Pacta sunt servanda

http://dbpedia.org/resource/Pacta_sunt_servanda an entity of type: Thing

Η λατινική φράση πάκτα σουντ σερβάντα «pacta sunt servanda» (στην πρακτική πολλές φορές απλώς «pacta servanda»), σήμερα έχει καταστεί διεθνής όρος που σημαίνει οι συμφωνίες είναι τηρητέες. Αποτελεί αξίωμα που διέπει τις διεθνείς Συμφωνίες - Συνθήκες εκ των οποίων οι υποχρεώσεις που αναλαμβάνονται εκ μέρους των συμβαλλομένων θα πρέπει να τηρούνται. Σπέρμα - αρχή νομοθεσίας περί της υποχρεώσεως αυτών τήρησης των συμφωνημένων συμβάσεων βρίσκονται στους «Νόμους» του Πλάτωνα (920 B-D). rdf:langString
Pacta sunt servanda estas latina esprimo kun laŭvorta traduko "akordoj estas obeendaj". Ĝi estas la plej baza principo de internacia juro. Traktato estu plenumita bonafide, laŭ la komuna senco de la vortoj de traktato en ĝia kunteksto kaj konsiderante ĝian celon. Laŭ tiu principo traktantoj ne povas alvoki la de sia por malobei traktaton. rdf:langString
Pacta sunt servanda (« Les conventions doivent être respectées ») est une locution latine signifiant que les parties sont désormais liées au contrat venant d'être conclu et qu'à ce titre elles ne sauraient déroger aux obligations issues de cet accord. Cette locution, qui traduit la force obligatoire des conventions, est à la fois un principe de droit des obligations, de droit international public et de droit constitutionnel français. rdf:langString
La locuzione latina pacta sunt servanda (in italiano: i patti devono essere osservati) esprime un principio fondamentale del diritto civile e del diritto internazionale. rdf:langString
팍타 순트 세르반다(라틴어: pacta sunt servanda)는 약속은 지켜져야만 한다는 뜻의 라틴어 법격언이다. 오늘날 전 세계 민법(=국내민법)과 국제법(=국제민법)의 대원칙이다. 로마법의 신의칙(bona fide)에서 유래했다. bona fide를 신의성실의 원칙이라고 부르며, pacta sunt servanda를 계약충실의 원칙이라고 부른다. 계약충실의 원칙은 강행법규(ius cogens)와 사정변경의 원칙(Clausula rebus sic stantibus)에 의해 제한된다. 대한민국 대법원은 계약준수원칙이라고 표현한다. 사회계약설에 의해, 국가는 사회계약에 의해 성립되었다는 것이 오늘날 전 세계의 통설이며, 성문헌법이 그 계약서라고 본다. 성문헌법은 자연권을 실정화했고, 사회계약을 현실화했으며, 자연법과 실정법의 2단계 구조를 헌법과 법률로 구조화했다.(이국운, 헌법, 책세상, 2010) rdf:langString
pacta sunt servanda(パクタ・スント・セルウァンダ)は、「合意は拘束する」「合意は守られなければならない」などと日本語訳されるラテン語起源の成句である。主に国際法および契約法で用いられる。 国際法上、この「『合意は拘束する』の原則」に対する唯一の制限は、強行規範(en:jus cogens)であるとされる。 また、契約法においては、契約の法的拘束力を指すものとして用いられる。例外として、各種の無効事由や取消し事由がある。 rdf:langString
Pacta sunt servanda is een Latijnse uitdrukking voor "afspraken moeten worden nagekomen". Het is een algemeen rechtsbeginsel dat van groot belang is in verschillende rechtstakken. rdf:langString
Pacta sunt servanda (latin: "avtal skall hållas") är en grundläggande princip inom avtalsrätt, civilrätt och internationell rätt. Principen gäller såväl internationella traktater som privata avtal. Pacta sunt servanda är starkt knutet till tanken om avtalsfrihet. Principen grundar sig på tanken att eftersom parterna fritt får komma överens om ingående av avtal och innehållet i avtal skall parterna även hålla sig till avtalet. Om part bryter mot en klausul i avtalet har motparten rätt att åberopa vissa åtgärder, till exempel naturafullgörelse, till exempel få prisavdrag, eller i extrema fall hävning. rdf:langString
Pacta sunt servanda (do latim: os pactos devem ser observados) é uma expressão latina elaborada na forma gerundiva, reconhecida como um brocardo jurídico. Tem origem no Direito Canônico medieval do séc. XIII a XVI, com posterior evolução no Direito Natural do séc. XVII. É um princípio-base do Direito Civil e do Direito Internacional . rdf:langString
Pacta sunt servanda (с латинского «договоры должны соблюдаться») — основополагающий принцип гражданского и международного права. Отражён также в авторитетных религиозных источниках. Принцип позволяет обеспечить предсказуемость, которая, в конечном счёте, выгодна участникам договора, поскольку позволяет внятно планировать действия и тратить минимум сил на подстраховку. rdf:langString
