Ostsiedlung

http://dbpedia.org/resource/Ostsiedlung an entity of type: Thing

Ostsiedlung és el terme alemany per a designar la colonització alemanya a l'Europa Central i Oriental que va començar al segle xii i va concloure al segle xv, encara que amb eventuals episodis els segles xvi i xvii. Aquesta colonització fou majoritàriament revertida a la fi de la Segona Guerra Mundial. rdf:langString
Ostsiedlung (pronunciado /ˈɔstˌziːdlʊŋ/) es el término alemán para designar la colonización alemana en la Europa Central y Oriental que comenzó en el siglo XII y concluyó en el siglo XV, aunque con eventuales episodios en los siglos XVI y XVIII. El área de asentamientos es conocida como Germania Slavica. rdf:langString
La colonisation germanique de l'Europe orientale (Ostsiedlung) est l'expansion migratoire vers l'est de l'Europe centrale, des populations de langue allemande, survenue au cours du Moyen Âge. La zone colonisée s'étend à peu près de la Slovénie, de la Styrie et de la Carinthie vers le nord-est atteignant la Poméranie, la Lusace, la Bohême-Moravie, la Pologne et les Pays baltes, ainsi que vers l'est atteignant la Hongrie (notamment la Haute-Hongrie, actuelle Slovaquie) et la Transylvanie. L'Ostsiedlung reprend ainsi approximativement la majeure partie de l'ancienne Germania Magna de l'Antiquité. rdf:langString
東方植民(とうほうしょくみん、ドイツ語: Ostsiedlung)は、12世紀から14世紀、エルベ 、ザーレ両川以東の地への神聖ローマ帝国の西部ドイツ人や騎士修道会による植民。後に、神聖ローマ帝国とドイツ騎士団領土の拡大に続く。エルベ以東の地方は、民族大移動前ゲルマン人の居住地域であったが、その後スラブ人により占拠された。 現在のエストニア、スロベニアやトランシルヴァニアの地域。 とくに、ドイツ騎士団は先住民のキリスト教化を理由にバルト海東南沿岸地域で軍事的性格の濃い植民を推し進め、のちのプロイセンのもとになる大規模な領土を獲得した。 rdf:langString
동방식민운동(東方殖民運動, 독일어: Ostsiedlung, 영어: east settling)은 중세(中世)에 일어났던, 인구밀도가 희박했던 중, 동부 유럽을 향한 일련의 독일인의 이주와 정착이다. 대상 지역은 지금의 구 동독지역, 폴란드 서부, 동프로이센, 트란실바니아와 라트비아 및 에스토니아의 해안 일대에까지 뻗어 있었다. 동방식민운동은 신성로마제국과 튜턴 기사단의 영토 확장에 따라서 이루어졌다. 동방식민운동에 따른 독일인 이주민은 제 2차 세계대전 때까지 중동부 유럽 각국에 널리 퍼져 있었으며, 지금도 일부가 남아 있다. rdf:langString
Ostsiedlung, Niemieckie osadnictwo na Wschodzie – stopniowe przemieszczanie się ludności niemieckojęzycznej na obszary dotąd zamieszkane przez Rumunów, Węgrów, ludy bałtyckie, a od ok. VIII wieku na tereny Słowian, oraz masowe przyswajanie przez ludność języka niemieckiego. rdf:langString
东向移民运动(德語:Ostsiedlung),另名“日耳曼东扩”,是中世纪神圣罗马帝国内的日耳曼语族向东迁徙,进入中歐、東歐地区定居的过程。影响的区域从斯洛文尼亚至爱沙尼亚,向南进入特兰西瓦尼亚。此區域原先居住著大量波羅的人、羅馬尼亞人、匈牙利人與斯拉夫人。移民多來自莱茵兰、法兰德斯、下萨克森。此運動獲得德意志地區領主、斯拉夫國王和公爵和教會的支持。大部分移民運動都是和平的,但有時會因特殊歷史事件而變得暴力(例如北方十字軍)。在一部分上来看,东向移民运动伴随着神圣罗马帝国和条顿骑士团的扩张而进行。 14世紀中葉,移民運動因黑死病而減緩。大部分可供移民的空間亦已飽和,但直到中世紀晚期,波美拉尼亞和西里西亞當地的斯拉夫君主持續邀請德國移民移入。中世纪后期的中欧和东欧社会因此在人口、宗教、法律和农业发生重要的变化。在原先文德人的領土德裔成為大多數,使文德人最終被同化,在更東方出現許多德裔少數聚落,城鎮人口劇增。儘管人數處於少數,德國城市律法依然在那些城鎮裡面施行。20世纪,东向移民运动被德国民族主义(包括纳粹)强烈的运用于支持德国的领土扩张以及证明德意志民族优于其它非德意志民族。依照歐洲各國史學界於1972年以降所建立的初步共識,這個中世紀東向移民的拓殖史,是一項跨世紀的移民拓殖行動,其隸屬於中世紀歐洲全面性疆域開發及拓殖行動的一部分。 rdf:langString
Розсе́лення ні́мців на схі́д (нім. Ostsiedlung, [ˈɔstˌziːdlʊŋ]) — процес німецької колонізації Центральної і Східної Європи у середньовіччі й ранньому новому часі. Заселений німцями терен приблизно простягався від Естонії до Трансильванії. Супроводжувався територіальною експансією Священної Римської імперії та Тевтонського ордену. rdf:langString
يشير التوسع الألماني الشرقي (Ostsiedlung) (تلفظ ألماني: [ˈɔstˌzi:dlʊŋ]، -أو الاستيطان في الشرق) ويسمى أيضًا بـالتوسع الألماني ناحية الشرق- إلى هجرة الألمان واستيطانهم ناحية الشرق في العصور الوسطى بدءًا مما يعرف اليوم بغرب ألمانيا ووسطها وصولاً إلى المناطق والدول الأقل سكانًا في أوروبا الوسطى وأوروبا الشرقية ناحية الشرق. وامتدت المنطقة المتأثرة تقريبًا من سلوفينيا حتى استونيا وشرقًا إلى ترانسيلفانيا. جاء التوسع الألماني الشرقي جزئيًا بعد التوسع الإقليمي لـالإمبراطورية الرومانية المقدسة والنظام التوتوني. rdf:langString
Německá východní kolonizace (německy Ostsiedlung či Ostkolonisation) byla středověká německá kolonizace střední a východní Evropy probíhající převážně v 9. až 14. století. Probíhala z relativně přelidněných oblastí převážně západní Evropy, resp. Svaté říše římské (dnešní Německo, Rakousko, Nizozemsko, Belgie, východní Francie, severní Itálie či Švýcarsko) a umožnila tak zúrodnit relativně pusté oblasti. Při této kolonizaci byly, někdy i násilím germanizovány a asimilovány kmeny polabských a některých pobaltských Slovanů. rdf:langString
Germana orienta koloniigado (germane: Ostsiedlung aŭ Ostkolonisation) estis la mezepoka orientena migrado kaj setlado de German-parolantoj el la Sankta Romia Imperio, speciale el ties sudaj kaj orientaj partoj, al malpli loĝataj regionoj de orienta Centra Eŭropo kaj okcidenta Orienta Eŭropo. La koncerna areo proksimume etendis el Slovenio en la sudo al Estonio en la nordo, kaj etendis en Transilvanion sudoriente. Parte, Ostsiedlung sekvis la teritorian etendon de la Imperio kaj de la Teŭtona Ordeno. rdf:langString
