Political history

http://dbpedia.org/resource/Political_history an entity of type: Field108569998

L’histoire politique est une des principales branches de la recherche en histoire. Elle traite des événements politiques, notamment de l’histoire des États, des idées, des mouvements et des dirigeants à travers l'Histoire. Elle est généralement structurée autour de l'état-nation. Elle est distincte mais liée à d'autres domaines de l'histoire comme l'histoire sociale, l'histoire économique et l'histoire militaire.Méprisée en France dans les années 1930 par l’école des Annales, elle connaît une nouvelle vigueur. Dans un sens plus général, on adjoint à ce champ l’histoire militaire, l’histoire administrative et l’histoire diplomatique. rdf:langString
정치사(政治史)는 역사학 또는 정치학의 한 분야로, 정치를 역사적으로 접근하는 사회 과학의 한 분야이다. , , 및 외교사는 정치사와 차별화하고 있다. rdf:langString
政治史(せいじし、英語:political history)とは、歴史学または政治学の一部門で、古今の政治を歴史的アプローチで研究する社会科学の一分野である。国内政治の政治的事実を取り扱い、理念的な面を扱う政治思想史や政治学の学問としての変遷を解き明かす政治学史、対外関係を扱う国際関係史及び外交史は政治史とは一線を画している。 rdf:langString
政治史(Political history)是對政治事件、思想、運動、政府機關、選民、政黨和領導人的敘述和調查。它與其他歷史領域密切相關,包括外交史、憲法史、社會史、人民史和公共史。政治史研究大型社會中權力的組織和運作。 rdf:langString
التاريخ السياسي هو السرد والتحليل للأحداث السياسية والأفكار والحركات والقادة السياسيين.غالبا ما يتناول التاريخ السياسي تاريخ تشكل وتطور دولة أمة nation state، بهذا يتميز لكن يبقى على ترابط بحقول التاريخ الأخرى مثل التاريخ الاجتماعي، التاريخ الاقتصادي والتاريخ العسكري. هذا يتعارض مع مفهوم التاريخ الاجتماعي الذي يركز بشكل رئيسي على أفعال وأنماط حياة الناس العاديين وليس السياسة والقادة.لقد برز منذ القدم العلاقة القوية، والمستمرة بين علم التاريخ، وعلم السياسة، وتكاد تكون هي الصورة الأوضح لالتقاء العلوم، والتأثير المتبادل بينها.. لذلك لا يُستغرب اهتمام الكثير من الساسة على مر العصور، بدراسة التاريخ، واستخدامه كرافد مهم من أجل نجاحهم. rdf:langString
Politische Geschichte oder Politikgeschichte ist eine Teildisziplin der Geschichtswissenschaft, die den Staat und die politisch handelnden Personen in den Mittelpunkt seiner Betrachtung stellt. Teils wurde in der älteren Forschung auch (allerdings eher abwertend) der Begriff Ereignisgeschichte benutzt. In der neueren Forschung ist die politische Geschichte um neue Methoden und Fragestellungen erweitert worden. rdf:langString
La historia política es la narración y análisis de los hechos movimientos y líderes políticos. Se suele estructurar en torno al Estado-nación. Puede considerarse a Leopold von Ranke (Alemania, siglo XIX) como el primer historiador que concibe una historia política científica. Su metodología cambió profundamente la forma en que los historiadores examinan críticamente sus fuentes documentales. El panorama parcial alemán y europeo del siglo XIX estaba dominado por el idealismo de Hegel, según el cual: rdf:langString
Sejarah politik adalah narasi dan analisis peristiwa, gagasan, gerakan, organ pemerintahan, pemilih, partai, dan pemimpin politik. Sejarah politik saling terkait dengan bidang kajian sejarah lainnya, terutama , juga dengan dan sejarah publik. Contoh sejarah politik di Indonesia ; 1. * Indonesia masa pemerintahan Belanda. 2. * Pemilihan Umum di Indonesia tahun 1955. 3. * Masa orde lama Soekarno. 4. * Masa orde baru Soeharto. 5. * Masa reformasi Indonesia. 6. * Masa IPT 1965 rdf:langString
