Planetesimal

http://dbpedia.org/resource/Planetesimal an entity of type: Planet

الكواكب المصغرة هي عبارة عن أجسام صلبة يُعتقد أنها تتواجد في الأقراص الكوكبية الدوارة وفي أقراص الحطام أو (أحزمة الحطام). الكواكب المصغرة هي جزء من نظرية عن تشكل الكواكب وضعها العالم ، وهي تفترض أن الكواكب تتشكل من حبيبات غبار كوني تلتصق ببعضها وتأخذ بتكوين أجسام أكبر فأكبر. وعندما يصل قطر الأجسام إلى كيلومترٍ واحد تقريباً (الكواكب المصغرة) ، يكون بإمكانها تحت تأثير الجاذبية بينها أن تتجاذب وتجتمع مكونة جرما كبيرا يمكن أن يصل حجمه إلى حجم القمر وهو ما يعرف ب كوكب أولي. وحبيبات الغبار الأولى تتصادم وتتجاذب بواسطة الحركة البراونية. العديد من الكواكب المصغرة تتدمر أثناء اصطدامات مع بعضها البعض، ولكن يحدث أن بعض الكواكب المصغرة تستطيع البقاء والتحول إلى كواكب أولية ثم إلى كواكب . rdf:langString
Planetesimály jsou malá kamenná nebo ledová tělesa o velikosti jednotek km, o nichž se předpokládá, že dala vznik sluneční soustavě. rdf:langString
Planetesimalak disko zirkumestelar eta dauden objektu eta materia solidoa da, ebentualki elkarrekiko grabitatez bildu eta sortzen dituztenak. rdf:langString
Un planetesimal o disco planetesimal es un objeto sólido con un diámetro mayor a 1 km aproximadamente en la nebulosa solar, cuya fuerza interna está dominada por su propia gravedad que se estima, existe en los discos protoplanetarios; en esa primitiva nebulosa de gases y polvo en forma de disco, las partículas sólidas más masivas actuarían como de las más pequeñas, dando lugar a objetos sólidos cada vez más grandes que, en el curso de millones de años, acabarían creando los planetas. rdf:langString
Planetesimals /plænɪˈtɛsɪməlz/ are solid objects thought to exist in protoplanetary disks and debris disks. Per the Chamberlin–Moulton planetesimal hypothesis, they are believed to form out of cosmic dust grains. Believed to have formed in the Solar System about 4.6 billion years ago, they aid study of its formation. rdf:langString
Un corps céleste constitué dans un disque protoplanétaire ou un disque de débris est appelé planétésimal. Il s'agit d'un concept introduit par l'une des principales théories actuellement acceptées en matière de formation des planètes, appelée hypothèse des planétésimaux de Viktor Safronov, qui repose sur la coalescence de grains de poussière en corps compacts d'au plus quelques dizaines de kilomètres de long susceptibles de s'attirer gravitationnellement pour constituer des protoplanètes de la taille d'une planète naine. rdf:langString
Un planetesimo è un oggetto roccioso primordiale alla base della formazione dei pianeti, asteroidi e del sistema solare. rdf:langString
微惑星(びわくせい、planetesimal)とは太陽系の形成初期に存在したと考えられている微小天体である。 rdf:langString
Planetozymal, planetezymal – małe ciało niebieskie zbudowane ze stałej materii, zalążek planety tworzący się we wczesnym etapie ewolucji układu planetarnego. rdf:langString
Els planetesimals són objectes sòlids que possiblement existeixen en els discs protoplanetaris i en els discs de roques. Una teoria de la formació del planeta, àmpliament acceptada, l'anomenada teoria planetesimal de Viktor Safronov, postula que els planetes es formen de grans de pols que col·lideixen i s'enganxen a cossos cada cop més grossos. Quan aquests cossos arriben a fer un quilòmetre de diàmetre, aproximadament, es poden atreure els uns amb els altres directament per la gravetat. Així és com es defineixen normalment els planetesimals. Els cossos més petits que els planetesimals només col·lideixen pel moviment brownià o el moviment turbulent de gas que portin a la fusió. Alternativament, els planetesimals es poden formar en els discs protoplanetaris en capes molt denses de grans de rdf:langString