Der Begriff der Hochmittelalterlichen Ostsiedlung beziehungsweise des mittelalterlichen Landesbaus (auch Deutschen Ostsiedlung oder einfach Ostsiedlung) bezeichnet die Einwanderung überwiegend deutschsprachiger Siedler in die östlichen Randgebiete des Heiligen Römischen Reiches während des Hochmittelalters und die damit einhergehenden Veränderungen der Siedlungs- und Rechtsstrukturen in den Einwanderungsgebieten. Bei diesen handelt es sich um die seit etwa 1000 n. Chr. überwiegend slawisch und teilweise baltisch bewohnten Gebiete östlich von Saale und Elbe sowie in Niederösterreich, der Steiermark und in Kärnten bis hin ins Baltikum, nach Böhmen, Polen, Ungarn, Rumänien und Moldawien. Die wissenschaftliche Fachliteratur verwendet für den Vorgang seit den 1970er Jahren zunehmend den Begriff rdf:langString
Alemaniarren ekialderako hedapena (alemanez: Ostsiedlung) Erdi Aroan alemaniarrek egindako migrazioa izan zen, egungo mendebaldeko eta erdialdeko Alemaniatik Baltikora eta egungo Poloniara joanez, non baltiarrak eta eslaviarrak zeuden finkaturik. XIX. mendean, prozesu konplexu honetaz ohartzeak Alemaniako nazionalismoaren aupadarekin egin zuen bat. Horrek pan-germanismoa eta Drang nach Osten (Ekialderako mugimendua) kontzeptuak sorrarazi zituen, zeinek, hein batean, Hitlerren Lebensraum kontzeptura eraman zuten. rdf:langString
Ostsiedlung (German pronunciation: [ˈɔstˌziːdlʊŋ], literally "East-settling") is the term for the High Medieval migration-period when ethnic Germans moved into the territories in the eastern part of the Holy Roman Empire (that Germans had already conquered) and beyond; and the consequences for settlement development and social structures in the areas of immigration. Generally sparsely and only relatively recently populated by Slavic, Baltic and Finnic peoples, the area of colonization, also known as Germania Slavica, encompassed (with relation to modern-day countries) Germany east of the Saale and Elbe rivers, part of the states of Lower Austria and Styria in Austria, the Baltics, Poland, the Czech Republic, Slovakia, Slovenia, Hungary, and Transylvania in Romania. rdf:langString
Kolonisasi daerah Timur oleh bangsa Jerman (bahasa Jerman: Ostsiedlung), adalah fenomena perantauan dan penetapan bangsa Jerman di daerah di Eropa Timur yang sebenarnya dihuni oleh bangsa Slavia, Baltik, Rumania, dan Hongaria yang mulai pada abad ke-12. Dalam diskusi ilmiah Jerman, frasa ini terutama merujuk kepada kembalinya penguasaan Sachsen terhadap daerah-daerah Sorbia dan Wendia, terutama di Brandenburg oleh "" (bahasa Jerman: Albrecht der Bär). rdf:langString
Ostsiedlung (Colonizzazione dell'Est) è il termine tedesco che indica la colonizzazione realizzata tra il XII ed il XV secolo dai popoli germanici verso l'Europa dell'Est. I tedeschi, partendo dalla moderna Germania occidentale e centrale, fondarono insediamenti nelle regioni meno popolate dell'Europa centro-orientale e orientale. Le aree interessate si estendevano all'incirca dalla Slovenia all'Estonia, e verso est in Transilvania. In parte l'Ostsiedlung seguì l'espansione territoriale del Sacro Romano Impero e dell'Ordine Teutonico. rdf:langString
Oostkolonisatie (Duits, Ostsiedlung) was de vestiging van kolonisten uit het Heilige Roomse Rijk in Slavische en Baltische gebieden in Centraal- en Oost-Europa tijdens de middeleeuwen. Het woord is rechtstreeks uit het Duits vertaald (men spreekt hier ook wel van Ostkolonisation). Het wordt door de meeste moderne historici afgewezen, omdat het een bezetting en exploitatie door een buitenlandse macht van in ontwikkeling lager staande landen en volken suggereert. In een aantal gevallen was daarvan wel sprake, zoals bij de verovering van de gebieden tussen Elbe en Oder door met name Saksische hertogen en de bezitneming door de Duitse Orde van het land van de Baltische Pruisen, maar in de meeste andere gebieden initieerden en stimuleerden inheemse Slavische vorsten, lagere adel en ook klooster rdf:langString
Ostsiedlung (tyskt uttal: [ˈɔstˌziːdlʊŋ], "bosättning i öster") var invandringen och kolonisationen av tysktalande folk i områden som beboddes av slaver, ungrare, rumäner eller balter i Central- och Östeuropa, en process som fick stor fart från mitten av 1100-talet och pågick under hela 1200-talet innan den stannade av. Den tyska expansionen österut inleddes under Karl den store, så ett antal markgrevskap upprättades i det som idag är östra Tyskland. Den Tyska ordens erövring av Baltikum under 1200-talet ledde till grundandet av ett stort antal tysktalande städer i regionen. rdf:langString
