Old Testament

http://dbpedia.org/resource/Old_Testament an entity of type: Thing

Starý zákon (v některých překladech Stará smlouva) je delší a starší část Bible. Jedná se původně o sbírku posvátných židovských knih, kterou přejalo z židovství vzniklé křesťanství. Vzhledem k tomu, že tuto sbírku užívají jak židé, tak různé proudy křesťanství, nepanuje v mnoha otázkách shoda – ani v tak základních, jako je rozsah či název sbírky. rdf:langString
التناخ بالعبرية תנ״ך هو اختصار (ت ن خ)(توراة- نبيئيم- كتوبيم) تمثل الكتاب المقدس اليهودي، وهو أكثر أسماء الكتاب المقدس العبري شيوعاً في الأوساط العلمية. ويسمى كذلك مِقرا מקרא. rdf:langString
La Tanaĥo (hebree תנ״ך) estas aro da hebree skribitaj libroj, kune formantaj la skriban fundamenton de la juda religio. Ĝi siavice estas bazo de la kristana Malnova Testamento de la Biblio, kiu konsistas plejparte el la samaj, sed parte alimaniere ordigitaj libroj; ankaŭ la traduko kaj interpreto kutime ege malsamas inter la du religioj. En la hebrea lingvo, la nomo estas akronimo por la tri partoj, el kiuj ĝi konsistas: «la leĝo» – ‎‏תורה‎ Tora –, «la profetoj» – ‎‏נביאים‎ Nevi`im – kaj «la skriboj» – ‎‏כתובים‎ Ketubim aŭ Ketuvim (la litero prononciĝas [ĥ] en vortfina pozicio). rdf:langString
El Antiguo Testamento (AT) es la primera parte de la Biblia cristiana. La segunda parte de la Biblia cristiana es el Nuevo Testamento. El Antiguo Testamento se compone del Pentateuco, y otras series de libros históricos, sapienciales y proféticos. En total se numeran en el Antiguo Testamento 39 libros en la versión protestante, 46 libros en la versión de la Iglesia católica y 51 libros en la de la Iglesia ortodoxa. Los judíos dividen los libros del Tanaj en tres grupos distintos: Torá (la Ley), Neviim (los Profetas) y Ketuvim (los escritos o sapienciales). rdf:langString
Tanakh (hebreeraz: תַּנַ״ךְ‎, taˈnaχ edo təˈnax ahoskatua), Hebrear Biblia edo Mikra, testu juduen bilduma kanonikoa da, kristauen Itun Zaharreko iturria dena. Testu gehienak hebreeraz daude, eta pasarte batzuk arameraz (Danielen, Esdrasen eta beste liburuetan). oinarrizko testua da eta 24 liburutan banaturik dago. Aditu modernoek Tanakh ulertzeko bere lehendabiziko grezierazko (Septuaginta) eta siriakozko itzulpenak, the , Itsaso Hileko Eskuizkribuak eta eskuizkribu errabinoak erabiltzen dituzte. Hainbeste iturri erabiliz askotan zalantzak agertzen dira. rdf:langString
Is é an Sean-Tiomna an chéad chuid den Bhíobla Críostaí. rdf:langString
L'Ancien Testament, aussi appelé Premier Testament ou Bible hébraïque (Tanakh), est, dans le christianisme, la partie de la Bible antérieure à Jésus-Christ. Pour les chrétiens, il forme la première partie de la Bible, la seconde partie étant le Nouveau Testament. L'Ancien Testament se nomme en koinè (grec) Παλαιὰ Διαθήκη / Palaià Diathếkê, et en latin Vetus Testamentum. Le mot latin testamentum (« testament ; témoignage ») est lui-même traduit du grec ancien : διαθήκη / diathếkê (« testament, contrat, convention »). Dans un sens religieux, « testament » signifie « alliance ». rdf:langString
タナハ(タナク、タナフ、ヘブライ語: תנ״ך‎、Tanakh)は、ユダヤ教の聖書のことであり、すなわちヘブライ語のヘブライ語聖書を指す言葉である。 rdf:langString
( 구약은 여기로 연결됩니다. 천남성과의 식물에 대해서는 곤약 문서를 참고하십시오.) 구약성경(舊約聖經, 히브리어: הברית הישנה, 라틴어: Vetus Testamentum, 영어: Old Testament) 또는 구약성서(舊約聖書)는 예수 그리스도를 예언한 경전으로 '히브리성경'(Hebrew Bible)을 기독교 경전의 관점에서 가리키는 말이다. 명칭에 대한 논의가 있었으며 현재는 기독교와 이슬람교, 유대교의 중립적 용어로 히브리성경이라고 한다. 기독교에서 예수를 예언한 내용이라고 믿는 경전이다. 구약성경은 전통적으로 네 부분으로 구분한다. 그중 첫째 부분은 모세오경이다. 히브리성경에서는 토라라고 하며, 모세가 직접 받은 계시로 작성했다고 전해진다. 둘째 부분은 역사서이다. 역사서는 이스라엘 민족이 가나안을 정벌하는 것에서 바빌론 유수 사이의 기간을 다룬다. 셋째 부분은 지혜문학이다. 지혜문학은 시의 형식으로 쓰여졌는데, 선함과 악함이란 무엇인지에 대한 가르침을 담는다. 넷째 부분은 예언서이다. 예언서는 하느님의 길에서 벗어난 것에 대해 받을 결과에 대해 예언한다. rdf:langString
旧約聖書(きゅうやくせいしょ、英語: Old Testament)は、ユダヤ教およびキリスト教の正典である。「旧約聖書」という呼称は旧約の成就としての『新約聖書』を持つキリスト教の立場からのもので、ユダヤ教ではこれが唯一の「聖書」(タナハ)である。そのためユダヤ教では旧約聖書とは呼ばれず、単に聖書と呼ばれる。『旧約聖書』は原則としてヘブライ語で記載され、一部にアラム語で記載されている。また、イスラム教においてもその一部(モーセ五書と詩篇に相当するもので現在読まれているものとは異なる。それらはそれぞれ、アラビア語で「タウラー」「ザブール」と呼ばれる)が啓典とされている。 rdf:langString
타나크(히브리어: תַּנַ"ךְ Tanakh, Hebrew Bible, 유대교 성경)는 유대교의 경전으로, 기독교의 구약 성경에 대응된다. 경전의 이름인 '타나크'는 성경을 구성하는 세 분류명인 토라(תורה), 네비임(נביאים), 케투빔(כתובים)을 늘여서 쓴 형태이며, 각 분류명의 맨 앞글자를 따서 약칭으로 '타나크(תנ"ך)'가 된 것이다. 유대교뿐만 아니라 기독교, 이슬람교의 경전으로도 인정되므로 학계에서는 중립적 용어인 '히브리 성경'이라는 단어를 사용하기도 한다. rdf:langString
Het Oude Testament (Latijn:Vetus Testamentum) is in het christendom het eerste deel van de christelijke Bijbel. Het tweede deel heet het Nieuwe Testament. Het Oude Testament bevat dezelfde boeken als de Tenach, het heilige boek van het jodendom, waarbij de boeken in een iets andere volgorde staan. Deze werd grotendeels in het Hebreeuws geschreven; daarom wordt ook wel de aanduiding Hebreeuwse Bijbel gebruikt. De canon die in het katholicisme wordt gehanteerd bevat ook de deuterocanonieke boeken, die overwegend in Koinè-Grieks werden geschreven. rdf:langString
De Tenach of Tanach (Hebreeuws: תַּנַ״ךְ) is het heilige boek van het jodendom. De Tenach bevat 39 Bijbelboeken die ook in het Oude Testament voorkomen (maar in een andere volgorde). De algemene term, gebruikt in de wetenschap, is Hebreeuwse Bijbel. Een alternatieve naam is Mikra wat 'geschrift' betekent. rdf:langString
Tanach (hebr. תנ״ך) – akronim określający Biblię hebrajską, utworzony od początkowych liter trzech części Pisma: Tora („Prawo”), Newiim („Prorocy”), („Pisma”). Tanach jest świętą księgą judaizmu, która powstała z tekstów hebrajskich oraz – w niewielkiej części – aramejskich, pochodzących według różnych ocen z okresu od 1400 [1200] do 400 roku p.n.e. lub według innej koncepcji datacji z okresu od 900/800 do 165 roku p.n.e. rdf:langString
Stary Testament – starsza część Biblii, przyjęta przez chrześcijaństwo. Żydowska (a za nią protestancka) wersja obejmuje 39 ksiąg (w judaizmie liczone jako 24; spisane głównie w języku hebrajskim), katolicka zawiera 46, a prawosławna w sumie 49-51 (księgi hebrajskie i greckie z Septuaginty). Stary Testament razem z Nowym Testamentem tworzą Pismo Święte – Biblię. rdf:langString
A Tanakh, em hebraico: תַּנַ"ךְ; ( /tɑːˈnɑːx/, pronunciado [taˈnaχ] ou [təˈnax]; ou TN"K, Tanak, Tenakh, Tenak, Tanach, Tanac e conhecida também em hebraico: מקרא; Mikra, Miqra, ou ainda como Bíblia Hebraica), é a coleção canônica dos textos israelitas, que é a fonte do cânone do Antigo Testamento Cristão. Essa coleção é composta de textos em hebraico antigo, com exceção de dois livros, o de Daniel e o de Esdras, que contêm trechos em aramaico. O texto tradicional usado é chamado de texto massorético. Da TN"K constam 24 livros. rdf:langString
Tanakh (stavas också Tanach) hebr. תנ”ך, uttalas [taˈnaχ], av kristna kallad Gamla testamentet eller den hebreiska bibeln är judendomens heliga skriftsamling. Den består av tre delar: Tora, Neviim och Ketuvim. Den första versionen av Tanakh tros ha fastställts år 450 f.Kr., i Javne. Det finns ett flertal religiösa texter som inte togs med i Tanakh. Flera av dessa finns bevarade än idag, men de har haft ganska lite inflytande över rabbinsk judendom. rdf:langString
Стари́й Заві́т, також Стари́й Запові́т — одна з двох частин Біблії, в його основі лежить «Танах» та поділяється на книги Закону (Тора), Пророків (Невіїм) та Писання (Ктувім), що своєю чергою поділяються на історичні. rdf:langString
《舊約聖經》是基督教對《聖經》全書的前一部分的常用稱呼。舊約聖經原是猶太教主要經籍《塔納赫》。有学者认为是由巴比伦之囚时期开始直到公元前一世纪,在此段约二百四十年的时间写成,后来被基督宗教全盘收納為《聖經》全書的前部分。 伊斯兰教的《古兰经》很多内容也相同。不同的基督宗教所承認的《舊約聖經》略有不同,天主教版本承認四十六卷;東正教版本承認五十卷;基督新教版本則為三十九卷。 《舊約聖經》通常被分类为摩西五經(又稱律法书)、历史书、诗歌智慧書和先知书四部分。舊約聖經全在耶稣诞生前寫成集結成書,基督教認為與耶稣诞生後成書的《新约圣经》相承。 rdf:langString
