Pietism

http://dbpedia.org/resource/Pietism an entity of type: Thing

El pietisme fou un corrent religiós de caràcter reformista que sorgí durant el segle xviii en el si del luteranisme, i que va tenir importància en certs circuits culturals de l'Alemanya del moment i va influir en molts pensadors. El pietisme defensava un retorn als orígens del protestantisme i buscava la defensa dels espais privats en la relació amb els rituals, la Bíblia, i Déu. Veia la necessitat de demostrar en qualsevol situació la fonamental pietat cristiana i la tolerància i respecte vers la pluralitat i diversitat en la lectura del missatge de Déu. rdf:langString
Pietismus (název vznikl kombinací latinského pietas: „bohabojnost“, „zbožnost“ a latinizované řecké koncovky -ismós, která označuje zesílené vnitřní stanovisko, postoj nebo ideologii) je po protestantské reformaci nejvýznamnějším reformním hnutím v rámci protestantských církví, které vzniklo ve 2. polovině 17. století a stále výrazně ovlivňuje praxi některých protestantských církví. rdf:langString
Ο Πιετισμός ή Ευσεβισμός ήταν κίνημα μέσα στο Λουθηρανισμό, το οποίo δραστηριοποιήθηκε από τα τέλη του 17ου αιώνα μέχρι τα μέσα του 18ου αιώνα και αργότερα. Άσκησε μεγάλη επιρροή σε όλο τον Προτεσταντισμό και τον Αναβαπτισμό, εμπνέοντας τον Αγγλικανό ιερέα Τζον Γουέσλεϊ να ξεκινήσει το Μεθοδιστικό κίνημα, και τον για να ξεκινήσει το . Το κίνημα του Πιετισμού συνδύαζε τον Λουθηρανισμό της εποχής του με την Μεταρρύθμιση, και ειδικά με τους Πουριτανούς, δίνοντας έμφαση στην ατομική ευσέβεια, και στη δυναμική Χριστιανική ζωή.. Κύριο χαρακτηριστικό του είναι η επιμονή στο διαποτισμό της πρακτικής ζωής με θρησκευτικό πνεύμα και συναίσθημα. Ο Εμμάνουελ Καντ και ο Νοβάλις, και γενικά μεγάλος αριθμός από τα σημαντικότερα πνεύματα στη Γερμανία, ήταν ευσεβιστές. rdf:langString
Pietismo estis religia movado ene de luteranismo. Ĝi daŭris ekde la fino de la 17-a jarcento ĝis la mezo de la 18-a jarcento. La pietista movado montriĝis tre influa sur protestantismo kaj anabaptismo. Ĝi inspiris la anglikanistan pastron John Wesley, kiu sekve fondis metodismon, sed ankaŭ influis aliajn kredantojn kiel Alexander Mack. La pietista movado kombinis la luteran emfazon de biblia doktrino al la kalvinista - ĉefe puritana - emfazo de individua pieco kaj vigle kristana vivmaniero. La rekta iniciatinto de la movado estis Philipp Jacob Spener, germana luteranisto. rdf:langString
敬虔主義(けいけんしゅぎ、独: Pietismus, 英: Pietism)は、特定の教理を遵守することではなく、個人の敬虔な内面的心情に信仰の本質を見る信仰的立場を言う。この傾向はキリスト教史の中に幾度も見受けられるが、それが明確な運動として現れたのは、「敬虔主義の父」とも呼ばれるドイツのフィリップ・シュペーナーにおいてである。日本語においても、ドイツ語のピエティスムスや英語のパイエティズムという語がそのまま用いられることもある。 rdf:langString
경건주의(敬虔主義, 독일어: Pietismus 피에티스무스[*], 영어: Pietism 파이어티즘[*])는 16세기말에서 17세기에 형성되었던 개신교 정통주의 신학의 극복을 위해 17세기 유럽 서방교회 개신교회의 독일 교회에서 형성되기 시작되어 유럽 전역에 기독교인다운 경건 생활과 실천 중심의 종교 운동이다. 서방교회의 정통성을 강조하는 개신교 내부의 를 극복하기 위해 신학적 개념보다 기독교인의 생활과 실천을 강조하는 사상이자 종교 운동이다. 독일에서 시작되어 유럽 전역과 미대륙까지 퍼진 기독교 활동이었다. 두 번째 종교개혁이라고 평하기도 하며, 더 나아가 유럽 계몽주의 운동의 배경으로 상호 직간접적 영향을 끼쳤고, 유럽 철학사상과 정치적 사상에도 그 영향을 남겼다. rdf:langString
Piëtisme was een vroomheidsbeweging in de Lutherse Kerk, die van de late 17e eeuw tot midden 18e eeuw haar grootste bloei kende. rdf:langString
Pietyzm (niem. Pietismus) – nurt religijny w luteranizmie z XVII i XVIII wieku kładący nacisk na intensywną modlitwę, studiowanie Biblii, udział w pobożnych zgromadzeniach religijnych, rygorystyczną moralność oraz działalność charytatywną. Szczególnie rozwinął się w Wirtembergii i Prusach w XVII wieku. rdf:langString
虔敬主义(英語:Pietism)是17世纪晚期到18世纪中期,是路德宗的一次变革所产生的思想,受加尔文主义影响。虔敬主义主张教徒应该过虔敬的生活,也影響了包括新教的其他宗派,如圣公会。 rdf:langString