Пакта сунт серванда, лат. Pacta sunt servanda (договори повинні виконуватися) — латинський вислів, який застосовується у міжнародному праві для визначення положення про обов'язковість укладених договорів, а також принципу міжнародного права, що випливає з цього положення. rdf:langString
العقد شريعة المتعاقدين)، قاعدة قانونية، ومبدأ أساسي في القانون المدني والقانون الدولي. ويشير المعنى الأكثر شيوعًا للمبدأ، إلى عقود خاصة مؤكدًا على أن الشروط المضمنة تعتبر قانونًا يسري بين الطرفين، وينطوي على أن عدم الوفاء بالالتزامات يُعد خرقًا للمعاهدة. ويعتبر القيد الوحيد في مبدأ العقد شريعة المتعاقدين هو القواعد الآمرة الخاصة بالقانون الدولي العام، والتي تسمى jus cogens (قواعد قطعية). كما يسمح المبدأ القانوني clausula rebus sic stantibus الذي يعد جزءًا من القانون العرفي الدولي، بعدم الوفاء بالتزامات المعاهدة بسبب تغير قسري في الظروف. rdf:langString
Pacta sunt servanda és una expressió llatina que significa “els pactes s'han de complir”. És una expressió utilitzada en el món jurídic (citada sovint en sentències judicials i en escrits) i que expressa un dels principis fonamentals del Dret. És un principi universal, d'origen consuetudinari, incorporat explícitament en alguns textos legals i sobretot en la jurisprudència tan internacional com nacional. rdf:langString
Pacta sunt servanda (lat., v překladu „smlouvy se mají dodržovat“) je zásada, která symbolizuje podstatu právního institutu smlouvy a celého závazkového práva vůbec. Bez dodržování uzavřených dohod by nemohl existovat obchod i jiné společenské vztahy. Výslovnému uznání této zásady se dostalo v mezinárodním právu, protože čl. 26 Vídeňské úmluvy o smluvním právu jasně stanoví: „Každá platná smlouva zavazuje smluvní strany a musí být jimi plněna v dobré víře“. Od roku 2014 je tato zásada výslovně obsažena i v českém soukromém právu. rdf:langString
Pacta sunt servanda (lat.; dt. Verträge sind einzuhalten) ist das Prinzip der Vertragstreue im öffentlichen und privaten Recht. Es handelt sich um den wichtigsten Grundsatz des öffentlichen ebenso wie des privaten Vertragsrechts. Im deutschen Zivilrecht findet sich der allgemeine Grundsatz der Verpflichtung zur Erfüllung von Schuldverhältnissen – und damit von sämtlichen schuldrechtlichen Übereinkünften – in § 241 Abs. 1 BGB. Eine der wichtigsten Ausgestaltungen dieses Grundsatzes findet sich unter anderem im Tatbestand von Treu und Glauben wieder, der in § 242 BGB geregelt ist. Der Grundsatz besagt, dass derjenige, der Verträge bricht, rechtswidrig/unerlaubt handelt. Des Weiteren gilt der Grundsatz der Vertragstreue kraft Völkergewohnheitsrechtes, in dem er bei dem Theorienstreit um die F rdf:langString
Pacta sunt servanda es una locución latina, que se traduce como «lo pactado obliga», que expresa que toda convención debe ser fielmente cumplida por las partes de acuerdo con lo pactado.​ Constituye un principio básico del derecho civil (específicamente relacionado con los contratos) y del derecho internacional. "El contrato es ley entre las partes".​ Esta consigna, acuñada en épocas de la antigua Roma y según la cual “los pactos deben honrarse”, es una de las bases fundacionales de la confianza que la sociedad deposita en sí misma. rdf:langString
Pacta sunt servanda latinezko lokuzio bat da, "hitzartutakoak behartzen du" bezala itzultzen dena. Konbentzio oro, hitzartutakoaren arabera, aldeek zintzo bete behar dutela adierazteko erabiltzen da. Zuzenbide zibilaren (kontratuekin espezifikoki lotuta) eta nazioarteko zuzenbidearen oinarrizko printzipioa da. "Kontratua aldeen artean legea da". Kontsigna hau, Antzinako Erroman sortua eta "itunak ohoratu" behar direla dioena, gizarteak bere buruarengan jartzen duen konfiantzaren oinarrietako bat da. Esamolde hau lehen aldiz kardinalak idatzi zuen XIII. mendean, baina bere lana ez zen XVI. mendera arte argitaratu. rdf:langString
