Papal States

http://dbpedia.org/resource/Papal_States an entity of type: Thing

Papežský stát (italsky Stato Pontificio, latinsky Status Pontificus, neboli také Dicio Pontificia), resp. Církevní stát (italsky Stato della Chiesa, latinsky Status Ecclesiasticus, případně Patrimonium Sancti Petri), je název státního útvaru, který existoval ve střední části Apeninského poloostrova zhruba od 8. století do roku 1870. Jeho hlavou byl papež, hlavním městem Řím a do 19. století představoval jeden z největších italských států. V současné době se pojem „papežský stát“ může používat (v češtině spíše raritně) pro označení státu Vatikán, který je jeho nástupcem. rdf:langString
Els Estats Pontificis, també coneguts com a Estats de l'Església, van ser uns territoris de la Itàlia central, que es van mantenir independents i sota govern dels Papes de Roma entre el 752 i el 1870, hereus de l'antic Exarcat de Ravenna. rdf:langString
Τα Παπικά Κράτη ήταν εδάφη εντός της ιταλικής χερσονήσου που βρίσκονταν υπό την άμεση κυριαρχία του Πάπα, από το 500 έως το 1870. Ήταν μεταξύ των σημαντικότερων από τις αρχές του 6ου αιώνα έως την ένωση της ιταλικής χερσονήσου το 1861 υπό το . Μετά το 1861 τα Παπικά Κράτη, με σαφώς μικρότερη εδαφική έκταση, συνέχισαν να υπάρχουν έως το 1870. Στο απόγειο της δύναμής τους κάλυπταν το μεγαλύτερο τμήμα των σημερινών ιταλικών περιοχών των , Μάρκε, Ούμπρια και Λάτσιο. Η συχνότερη ονομασία της ήταν η του Πάπα, σε αντίθεση, έτσι, με την πρωτεύουσα εκκλησιαστική του εξουσία. rdf:langString
Aita Santuen Lurraldea edo Elizaren Estatua (italieraz: Stato Ecclesiastico; latinez: Status Pontificius) Italiako historiako estatu garrantzitsuenetakoa izan zen. Italiar penintsularen erdialdean kokatuta, Po ibaitik Fermoraino luzatzen zen Adriatiko aldean; Toscanatik Terracinaraino Tirreniar itsaso aldean, eta Ekialdeko Emilia, Umbria, Markak eta Erroma hartzen zituen. Erroma hiriburuan, aita santuak gobernadore zibilak izan ziren 752 urtetik (Pepin Laburrak Elizarekin hitzarmena egin zuenetik) 1870 arte (Piemonteko erresumak Italia batu zuen arte). rdf:langString
( 다른 뜻에 대해서는 교황령 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 교황령(라틴어: Status Pontificius, 이탈리아어: Stati Pontificii) 또는 교회령(라틴어: Status Ecclesiasticus), 베드로 세습령(라틴어: Patrimonium Petri)은 기독교에서 교황의 세속적인 지배권이 미치는 영토를 가리키는 단어로, 756년 피핀의 기증 때부터 1870년 이탈리아 왕국에 멸망, 합병되기 전까지, 천 년 넘게 이탈리아 반도의 주요 도시국가 가운데 하나였다. 그 후 교황령은 사실상 멸망이나 마찬가지인 상태였으나, 1929년 라테라노 조약에 따라 로마시 안에 바티칸 시국을 건국함으로써 제한적으로나마 교황의 영토 주권이 회복되었다. rdf:langString
教皇領(きょうこうりょう、ラテン語:Status Pontificius, イタリア語:Stato Pontificio)は、ローマ教皇あるいはローマ教皇庁の支配していた領土である。歴史的には国家としての体裁も持ったため、教皇国、教皇国家とも呼ばれる。 rdf:langString
Państwo Kościelne (łac. Patrimonium Sancti Petri, ojcowizna po świętym Piotrze) – państwo istniejące w okresie od 755 (lub 754 albo 756) do 1870 roku (zajęcie Rzymu po zjednoczeniu Włoch) i rządzone przez papieży jako świeckich monarchów. Państwo było siedzibą Stolicy Apostolskiej i znajdowało się na terenie obecnych środkowych Włoch. rdf:langString
Os Estados Papais, Estados Pontifícios, Estados da Igreja ou Patrimônio de São Pedro eram formados por um aglomerado de territórios, basicamente no centro da península Itálica, que se mantiveram como um estado independente entre os anos de 756 e 1870, sob a directa autoridade civil dos Papas, e cuja capital era Roma. rdf:langString
Па́пська держа́ва (Папська область або Церковна область; італ. Stato Pontificio), офіційно Церковна держава (італ. Stato della Chiesa, італійська вимова: [ˈstaːto della ˈkjeːsa]; лат. Status Ecclesiasticus; також Dicio Pontificia) — теократична держава у 756—1870 в Середній (Центральній) Італії на чолі з Папою Римським. rdf:langString