Ostsiedlung (em alemão: povoamento em direção Leste), também conhecida como Expansão alemã para o Leste, designa a colonização alemã na Europa Central e Oriental que começou no século XII e foi concluída no século XV. O Reino da Prússia tinha suas raízes nesses movimentos. No final da Idade Média, os cavaleiros teutônicos, que haviam sido enviados ao norte da Polônia por , haviam integrado grande parte das costas bálticas. Foram derrotados pelo exército polaco em 1410 e 1466. Converteram-se num feudo polaco em 1466. rdf:langString
Расселение на восток (нем. Ostsiedlung) — процесс миграции, расселения немецкого населения из центральных и западных областей Германии и Рейна на Север и Восток Центральной Европы и далее в Восточную Европу — от Словении на юго-востоке до современной Эстонии (Ревель — Таллин) на северо-востоке Европы. rdf:langString
rdf:langString التوسع الألماني الشرقي
rdf:langString Ostsiedlung
rdf:langString Německá východní kolonizace
rdf:langString Hochmittelalterliche Ostsiedlung
rdf:langString Germana orienta koloniigado
rdf:langString Ostsiedlung
rdf:langString Alemaniarren ekialderako hedapena
rdf:langString Kolonisasi daerah Timur oleh bangsa Jerman
rdf:langString Colonisation germanique de l'Europe orientale
rdf:langString Ostsiedlung
rdf:langString 東方植民
rdf:langString 동방식민운동
rdf:langString Oostkolonisatie
rdf:langString Ostsiedlung
rdf:langString Ostsiedlung
rdf:langString Ostsiedlung
rdf:langString Расселение немцев на восток
rdf:langString Ostsiedlung
rdf:langString 东向移民运动
rdf:langString Розселення німців на схід
xsd:integer 38268832
xsd:integer 1123864094
rdf:langString town built in a previously unsettled area. Locators organized the settlement and set up rectangular blocks in an oval area with a central market.
rdf:langString town attached to a preexisting castrum . The castrum was located on the island with the cathedral, the
rdf:langString Poznań , an example of an
rdf:langString Greifswald in medieval Pomerania is an example of an
rdf:langString town with its rectangular street grid was built on the river's bank.
rdf:langString vertical
rdf:langString towns
rdf:langString Examples of
rdf:langString Greifswald im Mittelalter .jpg
rdf:langString Poznan Braun Hohenberg.jpg
xsd:integer 350
rdf:langString يشير التوسع الألماني الشرقي (Ostsiedlung) (تلفظ ألماني: [ˈɔstˌzi:dlʊŋ]، -أو الاستيطان في الشرق) ويسمى أيضًا بـالتوسع الألماني ناحية الشرق- إلى هجرة الألمان واستيطانهم ناحية الشرق في العصور الوسطى بدءًا مما يعرف اليوم بغرب ألمانيا ووسطها وصولاً إلى المناطق والدول الأقل سكانًا في أوروبا الوسطى وأوروبا الشرقية ناحية الشرق. وامتدت المنطقة المتأثرة تقريبًا من سلوفينيا حتى استونيا وشرقًا إلى ترانسيلفانيا. جاء التوسع الألماني الشرقي جزئيًا بعد التوسع الإقليمي لـالإمبراطورية الرومانية المقدسة والنظام التوتوني. لا يشير مصطلح «الاستعمار الألماني» في كثير من الأحيان إلى الهجرة الحقيقية للألمان وفقًا لجيدليكي (Jedlicki) (عام 1950م)، ولكنه بالأحرى يشير إلى الهجرة الداخلية للسكان الأصليين (البولنديين والمجريين وغيره) من الريف إلى المدن، حيث سُنت بعد ذلك قوانين على شاكلة مدن ماغديبورج (Magdeburg) ولوبيك (Lubeck). بالغ المؤرخون الألمان في القرن التاسع عشر الميلادي والقرن العشرين الميلادي في كثير من الأحيان في أهمية سن القانون الألماني والاستيطان في أوروبا الشرقية والوسطى لأسباب سياسية؛ في حين أن تلك الظاهرة زادت من الرفاهية الاقتصادية للبلدان المقصودة، فعلى الأقل تطور بعض منهم بالفعل على الصعيد الاقتصادي والسياسي كما هو الحال في بولندا في العصور الوسطى وبالفعل، استوطن السكان السلاف المحليون في مدنهم الأقوى بكثير مما هو معتقد؛ وقد شاركت العملية برمتها في الأقاليم التي كانت توجد بها الهياكل التنظيمية القوية السلافية. خضعت المجتمعات الأوروبية الوسطى والشرقية في أوائل العصور الوسطى لتغيرات ثقافية عميقة في إحصائيات السكان والدين والقانون والإدارة والزراعة وأعداد وهياكل الاستيطان، قبل فترة الاستيطان الألماني وأثناءه. وكان هذا التوسع الألماني الشرقي جزءًا من العملية المعروفة باسم الاستعمار الألماني الشرقي («الاستعمار الشرقي») أو Hochmittelalterlicher Landesausbau («توحيد الأراضي في العصور الوسطى الخطيرة»)، على الرغم من استخدام تلك المصطلحات في بعض الأحيان على سبيل الترادف. اندلعت الصراعات العرقية بين المستوطنين القادمين حديثًا والسكان المحليين، واشتهرت أيضًا بوجود حالات دموية وطرد للسكان الأصليين. تحت التوسع الألماني الشرقي، وقع السكان الأصليون في وقت لاحق تحت طائلة التمييز واستُبعدوا من الإدارة في عديد من الأماكن. استغل القوميون الألمان التوسع الألماني الشرقي استغلالاً كبيرًا بجانب النازية بغرض الضغط على المطالب الإقليمية الألمانية وإظهار التفوق الألماني المزعوم على الشعوب غير الألمانية الذين رفض الألمان إنجازاتهم الثقافية والحضرية والعلمية ونسبوها لأنفسهم في تلك الحقبة الزمنية.
