Plantation of Ulster

http://dbpedia.org/resource/Plantation_of_Ulster

Ulsterko kolonizazioa (ingelesez Plantation of Ulster, irlanderaz Plandáil Uladh eta Ulsterko eskozieraz Plantin o Ulstèr) XVIII. mendearen hasieratik, Jakue I.a Ingalaterrakoa eta VI.a Eskoziakoaren erregealdian, Irlandako Ulster probintzian jazo zen kolonizazioa izan zen. Kolono gehienen jatorria Eskozia eta Ingalaterra zen, erlijio protestantekoak, eta irlandar lurjabe katolikoen lursailak okupatu eta bereganatu zituzten. Irlandako kolonizazioaren prozesuaren barnean, Ulsterkoa kolonizazio handi eta eraginkorrena izan zen. kolonizazio honen helburua Ulsterren etorkizunean jazo zitezkeen matxinadak ekidin eta zapuztea zen, mende bat lehenago probintzia honek gainontzeko herrialdeko probintziek baina erresistentzia gehiago ipini baizion. rdf:langString
La colonizzazione dell'Ulster (in inglese, spesso non tradotto, Plantation of Ulster; Plandáil Uladh in gaelico irlandese) fu una colonizzazione progettata che interessò la provincia settentrionale irlandese dell'Ulster a beneficio di parte della popolazione inglese e scozzese. rdf:langString
De Volksplantingen in Ulster (Engels:Plantation of Ulster, Iers:Plandáil Uladh) waren gericht op het onder blijvende Britse controle brengen van de Ierse provincie Ulster. Anders dan bij de eerdere kolonisatie in andere delen van het eiland was de kolonisatie van Ulster in die zin een succes dat de provincie die voor de 17e eeuw het meest Iers was uiteindelijk een Unionistische meerderheid kreeg en na de Ierse opstand ook grotendeels onderdeel van het Verenigd Koninkrijk bleef. rdf:langString
Bosättningen i Ulster (engelska: Plantation of Ulster) var en tid av politiskt motiverad kolonisering under 1600-talet då engelska och skotska protestanter tilldelades egendomar i Ulster på Irland. Egendomarna hade beslagtagits från de katolska irländarna, efter Jarlarnas flykt då de sista viktiga irisktalande jarlarna gick i exil. Området som varit centrum för motståndet mot engelsmännen övergick till att istället bli en viktig stödjepunkt för det engelska styret. Denna process är orsaken till att sex av grevskapen i Ulster har en protestantisk och brittiskvänlig majoritet, och kom att tillhöra Nordirland då Irland delades. rdf:langString
La colonització de l'Ulster (en irlandès: Plandáil Uladh, en anglès: Plantation of Ulster, en escocès de l'Ulster: Plantin o Ulstèr) va ser la colonització organitzada de l'Ulster, una província d'Irlanda, per part d'anglesos i escocesos durant el regnat del Jaume I d'Anglaterra. El segon factor que va influenciar la colonització va ser la negociació entre diversos grups d'interès britànics. El major beneficiat per les colonitzacions va ser l'església protestant d'Irlanda, a la qual se li va concedir totes les propietats de l'església catòlica. La colonització va tenir un èxit irregular. rdf:langString
Die Plantation of Ulster [plɑːnˈteɪʃn əv ˈʌlstə] (auch Ulster Plantation genannt) war die organisierte Kolonialisierung (Plantation) durch britische Siedler im Norden Irlands unter Jakob I. Die meisten Siedler kamen aus Nordengland und Südschottland nach Irland. rdf:langString
La Colonización del Úlster (en inglés: Plantation of Ulster, en irlandés: Plandáil Uladh y en escocés del Úlster: Plantin o Ulstèr) es el proceso planificado de colonización llevado a cabo por Reino Unido para ocupar la provincia de Úlster, en Irlanda, durante los primeros años del siglo XVII, bajo el reinado de Jacobo I de Inglaterra. rdf:langString