Па́пская о́бласть (лат. Status Ecclesiasticus, итал. Stato della Chiesa) — теократическое государство, существовавшее в центральной Италии и возглавлявшееся папами ― патриархами Римской Католической церкви. rdf:langString
教宗國(英語:Papal States /ˈpeɪpəl/ PAY-pəl;義大利語:Stato Pontificio),也譯為教宗領、教皇國、教皇領、教皇屬邦,是南歐一個已經不存在的國家,為教宗統治的世俗領地,建立於8世紀,位於義大利半島中部,以羅馬為中心。1861年,教宗國的絕大部分領土被併入領導義大利統一進程的薩丁尼亞王國,即後來的義大利王國;至1870年,羅馬城也被併入義大利王國,教宗國領土退縮至僅剩梵蒂岡城,等同名存實亡。教宗庇護十一世時期,時任義大利首相墨索里尼在1929年與聖座國務卿簽訂《拉特朗條約》,教宗國正式滅亡,由新成立的梵蒂岡城國取而代之。 rdf:langString
الدولة البابوية (بالإيطالية: Stato Pontificio)‏ أو دولة الكنيسة (بالإيطالية: Stato della Chiesa)‏ كانت من بين الدول التاريخية الكبرى في إيطاليا من القرن السادس تقريبًا وحتى توحيد شبه الجزيرة الإيطالية في عام 1861 على يدي مملكة بييمونتي سردينيا (استمرت الدولة البابوية في شكل أقل اتساعًا إقليميًا حتى 1870). ضمت الدولة البابوية الأراضي الواقعة تحت السيادة البابوية المباشرة، وفي ذروتها غطت معظم الأقاليم الإيطالية الحديثة في رومانيا وأومبريا وماركي ولاتسيو. عادة ما تسمى هذه السلطة للبابا، في مقابل زعامته الكنسية. rdf:langString
La Papa Ŝtato aŭ Eklezia Ŝtato (latine Status Pontificius (pontifex, "pontofaranto", estas latina nomo por la papo), Status Ecclesiasticus ("ŝtato eklezia") aŭ Dicio Pontificia ("regoteritorio papa"), en iuj lingvoj, ekzemple la angla, franca kaj hispana, nomata plurale, tial foje ankaŭ en Esperanto alternative "Papaj Ŝtatoj") estis suverena ŝtata teritorio de la papoj, kiu estiĝis dum la jaro 756 per donaco de la franka reĝo Pipino la 3-a. Tiu ŝtato (itale Stato Pontificio, Stato della Santa Chiesa) estis bazo de ŝtata alianco, kiu dum la mezepoko pli kaj pli etendiĝis ĝis la Adriatiko. Krom tio apartenis al la ŝtato du suditaliaj napolaj areoj kiel ferma eksklavo – Benevento kaj Pontecorvo. El la nunaj itala regionoj apartenis al la Papa Ŝtato Lazio (Latium), Umbrio (Umbria), Markio (Mar rdf:langString
Der Kirchenstaat (lateinisch: Dicio Pontificia, Status Pontificius oder Status Ecclesiasticus, italienisch: Stato Pontificio oder Stato della Chiesa [ˈstaːto della ˈkjeːza]) war das weltlich-politische Herrschaftsgebiet des Oberhaupts der römisch-katholischen Kirche. Er bestand von 756 bis 1870. Der Kirchenstaat soll durch die kontroverse Pippinsche Schenkung 756 (auch Pippinische Schenkung) aus den Ländereien des Bischofs von Rom (Patrimonium Petri) entstanden sein. rdf:langString
Los Estados Pontificios, oficialmente Estado de la Iglesia (en italiano: Stato della Chiesa), fueron los territorios en la península itálica bajo la autoridad directa del papa desde el año 756 hasta 1870.​ En su máxima extensión, cubrieron las regiones italianas modernas de Lacio, Las Marcas, Umbría y Emilia-Romaña. En 1861, los Estados Pontificios fueron reducidos al Lacio y se convirtieron en un enclave del Reino de Cerdeña, el cual se proclamó como el nuevo Reino de Italia. Entre 1870 y 1929, el papa no tuvo ningún territorio físico y el Vaticano estuvo bajo soberanía italiana. El papa Pío XI y Benito Mussolini finalmente resolvieron la crisis y crearon el Estado de la Ciudad del Vaticano, al cual se adjudicaron 44 hectáreas de la ciudad de Roma, en la zona de los edificios históricos p rdf:langString
Is ionann Stáit an Phápa (Iodáilis: Stati Pontificii) - nó Stát na hEaglaise (Stato della Chiesa) - agus tailte an Phápa san Iodáil ón séú haois go dtí an Risorgimento agus aontú na hIodáile in aon stát amháin faoi cheannas Ríocht na Sairdíne agus Piemonte sa bhliain 1861. Bhí an Pápa ábalta an Róimh a choinneáil aige ina dhiaidh sin féin, ó bhí trúpaí Francacha ag cosaint na cathrach ar choinscleo na náisiúnaithe Iodálacha, ach sa bhliain 1870, bhris cogadh amach idir an Fhrainc agus an Phrúis, agus ó bhí na saighdiúirí ag teastáil i bpáirc an áir, d'fhág na Francaigh an Róimh ag na hIodálaigh. rdf:langString
