Odin

http://dbpedia.org/resource/Odin an entity of type: Thing

أودين أو أُوذِن (بالنرويجية القديمة: Óðinn)، كبير الآلهة في الميثولوجيا النوردية، وزعيم آلهة الآسر. يُدعى بأبي الآلهة ويشتق اسمه من كلمة تعني الحماسة، الغضب، والشعر. ككافة الآلهة النوردية، فإن اختصاصات أودين متعددة ومعقدة، فهو إله الحكمة والحرب والمعركة والموت، كما أنه من المتفق عليه كونه إلهًا للسحر، والتنبؤ، والشعر، والنصر، والصيد. rdf:langString
Odin oder Wodan (jüngeres Futhark: ᚢᚦᛁᚾ, südgermanisch Wōdan, altisländisch Óðinn, altenglisch Wōden, altsächsisch Uuoden, altbairisch: Wûtan, altniederländisch Wuodan, althochdeutsch Wuotan, langobardisch Godan oder Guodan, gemeingermanisch *Wôðanaz) ist der Hauptgott in der nordischen und kontinentalgermanischen Mythologie. In der eddischen Dichtung fungiert er als Göttervater, Kriegs- und Totengott, als ein Gott der Dichtung und Runen, der Magie und Ekstase mit deutlich schamanischen Zügen. rdf:langString
Dalam Mitologi Nordik, Odin adalah pemimpin para Dewa. Konon, namanya berasal dari kata “óðr” (baca: Odhr), yang berarti “perangsang”, “kemarahan”, dan “puisi”. Sebagai pemimpin para Dewa, ia memiliki banyak peran: Dewa kebijaksanaan, Dewa perang, Dewa pertempuran, dan Dewa kematian. Odin adalah Dewa tertinggi dalam Mitologi Nordik. rdf:langString
オーディンは、北欧神話の主神にして戦争と死の神。詩文の神でもあり吟遊詩人のパトロンでもある。魔術に長け、知識に対し非常に貪欲な神であり、自らの目や命を代償に差し出すこともあった。 rdf:langString
О́дин, или Во́тан (прагерм. *Wōđanaz или *Wōđinaz; др.-сканд. Óðinn) — верховный бог в германо-скандинавской мифологии, отец и предводитель асов, сын Бора и Бестлы, внук Бури. Мудрец и шаман, знаток рун и сказов (саг), царь-жрец, колдун-воин, бог войны и победы, покровитель военной аристократии, хозяин Вальхаллы и повелитель валькирий. Супруга — Фригг. В соответствии с германо-скандинавскими эсхатологическими мифами, в день Рагнарёка Один будет убит чудовищным волком Фенриром. rdf:langString
О́дін (рідше О́дин; давньоісланд./давньосканд. Óðinn, швед. Oden, старосаксонською Woden, Wodan, нім. Wotan) — найвищий бог пізньої германської та скандинавської міфології. Він, як і інші боги скандинавського пантеону, був складною постаттю: так, він був богом як мудрості, так і війни. Одін тлумачить руни. Також він є богом поезії, перемоги та полювання. rdf:langString
Odin —Óðinn en nòrdic occidental antic— és considerat el déu principal de la mitologia nòrdica i un dels principals de la mitologia germànica. També anomenat Wotan, ja que *Wōðanaz és la forma germànica d'aquest déu. Va ser equiparat pels pobles germànics que havien tingut contacte amb els romans amb el déu Mercuri, la qual cosa feu possible que els pobles germànics, en adoptar la setmana dels romans, i amb aquesta, els noms dels dies, encunyessin el mot *Wōðanes daγaz per a dir Dies Mercurii, o sigui, «di-mecres» (= anglès Wednes-day, = neerlandès Woensdag, = westfalès i renà Gonsdag, westfalès antic Gōdensdag). Les designacions actuals en alemany —que és Mittwoch— i en islandès —que en diu Miðvikudagur— són un reflex dels esforços reeixits de l'Església per a esborrar els vestigis de pag rdf:langString
