Oralism

http://dbpedia.org/resource/Oralism an entity of type: EducationalInstitution

الشفهية: هي تعليم الطلاب الصم من خلال اللغة الشفهية باستخدام قراءة الشفاه والكلام، ومحاكاة أشكال الفم وتنفس أنماط الكلام.[1]وفي أواخر الستينات من القرن التاسع عشر في الولايات المتحدة دخلت الشفهية حيز الاستخدام الشائع. وفي عام 1867، كانت مدرسة كلارك للصم في نورثهامبتون، ماساتشوستس هي أول مدرسة تبدأ التدريس بهذه الطريقة. [2] تميزت الكتابة الشفهية وتناقضها، واليدوية، بشكل مختلف في تعليم الصم، وهي مصدر جدل للمجتمعات المعنية. [3] [4] يجب عدم الخلط بين استخدام لغة الإشارة ولغة التحدث والاستماع، وهي طريقة لتعليم الأطفال الصم الذين يشددون على إدراك الطفل للإشارات السمعية من السمع و / أو زرع قوقعة الاذن. [5] rdf:langString
Oralism is the education of deaf students through oral language by using lip reading, speech, and mimicking the mouth shapes and breathing patterns of speech. Oralism came into popular use in the United States around the late 1860s. In 1867, the Clarke School for the Deaf in Northampton, Massachusetts, was the first school to start teaching in this manner. Oralism and its contrast, manualism, manifest differently in deaf education and are a source of controversy for involved communities. Oralism should not be confused with , a technique for teaching deaf children that emphasizes the child's perception of auditory signals from hearing aids or cochlear implants. rdf:langString
L'oralisme est une méthode pour enseigner la langue orale (parlée) à des sourds. L' est la capacité de la personne sourde à s'exprimer verbalement. Elle est souvent associée au langage parlé complété (LPC). Elle sert à communiquer avec les entendants. rdf:langString
구화법(口話法,Oralism)은 청각장애인이 독순술을 써서 로 소통하는 것이며, 교육 이념의 측면에서는 구화주의(口話主義,Oralism)이라고 한다. 반대말은 이다. 농교육에서 구화법이 좋으냐 수화법이 좋으냐는 것은 큰 논쟁이다. rdf:langString
口話(こうわ)とは、「聴覚障害者(ろう者)」が、「健聴者(口頭会話者)」の口の動きを読み取り、ろう者が表現したい言葉を「発話(口の形と音声)」で表す、特殊な技術の事。いわゆる「読唇術」の一種である。 ろう学校などで言語聴覚士との訓練で習得する。音の聞こえないろう者にとって、口の形や動きを真似する事はできても、「音声」を正確に表現する事は至難の技であるため苦手なろう者も多い。 逆に言えば、口話が得意なろう者は尊敬の眼差しで見られる事もある。 口話教育自体が、「手話が苦手な「健聴者(口頭会話者)」とのコミュニケーションを重要視したものであり差別的との意見もある。 しかし、通常両手を合わせた10本の指だけでの手話では、語彙が足りなくなる(同じかたちの手話が存在する)ため、「目線」や「顔の表情」、「口の中型(口話)」て表現を補い、スムーズに「言葉(手話)」を伝えるために必要とする、ろう者達の声もある。 rdf:langString
Gestualismo ou manualismo é um método de ensino, para surdos, no qual se defende que a maneira mais eficaz de ensinar o surdo é através de uma língua gestual (ou língua de sinais, no Brasil) rdf:langString
Als Oralismus wird die Methode einer allein auf dem Gebrauch von Lautsprache basierenden Kommunikations-Erziehung von nicht hörenden („tauben“) oder schwerhörigen Kindern bezeichnet, bei der auf den Einsatz von Gebärdensprache weitgehend verzichtet wird und stattdessen die Bildung von Sprechlauten und das Lippenlesen im Vordergrund stehen. Es wird unterschieden zwischen „reinem“ Oralismus, bei dem jeder Gebrauch von Gebärden strengstens untersagt ist, und „mildem“ Oralismus mit der teilweisen Verwendung von bei Hörenden allgemein üblichen Gesten oder dem Fingeralphabet. rdf:langString