Пієтизм — спочатку рух усередині лютеранства, що характеризується наданням особливої ​​значимості особовому благочестю, релігійним переживанням віруючих, відчуттю живого спілкування з Богом, а також відчуттю постійного перебування під суворим і пильним «Божим оком». Пієтизм під час свого виникнення (XVII століття) протиставлявся , акцент у якій робився на догматику, яка далеко не завжди була зрозуміла парафіянам. Оскільки пієтисти не надавали великого значення догматиці, то мав місце взаємний вплив на аналогічні рухи всередині інших протестантських конфесій, внаслідок чого термін «пієтизм» вживається і стосовно не пов'язаних з лютеранином деномінацій і релігійних груп. rdf:langString
التقوية (بالإنجليزية: Pietism)‏ حركة لوثرية امتدت من أواخر القرن السابع عشر إلى منتصف القرن الثامن عشر و ما بعده. كانت نافذة للغاية في البروتستانتية و تجديدية العماد عموماً ، ملهمةَ ليس فقط القس الأنجليكاني جون ويسلي لبدء حركة المنهاجية، بل أيضا لبدء الحركة . جمعت الحركة التقوية بين اللوثرية ذلك الوقت مع المـُصلحة، وخصوصاً ، ركزت على تقوى الفرد، و حياة مسيحية قوية. يُعرف مصطلح التقوى بأنه «تشديد على الممارسات والتجارب التعبّدية»، أو «إظهار الورع الديني»، أو «إحساس بالتزمت الديني، يحمل طبيعة مفرطة أو مصطنعة»، ولا يرتبط حصرًا باللوثرية أو المسيحية. rdf:langString
Der Pietismus (von lateinisch pietas; „Gottesfurcht“, „Frömmigkeit“), seit dem 17. Jahrhundert in Erscheinung tretend, ist eine Frömmigkeitsbewegung und zugleich nach der Reformation die wichtigste Reformbewegung im kontinentaleuropäischen Protestantismus. Im theologisch-wissenschaftlichen Kontext ist mit Pietismus heute in der Regel der klassische Pietismus des 17. und 18. Jahrhunderts gemeint, im kirchlichen/christlichen Alltag werden zum Teil spätere und gegenwärtige Strömungen mit ähnlichem Inhalt und ähnlicher Zielsetzung auch noch dem Pietismus zugerechnet. rdf:langString
El pietismo fue un movimiento de avivamiento espiritual entre los luteranos promovido por Philipp Jakob Spener durante el siglo XVII y que se desarrolló notablemente en el siglo XVIII con personajes como August Hermann Francke y Nikolaus Ludwig, conde de Zinzendorf. Demostró ser muy influyente, y desempeñó un gran papel en la formación de filósofos y escritores, pues influyó notablemente a autores como Immanuel Kant, Johann Georg Hamann, Gotthold Ephraim Lessing y Friedrich Hölderlin. rdf:langString
Pietismoa XVII. mendearen amaieran luteranismoaren barnean sortu zen mugimendua da. Protestantismoaren ortodoxia hotzaren aurrean joera eta sentimendu pertsonalak, aszetismoa eta bihotzezko konbertsioa hobesten zituen. rdf:langString
Le piétisme est un important mouvement religieux protestant fondé par Philipp Jacob Spener (1635-1705), un pasteur luthérien alsacien fixé à Francfort-sur-le-Main. En 1670, il forme des collegia pietatis (collèges de piété) qui répondent à la demande d'une plus grande piété. Dans son ouvrage Pia desideria de 1675, Spener insiste sur la nécessité d'une piété personnelle et sur le sentiment religieux individuel qu'il juge préférables à la connaissance de la stricte orthodoxie doctrinale. Des disciples de Spener tels qu'August Hermann Francke ou le comte Nikolaus Ludwig von Zinzendorf assurent la diffusion du piétisme dans toute l'Allemagne. rdf:langString
Pietism (/ˈpaɪ.ɪtɪzəm/), also known as Pietistic Lutheranism, is a movement within Lutheranism that combines its emphasis on biblical doctrine with an emphasis on individual piety and living a holy Christian life, including a social concern for the needy and disadvantaged. It is also related to its non-Lutheran (but largely Lutheran-descended) Radical Pietism offshoot that either diversified or spread into various denominations or traditions, and has also had a contributing influence over the interdenominational Evangelical Christianity movement. rdf:langString