Ódin (staroseversky Óðinn) je staroseverské jméno boha germánského a severského panteonu, zejména v severských pramenech, kde se o něm zachovalo nejvíc informací, vystupuje jako hlavní bůh náležící ke skupině bohů (božského rodu) zvaní Ásové (staroseversky Æsir). Tento bůh byl nicméně znám a uctíván patrně na celém území obývaném Germány. Na území dnešního horního Německa byl nazýván Wotanem a Wodenem, avšak jeho proto-germánské jméno znělo nejspíše Wōđinaz či Wōđanaz. Švédové mu říkali Oden, Anglosasové Wodan a Langobardi Godan. Nejvíce informací o něm však pochází ze severské mytologie, která se nám zachovala v ucelené podobě ve Starší a Mladší Eddě. Podle severské mytologie je Ódin synem obra Bora a obryně Bestly. Je Otcem veškerenstva, patronem básníků, bojovníků a státníků, bohem smrt rdf:langString
Ο Όντινθεωρείται ο ανώτατος θεός στη Σκανδιναβική και Τευτονική Θρησκεία και μυθολογία. Είναι υιός της γιγαντίδος (Bestla) και του Θεού Μπορ (Borr), ο ύπατος των Θεών Αισίρων (Æsir), του σημαντικότερου κλάδου του σκανδιναβικού πάνθεου. Ήταν πατέρας αρκετών εξ αυτών και δημιουργός του πρώτου ζεύγους της τωρινής γενεάς ανθρώπων (του Ασκ και της Έμπλα), διαμορφωτής των Εννέα Κόσμων της τευτονικής παραδόσεως από τα λείψανα του γίγαντα (Ymir). Ο Όντιν εμφανίζεται ως θεός του πολέμου στις νότιες τευτονικές πηγές από τον 5ο ως τον 8ο αιώνα. rdf:langString
estas esperantigo laŭ la nordia nomformo de la ĝermana dio Votano (pranorvege/praislande Óðinn, novskandinave Oden aŭ Odin, pragermane Wotan aŭ Wuotan, etimologie parenca al wütend, "furioza"), kiu estas unu el la ĝermanaj militdioj, precipe konata en nord-ĝermana mitologio, kie li estas la supera dio (almenaŭ en la tempo de la skribitaj fontoj). Laŭ la nordiaj mitoj, Odino estis filo de Burr kaj nepo de Búri, kiu siavice ekestis, kiam la pra-bovino Auðhumbla lekis ŝtonojn kovritajn de prujno kaj salo. Edzino de Odino estis Freja aŭ Frigg. * * * rdf:langString
Odín (nórdico antiguo Óðinn), también llamado Wotan o Woden, es considerado el dios principal de la mitología nórdica, así como de algunas religiones etenas. Su papel, al igual que el de muchos dioses nórdicos es complejo. Es el dios de la sabiduría, la guerra y la muerte, pero también se le considera, aunque en menor medida, el dios de la magia, la poesía, la profecía, la victoria y la caza. rdf:langString
Odin (antzinako eskandinavieraz: Óðinn), eskandinaviar mitologiako jainko nagusitzat hartzen da. Bere papera, beste eskandinaviar jainko askorena bezala, konplexua da. Jakinduria, gerra eta heriotzaren jainkoa da. Baina, neurri txikiagoan bada ere, magia, olerkaritza, profezia, garaipena eta ehizaren jainkotzat ere hartzen da. , Asgarden bizi zen, Valaksjalfeko jauregian, berarentzat eraiki zuena eta bere tronua dagoen tokia, Hlidskjalfa, nondik, bakoitzean gertatzen zena ikus zezakeen. Guduan, bere lantza borrokatzen zuen, eta izeneko bere zortzi hankadun zaldiaren gainean zihoan. rdf:langString