L'oralismo è un metodo di insegnamento della lingua parlata utilizzato nell'educazione per sordi, basato sull'importanza dell'espressione verbale e della . Il secondo congresso Internazionale sull'Istruzione dei sordi, tenutosi a Milano nel 1880, è formalmente considerato il punto di inizio di tale metodo, che con il passare degli anni ha lasciato posto alla lingua dei segni come metodo d'insegnamento principale della lingua per i sordi. rdf:langString
Oralism eller talmetoden är en pedagogik för döva barn som utvecklades i Tyskland på 1700-talet. Metoden utvecklades av den tyske pedagogen Samuel Heinicke (1727–1790) som 1778 grundade den första tyska dövstumskolan i Leipzig. Heinicke utgick bland annat ifrån idéer formulerade av Johann Konrad Ammann i hans två arbeten Surdus loquens (1692) och Dissertatio de loquela (1700). Metoden utgick ifrån för hörande barn, som till skillnad från bokstavsmetoden, lär eleverna att använda bokstävernas ljud snarare än deras namn. Metoden betonar vikten av talet och läppavläsning och utgick ifrån idén att tänkandet och den andliga utvecklingen sker genom talat språk. Man ansågs också att talmetoden underlättade de dövas möjligheter att verka i samhället. Talmetoden innebar att döva barn inte fick anv rdf:langString
rdf:langString الشفهية
rdf:langString Oralismus
rdf:langString Oralisme
rdf:langString Oralismo
rdf:langString 구화법
rdf:langString 口話
rdf:langString Oralism
rdf:langString Gestualismo (surdos)
rdf:langString Oralism
xsd:integer 1472604
xsd:integer 1117050002
rdf:langString February 2018
rdf:langString article is commentary/opinion, not fact-based
rdf:langString No mention on this page of the hearing status of deaf educators.
rdf:langString الشفهية: هي تعليم الطلاب الصم من خلال اللغة الشفهية باستخدام قراءة الشفاه والكلام، ومحاكاة أشكال الفم وتنفس أنماط الكلام.[1]وفي أواخر الستينات من القرن التاسع عشر في الولايات المتحدة دخلت الشفهية حيز الاستخدام الشائع. وفي عام 1867، كانت مدرسة كلارك للصم في نورثهامبتون، ماساتشوستس هي أول مدرسة تبدأ التدريس بهذه الطريقة. [2] تميزت الكتابة الشفهية وتناقضها، واليدوية، بشكل مختلف في تعليم الصم، وهي مصدر جدل للمجتمعات المعنية. [3] [4] يجب عدم الخلط بين استخدام لغة الإشارة ولغة التحدث والاستماع، وهي طريقة لتعليم الأطفال الصم الذين يشددون على إدراك الطفل للإشارات السمعية من السمع و / أو زرع قوقعة الاذن. [5]
rdf:langString Als Oralismus wird die Methode einer allein auf dem Gebrauch von Lautsprache basierenden Kommunikations-Erziehung von nicht hörenden („tauben“) oder schwerhörigen Kindern bezeichnet, bei der auf den Einsatz von Gebärdensprache weitgehend verzichtet wird und stattdessen die Bildung von Sprechlauten und das Lippenlesen im Vordergrund stehen. Es wird unterschieden zwischen „reinem“ Oralismus, bei dem jeder Gebrauch von Gebärden strengstens untersagt ist, und „mildem“ Oralismus mit der teilweisen Verwendung von bei Hörenden allgemein üblichen Gesten oder dem Fingeralphabet. Seit 1950 kommt die elektrotechnische Ausnutzung einer verbliebenen Hörfähigkeit durch Hörgeräte oder Cochleaimplantate hinzu, verbunden mit intensivem Hörtraining, wobei unter „auditiv-verbaler Erziehung“ das visuelle Wahrnehmen von Mundbewegungen im Anfangsstadium gänzlich vermieden wird. Synonym zu Oralismus ist die Bezeichnung „(reine) Lautspracherziehung“.