Pietisme adalah sebuah gerakan di lingkungan Lutheranisme, yang berlangsung dari akhir abad ke-17 hingga pertengahan abad ke-18. Gerakan ini bermula sebagai reaksi terhadap ritual-ritual yang mekanis dan formal yang mewarnai pelayanan di gereja Lutheran yang saat itu telah mapan, tetapi semakin kurang kebebasan untuk mengungkapkan iman secara lebih spontan. rdf:langString
Il pietismo è una forma concreta con cui si volle vivere il cristianesimo di confessione protestante, sorta in polemica con il luteranesimo istituzionale per opera di Philipp Jacob Spener. Questi, nel 1670 a Francoforte, organizzò gruppi di laici (detti collegia pietatis). Il conte Nikolaus Ludwig von Zinzendorf (1700-1760) condusse l'esperimento di una intera comunità retta secondo i principi del pietismo come modello di vita sociale, a Herrnhut in Slesia. rdf:langString
O pietismo é um movimento oriundo do luteranismo que valoriza as experiências individuais do crente. Tal movimento surgiu no século XVI, como oposição à negligência da ortodoxia luterana para com a dimensão pessoal da religião, e teve seu auge entre 1650-1800. O pietismo combinava o luteranismo do tempo da Reforma Protestante, enfatizando a conversão pessoal, a santificação, a experiência religiosa, diminuição na ênfase aos credos e confissões, a necessidade de renunciar o mundo, a fraternidade universal dos crentes e uma abertura à expressão religiosa das emoções. rdf:langString
Pietism (av latinets pietas, fromhet, gudaktighet) är en väckelserörelse som uppstod inom tysk lutherdom under sent 1600-tal. Med pietism har man kommit att beteckna den reformrörelse inom den lutherska kyrkan som påbörjades av Philipp Jakob Spener under 1600-talets senare hälft. Pietismen var en direkt fortsättning på och fullbordan av strävanden från 1600-talets början att försöka överbrygga klyftan mellan kyrkoortodoxin och fromhetslivet. Enligt pietisterna hade betoningen av läran skett på bekostnad av det religiösa livet, vilket lett till att religionen övergått till en intellektualism och formalism. rdf:langString
Пиети́зм (нем. Pietismus, от лат. Pietas — благочестие) — изначально движение внутри лютеранской и реформатской церквей, характеризующееся приданием особой значимости личному благочестию, религиозным переживаниям верующих, ощущению живого общения с Богом, а также ощущению постоянного нахождения под строгим и бдительным «». rdf:langString
rdf:langString Pietism
rdf:langString تقوية (مسيحية)
rdf:langString Pietisme
rdf:langString Pietismus
rdf:langString Pietismus
rdf:langString Πιετισμός
rdf:langString Pietismo
rdf:langString Pietismo
rdf:langString Pietismo
rdf:langString Pietisme
rdf:langString Pietismo
rdf:langString Piétisme
rdf:langString 敬虔主義
rdf:langString 경건주의
rdf:langString Piëtisme (kerkgeschiedenis)
rdf:langString Pietyzm
rdf:langString Pietismo
rdf:langString Пиетизм
rdf:langString Pietism
rdf:langString Пієтизм
rdf:langString 虔敬主义
xsd:integer 180781
xsd:integer 1124848470
rdf:langString El pietisme fou un corrent religiós de caràcter reformista que sorgí durant el segle xviii en el si del luteranisme, i que va tenir importància en certs circuits culturals de l'Alemanya del moment i va influir en molts pensadors. El pietisme defensava un retorn als orígens del protestantisme i buscava la defensa dels espais privats en la relació amb els rituals, la Bíblia, i Déu. Veia la necessitat de demostrar en qualsevol situació la fonamental pietat cristiana i la tolerància i respecte vers la pluralitat i diversitat en la lectura del missatge de Déu.