《塔納赫》(希伯來語:תנ״ך‎,轉寫:Tanakh,又譯作《泰納克》),是犹太教正统的《希伯來聖經》,是猶太教的第一部重要經籍,后来的基督教称之为“希伯来圣经”或“旧约圣经”,但在犹太人来说,Tanakh显然不是“旧的约”,而是始终如一的。 源自希伯來語:תנ״ך‎的音譯,这是三个单词开头字母的缩略字。《塔納赫》由三個部份組成,分別: 1. * 《妥拉》(Torah / 希伯來文:תורה):意思是“教导、训诲”,基督徒常常稱其為律法書,一套共五卷,通稱摩西五經。 2. * 《先知書》(Navim / Nevi'im / 希伯來文:נביאים):意思是“先知們”,共八卷,分上下兩部份,記錄了曾教導和帶領猶太人的先知事蹟。 3. * 《文集》(Ketuvim / Kh'tuvim / 希伯來文:כתובים):意思是作品集,共十一卷,內容主要關於禮拜儀式、詩歌、文學、歷史;在基督教文献中又稱為《哈吉奧格拉法》(Hagiographa),意思是“圣录”。 整部《塔納赫》共二十四卷,所以又稱二十四書。而根據這三部份經卷名稱的略語,組合了「Tanakh」(「塔納赫」)作為典籍總稱。 rdf:langString
Танах (івр. תנ"ך‎) — загальноприйнятий набір святих книг, тобто Святе Письмо юдаїзму. «Танах» — це акронім, що вказує на книги, які входять до складу Святого Письма. Це Тора («Закон» або «П'ятикнижжя Мойсеєве» у слов'янському перекладі), Невіїм («Пророки» або «Книги Пророцькі» у слов'янському перекладі) та Ктувім («Писання» або «Книги Історичні» у слов'янському перекладі). rdf:langString
العهد القديم هو الجزء الأكبر من الكتاب المقدس ويحتوي على جميع كتب اليهود بما فيها التوراة (الكتب الخمسة الأولى) ويعرف بالتناخ وهي كلمة مركبة من الأحرف الأُول من كل قسم من أقسامه: توراه (التوراة)، نبييم (الأنبياء) وكتوبيم (الكتب). ومواضيع الأسفار مختلفة، فإن اعتبر سفر التكوين قصصيًا بالأولى، فإن سفر اللاويين تشريعيًا بالأحرى، أما المزامير فسفرٌ تسبيحي، ودانيال رؤيوي. rdf:langString
Tanakh [תנ״ך] és un acrònim que identifica la Bíblia jueva, i coincideix en gran part amb l'Antic Testament cristià, llevat dels deuterocanònics (els llibres que no foren acceptats dins el cànon cristià sinó fins al segle xvi, és a dir: Els dos llibres del Macabeus, Judit, Tobies, Saviesa, Siràcida i Baruc; tampoc formen part de la Tanakh Bel i el dragó i Susanna, que en els deuterocanònics formen els dos últims capítols de Daniel). L'acrònim de la Tanakh està basat en les lletres hebrees inicials de cadascuna de les tres parts del text: La Tanakh també és anomenada Mikra o Miqra [מקרא]. rdf:langString
L'Antic Testament (sovint abreujat AT) és la primera divisió del cànon bíblic cristià, que es basa principalment en els 24 llibres de la Bíblia hebrea (o Tanaj), una col·lecció d'antigues escriptures religioses hebrees pels fills d'Israel creuen la majoria dels cristians i jueus religiosos són la . La segona divisió de les Bíblies cristianes és el Nou Testament, escrit en llengua grega koiné. rdf:langString
Tanach (hebrejsky תנ״ך‎) je akronym, kterým se v židovství označují posvátné spisy, které jsou součástí Bible (resp. Starého zákona). Jelikož jsou (na rozdíl od Nového zákona) psány hebrejsky, označují se někdy také jako hebrejská bible. Akronym Tanach vznikl z počátečních písmen názvů jednotlivých sbírek těchto spisů (t-n-k): 1. * Tóra (תורה‎; Zákon, Učení), označovaná podle počtu knih, které obsahuje, někdy jako Chumaš (חומש‎; „Pětice“); v křesťanství jsou tyto spisy označovány jako Pentateuch (pětikniží); 2. * Nevi'im (נביאים‎; Proroci); 3. * Ktuvim (כתובים‎; Spisy). rdf:langString
Als Altes Testament (abgekürzt AT; von lateinisch testamentum, Übersetzung von hebräisch בְּרִית berît bzw. griech. διαθήκη diathēkē „Bund“; heute vielfach auch: Erstes Testament oder Hebräische Bibel) bezeichnet die christliche Theologie seit etwa 180 n. Chr. die Heiligen Schriften des Judentums, die dort seit etwa 100 v. Chr. als Tanach bezeichnet werden, sowie einige weitere aus der seit 250 v. Chr. entstandenen Septuaginta. Es wurde ursprünglich auf Hebräisch, zu kleineren Teilen auch auf Aramäisch verfasst. rdf:langString
Τανάκ (Εβρ. תנ״ך‎) ονομάζονται σύμφωνα με τον Ιουδαϊσμό οι Άγιες Γραφές, δηλαδή η Εβραϊκή Βίβλος. Το Τανάκ περιλαμβάνει τα βιβλία της Παλαιάς Διαθήκης (Εβραϊκής Βίβλου) σύμφωνα με τον εβραϊκό (αλεξανδρινό) κανόνα των θεόπνευστων βιβλίων, δηλαδή χωρίς τα Απόκρυφα και τα Δευτεροκανονικά βιβλία. Ο όρος Τανάκ αποτελεί ακρωνύμιο (σχηματίζεται από τα αρχικά γράμματα των λέξεων) των τμημάτων από τα οποία αποτελείται: * Τορά (ο Νόμος, Εβρ. תורה‎) * Νεβιείμ (οι Προφήτες, Εβρ. נביאים‎) * Κετουβείμ (τα Αγιόγραφα ή Γραπτά, Εβρ. כתובים‎). rdf:langString
Ο όρος Παλαιά Διαθήκη δηλώνει την αρχαιότερη από τις δύο συλλογές βιβλίων που αποτελούν την χριστιανική Αγία Γραφή, η οποία και αναφέρεται ειδικότερα στην αποκάλυψη του Θεού (Γιαχβέ), και στην αρχική συνδιαλλαγή του με το "περιούσιο" έθνος Ισραήλ, με σκοπό να ευλογηθεί πρώτα αυτό και στη συνέχεια όλη η ανθρωπότητα. Τα βιβλία που συγκροτούν την Παλαιά Διαθήκη, γράφτηκαν από διάφορους συγγραφείς σε διάστημα αρκετών εκατονταετηρίδων. Συνώνυμες ονομασίες είναι επίσης οι όροι Εβραϊκές Γραφές, Εβραϊκή Βίβλος με βάση την προέλευση των συγγραφέων και Δεύτερη Διαθήκη. Η Τορά αποτελεί την βάση της Παλαιάς Διαθήκης (βλέπε Πεντάτευχος). rdf:langString
Unter dem Namen Biblia Hebraica wurden textkritische Handausgaben der hebräischen Bibel (Tanach) publiziert, die insbesondere den Bedürfnissen historisch-kritischer Bibelwissenschaft Rechnung tragen sollen. Neben erschienen seit Anfang des 20. Jahrhunderts verschiedene Editionen unter dem Dach protestantischer Bibelgesellschaften. Zunächst auf der Grundlage der Mikraot Gedolot, der zweiten Rabbinerbibel von Jacob ben Chaijim aus dem Jahre 1524, und ohne masoretische Randnotizen (BHK1 und BHK2), seit der 3. Auflage der Kittelbibel (BHK3, Erscheinungsbeginn 1929) auf der Grundlage des Codex Petropolitanus/Leningradensis B 19A (Codex L) aus der Russischen Nationalbibliothek St. Petersburg und mit masoretischen Randnotizen. Seit 1951 (zunächst in Nachdrucken der BHK3) wurden außerdem sukzessi rdf:langString
La Malnova Testamento (MT) estas la kristana nomo por la judisma parto de la Biblio. En judismo, la nomo estas la tanaĥo, hebrea akronimo por "la leĝo, la profetoj kaj la skriboj", ĝiaj tri partoj. La vorton "testamento" (Διαθήκη) al tiu libraro donis Origeno, laŭ li (kaj la aliaj kristanoj) la "testamento" de la Malnova Testamento estas inter Javeo kaj la judoj, la testamento de la Nova Testamento estas inter Jesuo Kristo kaj homaro. En la jaro 400 p.K., Sankta Hieronimo tradukis ĝin el la hebrea en la latinan. Lutero kaj la reformistoj unuafoje tradukis ĝin en la modernajn lingvojn. rdf:langString
Itun Zaharra kristauen Bibliako lehen azpiatala da (bestea Itun Berria da). Nazareteko Jesus jaio aurretik idatzitako liburu sakratuak biltzen ditu, juduen liburu sakratuak hain zuzen. Lau sail nagusitan banatzen da: Pentateukoa edo Moisesen legea, liburu historikoak, olerki eta jakintza liburuak eta profeten liburuak. rdf:langString
El Tanaj (del acrónimo hebreo תַּנַךְ tanaj), también conocido como Mikrá,​ es el conjunto de los veinticuatro libros sagrados canónicos en el judaísmo. Se divide en tres grandes partes: la Torá (Ley), los Nevi'im (Profetas) y los Ketuvim (Escritos). Los textos están escritos mayoritariamente en hebreo antiguo, aunque también hay pasajes en arameo antiguo (Libro de Daniel, Libro de Esdras, y otros). El texto hebreo tradicional recibe el nombre de texto masorético. rdf:langString
The Old Testament (often abbreviated OT) is the first division of the Christian biblical canon, which is based primarily upon the 24 books of the Hebrew Bible or Tanakh, a collection of ancient religious Hebrew writings by the Israelites. The second division of Christian Bibles is the New Testament, written in the Koine Greek language. rdf:langString
Tanakh (/tɑːˈnɑːx/; bahasa Ibrani: תַּנַ"ךְ‎, diucapkan [taˈnaχ] atau [təˈnax]; juga Tenakh, Tenak, Tanach), Tanak, atau Mikra adalah kanon dari Alkitab Ibrani. Teks Ibrani tradisional tersebut dikenal sebagai Naskah Masorah. rdf:langString
