la 1960aj jaroj amatora historiisto kaj la posta universitata profesoro pridubigis la ĝis tiam superregantan duan tezon. Fakte principe eblis ke Van der Lubbe memstare bruligis, kaj ne estis trovitaj planoj de komunistoj aŭ nacisocialistoj pri la bruligo. La demando pri la farinto estas tikla disputaĵo pro politikaj kialoj; kelkaj kritikantoj opinias ke la nacisocialistoj devas esti nomataj la farintoj, ĉar alie oni povus dubi same pri aliaj krimoj de la nacisocialistoj. Inter la akuzitoj estis ankaŭ la posta bulgara ŝtatestro Georgij Dimitrov.
rdf:langString Der Reichstagsbrand war der Brand des Reichstagsgebäudes in Berlin in der Nacht vom 27. auf den 28. Februar 1933. Der Brand beruhte auf Brandstiftung. Am Tatort wurde Marinus van der Lubbe festgenommen. Bis zu seiner Hinrichtung beharrte van der Lubbe darauf, den Reichstag allein in Brand gesetzt zu haben. Seine Alleintäterschaft schien bereits vielen Zeitgenossen unwahrscheinlich und wird weiterhin kontrovers diskutiert. Kritiker der Alleintäterthese vermuten eine unmittelbare Tatbeteiligung der Nationalsozialisten. Unbestritten sind die politischen Folgen. Bereits am 28. Februar 1933 wurde die Verordnung des Reichspräsidenten zum Schutz von Volk und Staat (Reichstagsbrandverordnung) erlassen. Damit wurden die Grundrechte der Weimarer Verfassung de facto außer Kraft gesetzt und der Weg freigeräumt für die legalisierte Verfolgung der politischen Gegner der NSDAP durch Polizei und SA. Die Reichstagsbrandverordnung war eine entscheidende Etappe in der Errichtung der nationalsozialistischen Diktatur. Die Gefängnisse waren bald überfüllt, täglich kamen neue Häftlinge hinzu. Politische Häftlinge wurden nun in improvisierten Haftorten gefangengehalten. So entstanden „wilde“ bzw. „frühe“ Konzentrationslager.
rdf:langString El incendio del Reichstag (en alemán: (?·i)) fue un incendio perpetrado contra el edificio del Reichstag en Berlín, el 27 de febrero de 1933. La responsabilidad del incendio sigue siendo un tema de permanente debate e investigación;​​ Marinus van der Lubbe, un joven comunista neerlandés de 24 años, fue culpado del suceso por el Gobierno alemán del canciller Adolf Hitler. Van der Lubbe era un albañil desempleado que había llegado recientemente a Alemania, y que fue capturado en el lugar del incendio. El cual admitió haber prendido fuego al edificio, por lo que fue sentenciado a muerte y ejecutado diez meses después. El incendio fue utilizado como prueba demostrada por los nacional socialistas para acusar a los comunistas del KPD de conspirar contra el Gobierno y está considerado un hecho fundamental en el establecimiento de la Alemania nazi (o Tercer Reich). El fuego comenzó en la sala de concesiones del edificio del Reichstag, donde se ubicaba el parlamento alemán. Una estación de bomberos de Berlín recibió una llamada alertando del incendio a las 21:25.​ En el momento en que los bomberos y la policía llegaron, la cámara de diputados estaba envuelta en llamas. La policía, tras una búsqueda exhaustiva en el interior del edificio, encontró a Marinus van der Lubbe. Van der Lubbe y cuatro dirigentes comunistas fueron posteriormente arrestados. Adolf Hitler, quien había jurado como Canciller de Alemania cuatro semanas antes, el 30 de enero, instó al presidente Paul von Hindenburg a que firmara un decreto de emergencia para suspender las libertades civiles con el fin de «contrarrestar la confrontación despiadada del Partido Comunista de Alemania». Después de aprobarse el decreto, el gobierno perpetró arrestos masivos de comunistas por todo el país, incluyendo a los diputados comunistas del parlamento, a pesar de que estos contaban con inmunidad parlamentaria. Con sus rivales detenidos y sus escaños vacíos, el NSDAP amplió su mayoría y permitió a Hitler consolidar su poder; los nazis estaban deseosos de «descubrir» una posible complicidad de la Internacional Comunista. En febrero de 1933, tres hombres fueron detenidos y protagonizaron el célebre Juicio de Leipzig: Georgi Dimitrov, y . Los tres eran comunistas búlgaros y la policía prusiana los acusó de ser altos dirigentes de la Comintern, pero en realidad la policía no tenía ni idea de qué puesto ocupaban realmente. Por ejemplo, Georgi Dimitrov era nada menos que jefe de todas las operaciones de la Internacional Comunista en Europa Occidental y más tarde se convertiría en secretario general de la