Odin (/ˈoʊdɪn/; from Old Norse: Óðinn, IPA: [ˈoːðenː]) is a widely revered god in Germanic paganism. Norse mythology, the source of most surviving information about him, associates him with wisdom, healing, death, royalty, the gallows, knowledge, war, battle, victory, sorcery, poetry, frenzy, and the runic alphabet, and depicts him as the husband of the goddess Frigg. In wider Germanic mythology and paganism, the god was also known in Old English as Wōden, in Old Saxon as Uuôden, in Old Dutch as Wuodan, in Old Frisian as Wêda, and in Old High German as Wuotan, all ultimately stemming from the Proto-Germanic theonym *Wōðanaz, meaning 'lord of frenzy', or 'leader of the possessed'. rdf:langString
Is pearsa bainte le miotaseolaíocht na Lochlannach é Óidin (: Óðinn). Tá sé ina thaoiseach ar na déithe agus ina rí ar Ascar. Chreidtí go gcónaíonn sé i halla in Ascar ar a dtugtar Glaðsheimr, ina bhfuil Valhalla suite chomh maith. Deirtear go mbeidh Óidin ina cheannaire ar na h ag (clapsholas na ndéithe), ach tá sé sa tairngreacht go n-íosfaidh an mac tíre é ann. rdf:langString
Odin (en vieux norrois : Óðinn) est le dieu principal du panthéon de la mythologie germanique dans sa version scandinave, il correspond aux Wotan (vieux haut allemand); Wodan (vieux saxon); Wōden (vieil anglais) des Germains occidentaux. Fils de Bor et de la géante Bestla, il a pour frères Vili et Vé. Son épouse est Frigg ; il a de nombreux enfants, dont les dieux Thor, Baldr, Bragi, Höd et Hermöd. rdf:langString
Odino (in norreno: Óðinn, in proto-germanico: *Wōdanaz) è la divinità principale, personificazione del sacro o "totalmente Altro", a un tempo il principio dell'universo e la sua modalità di attuazione, della religione e della mitologia germanica e norrena. Le fonti principali che permettono di delineare la figura di Odino e i miti relativi provengono principalmente dai miti scandinavi, compilati in lingua norrena (l'antenato delle lingue scandinave odierne) nell'Edda, il ramo meglio conservato nonché più recente dei miti germanici. rdf:langString
( 다른 뜻에 대해서는 오딘 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 오딘(고대 노르드어: ᚢᚦᛁᚾ; Óðinn, 영어: Odin)은 북유럽 신화에 나오는 주신(主神)이다. 에시르 신족에 속하며, 바람·전쟁·마법·영감·죽은 자의 영혼 등을 주관한다. 보탄(Wotan), 워덴(Ƿōden), 보덴(Voden) 등으로도 불린다. 오딘은 격노 또는 광란이라는 뜻을 갖고 있다. 오늘날의 Wednesday(수요일)는 오딘의 이름에서 유래하였는데, ‘오딘의 날’이라는 뜻을 갖고 있다. 보르와 베스틀라의 맏아들로, 신들 가운데서 가장 나이가 많아 모든 신들이 그를 아버지처럼 따르며 섬긴다. 마법에 능통하여 어떠한 모습으로도 변신할 수 있지만 흔히 애꾸눈에 머리에 챙이 쳐진 모자를 쓴, 긴 턱수염을 기른 노인으로 등장한다. 그의 주무기는 결코 빗나가지 않는 투창 궁니르(Gungnir)이다. 이 창을 던지면 끝까지 표적을 쫓아 맞춘 다음 다시 주인에게 되돌아온다고 한다. 로부터 받은 감반테인(Gambanteinn)이라는 지팡이도 사용했는데, 그 지팡이는 타인의 마술을 무력화시키는 힘이 있었다고 하며, 나중에 오딘의 아들인 헤르모드가 가지게 된다. rdf:langString
Odin (Oudnoords: Óðinn, Zweeds en Deens: Oden) wordt gezien als de oppergod of alvader in de Noordse mythologie. Deze vormen zijn afgeleid van Proto-Germaans *Wōdanaz, waaruit tevens Oudsaksisch Wōdan, Angelsaksisch Wōden, Oudnederlands Wuodan of *Wuotan, Oudfries *Wēda, Oudhoogduits Wōtan of Wōdan en Lombardisch Guodan. Odin is de god van kennis, wijsheid, strijd, oorlog, het hiernamaals, magie, geneeskunst en het runenschrift. rdf:langString
Odyn (Odin) – najwyższy z bogów nordyckich z dynastii Azów, bóg wojny i wojowników, ale także "wyjętych spod prawa", bóg szaman, bóstwo mądrości, władzy, poezji i magii. Centralna postać w mitologii nordyckiej. Mąż bogini Frigg i ojciec Thora. Całą trójkę bogów czczono w świątyni w Uppsali. Wraz z Freją przewodził poległym wojownikom w Walhalli. W mitologii germańskiej znany również jako Wodan lub Wotan. Współcześnie czczony przez neopogańskie Ásatrú i tradycje odalizmu. rdf:langString