Political history is the narrative and survey of political events, ideas, movements, organs of government, voters, parties and leaders. It is closely related to other fields of history, including diplomatic history, constitutional history, social history, people's history, and public history. Political history studies the organization and operation of power in large societies. rdf:langString
Politieke geschiedenis is geschiedschrijving van politieke gebeurtenissen, ontwikkelingen, ideeën, bewegingen en leiders. Met krijgsgeschiedenis en religieuze geschiedenis was dit lang de voornaamste vorm van geschiedschrijving. Lange tijd bestond dan ook het idee dat de geschiedenis bepaald wordt door rationele beslissingen van koningen en overheden. Thucydides stelde al dat geschiedenis slechts de politiek en de staat moest beschrijven. Ruim twee millennia later legde Leopold von Ranke de basis van de moderne geschiedwetenschap en ook bij hem lag de nadruk op politieke geschiedenis. Het was deze periode dat er in Europa veel nieuwe staten ontstonden die op zoek waren naar een rechtvaardiging voor hun bestaan. Veel vroege historici zijn dan ook sterk beïnvloed door deze behoefte, waardoor rdf:langString
Historia polityczna – dziedzina historii zajmująca się opisem i analizą wydarzeń politycznych, ideologii, dziejów partii i ruchów, biografii działaczy politycznych. Z reguły najwięcej uwagi poświęca się w niej państwom i powiązanym z nimi organizacjom politycznym. rdf:langString
A história política é um ramo da historiografia que estuda a organização e os processos de operação do poder nas sociedades humanas ao longo do tempo. Privilegia, sobretudo, a pesquisa e escrita da história centrada nos acontecimentos, nas ideias, movimentos e personagens políticos, bem como os órgãos de estado ou governo, seus eleitores, partidos e lideranças. Relaciona-se intimamente a outros campos de estudo em torno da ideia de estado-nação, como a história militar, e . É distinta, mas se relaciona com a história econômica. Contrasta-se com a perspectiva da história vista de baixo. rdf:langString
Политическая история — межотраслевая дисциплина на стыке истории и политологии, изучающая историю политических теорий и институтов, политических событий и их взаимосвязи в историческом аспекте. Любые значительные политические исследования так или иначе предполагают обращение к политической истории. Политическая история фокусируется на решениях, принимавшихся лидерами государств, на организации и способе действия властей в больших обществах, на воздействии властных элит на общество и взаимоотношения государств между собой. rdf:langString
Політи́чна істо́рія (політісторія) — галузь історичної науки, яка має на меті формування історичного та політичного світогляду, набуття, поглиблення і систематизацію знань з політичної історії, формування всебічно розвинутої та соціально-активної особистості. rdf:langString