Internacional y presidente de la Bulgaria socialista. Los historiadores no están de acuerdo en si Van der Lubbe actuó solo, como él declaró, para protestar por la mala situación de la clase obrera alemana. Los nazis acusaron a los comunistas, tanto alemanes como extranjeros, del incendio. Algunos historiadores sugieren que la contra-acusación del Partido Comunista de Alemania era verdadera y que el incendio fue planeado y ordenado por los nazis como una operación de falsa bandera con el fin de aumentar su creciente poder. Fuera quien fuera su autor, lo cierto es que los principales beneficiados de este suceso fueron los propios nazis, que pudieron consolidar su poder y eliminar a los comunistas, que junto a los socialdemócratas eran los principales opositores al NSDAP.​ Póstumamente, la justicia alemana revisó en tres ocasiones el proceso contra Van der Lubbe hasta que en 2008 derogó en todos sus puntos la sentencia condenatoria y lo absolvió.​​
rdf:langString Reichstagen jauregiaren sutea (alemanez: Reichstagsbrand), naziek bultzatu eta lagunduta, izeneko gazte batek eragin zuen 1933ko otsailaren 27an. Gazteak su eman omen zion Berlingo Reichstagen jauregiari eta hau txikituta geratu zen. Hitlerrek komunistei egotzi zien errua eta atentatu hura hartu zuten aitzakiatzat diktadura ezarri eta zapalkuntza basa bati ekiteko. Milaka lagun atxilotu zituzten naziek, Hitlerrek hiritarren eskubideak eta babes juridikoa murrizten zituen egoeraren ondorioz. 1945 arte luzatu zen egoera hura. Reichstagen jauregia Iparraldeko Alemaniar Konfederazioko (1866-1871), Alemaniako Inperioko (1871-1918) eta Weimarko Errepublikako (1919-1933) legebiltzarren eraikina izan zen; beraz, sinbolikoki balore handia zuen.
rdf:langString San oíche idir an 27ú agus an 28ú lá de Mhí Feabhra 1933, chuaigh áras an Reichstag i mBeirlín sa Ghearmáin — is é sin, áras na Parlaiminte — trí thine, Loscadh Reichstag in annála na staire.
rdf:langString The Reichstag fire (German: Reichstagsbrand, ) was an arson attack on the Reichstag building, home of the German parliament in Berlin, on Monday 27 February 1933, precisely four weeks after Nazi leader Adolf Hitler was sworn in as Chancellor of Germany. Marinus van der Lubbe, a Dutch "council communist", was the apparent culprit; however, Hitler attributed the fire to Communist agitators. He used it as a pretext to claim that Communists were plotting against the German government, and induced President Paul von Hindenburg to issue the Reichstag Fire Decree suspending civil liberties, and pursue a "ruthless confrontation" with the Communists. This made the fire pivotal in the establishment of Nazi Germany. The first report of the fire came shortly after 9:00 p.m., when a Berlin fire station received an alarm call. By the time police and firefighters arrived, the Chamber of Deputies (the lower house) was engulfed in flames. The police conducted a thorough search inside the building and found Van der Lubbe, who was arrested. After the Fire Decree was issued, the Nazi-controlled police made mass arrests of communists, including all of the communist Reichstag delegates. This severely crippled communist participation in the 5 March elections. After the 5 March elections, the absence of the communists gave the Nazi Party a majority in the Reichstag, greatly assisting the Nazi seizure of total power. As part of the effort to blame the Fire on the communists, on 9 March the Prussian state police arrested Bulgarians Georgi Dimitrov, Vasil Tanev, and Blagoy Popov, who were known Comintern operatives (though the police did not know it, Dimitrov was head of all Comintern operations in Western Europe). Ernst Torgler, head of the Communist Party, had surrendered himself to police on 28 February. They and Van Der Lubbe were the defendants in the Leipzig Trial. All four communists were acquitted. The responsibility for the Reichstag fire remains a topic of debate and research. The Nazis accused the Comintern of the act. However, some historians believe, based on archive evidence, that the arson had been planned and ordered by the Nazis as a false flag operation. The building remained in its damaged state until it was partially repaired from 1961 to 1964 and completely restored from 1995 to 1999. In 2008, Germany posthumously pardoned Van der Lubbe under a law introduced in 1998 to lift unjust verdicts dating from the Nazi era.