Odin ou Ódin (em nórdico antigo: Óðinn; em germânico comum: Wōdanaz) é considerado o deus principal do clã dos deuses Æsir, o clã mais importante de deuses da mitologia nórdica e nas crenças das religiões neopagãs germânicas. Também é conhecido como "Pai de Todos" e "O enviado do Senhor da Guerra". Seu papel, como o de muitos deuses nórdicos, era complexo; era o deus da sabedoria, da guerra e da morte, embora também, em menor escala, da magia, da poesia, da profecia, da vitória e da caça. Era sobretudo adorado pelas classes sociais superiores. rdf:langString
Oden eller Odin (på fornnordiska Óðinn, på fornengelska Wōden, fornsaxiska UUôden,, på fornhögtyska Uuodan, från urgermanskans rekonstruerade Wōdanaz) är den visaste av asagudarna i den nordiska mytologin. Han är också krigsgud, skaldekonstens gud och de dödas gud, och är den främste utövaren av sejdkonsten. Namnet Oden har samma etymologiska grund som Od, Frejas försvunne make. Oden hade också flera andra namn, såsom Gangleri ("Den färdtrötte"), se vidare lista över namn på Oden. Under namnet Jolnir ("Julner") eller Jolfoðr ("Julfader") är Oden känd som julens speciella gud. Några namn har tillkommit genom bruket av kenningar i den forntida diktningen, Oden har över 200 namn och smeknamn. Hos nordborna och anglosaxarna ansågs Oden vara runornas skapare. Oden verkar även varit associerad t rdf:langString
{{Infobox deity|type=Norse|consort=弗丽嘉|animals=渡鸦|day=星期三|other_names=沃坦以及|affiliation=阿萨神族|mother=貝斯特拉|father=包爾|mount=斯雷普尼爾|children=巴德爾、霍德爾嬌德之子:索爾格莉德之子:維達琳達之子:[[瓦利 (北歐神話)|瓦利]格蘿德之子:巴德爾]|siblings=威利、菲、海尼爾、洛德|name=奥丁|symbol=|weapon=冈格尼尔|abode=瓦爾哈拉、|Old_Norse=Óðinn|deity_of=魔法之神 战争与死亡之神 知識之神|caption=流浪者奥丁Georg von Rosen(1886年)|image_size=250px|image=Georg von Rosen - Oden som vandringsman, 1886 (Odin, the Wanderer).jpg|texts=尼伯龍根之歌}} 星期三被認為是奥丁的日子,Wednesday一詞正是由Wotan得名。風(Wind)、木(Wood)都和他的名字有關。 正妻是北欧神话中擁有最高神級的女神弗麗嘉,與其生有三個兒子,光明之神巴德爾和黑暗之神霍德爾以及雷神索爾。 rdf:langString
rdf:langString Odin
rdf:langString أودين
rdf:langString Odin (déu)
rdf:langString Ódin
rdf:langString Odin
rdf:langString Όντιν
rdf:langString Odino
rdf:langString Odín
rdf:langString Odin
rdf:langString Odin
rdf:langString Óidin
rdf:langString Odin
rdf:langString Odino
rdf:langString オーディン
rdf:langString 오딘
rdf:langString Odin (god)
rdf:langString Odyn
rdf:langString Один
rdf:langString Odin
rdf:langString Oden
rdf:langString Одін
rdf:langString 奥丁
rdf:langString Odin
rdf:langString Odin
xsd:integer 19230767
xsd:integer 1124879274
rdf:langString Odin, in his guise as a wanderer, by Georg von Rosen
rdf:langString Borr and Bestla
rdf:langString Norse
rdf:langString أودين أو أُوذِن (بالنرويجية القديمة: Óðinn)، كبير الآلهة في الميثولوجيا النوردية، وزعيم آلهة الآسر. يُدعى بأبي الآلهة ويشتق اسمه من كلمة تعني الحماسة، الغضب، والشعر. ككافة الآلهة النوردية، فإن اختصاصات أودين متعددة ومعقدة، فهو إله الحكمة والحرب والمعركة والموت، كما أنه من المتفق عليه كونه إلهًا للسحر، والتنبؤ، والشعر، والنصر، والصيد.