Is éard atá i gceist le Plandáil Uladh ná an dóigh ar cuireadh Protastúnaigh ina gcónaí i gCúige Uladh sa 17ú haois leis an gcúige a dhéanamh dílis do choróin Shasana. Cuid a bhí ann d'iarrachtaí na nGall an tír a chur faoi chois, agus cuireadh i gcrích é sa bhliain 1609 go hoifigiúil, i ndiaidh teitheadh na nIarlaí. Sa 17ú haois, b'é Cúige Uladh an cúige ba mhó a bhí ag tarraingt trioblóidí anuas ar na Sasanaigh. Ruaigeadh a lán Caitliceach as a gcuid seantailte. Dá thoradh sin, d'fhréamhaigh pobal Gallda i gCúige Uladh. rdf:langString
The Plantation of Ulster (Irish: Plandáil Uladh; Ulster-Scots: Plantin o Ulstèr) was the organised colonisation (plantation) of Ulster – a province of Ireland – by people from Great Britain during the reign of King James I. Most of the settlers (or planters) came from southern Scotland and northern England; their culture differed from that of the native Irish. Small privately funded plantations by wealthy landowners began in 1606, while the official plantation began in 1609. Most of the colonised land had been confiscated from the native Gaelic chiefs, several of whom had fled Ireland for mainland Europe in 1607 following the Nine Years' War against English rule. The official plantation comprised an estimated half a million acres (2,000 km2) of arable land in counties Armagh, Cavan, Ferman rdf:langString
Plantation of Ulster (bahasa Irlandia: Plandáil Uladh; dialek Skots Ulster: Plantin o Ulstèr) adalah kolonisasi terhadap wilayah Ulster di Pulau Irlandia yang dilancarkan pada masa pemerintahan Raja James VI & I di Kerajaan Britania Raya. Sebagian besar pendatang berasal dari Skotlandia dengan budaya yang berbeda dengan penduduk asli. Program plantation kecil-kecilan yang dilancarkan oleh para pemilik lahan yang kaya dimulai pada tahun 1606, sementara plantation resmi baru dimulai pada tahun 1609. Sebagian besar lahan yang dikolonisasi disita dari kepala suku Gael, dan beberapa bahkan telah melarikan diri ke daratan Eropa pada tahun 1607 seusai Perang Sembilan Tahun melawan kekuasaan Inggris. Plantation resmi diperkirakan mencakup lahan yang dapat digarap seluas setengah juta ekar (2.000 k rdf:langString
Plantacja Ulsteru (ang. Plantation of Ulster, irl. Plandáil Uladh) – część procesu wysiedlenia katolickiej irlandzkiej społeczności farmerskiej z terenów w rejonie prowincji Ulster i osiedlenie w to miejsce angielskich protestantów oraz szkockich prezbiterian. Plantacja Ulsteru miała swój początek w okolicach roku 1610. W czasie trwania całego procesu ponad 80% produktywnych gruntów poddano transformacji w etnicznie i religijnie odrębne wspólnoty. rdf:langString
rdf:langString Colonització de l'Ulster
rdf:langString Plantation of Ulster
rdf:langString Colonización del Úlster
rdf:langString Ulsterko kolonizazioa
rdf:langString Plandáil Uladh
rdf:langString Plantation of Ulster
rdf:langString Colonizzazione dell'Ulster
rdf:langString Volksplantingen in Ulster
rdf:langString Plantation of Ulster
rdf:langString Plantacja Ulsteru
rdf:langString Bosättningen i Ulster
xsd:integer 839393
xsd:integer 1120266325