Pacta sunt servanda, Latin for "agreements must be kept", is a brocard and a fundamental principle of law. According to Hans Wehberg, a professor of international law, "few rules for the ordering of Society have such a deep moral and religious influence" as this principle. rdf:langString
Pacta sunt servanda (dalam bahasa Latin berarti "perjanjian harus ditepati") adalah norma dasar dalam hukum internasional, Secara umum pacta sunt servanda diartikan sebagai terikatnya suatu negara terhadap suatu perjanjian internasional diakibatkan oleh persetujuan dari negara tersebut untuk mengikatkan diri pada perjanjian internasional. Ketika suatu Negara menjadi pihak dalam perjanjian internasional, menyatakan kehendak untuk terikat terhadap ketentuan yang diatur dalam perjanjian tersebut. Hal itu berdampak ketentuan-ketentuan yang diatur dalam perjanjian itu berlaku dalam teritorial negara yang menyatakannya. Pada dasarnya asas ini menyatakan bahwa perjanjian mengikat pihak-pihak yang melakukan perjanjian, sehingga kewajiban-kewajiban yang ditetapkan oleh perjanjian ini harus dilaksan rdf:langString
Pacta sunt servanda (łac. umów należy dotrzymywać) – zasada wyrażająca się w tym, że osoba, która zawarła w sposób ważny umowę, musi się z niej wywiązać. Instytucja wywodząca się z prawa rzymskiego, wyprowadzona przez średniowiecznych glosatorów i komentatorów. Opiera się na dobrej wierze stron stosunku niezobowiązaniowego i jest fundamentalną zasadą w każdym systemie prawnym. Klauzula generalna wzmacniająca rolę umów prawnych oraz pewność i stabilność prawa, jako podstawowego regulatora stosunków społecznych. rdf:langString
rdf:langString العقد شريعة المتعاقدين
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString 팍타 순트 세르반다
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
rdf:langString Pacta sunt servanda
xsd:integer 24622
xsd:integer 1117150269
rdf:langString العقد شريعة المتعاقدين)، قاعدة قانونية، ومبدأ أساسي في القانون المدني والقانون الدولي. ويشير المعنى الأكثر شيوعًا للمبدأ، إلى عقود خاصة مؤكدًا على أن الشروط المضمنة تعتبر قانونًا يسري بين الطرفين، وينطوي على أن عدم الوفاء بالالتزامات يُعد خرقًا للمعاهدة. ويتعلق هذا المبدأ في اختصاصات القانون المدني بالمبدأ العام للسلوك الصحيح في الممارسات التجارية، بما في ذلك افتراض مبدأ حسن النية والذي يعد شرطًا لفاعلية المنهج برمته، وبالتالي يعاقب قانون بعض الأنظمة أحيانًا الإخلال المحتمل حتى بدون أي عقوبة مباشرة يتحملها أي طرف من الأطراف. إلا أنه، لا تذكر الولايات القضائية العاملة بالقانون العام عادةً مبدأ حسن النية في العقود التجارية، ولذلك فمن غير الملائم ذكر أن مبدأ العقد شريعة المتعاقدين يتضمن مبدأ حسن النية. بالإشارة إلى الاتفاقيات الدولية، «كل معاهدة سارية المفعول ملزمة لكافة الأطراف المتعاقدة ويجب تنفيذها بحسن نية.» يرتبط العقد شريعة المتعاقدين بمبدأ حسن النية، في حين أنه لا يتساوى مع حسن النية. وهذا من شأنه أن يخول الدول بأن تقضي بضرورة احترام الالتزامات فضلاً عن الاعتماد على الالتزامات موضع الاحترام. ويعتبر مبدأ حسن النية هذا أساسًا للمعاهدات ويعني أنه لا يمكن للأطراف المتعاقدة بالمعاهدة أن تعتد بأحكام القانون البلدي (المحلي) كمبرر لعدم التنفيذ. إلا أنه، فيما يتعلق باتفاقية فيينا ومبادئ يونيدروا ينبغي الأخذ بعين الاعتبار أنهما تأثرا بشدة باختصاصات القانون المدني. ونستنتج من هذه المصادر أن العقد شريعة المتعاقدين بتضمنه مبدأ حسن النية يعتبر غير صحيح. ويعتبر القيد الوحيد في مبدأ العقد شريعة المتعاقدين هو القواعد الآمرة الخاصة بالقانون الدولي العام، والتي تسمى jus cogens (قواعد قطعية). كما يسمح المبدأ القانوني clausula rebus sic stantibus الذي يعد جزءًا من القانون العرفي الدولي، بعدم الوفاء بالتزامات المعاهدة بسبب تغير قسري في الظروف.