Planetesimale sind die Vorläufer und Bausteine von Planeten. Sie entstehen in der protoplanetaren Scheibe eines späteren Planetensystems, z. B. im Sonnennebel, dem Vorläufer des Sonnensystems, aus Kondensationsprodukten und deren fortschreitender Verklebung (Koagulation) zu Objekten von wenigen Millimetern Größe. Durch Akkretion wachsen sie dann bis zu Durchmessern von einigen Kilometern. Die Bezeichnung Planetesimal wurde 1904 von dem US-amerikanischen Geologen Thomas Chrowder Chamberlin ins Englische eingeführt, indem er sie aus planet und infinitesimal (ins unendlich Kleine gehend) kreuzte. rdf:langString
Teori Planetisimal adalah salah satu teori yang menerangkan tentang proses pembuatan Tata Surya. Teori ini dicetuskan oleh seorang astronom bernama Forest Ray Moulton dan seorang geolog bernama Thomas C. Chamberlin dari Universitas Chicago, yang kemudian menamakan teori mereka ini dengan nama Teori Planetisimal. rdf:langString
미행성(planetesimal)은 태양계가 생겨날 때 존재했던 것으로 생각되는 작은 천체이다. 현재 유력하다고 생각되는 에 따르면, 미행성은 새로 태어난 항성 주위를 둘러싼 원시 행성계 원반 내에서 일어나는 강착 과정을 통해 만들어졌다고 한다. 원반에 포함된 얼음 조각이나 먼지가 서로 충돌하면서 처음에는 정전기력으로 합치다가 과정이 심화되면서 중력에 의해 큰 것이 작은 것들을 끌어당기면서 성장하여 미행성이 된다. 미행성 중 상당수는 최종적으로 격렬한 충돌로 인해 산산조각이 나지만, 원시행성계 원반 내에서 가장 커다란 것들은 대충돌들을 겪음에도 살아남아서 성장을 계속하여, 원시 행성 또는 행성이 되었다. 미행성의 범위가 정확히 어디부터 어디까지인가는 학자들에 따라 약간의 차이가 있다. 소행성이나 혜성처럼 태양계가 생겨난 이래로 계속 존재하는 천체들을 가리킨다고 보는 학자들도 있으며, 직경 10킬로미터 정도 크기 천체들로 한정하여 사용하는 경우도 있다. 거대충돌 가설에 의하면 태양계 생성 초기에 존재했던 테이아라는 가상의 미행성이 지구에 충돌하여 솟아오른 파편으로부터 달이 형성되었다고 한다. rdf:langString
In de kosmogonie zijn planetesimalen objecten waarvan men denkt dat ze voorkomen in stellaire nevels. Men vermoedt dat zij het begin zijn van de samenklitting (door botsing en zwaartekracht) van deeltjes die in de accretieschijf van de stellaire nevel ronddraaien. Een opeenstapeling van planetesimalen leidt tot de vorming van een protoplanetaire schijf waarin op hun beurt protoplaneten en uiteindelijk planeten worden gevormd. Protoplaneten worden volwaardige planeten doordat ze steeds meer materie aantrekken door hun zwaartekracht. Planeten verder van de zon trekken gas aan omdat de zwaartekracht van de zon niet toereikend is om die materie aan te trekken. Sommigen gebruiken de term planetesimaal om objecten als planetoïden en kometen in het algemeen aan te duiden; anderen zoals gebruiken rdf:langString
Планетезима́ль (от англ. planet — планета и англ. infinitesimal — бесконечно малая) — небесное тело на орбите вокруг протозвезды, образующееся в результате постепенного приращения более мелких тел, состоящих из частиц пыли протопланетного диска. Непрерывно притягивая к себе новый материал и накапливая массу, планетезимали формируют всё более крупное тело. Отдельные слагающие его фрагменты, взаимно притягиваясь, начинают уплотняться, особенно в ядре. Примером планетезимали является астероид (21) Лютеция, у которого под толстым километровым слоем пыли находится плотное ядро. Вероятно, каждый гравитационный катаклизм, не доводящий до значительного разрушения планетезимали, переукладывает её материал в зависимости от его плотности и сыпучести. rdf:langString