rdf:langString La colonització de l'Ulster (en irlandès: Plandáil Uladh, en anglès: Plantation of Ulster, en escocès de l'Ulster: Plantin o Ulstèr) va ser la colonització organitzada de l'Ulster, una província d'Irlanda, per part d'anglesos i escocesos durant el regnat del Jaume I d'Anglaterra. En 1590, abans de la , l'Ulster era la província més gaèlica d'Irlanda i l'única completament lliure del control anglès. La guerra va culminar amb la rendició dels O'Neill i O'Donell a la corona anglesa, després d'una guerra costosa i un episodi humiliant per al govern anglès instal·lat a Irlanda. Els termes de rendició oferts als rebels eren molt generosos. No obstant això, quan Hugh O'Neill i altres nobles rebels van abandonar Irlanda en 1607 (en la denominada fugida dels Comtes) amb l'objectiu de demanar ajuda a Espanya per a una nova rebel·lió,els anglesos, van aprofitar l'oportunitat per iniciar el procés colonitzador, declarant que O'Neill, O'Donell i els seus seguidors havien perdut definitivament les seves terres. En 1603, Jaume VI d'Escòcia es va convertir en Rei d'Anglaterra i d'Irlanda. La colonització de l'Ulster li va ser presentada com una empresa conjunta "britànica" (Anglesa i escocesa) amb l'objectiu d'apaivagar i civilitzar Ulster. D'aquesta manera, almenys la meitat dels colons serien escocesos. Sis comtats van estar involucrats en la colonització oficial. L'esquema per a la colonització va estar determinat per dos factors. El primer establia que s'impedís la destrucció de l'assentament per la rebel·lió com havia ocorregut en la colonització del Munster. Això significava que en comptes de que els colons s'establissin en zones aïllades i escampades, ara tota la terra seria confiscada i redistribuïda creant concentracions de colons britànics al voltant de les noves ciutats i fortificacions. El segon factor que va influenciar la colonització va ser la negociació entre diversos grups d'interès britànics. El major beneficiat per les colonitzacions va ser l'església protestant d'Irlanda, a la qual se li va concedir totes les propietats de l'església catòlica. La colonització va tenir un èxit irregular.
rdf:langString Die Plantation of Ulster [plɑːnˈteɪʃn əv ˈʌlstə] (auch Ulster Plantation genannt) war die organisierte Kolonialisierung (Plantation) durch britische Siedler im Norden Irlands unter Jakob I. Die meisten Siedler kamen aus Nordengland und Südschottland nach Irland. Erste privat finanzierte Ansiedlungen in Ulster begannen im Jahr 1606. Von Seiten der englischen Regierung wurde die Besiedlung ab 1609 organisiert. Das Land hierfür wurde in der Regel vom konfisziert. Viele Mitglieder dieses Standes, insbesondere die Führer der Clans O'Neill und O'Donnell, waren nach dem Neunjährigen Krieg auf den Kontinent geflohen (Flight of the Earls). Insgesamt wurden in den Counties Armagh, Cavan, Fermanagh, Tyrone, Tyrconnell and Londonderry so rund 2000 km² landwirtschaftlich nutzbaren Landes besiedelt. Die Countys Antrim, Down and Monaghan wurden mit Unterstützung des Königs privat kolonisiert. Die Mercers’ Company allein erhielt gegen eine Abgabe von 3920 Pfund Sterling rund 8700 Hektar Land. Aus englischer Sicht diente diese Politik der Kontrolle, Anglisierung und Zivilisierung Nordirlands. Die Provinz war bis dahin fast vollständig irischsprachig, katholischen Glaubens und ländlich geprägt. Von hier ging der größte Widerstand gegen die englische Herrschaft und die Übernahme englischer Sprache und Kultur aus. Die Siedler mussten hingegen protestantisch, englischsprachig und dem König gegenüber loyal sein. In der Ulster Plantation liegt der Ursprung des Nordirlandkonfliktes. Während im übrigen Irland die Gruppe der anglo-irischen Protestanten vor allem aus wenigen Großgrundbesitzern bestand, bildeten diese in Ulster nun eine große Gruppe von Farmern, die von der irisch-katholischen Bevölkerung als Eindringlinge angesehen wurden.
