Presidency of Lyndon B. Johnson

http://dbpedia.org/resource/Presidency_of_Lyndon_B._Johnson an entity of type: Thing

بدأت فترة ولاية جونسون بصفته الرئيس رقم 36 للولايات المتحدة الأمريكية في 22 نوفمبر من عام 1963، في أعقاب اغتيال الرئيس كينيدي وانتهت في 20 يناير عام 1969. وعند توليه الرئاسة كان جونسون قد شغل منصب نائب الرئيس لمدة 1063 يومًا. كممثل عن الحزب الديمقراطي من تكساس، ترشح وفاز بفترة ولاية كاملة مدتها أربع سنوات في انتخابات عام 1964، بعد فوزه بأغلبية ساحقة على الخصم الجمهوري عضو مجلس شيوخ أريزونا باري غولدووتر. لم يترشح جونسون لولاية ثانية كاملة في الانتخابات الرئاسية لعام 1968. وخلفه في منصب الرئاسة الجمهوري ريتشارد نيكسون. شكلت رئاسته ذروة الليبرالية الحديثة في الولايات المتحدة الأمريكية. rdf:langString
La présidence de Lyndon B. Johnson débuta le 22 novembre 1963, date de l'entrée en fonction de Lyndon B. Johnson en tant que 36e président des États-Unis à la suite de l'assassinat de John F. Kennedy, et se termina le 20 janvier 1969. Johnson, un démocrate du Texas qui fut notamment chef de la majorité au Sénat, était vice-président des États-Unis au moment où il succéda à Kennedy. Il se présenta par la suite à l'élection présidentielle de 1964 pour effectuer un mandat complet et il remporta une victoire écrasante face à son adversaire républicain de l'Arizona, le sénateur fédéral Barry Goldwater. Après l'élection présidentielle de 1968, où il ne fut pas candidat, le républicain Richard Nixon lui succéda à la Maison-Blanche. La présidence de Johnson fut marquée par l'entrée massive des Éta rdf:langString
Lyndon B. Johnson's tenure as the 36th president of the United States began on November 22, 1963 following the assassination of President Kennedy and ended on January 20, 1969. He had been vice president for 1,036 days when he succeeded to the presidency. A Democrat from Texas, he ran for and won a full four-year term in the 1964 election, winning in a landslide over Republican opponent Arizona Senator Barry Goldwater. Johnson did not run for a second full term in the 1968 presidential election. He was succeeded by Republican Richard Nixon. His presidency marked the high tide of modern liberalism in the United States. rdf:langString
La presidenza di Lyndon B. Johnson ebbe inizio il 22 novembre del 1963, quando il 36º Presidente degli Stati Uniti d'America entrò in carica e giurò dopo l'assassinio di John Fitzgerald Kennedy, per poi terminare il 20 gennaio del 1969. Johnson aveva ricoperto il ruolo di Vicepresidente durante la presidenza di John Fitzgerald Kennedy per un periodo di tempo di 1.036 giorni. Firma autografa del presidente L. B. Johnson. L. B. Johnson giura alla presenza del giudice di Stato Sarah Tilghman Hughes e con a fianco la vedova di Kennedy, Jacqueline. rdf:langString
Lyndon B. Johnsons presidentskap inleddes efter mordet på John F. Kennedy den 22 november 1963 och avslutades den 20 januari 1969. Johnson vann överlägset valet 1964 mot Barry Goldwater. Inför valet 1968 meddelade Johnson att han avstod att kandidera, trots att han som sittande president ansågs given som demokraternas kandidat. rdf:langString
Президентства Ліндона Б. Джонсона розпочалося 22 листопада 1963 року, коли Джонсон став 36-м президентом Сполучених Штатів через вбивство президента Джона Ф. Кеннеді, і закінчилося 20 січня 1969 року був віце-президентом протягом 1036 днів, коли він перейшов на посаду президента. Демократ з Техасу, він балотувався і виграв повний термін на виборах 1964 року, велика перемога над республіканським суперником, сенатором з Арізони Баррі Голдаотером. Джонсон не балотувався на другий повноцінний термін на президентських виборах 1968 року його змінив республіканець Річард Ніксон. Його президентство ознаменувало високий приклад сучасного лібералізму в США. rdf:langString