Perjanjian Lama adalah bagian pertama dari Alkitab Kristen, yang utamanya berdasarkan pada Alkitab Ibrani, berisikan suatu kumpulan tulisan keagamaan karya bangsa Israel kuno. Bagian ini merupakan pasangan dari Perjanjian Baru, bagian kedua dari Alkitab Kristen. Terdapat variasi kanon Perjanjian Lama di antara Gereja-gereja Kristen; kalangan Protestan dan Orang Suci Zaman Akhir hanya menerima kitab-kitab yang terdapat dalam kanon Alkitab Ibrani, yang mana terbagi dalam 39 kitab, sedangkan kalangan Katolik Roma, Ortodoks Timur, dan Ortodoks Oriental menerima sekumpulan tulisan dengan jumlah yang sedikit lebih banyak. rdf:langString
Tanakh (en hébreu תנ״ך) est l'acronyme de l’hébreu « כתובים - נביאים - תּוֹרָה», en français : « Torah - Nevi'im - Ketouvim », formé à partir de l'initiale du titre des trois parties constitutives de la Bible hébraïque : * T ת : la Torah תּוֹרָה (la Loi ou Pentateuque) ; * N נ : les Nevi'im נביאים (les Prophètes) ; * K ך : les Ketouvim כתובים (les Autres Écrits ou Hagiographes). On écrit aussi Tanak (sans h à la fin). Le Tanakh est aussi appelé Miqra מקרא, terminologie : Tanakh, Ancien Testament et Bible hébraïque. rdf:langString
Antico Testamento (o anche Vecchio Testamento o Primo Testamento) è il termine, coniato e quindi utilizzato prevalentemente in ambito cristiano, per indicare una collezione di libri ammessa nel canone delle diverse confessioni cristiane che forma la prima delle due parti della Bibbia, che corrisponde all'incirca al Tanakh, chiamato anche Bibbia ebraica. Contiene tutti i libri della Bibbia che precedono la vita di Gesù, a differenza del Nuovo Testamento che contiene solo libri posteriori a Gesù. rdf:langString
Tanàkh (in ebraico: תנך‎?, TNK, raramente Tenàkh) è l'acronimo, formato dalle prime lettere delle tre sezioni dell'opera secondo la tradizionale divisione ebraica, con cui si designano i testi sacri dell'ebraismo. Questi testi costituiscono, insieme ad altri libri non riconosciuti come canone dall'ebraismo, l'Antico Testamento della Bibbia cristiana, per cui spesso vengono indicati comunemente anche come Bibbia ebraica. rdf:langString
As Escrituras Hebraicas, conhecidas pelos cristãos como Antigo Testamento, têm 46 livros (39 livros na versão usada pelos cristãos protestantes) e constitui a totalidade da Bíblia hebraica (dividida em 24 livros no Judaísmo, pois alguns dos livros que são divididos pelos cristãos em dois na realidade são apenas um. Ex: 1 e 2 Reis, 1 e 2 Crônicas) e a primeira grande parte da Bíblia cristã. Foram compostos em sua grande maioria em hebraico, grego e partes em aramaico. rdf:langString
Тана́х (ивр. ‏תנַ"ךְ‏‎; также микра (‏מִקְרָא‏‎) — «чтение»; китвей ха-кодеш (‏כִּתְבֵי הַקֹּדֶשׁ‏‎) — «Священное Писание») — принятое в иврите название еврейской Библии, акроним названий трёх её разделов. Термин «Танах» вошёл в употребление в Средние века. Тексты Танаха написаны изначально в основном на древнееврейском языке, с некоторыми отрывками на . Включает разделы: * То́ра (ивр. ‏תּוֹרָה‏‎) — Пятикнижие; * Невии́м (ивр. ‏נְבִיאִים‏‎) — Пророки; * Ктуви́м (ивр. ‏כְּתוּבִים‏‎) — Писания. «Танахическим» называют древнейший этап истории евреев в соответствии с еврейской традицией. rdf:langString
Ве́тхий Заве́т — первая, древнейшая из двух (наряду с Новым Заветом) частей христианской Библии, состоящая из книг Танаха (еврейского Священного Писания) и в православии и католицизме — из других еврейских религиозных книг. В Ветхий Завет во всех христианских конфессиях входит 39 книг Танаха, являющегося общим священным текстом иудаизма и христианства. Кроме того, в православии и католицизме в Ветхий Завет включаются дополнительные книги, в Русской православной церкви называемые неканоническими, а в католицизме — второканоническими. В протестантизме дополнительные книги в Ветхом Завете отсутствуют, и состав Ветхого Завета полностью соответствует составу книг Танаха. rdf:langString
Gamla testamentet eller Gamla Testamentet, ofta förkortat GT, är den första delen av den kristna kyrkans bibel som innehåller kyrkans kanon det vill säga grundläggande rättesnören, regler och normer. Gamla testamentet består av flera separata skrifter, olika många i olika kristna traditioner. De skrifter som enligt protestantisk tradition ingår i GT är helig skrift inom både judendomen och kristendomen. Skrifternas ordningsföljd är inte densamma inom kristendomen och judendomen. rdf:langString
rdf:langString Old Testament
rdf:langString العهد القديم
rdf:langString تناخ
rdf:langString Antic Testament
rdf:langString Tanakh
rdf:langString Starý zákon
rdf:langString Tanach
rdf:langString Biblia Hebraica
rdf:langString Altes Testament
rdf:langString Παλαιά Διαθήκη
rdf:langString Τανάκ
rdf:langString Malnova Testamento
rdf:langString Tanaĥo
rdf:langString Tanaj
rdf:langString Antiguo Testamento
rdf:langString Tanakh
rdf:langString Itun Zaharra
rdf:langString Sean-Tiomna
rdf:langString Perjanjian Lama
rdf:langString Tanakh
rdf:langString Ancien Testament
rdf:langString Tanakh
rdf:langString Antico Testamento
rdf:langString Tanakh
rdf:langString 타나크
rdf:langString タナハ
rdf:langString 旧約聖書
rdf:langString 구약성경
rdf:langString Tenach
rdf:langString Oude Testament
rdf:langString Tanach
rdf:langString Antigo Testamento
rdf:langString Stary Testament
rdf:langString Tanakh
rdf:langString Танах
rdf:langString Ветхий Завет
rdf:langString Tanakh
rdf:langString Gamla testamentet
rdf:langString Танах
rdf:langString 旧约圣经
rdf:langString 塔納赫
rdf:langString Старий Завіт
xsd:integer 22326
xsd:integer 1123429643
rdf:langString L'Antic Testament (sovint abreujat AT) és la primera divisió del cànon bíblic cristià, que es basa principalment en els 24 llibres de la Bíblia hebrea (o Tanaj), una col·lecció d'antigues escriptures religioses hebrees pels fills d'Israel creuen la majoria dels cristians i jueus religiosos són la . La segona divisió de les Bíblies cristianes és el Nou Testament, escrit en llengua grega koiné. L'Antic Testament consta de molts llibres produïts al llarg de segles. Els cristians tradicionalment divideixen l'Antic Testament en quatre seccions: (1) els primers cinc llibres o Pentateuc (Torà); (2) els llibres d'història que expliquen la història dels israelites, des de la seva conquesta de Canaan fins a la seva derrota i exili a Babilònia; (3) els llibres poètics i de «saviesa» que tracten, de diverses formes, qüestions del bé i del mal al món; i (4) els llibres dels profetes bíblics, que advertien de les conseqüències de desviar-se de Déu. Els llibres que componen el cànon de l'Antic Testament, així com el seu ordre i noms, difereixen entre les diverses branques del cristianisme: el més comú comprèn 39 llibres; el en comprèn 46; els cànons de les esglésies ortodoxes orientals i ortodoxes orientals comprenen fins a 49 llibres. Hi ha 39 llibres comuns a tots els cànons cristians. Corresponen als 24 llibres del Tanakh, amb algunes diferències d'ordre, i hi ha algunes diferències en el text. El nombre addicional reflecteix la divisió de diversos textos (Samuel, Reis, Cròniques, Ezra-Nehemies i els dotze profetes menors) en llibres separats de les bíblies cristianes. Els llibres que formen part de l'Antic Testament cristià però que no formen part del cànon hebreu de vegades es descriuen com a deuterocanònics. En general, les Bíblies protestants no inclouen els llibres deuterocanònics al seu cànon, sinó algunes versions de les bíblies anglicana i luterana situen aquests llibres en una secció separada anomenada Apòcrifs. Aquests llibres addicionals deriven en última instància de la anterior col·lecció Septuaginta grega de les escriptures hebrees i també són d'origen jueu. Alguns també estan inclosos als manuscrits de la mar Morta.