rdf:langString Odin —Óðinn en nòrdic occidental antic— és considerat el déu principal de la mitologia nòrdica i un dels principals de la mitologia germànica. També anomenat Wotan, ja que *Wōðanaz és la forma germànica d'aquest déu. Va ser equiparat pels pobles germànics que havien tingut contacte amb els romans amb el déu Mercuri, la qual cosa feu possible que els pobles germànics, en adoptar la setmana dels romans, i amb aquesta, els noms dels dies, encunyessin el mot *Wōðanes daγaz per a dir Dies Mercurii, o sigui, «di-mecres» (= anglès Wednes-day, = neerlandès Woensdag, = westfalès i renà Gonsdag, westfalès antic Gōdensdag). Les designacions actuals en alemany —que és Mittwoch— i en islandès —que en diu Miðvikudagur— són un reflex dels esforços reeixits de l'Església per a esborrar els vestigis de paganisme amagats en les designacions dels dies de la setmana (en el món romànic té un paral·lel en el gallec cuarta-feira i en portuguès quarta feira). El paper d'aquest déu en la mitologia nòrdica, igual que el de molts altres déus nòrdics, és força complex. És el déu de la saviesa, la guerra i la mort, i com a tal, se'l considera un déu ctònic i psicopomp. Però també és considerat, tot i que en menor mesura, el déu de la màgia, la poesia, la profecia, la victòria i la caça. Una peculiaritat que també l'uneix al Mercuri romà és que, igual que aquest déu va inventar l'alfabet, Óðinn es va apoderar de l'alfabet rúnic i el va transmetre als humans. Odin residia a l'Asgard, al palau de , que va construir per a ell i on hi ha el seu tron, el , des d'on podia observar el que succeïa a cadascun dels nou mons. En la batalla brandava, portava la seva llança, anomenada Gungnir, i muntava el seu cavall de vuit potes, anomenat Sleipnir. Era fill de Bor i de la geganta Bestla, germà de Vili i Vé, espòs de Frigg i pare de molts dels déus tals com Thor, Bàlder, Vídar i Vali. En la poesia escàldica, s'hi fa referència amb infinitat de sobrenoms, un dels que s'utilitzen per a esmentar-lo és Allföðr («Pare de tots»). Com a déu de la guerra, s'encarregava d'enviar les seves filles, les valquíries, a recollir els guerrers heroics morts en batalla, els einherjer, que seien al seu costat en el Valhalla mentre Odin presidia els banquets. A la fi dels temps, Odin guiarà els déus i els humans contra les forces del caos en la batalla de la fi del món, el Ragnarök. En aquesta batalla, el déu serà mort i devorat pel feroç llop Fenrir, el qual serà immediatament mort per Vidar, que li estriparà les gargamelles i li col·locarà un peu en la gorja.
rdf:langString Ódin (staroseversky Óðinn) je staroseverské jméno boha germánského a severského panteonu, zejména v severských pramenech, kde se o něm zachovalo nejvíc informací, vystupuje jako hlavní bůh náležící ke skupině bohů (božského rodu) zvaní Ásové (staroseversky Æsir). Tento bůh byl nicméně znám a uctíván patrně na celém území obývaném Germány. Na území dnešního horního Německa byl nazýván Wotanem a Wodenem, avšak jeho proto-germánské jméno znělo nejspíše Wōđinaz či Wōđanaz. Švédové mu říkali Oden, Anglosasové Wodan a Langobardi Godan. Nejvíce informací o něm však pochází ze severské mytologie, která se nám zachovala v ucelené podobě ve Starší a Mladší Eddě. Podle severské mytologie je Ódin synem obra Bora a obryně Bestly. Je Otcem veškerenstva, patronem básníků, bojovníků a státníků, bohem smrti, války a magie. Je také bohem extáze, extatického básnění a šamanských kouzel. Dokáže měnit podobu, ovládat mysl nepřátel, věštit a čarovat, k čemuž používá znalost run (jak je popsáno v Havamálu, básni z Poetické Eddy).