rdf:langString Presidency of Lyndon B. Johnson
rdf:langString رئاسة ليندون بي. جونسون
rdf:langString Présidence de Lyndon B. Johnson
rdf:langString Presidenza di Lyndon B. Johnson
rdf:langString Lyndon B. Johnsons presidentskap
rdf:langString Президентство Ліндона Джонсона
rdf:langString Presidency of Lyndon B. Johnson
rdf:langString Johnson
xsd:integer 14458953
xsd:integer 1124635811
xsd:integer 1969
xsd:integer 1963
xsd:integer 1969
xsd:integer 1967
xsd:integer 1965 1968 1969
xsd:integer 1963 1965 1968
xsd:integer 1965 1969
xsd:integer 1963 1965
rdf:langString right
rdf:langString medic
rdf:langString [[#Administration
rdf:langString July 2022
xsd:integer 1964
xsd:date 1969-01-20
xsd:date 1963-11-22
rdf:langString none
rdf:langString بدأت فترة ولاية جونسون بصفته الرئيس رقم 36 للولايات المتحدة الأمريكية في 22 نوفمبر من عام 1963، في أعقاب اغتيال الرئيس كينيدي وانتهت في 20 يناير عام 1969. وعند توليه الرئاسة كان جونسون قد شغل منصب نائب الرئيس لمدة 1063 يومًا. كممثل عن الحزب الديمقراطي من تكساس، ترشح وفاز بفترة ولاية كاملة مدتها أربع سنوات في انتخابات عام 1964، بعد فوزه بأغلبية ساحقة على الخصم الجمهوري عضو مجلس شيوخ أريزونا باري غولدووتر. لم يترشح جونسون لولاية ثانية كاملة في الانتخابات الرئاسية لعام 1968. وخلفه في منصب الرئاسة الجمهوري ريتشارد نيكسون. شكلت رئاسته ذروة الليبرالية الحديثة في الولايات المتحدة الأمريكية. وسع جونسون تطبيق الصفقة الجديدة من خلال برنامج المجتمع العظيم الذي كان عبارة عن سلسلة من البرامج التشريعية المحلية لمساعدة الفقراء والمسحوقين. بعد توليه المنصب، حصل جونسون على إقرار بتخفيض ضريبي كبير، قانون الهواء النظيف، وقانون الحقوق المدنية لعام 1964. بعد انتخابات عام 1964، أقر جونسون إصلاحات أكثر شمولًا. أقامت تعديلات الضمان الاجتماعي لعام 1965 برنامجين للرعاية الصحية تديرهما الحكومة، ميديكير وميديكيد. يمنع قانون حق التصويت لعام 1965 التمييز العنصري في الاقتراع، وقد منح إقراره حق التصويت للملايين من الأمريكيين الجنوبيين من أصل أفريقي. وأعلن جونسون تشريع «الحرب على الفقر» وأسس برامج عديدة كانت تهدف إلى مساعدة المفقرين. وقد أشرف أيضًا على زيادات كبيرة في التمويل الفيدرالي للتعليم ونهاية فترة قوانين الهجرة المقيدة. في الشؤون الخارجية هيمنت الحرب الباردة وحرب فيتنام على السياسة الخارجية لرئاسة جونسون. واتبع سياسات توفيقية مع الاتحاد السوفييتي، الأمر الذي مهد الطريق لانفراج دولي في السبعينيات من القرن العشرين. ومع ذلك فقد أبدى جونسون التزامًا بسياسة الاحتواء، وزاد من الوجود الأمريكي في فيتنام بهدف إيقاف المد الشيوعي في جنوبي شرق آسيا خلال الحرب الباردة. وازداد عدد العسكريين الأمريكيين في فيتنام بصورة كبيرة، فقد ارتفع عددهم من 16 ألف جندي في عام 1963 إلى ما يزيد عن 500 ألف في عام 1968. حفز الغضب المتزايد من الحرب حركة ضخمة تعارض تدخل الولايات المتحدة في حرب فيتنام ارتكزت بشكل خاص على الجامعات في الولايات المتحدة وخارجها. واجه جونسون المزيد من المشكلات مع اندلاع أعمال شغب في الصيف في معظم المدن الكبرى بعد عام 1965. وفي حين أنه بدأ رئاسته بقبول واسع الانتشار، انخفض التأييد الشعبي لجونسون مع استمرار الحرب وتزايد الاضطرابات المحلية في كافة أنحاء البلاد. وفي الوقت نفسه، تفكك تحالف الصفقة الجديدة الذي كان قد وحد الحزب الديمقراطي، وتلاشى تأييد جونسون بتفكك ذلك التحالف. على الرغم من أهليته لولاية أخرى، أعلن جونسون في شهر مارس من عام 1968 أنه لا يسعى إلى الترشح مجددًا. وفاز خلفه المفضل، نائب الرئيس هوبرت هومفري، بالترشح عن الحزب الديمقراطي إلا أنه هُزم من قبل ريتشارد نيكسون في الانتخابات العامة. وبالرغم من مغادرته للبيت الأبيض بنسب دعم متدنية، تميل استطلاعات الرأي التي أجراها المؤرخون وعالمو السياسة إلى تصنيف جونسون كرئيس فوق المتوسط. غيرت برامجه المحلية الولايات المتحدة ودور الحكومة الفيدرالية، وما تزال العديد من برامجه سارية حتى اليوم. ما يزال تعامل جونسون مع حرب فيتنام غير محبب على وجه العموم، إلا أن مبادراته في مجال الحقوق المدنية تحظى بثناء عالمي تقريبًا لدورها في إزالة الحواجز في وجه المساواة العرقية. كان رامسي كلارك آخر عضو من إدارة جونسون ما يزال على قيد الحياة، وقد توفي في 9 أبريل 2021.