The Papal States (/ˈpeɪpəl/ PAY-pəl; Italian: Stato Pontificio), officially the State of the Church (Italian: Stato della Chiesa, Italian pronunciation: [ˈstaːto della ˈkjɛːza]; Latin: Status Ecclesiasticus; also Dicio Pontificia), were a series of territories in the Italian Peninsula under the direct sovereign rule of the pope from 756 until 1870. They were among the major states of Italy from the 8th century until the unification of Italy, between 1859 and 1870. rdf:langString
Negara Gereja (bahasa Italia: Stato della Chiesa) adalah sekumpulan daerah di Semenanjung Italia yang diperintah secara langsung oleh Sri Paus sejak abad ke-8 sampai tahun 1870. Negara Gereja adalah salah satu di antara yang berdiri sejak sekitar abad ke-8 sampai Semenanjung Italia dipersatukan melalui perang penaklukan oleh Kerajaan Piemonte-Sardegna. Hampir semua negara di Semenanjung Italia dapat ditaklukkan pada tahun 1861, tetapi kesatuan seluruh Semenanjung Italia baru terwujud pada tahun 1870. Pada masa jayanya, Negara Gereja menguasai sebagian besar wilayah Lazio (sudah termasuk Roma), Marche, Umbria, Romagna, dan sejumlah daerah di Emilia. Kepemimpinan Sri Paus selaku Kepala Negara Gereja dipandang sebagai perwujudan dari kuasa temporalnya, bukan perwujudan dari kuasa gerejawinya rdf:langString
Lo Stato Pontificio, detto anche Stato Ecclesiastico o Patrimonio di San Pietro (Stato della Chiesa fu il suo nome ufficiale fino al 1815), fu uno stato italiano costituito dall'insieme dei territori su cui la Santa Sede esercitò il proprio potere temporale dal 756 al 1870. La forma di stato era la monarchia assolutista, rappresentata dal Papa, che esercitava la sua giurisdizione con pieni poteri. rdf:langString
Les États pontificaux, États de l'Église ou États du Pape (en italien : Stato Pontificio ou Stato della Chiesa) sont les États qui furent entre 754 et 1870 sous l'autorité temporelle du pape. Le premier noyau de ces États était baptisé patrimoine de saint Pierre. Les accords du Latran en 1929 ayant réglé la question romaine sans toutefois se prononcer sur l'abolition des États pontificaux proclamée par Victor-Emmanuel II en 1870 mais non acceptée par le pape, on considère que leur continuité se retrouve aujourd'hui dans l'État de la Cité du Vatican. rdf:langString
De Kerkelijke Staat of de Pauselijke Staat behoorde tot de belangrijkste historische staten van Italië vanaf het midden van de 8e eeuw. Het Apennijns Schiereiland werd in 1861 verenigd door het koninkrijk Sardinië, waarna de Kerkelijke Staat, in territoriaal minder uitgebreide vorm, nog bleef bestaan tot 1870. Het huidige Vaticaanstad is in 1929 nieuw opgericht en is, formeel, geen restant of opvolgerstaat van de vroegere Kerkelijke Staat. rdf:langString
Kyrkostaten (på latin: Patrimonium Petri, på italienska: Stato della Chiesa, Stato pontificio, Stato romano) var den världsliga stat som påven styrde över 752 till 1870. Kyrkostatens territorium sträckte sig när det var som störst över vad som idag är mellersta Italien, från Tyrrenska havet i sydväst, till Adriatiska havet i nordöst, och var begränsat av Lombardiet i norr, av Modena och Toscana i väst och i sydöst av Kungariket Neapel. Kyrkostaten hade komplicerade relationer till Tysk-romerska riket, där maktkamper mellan kejsare och påve ständigt gjorde sig gällande. Från omkring 900-talet var dock Kyrkostaten självständig. Den heliga stolen hade ingen egen erkänd stat från 1870 fram till 1929, då Vatikanstaten erkändes. rdf:langString
rdf:langString Papal States
rdf:langString الدولة البابوية
rdf:langString Estats Pontificis
rdf:langString Papežský stát
rdf:langString Kirchenstaat
rdf:langString Παπικά Κράτη
rdf:langString Papa Ŝtato
