Planetary core

http://dbpedia.org/resource/Planetary_core an entity of type: Abstraction100002137

Jádro planety je její nejvnitřnější částí s nejvyšší hustotou, která vzniká při diferenciaci původní protoplanety. U terestrických planet se většinou skládá ze železa, které může obsahovat některé lehčí příměsi (např. síru), což je významné pro generování magnetického pole planet. Proces diferenciace jádra je také významný z hlediska produkce primárního tepla. rdf:langString
نواة الكوكب وهي الطبقة الأعمق في تركيب أي كوكب. يمكن أن تتكون النواة من طبقات صلبة وسائلة. بينما يعتقد أن نواة المريخ والزهرة صلبة بشكل كامل، لذلك يمكن تفسير النقص في توليد الحقل المغناطيسي. وحسب ماهو معروف في المجموعة الشمسية فإن نصف قطر النواة يمكن أن يتراوح من 20% من قطر الجرم مثل القمر إلى 75% من القطر مثل المريخ. كما تحوي العمالقة الغازية على نواة غنية بالحديد. وتعتبر نواة هذه الكواكب بأنها صغيرة نسبياً مقارنة بالكواكب الصخرية. لكن بسبب كبر هذه الكواكب فنواتها أكبر من كوكب الأرض. فكتلة نواة المشتري تساوي تقريباً 12 ضعف من كتلة الأرض ككل. rdf:langString
Inti keplanetan terdiri dari lapisan-lapisan paling dalam suatu planet. Inti mungkin terdiri dari lapisan padat dan cair, dan hal ini bergantung kepada diferensiasi yang terjadi pada masa awal pembentukan. Inti Mars dan Venus sepenuhnya padat karena tidak memiliki medan magnet yang dihasilkan dari dalam. Di Tata Surya, ukuran inti dapat bervariasi antara 20% (Bulan) hingga 85% jari-jari benda langit (Merkurius). Beberapa satelit alami, asteroid, dan planet minor juga memiliki inti yang terdiferensiasi yang tergantung kepada ukuran dan sejarahnya. rdf:langString
核(かく)は、天体の中心部分の構造。中心核(ちゅうしんかく)とも。惑星・衛星・恒星などの核はコア (core) とも言う(彗星・活動銀河の核は英語ではnucleusであるため、コアとは言わない)。 rdf:langString
행성의 핵은 행성 내부의 제일 안쪽 층에 형성되어 있다. 핵은 고체 혹은 액체 층으로 구성된 것으로 추정되며,여기서 화성과 금성의 핵은 내부에서 발생하는 자기장이 없는 것으로 볼 때 완전히 고체로 이루어져 있는 것으로 추정된다.태양계에서, 핵의 크기는 행성 반지름의 20% (달)에서 75% (수성) 까지의 범위를 갖는다. 또한, 가스 행성의 핵에는 철이 풍부하다. 비록 그 핵은 지구형 행성보다는 덜 비례하지만, 그 크기는 지구보다 크다. 목성의 핵은 지구 질량의 약 12배, (목성 총 질량의 3 %) 외계 행성인 HD 149026 b의 핵은 지구 질량의 약 70배 가량 되는 것으로 추정된다. 어떤 가스 행성은 핵 뒤쪽으로 대기를 날려버릴만큼 모 항성에 매우 가까이 공전하는 것으로 생각된다. 이런 가설상의 행성을 일컬어 소니언 행성이라고 한다. 위성, 소행성 그리고 다른 왜행성에도 그 크기나 겪은 역사에 걸맞은 핵이 있다. 목성의 위성 중 하나인 이오와 유로파에는 행성 반경의 1/3 크기의 핵이 있다. 소행성 중 하나인 4 베스타에도 핵이 있는 것으로 추정된다. rdf:langString
Jądro planety – wewnętrzna część planety o dużej gęstości. Znane nam planety zawierają jądro metaliczne składające się głównie z żelaza, ponieważ pierwiastek ten jest najpowszechniejszy w kosmosie spośród wszystkich pierwiastków ciężkich (zob. częstość występowania pierwiastków we Wszechświecie). Jądra mogą być w stanie stałym lub ciekłym. Przykładowo, jądro Ziemi jest częściowo płynne, natomiast jądro Marsa ze względu na brak wewnętrznego źródła pola magnetycznego uważa się za całkowicie stałe. W naszym Układzie Słonecznym jądra planet mają różną wielkość, od bardzo małych po 75% objętości planety (Merkury). rdf:langString
En planetkärna är de innersta lagren i en planet. Stenplaneternas kärnor är huvudsakligen uppbyggda av järn som både kan vara fast och/eller flytande. Jordens kärna är delvis flytande, medan Mars' tror man är helt fast, på grund av avsaknaden av ett inregenererat magnetfält för de senaste ~4 miljarder år sedan. I vårt solsystem kan kärnstorleken variera från nästan inget (månen) till nästan 75 % av en planets radie (Merkurius). rdf:langString