rdf:langString L’incendie du Reichstag (en allemand : Reichstagsbrand) est un incendie criminel qui ravage le palais du Reichstag, siège du Parlement allemand à Berlin, dans la nuit du 27 au 28 février 1933. Intervenant pendant la campagne électorale pour les élections législatives du 5 mars 1933, il est immédiatement exploité par les nazis à des fins politiques qui l'attribuent à un complot communiste, bien que seul un militant conseilliste néerlandais Marinus van der Lubbe soit arrêté sur place le soir des faits. Il est suivi par la proclamation de la Reichstagsbrandverordnung, qui suspend sine die les libertés civiles et politiques, et par une campagne de répression dirigée contre les communistes allemands et d'autres opposants de gauche. Lors du procès qui se déroule à Leipzig en septembre 1933, la thèse du complot communiste vole en éclats notamment sous les coups de boutoir de Georgi Dimitrov et des cinq accusés, seul Marinus van der Lubbe est jugé coupable. Il est condamné à mort sur la base d'une loi rétroactive puis exécuté. Le déroulement des faits et l'identité du ou des incendiaires font encore l'objet de débats politiques et historiographiques. Si la thèse d'un complot communiste n'est plus soutenue par personne depuis le procès de Leipzig, les historiens sont toujours partagés entre les partisans de la thèse d'une opération montée par les nazis pour justifier la mise en place d'un durcissement du régime et ceux qui estiment qu'il s'agit d'un acte individuel immédiatement exploité par les nazis.
rdf:langString Kebakaran Reichstag adalah peristiwa terbakarnya Gedung Reichstag dan merupakan salah satu kejadian penting selama masa pendirian Jerman Nazi. Pada 27 Februari 1933, sebuah badan pemadam kebakaran di Berlin menerima panggilan alarm bahwa Gedung Reichstag, lokasi majelis dibakar. Kebakaran bermula di Kamar Sesi, setelah polisi dan pemadam kebakaran tiba, sudah terbakar. Di luar gedung polisi menemukan Marinus van der Lubbe, seorang pengacau dari Belanda, anggota dewan komunis dan tukang batu yang saat itu tiba di Jerman, katanya mengusung kegiatan politik. Kebakaran itu digunakan sebagai bukti bahwa komunis memulai plot terhadap pemerintah Jerman. Sebagai akibatnya, 4000 komunis ditangkap. Kanselir saat itu Adolf Hitler mendesak Presiden Paul von Hindenburg menggolkan dekret untuk menghadapi "konfrontasi bengis terhadap KDP". Sementara itu, investigasi atas Kebakaran Reichstag berlanjut, di mana Nazi semakin tertarik dalam mencari pemihak komunis. Pada awal bulan Maret 1933, 3 orang ditangkap, di mana mereka akan memainkan peran penting dalam , mereka adalah: , Vasil Tanev dan Blagoi Popov dari Bulgaria.