Politisk historia är en indelning av ämnet historia som avser studiet av samhällets politiska ledning, makten om densamma samt dess fördelning. Studier av historia vid universitet och högskolor brukar indelas av pedagogiska skäl in i fyra olika aspekter: politisk historia, socialhistoria, ekonomisk historia och kulturhistoria. rdf:langString
rdf:langString Political history
rdf:langString تاريخ سياسي
rdf:langString Politische Geschichte
rdf:langString Πολιτική ιστορία
rdf:langString Historia política
rdf:langString Sejarah politik
rdf:langString Histoire politique
rdf:langString 政治史
rdf:langString 정치사
rdf:langString Politieke geschiedenis
rdf:langString Historia polityczna
rdf:langString Политическая история
rdf:langString História política
rdf:langString Politisk historia
rdf:langString 政治史
rdf:langString Політична історія
xsd:integer 221737
xsd:integer 1110214485
rdf:langString التاريخ السياسي هو السرد والتحليل للأحداث السياسية والأفكار والحركات والقادة السياسيين.غالبا ما يتناول التاريخ السياسي تاريخ تشكل وتطور دولة أمة nation state، بهذا يتميز لكن يبقى على ترابط بحقول التاريخ الأخرى مثل التاريخ الاجتماعي، التاريخ الاقتصادي والتاريخ العسكري. هذا يتعارض مع مفهوم التاريخ الاجتماعي الذي يركز بشكل رئيسي على أفعال وأنماط حياة الناس العاديين وليس السياسة والقادة.لقد برز منذ القدم العلاقة القوية، والمستمرة بين علم التاريخ، وعلم السياسة، وتكاد تكون هي الصورة الأوضح لالتقاء العلوم، والتأثير المتبادل بينها.. لذلك لا يُستغرب اهتمام الكثير من الساسة على مر العصور، بدراسة التاريخ، واستخدامه كرافد مهم من أجل نجاحهم. * إن السياسيون يستخدمون التاريخ بطرق عديدة، فهم يؤثرون بصنع التاريخ بصفتهم فاعلين، وغالبا ما يكتبون التاريخ عن طريق ذكرياتـهم، ومذكراتـهم. * إن العلاقة بين السياسة، والتاريخ، تختلف من باختلاف المجتمعات، وتتغير على حسب نظام الحكم، حيث تتناوب هذه العلاقة بين الإسهام الفعلي الحقيقي للتاريخ، وللمؤرخين، وبين التوظيف الذي يضع التاريخ تحت خانة الوصاية لتحقيق مكاسب، كاستخدام النظام الإيراني للمظلومية التاريخية لآل البيت، والشيعة مثلا. * أن كثيرا من الأمم الحديثة تعتمد في إرساء شرعيتها الديموقراطية، باستخدام التاريخ لتكوين شعور بالهوية القومية عن طريق تركيب صورة للماضي المشترك، مصممة لتثبيت تلاحم الجماعة، وبناء التضامن بينها.. فصناعة الهوية القومية والوطنية، من المهام العظيمة التي يقدمها التاريخ، والمؤرخ لأي مجتمع، ولذلك فهو يتفرد بها دون غيره. العلاقة بين التاريخ، والسياسة .. أو (التاريخ السياسي) .. بالإنجليزية Political history) هو سرد، ومسح للأحداث السياسية، والأفكار، والحركات، وأجهزة الحكومة، والناخبين، والأحزاب، والقادة.. ويرتبط بمجالات أخرى من التاريخ، وخاصة التاريخ الدبلوماسي، بالإضافة إلى ، والتاريخ العام. التاريخ السياسي يدرس تنظيم، وعمل السلطة في المجتمعات الكبيرة. من خلال التركيز على النخب في السلطة، وعلى تأثيرها على المجتمع، وعلى الاستجابة الشعبية، وعلى العلاقات مع النخب في التاريخ الاجتماعي الآخر، والتي تركز في الغالب على تصرفات، وأنماط حياة الناس العاديين، أو تاريخ الناس، وهو عمل تاريخي من منظور الجمهور. في العقدين من 1975 إلى 1995، ارتفعت نسبة أساتذة التاريخ في الجامعات الأمريكية المرتبطة بالتاريخ الاجتماعي من 31 ٪ إلى 41 ٪، وهبطت نسبة المؤرخين السياسيين من 40 ٪ إلى 30 ٪. في أقسام التاريخ بالجامعات البريطانية والإيرلندية في عام 2014، من بين 3410 من أعضاء هيئة التدريس المشاركين في إعداد التقارير، تعرف 878 (26 ٪) على أنفسهم بالتاريخ الاجتماعي، وتاريخهم السياسي يتبع في 841 (25 ٪) من أعضاء هيئة التدريس بالمدرسة.