行星核心是行星最內部的幾個層次。 類地行星的核心組成傾向於以鐵為主要的成分,並且可能包含幾層固體和/或液體。地球的核心有部分是液態的,火星和金星的核心被認為完全是固體的,因為它們缺乏由內部引起的磁場。 在我們的太陽系,核心的尺度可以從月球的大約是直徑的20%到水星的約是直徑的75%。 類木行星也有富含鐵的核心,雖然這些核心在比例上的尺度遠小於類地行星,但這些熱木行星的核心實際上可能大於地球。木星的核心推測大約是地球質量的12倍(佔木星質量的3%),而系外行星 HD 149026 b的質量估計是地球的70倍。 一些軌道非常靠近主星的類木行星,也許在大氣層被剝離後,只留下了它們的核心。這些假設的行星分類被稱為" 冥府行星 "。 一些衛星、小天體和其他的小行星也許會因為大小和歷史而會有不同大小的核心。木星的衛星,埃歐和歐羅巴在許多方面與類地行星有如姐妹,它們非常確實的核心大約是直徑的三分之一。最大的小行星之一,灶神星也同樣被相信有一個分化過的獨特的核心。 rdf:langString
En geologia, el nucli (d'un planeta) és el conjunt de les seves capes més internes, que pot ser líquid o sòlid. depenent de factors com la grandària, edat o proximitat del planeta al seu estrella. El nucli de la Terra és en part líquid, mentre que el nucli de Mart es creu que és sòlid, atès que la major part del seu camp magnètic ha desaparegut. Només un nucli líquid pot generar un camp magnètic. rdf:langString
Ο πλανητικός πυρήνας αποτελείται από το ενδότατο στρώμα (ή στρώματα) ενός πλανήτη που μπορεί να αποτελείται από στερεά και υγρά στρώματα. Οι πυρήνες συγκεκριμένων πλανητών μπορεί να είναι εντελώς στερεοί ή εντελώς υγροί. Στο ηλιακό σύστημα το μέγεθος του πυρήνα μπορεί να κυμαίνεται από περίπου 20% (Σελήνη) έως 85% της ακτίνας ενός πλανήτη (Ερμής). rdf:langString
La planeda kerno estas la centra, proksimume sferforma parto de la eno de planedo. la Tera kerno estas maso da metalo: fero (80%) kaj nikelo, verŝajne solida (interna kerno), ĉirkaŭita de likva metalmaso (ekstera kerno). La ecojn de la kerno de aliaj planedoj estas malbone konataj. Eblas, ke iuj planedoj ne havas kernon, ĉu ĉar ili estas tute solidaj (ekzemple: Luno), ĉu ĉar ilia tuta internoj estas likvaj. (Gigantaj planedoj kiel Jupitero) rdf:langString
Nukleo planetarioa planeta bateko geruza sakonena da, geruza solido edo likidoz osatuta egon daitekeena. Planeta batzuetan nukleo osoa guztiz likidoa edo guztiz solidoa izan daiteke. Eguzki sisteman planetaren arabera nukleoaren erradioa alda daiteke. Ilargiaren kasuan %20 ingurukoa da eta Merkuriorenean %85. Lurraren kasuan, nukleoa burdinez eta nikelez osatuta dago. Neurketa sismikoen bidez nukleoa bi zatitan banatua dagoela ondorioztatu da: Esaterako, Jupiterren nukleoa Lurrarena baino 10-30 aldiz astunagoa da, eta exoplaneta lurraren masa baino 67 aldiz astunagoa da. rdf:langString
El núcleo de un planeta es el conjunto de sus capas más internas. Estas capas pueden estar en estado sólido o fundidas,​ dependiendo de factores como el tamaño, edad o proximidad del planeta a su estrella; algunos núcleos son enteramente sólidos o fluidos.​ En el sistema solar sus tamaños en relación con el radio del objeto varían entre un 20 % para el caso de la Luna y un 85 % para Mercurio. El núcleo de la Tierra es en parte líquido, mientras que el núcleo de Marte se piensa que es sólido, dado que la mayor parte de su campo magnético ha desaparecido. Solo un núcleo líquido puede generar un campo magnético. rdf:langString