rdf:langString Německá východní kolonizace (německy Ostsiedlung či Ostkolonisation) byla středověká německá kolonizace střední a východní Evropy probíhající převážně v 9. až 14. století. Probíhala z relativně přelidněných oblastí převážně západní Evropy, resp. Svaté říše římské (dnešní Německo, Rakousko, Nizozemsko, Belgie, východní Francie, severní Itálie či Švýcarsko) a umožnila tak zúrodnit relativně pusté oblasti. Při této kolonizaci byly, někdy i násilím germanizovány a asimilovány kmeny polabských a některých pobaltských Slovanů. Kolonizace zasáhla obrovské území, táhnoucí se od území Estonska na severu až do Slovinska na jihu, na jihovýchodě až do Sedmihradska (Burzenland). Na některých územích Ostsiedlung proběhl jako důsledek teritoriální expanze Svaté říše římské, resp. řádu německých rytířů.
rdf:langString Ostsiedlung és el terme alemany per a designar la colonització alemanya a l'Europa Central i Oriental que va començar al segle xii i va concloure al segle xv, encara que amb eventuals episodis els segles xvi i xvii. Aquesta colonització fou majoritàriament revertida a la fi de la Segona Guerra Mundial.
rdf:langString Germana orienta koloniigado (germane: Ostsiedlung aŭ Ostkolonisation) estis la mezepoka orientena migrado kaj setlado de German-parolantoj el la Sankta Romia Imperio, speciale el ties sudaj kaj orientaj partoj, al malpli loĝataj regionoj de orienta Centra Eŭropo kaj okcidenta Orienta Eŭropo. La koncerna areo proksimume etendis el Slovenio en la sudo al Estonio en la nordo, kaj etendis en Transilvanion sudoriente. Parte, Ostsiedlung sekvis la teritorian etendon de la Imperio kaj de la Teŭtona Ordeno. Laŭ publikaĵoj de la ofte polemika pola historiisto Marian Zygmunt Jedlicki meze de la 20-a jarcento, ofte la termino "Germana koloniigo" ne referencas al aktuala migrado de germanoj, sed al la interna migrado de indiĝenaj populacioj (poloj, hungaroj ktp.) el la kamparo al la urboj, kiuj poste adoptis juron modelita laŭ tiu de la germanaj urboj kiel tiuj de Magdeburgo kaj Lübeck. Germanaj historiistoj de la 19-a kaj 20-a jarcentoj poste troigis la gravon de la adoptado de Salika juro kaj de setlado en Centra kaj Orienta Eŭropo pro politikaj tialoj. Dum la fenomenono pliigis la ekonomian bonfarton de la celitaj landoj, almenaŭ kelkaj el ili, kiel mezepoka Pollando, jam estis tre disvolvigitaj ekonomie kaj politike de si mem, kaj la loka Slava loĝantaro estis jam tre forte establita en siaj urboj ol antaŭe oni supozis: la tuta procezo okazis en teritorioj kie jam ekzistis stabilaj Slavaj organizitaj strukturoj. Antaŭ kaj dum la tempo de la Germana setlado, la malfruaj socioj de mezepoka Centra kaj Orienta Eŭropo trapasis profundajn kulturajn ŝanĝojn en demografio, religio, juro kaj administrado, agrikulturo, setladaj nombroj kaj strukturoj. Tiele Ostsiedlung estas parto de procezo terminigebla Ostkolonisation ("orienta koloniigo") aŭ Hochmittelalterlicher Landesausbau ("frumezepoka terfirmigo"), kvankam tiuj terminoj estas foje uzitaj sinonime. Etnaj konfliktoj ekaperis inter la novalvenintaj setlantoj kaj la lokaj loĝantoj kaj ankaŭ tio okazigis elpelojn de indiĝenaj populacioj. En kelkaj areoj kie okazis Ostsiedlung, la ekzistanta loĝantaro estis poste dikriminaciita kaj elpelita el la administracio. En la 20a jarcento, la Ostsiedlung estis tre espluatita de Germanaj naciistoj, kiaj la Nazioj, por premi la teritoriajn postulojn de Germanio kaj por pruvi supozitan Germanan superecon super ne-Germanaj popoloj, kies kulturaj, urbaj kaj sciencaj atingoj en tiu epoko estis subkomprenitaj, malakceptitaj aŭ prezentitaj kiel Germanaj.
rdf:langString Ostsiedlung (pronunciado /ˈɔstˌziːdlʊŋ/) es el término alemán para designar la colonización alemana en la Europa Central y Oriental que comenzó en el siglo XII y concluyó en el siglo XV, aunque con eventuales episodios en los siglos XVI y XVIII. El área de asentamientos es conocida como Germania Slavica.