rdf:langString التقوية (بالإنجليزية: Pietism)‏ حركة لوثرية امتدت من أواخر القرن السابع عشر إلى منتصف القرن الثامن عشر و ما بعده. كانت نافذة للغاية في البروتستانتية و تجديدية العماد عموماً ، ملهمةَ ليس فقط القس الأنجليكاني جون ويسلي لبدء حركة المنهاجية، بل أيضا لبدء الحركة . جمعت الحركة التقوية بين اللوثرية ذلك الوقت مع المـُصلحة، وخصوصاً ، ركزت على تقوى الفرد، و حياة مسيحية قوية. يرى عدد من المؤرخين وعلماء الاجتماع أن ظهور البروتستانتية وحركة التقوى كان لها أثر كبير في نشوء الثورة العلمية، وكأحد الأسباب التي أدت إلى الثورة العلمية خاصًة في انكلترا وألمانيا، فقد وجدوا علاقة ايجابية بين ظهور حركة التقوى البروتستانتية والعلم التجريبي. تنحاز الحركة إلى الفرع اللوثري تحديدًا، لكنها ذات تأثير ضخم على البروتستانتية في جميع أنحاء العالم، وفي أمريكا وأوروبا خصوصًا. نشأت التقوى في ألمانيا الحالية، في أواخر القرن السابع عشر، نتيجة أعمال عالم اللاهوت اللوثري فيليب شبينر الذي شدد على أهمية التحوّل الشخصي عبر الإحياء والبعث الروحي، والتفاني الفردي، والتقوى التي وضعت أساسات الحركة. لم ينادِ شبينر مباشرة بالتقاليد التي تبنتها حركة التقوى، مثل التقاليد الشرعية، وشبه الانفصالية، وممارسات مذهب اطمئنان الروح، لكن تلك التقاليد وُجدت، بصورة أو بأخرى، في العادات التي حثّ عليها إبان تبوأه مناصبًا مختلفة. انتشرت التقوى من ألمانيا إلى سويسرا وباقي المناطق الأوروبية الناطقة بالألمانية، ثم وصلت إلى اسكندنافيا ودول البلطيق وباقي أنحاء أوروبا (حيث امتلكت تأثيرًا هائلًا، وخلّفت علامة دائمة على اللوثرية السائدة في المنطقة، فبرزت شخصيات مثل هانس نيلسن هاوغ في النرويج، وبيتر سبوك وكارل أولوف روزنيوس في السويد، وكاتارينا أسبلوند في فنلندا، وباربرا فون كرودينر في دول البلطيق). نُقلت التقوى إلى أمريكا الشمالية عبر المهاجرين الألمان والاسكندنافيين في المقام الأول. وهناك، فرضت التقوى تأثيرها على البروتستانتيين من إثنيات مختلفة، وأتباعِ الطوائف المسيحية (غير اللوثرية) من خلفيات أخرى، وساهمت في تأسيس الحركة الإنجيلية في القرن الثامن عشر، وهي إحدى الحركات البروتستانتية بين الدينية، ويتبعها اليوم نحو 300 مليون شخص. يُعرف مصطلح التقوى بأنه «تشديد على الممارسات والتجارب التعبّدية»، أو «إظهار الورع الديني»، أو «إحساس بالتزمت الديني، يحمل طبيعة مفرطة أو مصطنعة»، ولا يرتبط حصرًا باللوثرية أو المسيحية.
rdf:langString Pietismus (název vznikl kombinací latinského pietas: „bohabojnost“, „zbožnost“ a latinizované řecké koncovky -ismós, která označuje zesílené vnitřní stanovisko, postoj nebo ideologii) je po protestantské reformaci nejvýznamnějším reformním hnutím v rámci protestantských církví, které vzniklo ve 2. polovině 17. století a stále výrazně ovlivňuje praxi některých protestantských církví.
rdf:langString Ο Πιετισμός ή Ευσεβισμός ήταν κίνημα μέσα στο Λουθηρανισμό, το οποίo δραστηριοποιήθηκε από τα τέλη του 17ου αιώνα μέχρι τα μέσα του 18ου αιώνα και αργότερα. Άσκησε μεγάλη επιρροή σε όλο τον Προτεσταντισμό και τον Αναβαπτισμό, εμπνέοντας τον Αγγλικανό ιερέα Τζον Γουέσλεϊ να ξεκινήσει το Μεθοδιστικό κίνημα, και τον για να ξεκινήσει το . Το κίνημα του Πιετισμού συνδύαζε τον Λουθηρανισμό της εποχής του με την Μεταρρύθμιση, και ειδικά με τους Πουριτανούς, δίνοντας έμφαση στην ατομική ευσέβεια, και στη δυναμική Χριστιανική ζωή.. Κύριο χαρακτηριστικό του είναι η επιμονή στο διαποτισμό της πρακτικής ζωής με θρησκευτικό πνεύμα και συναίσθημα. Ο Εμμάνουελ Καντ και ο Νοβάλις, και γενικά μεγάλος αριθμός από τα σημαντικότερα πνεύματα στη Γερμανία, ήταν ευσεβιστές.
rdf:langString Pietismo estis religia movado ene de luteranismo. Ĝi daŭris ekde la fino de la 17-a jarcento ĝis la mezo de la 18-a jarcento. La pietista movado montriĝis tre influa sur protestantismo kaj anabaptismo. Ĝi inspiris la anglikanistan pastron John Wesley, kiu sekve fondis metodismon, sed ankaŭ influis aliajn kredantojn kiel Alexander Mack. La pietista movado kombinis la luteran emfazon de biblia doktrino al la kalvinista - ĉefe puritana - emfazo de individua pieco kaj vigle kristana vivmaniero. La rekta iniciatinto de la movado estis Philipp Jacob Spener, germana luteranisto.
