Paul Whiteman

http://dbpedia.org/resource/Paul_Whiteman an entity of type: Thing

Paul Samuel Whiteman (* 28. März 1890 in Denver, Colorado; † 29. Dezember 1967 in Doylestown, Pennsylvania) war ein amerikanischer Bandleader. rdf:langString
Paul WHITEMAN 28-an de marto 1890 en Denvero, Koloradio; 29-an de decembro 1967 en , Pensilvanio) estis usona orkestrodirektisto kaj bandestro. rdf:langString
Paul Whiteman (lahir di Denverm Colorado pada 18 Maret 1890; meninggal di Doylestown pada 29 Desember 1967) adalah seniman musik pemimpin orkes Amerika Serikat di paruh pertama abad 20 yang dijuluki sebagai Raja Jazz (tahun 1920). rdf:langString
Paul Whiteman dit parfois Pops est un chef d'orchestre américain, né le 28 mars 1890 à Denver et mort le 29 décembre 1967 à Doylestown (Pennsylvanie). rdf:langString
Paul Samuel Whiteman (Denver, 28 marzo 1890 – Doylestown, 29 dicembre 1967) è stato un direttore d'orchestra jazz statunitense, noto col nome di "re del jazz", che commissionò a George Gershwin il brano orchestrale "Rapsodia in blu". rdf:langString
폴 화이트먼(Paul Whiteman, 1890년 3월 28일 ~ 1967년 12월 29일)은 미국의 가수이다. 1920년 초에 그의 바이올린을 곁들인 달콤한 댄스 밴드는 당시 선풍적인 인기를 모았으며, 이후 그의 스타일을 모방한 많은 악단이 탄생하였다. 그는 현을 더한 대편성의 심포닉 재즈를 목표로 하여 1924년에 《랩소디 인 블루》를 연주 · 발표하였고 이의 작곡을 맡은 거슈윈과 함께 당시 악계에 큰 영향을 미쳤다. 1920년 후기에는 충실한 악단으로 빅스 바이더벡, 도시 형제 등 다수의 우수한 재즈 탤런트를 육성하였다. 그 후 1950년대에 악단을 해산하여 줄곧 방송의 음악 디렉터로 활약하였다. 그가 출연한 영화에는 그의 황금시대의 애칭을 딴 《킹 오브 재즈》(1930년) 등이 있다. rdf:langString
Paul Whiteman (ur. 28 marca 1890 w Denver, zm. 29 grudnia 1967 w Doylestown) – amerykański kierownik orkiestry jazzowej. Początkowo był skrzypkiem, grając w orkiestrach symfonicznych w Denver i San Francisco. W 1918 utworzył własną orkiestrę, w której grało wielu wybitnych muzyków jazzowych m.in. Bix Beiderbecke, Jimmy Dorsey, Tommy Dorsey, Jack Teagarden, Joe Venuti, . W 1924 po raz pierwszy zaprezentował "Błękitną rapsodię" George'a Gershwina. Od lat 50. był dyrektorem American Broadcasting Company (ABC) w Nowym Jorku. W 1930 wystąpił w filmie Król jazzu (ang. King of Jazz). rdf:langString
Paul Samuel "Pops" Whiteman, född 28 mars 1890 i Denver, Colorado, död 29 december 1967 i Doylestown, Pennsylvania, var en amerikansk orkesterledare. känd som "The King of Jazz". Han var son till musikläraren Wilberforce Whiteman (1857–1939) och sångerskan Elfrida M. Whiteman, född Dallison (1866–1934). rdf:langString
保羅·塞繆爾·懷特曼(英語:Paul Samuel Whiteman,1890年3月28日-1967年12月29日)是一名作曲家、小提琴家和指揮家。 rdf:langString
Пол Семюел Вайтмен (28 березня 1890, Денвер, штат Колорадо, США — 29 грудня 1967, Дойлстаун, штат Пенсільванія) — американський керівник групи, композитор, керівник оркестру. rdf:langString
بول صموئيل وايتمان (28 مارس 1890 - 29 ديسمبر 1967) كان قائد فرقة موسيقية وملحن ومخرج أوركسترا وعازف كمان أمريكي. كان قائد لواحدة من أكثر فرق الرقص شعبية في الولايات المتحدة خلال عشرينيات وأوائل ثلاثينيات القرن العشرين، أنتج بول وايتمان تسجيلات حققت نجاحًا هائلاً، وغالبًا ما أشارت إليه الإشعارات الصحفية باسم «ملك الجاز». قال أعلن ديوك إلينجتون في سيرته الذاتية، «كان بول وايتمان معروفًا باسم ملك الجاز، ولم يقترب أحد من حمل هذا اللقب بمزيد من اليقين والكرامة.» rdf:langString
