Optative mood

http://dbpedia.org/resource/Optative_mood an entity of type: Software

Optativ je slovesný způsob, který vyjadřuje zpravidla doufání v něco nebo přání. Existoval již v praindoevropském jazyce. Tento slovesný způsob souvisí s konjunktivem. V češtině se optativ nevyskytuje. rdf:langString
L'optatif est un mode personnel employé notamment en grec ancien, en vieux persan, en sanskrit, en albanais, en japonais, en finnois, en volapük et en turc. C'est un mode de l'espoir et des désirs, proche du conditionnel et du subjonctif français. Il est parfois appelé mode désidératif. On peut parfois faire une distinction entre différents modes optatifs : l'un exprimant les espoirs, l'optatif proprement dit, l'autre les désirs, le désidératif. Les désirs sont ce que nous voulons voir se réaliser ; un espoir est un désir à propos duquel nous avons une attitude positive. Si on désire quelque chose, mais qu'on est pessimiste, on le désire mais on ne l'espère pas. rdf:langString
The optative mood (/ˈɒptətɪv/ or /ɒpˈteɪtɪv/; abbreviated OPT) is a grammatical mood that indicates a wish or hope regarding a given action. It is a superset of the cohortative mood and is closely related to the subjunctive mood but is distinct from the desiderative mood.English has no morphological optative, but various constructions impute an optative meaning. Examples of languages with a morphological optative mood are Ancient Greek, Albanian, Armenian, Georgian, Friulian, Kazakh, Kurdish, Navajo, Old Prussian, Old Persian, Sanskrit, Turkish, and Yup'ik. rdf:langString
Modus optatif adalah modus yang menyatakan kemungkinan subyektif. Modus ini mengekspresikan keinginan atau harapan agar suatu tindakan tercapai walaupun kepastiannya diragukan. Menyatakan keadaan yang lebih "tak tentu" lagi dalam bentuk-bentuk modus Optatif vokal rangkap yang dimasukan sebelum akhiran-akhiran. Contoh: Kiranya jangan terjadi!, Sekali-kali tidak! Biasa dipakai untuk: 1. * Menyatakan suatu keinginan, permohonan. mis.: kiranya hal itu tidak terjadi 2. * Dalam pertanyaan yang tidak langsung. mis.: siapa kiranya di antara mereka yang akan berbuat demikian * l * * s rdf:langString
De optatief (Latijn: optativus, optare = wensen) is, in de grammatica van de Indo-Europese talen en met name van het Oudgrieks, een van de persoonlijke wijzen (modi) van het werkwoord. rdf:langString
L'ottativo (dal latino optativus, aggettivo derivato dal verbo optare, desiderare, sott. modus) è un modo della coniugazione verbale frequente nelle lingue indoeuropee antiche. Si rinviene per esempio nel greco antico, nell'albanese, nel sanscrito e nella lingua friulana. rdf:langString
希求法(ききゅうほう、けぐほう)または願望法(がんぼうほう)(英語:optative mood)は文法的な法の一つで、話者の意志や希望を示すものである。(en:cohortative mood)に似ており、接続法と密接な関係がある。 日本語で言えば、主語の心情または動作としての希望を表現する「…たい」「…たがる」「…てほしい」などの言い方(日本語文法でいう希望)ではなく、「…たらなあ」「…ように」など、話者の願望自体を述べる言い方に相当する。 希求法を持つ言語の例としては、インドヨーロッパ語族の古代ギリシア語、アルバニア語、アルメニア語、クルド語、古プロシア語、サンスクリット、セルボ・クロアチア語、またグルジア語、トルコ語、ナバホ語などがある。 rdf:langString
祈願語氣(optative mood)是指祝願或希望的語氣。它類似於,并与虛擬語氣密切相關。 希臘語(古希臘語和某些程度上的通用希臘語)、阿爾巴尼亞語、喬治亞語、古普魯士語、梵語和土耳其語是有祈願語氣的語言。 在英語中,祈願語氣通過使用情態動詞來表達(比如“ You might find what you're looking for”)。 在羅馬尼亞語中,條件和祈願語氣有同一的形式,因此被稱為祈願-條件語氣。 rdf:langString
Der Optativ ist ein in manchen Sprachen eigenständiger Modus des Verbs, in anderen Sprachen fällt er mit dem Konjunktiv zusammen, während viele Sprachen eine solche Form überhaupt nicht kennen. Der Optativ ist ein irrealer Modus, da er sich auf Ereignisse bezieht, deren Eintritt sich der Sprecher wünscht, die aber nicht notwendigerweise tatsächlich eintreten. Abhängig von der Sprache wird der Optativ verwendet für: * Wünsche (kupitiver Optativ) * (abgeschwächte) Befehle (präskriptiver Optativ) * Möglichkeiten (potentialer Optativ) rdf:langString