rdf:langString Ο Όντινθεωρείται ο ανώτατος θεός στη Σκανδιναβική και Τευτονική Θρησκεία και μυθολογία. Είναι υιός της γιγαντίδος (Bestla) και του Θεού Μπορ (Borr), ο ύπατος των Θεών Αισίρων (Æsir), του σημαντικότερου κλάδου του σκανδιναβικού πάνθεου. Ήταν πατέρας αρκετών εξ αυτών και δημιουργός του πρώτου ζεύγους της τωρινής γενεάς ανθρώπων (του Ασκ και της Έμπλα), διαμορφωτής των Εννέα Κόσμων της τευτονικής παραδόσεως από τα λείψανα του γίγαντα (Ymir). Το όνομα Όντιν προέρχεται από αρχαίο σκανδιναβικό Óðinn (Δ.Φ.Α.: /ˈoːðinː/, προφέρεται -Όδινν- στα αρχαία σκανδιναβικά και -Όουδινν-στα ισλανδικά), το οποίο ετυμολογείται από τη λέξη óðr , "οργή". Το όνομά του ποικίλει: Óðinn στα ισλανδικά, Oden στα σουηδικά, Wõden στα αγγλοσαξωνικά, Wuodan στα αλλεμανικά, Wotan ή Wothan στα γερμανικά, Godan στα λομβαρδικά. Ο Όντιν εμφανίζεται ως θεός του πολέμου στις νότιες τευτονικές πηγές από τον 5ο ως τον 8ο αιώνα. Ο ρόλος του, όπως πολλών θεών της βόρειας παράδοσης, είναι πολύσημος: είναι ο θεός της ποιήσεως, της γνώσεως, της εμπνεύσεως αλλά και του πολέμου. Επίσης θεωρείται θεός της σοφίας και της νικηφορίας. Φαίνεται πως ο βασικός αρχικός ρόλος του πρέπει να ήταν αυτός του ψυχοπομπού, δηλαδή να οδηγεί τους νεκρούς στον άλλον κόσμο. Επίσης είχε στενή σχέση με τα άλογα, τα δόρατα και τη μετενσάρκωση. Το δικό του άλογο ονομαζόταν Σλάιπνιρ, σύμφωνα με τις σκανδιναβικές πηγές, είχε οκτώ πόδια, και ο Όντιν το χρησιμοποιούσε για να μετακινείται ανάμεσα στους διαφορετικούς κόσμους. Επίσης μπορούσε να μεταμορφωθεί σε γεράκι, αλλά σε αντίθεση με άλλες ουράνιες θεότητες ή θεούς-δημιουργούς άλλων πολιτισμών, στη σκανδιναβική μυθολογία ο Όντιν ουδέποτε θεωρήθηκε παντοδύναμος κύριος ουρανού και γης. Οι ισλανδικές πηγές του Μεσαίωνα τον περιγράφουν ως ηγέτη των Αισίρων και στη σκανδιναβική κοσμοαντίληψη ο Όντιν ήταν ο πιο ισχυρός βασιλιάς. Η περιορισμένη διείσδυση του ονόματός του σε τοπωνύμια σε σύγκριση με τα ονόματα άλλων θεών (π.χ. Θωρ, Φράι) δείχνει ότι η λατρεία του ποτέ δεν ήταν ιδιαίτερα διαδεδομένη, παρότι ήταν βασιλιάς των θεών. Σύμφωνα με άλλες πηγές, ο Όντιν λατρευτόταν κυρίως από την ελίτ, με άλλα λόγια ήταν θεός των βασιλέων και των υψηλά ιστάμενων. Οι κοινοί άνθρωποι δεν στρέφονταν σε εκείνον και άρα υπάρχουν λίγα μόνο μέρη που φέρουν το όνομά του. Σε τρεις περιπτώσεις όπου συναντούμε το όνομα