Le noyau d'une planète est, quand il existe, la partie centrale sphérique au cœur de sa structure, composée d'une phase dense, a priori métallique. La Terre et Vénus possèdent chacune un noyau planétaire de taille importante, de l'ordre d'un dixième en volume de la planète. La structure en densité de ces planètes, inférée de leurs densités moyennes et de leurs moments d'inertie, ainsi que les renseignements apportés par les vitesses des diverses ondes sismiques, le champ géomagnétique, et les météorites, de fer d'une part et celles primitives (chondrites) d'autre part, sont les arguments majeurs pour affirmer que ces noyaux sont essentiellement composés de fer métal (~ 85 %), de nickel (~ 7 %) et d'éléments légers indéterminés (~ 5-10 %), probablement du silicium (~ 7 %) , de l'oxygène (~ rdf:langString
A planetary core consists of the innermost layers of a planet. Cores may be entirely solid or entirely liquid, or a mixture of solid and liquid layers as is the case in the Earth. In the Solar System, core sizes range from about 20% (the Moon) to 85% of a planet's radius (Mercury). Planetary cores are challenging to study because they are impossible to reach by drill and there are almost no samples that are definitively from the core. Thus, they are studied via indirect techniques such as seismology, mineral physics, and planetary dynamics. rdf:langString
In esogeologia, il nucleo planetario è la parte centrale di un pianeta, satellite o stella. Ciascun pianeta, o satellite del sistema solare, purché sia almeno parzialmente differenziato, ha composizione e densità diverse del materiale che formano il suo corpo. Più si va verso l'interno più esso diventa pesante e più denso, fino ad essere completamente metallico entro un determinato raggio, e questo varia da pianeta a pianeta, da satellite a satellite. Linee di forza di un campo magnetico planetario rdf:langString
Это статья про ядра планет. Про земное ядро см. Внутреннее ядро, Внешнее ядро, Ядро Земли. Ядро — самые внутренние слои планеты. Ядро может состоять из нескольких твёрдых и жидких слоёв, а также быть полностью твёрдым или полностью жидким. У планет Солнечной системы радиус ядра колеблется примерно от 20 % у Луны до 85 % у Меркурия от радиуса планеты. Ядро может иметься и у естественного спутника планеты в случае, если его объём гравитационно дифференцирован. rdf:langString
rdf:langString نواة كوكب
rdf:langString Nucli planetari
rdf:langString Planetární jádro
rdf:langString Πλανητικός πυρήνας
rdf:langString Planeda kerno
rdf:langString Núcleo (geología)
rdf:langString Nukleo (geologia)
rdf:langString Inti keplanetan
rdf:langString Nucleo (esogeologia)
rdf:langString Noyau planétaire
rdf:langString 핵 (행성)
rdf:langString 核 (天体)
rdf:langString Planetary core
rdf:langString Jądro planety
rdf:langString Ядро планеты
rdf:langString 行星核心
rdf:langString Planetkärna
xsd:integer 864017
xsd:integer 1097414732
rdf:langString En geologia, el nucli (d'un planeta) és el conjunt de les seves capes més internes, que pot ser líquid o sòlid. depenent de factors com la grandària, edat o proximitat del planeta al seu estrella. El nucli de la Terra és en part líquid, mentre que el nucli de Mart es creu que és sòlid, atès que la major part del seu camp magnètic ha desaparegut. Només un nucli líquid pot generar un camp magnètic. Els gegants gasosos també tenen nucli, tot i que la seva composició encara és motiu de debat i podria ser des de la tradicional mescla de roca i ferro fins a gel o hidrogen metàl·lic fluid. El nuclis dels gegants gasosos són proporcionalment més petits que els dels planetes terrestres, encara que són considerablement més grans que el de la Terra i l'exoplaneta té un nucli 67 cops més gran que la massa de la Terra.