Paul Whiteman, también llamado Pops (Denver, 28 de marzo de 1890-Doylestown, 29 de diciembre de 1967), fue un director de orquesta estadounidense y violinista de jazz tradicional. Alcanzó junto a su formación, la Whiteman Band, gran popularidad en los años 1920 por sus trabajos en el mundo de las variedades y el music hall. En 1924 dirigió el estreno de la obra Rhapsody in Blue que había encargado al compositor George Gershwin. rdf:langString
Paul Samuel Whiteman (March 28, 1890 – December 29, 1967) was an American bandleader, composer, orchestral director, and violinist. As the leader of one of the most popular dance bands in the United States during the 1920s and early 1930s, Whiteman produced recordings that were immensely successful, and press notices often referred to him as the "King of Jazz". His most popular recordings include "Whispering", "Valencia", "Three O'Clock in the Morning", "In a Little Spanish Town", and "Parade of the Wooden Soldiers". Whiteman led a usually large ensemble and explored many styles of music, such as blending symphonic music and jazz, as in his debut of Rhapsody in Blue by George Gershwin. rdf:langString
Paul Whiteman (Denver (Colorado), 28 maart 1890 – Doylestown (Pennsylvania), 29 december 1967) was een Amerikaanse orkestleider. Hij begon als klassiek violist bij de San Francisco Symphony en leidde gedurende de Eerste Wereldoorlog een muziekkorps bij de Amerikaanse marine. Hij werd echter bekend met zijn op de jazz geïnspireerde dansorkesten. Whiteman leidde zijn eerste dansorkest in 1918 in San Francisco. In 1920 ging hij met zijn band naar New York. Hier maakte hij zijn eerste plaat Whispering-The Japanese Sandman, waarvan meer dan twee miljoen exemplaren zijn verkocht. Hierdoor werd hij een ster en kreeg zijn orkest nationale bekendheid. Paul Whiteman's Orchestra werd de populairste band van de jaren 20. In 1924 werd de Rhapsody in Blue in zijn opdracht door George Gershwin geschreven rdf:langString
Пол Уа́йтмен (англ. Paul Whiteman, полное имя — Пол Сэмюэл Уайтмен (англ. Paul Samuel Whiteman); 28 марта 1890 — 29 декабря 1967) — американский бэнд-лидер (руководитель и дирижёр джазового оркестра), джазовый скрипач. Уайтмен со свои оркестром очень сильно упрощал джазовые ритмы (играл ритмически упрощённый джаз). Эту упрощённую музыку ставят Уайтмену как в заслугу, так и критикуют его за это. В заслугу, так как именно в такой подаче джаз воспринимался народом. rdf:langString
rdf:langString بول وايتمان
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString 폴 화이트먼
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Уайтмен, Пол
rdf:langString Пол Вайтмен
rdf:langString 保羅·懷特曼
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Whiteman
rdf:langString Paul Samuel Whiteman
rdf:langString Doylestown, Pennsylvania
xsd:date 1967-12-29
rdf:langString Denver, Colorado, U.S.