rdf:langString Der Begriff der Hochmittelalterlichen Ostsiedlung beziehungsweise des mittelalterlichen Landesbaus (auch Deutschen Ostsiedlung oder einfach Ostsiedlung) bezeichnet die Einwanderung überwiegend deutschsprachiger Siedler in die östlichen Randgebiete des Heiligen Römischen Reiches während des Hochmittelalters und die damit einhergehenden Veränderungen der Siedlungs- und Rechtsstrukturen in den Einwanderungsgebieten. Bei diesen handelt es sich um die seit etwa 1000 n. Chr. überwiegend slawisch und teilweise baltisch bewohnten Gebiete östlich von Saale und Elbe sowie in Niederösterreich, der Steiermark und in Kärnten bis hin ins Baltikum, nach Böhmen, Polen, Ungarn, Rumänien und Moldawien. Die wissenschaftliche Fachliteratur verwendet für den Vorgang seit den 1970er Jahren zunehmend den Begriff des Hochmittelalterlichen Landesausbaus und bezeichnet das Siedlungsgebiet als Germania Slavica („Hochmittelalterlicher Landesausbau in der Germania Slavica“). In der Mediävistik wird der früher oft benutzte Begriff Deutsche Ostkolonisation seit Mitte des 20. Jahrhunderts aufgrund der sprachlichen Nähe zum Kolonialismus der Neuzeit kaum noch verwendet. In dem räumlich nicht klar einzugrenzenden Einwanderungsgebiet wurden Städte und Kolonistendörfer nach deutschem Recht angelegt, bestehende Dörfer und frühstädtische Siedlungen erweitert und umstrukturiert. In den reichsnahen ehemaligen Marken, dem südlichen Ostseeraum und in Schlesien wurde die westslawische Vorbevölkerung bis auf wenige Enklaven assimiliert. In Polen, teilweise aber auch in der Oberlausitz gingen die deutschsprachigen Neusiedler in der slawischen Mehrheitsbevölkerung auf. In den Regionen zwischen Elbe und Oder sowie im Baltikum trug der Prozess gerade zu Anfang bis etwa 1150 Züge einer Eroberung und gewaltsamen Missionierung; andernorts zeichnete sich durch die Initiative einheimischer Grundherren eine eher friedliche Besiedlung ab. Der europäische mittelalterliche Kulturausweitungsvorgang und Landesausbau durch Schaffung neuer Siedler- und Bauernstellen aufgrund des Bevölkerungswachstums im Altsiedelland setzte nach einer Frühphase seit dem 7. Jahrhundert, verstärkt ab der Mitte des 10. Jahrhunderts zunächst in Katalonien ein und wurde in jeweils zeitlicher Phasenverschiebung bis nach Osteuropa vorgeschoben. Die Siedlungsbewegung hat Ursprünge im Frühmittelalter, doch erst seit Mitte des 12. Jahrhunderts (im Hochmittelalter) kam es zu größeren, wenn auch nicht quantifizierbaren Siedlungsbewegungen von West nach Ost. Die rein politische Expansion zuvor, ohne nennenswerte Ansiedlungen östlich von Elbe und Saale, ist daher nur bedingt der Ostsiedlung zuzurechnen. Gegen Anfang des 14. Jahrhunderts (im frühen Spätmittelalter) kann der Prozess als beendet betrachtet werden. Die Ostsiedlung fand somit hauptsächlich im Hochmittelalter statt. Sie wird, beginnend ab den 1980er Jahren, als Teil eines gesamteuropäischen Intensivierungsvorgangs aus den karolingisch-angelsächsischen Kernländern bis in die Peripherie des Kontinents verstanden. Die ethnischen, kulturellen, sprachlichen und religiösen sowie wirtschaftlichen Veränderungen durch die Ostsiedlung prägten die Geschichte Ostmitteleuropas zwischen Ostsee und Karpaten bis mindestens ins 20. Jahrhundert.
rdf:langString Alemaniarren ekialderako hedapena (alemanez: Ostsiedlung) Erdi Aroan alemaniarrek egindako migrazioa izan zen, egungo mendebaldeko eta erdialdeko Alemaniatik Baltikora eta egungo Poloniara joanez, non baltiarrak eta eslaviarrak zeuden finkaturik. Nahiz eta lehendabiziko bavarien eta frankoen mugimenduak IX. mendean hasi, avararrak garaitu ostean, ekialderako hedapen jarraituaren estreinako pausoak XII. mendearen inguruan datatzen dira, batik bat, Saxoniako autoritatea sorbiar eta wendiar zonaldeetan nagusitzean. Prusiar zaharreko konkista babesteko 1220ko hamarkadan gonbidaturik, Teutondar Ordenaren etorrerak Itsaso Baltikoko kokapenak areagotu zituen. Goi Erdi Aroan, Europa osoan populazioa bizkor hazi zen. Oihanak eta padurak soro bihurtzeak, nahiz eta era masiboan gertatu, ezin izan zuen elikagai aski hornitu. Ostsiedlung prozesuan, alemaniarrak Elba eta Saale ibaiez bestaldean kokatu ziren, non eslaboak bizi ziren. Estirian eta Karintian esloveniarrek okupaturiko lurraldeak finkatu ziren alemaniarrak. XIV. mendearen erdian hedapen prozesua moteldu zen Izurri Beltzaren ondorioz. Gainera, lurralde emankorrenak eta aberatsenak jadanik okupaturik zeuden. Pomeranian eta Silesian, tokian tokiko buru eslaboek, halaber, euren lurretan kokatzera alemaniar kolonoak gonbidatzen zituzten Erdi Aroaren amaieran. XVIII. mendean ere, Hogeita Hamar Urteko Gerrak Alemaniako populazioa heren batean murriztu arren, alemaniar batzuk Volga ibaiko ertzetan ere finkatzeko gonbidapenari jarraitu zioten. XIX. mendean, prozesu konplexu honetaz ohartzeak Alemaniako nazionalismoaren aupadarekin egin zuen bat. Horrek pan-germanismoa eta Drang nach Osten (Ekialderako mugimendua) kontzeptuak sorrarazi zituen, zeinek, hein batean, Hitlerren Lebensraum kontzeptura eraman zuten. Bigarren Mundu Gerran, alemaniarrak Oder-Neisse ibaiez haratago lurraldeetatik kanporatu zituzten. Hori dela eta, egungo alemanierazko mugak X. mendekoak baino txikiagoak dira. Populazio aldaketa horiek Ekialderako Hedapenak sortutako irauli zuten.
rdf:langString La colonisation germanique de l'Europe orientale (Ostsiedlung) est l'expansion migratoire vers l'est de l'Europe centrale, des populations de langue allemande, survenue au cours du Moyen Âge. La zone colonisée s'étend à peu près de la Slovénie, de la Styrie et de la Carinthie vers le nord-est atteignant la Poméranie, la Lusace, la Bohême-Moravie, la Pologne et les Pays baltes, ainsi que vers l'est atteignant la Hongrie (notamment la Haute-Hongrie, actuelle Slovaquie) et la Transylvanie. L'Ostsiedlung reprend ainsi approximativement la majeure partie de l'ancienne Germania Magna de l'Antiquité.