rdf:langString La Colonización del Úlster (en inglés: Plantation of Ulster, en irlandés: Plandáil Uladh y en escocés del Úlster: Plantin o Ulstèr) es el proceso planificado de colonización llevado a cabo por Reino Unido para ocupar la provincia de Úlster, en Irlanda, durante los primeros años del siglo XVII, bajo el reinado de Jacobo I de Inglaterra. Los ingleses y escoceses de religión protestante ocuparon tierras confiscadas en 1607 a propietarios y terratenientes irlandeses de religión católica en los condados de Donegal, Coleraine, Tyrone, Fermanagh, Armagh y Cavan. La del Úlster fue la colonización más grande y efectiva, dentro del proceso general de colonizaciones de Irlanda. Este proceso se llevó a cabo por Inglaterra como forma de prevenir posibles futuras rebeliones, ya que esta provincia había demostrado ser en el siglo anterior la más resistente ante la invasión inglesa.
rdf:langString Ulsterko kolonizazioa (ingelesez Plantation of Ulster, irlanderaz Plandáil Uladh eta Ulsterko eskozieraz Plantin o Ulstèr) XVIII. mendearen hasieratik, Jakue I.a Ingalaterrakoa eta VI.a Eskoziakoaren erregealdian, Irlandako Ulster probintzian jazo zen kolonizazioa izan zen. Kolono gehienen jatorria Eskozia eta Ingalaterra zen, erlijio protestantekoak, eta irlandar lurjabe katolikoen lursailak okupatu eta bereganatu zituzten. Irlandako kolonizazioaren prozesuaren barnean, Ulsterkoa kolonizazio handi eta eraginkorrena izan zen. kolonizazio honen helburua Ulsterren etorkizunean jazo zitezkeen matxinadak ekidin eta zapuztea zen, mende bat lehenago probintzia honek gainontzeko herrialdeko probintziek baina erresistentzia gehiago ipini baizion.
rdf:langString Is éard atá i gceist le Plandáil Uladh ná an dóigh ar cuireadh Protastúnaigh ina gcónaí i gCúige Uladh sa 17ú haois leis an gcúige a dhéanamh dílis do choróin Shasana. Cuid a bhí ann d'iarrachtaí na nGall an tír a chur faoi chois, agus cuireadh i gcrích é sa bhliain 1609 go hoifigiúil, i ndiaidh teitheadh na nIarlaí. Sa 17ú haois, b'é Cúige Uladh an cúige ba mhó a bhí ag tarraingt trioblóidí anuas ar na Sasanaigh. D'éirigh leis an bplandáil seo i bhfad ní b'fhearr ná le hiarrachtaí cosúla i gCúige Mumhan is i gCúige Laighean, nó bhí córas eagraithe taobh thiar de nach raibh a leithéid ann sna plandálacha eile. Mar shampla, tháinig lucht na gceirdeanna ó Londain go Doire Cholm Cille. Agus d’fhág Plandáil Uladh lorg ar go leor áiteanna eile, cuir i gcás, Ghleann Fhinne. Bhronn Séamas I an talamh maith sa cheantar ar eachtrannaigh as an Bhreatain Bheag i 1609 agus tá a sliocht ann go fóill. Ruaigeadh a lán Caitliceach as a gcuid seantailte. Dá thoradh sin, d'fhréamhaigh pobal Gallda i gCúige Uladh.