rdf:langString Jádro planety je její nejvnitřnější částí s nejvyšší hustotou, která vzniká při diferenciaci původní protoplanety. U terestrických planet se většinou skládá ze železa, které může obsahovat některé lehčí příměsi (např. síru), což je významné pro generování magnetického pole planet. Proces diferenciace jádra je také významný z hlediska produkce primárního tepla.
rdf:langString Ο πλανητικός πυρήνας αποτελείται από το ενδότατο στρώμα (ή στρώματα) ενός πλανήτη που μπορεί να αποτελείται από στερεά και υγρά στρώματα. Οι πυρήνες συγκεκριμένων πλανητών μπορεί να είναι εντελώς στερεοί ή εντελώς υγροί. Στο ηλιακό σύστημα το μέγεθος του πυρήνα μπορεί να κυμαίνεται από περίπου 20% (Σελήνη) έως 85% της ακτίνας ενός πλανήτη (Ερμής). Οι αέριοι γίγαντες έχουν επίσης πυρήνες, αν και η σύνθεση αυτών είναι ακόμα θέμα συζήτησης. Η πιθανή σύσταση ποικίλλει ανάμεσα από το πέτρωμα/σίδηρο, τον πάγο ή σε ρευστό μεταλλικό υδρογόνο. Οι πυρήνες των αέριων γιγάντων είναι αναλογικά πολύ μικρότεροι από εκείνους των γήινων πλανητών, αν και παρ 'όλα αυτά οι δικοί τους μπορεί να είναι ιδιαίτερα μεγαλύτεροι από της Γης· ο Δίας έχει έναν 10-30 φορές βαρύτερο από τη Γη και ο εξωπλανήτης έχει πυρήνα 67 φορές τη μάζα της Γης.
rdf:langString نواة الكوكب وهي الطبقة الأعمق في تركيب أي كوكب. يمكن أن تتكون النواة من طبقات صلبة وسائلة. بينما يعتقد أن نواة المريخ والزهرة صلبة بشكل كامل، لذلك يمكن تفسير النقص في توليد الحقل المغناطيسي. وحسب ماهو معروف في المجموعة الشمسية فإن نصف قطر النواة يمكن أن يتراوح من 20% من قطر الجرم مثل القمر إلى 75% من القطر مثل المريخ. كما تحوي العمالقة الغازية على نواة غنية بالحديد. وتعتبر نواة هذه الكواكب بأنها صغيرة نسبياً مقارنة بالكواكب الصخرية. لكن بسبب كبر هذه الكواكب فنواتها أكبر من كوكب الأرض. فكتلة نواة المشتري تساوي تقريباً 12 ضعف من كتلة الأرض ككل.