Planetesimal é um corpo rochoso ou de gelo de 0.1-100km que supostamente se formou no início do Sistema Solar. Supõem-se que os planetas cresceram da acumulação de planetesimais. Muitos planetesimais que sobraram da acreção foram ejetados por perturbações do planetas para a Cintura de Kuiper e para a Nuvem de Oort além de Netuno. rdf:langString
En planetesimal är en asteroidliknande himlakropp, en byggsten till planeter. De första planetesimalerna upptäcktes 1997. Deras storlek är upp till några kilometer i diameter. Solsystemet har sitt upphov i gas- och stoftmoln, molekylmoln, i Vintergatan. Kollisioner mellan dessa gas- och stoftmoln resulterar i kollaps och stjärnbildning. Runt en nybildad stjärna bildas en skiva av gas och stoft, en protoplanetär skiva, där planeter bildas. Det första steget i planetbildning är samlandet av stoftpartiklarna till kilometerstora planetesimaler. Processen är begränsad till att ta några miljoner år vilket är den protoplanetära skivans livslängd. Efter bildandet av planetesimaler tar gravitationen mellan planetesimalerna över och de kan samlas ihop till protoplaneter och slutligen planeter. Jorde rdf:langString
Планетезималь (від англ. planet — планета та infinitesimal — нескінченно мала) — небесне тіло на орбіті навколо зорі, що утворюється в результаті поступового осідання на ньому менших об'єктів та частинок протопланетного диску. Безперервно притягуючи до себе речовину, планетезималі стають дедалі більшими, аж поки під дією сили тяжіння окремі частини починають ущільнюватись, піднімаючи температуру в центрі тіла.Висока температура плавить окремі частинки утворюючи протопланету.[джерело?]Прикладом планетезималі є астероїд Лютеція, у котрого під кілометровим шаром пилу є цілісне ядро. rdf:langString
星子(Planetesimal)被認為是存在於原行星盤和岩屑盤內的固態物體。 一種被廣為接受的行星形成理論是維克托·薩夫羅諾夫(Viktor Safronov)的星子假說,說明行星的形成是由微小的塵埃顆粒經由不斷的碰撞和黏合,形成越來越大的個體。當這個個體的直徑達到大約1公里的大小,就可以直接經由相互間的重力吸引,更快地形成月球尺度的原行星,成為龐然大物。這就是星子如何經常被定義的。比星子小的物體依賴布朗運動或是氣體中的湍流運動,使彼此間能發生足以導致黏合的碰撞。還有,星子也可能在原行星盤的盤面中段塵埃顆粒密集成層的區域,因為經歷重力的不穩定而聚集。許多的星子會因為劇烈的撞擊而破碎,但是一些最大的星子可能經歷這個階段後仍能存在並繼續增長成為原行星,然後成為行星。 一般相信這個時期大約在38億年前,在經歷了後期重轟炸期的階段之後,大部分在太陽系內的星子不是完全被拋出太陽系外,就是進入距離異常遙遠的軌道,例如歐特雲,或是被來自類木行星(特別是木星和海王星)規則的重力輕輕的推送而與更大的物體碰撞。少數的星子可能被捕獲成為衛星,像是火衛一和火衛二,以及類木行星許多高傾角的衛星。 參考隕石和彗星。 rdf:langString
rdf:langString كوكب مصغر
rdf:langString Planetesimal
rdf:langString Planetesimála
rdf:langString Planetesimal
rdf:langString Planetesimal
rdf:langString Planetesimal
rdf:langString Planetisimal
rdf:langString Planetesimo
rdf:langString Planétésimal
rdf:langString 微惑星
rdf:langString 미행성
rdf:langString Planetesimal
rdf:langString Planetesimaal
rdf:langString Planetesimal
rdf:langString Planetozymal
rdf:langString Планетезималь
rdf:langString Planetesimal
rdf:langString 微行星
rdf:langString Планетезималь
xsd:integer 192500
xsd:integer 1119269401
rdf:langString الكواكب المصغرة هي عبارة عن أجسام صلبة يُعتقد أنها تتواجد في الأقراص الكوكبية الدوارة وفي أقراص الحطام أو (أحزمة الحطام). الكواكب المصغرة هي جزء من نظرية عن تشكل الكواكب وضعها العالم ، وهي تفترض أن الكواكب تتشكل من حبيبات غبار كوني تلتصق ببعضها وتأخذ بتكوين أجسام أكبر فأكبر. وعندما يصل قطر الأجسام إلى كيلومترٍ واحد تقريباً (الكواكب المصغرة) ، يكون بإمكانها تحت تأثير الجاذبية بينها أن تتجاذب وتجتمع مكونة جرما كبيرا يمكن أن يصل حجمه إلى حجم القمر وهو ما يعرف ب كوكب أولي. وحبيبات الغبار الأولى تتصادم وتتجاذب بواسطة الحركة البراونية. العديد من الكواكب المصغرة تتدمر أثناء اصطدامات مع بعضها البعض، ولكن يحدث أن بعض الكواكب المصغرة تستطيع البقاء والتحول إلى كواكب أولية ثم إلى كواكب .