rdf:langString Der Pietismus (von lateinisch pietas; „Gottesfurcht“, „Frömmigkeit“), seit dem 17. Jahrhundert in Erscheinung tretend, ist eine Frömmigkeitsbewegung und zugleich nach der Reformation die wichtigste Reformbewegung im kontinentaleuropäischen Protestantismus. Im theologisch-wissenschaftlichen Kontext ist mit Pietismus heute in der Regel der klassische Pietismus des 17. und 18. Jahrhunderts gemeint, im kirchlichen/christlichen Alltag werden zum Teil spätere und gegenwärtige Strömungen mit ähnlichem Inhalt und ähnlicher Zielsetzung auch noch dem Pietismus zugerechnet. Der klassische Pietismus plädierte (ähnlich wie die oben genannten späteren und gegenwärtigen Strömungen) für einen persönlich-individuellen lebendigen Glauben, der sich an der Bibel orientiert und lebensverändernd ist, also der Auswirkungen auf die gelebte Lebenspraxis und den Alltag hat. Es geht dabei nicht primär um äußere Taten und Rituale, es geht um die innere Verwandlung des Menschen (Wiedergeburt), der dann innerlich von Gott und der christlichen Botschaft so berührt, ergriffen und erfüllt ist, dass es nach außen strahlt und er zu Taten der Liebe strebt. Große Bedeutung haben im Pietismus auch die Gemeinschaft der Christen untereinander sowie das Engagement von Laien.
rdf:langString Pietismoa XVII. mendearen amaieran luteranismoaren barnean sortu zen mugimendua da. Protestantismoaren ortodoxia hotzaren aurrean joera eta sentimendu pertsonalak, aszetismoa eta bihotzezko konbertsioa hobesten zituen. Eliza ofizialaren aurkako erreakzio haren lehen eragilea (1653-1705) ministro alsaziarra izan zen. Spenerren predikuetan eta liburuetan (Pia desideria, 1675) zenbait proposamen nabarmentzen ziren: teologiaren irakaskuntza berriztatu eta germaniar tradizioko mistikara itzuli beharra; Biblia osoaren irakurketa; otoitz indibidualaren premia; Biblia ikasteko eta otoitz egiteko talde txikiak eratzea; apaizgo unibertsalaren doktrina. Spenerrek Halleko unibertsitatea sortzea (1693) erdietsi zuen Prusiako Frederikorengandik. Spenerren ondoren buruzagitza August H. Franckek (1663-1727) hartu zuen. Halleko unibertsitatea pietismoaren gunea izan zen; hango ikasleak izan ziren, besteak beste, Henry M. Mühlenberg, Ipar Ameriketako luteranismoaren antolatzailea, eta kondea, Moraviako elizaren sortzailea. Metodismoak, halaber, pietismoaren ezaugarri anitz beretu zituen. XVIII. mendearen erdialdean iritsi zuen pietismoak bere goren puntua, eta gerora ere eragin sakona izan du protestantismoaren pentsamenduan.
rdf:langString El pietismo fue un movimiento de avivamiento espiritual entre los luteranos promovido por Philipp Jakob Spener durante el siglo XVII y que se desarrolló notablemente en el siglo XVIII con personajes como August Hermann Francke y Nikolaus Ludwig, conde de Zinzendorf. Demostró ser muy influyente, y desempeñó un gran papel en la formación de filósofos y escritores, pues influyó notablemente a autores como Immanuel Kant, Johann Georg Hamann, Gotthold Ephraim Lessing y Friedrich Hölderlin. El movimiento comenzó en Leipzig, en casa de Spener en la década de 1680, con reuniones que se asemejaban más a conferencias; se las llamaba Collegia pietatis (asambleas piadosas), y en ellas los laicos se reunían para orar y estudiar las Sagradas Escrituras. Progresó rápidamente, de modo que en Alemania tuvo arraigo en primera instancia en Berleburg gracias al conde . En dicha ciudad se publicaría la Biblia de Berleburg a manos del erudito y lingüista . El movimiento también se extendió por Berlín, Augsburgo y, especialmente, Halle, Wurtemberg y Alsacia. En el extranjero el movimiento llegó a las colonias británicas de Norteamérica en una fecha tan temprana como 1719, gracias a , que lleva el movimiento a Pensilvania. El pietismo daba más importancia a la experiencia religiosa personal de Cristo que a la rutina del culto y enfatizaba la lectura y estudio de la Biblia. Defiende el principio del sacerdocio de todos los creyentes, de manera que no solo los pastores podían dirigir la lectura en grupo de la Biblia, sino laicos sin formación teológica. El conde Zinzendorff Hernuk fue el fundador del grupo pietista de los «Hermanos Moravos», que especialmente promovió el comienzo y la rápida expansión de iniciativas misioneras. La naturaleza de la creencia pietista atrajo a muchas mujeres académicas. Las comunidades pietistas ofrecieron a estas mujeres la libertad y refugio que no tenían en la burguesía. A pesar de que el pietismo da importancia a la sensibilidad y contiene un gran número de ideas humanistas no esta relacionado con él. Fue un movimiento paralelo a la Ilustración, convirtiéndose incluso en su adversario.​ El pietismo fue crítico del dogmatismo excesivo y del énfasis en la institución eclesiástica sin una vivencia interior. La oración personal y compartida era considerada más relevante que la liturgia. En el siglo XVIII, la relación entre las mujeres y el pietismo fue el tema principal de algunos textos satíricos. La escritora Luise Gottsched escribió una obra de teatro cómica llamada Die Pietistery im Fischbein-Rocke inspirada en otra obra francesa de la misma temática.​
rdf:langString Le piétisme est un important mouvement religieux protestant fondé par Philipp Jacob Spener (1635-1705), un pasteur luthérien alsacien fixé à Francfort-sur-le-Main. En 1670, il forme des collegia pietatis (collèges de piété) qui répondent à la demande d'une plus grande piété. Dans son ouvrage Pia desideria de 1675, Spener insiste sur la nécessité d'une piété personnelle et sur le sentiment religieux individuel qu'il juge préférables à la connaissance de la stricte orthodoxie doctrinale. Des disciples de Spener tels qu'August Hermann Francke ou le comte Nikolaus Ludwig von Zinzendorf assurent la diffusion du piétisme dans toute l'Allemagne. Le dynamisme missionnaire du piétisme, notamment à partir de Halle mais aussi de la part des Frères moraves, va lui assurer une influence longue et durable au sein du protestantisme. On retrouve son influence jusque dans l'expérience de conversion de John Wesley et dans les débuts du Réveil protestant francophone. Parmi les nombreuses personnalités appartenant au mouvement ou influencées par lui, on trouve Emmanuel Kant, Gotthold Ephraim Lessing ou Friedrich Hölderlin.