rdf:langString 국가의회 의사당 화재 사건(독일어: Reichstagsbrand 라이히스탁스브란트[*], 영어: Reichstag fire)은 나치 독일 정권의 수립 과정에서 발생한 핵심 사건으로 1933년 2월 27일 오후 9시 14분에 발생했다. 최초의 목격자는 국회의사당 근처를 지나가던 한 대학생이었다. 의사당을 지나던 중 창문이 깨지면서 불길이 치솟는 것을 발견한 것이다. 목격자는 즉시 화재를 신고했고, 베를린 소방대가 의사당에 도착했을 때는 의사당은 격렬하게 불타고 있었다. 소방대와 거의 동시에 도착한 경찰은 불길이 여러 곳에서 수직으로 치솟으며 동시에 발화한 것을 발견했다. 경찰은 발가벗고 건물 뒤에 움츠려 숨어 있던 (Marinus van der Lubbe)를 발견했다. 루베는 네덜란드 출신의 공산주의자이자 실직 벽돌공으로 그 당시 최근에 독일로 넘어온 상태였다. 발견 당시 루베는 방화용 도구를 소지하고 있었다. 아돌프 히틀러와 헤르만 괴링(당시 국회의장), 그리고 요제프 괴벨스 등이 곧 현장에 도착했고, 화재 현장을 보자마자 괴링은 즉각 화재가 공산주의자들의 소행이라고 선언했으며, 공산당 정치 지도자들을 체포하라고 소리질렀다. 아직 화재 진압 중이었고, 괴링의 이 선언으로 화재 사건은 수사도 하기 전에 공산주의자들의 방화로 그냥 굳어졌다. 이때 히틀러와 함께 오페라 감상 중에 같이 현장으로 달려온 괴벨스도 그의 일기에 하늘이 주신 기회라고 썼다. 히틀러는 비상 사태를 선언할 기회를 잡았고, 파울 폰 힌덴부르크 대통령에게 바이마르 공화국 헌법(1919년)의 인권 조항 대부분을 폐지하는 에 서명할 것을 강요하였다. 나치 지도자들은 이 의회 방화 사건이 코민테른의 행위로 밝혀졌다고 주장했으며, 범인으로 나중에 "의회 방화 사건 재판"으로 알려진 에서 주인공 역할을 하게 될 1933년 3월 초에 체포된 3명의 남자를 내세웠다. 이들의 이름은 불가리아 공산주의자들인 게오르기 디미트로프, , 였다. 사실 이들을 체포한 프로이센 경찰은 이 불가리아인들이 누구인지 몰랐다. 공산주의자로 의심된다는 신고를 받고 체포했을 뿐으로 구체적으로 그들이 어떤 자들인지는 모르고 있었다. 체포하고 나서야 그들이 코민테른의 중요한 인물들임을 알았다. 당시 디미트로프는 서유럽 코민테른 활동을 책임지고 있었던 것이다. 나치당은 이 화재가 공산당이 폭동을 일으키기 위해 계획한 신호라고 주장하고, 대대적인 공산주의자 탄압에 나섰다. 이러한 탄압은 공산 테러에 반한 십자군으로써 민주적 제도를 보호하기 위한 전쟁으로 정당화되었다.
rdf:langString L'incendio del Reichstag fu un incendio doloso al Palazzo del Reichstag a Berlino avvenuto il 27 febbraio 1933. L'evento è considerato cruciale per l'affermazione del nazionalsocialismo in Germania.
rdf:langString De Rijksdagbrand was een brand op 27 februari 1933, waarbij het Duitse Rijksdaggebouw in Berlijn grotendeels uitbrandde. De Nederlandse communist Marinus van der Lubbe werd als dader opgepakt, vervolgd en geëxecuteerd, maar er is onder historici nog steeds discussie of hij de brand wel daadwerkelijk heeft gesticht, en als dit zo was, of hij alleen handelde of hierbij is geholpen.