Optativus (tryb życzący) – tryb czasownika występujący w niektórych językach. Wyraża życzenie, nadzieję lub możliwość. Znany jest m.in. w klasycznej grece i sanskrycie, a z żywych języków w farerskim, tureckim, rumuńskim, łotewskim, litewskim, albańskim i innych. Optativus rekonstruowany jest też dla języka praindoeuropejskiego. rdf:langString
Жела́тельное наклоне́ние (также оптати́в, от лат. Optativus), как выражение желания (более или менее настойчивого) говорящего, было в праиндоевропейском языке вполне обыкновенно; из него оно перешло в позднейшие языки, в которых мало-помалу исчезло, оставив только в некоторых незначительные следы, получившие уже несколько иное значение. В праязыке желательное наклонение имело два образования: По мнению Ш. Ж. Вейранка, все употребления оптативного императива предполагают именно призыв к «высшей силе». rdf:langString
Optativ (ytterst av latin opto 'önska (sig)', 'begära') är ett modus, som förekommer i vissa språks verbböjning. Det används för att uttrycka till exempel önskan eller åsikt om lämplighet. I germanska språk och i latinet med dess dotterspråk har konjunktiven övertagit optativens funktioner (vid sidan av de "äkta" konjunktivfunktionerna). Det begränsade användningsområde som finns för presens konjunktiv i svenskan idag ligger helt på det optativa området, varför den svenska presens konjunktiven ibland kallas optativ. Emellertid benämns ibland även svenskans preteritum (imperfekt) konjunktiv som optativ. Optativförhållanden uttrycks i svenskan betydligt oftare med hjälpverb som "böra", "må" och "skola". rdf:langString
rdf:langString Optativ
rdf:langString Optativ
rdf:langString Modus optatif
rdf:langString Optatif
rdf:langString Ottativo
rdf:langString 希求法
rdf:langString Optative mood
rdf:langString Optatief
rdf:langString Optativus
rdf:langString Желательное наклонение
rdf:langString Optativ
rdf:langString 祈願語氣
xsd:integer 1939011
xsd:integer 1090988381
rdf:langString Optativ je slovesný způsob, který vyjadřuje zpravidla doufání v něco nebo přání. Existoval již v praindoevropském jazyce. Tento slovesný způsob souvisí s konjunktivem. V češtině se optativ nevyskytuje.
rdf:langString Der Optativ ist ein in manchen Sprachen eigenständiger Modus des Verbs, in anderen Sprachen fällt er mit dem Konjunktiv zusammen, während viele Sprachen eine solche Form überhaupt nicht kennen. Der Optativ ist ein irrealer Modus, da er sich auf Ereignisse bezieht, deren Eintritt sich der Sprecher wünscht, die aber nicht notwendigerweise tatsächlich eintreten. Abhängig von der Sprache wird der Optativ verwendet für: * Wünsche (kupitiver Optativ) * (abgeschwächte) Befehle (präskriptiver Optativ) * Möglichkeiten (potentialer Optativ) Der Optativ als eigenständige Form kommt unter anderem im Albanischen, Färöischen, Finnischen, Türkischen, Rumänischen und Lettischen vor. Auch im Altgriechischen, im Sanskrit und im Mittelägyptischen gibt es den Optativ. Im Deutschen wird dieser Modus in der Regel mit Modalverben umschrieben, wobei eine exakte Übersetzung selten möglich ist, da die Modalverben nicht mit dem Optativ gleichzusetzen sind. Auch die Verwendung des Konjunktivs I ist generell möglich („Es werde Licht“), wenn auch nicht unbedingt üblich. Teilweise werden die unterschiedlichen Modi mit zusätzlichen Wörtern markiert oder sind über den Kontext zu ermitteln, ansonsten ist die Übersetzung von der subjektiven Interpretation des Optativs abhängig.