rdf:langString Pacta sunt servanda és una expressió llatina que significa “els pactes s'han de complir”. És una expressió utilitzada en el món jurídic (citada sovint en sentències judicials i en escrits) i que expressa un dels principis fonamentals del Dret. És un principi universal, d'origen consuetudinari, incorporat explícitament en alguns textos legals i sobretot en la jurisprudència tan internacional com nacional. De fet, aquest principi és la base de la en l'àmbit del dret contractual, tan si ens referim a contractes civils o mercantils, com a contractes administratius, tractats internacionals, etc. Perquè, en efecte, la base de qualsevol acord és la certitud que totes les parts que l'han subscrit el compliran de bona fe. Dit d'una altra manera, que cap dels signants d'un acord pot pretendre, posteriorment d'eximir-se de complir les obligacions que hi ha acceptat lliurement des de l'inici. Es tracta de la santedat o de la inviolabilitat dels acords, del valor de la paraula donada.
rdf:langString Pacta sunt servanda (lat., v překladu „smlouvy se mají dodržovat“) je zásada, která symbolizuje podstatu právního institutu smlouvy a celého závazkového práva vůbec. Bez dodržování uzavřených dohod by nemohl existovat obchod i jiné společenské vztahy. Ačkoli se má obecně za to, že jde o zásadu pocházející už z římského práva, její zformulování je ve skutečnosti dílem až středověkých právníků. Tehdy docházelo k utvrzování smluv pomocí přísah, jejich vynutitelnost stála především na morálce a příslušnými soudy k vymáhání smluv tak byly pouze soudy církevní. V teorii byla proto vytvořena tzv. vestiturní teorie, podle které se rozlišovaly dohody (pacta) dvojího typu: pacta nuda (nahé či nezahalené dohody), které měly povahu pouhých naturálních obligací, a pacta vestita (oblečené nebo zahalené dohody), které již žalovatelné byly a které byly považovány za obvyklý způsob uzavření smlouvy. V 15. století se navíc prosadila teze, že pokud bylo ke smlouvě připojeno uznání dluhu (constitutum debiti proprii), bylo možné ji vždy jako tzv. pactum geminatum (zdvojenou dohodu) soudně vymoci. Výslovnému uznání této zásady se dostalo v mezinárodním právu, protože čl. 26 Vídeňské úmluvy o smluvním právu jasně stanoví: „Každá platná smlouva zavazuje smluvní strany a musí být jimi plněna v dobré víře“. Od roku 2014 je tato zásada výslovně obsažena i v českém soukromém právu.
rdf:langString Pacta sunt servanda (lat.; dt. Verträge sind einzuhalten) ist das Prinzip der Vertragstreue im öffentlichen und privaten Recht. Es handelt sich um den wichtigsten Grundsatz des öffentlichen ebenso wie des privaten Vertragsrechts. Im deutschen Zivilrecht findet sich der allgemeine Grundsatz der Verpflichtung zur Erfüllung von Schuldverhältnissen – und damit von sämtlichen schuldrechtlichen Übereinkünften – in § 241 Abs. 1 BGB. Eine der wichtigsten Ausgestaltungen dieses Grundsatzes findet sich unter anderem im Tatbestand von Treu und Glauben wieder, der in § 242 BGB geregelt ist. Der Grundsatz besagt, dass derjenige, der Verträge bricht, rechtswidrig/unerlaubt handelt. Des Weiteren gilt der Grundsatz der Vertragstreue kraft Völkergewohnheitsrechtes, in dem er bei dem Theorienstreit um die Frage der Verbindlichkeit internationaler Verträge besagt, dass nationale Gesetze keine Grundlage für die Nichteinhaltung sein dürfen. Dabei sind grundsätzlich ebenso mündlich geschlossene Verträge bindend, sodass auch hier der Verpflichtete zur Vertragserfüllung gezwungen werden kann.