rdf:langString Estados Pontificios
rdf:langString Aita Santuen Lurraldea
rdf:langString Stáit an Phápa
rdf:langString Negara Gereja
rdf:langString Stato Pontificio
rdf:langString États pontificaux
rdf:langString 교황령
rdf:langString 教皇領
rdf:langString Kerkelijke Staat
rdf:langString Państwo Kościelne
rdf:langString Estados Papais
rdf:langString Папская область
rdf:langString Kyrkostaten
rdf:langString Папська держава
rdf:langString 教宗国
rdf:langString Papal States
rdf:langString State of the Church
xsd:float 41.90000152587891
xsd:float 12.48750019073486
xsd:integer 59534
xsd:integer 1124057961
xsd:integer 3124668
xsd:integer 1853
rdf:langString Coat of arms(15th–19th cent.)70px|Coat of arms of Papal States (sede vacante)Coat of arms(sede vacante)
rdf:langString
xsd:integer 1847 1848
xsd:integer 1870
xsd:integer 756 1846
xsd:integer 1551 1848
xsd:integer 756
rdf:langString Papal States
xsd:gMonthDay --09-20
xsd:date 2020-09-05
rdf:langString July 2021
xsd:integer 1
rdf:langString Flags of the Papacy
rdf:langString
rdf:langString Unitary absolute elective monarchy
rdf:langString Unitary semi-constitutional elective monarchy
rdf:langString Flag of the Papal States .svg
rdf:langString Papal States 1789.svg
rdf:langString Papal_States_1815.svg
rdf:langString Parliament
rdf:langString Holy Roman Empire
rdf:langString Kingdom of the Lombards
rdf:langString Byzantine Empire under the Isaurian dynasty
rdf:langString Duchy of Rome
rdf:langString Republic of Ancona
rdf:langString What conflict?
rdf:langString Duchy of Castro
rdf:langString Duchy of Ferrara
rdf:langString Duchy of Parma
rdf:langString Duchy of Urbino
rdf:langString First French Empire
rdf:langString Roman Republic
rdf:langString Kingdom of Italy
rdf:langString Anconine Republic
rdf:langString Principality of Pontecorvo
rdf:langString Prisoner in the Vatican
rdf:langString Republic of Cospaia
rdf:langString Tiberina Republic
xsd:string 41.9 12.4875
rdf:langString
rdf:langString The Papal States in 1815 after the Napoleonic Wars
rdf:langString الدولة البابوية (بالإيطالية: Stato Pontificio)‏ أو دولة الكنيسة (بالإيطالية: Stato della Chiesa)‏ كانت من بين الدول التاريخية الكبرى في إيطاليا من القرن السادس تقريبًا وحتى توحيد شبه الجزيرة الإيطالية في عام 1861 على يدي مملكة بييمونتي سردينيا (استمرت الدولة البابوية في شكل أقل اتساعًا إقليميًا حتى 1870). ضمت الدولة البابوية الأراضي الواقعة تحت السيادة البابوية المباشرة، وفي ذروتها غطت معظم الأقاليم الإيطالية الحديثة في رومانيا وأومبريا وماركي ولاتسيو. عادة ما تسمى هذه السلطة للبابا، في مقابل زعامته الكنسية. يفضل عادة جمع التمسية فتمسى الدويلات أو الولايات البابوية (كلا الجمع والمفرد من التسمية صحيحان لأنها لم تكن فقط اتحادًا شخصيًا)، بينما يميل استخدام التسمية حاليًا للدلالة على دولة الفاتيكان، وهي مكتنف داخل العاصمة الإيطالية روما. تأسست دولة الفاتيكان في عام 1929 مما أعاد للكرسي الرسولي قواه السياسية وسيادته الإقليمية.
rdf:langString Papežský stát (italsky Stato Pontificio, latinsky Status Pontificus, neboli také Dicio Pontificia), resp. Církevní stát (italsky Stato della Chiesa, latinsky Status Ecclesiasticus, případně Patrimonium Sancti Petri), je název státního útvaru, který existoval ve střední části Apeninského poloostrova zhruba od 8. století do roku 1870. Jeho hlavou byl papež, hlavním městem Řím a do 19. století představoval jeden z největších italských států. V současné době se pojem „papežský stát“ může používat (v češtině spíše raritně) pro označení státu Vatikán, který je jeho nástupcem.
rdf:langString Els Estats Pontificis, també coneguts com a Estats de l'Església, van ser uns territoris de la Itàlia central, que es van mantenir independents i sota govern dels Papes de Roma entre el 752 i el 1870, hereus de l'antic Exarcat de Ravenna.