rdf:langString L'optatif est un mode personnel employé notamment en grec ancien, en vieux persan, en sanskrit, en albanais, en japonais, en finnois, en volapük et en turc. C'est un mode de l'espoir et des désirs, proche du conditionnel et du subjonctif français. Il est parfois appelé mode désidératif. On peut parfois faire une distinction entre différents modes optatifs : l'un exprimant les espoirs, l'optatif proprement dit, l'autre les désirs, le désidératif. Les désirs sont ce que nous voulons voir se réaliser ; un espoir est un désir à propos duquel nous avons une attitude positive. Si on désire quelque chose, mais qu'on est pessimiste, on le désire mais on ne l'espère pas.
rdf:langString The optative mood (/ˈɒptətɪv/ or /ɒpˈteɪtɪv/; abbreviated OPT) is a grammatical mood that indicates a wish or hope regarding a given action. It is a superset of the cohortative mood and is closely related to the subjunctive mood but is distinct from the desiderative mood.English has no morphological optative, but various constructions impute an optative meaning. Examples of languages with a morphological optative mood are Ancient Greek, Albanian, Armenian, Georgian, Friulian, Kazakh, Kurdish, Navajo, Old Prussian, Old Persian, Sanskrit, Turkish, and Yup'ik.
rdf:langString Modus optatif adalah modus yang menyatakan kemungkinan subyektif. Modus ini mengekspresikan keinginan atau harapan agar suatu tindakan tercapai walaupun kepastiannya diragukan. Menyatakan keadaan yang lebih "tak tentu" lagi dalam bentuk-bentuk modus Optatif vokal rangkap yang dimasukan sebelum akhiran-akhiran. Contoh: Kiranya jangan terjadi!, Sekali-kali tidak! Biasa dipakai untuk: 1. * Menyatakan suatu keinginan, permohonan. mis.: kiranya hal itu tidak terjadi 2. * Dalam pertanyaan yang tidak langsung. mis.: siapa kiranya di antara mereka yang akan berbuat demikian * l * * s
rdf:langString De optatief (Latijn: optativus, optare = wensen) is, in de grammatica van de Indo-Europese talen en met name van het Oudgrieks, een van de persoonlijke wijzen (modi) van het werkwoord.
rdf:langString L'ottativo (dal latino optativus, aggettivo derivato dal verbo optare, desiderare, sott. modus) è un modo della coniugazione verbale frequente nelle lingue indoeuropee antiche. Si rinviene per esempio nel greco antico, nell'albanese, nel sanscrito e nella lingua friulana.
rdf:langString 希求法(ききゅうほう、けぐほう)または願望法(がんぼうほう)(英語:optative mood)は文法的な法の一つで、話者の意志や希望を示すものである。(en:cohortative mood)に似ており、接続法と密接な関係がある。 日本語で言えば、主語の心情または動作としての希望を表現する「…たい」「…たがる」「…てほしい」などの言い方(日本語文法でいう希望)ではなく、「…たらなあ」「…ように」など、話者の願望自体を述べる言い方に相当する。 希求法を持つ言語の例としては、インドヨーロッパ語族の古代ギリシア語、アルバニア語、アルメニア語、クルド語、古プロシア語、サンスクリット、セルボ・クロアチア語、またグルジア語、トルコ語、ナバホ語などがある。
rdf:langString Optativ (ytterst av latin opto 'önska (sig)', 'begära') är ett modus, som förekommer i vissa språks verbböjning. Det används för att uttrycka till exempel önskan eller åsikt om lämplighet. I germanska språk och i latinet med dess dotterspråk har konjunktiven övertagit optativens funktioner (vid sidan av de "äkta" konjunktivfunktionerna). Det begränsade användningsområde som finns för presens konjunktiv i svenskan idag ligger helt på det optativa området, varför den svenska presens konjunktiven ibland kallas optativ. Emellertid benämns ibland även svenskans preteritum (imperfekt) konjunktiv som optativ. Optativförhållanden uttrycks i svenskan betydligt oftare med hjälpverb som "böra", "må" och "skola". I religiös text av det högtidligare slaget kan verbformen påträffas, till exempel i "Välsignelsen": "Herren välsigne oss och bevare oss Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig. Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid." Verbformen används i modern svenska också i vissa (stelnade) uttryck som ”leve konungen!” och ”bevare mig väl”. Optativen används exempelvis i klassisk grekiska som ett modus som visar på ytterligare en art av konjunktiv. I finska är optativ ett mycket ovanligt modus, som ersätter imperativ i några gamla dikter.