rdf:langString Politische Geschichte oder Politikgeschichte ist eine Teildisziplin der Geschichtswissenschaft, die den Staat und die politisch handelnden Personen in den Mittelpunkt seiner Betrachtung stellt. Teils wurde in der älteren Forschung auch (allerdings eher abwertend) der Begriff Ereignisgeschichte benutzt. In der neueren Forschung ist die politische Geschichte um neue Methoden und Fragestellungen erweitert worden. In der historistischen Geschichtswissenschaft des 19. Jahrhunderts war die politische Geschichte die vorherrschende Forschungsrichtung. Die Entwicklungen in der Gesellschaft und der Kultur werden dabei meistens eher sekundär berücksichtigt. Handlungen von Staatsmännern und Regierungen, Diplomatie und Internationale Beziehungen, Kriege und Schlachten waren damit die grundlegenden Themen der politischen Geschichte. Eine Ausnahme bildete zuerst die von Karl Lamprecht ausgehende Konzeption der Kulturgeschichte. Lamprechts Konzeption einer Universalgeschichte, mit seiner Periodisierung nach den Kulturzeitaltern, wird Ende des 19. Jahrhunderts von den wichtigsten deutschen Historikern entschieden bekämpft. Neben methodischen Einwendungen, wie sie im sogenannten Methodenstreit der Geschichtswissenschaft u. a. von Georg von Below, Max Lenz und Felix Rachfahl gemacht werden, ist es die Priorität, die von den „Neorankeanern“ favorisierte Auffassung, dass die politische oder Staatengeschichte gegenüber der Kultur-, Wirtschafts- und Sozialgeschichte den Primat haben müsse. Im 20. Jahrhundert machten verschiedene Strömungen der klassischen Politikgeschichte ihre Vorrangstellung streitig, darunter die französische Annales-Schule seit den 1930er Jahren, die westdeutsche Strukturgeschichte der 1950er, die Historische Sozialwissenschaft seit den 1970er Jahren und die neue Kulturgeschichte (New Cultural History) seit den 1990ern. Der Begriff „Ereignisgeschichte“ (franz. histoire événementielle) wurde von Historikern der Annales-Schule abwertend benutzt, um sich von der „klassischen“ Geschichtswissenschaft des 19. Jahrhunderts abzusetzen. In die neuere politische Geschichte sind jedoch verschiedene Aspekte dieser Kritikrichtungen eingegangen und haben Bestrebungen zu einer „Neuen Politikgeschichte“ verursacht. In der modernen Geschichtswissenschaft wird die Notwendigkeit der Politikgeschichte kaum mehr bestritten; vielmehr scheint sie wieder, um neue Fragestellungen und Methoden teils erheblich erweitert, Attraktivität zu gewinnen. In der neueren deutschen Forschung hat die Methodik der sogenannten Kulturgeschichte des Politischen bzw. der Politik großes Interesse erregt und wird intensiv diskutiert. Hierbei werden sowohl das politische Handeln als auch die sozialen und kulturellen Voraussetzungen dafür betrachtet. In diesem Rahmen wird versucht, alle Felder des Politischen zu erfassen, wobei kultur- und sozialgeschichtliche Forschungsansätze rezipiert werden: So wird politisches Handeln auch als soziales Handeln interpretiert und symbolisches Handeln berücksichtigt. Allerdings besteht noch keine Einigkeit hinsichtlich der Definition.
rdf:langString La historia política es la narración y análisis de los hechos movimientos y líderes políticos. Se suele estructurar en torno al Estado-nación. Puede considerarse a Leopold von Ranke (Alemania, siglo XIX) como el primer historiador que concibe una historia política científica. Su metodología cambió profundamente la forma en que los historiadores examinan críticamente sus fuentes documentales. El panorama parcial alemán y europeo del siglo XIX estaba dominado por el idealismo de Hegel, según el cual: La historia política es un concepto del estado como una fuerza moral y espiritual más allá de los intereses materiales de sus súbditos: de ahí se sigue que el estado es el principal agente de cambio histórico.'​ Desde ese punto de vista la historia política es una historia de las instituciones, y se opone al concepto materialista de la historia, que concibió el también hegeliano Karl Marx.
rdf:langString Political history is the narrative and survey of political events, ideas, movements, organs of government, voters, parties and leaders. It is closely related to other fields of history, including diplomatic history, constitutional history, social history, people's history, and public history. Political history studies the organization and operation of power in large societies. From approximately the 1960s onwards, the rise of competing subdisciplines, particularly social history and cultural history, led to a decline in the prominence of "traditional" political history, which tended to focus on the activities of political elites. In the two decades from 1975 to 1995, the proportion of professors of history in American universities identifying with social history rose from 31% to 41%, and the proportion of political historians fell from 40% to 30%.