rdf:langString Els planetesimals són objectes sòlids que possiblement existeixen en els discs protoplanetaris i en els discs de roques. Una teoria de la formació del planeta, àmpliament acceptada, l'anomenada teoria planetesimal de Viktor Safronov, postula que els planetes es formen de grans de pols que col·lideixen i s'enganxen a cossos cada cop més grossos. Quan aquests cossos arriben a fer un quilòmetre de diàmetre, aproximadament, es poden atreure els uns amb els altres directament per la gravetat. Així és com es defineixen normalment els planetesimals. Els cossos més petits que els planetesimals només col·lideixen pel moviment brownià o el moviment turbulent de gas que portin a la fusió. Alternativament, els planetesimals es poden formar en els discs protoplanetaris en capes molt denses de grans de pols que experimenten una inestabilitat gravitatòria col·lectiva. Molts planetesimals es partiran eventualment, tot i les violentes col·lisions, però uns quants planetesimals grossos poden sobreviure a aquests incidents i continuar creixent fins a formar protoplanetes i més endavant planetes. Generalment, hom creu que fa uns 3,8 mil milions d'anys, després del període conegut com a , molts planetesimals situats en el sistema solar han estat expulsats del sistema solar sencers, cap a òrbites excèntriques distants (com el núvol d'Oort), o bé han xocat amb objectes més grossos a causa de les influències gravitatòries regulars dels gegants gasosos (especialment Júpiter i Neptú). Uns pocs planetesimals haurien pogut ser capturats per planetes i esdevenir-ne satèl·lits, com ara Fobos i Deimos (les llunes de Mart), i moltes de les petites llunes amb òrbites molt inclinades (en relació al pla de l'eclíptica) dels gegants gasosos. Els planetesimals que han sobreviscut avui dia són d'interès per als científics perquè contenen informació sobre el naixement del nostre sistema solar. En la superfície estan subjectes a una intensa radiació solar que en pot alterar la química, però a l'interior contenen material pristí, no alterat des de la formació del planetesimal. Això fa de cada planetesimal una 'càpsula del temps' i la seva composició ens pot proporcionar dades sobre les condicions a la nebulosa solar de la qual es va formar el nostre sistema planetari. Pàgines relacionades: * Meteorits. * cometes.
rdf:langString Planetesimály jsou malá kamenná nebo ledová tělesa o velikosti jednotek km, o nichž se předpokládá, že dala vznik sluneční soustavě.
rdf:langString Planetesimale sind die Vorläufer und Bausteine von Planeten. Sie entstehen in der protoplanetaren Scheibe eines späteren Planetensystems, z. B. im Sonnennebel, dem Vorläufer des Sonnensystems, aus Kondensationsprodukten und deren fortschreitender Verklebung (Koagulation) zu Objekten von wenigen Millimetern Größe. Durch Akkretion wachsen sie dann bis zu Durchmessern von einigen Kilometern. Die Bezeichnung Planetesimal wurde 1904 von dem US-amerikanischen Geologen Thomas Chrowder Chamberlin ins Englische eingeführt, indem er sie aus planet und infinitesimal (ins unendlich Kleine gehend) kreuzte. Planetesimale enthalten zumeist ferretische Siliciumoxiddichromokarbonate und sind damit von größter Bedeutung für die Bildung insbesondere der erdähnlichen Planeten.
rdf:langString Planetesimalak disko zirkumestelar eta dauden objektu eta materia solidoa da, ebentualki elkarrekiko grabitatez bildu eta sortzen dituztenak.