xsd:date 1890-03-28
xsd:integer 100273
xsd:integer 1094565837
rdf:langString
rdf:langString non_vocal_instrumentalist
xsd:date 1890-03-28
rdf:langString Paul Samuel Whiteman
rdf:langString Whiteman in a 1939 publicity photo
xsd:date 1967-12-29
rdf:langString Three O'Clock in the Morning, performed by Paul Whiteman and His Orchestra for Victor Records
rdf:langString Three O'clock In The Morning.ogg
rdf:langString
rdf:langString
rdf:langString
rdf:langString composer
rdf:langString instrumentalist
rdf:langString orchestral director
rdf:langString Three O'clock in the Morning
<second> -1960.0
rdf:langString بول صموئيل وايتمان (28 مارس 1890 - 29 ديسمبر 1967) كان قائد فرقة موسيقية وملحن ومخرج أوركسترا وعازف كمان أمريكي. كان قائد لواحدة من أكثر فرق الرقص شعبية في الولايات المتحدة خلال عشرينيات وأوائل ثلاثينيات القرن العشرين، أنتج بول وايتمان تسجيلات حققت نجاحًا هائلاً، وغالبًا ما أشارت إليه الإشعارات الصحفية باسم «ملك الجاز». من أشهر تسجيلاته " Whispering " و " Valencia " و " Three O'Clock in the Morning " و " In a Little Spanish Town " و " Parade of Wooden Soldiers ". قاد وايتمان عادة فرقة كبيرة واستكشف العديد من أنماط الموسيقى، مثل المزج بين الموسيقى السمفونية والجاز، كما حدث لأول مرة في فيلم الرابسودي باللون الأزرق لجورج غيرشوين. سجل وايتمان العديد من معايير الجاز والبوب خلال مسيرته، بما في ذلك «وانغ وانغ بلوز» و «ميسيسيبي مود» و «رابسودي إن بلو» و «ووندرفول وان» و «هوت ليبس (حصل على شفاه ساخنة عندما يعزف الجاز)» «جناح Mississippi» و" Grand Canyon Suite "و" Trav'lin 'Light ". شارك في كتابة فيلم الجاز الكلاسيكي «فلامين مامي» عام 1925. تلاشت شعبيته في عصر الموسيقى المتأرجحة في منتصف الثلاثينيات، وبحلول الأربعينيات كان شبه متقاعد من الموسيقى. لقد شهد انتعاشًا وعاد في الخمسينيات من القرن الماضي بمسلسله التلفزيوني الشبكي الخاص، Paul Whiteman's Goodyear Revue ، والذي استمر لمدة ثلاثة مواسم. كما استضاف عام 1954 عرض مسابقة المواهب ABC على الممر الخشبي مع بول وايتمان . مكانة وايتمان في تاريخ موسيقى الجاز كان محل جدل إلى حد ما. يقترح المنتقدون أن موسيقاه المنسقة بشكل مزخرف كانت موسيقى الجاز بالاسم فقط، وتفتقر إلى العمق الارتجالي والعاطفي لهذا النوع، واستخدمت ابتكارات الموسيقيين السود. لاحظ المدافعون أن ولع وايتمان لموسيقى الجاز كان حقيقيًا. عمل مع الموسيقيين السود بقدر ما كان ممكنًا خلال حقبة الفصل العنصري. ضمت فرقه العديد من الموسيقيين البيض الأكثر احترامًا في تلك الحقبة، وكانت مجموعاته تتعامل مع موسيقى الجاز بشكل مثير للإعجاب كجزء من مجموعة موسيقي أكبر. قال أعلن ديوك إلينجتون في سيرته الذاتية، «كان بول وايتمان معروفًا باسم ملك الجاز، ولم يقترب أحد من حمل هذا اللقب بمزيد من اليقين والكرامة.»
rdf:langString Paul Samuel Whiteman (* 28. März 1890 in Denver, Colorado; † 29. Dezember 1967 in Doylestown, Pennsylvania) war ein amerikanischer Bandleader.
rdf:langString Paul WHITEMAN 28-an de marto 1890 en Denvero, Koloradio; 29-an de decembro 1967 en , Pensilvanio) estis usona orkestrodirektisto kaj bandestro.