rdf:langString Sejarah politik adalah narasi dan analisis peristiwa, gagasan, gerakan, organ pemerintahan, pemilih, partai, dan pemimpin politik. Sejarah politik saling terkait dengan bidang kajian sejarah lainnya, terutama , juga dengan dan sejarah publik. Secara umum, sejarah politik berfokus pada peristiwa-peristiwa yang berkaitan dengan negara-negara dan proses politik formal. Menurut Hegel, Sejarah Politik "adalah gagasan tentang negara dengan kekuatan moral dan spiritual di luar kepentingan materi pelajaran: itu diikuti bahwa negara merupakan agen utama dalam perubahan sejarah" Ini salah satu perbedaan dengan, misalnya, sejarah sosial, yang berfokus terutama pada tindakan dan gaya hidup orang biasa, atau manusia dalam sejarah yang merupakan karya sejarah dari sudut pandang orang biasa. Contoh sejarah politik di Indonesia ; 1. * Indonesia masa pemerintahan Belanda. 2. * Pemilihan Umum di Indonesia tahun 1955. 3. * Masa orde lama Soekarno. 4. * Masa orde baru Soeharto. 5. * Masa reformasi Indonesia. 6. * Masa IPT 1965
rdf:langString L’histoire politique est une des principales branches de la recherche en histoire. Elle traite des événements politiques, notamment de l’histoire des États, des idées, des mouvements et des dirigeants à travers l'Histoire. Elle est généralement structurée autour de l'état-nation. Elle est distincte mais liée à d'autres domaines de l'histoire comme l'histoire sociale, l'histoire économique et l'histoire militaire.Méprisée en France dans les années 1930 par l’école des Annales, elle connaît une nouvelle vigueur. Dans un sens plus général, on adjoint à ce champ l’histoire militaire, l’histoire administrative et l’histoire diplomatique.
rdf:langString 정치사(政治史)는 역사학 또는 정치학의 한 분야로, 정치를 역사적으로 접근하는 사회 과학의 한 분야이다. , , 및 외교사는 정치사와 차별화하고 있다.
rdf:langString 政治史(せいじし、英語:political history)とは、歴史学または政治学の一部門で、古今の政治を歴史的アプローチで研究する社会科学の一分野である。国内政治の政治的事実を取り扱い、理念的な面を扱う政治思想史や政治学の学問としての変遷を解き明かす政治学史、対外関係を扱う国際関係史及び外交史は政治史とは一線を画している。
rdf:langString Politieke geschiedenis is geschiedschrijving van politieke gebeurtenissen, ontwikkelingen, ideeën, bewegingen en leiders. Met krijgsgeschiedenis en religieuze geschiedenis was dit lang de voornaamste vorm van geschiedschrijving. Lange tijd bestond dan ook het idee dat de geschiedenis bepaald wordt door rationele beslissingen van koningen en overheden. Thucydides stelde al dat geschiedenis slechts de politiek en de staat moest beschrijven. Ruim twee millennia later legde Leopold von Ranke de basis van de moderne geschiedwetenschap en ook bij hem lag de nadruk op politieke geschiedenis. Het was deze periode dat er in Europa veel nieuwe staten ontstonden die op zoek waren naar een rechtvaardiging voor hun bestaan. Veel vroege historici zijn dan ook sterk beïnvloed door deze behoefte, waardoor de politieke geschiedenis er vooral een van de natiestaat of de staat was. Dit heeft tot op heden zijn sporen nagelaten. Hoewel Ranke een grote invloed had, begon steeds meer het idee te leven dat de geschiedenis niet slechts bepaald werd door de van Thomas Carlyle. Het zou echter nog tot de twintigste eeuw duren voordat de grote nadruk op de politieke geschiedenis af zou nemen. In Frankrijk zette de nieuwe historiografische richting Annaliste zich vanaf het midden van de twintigste eeuw af tegen de zogenaamde evenementiële geschiedenis, die zich slechts op feiten en gebeurtenissen van de korte termijn richtte. In plaats daarvan wilden zij zich op de lange termijn (longue durée) richten, waarin zij historische patronen wilden ontdekken. Zo ontstonden nieuwe disciplines als economische-, sociale-, cultuur- en vrouwengeschiedenis.