rdf:langString Un planetesimal o disco planetesimal es un objeto sólido con un diámetro mayor a 1 km aproximadamente en la nebulosa solar, cuya fuerza interna está dominada por su propia gravedad que se estima, existe en los discos protoplanetarios; en esa primitiva nebulosa de gases y polvo en forma de disco, las partículas sólidas más masivas actuarían como de las más pequeñas, dando lugar a objetos sólidos cada vez más grandes que, en el curso de millones de años, acabarían creando los planetas.
rdf:langString Planetesimals /plænɪˈtɛsɪməlz/ are solid objects thought to exist in protoplanetary disks and debris disks. Per the Chamberlin–Moulton planetesimal hypothesis, they are believed to form out of cosmic dust grains. Believed to have formed in the Solar System about 4.6 billion years ago, they aid study of its formation.
rdf:langString Teori Planetisimal adalah salah satu teori yang menerangkan tentang proses pembuatan Tata Surya. Teori ini dicetuskan oleh seorang astronom bernama Forest Ray Moulton dan seorang geolog bernama Thomas C. Chamberlin dari Universitas Chicago, yang kemudian menamakan teori mereka ini dengan nama Teori Planetisimal. Teori ini menyatakan bahwa suatu ketika sebuah bintang melintasi ruang angkasa dengan cepat dan berada dekat sekali dengan matahari. Daya tarik bintang ini sangat besar sehingga menyebabkan daya pasang di bagian gas Matahari. Akibatnya, massa gas terlempar dari Matahari dan mulai mengorbit. Karena daya tarik Matahari, massa gas itu tertahan dan bergerak mengelilingi Matahari. Ketika massa gas menjadi dingin, bentuknya kemudian berubah menjadi cairan kemudian memadat. Akhirnya, massa gas itu menjadi planet yang ada sekarang, termasuk Bumi. Dan seluruh pendapat di kembangkan
rdf:langString Un corps céleste constitué dans un disque protoplanétaire ou un disque de débris est appelé planétésimal. Il s'agit d'un concept introduit par l'une des principales théories actuellement acceptées en matière de formation des planètes, appelée hypothèse des planétésimaux de Viktor Safronov, qui repose sur la coalescence de grains de poussière en corps compacts d'au plus quelques dizaines de kilomètres de long susceptibles de s'attirer gravitationnellement pour constituer des protoplanètes de la taille d'une planète naine.
rdf:langString Un planetesimo è un oggetto roccioso primordiale alla base della formazione dei pianeti, asteroidi e del sistema solare.
rdf:langString 微惑星(びわくせい、planetesimal)とは太陽系の形成初期に存在したと考えられている微小天体である。
rdf:langString In de kosmogonie zijn planetesimalen objecten waarvan men denkt dat ze voorkomen in stellaire nevels. Men vermoedt dat zij het begin zijn van de samenklitting (door botsing en zwaartekracht) van deeltjes die in de accretieschijf van de stellaire nevel ronddraaien. Een opeenstapeling van planetesimalen leidt tot de vorming van een protoplanetaire schijf waarin op hun beurt protoplaneten en uiteindelijk planeten worden gevormd. Protoplaneten worden volwaardige planeten doordat ze steeds meer materie aantrekken door hun zwaartekracht. Planeten verder van de zon trekken gas aan omdat de zwaartekracht van de zon niet toereikend is om die materie aan te trekken. Sommigen gebruiken de term planetesimaal om objecten als planetoïden en kometen in het algemeen aan te duiden; anderen zoals gebruiken de term voor alle objecten met een diameter van ongeveer 10 km.