rdf:langString Η λατινική φράση πάκτα σουντ σερβάντα «pacta sunt servanda» (στην πρακτική πολλές φορές απλώς «pacta servanda»), σήμερα έχει καταστεί διεθνής όρος που σημαίνει οι συμφωνίες είναι τηρητέες. Αποτελεί αξίωμα που διέπει τις διεθνείς Συμφωνίες - Συνθήκες εκ των οποίων οι υποχρεώσεις που αναλαμβάνονται εκ μέρους των συμβαλλομένων θα πρέπει να τηρούνται. Σπέρμα - αρχή νομοθεσίας περί της υποχρεώσεως αυτών τήρησης των συμφωνημένων συμβάσεων βρίσκονται στους «Νόμους» του Πλάτωνα (920 B-D).
rdf:langString Pacta sunt servanda estas latina esprimo kun laŭvorta traduko "akordoj estas obeendaj". Ĝi estas la plej baza principo de internacia juro. Traktato estu plenumita bonafide, laŭ la komuna senco de la vortoj de traktato en ĝia kunteksto kaj konsiderante ĝian celon. Laŭ tiu principo traktantoj ne povas alvoki la de sia por malobei traktaton.
rdf:langString Pacta sunt servanda latinezko lokuzio bat da, "hitzartutakoak behartzen du" bezala itzultzen dena. Konbentzio oro, hitzartutakoaren arabera, aldeek zintzo bete behar dutela adierazteko erabiltzen da. Zuzenbide zibilaren (kontratuekin espezifikoki lotuta) eta nazioarteko zuzenbidearen oinarrizko printzipioa da. "Kontratua aldeen artean legea da". Kontsigna hau, Antzinako Erroman sortua eta "itunak ohoratu" behar direla dioena, gizarteak bere buruarengan jartzen duen konfiantzaren oinarrietako bat da. Esamolde hau lehen aldiz kardinalak idatzi zuen XIII. mendean, baina bere lana ez zen XVI. mendera arte argitaratu. Nazioarteari dagokionez, honako hau adierazten da: "Indarrean dagoen tratatu orok alderdiak behartzen ditu, eta alderdiek fede onez bete behar dute" (Tratatuen Zuzenbideari buruzko 26. artikuluak, 1969koak, eta Tratatuen Zuzenbideari buruzko Vienako Konbentzioaren artikulu berak, 1986koak, estatuen eta nazioarteko erakundeen artean edo nazioarteko erakundeen artean egindako Tratatuen Zuzenbideari buruzkoak). Auzitegien irizpenak nazioarteko zuzenbidearen printzipio orokorretan oinarritu dira, Pacta sunt servanda printzipioa eta fede ona finkatzean, araua barne-ordenamenduan txertatzeko ekintzaren ardatz gidari gisa. Printzipio horrek aplikazio zabala du zuzenbide erromatarraren eskolan kontratu-materialean. Figura horren aurrean, legearen hutsuneak argitu daitezke, edo, are gehiago, arauan ezarritakoari kontrajarri, betiere uko egin ezin zaizkion terminoak ez badira; horrela, interpretazio-irizpideen arabera, alderdi kontratugileen borondatea edo asmoa balioetsi eta errespetatu egin behar da, legeak urratzen ez dituen guztian, harremanetako arau goren gisa.