rdf:langString Ostsiedlung (German pronunciation: [ˈɔstˌziːdlʊŋ], literally "East-settling") is the term for the High Medieval migration-period when ethnic Germans moved into the territories in the eastern part of the Holy Roman Empire (that Germans had already conquered) and beyond; and the consequences for settlement development and social structures in the areas of immigration. Generally sparsely and only relatively recently populated by Slavic, Baltic and Finnic peoples, the area of colonization, also known as Germania Slavica, encompassed (with relation to modern-day countries) Germany east of the Saale and Elbe rivers, part of the states of Lower Austria and Styria in Austria, the Baltics, Poland, the Czech Republic, Slovakia, Slovenia, Hungary, and Transylvania in Romania. Since the 1980s, historians have interpreted the Ostsiedlung as a part of a civil and social development, termed the High Middle Age Land Consolidation (German: Hochmittelalterlicher Landesausbau). In a pan-European intensification process from the Carolingian-Anglo-Saxon core countries to the periphery of the continent, societies progressed in culture, religion, law and administration, trade and agriculture. The majority of Ostsiedlung settlers moved individually, in independent efforts, in multiple stages and on different routes - there existed no imperial colonization policy, central planning or movement organization. Many settlers were encouraged and invited by the Slavic princes and regional lords. Smaller groups of migrants first moved to the east during the early Middle Ages. Larger treks of settlers, which included scholars, monks, missionaries, craftsmen and artisans, often invited, in numbers unverifiable, first moved eastwards during the mid-12th century. The military territorial conquests and punitive expeditions of the Ottonian and Salian emperors during the 11th and 12th centuries do not form part of the Ostsiedlung, as these actions didn't result in any noteworthy settlement establishment east of the Elbe and Saale rivers. The Ostsiedlung is considered to have been a purely Medieval event as it ended in the beginning of the 14th century. The legal, cultural, linguistic, religious and economic changes caused by the movement had a profound influence on the history of Eastern Central Europe between the Baltic Sea and the Carpathians until the 20th century. In the 20th century, accounts of the Ostsiedlung were heavily exploited by German nationalists (including the Nazi movement) to press the territorial claims of Germany and to demonstrate supposed German superiority over non-Germanic peoples, whose cultural, urban and scientific achievements in that era were undermined, rejected, or presented as German. After World War I (1914-1918), the fact that Germany and Austria lost part of their territories in the East appeared as a counterpoint to Ostsiedlung because some of the Germans in the East became foreign citizens when their homes were no longer part of Germany and Austria. The Germans in the East outside Germany and Austria were not expelled and the regions that Germany and Austria lost in the East were dominated by non-German peoples, so the German loss here was not as severe as after World War II. In and after World War II, Germans were driven out and deported to rump Germany from the East and their language and culture were lost in most areas (including the German-dominated lands which Germany lost after this war) in which German people had settled during the Ostsiedlung; except part of Eastern Austria and especially Eastern Germany.
rdf:langString Kolonisasi daerah Timur oleh bangsa Jerman (bahasa Jerman: Ostsiedlung), adalah fenomena perantauan dan penetapan bangsa Jerman di daerah di Eropa Timur yang sebenarnya dihuni oleh bangsa Slavia, Baltik, Rumania, dan Hongaria yang mulai pada abad ke-12. Dalam diskusi ilmiah Jerman, frasa ini terutama merujuk kepada kembalinya penguasaan Sachsen terhadap daerah-daerah Sorbia dan Wendia, terutama di Brandenburg oleh "" (bahasa Jerman: Albrecht der Bär). Kolonisasi ulang oleh sukubangsa Jerman daerah-daerah di sebelah timur sungai Elbe dan (yang kala itu dihuni oleh sukubangsa Slavia, suku Polabia) dan Styria serta Carinthia (yang dihuni oleh sukubangsa Slovenia) bermula dengan migrasi Jerman pada Abad Pertengahan. Selain itu migrasi penduduk Kanton Valais di Swiss menuju daerah yang sebelumnya dihuni oleh bangsa Romawi pada beberapa aspek juga mirip dengan Kolonisasi daerah Timur. Kolonisasi ulang ini bermula pada abad ke-11 dan mencapai puncaknya pada awal abad ke-13. Gerakan-gerakan yang berbeda-beda ini kadang kala bersifat militaristis dan kadang-kadang bersifat damai, tergantung keadaan. Pada pertengahan abad ke-14, proses kolonisasi ini agak terhambat karena adanya wabah pes. Selain itu daerah-daerah yang paling baik telah terhuni. Namun biar bagaimanapun, para pemimpin setempat bangsa Slavia, di Pomerania dan Silesia pada Abad Pertengahan akhir, tetap mengundang bangsa Jerman untuk menetap di daerah-daerah mereka. Pada abad ke-19, pengakuan fenomena kompleks ini dan diiringi dengan munculnya nasionalisme di Jerman, menuju je konsep Pan-Jermanisme dan Drang nach Osten yang pada gilirannya secara sebagian menambahkan munculnya konsep Lebensraum. Hasil daripada gagasan-gagasan nasionalis ini ialah bahwa orang-orang yang dianggap sebagai anggota bangsa Slavia oleh kaum Nazi menderita diskriminasi dan genosida. Pada dan setelah Perang Dunia II, orang-orang Jerman di sebelah timur garis Oder-Neisse diusir, dan memberikan hasil perbatasan bahasa Jerman menjadi lebih kecil dewasa ini daripada pada abad ke-10. Jadi pembersihan etnik oleh kaum Stalinis Slavia setelah Perang Dunia II, secara sebagian memutar kembali kolonisasi daerah-daerah Slavia dan Baltik yang dilakukan oleh sukubangsa Jerman pada masa Ostsiedlung. Namun sebagian besar daerah yang kala itu dikolonisasi oleh bangsa Jerman masih merupakan bagian dari Jerman.
rdf:langString Ostsiedlung (Colonizzazione dell'Est) è il termine tedesco che indica la colonizzazione realizzata tra il XII ed il XV secolo dai popoli germanici verso l'Europa dell'Est. I tedeschi, partendo dalla moderna Germania occidentale e centrale, fondarono insediamenti nelle regioni meno popolate dell'Europa centro-orientale e orientale. Le aree interessate si estendevano all'incirca dalla Slovenia all'Estonia, e verso est in Transilvania. In parte l'Ostsiedlung seguì l'espansione territoriale del Sacro Romano Impero e dell'Ordine Teutonico. ll fenomeno comportò il generarsi di conflitti etnici tra i coloni germanici appena arrivati e la popolazione locale, e ci sono anche testimonianze di espulsioni di nativi dalle loro terre. In diverse aree interessate dalla Ostsiedlung, la popolazione pre-esistente venne in seguito discriminata ed esclusa dall'amministrazione. Infine, nel XX secolo la Ostsiedlung venne pesantemente sfruttata dai nazionalisti tedeschi, compresi i nazisti, per supportare le rivendicazioni territoriali della Germania e per dimostrare la presunta superiorità dei tedeschi etnici rispetto alle popolazioni non germaniche, i cui traguardi culturali, urbani e scientifici in quelle aree vennero sminuiti, negati o presentati come opera di tedeschi.