rdf:langString 미행성(planetesimal)은 태양계가 생겨날 때 존재했던 것으로 생각되는 작은 천체이다. 현재 유력하다고 생각되는 에 따르면, 미행성은 새로 태어난 항성 주위를 둘러싼 원시 행성계 원반 내에서 일어나는 강착 과정을 통해 만들어졌다고 한다. 원반에 포함된 얼음 조각이나 먼지가 서로 충돌하면서 처음에는 정전기력으로 합치다가 과정이 심화되면서 중력에 의해 큰 것이 작은 것들을 끌어당기면서 성장하여 미행성이 된다. 미행성 중 상당수는 최종적으로 격렬한 충돌로 인해 산산조각이 나지만, 원시행성계 원반 내에서 가장 커다란 것들은 대충돌들을 겪음에도 살아남아서 성장을 계속하여, 원시 행성 또는 행성이 되었다. 미행성의 범위가 정확히 어디부터 어디까지인가는 학자들에 따라 약간의 차이가 있다. 소행성이나 혜성처럼 태양계가 생겨난 이래로 계속 존재하는 천체들을 가리킨다고 보는 학자들도 있으며, 직경 10킬로미터 정도 크기 천체들로 한정하여 사용하는 경우도 있다. 지금부터 약 38억 년 전 태양계 형성 초기의 이 그쳤다. 이 당시 대부분의 미행성들은 목성형 행성(목성이나 해왕성)의 중력 섭동으로 인하여 이들에게 충돌하여 흡수되거나, 오르트 구름의 물질들처럼 멀리 떨어진 곳을 크게 찌그러진 궤도를 그리면서 돌게 되거나, 또는 태양계를 완전히 이탈하게 되었다. 현재 태양계에 있는 오르트 구름 물질들, 소행성대, 카이퍼 대 물질들은 이들 미행성이 아직까지 남아 있는 것으로 보고 있다. 이들 중 일부는 행성의 중력에 붙잡혀 위성이 되기도 했다. 대표적인 예가 화성의 포보스와 데이모스, 해왕성의 트리톤, 불규칙한 궤도를 그리는 목성과 토성의 많은 위성들이다. 거대충돌 가설에 의하면 태양계 생성 초기에 존재했던 테이아라는 가상의 미행성이 지구에 충돌하여 솟아오른 파편으로부터 달이 형성되었다고 한다.
rdf:langString Planetozymal, planetezymal – małe ciało niebieskie zbudowane ze stałej materii, zalążek planety tworzący się we wczesnym etapie ewolucji układu planetarnego.
rdf:langString Planetesimal é um corpo rochoso ou de gelo de 0.1-100km que supostamente se formou no início do Sistema Solar. Supõem-se que os planetas cresceram da acumulação de planetesimais. Muitos planetesimais que sobraram da acreção foram ejetados por perturbações do planetas para a Cintura de Kuiper e para a Nuvem de Oort além de Netuno. Uma teoria amplamente aceita sobre a formação de planetas, as chamadas hipóteses planetesimais de Chamberlin–Moulton e a de Viktor Safronov, afirma que os planetas se formam de grãos de poeira cósmica que colidem e se grudam formando corpos maiores e maiores. Quando os corpos atingem tamanhos de aproximadamente um quilômetro, eles podem atrair-se por meio da gravidade mútua, auxiliando no crescimento de protoplanetas do tamanho de luas. Essa é a definição mais comum de planetesimais. Corpos que são menores do que planetesimais devem apresentar um movimento browniano ou movimentos de turbulência no gás para fazer com que as colisões o façam se aderir. Alternativamente, pode-se formar planetesimais em uma camada muito densa de grãos de poeira que passa por uma instabilidade gravitacional no plano médio de um disco protoplanetário. Muitos planetesimais eventualmente se quebram durante as colisões violentas, como pode ter acontecido com 4 Vesta e 90 Antiope.
rdf:langString En planetesimal är en asteroidliknande himlakropp, en byggsten till planeter. De första planetesimalerna upptäcktes 1997. Deras storlek är upp till några kilometer i diameter. Solsystemet har sitt upphov i gas- och stoftmoln, molekylmoln, i Vintergatan. Kollisioner mellan dessa gas- och stoftmoln resulterar i kollaps och stjärnbildning. Runt en nybildad stjärna bildas en skiva av gas och stoft, en protoplanetär skiva, där planeter bildas. Det första steget i planetbildning är samlandet av stoftpartiklarna till kilometerstora planetesimaler. Processen är begränsad till att ta några miljoner år vilket är den protoplanetära skivans livslängd. Efter bildandet av planetesimaler tar gravitationen mellan planetesimalerna över och de kan samlas ihop till protoplaneter och slutligen planeter. Jorden har träffats av många planetesimaler, men vår atmosfär har eroderat bort dessa kratrar. I solsystemet finns planetesimaler kvar från bildandet av planeter i form av kometer, asteroidbältet och Kuiperbältet.