rdf:langString Τα Παπικά Κράτη ήταν εδάφη εντός της ιταλικής χερσονήσου που βρίσκονταν υπό την άμεση κυριαρχία του Πάπα, από το 500 έως το 1870. Ήταν μεταξύ των σημαντικότερων από τις αρχές του 6ου αιώνα έως την ένωση της ιταλικής χερσονήσου το 1861 υπό το . Μετά το 1861 τα Παπικά Κράτη, με σαφώς μικρότερη εδαφική έκταση, συνέχισαν να υπάρχουν έως το 1870. Στο απόγειο της δύναμής τους κάλυπταν το μεγαλύτερο τμήμα των σημερινών ιταλικών περιοχών των , Μάρκε, Ούμπρια και Λάτσιο. Η συχνότερη ονομασία της ήταν η του Πάπα, σε αντίθεση, έτσι, με την πρωτεύουσα εκκλησιαστική του εξουσία.
rdf:langString La Papa Ŝtato aŭ Eklezia Ŝtato (latine Status Pontificius (pontifex, "pontofaranto", estas latina nomo por la papo), Status Ecclesiasticus ("ŝtato eklezia") aŭ Dicio Pontificia ("regoteritorio papa"), en iuj lingvoj, ekzemple la angla, franca kaj hispana, nomata plurale, tial foje ankaŭ en Esperanto alternative "Papaj Ŝtatoj") estis suverena ŝtata teritorio de la papoj, kiu estiĝis dum la jaro 756 per donaco de la franka reĝo Pipino la 3-a. Tiu ŝtato (itale Stato Pontificio, Stato della Santa Chiesa) estis bazo de ŝtata alianco, kiu dum la mezepoko pli kaj pli etendiĝis ĝis la Adriatiko. Krom tio apartenis al la ŝtato du suditaliaj napolaj areoj kiel ferma eksklavo – Benevento kaj Pontecorvo. El la nunaj itala regionoj apartenis al la Papa Ŝtato Lazio (Latium), Umbrio (Umbria), Markio (Marche) kaj parto de Emilio-Romanjo (Emiglia-Romana). La Papa Ŝtato daŭris ĝis la unuiĝo de Italio de la jaro 1870, kiam oni integrigis la teritorion en la nunan ŝtaton Italio.
rdf:langString Der Kirchenstaat (lateinisch: Dicio Pontificia, Status Pontificius oder Status Ecclesiasticus, italienisch: Stato Pontificio oder Stato della Chiesa [ˈstaːto della ˈkjeːza]) war das weltlich-politische Herrschaftsgebiet des Oberhaupts der römisch-katholischen Kirche. Er bestand von 756 bis 1870. Der Kirchenstaat soll durch die kontroverse Pippinsche Schenkung 756 (auch Pippinische Schenkung) aus den Ländereien des Bischofs von Rom (Patrimonium Petri) entstanden sein. Durch Volksabstimmung am 6. Oktober 1870 wurde der Kirchenstaat Teil des Königreichs Italien. Damit wurde die Einigung Italiens vollendet. In den Lateranverträgen von 1929 wurde die staatliche Souveränität der Vatikanstadt in Rom durch die italienische Regierung anerkannt.
rdf:langString Aita Santuen Lurraldea edo Elizaren Estatua (italieraz: Stato Ecclesiastico; latinez: Status Pontificius) Italiako historiako estatu garrantzitsuenetakoa izan zen. Italiar penintsularen erdialdean kokatuta, Po ibaitik Fermoraino luzatzen zen Adriatiko aldean; Toscanatik Terracinaraino Tirreniar itsaso aldean, eta Ekialdeko Emilia, Umbria, Markak eta Erroma hartzen zituen. Erroma hiriburuan, aita santuak gobernadore zibilak izan ziren 752 urtetik (Pepin Laburrak Elizarekin hitzarmena egin zuenetik) 1870 arte (Piemonteko erresumak Italia batu zuen arte).
rdf:langString Les États pontificaux, États de l'Église ou États du Pape (en italien : Stato Pontificio ou Stato della Chiesa) sont les États qui furent entre 754 et 1870 sous l'autorité temporelle du pape. Le premier noyau de ces États était baptisé patrimoine de saint Pierre. Les accords du Latran en 1929 ayant réglé la question romaine sans toutefois se prononcer sur l'abolition des États pontificaux proclamée par Victor-Emmanuel II en 1870 mais non acceptée par le pape, on considère que leur continuité se retrouve aujourd'hui dans l'État de la Cité du Vatican. Si en 344 a été achevée la basilique Saint-Pierre à Rome, l’Empire byzantin s'est emparé de la riche cité religieuse en 593 sous le pape Grégoire le Grand, et c'est en 756 que le roi des Francs Pépin le Bref délivre Rome, conférant au pape Étienne II le pouvoir sur les régions contiguës à la basilique Saint-Pierre, donnant lieu aux États de l'Église.