rdf:langString Pożar Reichstagu (niem. ) – pożar gmachu parlamentu Rzeszy (niem. Reichstagsgebäude) w Berlinie w nocy z 27 na 28 lutego 1933 roku. Budynek parlamentu Rzeszy został najprawdopodobniej podpalony. W maju 1933 roku przed IV Izbą Karną Sądu Najwyższego Rzeszy w Lipsku o podpalenie Reichstagu oskarżono holenderskiego komunistę Marinusa van der Lubbego, ujętego na miejscu zdarzenia oraz prominentnych działaczy partii komunistycznej: Ernsta Torglera (przewodniczącego frakcji KPD w Reichstagu) oraz członków Kominternu, Bułgarów: Georgiego Dymitrowa (późniejszego sekretarza generalnego Kominternu (1934–1943) i po II wojnie światowej komunistycznego premiera Bułgarii), Błagoja Popowa i . Oskarżenie próbowało przedstawić podpalenie jako sygnał dla komunistycznych wystąpień zbrojnych przeciwko państwu niemieckiemu. W procesie lipskim van der Lubbe został skazany na karę śmierci, która została wykonana 10 stycznia 1934 roku. Inni oskarżeni zostali uniewinnieni z braku dowodów winy. W 2008 roku wyrok skazujący van der Lubbego został unieważniony przez prokuraturę federalną, z uzasadnieniem, że kara śmierci została wyznaczona na podstawie konkretnych zapisów nazistowskich niezgodnych z elementarnymi zasadami praworządności. Okoliczności pożaru do dziś nie zostały wyjaśnione. Sposób wykorzystania incydentu pożaru Reichstagu był decydującym krokiem na drodze do pełnego przejęcia władzy w Republice Weimarskiej przez NSDAP i przekształcenia republiki parlamentarnej w monopartyjne policyjne państwo totalitarne. Pod wpływem dramatyzmu wydarzeń Prezydent Rzeszy Paul von Hindenburg został nakłoniony przez Adolfa Hitlera i Franza von Papena do podpisania już 28 lutego w trybie art. 48 konstytucji Republiki Weimarskiej (regulującego tzw. stany nadzwyczajne), tzw. Reichstagsbrandverordnung – dekretu „O ochronie narodu i państwa” (niem. Verordnung zum Schutz von Volk und Staat), który na tydzień przed przedterminowymi wyborami do Reichstagu zawieszał „czasowo” podstawowe prawa obywatelskie zawarte w konstytucji Republiki Weimarskiej z 1919 (niem. Die Verfassung des Deutschen Reiches lub też Weimarer Reichsverfassung), sankcjonując prawnie prześladowanie opozycji politycznej NSDAP przez policję pruską (podporządkowaną Hermannowi Göringowi jako komisarycznemu ministrowi spraw wewnętrznych Prus) i SA, której oddziałom Göring nadał uprzednio jako tzw. policji pomocniczej (niem. Hilfspolizei) pełne uprawnienia policyjne co do stosowania środków przymusu. Dekret zawieszał m.in. tajemnicę korespondencji, wolność zgromadzeń, nietykalność osobistą obywateli i ich mieszkań, dopuszczał tzw. „areszt prewencyjny”, czyli internowanie bez nakazu sądowego przez policję (i policję pomocniczą) i wolność publikacji. Co najważniejsze – zawieszał również możliwość sądowej kontroli decyzji administracyjnych podjętych w jego trybie (brak możliwości odwołania się do sądu). Rozstrzygające było również powierzenie wykonania dekretu ministrowi spraw wewnętrznych, a nie ministrowi wojny Rzeszy (tzn. policyjny stan wyjątkowy, a nie stan wojenny pod władzą i kontrolą Reichswehry). Od publikacji tego dekretu, sukcesywnie przedłużanego w następnych latach aż po rok 1945, Niemcy stały się „państwem stanu wyjątkowego”.
rdf:langString ドイツ国会議事堂放火事件(ドイツこっかいぎじどうほうかじけん、ドイツ語: Reichstagsbrand)とは、1933年2月27日の夜にドイツの国会議事堂が炎上した事件を指す。この事件によって発令された緊急大統領令は、実質的に国民社会主義ドイツ労働者党以外の政党の抵抗力を奪い、翌3月にはアドルフ・ヒトラーは全権委任法を制定して独裁を確立し、ヴァイマル共和政の議会制民主主義は事実上崩壊した。なお、「国会議事堂放火事件」と表記されることもある。 「ナチ党の権力掌握#国会議事堂放火事件」も参照
rdf:langString Riksdagshusbranden (tyska: der Reichstagsbrand) kallas den eldsvåda som härjade Riksdagshuset i Berlin den 27 februari 1933 och som anses vara ett avgörande moment i etablerandet av nazisternas styre. Huruvida den huvudanklagade, holländaren Marinus van der Lubbe, verkligen anlade branden eller ej har varit föremål för diskussion men oavsett vilket gav branden en anledning för Hitler att påbörja avvecklingen av den tyska demokratin.