rdf:langString Historia polityczna – dziedzina historii zajmująca się opisem i analizą wydarzeń politycznych, ideologii, dziejów partii i ruchów, biografii działaczy politycznych. Z reguły najwięcej uwagi poświęca się w niej państwom i powiązanym z nimi organizacjom politycznym. Historia polityczna jest uznawana za najstarszą dziedzinę nauki historycznej, a wśród jej pionierów wymienia się Tukidydesa, Edwarda Gibbona. Twórcą nowoczesnej historii politycznej był Leopold von Ranke podkreślający przede wszystkim rolę krytyki źródeł oraz postulujący potrzebę obiektywnego opisu rzeczywistości. Paradygmat stworzony przez Rankego dominował w historii politycznej do połowy XX wieku, czyniąc z niej równocześnie najważniejsza dziedzinę historiografii. Do jego przełamania przyczynił się rozwój nowych ruchów społecznych, podważających znaczenie oficjalnej polityki oraz państw narodowych i głoszących potrzebę tworzenia nowej historii politycznej poświęconej dziejom grup mniejszościowych. Równocześnie, wzrastające znaczenie szkoły Annales zmniejszyło zainteresowanie znacznej części badaczy historią polityczną i zwróciło uwagę na rolę zjawisk z zakresu tzw. "długiego trwania", przede wszystkim cykli gospodarczych i klimatycznych, przemian demograficznych i społecznych.
rdf:langString Politisk historia är en indelning av ämnet historia som avser studiet av samhällets politiska ledning, makten om densamma samt dess fördelning. Studier av historia vid universitet och högskolor brukar indelas av pedagogiska skäl in i fyra olika aspekter: politisk historia, socialhistoria, ekonomisk historia och kulturhistoria. Politisk historia är studiet av den politiska makten i samhället, hur kampen om denna makt gått till, vem som innehaft den, och hur den fördelat sig. Denna inriktning var ända in på 1940-talet fullständigt dominerande bland historiker. Att man ägnar sig åt politisk historia innebär inte bara en inriktning av vad man anser relevant, utan detta får också följder i metodiken, samt vilken typ av källor man använder och hur man värderar dem. Stor vikt läggs vid att verifiera om källan är sanningsenlig eller inte, medan mycket mindre vikt läggs vid andra aspekter av källan. Stor vikt läggs vid källans , mycket mindre på .
rdf:langString Политическая история — межотраслевая дисциплина на стыке истории и политологии, изучающая историю политических теорий и институтов, политических событий и их взаимосвязи в историческом аспекте. Любые значительные политические исследования так или иначе предполагают обращение к политической истории. Политическая история фокусируется на решениях, принимавшихся лидерами государств, на организации и способе действия властей в больших обществах, на воздействии властных элит на общество и взаимоотношения государств между собой. "Политическая история по своей природе справедливо претендует на жанр «Большой Истории», где сходятся так или иначе все структуры исторического общества", - отмечает С. К. Цатурова.
rdf:langString A história política é um ramo da historiografia que estuda a organização e os processos de operação do poder nas sociedades humanas ao longo do tempo. Privilegia, sobretudo, a pesquisa e escrita da história centrada nos acontecimentos, nas ideias, movimentos e personagens políticos, bem como os órgãos de estado ou governo, seus eleitores, partidos e lideranças. Relaciona-se intimamente a outros campos de estudo em torno da ideia de estado-nação, como a história militar, e . É distinta, mas se relaciona com a história econômica. Contrasta-se com a perspectiva da história vista de baixo. Estudos apontam que entre os anos 1975 a 1995, a pesquisa e o ensino de história em seu viés político foi paulatinamente afetada pelo aumento da popularidade da história social. Esta foi, de certa maneira, sobreposta pelas iniciativas em história cultural, que, por sua vez, vêm sendo intercaladas por estudos em história global; e história pública.
rdf:langString 政治史(Political history)是對政治事件、思想、運動、政府機關、選民、政黨和領導人的敘述和調查。它與其他歷史領域密切相關,包括外交史、憲法史、社會史、人民史和公共史。政治史研究大型社會中權力的組織和運作。
rdf:langString Політи́чна істо́рія (політісторія) — галузь історичної науки, яка має на меті формування історичного та політичного світогляду, набуття, поглиблення і систематизацію знань з політичної історії, формування всебічно розвинутої та соціально-активної особистості. Політична історія вивчає джерела політичної традиції народу, зміст політичних процесів в країні від початків її історії до сьогодення, суть і наслідки політичної дискримінації окремих етносів, націй. Крім того, в рамках курсу «Політична історія» вивчаються особливості розвитку політико-правової системи суспільства, державного та адміністративно-територіального устрою, політичних режимів, їх внутрішньої та зовнішньої політики, ролі в них політичних партій, рухів, лідерів нації, визначальні політичні тенденції на сучасному етапі.
xsd:nonNegativeInteger 18793

data from the linked data cloud