rdf:langString Los Estados Pontificios, oficialmente Estado de la Iglesia (en italiano: Stato della Chiesa), fueron los territorios en la península itálica bajo la autoridad directa del papa desde el año 756 hasta 1870.​ En su máxima extensión, cubrieron las regiones italianas modernas de Lacio, Las Marcas, Umbría y Emilia-Romaña. En 1861, los Estados Pontificios fueron reducidos al Lacio y se convirtieron en un enclave del Reino de Cerdeña, el cual se proclamó como el nuevo Reino de Italia. Entre 1870 y 1929, el papa no tuvo ningún territorio físico y el Vaticano estuvo bajo soberanía italiana. El papa Pío XI y Benito Mussolini finalmente resolvieron la crisis y crearon el Estado de la Ciudad del Vaticano, al cual se adjudicaron 44 hectáreas de la ciudad de Roma, en la zona de los edificios históricos papales, en la Colina Vaticana.
rdf:langString Is ionann Stáit an Phápa (Iodáilis: Stati Pontificii) - nó Stát na hEaglaise (Stato della Chiesa) - agus tailte an Phápa san Iodáil ón séú haois go dtí an Risorgimento agus aontú na hIodáile in aon stát amháin faoi cheannas Ríocht na Sairdíne agus Piemonte sa bhliain 1861. Bhí an Pápa ábalta an Róimh a choinneáil aige ina dhiaidh sin féin, ó bhí trúpaí Francacha ag cosaint na cathrach ar choinscleo na náisiúnaithe Iodálacha, ach sa bhliain 1870, bhris cogadh amach idir an Fhrainc agus an Phrúis, agus ó bhí na saighdiúirí ag teastáil i bpáirc an áir, d'fhág na Francaigh an Róimh ag na hIodálaigh. Ní hionann Cathair na Vatacáine agus sean-Stáit an Phápa, nó níor bunaíodh an Vatacáin ach sa bhliain 1929, de réir idir Benito Mussolini agus an Pápa .
rdf:langString The Papal States (/ˈpeɪpəl/ PAY-pəl; Italian: Stato Pontificio), officially the State of the Church (Italian: Stato della Chiesa, Italian pronunciation: [ˈstaːto della ˈkjɛːza]; Latin: Status Ecclesiasticus; also Dicio Pontificia), were a series of territories in the Italian Peninsula under the direct sovereign rule of the pope from 756 until 1870. They were among the major states of Italy from the 8th century until the unification of Italy, between 1859 and 1870. The state had its origins in the rise of Christianity throughout Italy, and with it the rising influence of the Christian Church. By the mid-8th century, with the decline of the Byzantine Empire in Italy, the Papacy became effectively sovereign. Several Christian rulers, including the Frankish kings Charlemagne and Pepin the Short, further donated lands to be governed by the Church. During the Renaissance, the papal territory expanded greatly and the pope became one of Italy's most important secular rulers as well as the head of the Church. At their zenith, the Papal States covered most of the modern Italian regions of Lazio (which includes Rome), Marche, Umbria and Romagna, and portions of Emilia. These holdings were considered to be a manifestation of the temporal power of the pope, as opposed to his ecclesiastical primacy. However, by 1861, much of the Papal States' territory had been conquered by the Kingdom of Italy. Only Lazio, including Rome, remained under the pope's temporal control. In 1870, the pope lost Lazio and Rome and had no physical territory at all, except St. Peter's Basilica and the papal residence and related buildings around the Vatican quarter of Rome, which the new Italian state did not occupy militarily, despite annexation of Lazio. In 1929 the Italian Fascist leader Benito Mussolini, the head of the Italian government, ended the "Prisoner in the Vatican" problem involving a unified Italy and the Holy See by negotiating the Lateran Treaty, signed by the two parties. This treaty recognized the sovereignty of the Holy See over a newly created international territorial entity, a city state within Rome limited to a token territory which became the Vatican City.
rdf:langString Negara Gereja (bahasa Italia: Stato della Chiesa) adalah sekumpulan daerah di Semenanjung Italia yang diperintah secara langsung oleh Sri Paus sejak abad ke-8 sampai tahun 1870. Negara Gereja adalah salah satu di antara yang berdiri sejak sekitar abad ke-8 sampai Semenanjung Italia dipersatukan melalui perang penaklukan oleh Kerajaan Piemonte-Sardegna. Hampir semua negara di Semenanjung Italia dapat ditaklukkan pada tahun 1861, tetapi kesatuan seluruh Semenanjung Italia baru terwujud pada tahun 1870. Pada masa jayanya, Negara Gereja menguasai sebagian besar wilayah Lazio (sudah termasuk Roma), Marche, Umbria, Romagna, dan sejumlah daerah di Emilia. Kepemimpinan Sri Paus selaku Kepala Negara Gereja dipandang sebagai perwujudan dari kuasa temporalnya, bukan perwujudan dari kuasa gerejawinya selaku rohaniwan tertinggi. Pada tahun 1861, sebagian besar wilayah Negara Gereja telah direbut oleh Kerajaan Italia, tinggal Lazio, termasuk Roma, yang masih tetap dikuasai oleh Sri Paus. Pada tahun 1870, Lazio dan Roma dianeksasi oleh Kerajaan Italia, sehingga Sri Paus tidak lagi memiliki wilayah kedaulatan selain Basilika Santo Petrus, Istana Apostolik, dan gedung-gedung lembaga kepausan di sekitar kawasan Vatikan di kota Roma, yakni tempat-tempat yang tidak diduduki oleh tentara Kerajaan Italia. Pada tahun 1929, kepala pemerintahan Kerajaan Italia, yang kala itu dijabat oleh pemimpin Fasis Italia, Benito Mussolini, mengakhiri melalui perundingan yang bermuara pada penandatanganan Perjanjian Lateran oleh kedua belah pihak. Berdasarkan perjanjian ini, negara Italia mengakui kedaulatan Takhta Suci atas sebuah entitas wilayah internasional bentukan baru, yakni Negara Kota Vatikan, dengan luas yang sangat terbatas, sekadar untuk membuatnya memiliki wilayah kedaulatan.