rdf:langString La planeda kerno estas la centra, proksimume sferforma parto de la eno de planedo. la Tera kerno estas maso da metalo: fero (80%) kaj nikelo, verŝajne solida (interna kerno), ĉirkaŭita de likva metalmaso (ekstera kerno). La ecojn de la kerno de aliaj planedoj estas malbone konataj. Eblas, ke iuj planedoj ne havas kernon, ĉu ĉar ili estas tute solidaj (ekzemple: Luno), ĉu ĉar ilia tuta internoj estas likvaj. (Gigantaj planedoj kiel Jupitero) La ĉefa rimedo por ricevi informojn pri planeda kerno estas la sismografo: studo de la , kiuj ebligas determini profundajn strukturojn ene de la planedo. Ankaŭ la studo de magneta kampo provizas indikojn. (La tera magnetokampo estus ŝuldata al movoj de likva metalo en la ekstera kerno).
rdf:langString El núcleo de un planeta es el conjunto de sus capas más internas. Estas capas pueden estar en estado sólido o fundidas,​ dependiendo de factores como el tamaño, edad o proximidad del planeta a su estrella; algunos núcleos son enteramente sólidos o fluidos.​ En el sistema solar sus tamaños en relación con el radio del objeto varían entre un 20 % para el caso de la Luna y un 85 % para Mercurio. El núcleo de la Tierra es en parte líquido, mientras que el núcleo de Marte se piensa que es sólido, dado que la mayor parte de su campo magnético ha desaparecido. Solo un núcleo líquido puede generar un campo magnético. Los gigantes gaseosos también tienen núcleos, aunque la composición de estos es todavía asunto de debate; su posible composición varía de la tradicional mezcla de roca y hierro a hielo o hidrógeno metálico fluido.​​​ Son proporcionalmente mucho más pequeños que los de los planetas terrestres, aunque pueden llegar a ser considerablemente mayores que la misma Tierra. El de Júpiter es de 10 a 30 veces más pesado que la Tierra ​ mientras que el exoplaneta HD 149026 b tiene un núcleo 67 veces más masivo.​ Una teoría piensa, por otra parte, que el asteroide (16) Psyche, compuesto exclusivamente de hierro y níquel, es el núcleo de un planeta cuyas capas exteriores fueron destruidas por colisiones masivas en el cinturón de asteroides situado entre Marte y Júpiter.​
rdf:langString Nukleo planetarioa planeta bateko geruza sakonena da, geruza solido edo likidoz osatuta egon daitekeena. Planeta batzuetan nukleo osoa guztiz likidoa edo guztiz solidoa izan daiteke. Eguzki sisteman planetaren arabera nukleoaren erradioa alda daiteke. Ilargiaren kasuan %20 ingurukoa da eta Merkuriorenean %85. Lurraren kasuan, nukleoa burdinez eta nikelez osatuta dago. Neurketa sismikoen bidez nukleoa bi zatitan banatua dagoela ondorioztatu da: * Kanpo-nukleoa: Lurrazaletik 2885 kilometrora hasi eta barne nukleoa hasten den puntua arte luzatzen da, guztira 2270 kilometroko erradioa izanda. Sakonera honetan tenperatura eta presioa oso handiak dira eta tenperatura altuak eragin handiagoa izanik geruza likidoa da. * Barne-nukleoa: Geruza sakonena da eta lurrazaletik 5185 kilometrora hasten da, Gutenberg etenunean. Guztira 1186 kilometroko erradioa du. Haren osagaiak gehienbat burdina eta nikel apur bat direla uste da. Zientzialari batzuen ustez, burdinezko kristal bakar eta erraldoi batez osatua dago, hau da, solidoa da. Tenpertatura hain altuan arraroa da materiala egoera solidoan egotea, baina presioa hain handia denez, barne nukleoa solidoa da. Lurraren dentsitatea 5.515 dela kalkulatu da, eguzki-sistemako handiena. Jakinik lurrazaleko materialen batez besteko dentsitatea 3.000 kg/m³ dela, pentsa daiteke nukleoaren dentsitatea oso handia dela. Sismologiaren bidez uste hori baieztatu da. Lurraren sorreran, orain dela gutxi gorabehera 4500 milioi urte, grabitateak substantzia dentsoenak erdialdera eraman zituen, arinenak lurrazalean utziaz. Horregatik, nukleoaren osagai nagusiak burdina (%80) eta nikela dira. Gasezko erraldoiek ere nukleoa dute, nahiz eta horien konposizioa gai eztabaidagarria den. Hainbat teoria daude haien konposizioaren inguruan: harri/burdina, izotza edota . Gasezko erraldoien nukleoak proportzionalki txikiagoak dira planeta lurtarrekin konparatuta. Hala ere, handiagoak izaten jarraitzen dute. Esaterako, Jupiterren nukleoa Lurrarena baino 10-30 aldiz astunagoa da, eta exoplaneta lurraren masa baino 67 aldiz astunagoa da.