rdf:langString Tanakh [תנ״ך] és un acrònim que identifica la Bíblia jueva, i coincideix en gran part amb l'Antic Testament cristià, llevat dels deuterocanònics (els llibres que no foren acceptats dins el cànon cristià sinó fins al segle xvi, és a dir: Els dos llibres del Macabeus, Judit, Tobies, Saviesa, Siràcida i Baruc; tampoc formen part de la Tanakh Bel i el dragó i Susanna, que en els deuterocanònics formen els dos últims capítols de Daniel). L'acrònim de la Tanakh està basat en les lletres hebrees inicials de cadascuna de les tres parts del text: 1. * Torà [תורה], que significa 'llei', 'ensenyament' i/o 'instrucció'. També és anomenat Chumash [חומש] que significa 'cinc', en referència als cinc llibres de Moisès. En grec ha estat anomenat «Pentateuc». 2. * Neviïm [נביאים], que significa 'Profetes'. 3. * Ketuvim [כתובים], que significa 'escrits'. La Tanakh també és anomenada Mikra o Miqra [מקרא].
rdf:langString Starý zákon (v některých překladech Stará smlouva) je delší a starší část Bible. Jedná se původně o sbírku posvátných židovských knih, kterou přejalo z židovství vzniklé křesťanství. Vzhledem k tomu, že tuto sbírku užívají jak židé, tak různé proudy křesťanství, nepanuje v mnoha otázkách shoda – ani v tak základních, jako je rozsah či název sbírky.
rdf:langString العهد القديم هو الجزء الأكبر من الكتاب المقدس ويحتوي على جميع كتب اليهود بما فيها التوراة (الكتب الخمسة الأولى) ويعرف بالتناخ وهي كلمة مركبة من الأحرف الأُول من كل قسم من أقسامه: توراه (التوراة)، نبييم (الأنبياء) وكتوبيم (الكتب). ومواضيع الأسفار مختلفة، فإن اعتبر سفر التكوين قصصيًا بالأولى، فإن سفر اللاويين تشريعيًا بالأحرى، أما المزامير فسفرٌ تسبيحي، ودانيال رؤيوي. هناك بعض الاختلافات بين الطوائف في ترتيب أو الاعتراف بقانونية بعض الأجزاء، على سبيل المثال فإن طائفة الصدوقيين اليهودية المنفرضة كانت ترفض الاعتراف بغير أسفار موسى الخمسة، وكذلك حال السامريين؛ أما يهود الإسكندرية أضافوا ما يعرف باسم الأسفار القانونية الثانية والتي قبلها لاحقًا الكاثوليك والأرثوذكس[؟] في حين رفض يهود فلسطين والبروتستانت الاعتراف بأنها كتبت بوحي. تكوّن العهد القديم وبحسب الأدلة الخارجية المتوافرة، فإن زمن الملكية في يهوذا ثم السبي البابلي قد شكّل منعطفًا حاسمًا في التشكيل كما نعرفه اليوم، على يد أنبياء يهود كداود وميخا. يُقسّم العهد القديم في التقليد اليهودي إلى التوراة، وهي مكونة من خمسة كتب تنسب إلى موسى وكذلك الأنبياء والكتابات. أما التقليد المسيحي فقد قسم الأسفار إلى التوراة التي تؤلف أسفار موسى الخمسة، ثم الأسفار التاريخية وأسفار الأنبياء و الحكمة. الكتاب المقدس مكتبة تم كتابتها على يد عدة أشخاص، على مر عدة عصور موحى لهم بوحي من الروح القدس حسب المعتقدات المسيحيّة، لهذا نجد فيها العديد من التقاليد الأدبية والكتابية التي تعكس عقلية وبيئة المؤلف. ولهذا لا يعد جميع اليهود والمسيحيين الكتاب منزلاً حرفياً حيث يؤمن اليهود والمسيحيين بأنه مكتوب بوحي من الروح القدس.
rdf:langString Tanach (hebrejsky תנ״ך‎) je akronym, kterým se v židovství označují posvátné spisy, které jsou součástí Bible (resp. Starého zákona). Jelikož jsou (na rozdíl od Nového zákona) psány hebrejsky, označují se někdy také jako hebrejská bible. Akronym Tanach vznikl z počátečních písmen názvů jednotlivých sbírek těchto spisů (t-n-k): 1. * Tóra (תורה‎; Zákon, Učení), označovaná podle počtu knih, které obsahuje, někdy jako Chumaš (חומש‎; „Pětice“); v křesťanství jsou tyto spisy označovány jako Pentateuch (pětikniží); 2. * Nevi'im (נביאים‎; Proroci); 3. * Ktuvim (כתובים‎; Spisy). Tanach bývá někdy označován také jako Mikra (מקרא‎; „čtení“). Někdy se celek tanachu označuje prostě jako Tóra.
rdf:langString التناخ بالعبرية תנ״ך هو اختصار (ت ن خ)(توراة- نبيئيم- كتوبيم) تمثل الكتاب المقدس اليهودي، وهو أكثر أسماء الكتاب المقدس العبري شيوعاً في الأوساط العلمية. ويسمى كذلك مِقرا מקרא.
rdf:langString Τανάκ (Εβρ. תנ״ך‎) ονομάζονται σύμφωνα με τον Ιουδαϊσμό οι Άγιες Γραφές, δηλαδή η Εβραϊκή Βίβλος. Το Τανάκ περιλαμβάνει τα βιβλία της Παλαιάς Διαθήκης (Εβραϊκής Βίβλου) σύμφωνα με τον εβραϊκό (αλεξανδρινό) κανόνα των θεόπνευστων βιβλίων, δηλαδή χωρίς τα Απόκρυφα και τα Δευτεροκανονικά βιβλία. Ο όρος Τανάκ αποτελεί ακρωνύμιο (σχηματίζεται από τα αρχικά γράμματα των λέξεων) των τμημάτων από τα οποία αποτελείται: * Τορά (ο Νόμος, Εβρ. תורה‎) * Νεβιείμ (οι Προφήτες, Εβρ. נביאים‎) * Κετουβείμ (τα Αγιόγραφα ή Γραπτά, Εβρ. כתובים‎). Εναλλακτικώς αποκαλούνται επίσης Μίκρα (Mikra/Miqra, מקרא‎ «αυτά που διαβάζονται, αναγιγνωσκόμενα»), ονομασία που κυριαρχούσε κατά τη ραββινική περίοδο. Δεν είναι γνωστή η αφετηρία τής τριμερούς αυτής διαίρεσης, αν και ορισμένοι θεωρούν ότι βασίστηκε στο στάδιο εισόδου τους στον Βιβλικό κανόνα. Τόσο εβραϊκές όσο και χριστιανικές πηγές συμφωνούν ότι η εν λόγω διαίρεση ήταν καλά εδραιωμένη τον 1ο αιώνα μ.Χ., πράγμα που υποδηλώνει ότι είχε σταθεροποιηθεί πολύ νωρίτερα . Ως προς τον αριθμό και τα βιβλία που περιλαμβάνονται, ο ιστορικός Ιώσηπος επιβεβαιώνει ότι ώς το τέλος τού 1ου αιώνα ο Βιβλικός κανόνας είχε από καιρού σταθεροποιηθεί.