rdf:langString Em 27 de fevereiro de 1933, o Reichstag, em Berlim, foi ateado em fogo e, como resultado, foi visto como o acontecimento crucial para o estabelecimento da Alemanha nazista. Às 21h25 (UTC+1), um posto de bombeiros da cidade recebeu uma chamada pois o alarme do Palácio do Reichstag, o local de encontro do parlamento alemão, anunciava que o prédio estava em chamas. O incêndio começou na câmara de sessão, e quando a polícia e os bombeiros haviam chegado, a Câmara dos Deputados já tinha sido engolida pelas chamas. No interior do edifício, uma minuciosa pesquisa conduzida pela polícia resultou na culpa de Marinus van der Lubbe. Van der Lubbe foi um ativista neerlandês comunista de conselho e pedreiro desempregado que tinha chegado recentemente na Alemanha, ostensivamente para realizar suas atividades políticas. O incêndio foi utilizado pelos nazistas como prova de que os comunistas estavam começando uma "conspiração" contra o governo alemão. Van der Lubbe e quatro líderes comunistas seriam presos posteriormente. Adolf Hitler, que foi empossado como chanceler da Alemanha quatro semanas antes, em 30 de janeiro, incitou o Presidente Paul von Hindenburg a passar um decreto de emergência a fim de contrariar o "impiedoso confronto do Partido Comunista da Alemanha". Entretanto, o inquérito do incêndio do Reichstag continuou, com o nazismo ansioso para descobrir a cumplicidade do Comintern no fato. No início de março de 1933, foram presos três búlgaros que estavam desempenhando funções cruciais durante a triagem de Leipzig, também conhecida como o "Inquérito do Incêndio do Reichstag": Georgi Dimitrov, Vasil Tanev e Blagoi Popov. Os búlgaros eram conhecidos da polícia da Prússia como ativistas seniores do Comintern, mas ela não tinha ideia do nível de liderança de cada um: Dimitrov era chefe de operações em todos os Comintern da Europa Ocidental. Historiadores divergem quanto a saber se Van der Lubbe agiu sozinho ou se os nazistas estavam envolvidos. A responsabilidade pelo incêndio do Reichstag permanece um tema de debate em curso e de investigação. O incêndio na Reichstag de 1933 é citado no livro Ordem e Progresso por Gilberto Freyre republicado em 2015.
rdf:langString Поджо́г Рейхста́га (нем. Reichstagsbrand) произошёл 27 февраля 1933 года и сыграл важную роль в укреплении власти нацистов в Германии. По официальной версии нацистов, поджог был совершён нидерландским коммунистом Маринусом ван дер Люббе, за что он был приговорён к смертной казни. Инцидент стал поводом для ограничения нацистами гражданских свобод населения и начала проведения репрессий против немецких коммунистов и социал-демократов.
rdf:langString Підпал Рейхстагу (нім. Reichstagsbrand) — підпал будинку Рейхстагу 27 лютого 1933 року, який відіграв важливу роль у встановлені влади нацистів у Німеччині. У підпалі були звинувачені комуністи, найвідоміший з них Георгій Димитров, і як наслідок впроваджений «Декрет про захист народу і держави», який скасував певні права громадян країни. Нацисти використовували підпал рейхстагу для консолідації власної влади і перетворення Німеччини законодавчо на диктатуру під проводом Адольфа Гітлера. Серед істориків досі не існує одностайності щодо винуватців підпалу Рейхстагу.
rdf:langString 国会纵火案(德語:Der Reichstagsbrand)是德国建立纳粹党一黨專政独裁政权的关键事件,发生在1933年2月27日,柏林消防队于晚上9时14分开始接到德國國會大樓火警报告。同时在几个不同地点发生火災,但当消防队到达时,主要的议会大厅发生爆炸,燃起大火。警察搜索现场时,发现了失业的荷蘭籍建筑工人马里努斯·范·德·卢贝。他是共產主義者,不久前才到德国。 總理希特勒和戈林很快到达现场,“发现”荷共党人范·德·卢贝后,戈林立即宣称这起纵火案是共产党人幹的,他们抓到了共产党的领袖。希特勒立即抓住这个机会宣布全国进入紧急状态,要求年事已高的总统兴登堡签署《国会纵火法令》,取消大部分魏玛宪法赋予总统的权利。 纳粹党首脑宣称这起事件是第三共产国际策划的,逮捕了三名驻共产国际的保加利亚人:季米特洛夫、塔涅夫和波波夫,当时警察并不知道季米特洛夫是共产国际的负责人,在莱比锡审判时,季米特洛夫自己辩护,被宣布无罪释放。
xsd:nonNegativeInteger 50780

data from the linked data cloud