rdf:langString Lyndon B. Johnson's tenure as the 36th president of the United States began on November 22, 1963 following the assassination of President Kennedy and ended on January 20, 1969. He had been vice president for 1,036 days when he succeeded to the presidency. A Democrat from Texas, he ran for and won a full four-year term in the 1964 election, winning in a landslide over Republican opponent Arizona Senator Barry Goldwater. Johnson did not run for a second full term in the 1968 presidential election. He was succeeded by Republican Richard Nixon. His presidency marked the high tide of modern liberalism in the United States. Johnson expanded upon the New Deal with the Great Society, a series of domestic legislative programs to help the poor and downtrodden. After taking office, he won passage of a major tax cut, the Clean Air Act, and the Civil Rights Act of 1964. After the 1964 election, Johnson passed even more sweeping reforms. The Social Security Amendments of 1965 created two government-run healthcare programs, Medicare and Medicaid. The Voting Rights Act of 1965 prohibits racial discrimination in voting, and its passage enfranchised millions of Southern African-Americans. Johnson declared a "War on Poverty" and established several programs designed to aid the impoverished. He also presided over major increases in federal funding to education and the end of a period of restrictive immigration laws. In foreign affairs, Johnson's presidency was dominated by the Cold War and the Vietnam War. He pursued conciliatory policies with the Soviet Union, setting the stage for the détente of the 1970s. He was nonetheless committed to a policy of containment, and he escalated the U.S. presence in Vietnam in order to stop the spread of Communism in Southeast Asia during the Cold War. The number of American military personnel in Vietnam increased dramatically, from 16,000 soldiers in 1963 to over 500,000 in 1968. Growing anger with the war stimulated a large antiwar movement based especially on university campuses in the U.S. and abroad. Johnson faced further troubles when summer riots broke out in most major cities after 1965. While he began his presidency with widespread approval, public support for Johnson declined as the war dragged on and domestic unrest across the nation increased. At the same time, the New Deal coalition that had unified the Democratic Party dissolved, and Johnson's support base eroded with it. Though eligible for another term, Johnson announced in March 1968 that he would not seek renomination. His preferred successor, Vice President Hubert Humphrey, won the Democratic nomination but was defeated by Nixon in the general election. Though he left office with low approval ratings, polls of historians and political scientists tend to have Johnson ranked as an above-average president. His domestic programs transformed the United States and the role of the federal government, and many of his programs remain in effect today. Johnson's handling of the Vietnam War remains broadly unpopular, but his civil rights initiatives are nearly-universally praised for their role in removing barriers to racial equality.