rdf:langString Ο όρος Παλαιά Διαθήκη δηλώνει την αρχαιότερη από τις δύο συλλογές βιβλίων που αποτελούν την χριστιανική Αγία Γραφή, η οποία και αναφέρεται ειδικότερα στην αποκάλυψη του Θεού (Γιαχβέ), και στην αρχική συνδιαλλαγή του με το "περιούσιο" έθνος Ισραήλ, με σκοπό να ευλογηθεί πρώτα αυτό και στη συνέχεια όλη η ανθρωπότητα. Τα βιβλία που συγκροτούν την Παλαιά Διαθήκη, γράφτηκαν από διάφορους συγγραφείς σε διάστημα αρκετών εκατονταετηρίδων. Συνώνυμες ονομασίες είναι επίσης οι όροι Εβραϊκές Γραφές, Εβραϊκή Βίβλος με βάση την προέλευση των συγγραφέων και Δεύτερη Διαθήκη. Η Τορά αποτελεί την βάση της Παλαιάς Διαθήκης (βλέπε Πεντάτευχος). Ο εβραϊκός Βιβλικός όρος ברית (brit) που αποδίδεται διαθήκη σημαίνει «συνθήκη, συμμαχία, σύμβαση ή συμφωνία». Έτσι, στη Βίβλο ο όρος χρησιμοποιείται για να δηλώσει την συμφωνία που συνάπτει ο Θεός είτε με μεμονωμένα άτομα είτε συλλογικά το λαό Ισραήλ και στοχεύει στη δημιουργία των προϋποθέσεων για τη σωτηρία ολόκληρης της ανθρωπότητας. Τα βιβλία της Παλαιάς Διαθήκης αποτέλεσαν τις μοναδικές Ιερές Γραφές που χρησιμοποιήθηκαν από τον Ιησού Χριστό, τους αποστόλους και την πρωτοχριστιανική κοινότητα. Η πρώτη χριστιανική εκκλησία αποκαλούσε αυτό το σύνολο των προγενέστερων βιβλίων «ο Νόμος και οι Προφήτες» ή απλά «οι Γραφές». Περίπου από τον 3ο αιώνα μ.Χ. ο όρος «Παλαιά Διαθήκη» άρχισε να χρησιμοποιείται ευρύτερα για τις Γραφές που είχαν ολοκληρωθεί πριν τον Χριστό. Αυτός ο όρος χρησιμοποιήθηκε σε αντιδιαστολή προς τη χρονικά μεταγενέστερη Καινή Διαθήκη, τη συλλογή των βιβλίων που αναφέρονται στην εκπλήρωση των επαγγελιών της παλαιάς και τη σύναψη της νέας διαθήκης δια του Ιησού Χριστού, μιας συμφωνίας μεταξύ Θεού και ολόκληρης της ανθρωπότητας. Η αρχαιότερη μετάφραση του εβραϊκού κειμένου της Παλαιάς Διαθήκης έγινε στην ελληνική γλώσσα και έχει επικρατήσει να ονομάζεται Μετάφραση των Εβδομήκοντα.
rdf:langString Als Altes Testament (abgekürzt AT; von lateinisch testamentum, Übersetzung von hebräisch בְּרִית berît bzw. griech. διαθήκη diathēkē „Bund“; heute vielfach auch: Erstes Testament oder Hebräische Bibel) bezeichnet die christliche Theologie seit etwa 180 n. Chr. die Heiligen Schriften des Judentums, die dort seit etwa 100 v. Chr. als Tanach bezeichnet werden, sowie einige weitere aus der seit 250 v. Chr. entstandenen Septuaginta. Es wurde ursprünglich auf Hebräisch, zu kleineren Teilen auch auf Aramäisch verfasst. Dem Urchristentum galten diese Schriften als Wort Gottes, das Jesus Christus als Messias Israels und der Völker ankündigte und in seiner Auslegung erwiese. Darum verteidigte die Alte Kirche ihre Geltung als Offenbarungszeugnisse gegen christliche Minderheiten, die diese Geltung ablehnten. Ihre Auswahl und Anordnung wurden bis 350 endgültig festgelegt; das Alte Testament wurde zusammen mit dem Neuen Testament (abgekürzt NT) zur christlichen Bibel. Der Bibelkanon des Alten Testaments unterscheidet sich zwischen den christlichen Konfessionen: Während der Protestantismus die 24 Bücher des Tanach auf 39 aufteilte, behielten Katholizismus und Orthodoxie darüber hinaus Bücher aus der Septuaginta, sodass der katholische Kanon 46 Bücher und der orthodoxe Kanon bis zu 51 Bücher umfasst.
rdf:langString La Tanaĥo (hebree תנ״ך) estas aro da hebree skribitaj libroj, kune formantaj la skriban fundamenton de la juda religio. Ĝi siavice estas bazo de la kristana Malnova Testamento de la Biblio, kiu konsistas plejparte el la samaj, sed parte alimaniere ordigitaj libroj; ankaŭ la traduko kaj interpreto kutime ege malsamas inter la du religioj. En la hebrea lingvo, la nomo estas akronimo por la tri partoj, el kiuj ĝi konsistas: «la leĝo» – ‎‏תורה‎ Tora –, «la profetoj» – ‎‏נביאים‎ Nevi`im – kaj «la skriboj» – ‎‏כתובים‎ Ketubim aŭ Ketuvim (la litero prononciĝas [ĥ] en vortfina pozicio).
rdf:langString La Malnova Testamento (MT) estas la kristana nomo por la judisma parto de la Biblio. En judismo, la nomo estas la tanaĥo, hebrea akronimo por "la leĝo, la profetoj kaj la skriboj", ĝiaj tri partoj. La vorton "testamento" (Διαθήκη) al tiu libraro donis Origeno, laŭ li (kaj la aliaj kristanoj) la "testamento" de la Malnova Testamento estas inter Javeo kaj la judoj, la testamento de la Nova Testamento estas inter Jesuo Kristo kaj homaro. La Biblio estas eble la plej multe legata libro en la historio de la homaro. Nur ĉi tiu fakto, sendepende de religiaj motivoj, faras ĝin deviga legaĵo por homoj de ordinara klereco. Por esperantistoj la Malnova Testamento prezentas apartan allogon: ĝin tradukis L. L. Zamenhof, kaj prave oni konsideras ĝin modela kaj instrua. Atenta tralegado kaj relegado kondukas diligentulon al supera regado de nia lingvo, ĉar tiu kolektos amason da instruaj parolturnoj kaj frazkonstruoj. La hebrea MT konsistas el 39 libroj. Kelkaj el ili estas simple historiaj, aliaj profetaj, aliaj moralinstruaj kaj poeziaj. Sur iuj paĝoj oni trovas longajn, tedajn genealogiajn listojn kaj nombrojn, sur aliaj belegajn pensojn de saĝeco kaj liriko. La unuaj kvin libroj (Genezo, Eliro, Levidoj, Nombroj kaj Readmono) konsistigas la Toraon, aŭ Leĝon, ankaŭ nomatan Pentateŭko. MT aperis ĉirkaŭ 500 jarojn a. K., en la hebrea, kun kelkaj pecoj en la aramea lingvo. La Nova Testamento estis verkita en la greka lingvo. Oni tute ne disponas pri originalaj tekstoj, sed nur pri multsinsekvaj kopioj de kopioj. Antaŭ nelonge, oni trovis en kavernoj la t.n. "Manuskriptojn de la Morta Maro", de la 3-a jarcento a.K., ŝajne tre fidele kopiitajn. Ĉirkaŭ la jaro 250 a.K., en Aleksandrio (Egiptio), 70 (ĉu 72?) tradukistoj produktis la tekston en la greka lingvo, kio konsistigis la t.n. Septuaginton. Ĉi tiu greklingva versio enhavas fakte 7 librojn, kiuj ne estis en la hebrea originalo, kaj estas nomataj "dua-kanonaj" (de katolikistoj) "nekanonaj" aŭ "apokrifaj" (de protestantoj). La Roma kaj Ortodoksa katolikaj eklezioj akceptis ilin kiel same sanktajn. Protestantoj tamen restis kun la enhavo de la hebrea originalo, kvankam laŭ malsama divido kaj klasifiko. En la jaro 400 p.K., Sankta Hieronimo tradukis ĝin el la hebrea en la latinan. Lutero kaj la reformistoj unuafoje tradukis ĝin en la modernajn lingvojn. Laŭ historia vidpunkto, la MT estas grava dokumento pri la hebrea popolo, en la periodo inter 1800 a.K. ĝis 500 a.K.. Laŭ religia-mistika vidpunkto oni devas legi la MT-n per tre zorga interpretado, neniam per laŭliteraj okuloj. La kristanan parton de la Biblio kristanoj nomas la Nova Testamento. * * *
rdf:langString Unter dem Namen Biblia Hebraica wurden textkritische Handausgaben der hebräischen Bibel (Tanach) publiziert, die insbesondere den Bedürfnissen historisch-kritischer Bibelwissenschaft Rechnung tragen sollen. Neben erschienen seit Anfang des 20. Jahrhunderts verschiedene Editionen unter dem Dach protestantischer Bibelgesellschaften. Zunächst auf der Grundlage der Mikraot Gedolot, der zweiten Rabbinerbibel von Jacob ben Chaijim aus dem Jahre 1524, und ohne masoretische Randnotizen (BHK1 und BHK2), seit der 3. Auflage der Kittelbibel (BHK3, Erscheinungsbeginn 1929) auf der Grundlage des Codex Petropolitanus/Leningradensis B 19A (Codex L) aus der Russischen Nationalbibliothek St. Petersburg und mit masoretischen Randnotizen. Seit 1951 (zunächst in Nachdrucken der BHK3) wurden außerdem sukzessive im textkritischen Apparat die Schriftrollen vom Toten Meer berücksichtigt, die etwa 1000 Jahre älter sind als der Codex L.
rdf:langString El Antiguo Testamento (AT) es la primera parte de la Biblia cristiana. La segunda parte de la Biblia cristiana es el Nuevo Testamento. El Antiguo Testamento se compone del Pentateuco, y otras series de libros históricos, sapienciales y proféticos. En total se numeran en el Antiguo Testamento 39 libros en la versión protestante, 46 libros en la versión de la Iglesia católica y 51 libros en la de la Iglesia ortodoxa. Los judíos dividen los libros del Tanaj en tres grupos distintos: Torá (la Ley), Neviim (los Profetas) y Ketuvim (los escritos o sapienciales).