rdf:langString A planetary core consists of the innermost layers of a planet. Cores may be entirely solid or entirely liquid, or a mixture of solid and liquid layers as is the case in the Earth. In the Solar System, core sizes range from about 20% (the Moon) to 85% of a planet's radius (Mercury). Gas giants also have cores, though the composition of these are still a matter of debate and range in possible composition from traditional stony/iron, to ice or to fluid metallic hydrogen. Gas giant cores are proportionally much smaller than those of terrestrial planets, though they can be considerably larger than the Earth's nevertheless; Jupiter's is 10–30 times heavier than Earth, and exoplanet HD149026 b may have a core 100 times the mass of the Earth. Planetary cores are challenging to study because they are impossible to reach by drill and there are almost no samples that are definitively from the core. Thus, they are studied via indirect techniques such as seismology, mineral physics, and planetary dynamics.
rdf:langString Inti keplanetan terdiri dari lapisan-lapisan paling dalam suatu planet. Inti mungkin terdiri dari lapisan padat dan cair, dan hal ini bergantung kepada diferensiasi yang terjadi pada masa awal pembentukan. Inti Mars dan Venus sepenuhnya padat karena tidak memiliki medan magnet yang dihasilkan dari dalam. Di Tata Surya, ukuran inti dapat bervariasi antara 20% (Bulan) hingga 85% jari-jari benda langit (Merkurius). Beberapa satelit alami, asteroid, dan planet minor juga memiliki inti yang terdiferensiasi yang tergantung kepada ukuran dan sejarahnya.
rdf:langString Le noyau d'une planète est, quand il existe, la partie centrale sphérique au cœur de sa structure, composée d'une phase dense, a priori métallique. La Terre et Vénus possèdent chacune un noyau planétaire de taille importante, de l'ordre d'un dixième en volume de la planète. La structure en densité de ces planètes, inférée de leurs densités moyennes et de leurs moments d'inertie, ainsi que les renseignements apportés par les vitesses des diverses ondes sismiques, le champ géomagnétique, et les météorites, de fer d'une part et celles primitives (chondrites) d'autre part, sont les arguments majeurs pour affirmer que ces noyaux sont essentiellement composés de fer métal (~ 85 %), de nickel (~ 7 %) et d'éléments légers indéterminés (~ 5-10 %), probablement du silicium (~ 7 %) , de l'oxygène (~ 4 %) ou du soufre (~ 2 %). Dans le cas de la Terre, les plus ou moins bonnes propagations des ondes sismiques P et S, la variation de la durée du jour sidéral et le diagramme d'état du fer laissent supposer la présence de deux couches : la graine ou noyau interne, cristallisé et donc solide au centre de notre planète, entouré du noyau externe, liquide, dont la convection serait responsable du champ géomagnétique interne par effet dynamo. Article détaillé : Structure interne de la Terre.