rdf:langString Optativus (tryb życzący) – tryb czasownika występujący w niektórych językach. Wyraża życzenie, nadzieję lub możliwość. Znany jest m.in. w klasycznej grece i sanskrycie, a z żywych języków w farerskim, tureckim, rumuńskim, łotewskim, litewskim, albańskim i innych. Optativus rekonstruowany jest też dla języka praindoeuropejskiego. Na język polski optativus tłumaczony jest zwykle przez użycie konstrukcji z wyrażeniami oby, gdyby (tylko) lub w niektórych kontekstach za pomocą trybu przypuszczającego lub rozkazującego, na przykład: gr. klas.: εἴθε ποτέ σοι ἀντιχαρισαίμην – „Obym ci się mógł kiedyś odwdzięczyć!”, tur.: geleyim – „obym mógł przyjść!”, „niech (więc) przyjdę”.
rdf:langString Жела́тельное наклоне́ние (также оптати́в, от лат. Optativus), как выражение желания (более или менее настойчивого) говорящего, было в праиндоевропейском языке вполне обыкновенно; из него оно перешло в позднейшие языки, в которых мало-помалу исчезло, оставив только в некоторых незначительные следы, получившие уже несколько иное значение. В праязыке желательное наклонение имело два образования: 1. * С суффиксом iê, iiê — в единственном числе действительного залога, и с суффиксами î, ii, i — во множественном и двойственном действительного залога и всех трёх числах среднего (пример, санскритское желательное наклонение от корня es — «быть»: 2 лицо единственного числа syâs, siyâs). Оно было свойственно основам, образовавшим настоящее время без тематического гласного (так называемое архаическое спряжение или глаголы на mi); 2. * С суффиксом oi — во всех лицах и числах действительного и среднего залога, перед личными окончаниями. Последнее образование имелось у глаголов, образующих настоящее время с тематическим гласным (о и е). Пример: греческие φέροιμι, φέροις, φέροιτε и т. д. Остатки его сохранились в славянских языках в значении повелительного наклонения: ст.‑слав. бєри, бєрѣтє, рус. бери, берите, вполне отвечающее греч. φέροις, φέροιτε. Это происхождение славянского повелительного наклонения сказывается в таких оборотах, как: «захоти он, был бы богат» и т. п. В русском языке оптатив не выделяется в качестве самостоятельного наклонения, однако он может быть передан через императив + уменьшительную частицу -ка: Дай-ка я пойду! Поработаю-ка! (Пожалуй, я пойду! Пожалуй, поработаю!), или при помощи частиц чтоб и да (чтоб ты провалился; да сотрётся память о тебе). В этом смысле оптатив по модальности стоит между повелительным и сослагательным наклонениями. Исследователи считают, что индоевропейский оптатив мог быть основой славянского императива. Традиционной формой выражения проклятий или благословений, широко представленных в аварском языке, является оптатив. Произнося проклятия или благословения, говорящий не только выражает своё желание, чтобы то или иное действие осуществилось, но и пытается повлиять на его реализацию. В аварском языке представлены две формы морфологического оптатива. Первая форма оптатива образуется от повелительной формы глагола путём присоединения к ней суффикса -ги. Например, хва! «умри!» — хва-ги! «да умрёт!», «пусть умрёт!» (гл. хвезе «умереть»), Но и в славянских языках такие «проклинающие» оптативы существуют в разговорной речи, хотя и используются в последнее время реже, чем в первой половине XX века (напр., украинское «щоб тобі повилазило!» («да лопнут твои глаза»), и тем более реже, чем в аварском языке. В английском языке они практически всегда совпадают с императивом; например: «чтоб ты сдох!» — drop dead! (букв. «упади замертво»). По мнению Ш. Ж. Вейранка, все употребления оптативного императива предполагают именно призыв к «высшей силе». В осетинском языке оптатив выражает нерешительность, колебания и по смыслу часто совпадает с сослагательным наклонением.
rdf:langString 祈願語氣(optative mood)是指祝願或希望的語氣。它類似於,并与虛擬語氣密切相關。 希臘語(古希臘語和某些程度上的通用希臘語)、阿爾巴尼亞語、喬治亞語、古普魯士語、梵語和土耳其語是有祈願語氣的語言。 在英語中,祈願語氣通過使用情態動詞來表達(比如“ You might find what you're looking for”)。 在羅馬尼亞語中,條件和祈願語氣有同一的形式,因此被稱為祈願-條件語氣。
xsd:nonNegativeInteger 13696

data from the linked data cloud