rdf:langString Itun Zaharra kristauen Bibliako lehen azpiatala da (bestea Itun Berria da). Nazareteko Jesus jaio aurretik idatzitako liburu sakratuak biltzen ditu, juduen liburu sakratuak hain zuzen. Lau sail nagusitan banatzen da: Pentateukoa edo Moisesen legea, liburu historikoak, olerki eta jakintza liburuak eta profeten liburuak. Juduen liburu sakratuak hebreeraz idatzi ziren, eta kristauek horiexek hartu zituzten oinarri. Hala ere, grezierara itzuli zen bertsioan (Septuaginta) beste liburu batzuk gehitu ziren. Eliza Katolikoak azken bertsio hori sakratutzat hartzen du, latinez idatzitako Vulgata, alegia. Protestanteek nagusiki juduek onartzen dituzten liburuak soilik hartzen dituzte sakratutzat. Protestanteek ez baina katolikoek onartzen dituzten liburuei deuterokanoniko deritze (horrek "bigarren kanonekoak" esan nahi du).
rdf:langString Tanakh (hebreeraz: תַּנַ״ךְ‎, taˈnaχ edo təˈnax ahoskatua), Hebrear Biblia edo Mikra, testu juduen bilduma kanonikoa da, kristauen Itun Zaharreko iturria dena. Testu gehienak hebreeraz daude, eta pasarte batzuk arameraz (Danielen, Esdrasen eta beste liburuetan). oinarrizko testua da eta 24 liburutan banaturik dago. Aditu modernoek Tanakh ulertzeko bere lehendabiziko grezierazko (Septuaginta) eta siriakozko itzulpenak, the , Itsaso Hileko Eskuizkribuak eta eskuizkribu errabinoak erabiltzen dituzte. Hainbeste iturri erabiliz askotan zalantzak agertzen dira.
rdf:langString El Tanaj (del acrónimo hebreo תַּנַךְ tanaj), también conocido como Mikrá,​ es el conjunto de los veinticuatro libros sagrados canónicos en el judaísmo. Se divide en tres grandes partes: la Torá (Ley), los Nevi'im (Profetas) y los Ketuvim (Escritos). Los textos están escritos mayoritariamente en hebreo antiguo, aunque también hay pasajes en arameo antiguo (Libro de Daniel, Libro de Esdras, y otros). El texto hebreo tradicional recibe el nombre de texto masorético. El Antiguo Testamento católico y ortodoxo contiene siete libros no incluidos en el Tanaj, llamados Deuterocanónicos. Las traducciones de la Biblia que utilizan los grupos cristianos protestantes se adhieren al canon hebreo, o sea, solo treinta y nueve libros del Tanaj. Para los católicos y los ortodoxos, sin embargo, el Antiguo Testamento lo componen 46 libros en lugar de 24. Las Iglesias protestantes incluyen 39 libros en el Antiguo Testamento, omitiendo 7 libros conocidos como Deuterocanónicos. En ambos casos, las cifras derivan, al menos en principio, de una diferente repartición del conjunto del texto original.
rdf:langString The Old Testament (often abbreviated OT) is the first division of the Christian biblical canon, which is based primarily upon the 24 books of the Hebrew Bible or Tanakh, a collection of ancient religious Hebrew writings by the Israelites. The second division of Christian Bibles is the New Testament, written in the Koine Greek language. The Old Testament consists of many distinct books by various authors produced over a period of centuries. Christians traditionally divide the Old Testament into four sections: the first five books or Pentateuch (corresponds to the Jewish Torah); the history books telling the history of the Israelites, from their conquest of Canaan to their defeat and exile in Babylon; the poetic and "Wisdom books" dealing, in various forms, with questions of good and evil in the world; and the books of the biblical prophets, warning of the consequences of turning away from God. The books that compose the Old Testament canon and their order and names differ between various branches of Christianity. The canons of the Eastern Orthodox and Oriental Orthodox Churches comprise up to 49 books; the Catholic canon comprises 46 books; and the most common Protestant canon comprises 39 books. There are 39 books common to essentially all Christian canons. They correspond to the 24 books of the Tanakh, with some differences of order, and there are some differences in text. The additional number reflects the splitting of several texts (Samuel, Kings, Chronicles, Ezra–Nehemiah, and the Twelve Minor Prophets) into separate books in Christian Bibles. The books that are part of the Christian Old Testament but that are not part of the Hebrew canon are sometimes described as deuterocanonical. In general, Catholic and Orthodox churches include these books in the Old Testament. Most Protestant Bibles do not include the deuterocanonical books in their canon, but some versions of Anglican and Lutheran Bibles place such books in a separate section called apocrypha. These books are ultimately derived from the earlier Greek Septuagint collection of the Hebrew scriptures and are also Jewish in origin. Some are also contained in the Dead Sea Scrolls.
rdf:langString Is é an Sean-Tiomna an chéad chuid den Bhíobla Críostaí.
rdf:langString L'Ancien Testament, aussi appelé Premier Testament ou Bible hébraïque (Tanakh), est, dans le christianisme, la partie de la Bible antérieure à Jésus-Christ. Pour les chrétiens, il forme la première partie de la Bible, la seconde partie étant le Nouveau Testament. L'Ancien Testament se nomme en koinè (grec) Παλαιὰ Διαθήκη / Palaià Diathếkê, et en latin Vetus Testamentum. Le mot latin testamentum (« testament ; témoignage ») est lui-même traduit du grec ancien : διαθήκη / diathếkê (« testament, contrat, convention »). Dans un sens religieux, « testament » signifie « alliance ».
rdf:langString Perjanjian Lama adalah bagian pertama dari Alkitab Kristen, yang utamanya berdasarkan pada Alkitab Ibrani, berisikan suatu kumpulan tulisan keagamaan karya bangsa Israel kuno. Bagian ini merupakan pasangan dari Perjanjian Baru, bagian kedua dari Alkitab Kristen. Terdapat variasi kanon Perjanjian Lama di antara Gereja-gereja Kristen; kalangan Protestan dan Orang Suci Zaman Akhir hanya menerima kitab-kitab yang terdapat dalam kanon Alkitab Ibrani, yang mana terbagi dalam 39 kitab, sedangkan kalangan Katolik Roma, Ortodoks Timur, dan Ortodoks Oriental menerima sekumpulan tulisan dengan jumlah yang sedikit lebih banyak. Perjanjian Lama terdiri dari banyak kitab berbeda selama kurun waktu berabad-abad. Alkitab Ibrani merupakan dasar dari Perjanjian Lama Kristen, namun tidak ada kejelasan sepenuhnya pada titik mana parameter-parameter dari Alkitab tersebut ditetapkan. Beberapa akademisi mengajukan pendapat bahwa kanon Alkitab Ibrani ditetapkan pada sekitar abad ke-3 M, atau bahkan setelahnya. Semua kitab dalam Perjanjian Lama ditulis sebelum kelahiran Yesus, yang mana 97% isidan sisanya dalam bahasa Aram. Kitab-kitab Perjanjian Lama secara umum dapat dibagi menjadi beberapa bagian: 1. * Kelima kitab pertama atau Taurat (Pentateukh, Torah) 2. * Kitab sejarah yang menceritakan sejarah bangsa Israel sejak penaklukan Kanaan sampai pembuangan ke Babilonia 3. * Kitab puisi dan hikmat yang dalam beragam bentuknya berhubungan dengan masalah kebaikan dan kejahatan di dunia ini 4. * Kitab nubuat atau para nabi
rdf:langString Tanakh (en hébreu תנ״ך) est l'acronyme de l’hébreu « כתובים - נביאים - תּוֹרָה», en français : « Torah - Nevi'im - Ketouvim », formé à partir de l'initiale du titre des trois parties constitutives de la Bible hébraïque : * T ת : la Torah תּוֹרָה (la Loi ou Pentateuque) ; * N נ : les Nevi'im נביאים (les Prophètes) ; * K ך : les Ketouvim כתובים (les Autres Écrits ou Hagiographes). On écrit aussi Tanak (sans h à la fin). Le Tanakh est aussi appelé Miqra מקרא, terminologie : Tanakh, Ancien Testament et Bible hébraïque. La division que reflète l'acronyme Tanakh est bien attestée dans des documents de l'époque du Second Temple, dans le Nouveau Testament chrétien et dans la littérature rabbinique, à ceci près qu'au cours de cette période l'acronyme en question n'était pas utilisé ; le terme correct était Miqra (« Lecture », renvoyant à une fonction liturgique du texte), par opposition à Mishna (« Enseignement », « Répétition ») ou Midrash (« Exégèse »). Le terme Miqra continue à être utilisé de nos jours, aux côtés de Tanakh pour dénommer les Écritures hébraïques. En hébreu moderne parlé, Miqra possède néanmoins une connotation plus formelle que Tanakh. Les livres inclus dans le Tanakh étant pour la plupart écrits en hébreu, on l'appelle également la « Bible hébraïque ». Bien que l'araméen se soit introduit en bonne partie dans les livres de Daniel et d'Esdras, ainsi que dans une phrase du Livre de Jérémie et un toponyme de deux mots dans le Sefer Bereshit (Livre de la Genèse), ces passages sont écrits dans la même écriture hébraïque. Les passages en araméen sont les suivants : Esdras 4.8, 4.7 et 12.26 ; Jérémie 10.11 ; Daniel 2.4 à 7.28. Selon la tradition juive, le Tanakh est constitué de vingt-quatre livres : la Torah contenant cinq livres, les Nevi'im huit, et les Ketouvim onze. La Bible hébraïque a exactement le même contenu que l’Ancien Testament protestant mais les livres sont présentés et classés différemment, les protestants comptant trente-neuf livres, et non vingt-quatre. Ceci est dû au fait que les chrétiens ont choisi de subdiviser certains livres de la religion juive. Cependant, l'expression « Ancien Testament », utilisée dans la tradition chrétienne, peut paraître péjorative pour des Juifs. D'une part, elle peut être perçue comme une volonté de s'approprier arbitrairement les textes de la religion juive et d'autre part, selon la foi juive, il ne saurait exister de « Nouveau Testament » hors des textes massorétiques. Tout ceci étant relatif, puisque le christianisme est issu du judaïsme et que les proto-chrétiens étaient eux-mêmes tous juifs, il résulte que l'expression « Premier Testament » est parfois considérée comme plus respectueuse envers la tradition juive. En tant que telle, une distinction technique peut être tracée entre le Tanakh et le corpus similaire mais non identique que les chrétiens protestants nomment Ancien Testament. L'expression de Bible hébraïque est donc préférée par certains érudits, car elle recouvre les aspects communs du Tanakh et de l'Ancien Testament en évitant les biais partisans. L’Ancien Testament catholique et orthodoxe contient sept Livres non inclus dans le Tanakh. Ils sont appelés « Livres deutérocanoniques » (lit. « canonisés secondairement » c'est-à-dire canonisés ultérieurement). Ils sont tirés de la Septante, version grecque étendue du Tanakh. Ainsi, dans les Bibles chrétiennes, les Livres de Daniel et d'Esther peuvent contenir des textes deutérocanoniques, n'ayant été inclus ni dans le canon juif ni dans le canon protestant.