rdf:langString Oralism is the education of deaf students through oral language by using lip reading, speech, and mimicking the mouth shapes and breathing patterns of speech. Oralism came into popular use in the United States around the late 1860s. In 1867, the Clarke School for the Deaf in Northampton, Massachusetts, was the first school to start teaching in this manner. Oralism and its contrast, manualism, manifest differently in deaf education and are a source of controversy for involved communities. Oralism should not be confused with , a technique for teaching deaf children that emphasizes the child's perception of auditory signals from hearing aids or cochlear implants.
rdf:langString L'oralisme est une méthode pour enseigner la langue orale (parlée) à des sourds. L' est la capacité de la personne sourde à s'exprimer verbalement. Elle est souvent associée au langage parlé complété (LPC). Elle sert à communiquer avec les entendants.
rdf:langString 구화법(口話法,Oralism)은 청각장애인이 독순술을 써서 로 소통하는 것이며, 교육 이념의 측면에서는 구화주의(口話主義,Oralism)이라고 한다. 반대말은 이다. 농교육에서 구화법이 좋으냐 수화법이 좋으냐는 것은 큰 논쟁이다.
rdf:langString 口話(こうわ)とは、「聴覚障害者(ろう者)」が、「健聴者(口頭会話者)」の口の動きを読み取り、ろう者が表現したい言葉を「発話(口の形と音声)」で表す、特殊な技術の事。いわゆる「読唇術」の一種である。 ろう学校などで言語聴覚士との訓練で習得する。音の聞こえないろう者にとって、口の形や動きを真似する事はできても、「音声」を正確に表現する事は至難の技であるため苦手なろう者も多い。 逆に言えば、口話が得意なろう者は尊敬の眼差しで見られる事もある。 口話教育自体が、「手話が苦手な「健聴者(口頭会話者)」とのコミュニケーションを重要視したものであり差別的との意見もある。 しかし、通常両手を合わせた10本の指だけでの手話では、語彙が足りなくなる(同じかたちの手話が存在する)ため、「目線」や「顔の表情」、「口の中型(口話)」て表現を補い、スムーズに「言葉(手話)」を伝えるために必要とする、ろう者達の声もある。
rdf:langString L'oralismo è un metodo di insegnamento della lingua parlata utilizzato nell'educazione per sordi, basato sull'importanza dell'espressione verbale e della . Il secondo congresso Internazionale sull'Istruzione dei sordi, tenutosi a Milano nel 1880, è formalmente considerato il punto di inizio di tale metodo, che con il passare degli anni ha lasciato posto alla lingua dei segni come metodo d'insegnamento principale della lingua per i sordi. L'oralismo è un metodo di insegnamento della lingua parlata ai sordi, basato sull'importanza dell'espressione verbale e della escludendo assolutamente l'uso delle lingue dei segni. Da notare che il 21º congresso Internazionale sull'Istruzione dei sordi tenutosi a Vancouver in Canada nei giorni 18-22 luglio 2010 ha dichiarato pubblicamente che la risoluzione del congresso di Milano del 1880 ha recato gravissime conseguenze alle persone sorde in ambito sociale, lavorativo e scolastico, e ha voluto fare 'mea culpa'" per rigettare definitivamente e completamente il metodo oralista. Ciò significherà che adesso l'ICED sosterrà l'uso delle lingue dei segni nelle scuole dei sordi anche grazie alla nuova convenzione ONU sui diritti delle persone con disabilità. L'oralismo è durato solo per 130 anni nonostante in molti casi i risultati non fossero soddisfacenti, mentre le lingue dei segni prima del 1880 venivano impiegate negli istituti speciali e nel privato da sordi e udenti ad essi legati per comunicare liberamente. Nell'ambito della scelta oralista si sono sviluppate nel tempo metodiche differenti che però hanno in comune la caratteristica di escludere, nell'educazione al linguaggio parlato e scritto, qualsiasi uso dei segni. Esse puntano da una parte all'allenamento acustico sfruttando al massimo i residui uditivi del sordo, dall'altra al potenziamento della lettura labiale su cui si basa la comunicazione. Tra i massimi rappresentanti italiani dell'oralismo Massimo del Bo e Adriana Cippone de Filippis focalizzano l'intervento logopedico in alcuni punti essenziali:- diagnosi precoce - valutazione esatta del deficit - protesizzazione immediata - collaborazione della famiglia nell'intervento logopedico - integrazione nelle scuole