rdf:langString Paul Whiteman, también llamado Pops (Denver, 28 de marzo de 1890-Doylestown, 29 de diciembre de 1967), fue un director de orquesta estadounidense y violinista de jazz tradicional. Alcanzó junto a su formación, la Whiteman Band, gran popularidad en los años 1920 por sus trabajos en el mundo de las variedades y el music hall. En 1924 dirigió el estreno de la obra Rhapsody in Blue que había encargado al compositor George Gershwin. Por su grupo se dieron a conocer solistas como Bing Crosby, el cornetista Bix Beiderbecke, los trompetistas Harry Busse, Red Nichols, y Bunny Berigan. También trombonistas como , Jack Teagarden o Tommy Dorsey, los saxofonistas , Jimmy Dorsey, el violinista Joe Venuti, el guitarra Eddie Lang y la cantante Mildred Bailey. Con la llegada del swing, la popularidad de Whiteman fue decayendo hasta que en los años 1940 se retiró para llevar la dirección de la American Broadcasting Corporation (ABC).
rdf:langString Paul Samuel Whiteman (March 28, 1890 – December 29, 1967) was an American bandleader, composer, orchestral director, and violinist. As the leader of one of the most popular dance bands in the United States during the 1920s and early 1930s, Whiteman produced recordings that were immensely successful, and press notices often referred to him as the "King of Jazz". His most popular recordings include "Whispering", "Valencia", "Three O'Clock in the Morning", "In a Little Spanish Town", and "Parade of the Wooden Soldiers". Whiteman led a usually large ensemble and explored many styles of music, such as blending symphonic music and jazz, as in his debut of Rhapsody in Blue by George Gershwin. Whiteman recorded many jazz and pop standards during his career, including "Wang Wang Blues", "Mississippi Mud", "Rhapsody in Blue", "Wonderful One", "Hot Lips (He's Got Hot Lips When He Plays Jazz)", "Mississippi Suite", "Grand Canyon Suite", and "Trav'lin' Light". He co-wrote the 1925 jazz classic "Flamin' Mamie". His popularity faded in the swing music era of the mid-1930s, and by the 1940s he was semi-retired from music. He experienced a revival and had a comeback in the 1950s with his own network television series, Paul Whiteman's Goodyear Revue, which ran for three seasons on ABC. He also hosted the 1954 ABC talent contest show On the Boardwalk with Paul Whiteman. Whiteman's place in the history of early jazz is somewhat controversial. Detractors suggest that his ornately orchestrated music was jazz in name only, lacking the genre's improvisational and emotional depth, and co-opted the innovations of black musicians. Defenders note that Whiteman's fondness for jazz was genuine. He worked with black musicians as much as was feasible during an era of racial segregation. His bands included many of the era's most esteemed white musicians, and his groups handled jazz admirably as part of a larger repertoire. Critic Scott Yanow declares that Whiteman's orchestra "did play very good jazz...His superior dance band used some of the most technically skilled musicians of the era in a versatile show that included everything from pop tunes and waltzes to semi-classical works and jazz. [...] Many of his recordings (particularly those with Beiderbecke) have been reissued numerous times and are more rewarding than his detractors would lead one to believe." In his autobiography, Duke Ellington declared, "Paul Whiteman was known as the King of Jazz, and no one as yet has come near carrying that title with more certainty and dignity."
rdf:langString Paul Whiteman (lahir di Denverm Colorado pada 18 Maret 1890; meninggal di Doylestown pada 29 Desember 1967) adalah seniman musik pemimpin orkes Amerika Serikat di paruh pertama abad 20 yang dijuluki sebagai Raja Jazz (tahun 1920).
rdf:langString Paul Whiteman dit parfois Pops est un chef d'orchestre américain, né le 28 mars 1890 à Denver et mort le 29 décembre 1967 à Doylestown (Pennsylvanie).
rdf:langString Paul Samuel Whiteman (Denver, 28 marzo 1890 – Doylestown, 29 dicembre 1967) è stato un direttore d'orchestra jazz statunitense, noto col nome di "re del jazz", che commissionò a George Gershwin il brano orchestrale "Rapsodia in blu".