rdf:langString Pietism (/ˈpaɪ.ɪtɪzəm/), also known as Pietistic Lutheranism, is a movement within Lutheranism that combines its emphasis on biblical doctrine with an emphasis on individual piety and living a holy Christian life, including a social concern for the needy and disadvantaged. It is also related to its non-Lutheran (but largely Lutheran-descended) Radical Pietism offshoot that either diversified or spread into various denominations or traditions, and has also had a contributing influence over the interdenominational Evangelical Christianity movement. Although the movement is aligned exclusively within Lutheranism, it had a tremendous impact on Protestantism worldwide, particularly in North America and Europe. Pietism originated in modern Germany in the late 17th century with the work of Philipp Spener, a Lutheran theologian whose emphasis on personal transformation through spiritual rebirth and renewal, individual devotion, and piety laid the foundations for the movement. Although Spener did not directly advocate the quietistic, legalistic, and semi-separatist practices of Pietism, they were more or less involved in the positions he assumed or the practices which he encouraged. Pietism spread from Germany to Switzerland and the rest of German-speaking Europe, to Scandinavia and the Baltics (where it was heavily influential, leaving a permanent mark on the region's dominant Lutheranism, with figures like Hans Nielsen Hauge in Norway, Peter Spaak and Carl Olof Rosenius in Sweden, Katarina Asplund in Finland, and Barbara von Krüdener in the Baltics), and to the rest of Europe. It was further taken to North America, primarily by German and Scandinavian immigrants. There, it influenced Protestants of other ethnic and other (non-Lutheran) denominational backgrounds, contributing to the 18th-century foundation of evangelicalism, an interdenominational movement within Protestantism that today has some 300 million followers. In the middle of the 19th century, Lars Levi Laestadius spearheaded a Pietist revival in Scandinavia that upheld what came to be known as Laestadian Lutheran theology, which is adhered to today by the Laestadian Lutheran Church as well as by several congregations within other mainstream Lutheran Churches, such as the Evangelical Lutheran Church of Finland. The Eielsen Synod and Association of Free Lutheran Congregations are Pietist Lutheran bodies that emerged in the Pietist Lutheran movement in Norway, which was spearheaded by Hans Nielsen Hauge. In 1900, the Church of the Lutheran Brethren was founded and it adheres to Pietist Lutheran theology, emphasizing a personal conversion experience. Whereas Pietistic Lutherans stayed within the Lutheran tradition, adherents of a related movement known as Radical Pietism believed in separating from the established Lutheran Churches. Some of the theological tenets of Pietism also influenced other traditions of Protestantism, inspiring the Anglican priest John Wesley to begin the Methodist movement and Alexander Mack to begin the Anabaptist Brethren movement. Pietism (in lower case spelling) is also used to refer to an "emphasis on devotional experience and practices", or an "affectation of devotion", "pious sentiment, especially of an exaggerated or affected nature", not necessarily connected with Lutheranism or even Christianity.
rdf:langString Pietisme adalah sebuah gerakan di lingkungan Lutheranisme, yang berlangsung dari akhir abad ke-17 hingga pertengahan abad ke-18. Gerakan ini bermula sebagai reaksi terhadap ritual-ritual yang mekanis dan formal yang mewarnai pelayanan di gereja Lutheran yang saat itu telah mapan, tetapi semakin kurang kebebasan untuk mengungkapkan iman secara lebih spontan. Dengan menekankan kesalehan dan penghayatan iman pada perkembangan gereja-gereja Protestan sesudah reformasi. pada saat yang sama pengikutnya berusaha menjaga apa yang telah diajarkan para reformator agar tidak terjadi penyimpangan. Gerakan ini menjadi sangat berpengaruh di seluruh Protestanisme dan Anabaptisme, karena mengilhami pendeta Anglikan (John Wesley) untuk memulai gerakan Methodis, dan juga untuk memulai gerakan .