rdf:langString ( 다른 뜻에 대해서는 교황령 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 교황령(라틴어: Status Pontificius, 이탈리아어: Stati Pontificii) 또는 교회령(라틴어: Status Ecclesiasticus), 베드로 세습령(라틴어: Patrimonium Petri)은 기독교에서 교황의 세속적인 지배권이 미치는 영토를 가리키는 단어로, 756년 피핀의 기증 때부터 1870년 이탈리아 왕국에 멸망, 합병되기 전까지, 천 년 넘게 이탈리아 반도의 주요 도시국가 가운데 하나였다. 그 후 교황령은 사실상 멸망이나 마찬가지인 상태였으나, 1929년 라테라노 조약에 따라 로마시 안에 바티칸 시국을 건국함으로써 제한적으로나마 교황의 영토 주권이 회복되었다.
rdf:langString 教皇領(きょうこうりょう、ラテン語:Status Pontificius, イタリア語:Stato Pontificio)は、ローマ教皇あるいはローマ教皇庁の支配していた領土である。歴史的には国家としての体裁も持ったため、教皇国、教皇国家とも呼ばれる。
rdf:langString De Kerkelijke Staat of de Pauselijke Staat behoorde tot de belangrijkste historische staten van Italië vanaf het midden van de 8e eeuw. Het Apennijns Schiereiland werd in 1861 verenigd door het koninkrijk Sardinië, waarna de Kerkelijke Staat, in territoriaal minder uitgebreide vorm, nog bleef bestaan tot 1870. Het huidige Vaticaanstad is in 1929 nieuw opgericht en is, formeel, geen restant of opvolgerstaat van de vroegere Kerkelijke Staat. De Kerkelijke Staat bestond uit gebieden onder directe soevereine heerschappij van het pausdom. Op zijn hoogtepunt besloeg deze staat het grootste deel van de huidige Italiaanse regio's Romagna, Marche, Umbrië en Lazio. Deze regerende macht wordt gewoonlijk de wereldlijke macht van de paus genoemd, in tegenstelling tot diens kerkelijk primaatschap.
rdf:langString Państwo Kościelne (łac. Patrimonium Sancti Petri, ojcowizna po świętym Piotrze) – państwo istniejące w okresie od 755 (lub 754 albo 756) do 1870 roku (zajęcie Rzymu po zjednoczeniu Włoch) i rządzone przez papieży jako świeckich monarchów. Państwo było siedzibą Stolicy Apostolskiej i znajdowało się na terenie obecnych środkowych Włoch.
rdf:langString Lo Stato Pontificio, detto anche Stato Ecclesiastico o Patrimonio di San Pietro (Stato della Chiesa fu il suo nome ufficiale fino al 1815), fu uno stato italiano costituito dall'insieme dei territori su cui la Santa Sede esercitò il proprio potere temporale dal 756 al 1870. La forma di stato era la monarchia assolutista, rappresentata dal Papa, che esercitava la sua giurisdizione con pieni poteri. Durante la sua esistenza ebbe periodi in cui il prestigio e l'influenza della Santa Sede sullo scacchiere politico europeo furono rimarchevoli; la proiezione internazionale del pontefice è sempre stata notevolmente superiore rispetto a quella dello Stato Pontificio dati i limiti territoriali che le circostanze storiche avevano assegnato allo Stato, in quanto la quasi totalità degli Stati europei erano retti da monarchie cattoliche che riconoscevano come suprema autorità quella del papa, che poteva scomunicare i sovrani e sciogliere feudatari e sudditi dal giuramento di fedeltà al proprio sovrano. Inoltre, i vincoli di vassallaggio dettati dalla Santa Sede condizionarono talvolta importanti Stati indipendenti come il Regno di Sicilia, il Regno di Napoli, il Regno d'Inghilterra, il Regno di Francia, il Regno di Spagna, il Regno del Portogallo, il Sacro Romano Impero, la Corona d'Aragona, il Regno d'Ungheria, l'Impero austriaco e altri. Lo Stato Pontificio terminò la sua esistenza con gli eventi del Risorgimento italiano: dapprima con l'invasione savoiarda e la successiva annessione di tre legazioni (le Romagne, le Marche e l'Umbria) al nuovo Regno d'Italia nel 1859-1861, e quindi in maniera definitiva nel 1870, con la breccia di porta Pia e la successiva annessione dei territori restanti, ovvero la quarta legazione e il circondario di Roma.