rdf:langString La présidence de Lyndon B. Johnson débuta le 22 novembre 1963, date de l'entrée en fonction de Lyndon B. Johnson en tant que 36e président des États-Unis à la suite de l'assassinat de John F. Kennedy, et se termina le 20 janvier 1969. Johnson, un démocrate du Texas qui fut notamment chef de la majorité au Sénat, était vice-président des États-Unis au moment où il succéda à Kennedy. Il se présenta par la suite à l'élection présidentielle de 1964 pour effectuer un mandat complet et il remporta une victoire écrasante face à son adversaire républicain de l'Arizona, le sénateur fédéral Barry Goldwater. Après l'élection présidentielle de 1968, où il ne fut pas candidat, le républicain Richard Nixon lui succéda à la Maison-Blanche. La présidence de Johnson fut marquée par l'entrée massive des États-Unis dans le libéralisme moderne avec son programme appelé Great Society, qui était une extension considérable du New Deal de Roosevelt. Johnson, au travers de son programme, créa notamment Medicare et Medicaid, défendit les droits civiques, promut les investissements fédéraux en matière d'éducation, d'art, de développement urbain et rural, de services publics et il mena une véritable « guerre contre la pauvreté ». Aidée en partie par une forte croissance de l'économie, la War on poverty permit à des millions d'Américains de s'élever au-dessus du seuil de pauvreté sous la présidence de Johnson. Les décrets des droits civiques signés par Johnson interdirent la discrimination raciale lors du vote, dans les établissements publics, lors de la recherche d'un logement et sur le lieu de travail. Avec l'adoption de l'Immigration and Nationality Act of 1965, le système d'accueil des immigrés fut réformé et tous les quotas d'origine raciale furent supprimés et remplacés par des quotas d'origine nationale. La popularité de Johnson déclina lorsque d'autres sujets apparurent au premier plan de la scène médiatique. Johnson poursuivit la politique d'endiguement au Viêt Nam, dans l'espoir d'arrêter la propagation du communisme en Asie du Sud-Est durant la Guerre froide. Le nombre de militaires américains au Viêt Nam augmenta ainsi de façon spectaculaire, de 16 000 conseillers occupant des postes de non-combat en 1963 à 550 000 au début de 1968, la plupart occupant des postes de combat. Le malaise s'accrut encore avec l'émergence d'un grand mouvement pacifiste opposé à la guerre du Viêt Nam notamment dans les campus universitaires américains mais aussi à l'étranger. Johnson dut également faire face à d'autres problèmes lorsque des émeutes éclatèrent dans la plupart des grandes villes après 1965 et que les taux de criminalité se mirent à remonter, ses adversaires demandant alors des politiques de « (en) ». Alors qu'il avait entamé son mandat avec une large approbation, le soutien à Johnson se mit à décliner lorsque le peuple se sentit concerné par les questions de guerre à l'étranger et de violences croissantes au niveau national. Le Parti démocrate se divisa lorsque des membres pacifistes se mirent à dénoncer la politique de Johnson. Éligible à un second mandat complet, Johnson tenta de se représenter pour sa propre succession mais fut mis en difficulté lors des (en). En mars de la même année, il déclara qu'il ne solliciterait pas la nomination de son parti pour un nouveau mandat. Son successeur désigné, le vice-président Hubert Humphrey, remporta l'investiture démocrate mais perdit au scrutin général face à Nixon. Peu populaire au moment de quitter ses fonctions, Johnson est généralement considéré comme un président supérieur à la moyenne par les historiens et les politologues. Ses réformes en politique intérieure transformèrent durablement les États-Unis et le rôle du gouvernement fédéral, et la plupart de ses législations sont encore en vigueur de nos jours. La manière dont il a géré la guerre du Viêt Nam reste très critiquée, mais ses initiatives en faveur des droits civiques sont presque unanimement saluées pour avoir contribué à l'instauration de l'égalité raciale.