rdf:langString Il pietismo è una forma concreta con cui si volle vivere il cristianesimo di confessione protestante, sorta in polemica con il luteranesimo istituzionale per opera di Philipp Jacob Spener. Questi, nel 1670 a Francoforte, organizzò gruppi di laici (detti collegia pietatis). Il conte Nikolaus Ludwig von Zinzendorf (1700-1760) condusse l'esperimento di una intera comunità retta secondo i principi del pietismo come modello di vita sociale, a Herrnhut in Slesia. Il pietismo si rapportava in modo critico con i dogmi imposti da gerarchie ecclesiastiche, predicando piuttosto una religiosità interiore strettamente individuale. Era animato e sorretto da un'esperienza mistica, con la quale gli adepti si sollevano al grado di "ridestati" o "rigenerati"; soltanto il misticismo, d'altronde, avrebbe potuto dare un senso cristiano a una condotta di vita regolata da una ascesi assai rigorosa. Il pietismo partì dalla convinzione, tipica del cristianesimo riformato, che il credente possa ricevere il perdono delle sue colpe (giustificazione) solo per l'intervento di una grazia esterna. Il pietismo, però, vedeva questa giustificazione come una trasformazione interiore totale: il perdono del peccato comporterebbe una conversione totale del credente, e non soltanto un miglioramento, una correzione. L'uomo convinto di ciò percepirebbe in un lampo, come l'apostolo Paolo sulla via di Damasco, la strada della salvezza, che è anche la via verso l'interiorità. Usando la terminologia propria dell'alchimia i pietisti insegnavano che, dal momento della sua rigenerazione, il cristiano cerca continuamente di trasformare il piombo della propria anima nel nobile oro, capace di riflettere l'infinita gloria di Dio, attraverso la via dolorosa dell'espiazione, continuamente esposta all'insidia del demonio.
rdf:langString 敬虔主義(けいけんしゅぎ、独: Pietismus, 英: Pietism)は、特定の教理を遵守することではなく、個人の敬虔な内面的心情に信仰の本質を見る信仰的立場を言う。この傾向はキリスト教史の中に幾度も見受けられるが、それが明確な運動として現れたのは、「敬虔主義の父」とも呼ばれるドイツのフィリップ・シュペーナーにおいてである。日本語においても、ドイツ語のピエティスムスや英語のパイエティズムという語がそのまま用いられることもある。
rdf:langString 경건주의(敬虔主義, 독일어: Pietismus 피에티스무스[*], 영어: Pietism 파이어티즘[*])는 16세기말에서 17세기에 형성되었던 개신교 정통주의 신학의 극복을 위해 17세기 유럽 서방교회 개신교회의 독일 교회에서 형성되기 시작되어 유럽 전역에 기독교인다운 경건 생활과 실천 중심의 종교 운동이다. 서방교회의 정통성을 강조하는 개신교 내부의 를 극복하기 위해 신학적 개념보다 기독교인의 생활과 실천을 강조하는 사상이자 종교 운동이다. 독일에서 시작되어 유럽 전역과 미대륙까지 퍼진 기독교 활동이었다. 두 번째 종교개혁이라고 평하기도 하며, 더 나아가 유럽 계몽주의 운동의 배경으로 상호 직간접적 영향을 끼쳤고, 유럽 철학사상과 정치적 사상에도 그 영향을 남겼다.
rdf:langString Piëtisme was een vroomheidsbeweging in de Lutherse Kerk, die van de late 17e eeuw tot midden 18e eeuw haar grootste bloei kende.
rdf:langString O pietismo é um movimento oriundo do luteranismo que valoriza as experiências individuais do crente. Tal movimento surgiu no século XVI, como oposição à negligência da ortodoxia luterana para com a dimensão pessoal da religião, e teve seu auge entre 1650-1800. O pietismo combinava o luteranismo do tempo da Reforma Protestante, enfatizando a conversão pessoal, a santificação, a experiência religiosa, diminuição na ênfase aos credos e confissões, a necessidade de renunciar o mundo, a fraternidade universal dos crentes e uma abertura à expressão religiosa das emoções. O mentor e pioneiro do movimento, Philip Jacob Spener (1635-1705), conhecido pela sua obra Pia desideria (1676) influenciou outras figuras como , Albrecht Bengel, Paul Anton e Johann Kaspar Schade. O pietismo influenciou o surgimento de movimentos religiosos independentes de inspiração protestante tais como o metodismo, o Movimento de Santidade, o evangelicalismo, pentecostalismo, o neo-pentecostalismo e grupos carismáticos, além de influenciar a teologia liberal de Friedrich Schleiermacher e a filosofia de Immanuel Kant.