rdf:langString Tanakh (/tɑːˈnɑːx/; bahasa Ibrani: תַּנַ"ךְ‎, diucapkan [taˈnaχ] atau [təˈnax]; juga Tenakh, Tenak, Tanach), Tanak, atau Mikra adalah kanon dari Alkitab Ibrani. Teks Ibrani tradisional tersebut dikenal sebagai Naskah Masorah. Tanakh adalah suatu akronim dari masing-masing abjad Ibrani pertama dari ketiga pembagian tradisional Naskah Masorah: Torah atau Taurat ("Ajaran", juga dikenal sebagai Lima Kitab Musa), Nevi'im ("Nabi-nabi") dan Ketuvim ("Tulisan") —menjadi TaNaKh. Nama "Mikra" (מקרא), artinya "yang dibaca", adalah kata Ibrani lainnya untuk Tanakh. Kitab-kitab Tanakh diteruskan oleh setiap generasi, dan menurut tradisi para rabi juga disertai dengan suatu tradisi lisan, disebut .
rdf:langString Tanàkh (in ebraico: תנך‎?, TNK, raramente Tenàkh) è l'acronimo, formato dalle prime lettere delle tre sezioni dell'opera secondo la tradizionale divisione ebraica, con cui si designano i testi sacri dell'ebraismo. Questi testi costituiscono, insieme ad altri libri non riconosciuti come canone dall'ebraismo, l'Antico Testamento della Bibbia cristiana, per cui spesso vengono indicati comunemente anche come Bibbia ebraica. Secondo l'ebraismo essa costituisce la tōrāh scritta, ricevuta da Mosè, il capo dei profeti (riconosciuto anche dagli angeli Moshé Rabbenu, lett. "Mosè il nostro maestro") ed ereditata eternamente dal popolo ebraico.
rdf:langString タナハ(タナク、タナフ、ヘブライ語: תנ״ך‎、Tanakh)は、ユダヤ教の聖書のことであり、すなわちヘブライ語のヘブライ語聖書を指す言葉である。
rdf:langString ( 구약은 여기로 연결됩니다. 천남성과의 식물에 대해서는 곤약 문서를 참고하십시오.) 구약성경(舊約聖經, 히브리어: הברית הישנה, 라틴어: Vetus Testamentum, 영어: Old Testament) 또는 구약성서(舊約聖書)는 예수 그리스도를 예언한 경전으로 '히브리성경'(Hebrew Bible)을 기독교 경전의 관점에서 가리키는 말이다. 명칭에 대한 논의가 있었으며 현재는 기독교와 이슬람교, 유대교의 중립적 용어로 히브리성경이라고 한다. 기독교에서 예수를 예언한 내용이라고 믿는 경전이다. 구약성경은 전통적으로 네 부분으로 구분한다. 그중 첫째 부분은 모세오경이다. 히브리성경에서는 토라라고 하며, 모세가 직접 받은 계시로 작성했다고 전해진다. 둘째 부분은 역사서이다. 역사서는 이스라엘 민족이 가나안을 정벌하는 것에서 바빌론 유수 사이의 기간을 다룬다. 셋째 부분은 지혜문학이다. 지혜문학은 시의 형식으로 쓰여졌는데, 선함과 악함이란 무엇인지에 대한 가르침을 담는다. 넷째 부분은 예언서이다. 예언서는 하느님의 길에서 벗어난 것에 대해 받을 결과에 대해 예언한다.
rdf:langString 旧約聖書(きゅうやくせいしょ、英語: Old Testament)は、ユダヤ教およびキリスト教の正典である。「旧約聖書」という呼称は旧約の成就としての『新約聖書』を持つキリスト教の立場からのもので、ユダヤ教ではこれが唯一の「聖書」(タナハ)である。そのためユダヤ教では旧約聖書とは呼ばれず、単に聖書と呼ばれる。『旧約聖書』は原則としてヘブライ語で記載され、一部にアラム語で記載されている。また、イスラム教においてもその一部(モーセ五書と詩篇に相当するもので現在読まれているものとは異なる。それらはそれぞれ、アラビア語で「タウラー」「ザブール」と呼ばれる)が啓典とされている。
rdf:langString 타나크(히브리어: תַּנַ"ךְ Tanakh, Hebrew Bible, 유대교 성경)는 유대교의 경전으로, 기독교의 구약 성경에 대응된다. 경전의 이름인 '타나크'는 성경을 구성하는 세 분류명인 토라(תורה), 네비임(נביאים), 케투빔(כתובים)을 늘여서 쓴 형태이며, 각 분류명의 맨 앞글자를 따서 약칭으로 '타나크(תנ"ך)'가 된 것이다. 유대교뿐만 아니라 기독교, 이슬람교의 경전으로도 인정되므로 학계에서는 중립적 용어인 '히브리 성경'이라는 단어를 사용하기도 한다.
rdf:langString Antico Testamento (o anche Vecchio Testamento o Primo Testamento) è il termine, coniato e quindi utilizzato prevalentemente in ambito cristiano, per indicare una collezione di libri ammessa nel canone delle diverse confessioni cristiane che forma la prima delle due parti della Bibbia, che corrisponde all'incirca al Tanakh, chiamato anche Bibbia ebraica. Contiene tutti i libri della Bibbia che precedono la vita di Gesù, a differenza del Nuovo Testamento che contiene solo libri posteriori a Gesù. Il canone dell'Antico Testamento varia a seconda delle diverse confessioni cristiane. Mentre la Chiesa cattolica e quella ortodossa seguono canoni più ampi ed antichi, cioè il canone alessandrino, derivato dalla versione dei Settanta della Bibbia, le comunità ecclesiali scaturite dalla riforma protestante del XVI secolo hanno generalmente ripreso ad utilizzare, in opposizione al cattolicesimo, il canone consolidatosi a partire dal II secolo in seno alla corrente spirituale ebraica dei farisei, l'unica superstite dopo la repressione della ribellione ai romani, culminata nella distruzione di Gerusalemme, nel 70 d.C., e dalla quale ha tratto origine il moderno ebraismo rabbinico.
rdf:langString Het Oude Testament (Latijn:Vetus Testamentum) is in het christendom het eerste deel van de christelijke Bijbel. Het tweede deel heet het Nieuwe Testament. Het Oude Testament bevat dezelfde boeken als de Tenach, het heilige boek van het jodendom, waarbij de boeken in een iets andere volgorde staan. Deze werd grotendeels in het Hebreeuws geschreven; daarom wordt ook wel de aanduiding Hebreeuwse Bijbel gebruikt. De canon die in het katholicisme wordt gehanteerd bevat ook de deuterocanonieke boeken, die overwegend in Koinè-Grieks werden geschreven.
rdf:langString De Tenach of Tanach (Hebreeuws: תַּנַ״ךְ) is het heilige boek van het jodendom. De Tenach bevat 39 Bijbelboeken die ook in het Oude Testament voorkomen (maar in een andere volgorde). De algemene term, gebruikt in de wetenschap, is Hebreeuwse Bijbel. Een alternatieve naam is Mikra wat 'geschrift' betekent.
rdf:langString Tanach (hebr. תנ״ך) – akronim określający Biblię hebrajską, utworzony od początkowych liter trzech części Pisma: Tora („Prawo”), Newiim („Prorocy”), („Pisma”). Tanach jest świętą księgą judaizmu, która powstała z tekstów hebrajskich oraz – w niewielkiej części – aramejskich, pochodzących według różnych ocen z okresu od 1400 [1200] do 400 roku p.n.e. lub według innej koncepcji datacji z okresu od 900/800 do 165 roku p.n.e.