rdf:langString 폴 화이트먼(Paul Whiteman, 1890년 3월 28일 ~ 1967년 12월 29일)은 미국의 가수이다. 1920년 초에 그의 바이올린을 곁들인 달콤한 댄스 밴드는 당시 선풍적인 인기를 모았으며, 이후 그의 스타일을 모방한 많은 악단이 탄생하였다. 그는 현을 더한 대편성의 심포닉 재즈를 목표로 하여 1924년에 《랩소디 인 블루》를 연주 · 발표하였고 이의 작곡을 맡은 거슈윈과 함께 당시 악계에 큰 영향을 미쳤다. 1920년 후기에는 충실한 악단으로 빅스 바이더벡, 도시 형제 등 다수의 우수한 재즈 탤런트를 육성하였다. 그 후 1950년대에 악단을 해산하여 줄곧 방송의 음악 디렉터로 활약하였다. 그가 출연한 영화에는 그의 황금시대의 애칭을 딴 《킹 오브 재즈》(1930년) 등이 있다.
rdf:langString Paul Whiteman (Denver (Colorado), 28 maart 1890 – Doylestown (Pennsylvania), 29 december 1967) was een Amerikaanse orkestleider. Hij begon als klassiek violist bij de San Francisco Symphony en leidde gedurende de Eerste Wereldoorlog een muziekkorps bij de Amerikaanse marine. Hij werd echter bekend met zijn op de jazz geïnspireerde dansorkesten. Whiteman leidde zijn eerste dansorkest in 1918 in San Francisco. In 1920 ging hij met zijn band naar New York. Hier maakte hij zijn eerste plaat Whispering-The Japanese Sandman, waarvan meer dan twee miljoen exemplaren zijn verkocht. Hierdoor werd hij een ster en kreeg zijn orkest nationale bekendheid. Paul Whiteman's Orchestra werd de populairste band van de jaren 20. In 1924 werd de Rhapsody in Blue in zijn opdracht door George Gershwin geschreven, en het stuk werd de herkenningsmelodie van het orkest. Tussen 1920 en 1929 had Whiteman in totaal 28 nummer 1-hits. Paul Whiteman nam veel klassiekers op gedurende zijn carrière, waaronder Wang Wang Blues, Mississippi Mud, Rhapsody in Blue, Wonderful One, Mississippi Suite en Grand Canyon Suite. Zijn orkest is voor de jazzhistorici altijd wat controversieel. Whiteman afficheerde zichzelf wel als The King Of Jazz. Zijn Paul Whiteman's Orchestra speelde zelden wat nu als jazz wordt beschouwd. Hoewel hij wel een aantal van de grootste blanke jazzmusici, zoals Bix Beiderbecke, Red Nichols, Tommy Dorsey, Frankie Trumbauer, Joe Venuti en in zijn orkest heeft gehad. Meestal speelde zijn orkest commerciële dansmuziek en semiklassieke werken. Ook Bing Crosby startte zijn carrière in een trio (The Rhythm Boys) bij Whiteman. Whiteman betaalde zijn musici hoge salarissen en was bij hen zeer geliefd. In de jaren 40 en 50 werkte Whiteman als musical director voor de American Broadcasting Company (ABC), maar kwam zo nu en dan nog met zijn orkest bijeen. In het begin van de jaren 60 speelde hij in Las Vegas. * Paul Whiteman en zijn orkest op de boulevard te Scheveningen tijdens hun bezoek aan Nederland in 1926. * Paul Whiteman met orkest in 1921.