rdf:langString La presidenza di Lyndon B. Johnson ebbe inizio il 22 novembre del 1963, quando il 36º Presidente degli Stati Uniti d'America entrò in carica e giurò dopo l'assassinio di John Fitzgerald Kennedy, per poi terminare il 20 gennaio del 1969. Johnson aveva ricoperto il ruolo di Vicepresidente durante la presidenza di John Fitzgerald Kennedy per un periodo di tempo di 1.036 giorni. Esponente del Partito Democratico si presentò nel corso delle elezioni primarie democratiche e gareggiò come candidato ufficiale alle elezioni presidenziali del 1964, riuscendo ad essere riconfermato per un secondo mandato con ampio margine sul candidato del Partito Repubblicano il senatore dell'Arizona Barry Goldwater. A seguito delle elezioni presidenziali del 1968, in cui non si ripresentò, il suo posto verrà preso da Richard Nixon, il quale avvierà così la presidenza di Richard Nixon. Johnson espanse il fronte del New Deal e costruì la Grande società, una serie di programmi legislativi nazionali indirizzati ad aiutare le classi meno abbienti e più emarginate della società americana; questi includono "Medicare" e "Medicaid", la difesa delle rivendicazioni del movimento per i diritti civili degli afroamericani (1954-1968) e la spesa federale a vantaggio dell'istruzione pubblica, le manifestazioni artistiche, lo sviluppo urbano e rurale, l'ampliamento dei servizi di pubblica utilità e una generalizzata "Guerra contro la povertà". Aiutati e sostenuti in larga parte da un'economia nazionale in forte crescita, tali progetti aiutarono milioni di americani ad oltrepassare la soglia di povertà proprio durante gli anni dell'amministrazione Johnson. La legislazione sui diritti civili firmata dal presidente proibì la discriminazione razziale nell'ambito del diritto di voto, nelle strutture dei servizi pubblici, nel campo dell'assegnazione degli alloggi e sul posto di lavoro; avrà così definitivamente termine la segregazione razziale negli Stati Uniti d'America. Con il passaggio del "Immigration and Nationality Act of 1965", il sistema d'immigrazione del paese sarà profondamente riformato e tutte le quote d'entrata basate sulla "razza" verranno del tutto rimosse, per essere sostituite da quote fondate sulla nazionalità d'origine. La presidenza L. B. Johnson segnerà il montare della marea del moderno liberalismo negli Stati Uniti d'America. Ma la popolarità del presidente diminuì significativamente mentre altri problemi salirono alla ribalta. Johnson perseguirà una politica di "Containment" sperando sempre di poter fermare la diffusione del comunismo nel Sudest asiatico durante gli anni della Guerra fredda e per tutta la durata della Guerra del Vietnam; il numero di soldati americani inviati nel Vietnam del Sud aumentò drammaticamente, passando da 16.000 consiglieri assunti in ruoli non di combattimento nel 1963, a 550.000 truppe militari in ruoli di combattimento all'inizio del 1968. Il crescente disagio provocato dal conflitto stimolò il movimento pacifista di Opposizione alla guerra del Vietnam; di vaste dimensioni, arrabbiato, fondato soprattutto nei campus universitari sia in patria che all'estero. Si amplierà attivamente sia la disobbedienza civile che la vera e propria diserzione. Il presidente dovette affrontare ulteriori problemi quando scoppiarono rivolte e tumulti estivi nella maggior parte delle grandi città a partire dal 1965; con un salito alle stelle gli avversari sollecitarono richieste di politiche ferree di mantenimento dell'ordine pubblico (Law and order) e contrasto alle manifestazioni anti-guerra. Mentre comincerà il proprio ufficio con un alto indice di approvazione, il sostegno dell'opinione pubblica a Johnson scese poiché la guerra si trascinava ad aumentavano i disordini interni in tutta la nazione. Firma autografa del presidente L. B. Johnson. Allo stesso tempo la "coalizione New Deal" che aveva serrato le fila dei democratici per un lungo periodo di tempo si dissolse e la base di supporto al presidente si erose con essa. Sebbene desiderasse il rinnovo per un altro mandato alle Johnson annuncerà il 31 marzo che non avrebbe ricercato la Nomination del suo Partito. Nel corso degli ultimi anni la sua posizione migliorerà innanzitutto grazie ai programmi interni da lui fatti assumere; i sondaggi di storici e politologi nella classifica storica dei presidenti degli Stati Uniti d'America tendono a vederlo comunque come un presidente che si staglia sopra la media di gradimento. L. B. Johnson giura alla presenza del giudice di Stato Sarah Tilghman Hughes e con a fianco la vedova di Kennedy, Jacqueline.
rdf:langString Lyndon B. Johnsons presidentskap inleddes efter mordet på John F. Kennedy den 22 november 1963 och avslutades den 20 januari 1969. Johnson vann överlägset valet 1964 mot Barry Goldwater. Inför valet 1968 meddelade Johnson att han avstod att kandidera, trots att han som sittande president ansågs given som demokraternas kandidat. Inom inrikespolitiken genomförde Johnsonadministrationen grundläggande medborgarrättsreformer i förmån för landets afroamerikanska befolkning i form av två medborgarrättslagar 1964 och 1968 och en rösträttsreform 1965. Den senare gav flera miljoner afroamerikaner i södra USA rösträtt för första gången. Johnson värdesatte utbildning och som ett led i hans Great Society-program införde han Medicare, finansierade skoldistrikt med statliga medel och förde ett "villkorslöst krig" mot fattigdom. Inom utrikespolitiken försökte han få till stånd bättre relationer med Sovjetunionen och fick Sovjetunionen och Storbritannien att underteckna Icke-spridningsavtalet om kärnvapen 1968. Hans administration ökade avsevärt den militära närvaron i Vietnam, vilket ledde till civila antikrigsprotester runtom i USA och resulterade i låga opinionssiffror för Johnson inför valet 1968.