rdf:langString 核(かく)は、天体の中心部分の構造。中心核(ちゅうしんかく)とも。惑星・衛星・恒星などの核はコア (core) とも言う(彗星・活動銀河の核は英語ではnucleusであるため、コアとは言わない)。
rdf:langString In esogeologia, il nucleo planetario è la parte centrale di un pianeta, satellite o stella. Ciascun pianeta, o satellite del sistema solare, purché sia almeno parzialmente differenziato, ha composizione e densità diverse del materiale che formano il suo corpo. Più si va verso l'interno più esso diventa pesante e più denso, fino ad essere completamente metallico entro un determinato raggio, e questo varia da pianeta a pianeta, da satellite a satellite. In alcuni modelli di formazione planetaria l'interno è suddiviso in zone di densità differenti, grazie all'accrescimento di materia e materiali di differenti composizioni. In altri modelli il pianeta si è accresciuto di materiali abbastanza uniformi, e la differenziazione interna ha avuto inizio successivamente, come conseguenza dell'evoluzione termica del corpo planetario. Per arrivare a questa differenziazione è stato necessario, oltre alla forza gravitazionale anche di una sorgente di calore necessaria a fondere le rocce, e due sono le più importanti fonti: quella gravitazionale (compreso il calore di accrescimento) e quella del decadimento radioattivo che può essere operante per miliardi di anni. Ogni pianeta è stato soggetto a questo riscaldamento, e si pensa che specialmente quelli di tipo terrestre siano passati per questa fase di differenziazione. Linee di forza di un campo magnetico planetario La prima distinzione interna è il nucleo; l'elemento più pesante presente in un pianeta è il ferro; quando la temperatura dovuta al decadimento radioattivo raggiunge il valore di fusione del ferro, parte di questo migra verso gli strati interni, e siccome si lega facilmente con ossigeno e zolfo all'inizio il nucleo di un pianeta potrebbe essere di solfuro di ferro. La separazione di un nucleo genera di per sé stessa calore, il che contribuisce ulteriormente alla caduta interna di materiali più pesanti. dal momento che questo è un evento interno tutto il calore viene coinvolto e questa è una forma molto efficace di . L'accesso alle profondità dei pianeti ci è interdetto ma ci si può fare un'idea abbastanza veritiera di ciò che accade studiando l'andamento delle onde sismiche che interessano l'intero corpo e dare così un significato alle diverse strutture e ai materiali interessati. Il nucleo dei pianeti generalmente si mantiene allo stato liquido negli strati più esterni. I movimenti del nucleo liquido dovuti alla rotazione del pianeta attorno al nucleo ferroso per effetto dinamo generano un campo magnetico che fa risentire la propria presenza sia sulla superficie che nello spazio, creando un involucro magnetico attorno al pianeta stesso, chiamato magnetosfera. Da notare che l'effetto dinamo, con conseguente produzione di un campo magnetico, non viene prodotto solamente in un nucleo ferroso, ma anche nella parte superiore al nucleo stesso in presenza di idrogeno liquido che ruota attorno all'asse del pianeta, anche se l'intensità delle linee di forza è minore, ed il valore della stessa intensità sarà tanto più piccolo quanto minore sarà la velocità di rotazione; praticamente è quello che avviene nei pianeti giganti gassosi.
rdf:langString 행성의 핵은 행성 내부의 제일 안쪽 층에 형성되어 있다. 핵은 고체 혹은 액체 층으로 구성된 것으로 추정되며,여기서 화성과 금성의 핵은 내부에서 발생하는 자기장이 없는 것으로 볼 때 완전히 고체로 이루어져 있는 것으로 추정된다.태양계에서, 핵의 크기는 행성 반지름의 20% (달)에서 75% (수성) 까지의 범위를 갖는다. 또한, 가스 행성의 핵에는 철이 풍부하다. 비록 그 핵은 지구형 행성보다는 덜 비례하지만, 그 크기는 지구보다 크다. 목성의 핵은 지구 질량의 약 12배, (목성 총 질량의 3 %) 외계 행성인 HD 149026 b의 핵은 지구 질량의 약 70배 가량 되는 것으로 추정된다. 어떤 가스 행성은 핵 뒤쪽으로 대기를 날려버릴만큼 모 항성에 매우 가까이 공전하는 것으로 생각된다. 이런 가설상의 행성을 일컬어 소니언 행성이라고 한다. 위성, 소행성 그리고 다른 왜행성에도 그 크기나 겪은 역사에 걸맞은 핵이 있다. 목성의 위성 중 하나인 이오와 유로파에는 행성 반경의 1/3 크기의 핵이 있다. 소행성 중 하나인 4 베스타에도 핵이 있는 것으로 추정된다.