rdf:langString The Plantation of Ulster (Irish: Plandáil Uladh; Ulster-Scots: Plantin o Ulstèr) was the organised colonisation (plantation) of Ulster – a province of Ireland – by people from Great Britain during the reign of King James I. Most of the settlers (or planters) came from southern Scotland and northern England; their culture differed from that of the native Irish. Small privately funded plantations by wealthy landowners began in 1606, while the official plantation began in 1609. Most of the colonised land had been confiscated from the native Gaelic chiefs, several of whom had fled Ireland for mainland Europe in 1607 following the Nine Years' War against English rule. The official plantation comprised an estimated half a million acres (2,000 km2) of arable land in counties Armagh, Cavan, Fermanagh, Tyrone, Donegal, and Londonderry. Land in counties Antrim, Down, and Monaghan was privately colonised with the king's support. Among those involved in planning and overseeing the plantation were King James, the Lord Deputy of Ireland, Arthur Chichester, and the Attorney-General for Ireland, John Davies. They saw the plantation as a means of controlling, anglicising, and "civilising" Ulster. The province was almost wholly Gaelic, Catholic, and rural and had been the region most resistant to English control. The plantation was also meant to sever Gaelic Ulster's links with the Gaelic Highlands of Scotland. The colonists (or "British tenants") were required to be English-speaking, Protestant, and loyal to the king. Some of the undertakers and settlers, however, were Catholic. The Scottish settlers were mostly Presbyterian Lowlanders and the English mostly Anglicans. Although some "loyal" natives were granted land, the native Irish reaction to the plantation was generally hostile, and native writers bewailed what they saw as the decline of Gaelic society and the influx of foreigners. The Plantation of Ulster was the biggest of the Plantations of Ireland. It led to the founding of many of Ulster's towns and created a lasting Ulster Protestant community in the province with ties to Britain. It also resulted in many of the native Irish nobility losing their land and led to centuries of ethnic and sectarian animosity, which at times spilled into conflict, notably in the Irish Rebellion of 1641 and more recently, the Troubles.
rdf:langString Plantation of Ulster (bahasa Irlandia: Plandáil Uladh; dialek Skots Ulster: Plantin o Ulstèr) adalah kolonisasi terhadap wilayah Ulster di Pulau Irlandia yang dilancarkan pada masa pemerintahan Raja James VI & I di Kerajaan Britania Raya. Sebagian besar pendatang berasal dari Skotlandia dengan budaya yang berbeda dengan penduduk asli. Program plantation kecil-kecilan yang dilancarkan oleh para pemilik lahan yang kaya dimulai pada tahun 1606, sementara plantation resmi baru dimulai pada tahun 1609. Sebagian besar lahan yang dikolonisasi disita dari kepala suku Gael, dan beberapa bahkan telah melarikan diri ke daratan Eropa pada tahun 1607 seusai Perang Sembilan Tahun melawan kekuasaan Inggris. Plantation resmi diperkirakan mencakup lahan yang dapat digarap seluas setengah juta ekar (2.000 km²) di wilayah Armagh, Cavan, Fermanagh, Tyrone, Tyrconnell, dan Derry/Londonderry. Lahan di wilayah Antrim, Down, dan Monaghan juga dikolonisasi oleh swasta dengan dukungan dari raja. Tokoh-tokoh yang terlibat dalam perencanaan dan pelaksanaan program ini adalah Raja James, Lord Deputy of Ireland Arthur Chichester, dan Attorney-General for Ireland John Davies. Mereka menganggap program plantation sebagai cara untuk mengendalikan, menginggriskan, dan "memberadabkan" Ulster. Sebelumnya, provinsi ini dihuni oleh orang-orang Gael yang beragama Katolik, dan merupakan wilayah yang paling melawan kekuasaan Inggris. Plantation ini juga dimaksudkan untuk memutus hubungan orang Gael di Ulster dengan orang Gael di Dataran Tinggi Skotlandia. Para pendatang dari Britania Raya sendiri kebanyakan adalah orang-orang Protestan berbahasa Inggris yang setia kepada raja. Program ini merupakan salah satu program plantation terbesar di Irlandia. Akibat program ini, terbentuk komunitas Protestan Ulster yang masih bertahan hingga kini dengan hubungan yang erat dengan Britania. Banyak pula penduduk asli Irlandia yang kehilangan lahan mereka dan peristiwa ini mengakibatkan konflik etnis dan sektarian, contohnya adalah pemberontakan Irlandia 1641.