rdf:langString Президентства Ліндона Б. Джонсона розпочалося 22 листопада 1963 року, коли Джонсон став 36-м президентом Сполучених Штатів через вбивство президента Джона Ф. Кеннеді, і закінчилося 20 січня 1969 року був віце-президентом протягом 1036 днів, коли він перейшов на посаду президента. Демократ з Техасу, він балотувався і виграв повний термін на виборах 1964 року, велика перемога над республіканським суперником, сенатором з Арізони Баррі Голдаотером. Джонсон не балотувався на другий повноцінний термін на президентських виборах 1968 року його змінив республіканець Річард Ніксон. Його президентство ознаменувало високий приклад сучасного лібералізму в США. Джонсон розширив Новий Курс з Великим суспільством, серію вітчизняних законодавчих програм для допомоги бідним та людям. Після вступу на посаду він виграв суттєве зниження податків, Закон про чисте повітря та Закон про громадянські права 1964 року. Після виборів 1964 р. Джонсон провів ще більш масштабні реформи. Поправками соціального забезпечення 1965 р. Було створено дві програми охорони здоров’я, керовані державою, Медікер та Медікейд. Закон про виборчі права 1965 року забороняє расову дискримінацію в голосуванні, і його проходження підтримали мільйони південних афро-американців. Джонсон оголосив "війну з бідністю" і створив кілька програм, призначених для допомоги збіднілим. Він також головував на значне збільшення федерального фінансування освіти та закінчення періоду обмежувальних законів про імміграцію. У зовнішніх справах у президентстві Джонсона переважали "холодна" та "в'єтнамська" війни. Він проводив примирну політику з Радянським Союзом, встановлюючи підґрунтя для детента 1970-х. Тим не менш, він був відданий політиці стримування, і він посилив присутність США у В'єтнамі, щоб зупинити поширення комунізму в Південно-Східній Азії під час холодної війни. Чисельність американських військових у В'єтнамі різко зросла, з 16000 солдатів у 1963 році до понад 500 000 у 1968 році. Зростання гніву внаслідок війни стимулювало великий антивоєнний рух особливо на основі університетських містечок у США та за кордоном. Джонсон зіткнувся з подальшими неприємностями, коли в більшості великих міст після 1965 р. спалахнули літні заворушення. Хоча він розпочав своє президентство з широким схваленням, громадська підтримка Джонсона знижувалася, коли війна тривала і внутрішні заворушення по всій країні зростали. У той же час коаліція "Нового Курсу", яка об'єднала Демократичну партію, розпустилася, і база підтримки Джонсона розмила її. Хоча маючи право на інший термін, Джонсон оголосив у березні 1968 року, що не буде прагнути до реномінації. Його бажаний наступник, віце-президент Г'юберт Гамфрі, переміг у демократичній номінації, але зазнав поразки від Ніксона на загальних виборах. Незважаючи на те, що він пішов з посади з низькими рейтингами схвалення, опитуванням істориків та політологів, як правило, Джонсон займав посаду президента вище середнього рівня. Його вітчизняні програми трансформували США та роль федерального уряду, і багато його програм залишаються чинними і сьогодні. Поводження Джонсона у війні у В'єтнамі залишається широко непопулярним, проте його ініціативи з питань громадянських прав майже повсюдно оцінюються за їх роль у усуненні бар'єрів для расової рівності.
xsd:integer 1969
xsd:integer 1963
xsd:integer 1968
xsd:integer 1965 1968 1969
xsd:integer 1963 1965 1968
xsd:integer 1965 1967 1968 1969
xsd:integer 1963 1965 1967 1968
xsd:integer 1968 1969
xsd:integer 1963 1968
xsd:integer 1965 1968 1969
xsd:integer 1963 1965 1968
xsd:integer 1969
xsd:integer 1968
xsd:integer 1966
xsd:integer 1969
xsd:integer 1963
xsd:integer 1964 1966 1969
xsd:integer 1963 1964 1966
xsd:integer 1969
xsd:integer 1963
xsd:integer 1965 1968 1969
xsd:integer 1963 1965 1968
xsd:integer 1969
rdf:langString President of the United States
xsd:integer 1963
xsd:nonNegativeInteger 147866

data from the linked data cloud