rdf:langString Stary Testament – starsza część Biblii, przyjęta przez chrześcijaństwo. Żydowska (a za nią protestancka) wersja obejmuje 39 ksiąg (w judaizmie liczone jako 24; spisane głównie w języku hebrajskim), katolicka zawiera 46, a prawosławna w sumie 49-51 (księgi hebrajskie i greckie z Septuaginty). Stary Testament razem z Nowym Testamentem tworzą Pismo Święte – Biblię.
rdf:langString A Tanakh, em hebraico: תַּנַ"ךְ; ( /tɑːˈnɑːx/, pronunciado [taˈnaχ] ou [təˈnax]; ou TN"K, Tanak, Tenakh, Tenak, Tanach, Tanac e conhecida também em hebraico: מקרא; Mikra, Miqra, ou ainda como Bíblia Hebraica), é a coleção canônica dos textos israelitas, que é a fonte do cânone do Antigo Testamento Cristão. Essa coleção é composta de textos em hebraico antigo, com exceção de dois livros, o de Daniel e o de Esdras, que contêm trechos em aramaico. O texto tradicional usado é chamado de texto massorético. Da TN"K constam 24 livros.
rdf:langString Tanakh (stavas också Tanach) hebr. תנ”ך, uttalas [taˈnaχ], av kristna kallad Gamla testamentet eller den hebreiska bibeln är judendomens heliga skriftsamling. Den består av tre delar: Tora, Neviim och Ketuvim. Den första versionen av Tanakh tros ha fastställts år 450 f.Kr., i Javne. Det finns ett flertal religiösa texter som inte togs med i Tanakh. Flera av dessa finns bevarade än idag, men de har haft ganska lite inflytande över rabbinsk judendom.
rdf:langString Ве́тхий Заве́т — первая, древнейшая из двух (наряду с Новым Заветом) частей христианской Библии, состоящая из книг Танаха (еврейского Священного Писания) и в православии и католицизме — из других еврейских религиозных книг. В Ветхий Завет во всех христианских конфессиях входит 39 книг Танаха, являющегося общим священным текстом иудаизма и христианства. Кроме того, в православии и католицизме в Ветхий Завет включаются дополнительные книги, в Русской православной церкви называемые неканоническими, а в католицизме — второканоническими. В протестантизме дополнительные книги в Ветхом Завете отсутствуют, и состав Ветхого Завета полностью соответствует составу книг Танаха. Считается, что книги Танаха были написаны в период с XIII по II век до н. э. на древнееврейском языке, за исключением некоторых частей книг Даниила и Ездры, написанных на арамейском языке. Неканонические или второканонические книги написаны в последние четыре века до н. э., отчасти на древнееврейском, отчасти на древнегреческом языках. В дальнейшем, в период с III века до н. э. по I век до н. э., книги, написанные на древнееврейском, были переведены на древнегреческий язык. Эти книги вошли в Септуагинту и использовались ранними христианами при формировании Ветхого Завета и сыграли важную роль в становлении христианского канона. С христианской точки зрения Ветхий Завет является памятником первого из трёх Божиих откровений, представляющим собой подготовительное открытие Богом Самого Себя и Своей воли людям.
rdf:langString Gamla testamentet eller Gamla Testamentet, ofta förkortat GT, är den första delen av den kristna kyrkans bibel som innehåller kyrkans kanon det vill säga grundläggande rättesnören, regler och normer. Gamla testamentet består av flera separata skrifter, olika många i olika kristna traditioner. De skrifter som enligt protestantisk tradition ingår i GT är helig skrift inom både judendomen och kristendomen. Skrifternas ordningsföljd är inte densamma inom kristendomen och judendomen. Inom den romersk-katolska kyrkan och inom den Östliga kyrkan räknar man till kanon en del skrifter från grekiska handskrifter som inte ingår i den Hebreiska bibeln Tanakh eller GT enligt protestantisk tradition. Se artikeln Gamla testamentets kanon för en detaljerad beskrivning. När beteckningen Gamla testamentet används i nutida uppslagsverk och i vetenskapliga sammanhang är det inte någon nedvärdering av den judiska religionen som något förlegat, gammalt i negativ bemärkelse eller som bara ett förstadium till kristendomen. I den här artikeln används termen Gamla testamentet på traditionellt sätt för att inte förvirra med andra termer när det finns ett vedertaget begrepp för det som artikeln handlar om.
rdf:langString As Escrituras Hebraicas, conhecidas pelos cristãos como Antigo Testamento, têm 46 livros (39 livros na versão usada pelos cristãos protestantes) e constitui a totalidade da Bíblia hebraica (dividida em 24 livros no Judaísmo, pois alguns dos livros que são divididos pelos cristãos em dois na realidade são apenas um. Ex: 1 e 2 Reis, 1 e 2 Crônicas) e a primeira grande parte da Bíblia cristã. Foram compostos em sua grande maioria em hebraico, grego e partes em aramaico. Chama-se também Tanakh, acrônimo lembrando as grandes divisões dos escritos sagrados da Bíblia hebraica que são os Livros da Lei (ou Torá), os livros dos profetas (ou Nevi'im), e os chamados escritos (Ketuvim). Entretanto, os cristãos dividem o Antigo Testamento em outras partes, e reordena os livros dividindo-os em categorias; Lei, história, poesia (ou livros de sabedoria) e Profecias. O termo Antigo Testamento, apesar de comum, é muitas vezes considerado pejorativo pelos judeus, pois pode ser interpretado como inferior ou antiquado ao Novo Testamento dos cristãos. Já a expressão Bíblia hebraica é adotada por alguns estudiosos para tentar evitar algum sectarismo.
rdf:langString Тана́х (ивр. ‏תנַ"ךְ‏‎; также микра (‏מִקְרָא‏‎) — «чтение»; китвей ха-кодеш (‏כִּתְבֵי הַקֹּדֶשׁ‏‎) — «Священное Писание») — принятое в иврите название еврейской Библии, акроним названий трёх её разделов. Термин «Танах» вошёл в употребление в Средние века. Тексты Танаха написаны изначально в основном на древнееврейском языке, с некоторыми отрывками на . Включает разделы: * То́ра (ивр. ‏תּוֹרָה‏‎) — Пятикнижие; * Невии́м (ивр. ‏נְבִיאִים‏‎) — Пророки; * Ктуви́м (ивр. ‏כְּתוּבִים‏‎) — Писания. По содержанию c Танахом во многом совпадает Ветхий Завет христианской Библии, за исключением неканонических или второканонических книг, включений, отсутствующих в Танахе, и, частично, порядка расположения книг. «Танахическим» называют древнейший этап истории евреев в соответствии с еврейской традицией.
rdf:langString Стари́й Заві́т, також Стари́й Запові́т — одна з двох частин Біблії, в його основі лежить «Танах» та поділяється на книги Закону (Тора), Пророків (Невіїм) та Писання (Ктувім), що своєю чергою поділяються на історичні.
rdf:langString 《舊約聖經》是基督教對《聖經》全書的前一部分的常用稱呼。舊約聖經原是猶太教主要經籍《塔納赫》。有学者认为是由巴比伦之囚时期开始直到公元前一世纪,在此段约二百四十年的时间写成,后来被基督宗教全盘收納為《聖經》全書的前部分。 伊斯兰教的《古兰经》很多内容也相同。不同的基督宗教所承認的《舊約聖經》略有不同,天主教版本承認四十六卷;東正教版本承認五十卷;基督新教版本則為三十九卷。 《舊約聖經》通常被分类为摩西五經(又稱律法书)、历史书、诗歌智慧書和先知书四部分。舊約聖經全在耶稣诞生前寫成集結成書,基督教認為與耶稣诞生後成書的《新约圣经》相承。
rdf:langString 《塔納赫》(希伯來語:תנ״ך‎,轉寫:Tanakh,又譯作《泰納克》),是犹太教正统的《希伯來聖經》,是猶太教的第一部重要經籍,后来的基督教称之为“希伯来圣经”或“旧约圣经”,但在犹太人来说,Tanakh显然不是“旧的约”,而是始终如一的。 源自希伯來語:תנ״ך‎的音譯,这是三个单词开头字母的缩略字。《塔納赫》由三個部份組成,分別: 1. * 《妥拉》(Torah / 希伯來文:תורה):意思是“教导、训诲”,基督徒常常稱其為律法書,一套共五卷,通稱摩西五經。 2. * 《先知書》(Navim / Nevi'im / 希伯來文:נביאים):意思是“先知們”,共八卷,分上下兩部份,記錄了曾教導和帶領猶太人的先知事蹟。 3. * 《文集》(Ketuvim / Kh'tuvim / 希伯來文:כתובים):意思是作品集,共十一卷,內容主要關於禮拜儀式、詩歌、文學、歷史;在基督教文献中又稱為《哈吉奧格拉法》(Hagiographa),意思是“圣录”。 整部《塔納赫》共二十四卷,所以又稱二十四書。而根據這三部份經卷名稱的略語,組合了「Tanakh」(「塔納赫」)作為典籍總稱。
rdf:langString Танах (івр. תנ"ך‎) — загальноприйнятий набір святих книг, тобто Святе Письмо юдаїзму. «Танах» — це акронім, що вказує на книги, які входять до складу Святого Письма. Це Тора («Закон» або «П'ятикнижжя Мойсеєве» у слов'янському перекладі), Невіїм («Пророки» або «Книги Пророцькі» у слов'янському перекладі) та Ктувім («Писання» або «Книги Історичні» у слов'янському перекладі).
xsd:nonNegativeInteger 71156

data from the linked data cloud