rdf:langString La colonizzazione dell'Ulster (in inglese, spesso non tradotto, Plantation of Ulster; Plandáil Uladh in gaelico irlandese) fu una colonizzazione progettata che interessò la provincia settentrionale irlandese dell'Ulster a beneficio di parte della popolazione inglese e scozzese.
rdf:langString De Volksplantingen in Ulster (Engels:Plantation of Ulster, Iers:Plandáil Uladh) waren gericht op het onder blijvende Britse controle brengen van de Ierse provincie Ulster. Anders dan bij de eerdere kolonisatie in andere delen van het eiland was de kolonisatie van Ulster in die zin een succes dat de provincie die voor de 17e eeuw het meest Iers was uiteindelijk een Unionistische meerderheid kreeg en na de Ierse opstand ook grotendeels onderdeel van het Verenigd Koninkrijk bleef.
rdf:langString Plantacja Ulsteru (ang. Plantation of Ulster, irl. Plandáil Uladh) – część procesu wysiedlenia katolickiej irlandzkiej społeczności farmerskiej z terenów w rejonie prowincji Ulster i osiedlenie w to miejsce angielskich protestantów oraz szkockich prezbiterian. Plantacja Ulsteru miała swój początek w okolicach roku 1610. W czasie trwania całego procesu ponad 80% produktywnych gruntów poddano transformacji w etnicznie i religijnie odrębne wspólnoty. Proces podziału terenów polegał na wydzieleniu obszarów o powierzchni od tysiąca do dwóch tysięcy akrów oraz oferowanie ich jako teren na wynajem. Angielscy osiedleńcy otrzymywali lepsze oraz tańsze tereny. W umowie zaznaczano jednak wymóg osiedlenia się na danym terenie tylko pewnej liczbie rodzin angielskich. Podobne umowy były oferowane też Szkotom. Obszary te były dostępne również dla Irlandczyków ale przy znacznie większej opłacie za wynajem. Z czasem pojawiły się miejsca plantacji, gdzie zaczęło brakować osób do osiedlania. Spowodowało to, że z czasem wielu najemców zaczęło zatrudniać nielegalnie irlandzkich pracowników lub też po prostu opuszczać te tereny. Wracający do swych rodzinnych domów, przed swym wyjazdem często grabili to, z czego można było jeszcze osiągnąć jakiś zysk. W obu przypadkach Brytyjczycy obciążali irlandzkich lokatorów wygórowanym czynszem, szybko pozbawiając ich środków do życia oraz powodując, że stawali się oni rozbójnikami i łupieżcami żyjącymi w lasach. Obszarami, na których plantacja rozwinęła się prężnie i z sukcesem, były tereny w północnej jej części oraz wokół hrabstwa Antrim. W dłuższej perspektywie plantacja Ulsteru była postrzegana jako część sukcesu ówczesnej Anglii. Obszary te stały się bardziej dochodowe, notowano mniej buntów, tereny te stały się bardziej anglocentryczne.
rdf:langString Bosättningen i Ulster (engelska: Plantation of Ulster) var en tid av politiskt motiverad kolonisering under 1600-talet då engelska och skotska protestanter tilldelades egendomar i Ulster på Irland. Egendomarna hade beslagtagits från de katolska irländarna, efter Jarlarnas flykt då de sista viktiga irisktalande jarlarna gick i exil. Området som varit centrum för motståndet mot engelsmännen övergick till att istället bli en viktig stödjepunkt för det engelska styret. Denna process är orsaken till att sex av grevskapen i Ulster har en protestantisk och brittiskvänlig majoritet, och kom att tillhöra Nordirland då Irland delades.
xsd:nonNegativeInteger 46645

data from the linked data cloud