rdf:langString 東方植民(とうほうしょくみん、ドイツ語: Ostsiedlung)は、12世紀から14世紀、エルベ 、ザーレ両川以東の地への神聖ローマ帝国の西部ドイツ人や騎士修道会による植民。後に、神聖ローマ帝国とドイツ騎士団領土の拡大に続く。エルベ以東の地方は、民族大移動前ゲルマン人の居住地域であったが、その後スラブ人により占拠された。 現在のエストニア、スロベニアやトランシルヴァニアの地域。 とくに、ドイツ騎士団は先住民のキリスト教化を理由にバルト海東南沿岸地域で軍事的性格の濃い植民を推し進め、のちのプロイセンのもとになる大規模な領土を獲得した。
rdf:langString 동방식민운동(東方殖民運動, 독일어: Ostsiedlung, 영어: east settling)은 중세(中世)에 일어났던, 인구밀도가 희박했던 중, 동부 유럽을 향한 일련의 독일인의 이주와 정착이다. 대상 지역은 지금의 구 동독지역, 폴란드 서부, 동프로이센, 트란실바니아와 라트비아 및 에스토니아의 해안 일대에까지 뻗어 있었다. 동방식민운동은 신성로마제국과 튜턴 기사단의 영토 확장에 따라서 이루어졌다. 동방식민운동에 따른 독일인 이주민은 제 2차 세계대전 때까지 중동부 유럽 각국에 널리 퍼져 있었으며, 지금도 일부가 남아 있다.
rdf:langString Oostkolonisatie (Duits, Ostsiedlung) was de vestiging van kolonisten uit het Heilige Roomse Rijk in Slavische en Baltische gebieden in Centraal- en Oost-Europa tijdens de middeleeuwen. Het woord is rechtstreeks uit het Duits vertaald (men spreekt hier ook wel van Ostkolonisation). Het wordt door de meeste moderne historici afgewezen, omdat het een bezetting en exploitatie door een buitenlandse macht van in ontwikkeling lager staande landen en volken suggereert. In een aantal gevallen was daarvan wel sprake, zoals bij de verovering van de gebieden tussen Elbe en Oder door met name Saksische hertogen en de bezitneming door de Duitse Orde van het land van de Baltische Pruisen, maar in de meeste andere gebieden initieerden en stimuleerden inheemse Slavische vorsten, lagere adel en ook kloosters de kolonisatie die daar beter immigratie genoemd zou kunnen worden. Uit de Duitse landen afkomstige kolonisten en Slavische autochtonen leefden daar lang naast elkaar maar smolten tenslotte tot één bevolking samen die Duitse en Nedersaksische dialecten bezigde en uiteindelijk het Hoogduits als standaardtaal ging gebruiken. Het thema van de Oostkolonisatie wordt in de moderne geschiedenisopvatting niet meer correct bevonden, omdat het door het Duitse nationalisten in het verleden werd misbruikt. Dat zegt uiteraard niets over het historisch belang.
rdf:langString Ostsiedlung, Niemieckie osadnictwo na Wschodzie – stopniowe przemieszczanie się ludności niemieckojęzycznej na obszary dotąd zamieszkane przez Rumunów, Węgrów, ludy bałtyckie, a od ok. VIII wieku na tereny Słowian, oraz masowe przyswajanie przez ludność języka niemieckiego.
rdf:langString Ostsiedlung (tyskt uttal: [ˈɔstˌziːdlʊŋ], "bosättning i öster") var invandringen och kolonisationen av tysktalande folk i områden som beboddes av slaver, ungrare, rumäner eller balter i Central- och Östeuropa, en process som fick stor fart från mitten av 1100-talet och pågick under hela 1200-talet innan den stannade av. Den tyska expansionen österut inleddes under Karl den store, så ett antal markgrevskap upprättades i det som idag är östra Tyskland. Den Tyska ordens erövring av Baltikum under 1200-talet ledde till grundandet av ett stort antal tysktalande städer i regionen. Den tyska inflyttningen uppmuntrades även av böhmiska, ungerska och polska kungar som hoppades på att detta skulle leda till ökade skatteintäkter för kronan. De tyska bosättningarna fick särskilda stadsprivilegier och tilläts leva under tysk rätt. I den norra zonen, från Stettin till Königsberg, dominerade den lybska rätten och i den centrala zonen, som var belägen i östra Galizien i en linje från Brest, Lublin, Radom, Sandom och Lemberg rådde Magdeburgrätten. I de tyska städerna i Böhmen, Mähren och Ungern rådde . Kolonisationen ledde till att stora delar av Polen-Litauen och Böhmen fick en tysktalande befolkningsmajoritet, i synnerhet städerna. Böhmen, Mähren och Galizien hamnade så småningom under den habsburgska monarkin. I samband med Preussens framstigande som europeisk stormakt på 1700-talet införlivades Pommern, Schlesien och Ostpreussen med Preussen och blev senare en del av Kejsardömet Tyskland. I samband med nationalismens frammarsch i Östeuropa på 1800-talet omtolkades Ostsiedlung med ideologiska förtecken. Medan tyska nationalister såg Ostsiedlung som ett bevis på den tyska kulturens överlägsenhet och naturliga strävan efter expansion (Drang nach Osten), så förnekade bland annat polska nationalister den tyska invandringens bidrag till regionens utveckling. I början på 1900-talet betraktade nationalister och senare nazisterna Ostsiedlung som en förelöpare för upprättande av ett tyskt "livsrum" (Lebensraum), vilket influerade Hitlers expansionspolitik i Östeuropa under andra världskriget. I samband med Nazitysklands nederlag i andra världskriget förlorade Tyskland stora områden öster om Oder-Neisse-linjen och stora grupper av tyskar tvångsförflyttades från Central- och Östeuropa, i synnerhet Sudetlandet, Pommern, Schlesien och Ostpreussen. Samtidigt flyttade tjecker och fördrivna polacker in i de nya områdena.