rdf:langString Jądro planety – wewnętrzna część planety o dużej gęstości. Znane nam planety zawierają jądro metaliczne składające się głównie z żelaza, ponieważ pierwiastek ten jest najpowszechniejszy w kosmosie spośród wszystkich pierwiastków ciężkich (zob. częstość występowania pierwiastków we Wszechświecie). Jądra mogą być w stanie stałym lub ciekłym. Przykładowo, jądro Ziemi jest częściowo płynne, natomiast jądro Marsa ze względu na brak wewnętrznego źródła pola magnetycznego uważa się za całkowicie stałe. W naszym Układzie Słonecznym jądra planet mają różną wielkość, od bardzo małych po 75% objętości planety (Merkury).
rdf:langString Это статья про ядра планет. Про земное ядро см. Внутреннее ядро, Внешнее ядро, Ядро Земли. Ядро — самые внутренние слои планеты. Ядро может состоять из нескольких твёрдых и жидких слоёв, а также быть полностью твёрдым или полностью жидким. У планет Солнечной системы радиус ядра колеблется примерно от 20 % у Луны до 85 % у Меркурия от радиуса планеты. Ядро может иметься и у естественного спутника планеты в случае, если его объём гравитационно дифференцирован. Газовые планеты, такие как например Юпитер и Сатурн, также имеют ядра, однако их состав до сих пор является предметом дискуссий. Различные теории предполагают наличие как традиционных каменистых или железных ядер, так и ледяных, а также ядер из металлического водорода. Известно, что относительный (по сравнению с размером планеты) размер ядра у газовых гигантов значительно меньше, чем, например, у Земли. Но абсолютные размер и масса ядра таких планет могут быть очень большими: масса ядра Юпитера оценивается в 12 M⊕, а масса ядра экзопланеты HD 149026 b — в 67 M⊕.
rdf:langString En planetkärna är de innersta lagren i en planet. Stenplaneternas kärnor är huvudsakligen uppbyggda av järn som både kan vara fast och/eller flytande. Jordens kärna är delvis flytande, medan Mars' tror man är helt fast, på grund av avsaknaden av ett inregenererat magnetfält för de senaste ~4 miljarder år sedan. I vårt solsystem kan kärnstorleken variera från nästan inget (månen) till nästan 75 % av en planets radie (Merkurius).
rdf:langString 行星核心是行星最內部的幾個層次。 類地行星的核心組成傾向於以鐵為主要的成分,並且可能包含幾層固體和/或液體。地球的核心有部分是液態的,火星和金星的核心被認為完全是固體的,因為它們缺乏由內部引起的磁場。 在我們的太陽系,核心的尺度可以從月球的大約是直徑的20%到水星的約是直徑的75%。 類木行星也有富含鐵的核心,雖然這些核心在比例上的尺度遠小於類地行星,但這些熱木行星的核心實際上可能大於地球。木星的核心推測大約是地球質量的12倍(佔木星質量的3%),而系外行星 HD 149026 b的質量估計是地球的70倍。 一些軌道非常靠近主星的類木行星,也許在大氣層被剝離後,只留下了它們的核心。這些假設的行星分類被稱為" 冥府行星 "。 一些衛星、小天體和其他的小行星也許會因為大小和歷史而會有不同大小的核心。木星的衛星,埃歐和歐羅巴在許多方面與類地行星有如姐妹,它們非常確實的核心大約是直徑的三分之一。最大的小行星之一,灶神星也同樣被相信有一個分化過的獨特的核心。
xsd:nonNegativeInteger 35760

data from the linked data cloud