normaliC'è da dire però che tutti questi aspetti sono comuni anche ai metodi misti, cioè a quelli che utilizzano i segni nella terapia. Anche queste metodiche infatti perseguono l'obbiettivo di insegnare a parlare al bambino sordo, tenendo conto dei fattori elencati, la grande differenza sta non solo nell'uso dei segni, ma anche nell'approccio verso la famiglia e nella scelta di quali ambiti del linguaggio privilegiare. I genitori hanno infatti sempre un ruolo fondamentale nell'educazione al linguaggio del bambino sordo e il lavoro del logopedista ha successo solo se la famiglia collabora attivamente.Nel caso però dei metodi oralisti questo compito che viene affidato ai genitori e soprattutto alla madre è esasperato perché il loro coinvolgimento nel riproporre al bambino quanto fatto in terapia può portare a una confusione dei ruoli con pesanti conseguenze psicologiche.Altra grande differenza tra metodi rigidamente oralisti e metodi misti sta nel fatto che spesso i primi privilegiano nell'educazione alla lingua parlata e scritta più l'aspetto della produzione che quello della comprensione, che è invece preponderante soprattutto nelle prime fasi di acquisizione del linguaggio del bambino udente. Non solo, ma spesso la scelta del vocabolario da usare è poco naturale, essendo legata più alle difficoltà fonetiche delle singole parole che al criterio della frequenza e dell'uso determinato dalla valenza comunicativa.
rdf:langString Oralism eller talmetoden är en pedagogik för döva barn som utvecklades i Tyskland på 1700-talet. Metoden utvecklades av den tyske pedagogen Samuel Heinicke (1727–1790) som 1778 grundade den första tyska dövstumskolan i Leipzig. Heinicke utgick bland annat ifrån idéer formulerade av Johann Konrad Ammann i hans två arbeten Surdus loquens (1692) och Dissertatio de loquela (1700). Metoden utgick ifrån för hörande barn, som till skillnad från bokstavsmetoden, lär eleverna att använda bokstävernas ljud snarare än deras namn. Metoden betonar vikten av talet och läppavläsning och utgick ifrån idén att tänkandet och den andliga utvecklingen sker genom talat språk. Man ansågs också att talmetoden underlättade de dövas möjligheter att verka i samhället. Talmetoden innebar att döva barn inte fick använda teckenspråk utan skulle lära sig att ljuda orden och läsa på läpparna. Som motståndare till den "den tyska metoden" stod fransmannen Charles-Michel de L'Épée som förespråkade pedagogik för döva grundat på skrift, tecken och handalfabet vilket kom att bli känt som "den franska metoden". Efter Frankrikes förlust i Napoleonkrigen, blev Tyskland ledande och talmetoden började allt mer att dominera dövundervisningen. Bland annat började den användas i USA under 1860-talet. År 1880 hölls en kongress för dövlärare i Milano för att enas om en undervisningsmetod för döva i Europa, där man kom fram till att talmetoden borde användas. Efter detta blev talmetoden den dominerande pedagogiken i Europa, även i Frankrike där teckenspråksmetoden tidigare varit stark. Talmetoden dominerade dövundervisningen på många håll i Västvärlden fram till 1970-talet, men har därefter fått mycket kritik. Eftersom bruket av teckenspråk straffades skapades skamkänslor för att teckna i offentliga sammanhang och forskning har bland annat visat att döva barn som använder teckenspråk uppnår högre resultat i språktest. Idag ses oralism som omodernt i de flesta länder, och teckenspråk ses som fullvärdiga förstaspråk.
rdf:langString Gestualismo ou manualismo é um método de ensino, para surdos, no qual se defende que a maneira mais eficaz de ensinar o surdo é através de uma língua gestual (ou língua de sinais, no Brasil)
xsd:nonNegativeInteger 20672

data from the linked data cloud