rdf:langString Pacta sunt servanda es una locución latina, que se traduce como «lo pactado obliga», que expresa que toda convención debe ser fielmente cumplida por las partes de acuerdo con lo pactado.​ Constituye un principio básico del derecho civil (específicamente relacionado con los contratos) y del derecho internacional. "El contrato es ley entre las partes".​ En materia internacional se señala que: "Todo tratado en vigor obliga a las partes y debe ser cumplido por ellas de buena fe" (según lo señala el artículo 26 de la Convención de Viena sobre el Derecho de los Tratados de 1969 y mismo artículo de la Convención de Viena sobre el Derecho de los Tratados celebrados entre Estados y Organizaciones Internacionales o entre Organizaciones Internacionales de 1986). Esta consigna, acuñada en épocas de la antigua Roma y según la cual “los pactos deben honrarse”, es una de las bases fundacionales de la confianza que la sociedad deposita en sí misma. Dictámenes de Tribunales se han basado en los principios generales del derecho internacional, al consagrar el principio pacta sunt servanda y la buena fe, como hilos conductores de la acción de incorporar la norma al ordenamiento interno. Este principio tiene amplia aplicación en material contractual en la escuela del derecho romano, figura ante la cual se pueden aclarar lagunas de la ley o incluso contraponerse a lo estipulado por la norma, siempre y cuando no sean términos irrenunciables, de manera de que bajo criterios de interpretación, la voluntad o intención de las partes contratantes debe ser valorada y respetada, en todo aquello que no contravenga las leyes, como norma suprema en sus relaciones.
rdf:langString Pacta sunt servanda, Latin for "agreements must be kept", is a brocard and a fundamental principle of law. According to Hans Wehberg, a professor of international law, "few rules for the ordering of Society have such a deep moral and religious influence" as this principle. In its most common sense, the principle refers to private contracts and prescribes that the provisions, i.e. clauses, of a contract are law between the parties to the contract, and therefore implies that neglect of their respective obligations is a violation of the contract. The first known expression of the brocard is in the writings of the canonist Cardinal Hostiensis from the 13th century AD, which were published in the 16th.
rdf:langString Pacta sunt servanda (« Les conventions doivent être respectées ») est une locution latine signifiant que les parties sont désormais liées au contrat venant d'être conclu et qu'à ce titre elles ne sauraient déroger aux obligations issues de cet accord. Cette locution, qui traduit la force obligatoire des conventions, est à la fois un principe de droit des obligations, de droit international public et de droit constitutionnel français.
rdf:langString Pacta sunt servanda (dalam bahasa Latin berarti "perjanjian harus ditepati") adalah norma dasar dalam hukum internasional, Secara umum pacta sunt servanda diartikan sebagai terikatnya suatu negara terhadap suatu perjanjian internasional diakibatkan oleh persetujuan dari negara tersebut untuk mengikatkan diri pada perjanjian internasional. Ketika suatu Negara menjadi pihak dalam perjanjian internasional, menyatakan kehendak untuk terikat terhadap ketentuan yang diatur dalam perjanjian tersebut. Hal itu berdampak ketentuan-ketentuan yang diatur dalam perjanjian itu berlaku dalam teritorial negara yang menyatakannya. Pada dasarnya asas ini menyatakan bahwa perjanjian mengikat pihak-pihak yang melakukan perjanjian, sehingga kewajiban-kewajiban yang ditetapkan oleh perjanjian ini harus dilaksanakan dengan iktikad baik. Asas ini tercantum dalam Pasal 26 Konvensi Wina tentang Hukum Perjanjian 1969. Terdapat beberapa pengecualian untuk asas ini, misalnya jika isi perjanjian bertentangan dengan jus cogens (norma yang tidak boleh dilanggar dalam keadaan apapun). Asas clausula rebus sic stantibus (seperti yang disebutkan dalam Pasal 62 Konvensi Wina 1969) juga memungkinkan negara untuk mengakhiri perjanjian apabila telah terjadi perubahaan keadaan yang mendasar asalkan keadaan tersebut melandasi iktikad negara untuk terikat dengan perjanjian ini.
rdf:langString La locuzione latina pacta sunt servanda (in italiano: i patti devono essere osservati) esprime un principio fondamentale del diritto civile e del diritto internazionale.