rdf:langString Планетезима́ль (от англ. planet — планета и англ. infinitesimal — бесконечно малая) — небесное тело на орбите вокруг протозвезды, образующееся в результате постепенного приращения более мелких тел, состоящих из частиц пыли протопланетного диска. Непрерывно притягивая к себе новый материал и накапливая массу, планетезимали формируют всё более крупное тело. Отдельные слагающие его фрагменты, взаимно притягиваясь, начинают уплотняться, особенно в ядре. Примером планетезимали является астероид (21) Лютеция, у которого под толстым километровым слоем пыли находится плотное ядро. Вероятно, каждый гравитационный катаклизм, не доводящий до значительного разрушения планетезимали, переукладывает её материал в зависимости от его плотности и сыпучести. Если накапливание материала продолжается, уплотняющееся вещество стремительно увеличивает давление и температуру в ядре планетезимали. Если ядро достигает положительного теплового баланса, теряя меньше тепла, чем генерируя, наиболее легкоплавкий материал ядра достигает точки плавления, более тяжёлые и тугоплавкие материалы постепенно приплавляются или тонут в гравитационный центр тела, а дифференциация ядра от прилегающих нерасплавленных слоёв заметно ускоряется. С этого момента планетезималь становится протопланетой. Теория формирования планет, включающая так называемую «гипотезу планетезималей», была предложена на рубеже XIX—XX века американскими учёными Молтоном и Т. Чемберленом. В СССР данную гипотезу развивал астроном В. Сафронов, в настоящее время она поддерживается большинством астрономов мира.
rdf:langString Планетезималь (від англ. planet — планета та infinitesimal — нескінченно мала) — небесне тіло на орбіті навколо зорі, що утворюється в результаті поступового осідання на ньому менших об'єктів та частинок протопланетного диску. Безперервно притягуючи до себе речовину, планетезималі стають дедалі більшими, аж поки під дією сили тяжіння окремі частини починають ущільнюватись, піднімаючи температуру в центрі тіла.Висока температура плавить окремі частинки утворюючи протопланету.[джерело?]Прикладом планетезималі є астероїд Лютеція, у котрого під кілометровим шаром пилу є цілісне ядро. Першу кількісну теорію формування планет, що включає «гіпотезу планетезималей», запропонував радянський астроном Віктор Сафронов. Наприкінці 1980-х років розробив одну з перших програм для чисельного моделювання процесу укрупнення планетезималей.
rdf:langString 星子(Planetesimal)被認為是存在於原行星盤和岩屑盤內的固態物體。 一種被廣為接受的行星形成理論是維克托·薩夫羅諾夫(Viktor Safronov)的星子假說,說明行星的形成是由微小的塵埃顆粒經由不斷的碰撞和黏合,形成越來越大的個體。當這個個體的直徑達到大約1公里的大小,就可以直接經由相互間的重力吸引,更快地形成月球尺度的原行星,成為龐然大物。這就是星子如何經常被定義的。比星子小的物體依賴布朗運動或是氣體中的湍流運動,使彼此間能發生足以導致黏合的碰撞。還有,星子也可能在原行星盤的盤面中段塵埃顆粒密集成層的區域,因為經歷重力的不穩定而聚集。許多的星子會因為劇烈的撞擊而破碎,但是一些最大的星子可能經歷這個階段後仍能存在並繼續增長成為原行星,然後成為行星。 一般相信這個時期大約在38億年前,在經歷了後期重轟炸期的階段之後,大部分在太陽系內的星子不是完全被拋出太陽系外,就是進入距離異常遙遠的軌道,例如歐特雲,或是被來自類木行星(特別是木星和海王星)規則的重力輕輕的推送而與更大的物體碰撞。少數的星子可能被捕獲成為衛星,像是火衛一和火衛二,以及類木行星許多高傾角的衛星。 到今天仍然存在的星子對科學家是非常有價值的,因為它們蘊含了有關我們的太陽系誕生時的訊息。雖然它們的外表的化學組成可能已經被強烈的太陽輻射改變,但內部的成分基本上仍是星子形成時未被碰觸過的原始物質。這使每個星子都像“時間膠囊”,它們的結構能告訴我們太陽星雲以及我們的行星系統形成時的條件。 參考隕石和彗星。
xsd:nonNegativeInteger 9364

data from the linked data cloud