rdf:langString Pietism (av latinets pietas, fromhet, gudaktighet) är en väckelserörelse som uppstod inom tysk lutherdom under sent 1600-tal. Med pietism har man kommit att beteckna den reformrörelse inom den lutherska kyrkan som påbörjades av Philipp Jakob Spener under 1600-talets senare hälft. Pietismen var en direkt fortsättning på och fullbordan av strävanden från 1600-talets början att försöka överbrygga klyftan mellan kyrkoortodoxin och fromhetslivet. Enligt pietisterna hade betoningen av läran skett på bekostnad av det religiösa livet, vilket lett till att religionen övergått till en intellektualism och formalism. I opposition mot den lutherska ortodoxin betonade man lekmännens roll (det allmänna prästadömet) och individuell omvändelse. Man höll möten i hemmen (konventiklar) där endast omvända deltog. Andra viktiga drag var att man betonade Bibelns betydelse och höll sig med en sträng etik. Liknande fromhetsrörelser, vilka delvis tjänade som inspiration för pietismen hade tidigare framträtt på reformert område som puritanismen och i England och precisismen i Nederländerna. Även i Tyskland hade pietismen föregångare som verkade för en mer praktiskt orienterad kristendom såsom Johann Arndt. Spener försökte från 1670 i Frankfurt am Main motverka den döda vanekristendomen genom att anordna uppbyggelsemöten i sitt hem. Härur uppstod de karakteristiska konventiklarna (collegia pietatis). Av stor betydelse blev hans insats för förbättrad kristendomsundervisning, söndagsskola och konfirmation. Pietismens programskrift blev Speners Pia desideria (1675), där han krävde förverkligandet av det allmänna prästadömets idé; lekmännen borde få tillfälle att lära sig hela bibeln, prästerna skulle fostras till fromma själasörjare och lära sig predika uppbyggligt i stället för polemiskt. Till en början mötte Speners tankar stöd från officiellt håll och spred sig snabbt, särskilt bland adel och präster. Efterhand mötte pietismen kritik från ortodoxt håll, särskilt i frågan om åsikten att nådemedlens kraft beror av prästens personliga fromhet, och att den nya födelsen inte äger rum vid dopet utan vid en medveten omvändelse. Det senare betonades särskilt av August Hermann Francke i Halle, som från 1690-talet blev pietismens främste ledare och gjorde Halle till dess andliga centrum. Den "halleska pietismen" präglades av en lagisk, delvis asketisk världsfrånvändhet men också av en stark verksamhetsiver. Särskilt i Württemberg fick pietismen genomslag, och dess konventiklar infogades i folkkyrkan där. Där kom även den pietistiska fromheten att knytas samman med den teologiska forskningen. En annan inflytelserik person under 1600-talets första hälft var Jakob Böhme, vars fromhetstyp mer påminner om radikalpietismens.
rdf:langString Pietyzm (niem. Pietismus) – nurt religijny w luteranizmie z XVII i XVIII wieku kładący nacisk na intensywną modlitwę, studiowanie Biblii, udział w pobożnych zgromadzeniach religijnych, rygorystyczną moralność oraz działalność charytatywną. Szczególnie rozwinął się w Wirtembergii i Prusach w XVII wieku.
rdf:langString 虔敬主义(英語:Pietism)是17世纪晚期到18世纪中期,是路德宗的一次变革所产生的思想,受加尔文主义影响。虔敬主义主张教徒应该过虔敬的生活,也影響了包括新教的其他宗派,如圣公会。
rdf:langString Пієтизм — спочатку рух усередині лютеранства, що характеризується наданням особливої ​​значимості особовому благочестю, релігійним переживанням віруючих, відчуттю живого спілкування з Богом, а також відчуттю постійного перебування під суворим і пильним «Божим оком». Пієтизм під час свого виникнення (XVII століття) протиставлявся , акцент у якій робився на догматику, яка далеко не завжди була зрозуміла парафіянам. Оскільки пієтисти не надавали великого значення догматиці, то мав місце взаємний вплив на аналогічні рухи всередині інших протестантських конфесій, внаслідок чого термін «пієтизм» вживається і стосовно не пов'язаних з лютеранином деномінацій і релігійних груп.
rdf:langString Пиети́зм (нем. Pietismus, от лат. Pietas — благочестие) — изначально движение внутри лютеранской и реформатской церквей, характеризующееся приданием особой значимости личному благочестию, религиозным переживаниям верующих, ощущению живого общения с Богом, а также ощущению постоянного нахождения под строгим и бдительным «». Пиетизм возник как реакция на духовное охлаждение в церквях, и во время своего возникновения (XVII век) противопоставлялся лютеранской ортодоксии, акцент в которой делался на догматику, которая далеко не всегда была понятна прихожанам. Поскольку пиетисты не придавали большого значения догматике, то имело место взаимное влияние на аналогичные движения внутри других протестантских конфессий, вследствие чего термин «пиетизм» употребляется и применительно к не связанным с лютеранством деноминациям и религиозным группам.
xsd:nonNegativeInteger 41059

data from the linked data cloud