rdf:langString 팍타 순트 세르반다(라틴어: pacta sunt servanda)는 약속은 지켜져야만 한다는 뜻의 라틴어 법격언이다. 오늘날 전 세계 민법(=국내민법)과 국제법(=국제민법)의 대원칙이다. 로마법의 신의칙(bona fide)에서 유래했다. bona fide를 신의성실의 원칙이라고 부르며, pacta sunt servanda를 계약충실의 원칙이라고 부른다. 계약충실의 원칙은 강행법규(ius cogens)와 사정변경의 원칙(Clausula rebus sic stantibus)에 의해 제한된다. 대한민국 대법원은 계약준수원칙이라고 표현한다. 사회계약설에 의해, 국가는 사회계약에 의해 성립되었다는 것이 오늘날 전 세계의 통설이며, 성문헌법이 그 계약서라고 본다. 성문헌법은 자연권을 실정화했고, 사회계약을 현실화했으며, 자연법과 실정법의 2단계 구조를 헌법과 법률로 구조화했다.(이국운, 헌법, 책세상, 2010)
rdf:langString Pacta sunt servanda (łac. umów należy dotrzymywać) – zasada wyrażająca się w tym, że osoba, która zawarła w sposób ważny umowę, musi się z niej wywiązać. Instytucja wywodząca się z prawa rzymskiego, wyprowadzona przez średniowiecznych glosatorów i komentatorów. Opiera się na dobrej wierze stron stosunku niezobowiązaniowego i jest fundamentalną zasadą w każdym systemie prawnym. Klauzula generalna wzmacniająca rolę umów prawnych oraz pewność i stabilność prawa, jako podstawowego regulatora stosunków społecznych. Zasada pacta sunt servanda miała pierwotnie zastosowanie w stosunkach cywilistycznych, ale ze względu na swoje kluczowe znaczenie oraz obecność w każdym niemal systemie prawnym stanowi także podstawową zasadę prawa międzynarodowego oraz prawa konstytucyjnego, gdzie wypływa z zasady państwa prawa (art. 2 Konstytucji RP z 1997 r.). Jedna z podstawowych norm w stosunkach międzynarodowych, potwierdzana w wielu aktach prawa międzynarodowego publicznego, począwszy od deklaracji londyńskiej z 17 stycznia 1871, Paktu Ligi Narodów, do Karty Narodów Zjednoczonych (art. 2 ust. 2) z 1945 i Deklaracji zasad prawa międzynarodowego z 1970 (zasada 7). Zasada uregulowana w prawie międzynarodowym publicznym w Konwencji wiedeńskiej o prawie traktatów (art. 26 i 27). Zasada pacta sunt servanda doznaje ograniczeń na skutek działania klauzuli rebus sic stantibus.
rdf:langString pacta sunt servanda(パクタ・スント・セルウァンダ)は、「合意は拘束する」「合意は守られなければならない」などと日本語訳されるラテン語起源の成句である。主に国際法および契約法で用いられる。 国際法上、この「『合意は拘束する』の原則」に対する唯一の制限は、強行規範(en:jus cogens)であるとされる。 また、契約法においては、契約の法的拘束力を指すものとして用いられる。例外として、各種の無効事由や取消し事由がある。
rdf:langString Pacta sunt servanda is een Latijnse uitdrukking voor "afspraken moeten worden nagekomen". Het is een algemeen rechtsbeginsel dat van groot belang is in verschillende rechtstakken.
rdf:langString Pacta sunt servanda (latin: "avtal skall hållas") är en grundläggande princip inom avtalsrätt, civilrätt och internationell rätt. Principen gäller såväl internationella traktater som privata avtal. Pacta sunt servanda är starkt knutet till tanken om avtalsfrihet. Principen grundar sig på tanken att eftersom parterna fritt får komma överens om ingående av avtal och innehållet i avtal skall parterna även hålla sig till avtalet. Om part bryter mot en klausul i avtalet har motparten rätt att åberopa vissa åtgärder, till exempel naturafullgörelse, till exempel få prisavdrag, eller i extrema fall hävning.
rdf:langString Pacta sunt servanda (do latim: os pactos devem ser observados) é uma expressão latina elaborada na forma gerundiva, reconhecida como um brocardo jurídico. Tem origem no Direito Canônico medieval do séc. XIII a XVI, com posterior evolução no Direito Natural do séc. XVII. É um princípio-base do Direito Civil e do Direito Internacional .
rdf:langString Pacta sunt servanda (с латинского «договоры должны соблюдаться») — основополагающий принцип гражданского и международного права. Отражён также в авторитетных религиозных источниках. Принцип позволяет обеспечить предсказуемость, которая, в конечном счёте, выгодна участникам договора, поскольку позволяет внятно планировать действия и тратить минимум сил на подстраховку.
rdf:langString Пакта сунт серванда, лат. Pacta sunt servanda (договори повинні виконуватися) — латинський вислів, який застосовується у міжнародному праві для визначення положення про обов'язковість укладених договорів, а також принципу міжнародного права, що випливає з цього положення.
xsd:nonNegativeInteger 5225

data from the linked data cloud