rdf:langString Пол Уа́йтмен (англ. Paul Whiteman, полное имя — Пол Сэмюэл Уайтмен (англ. Paul Samuel Whiteman); 28 марта 1890 — 29 декабря 1967) — американский бэнд-лидер (руководитель и дирижёр джазового оркестра), джазовый скрипач. Начинал (получил музыкальное образование) как классический скрипач. Во время Первой мировой войны в 1917—18 годах руководил большим (из 40 человек) военно-морским оркестром. В 1918 году Уайтмен, всегда интересовавшийся популярной музыкой, собрал в Калифорнии свой первый танцевальный оркестр (гостиничный). Оркестр был основан в Сан-Франциско, затем недолго выступал в Лос-Анджелесе и в Атлантик-Сити, а в 1920 году Уайтмен перевёз его в Нью-Йорк и обосновал там. Первые же грамзаписи коллектива («Japanese Sandman» и «Whispering») разошлись большими тиражами, и имя Уайтмена вскоре стало узнаваемым среди широкой публики. В 1920-е годы его оркестр был один из самых популярных на джазовой сцене. Концерты оркестра были многожанровы — включали лёгкую классическую, эстрадную и джазовую музыку. В свой оркестр Уайтмен нанимал лучших, самых искусных (и притом белых) музыкантов. Особое место среди них занимал Фердинанд (Ферд) Грофе́, который выполнял (с 1920 по 1931 гг.) все важнейшие оркестровки и фактически ответствен за тот «саунд», который теперь известен как саунд оркестра Уайтмена. Именно Грофе оркестровал «Рапсодию в стиле блюз» Дж. Гершвина, премьера которой (солист — автор) состоялась в 1924 году и с тех пор стала визитной карточкой оркестра, своеобразной демонстрацией его мастерства. Грофе также проводил репетиции с оркестром, в отсутствие Уайтмена дирижировал им, был хранителем оркестровой нотной библиотеки. Уайтмен со свои оркестром очень сильно упрощал джазовые ритмы (играл ритмически упрощённый джаз). Эту упрощённую музыку ставят Уайтмену как в заслугу, так и критикуют его за это. В заслугу, так как именно в такой подаче джаз воспринимался народом. Как пишет «Британская энциклопедия», широко признанная заслуга Уайтмена в том, что он сделал джаз более доступным для широкой публики, популяризовал его и в 1920-е и 1930-е годы помог ему сделаться мейнстримным музыкальным жанром. По мнению одних, именно за популяризацию джаза, по мнению других, с подачи рекламных агентов Уайтмена прозвали «королём джаза». И, как указывает музыкальный сайт AllMusic, именно из-за этого титула он в истории джаза всегда был и остаётся спорной фигурой — подвергается критике не считающих исполнявшуюся им музыку достойной этого титула. При этом сайт пишет, что несмотря на критику, оркестр Уайтмена всё-таки был самым популярным в своё время (в 1920-е — 1930-е годы) и «иногда (несмотря на свой размер) на самом деле играл очень хороший джаз», и что, вероятно, лучшим званием Уайтмену было бы «король джазовой эпохи». Как пишет AllMusic, «усеянные звёздами [оркестровые] составы задали тон для наступающей эпохи биг-бендов», но к началу эры свинга музыка Уайтмена (оркестр которого почти не свинговал) считалась старомодной, и в начале 1940-х гг. Уайтмен практически отошёл от дел, лишь изредка выступая в качестве приглашённого исполнителя.
rdf:langString Paul Whiteman (ur. 28 marca 1890 w Denver, zm. 29 grudnia 1967 w Doylestown) – amerykański kierownik orkiestry jazzowej. Początkowo był skrzypkiem, grając w orkiestrach symfonicznych w Denver i San Francisco. W 1918 utworzył własną orkiestrę, w której grało wielu wybitnych muzyków jazzowych m.in. Bix Beiderbecke, Jimmy Dorsey, Tommy Dorsey, Jack Teagarden, Joe Venuti, . W 1924 po raz pierwszy zaprezentował "Błękitną rapsodię" George'a Gershwina. Od lat 50. był dyrektorem American Broadcasting Company (ABC) w Nowym Jorku. W 1930 wystąpił w filmie Król jazzu (ang. King of Jazz).
rdf:langString Paul Samuel "Pops" Whiteman, född 28 mars 1890 i Denver, Colorado, död 29 december 1967 i Doylestown, Pennsylvania, var en amerikansk orkesterledare. känd som "The King of Jazz". Han var son till musikläraren Wilberforce Whiteman (1857–1939) och sångerskan Elfrida M. Whiteman, född Dallison (1866–1934).
rdf:langString 保羅·塞繆爾·懷特曼(英語:Paul Samuel Whiteman,1890年3月28日-1967年12月29日)是一名作曲家、小提琴家和指揮家。
rdf:langString Пол Семюел Вайтмен (28 березня 1890, Денвер, штат Колорадо, США — 29 грудня 1967, Дойлстаун, штат Пенсільванія) — американський керівник групи, композитор, керівник оркестру.
xsd:nonNegativeInteger 48651
xsd:gYear 1960
xsd:gYear 1907
xsd:string non_vocal_instrumentalist

data from the linked data cloud