rdf:langString Os Estados Papais, Estados Pontifícios, Estados da Igreja ou Patrimônio de São Pedro eram formados por um aglomerado de territórios, basicamente no centro da península Itálica, que se mantiveram como um estado independente entre os anos de 756 e 1870, sob a directa autoridade civil dos Papas, e cuja capital era Roma.
rdf:langString Kyrkostaten (på latin: Patrimonium Petri, på italienska: Stato della Chiesa, Stato pontificio, Stato romano) var den världsliga stat som påven styrde över 752 till 1870. Kyrkostatens territorium sträckte sig när det var som störst över vad som idag är mellersta Italien, från Tyrrenska havet i sydväst, till Adriatiska havet i nordöst, och var begränsat av Lombardiet i norr, av Modena och Toscana i väst och i sydöst av Kungariket Neapel. Kyrkostaten hade komplicerade relationer till Tysk-romerska riket, där maktkamper mellan kejsare och påve ständigt gjorde sig gällande. Från omkring 900-talet var dock Kyrkostaten självständig. Den heliga stolen hade ingen egen erkänd stat från 1870 fram till 1929, då Vatikanstaten erkändes. Ibland avses med benämningen Kyrkostaten de så kallade "", påvens egendomar.
rdf:langString Па́пська держа́ва (Папська область або Церковна область; італ. Stato Pontificio), офіційно Церковна держава (італ. Stato della Chiesa, італійська вимова: [ˈstaːto della ˈkjeːsa]; лат. Status Ecclesiasticus; також Dicio Pontificia) — теократична держава у 756—1870 в Середній (Центральній) Італії на чолі з Папою Римським.
rdf:langString Па́пская о́бласть (лат. Status Ecclesiasticus, итал. Stato della Chiesa) — теократическое государство, существовавшее в центральной Италии и возглавлявшееся папами ― патриархами Римской Католической церкви.
rdf:langString 教宗國(英語:Papal States /ˈpeɪpəl/ PAY-pəl;義大利語:Stato Pontificio),也譯為教宗領、教皇國、教皇領、教皇屬邦,是南歐一個已經不存在的國家,為教宗統治的世俗領地,建立於8世紀,位於義大利半島中部,以羅馬為中心。1861年,教宗國的絕大部分領土被併入領導義大利統一進程的薩丁尼亞王國,即後來的義大利王國;至1870年,羅馬城也被併入義大利王國,教宗國領土退縮至僅剩梵蒂岡城,等同名存實亡。教宗庇護十一世時期,時任義大利首相墨索里尼在1929年與聖座國務卿簽訂《拉特朗條約》,教宗國正式滅亡,由新成立的梵蒂岡城國取而代之。
rdf:langString State of the Church
xsd:integer 781
xsd:integer 1177
xsd:date 1798-02-18
xsd:date 1809-05-17
xsd:date 1929-02-11
xsd:integer 2
rdf:langString Banner of the Holy Roman Emperor .svg
rdf:langString Flag_of_the_Republic_of_Ancona_.svg
rdf:langString Flag of Italy crowned.svg
rdf:langString Flag of France .svg
rdf:langString Flag of the Papal States .svg
rdf:langString Ducado de Modena .svg
rdf:langString Flag of the Duchy of Parma.svg
rdf:langString Banner of Arms of the Duchy of Urbino.svg
rdf:langString Flag of Cospaia.svg
rdf:langString Flag of the Repubblica Romana 1798.svg
rdf:langString Flag of the Roman Republic .svg
rdf:langString Flag_of_the_Repubblica_Anconitana.svg
rdf:langString
rdf:langString Flag
rdf:langString Coat of arms of the Holy See .svg
rdf:langString Map of the Papal States in 1789 before the French seized papal lands in France, including its exclaves of Benevento and Pontecorvo in southern Italy, and the Comtat Venaissin and Avignon in southern France
xsd:integer 16
xsd:integer 16
xsd:integer 756
rdf:langString Interregna
rdf:langString Marcia trionfale
rdf:langString "Great Triumphal March"
xsd:nonNegativeInteger 57650
<Geometry> POINT(12.487500190735 41.900001525879)

data from the linked data cloud