rdf:langString Ostsiedlung (em alemão: povoamento em direção Leste), também conhecida como Expansão alemã para o Leste, designa a colonização alemã na Europa Central e Oriental que começou no século XII e foi concluída no século XV. A população alemã cresceu durante a Alta Idade Média estimulando movimentos populacionais desde Renânia, Flandres e Saxônia, sendo territórios do Sacro Império Romano-Germânico, fazendo assentamentos entre os rios Elba e Saale e nas regiões bálticas e da Polônia, então povoados por eslavos e - na região báltica - bálticos. Estes movimentos foram apoiados pela nobreza alemã, por reis polacos, por duques e pela Igreja medieval, e foram realizados sem os grupos étnicos bálticos souberem. O Reino da Prússia tinha suas raízes nesses movimentos. No final da Idade Média, os cavaleiros teutônicos, que haviam sido enviados ao norte da Polônia por , haviam integrado grande parte das costas bálticas. Foram derrotados pelo exército polaco em 1410 e 1466. Converteram-se num feudo polaco em 1466. Em meados do século XIV, o processo de colonização retardou-se por causa da Peste Negra, e terminou depois da derrota dos cavaleiros teutônicos no século XV]. Ainda mais, quase todas as terras agrícolas já haviam sido ocupadas. Depois da divisão da Polônia pela Prússia, Áustria e o Império Russo em 1772, 1793 e 1795, Reino da Prússia havia conseguido grande parte do ocidente polaco. Nesta situação, um novo período de colonização começou, ainda quando não procuraram "germanizar" seus territórios novos, que estavam densamente povoados. Depois da Primeira Guerra Mundial, a Polônia, no período de expansionismo nacionalista por Józef Piłsudski, teve que emigrar uma população alemã bastante ampla de seu território executando uma política assimiladora. A expulsão massiva das populações alemãs do leste depois da Segunda Guerra Mundial, entre 1945 e 1948 baseou-se nas decisões da conferência de Potsdam, com respecto à Linha Oder-Neisse. Redesenhou-se a fronteira oriental da Alemanha como era no ano 1181. Mesmo que alguns territórios históricos eslavos entre a linha Oder-Neisse e o rio Elba tenham permanecido dentro do território alemão, ao redor de 15 milhões de alemães de províncias orientais históricas foram expulsos e enviados à República Federal Alemã ou à República Democrática Alemã, revertendo quase completamente os resultados da antiga colonização alemã.
rdf:langString Расселение на восток (нем. Ostsiedlung) — процесс миграции, расселения немецкого населения из центральных и западных областей Германии и Рейна на Север и Восток Центральной Европы и далее в Восточную Европу — от Словении на юго-востоке до современной Эстонии (Ревель — Таллин) на северо-востоке Европы. Германская экспансия на протяжении истории Германии была разносторонне направленной. На севере экспансия франкского, а позднее германского государства была обращена в сторону Дании и скандинавских стран со времён Карла Великого (ум. в 814). Завоевателями здесь выступали феодалы, рыцари-крестоносцы и купцы немецких городов, объединённые в Ганзу. На западе завоевания германского государства начались при Генрихе I (ум. в 936). Там до времени правления французского короля Людовика XIV постоянными объектами германской экспансии являлись Бургундия, Эльзас, Лотарингия и устье Рейна. На юге германская экспансия, начавшаяся при Карле Великом и продолжавшаяся до объединения Италии в середине XIX века, выражалась, в частности, в походах германских правителей на Рим (нем. Romfahrt). На востоке германская экспансия была направлена на славян, венгров и народы Прибалтики. Восточное направление экспансии отличалось от других тем, что территориально-политическая экспансия сопровождалась здесь экспансией демографической. Если на других направлениях (против Дании, Франции и Италии) германская экспансия заканчивалась спадом и отступлением, на восточном направлении она продолжалась вплоть до окончания Второй мировой войны в XX веке. Историками XIX века эта тенденция была определена как «натиск на Восток», или в обиходном варианте названия — «Дранг нах Остен».
rdf:langString 东向移民运动(德語:Ostsiedlung),另名“日耳曼东扩”,是中世纪神圣罗马帝国内的日耳曼语族向东迁徙,进入中歐、東歐地区定居的过程。影响的区域从斯洛文尼亚至爱沙尼亚,向南进入特兰西瓦尼亚。此區域原先居住著大量波羅的人、羅馬尼亞人、匈牙利人與斯拉夫人。移民多來自莱茵兰、法兰德斯、下萨克森。此運動獲得德意志地區領主、斯拉夫國王和公爵和教會的支持。大部分移民運動都是和平的,但有時會因特殊歷史事件而變得暴力(例如北方十字軍)。在一部分上来看,东向移民运动伴随着神圣罗马帝国和条顿骑士团的扩张而进行。 14世紀中葉,移民運動因黑死病而減緩。大部分可供移民的空間亦已飽和,但直到中世紀晚期,波美拉尼亞和西里西亞當地的斯拉夫君主持續邀請德國移民移入。中世纪后期的中欧和东欧社会因此在人口、宗教、法律和农业发生重要的变化。在原先文德人的領土德裔成為大多數,使文德人最終被同化,在更東方出現許多德裔少數聚落,城鎮人口劇增。儘管人數處於少數,德國城市律法依然在那些城鎮裡面施行。20世纪,东向移民运动被德国民族主义(包括纳粹)强烈的运用于支持德国的领土扩张以及证明德意志民族优于其它非德意志民族。依照歐洲各國史學界於1972年以降所建立的初步共識,這個中世紀東向移民的拓殖史,是一項跨世紀的移民拓殖行動,其隸屬於中世紀歐洲全面性疆域開發及拓殖行動的一部分。
rdf:langString Розсе́лення ні́мців на схі́д (нім. Ostsiedlung, [ˈɔstˌziːdlʊŋ]) — процес німецької колонізації Центральної і Східної Європи у середньовіччі й ранньому новому часі. Заселений німцями терен приблизно простягався від Естонії до Трансильванії. Супроводжувався територіальною експансією Священної Римської імперії та Тевтонського ордену.
xsd:nonNegativeInteger 109421

data from the linked data cloud