Odinkar, χρησιμοποιόταν ως όνομα σε οικογένειες ευγενούς καταγωγής. Στη σκανδιναβική μυθολογία οι θεοί δεν είχαν αποκλειστικές αρμοδιότητες και τομείς δραστηριότητας. Λόγου χάρη, ο Όντιν δεν ήταν ο μοναδικός θεός που λατρευόταν ως θεός του πολέμου. Θεός του πολέμου θεωρούταν και ο Τυρ, ο οποίος λατρευόταν κυρίως από τους απλούς στρατιώτες, ενώ ο Όντιν ήταν θεός των φυλάρχων και των βασιλέων, ακόμα και στον πόλεμο. Τον επικαλούνταν για θεραπεία από διάφορες παθήσεις, αλλά και οι πολεμιστές κατά τη διάρκεια της μάχης. Θυσίασε το ένα του μάτι για ν’αποκτήσει το δώρο της προφητείας και -σύμφωνα με το ισλανδικό έπος Hávamál- κρεμάστηκε πάνω στο Δένδρο της Ζωής Ύγκντρασιλ (Yggdrasil) και κεντήθηκε στο πλευρό με λόγχη για να κερδίσει σε αντάλλαγμα για λογαριασμό των Θεών και των ανθρώπων τη γνώση των ρούνων και τη δύναμη να προφητεύτει το μέλλον. Ο Όντιν έχει στην υπηρεσία του δύο κοράκια, το Χούγκιν και το Μούνιν (τα ονόματα των σημαίνουν Σκέψη και Μνήμη στα αρχαία σκανδιναβικά), τα οποία πετούν σε όλη τη γη κάθε μέρα και τη νύχτα επιστρέφουν και αναφέρουν στον Όντιν όλα όσα συνέβησαν στον κόσμο. Άλλα ονόματά του: Rognir, Sann, Omi, Ohinn, Oer, Sidhott, Thund, Haptagod, Sidskegg, Sigtyr, Unn, Ηerran, Herteit, Hropt, Herian, Ialg, Iolf, Ialk, Iolnir, Sigfadhir, Skilfing, Svipal, Blindi, Nikar, Nikuz, Oski, Svidur, Svidrir, Thunn, Vakr, Fiolsvinn, Hergaut, Grim, Yggr, Grimnir, Valfadhir, Haer, Alfader, Haerbardhr, Ganglari, Hroptr, Fiolnir, Gaut. Ιερά πλάσματά του ο λύκος, το κοράκι και ο ηλιακός αετός που φωλιάζει στο Δένδρο της Ζωής ως φως που συγκρούεται με το σκότος. Ιερά εμβλήματά του το Τρισκελές (σύμβολο της πολλαπλότητας και της δημιουργικής ικανότητας, όμοιo με τη σικελική trisquetra), ο λεγόμενος Οφθαλμός του Βόνταν (ένας ισοσκελής σταυρός μέσα σε κύκλο) και το θεϊκό δόρυ Γκούνγκνιρ (Gungnir) που δεν έσπαζε ποτέ (με αυτό θάβονταν οι άνδρες θρησκευτές του, αλλά και οι γυναίκες θρησκεύτριές του, οι οποίες το έφεραν σε μικρογραφία πάνω στις νεκρικές ζώνες τους ακόμη και στις ταφές του 7ου αιώνος στο Κεντ, όταν οι βασιλείς της επαρχίας είχαν ήδη κηρύξει απηνείς διωγμούς κατά των αρχαιοθρήσκων). Ο Σλέιπνιρ είναι το άλογο του Όντιν με τα οχτώ πόδια. Είναι γιος του Λόκι, από την ένωσή του με ένα άλογο (επονομαζόμενο Svaðilfari) όταν ο ίδιος είχε μεταμορφωθεί σε φοράδα.
rdf:langString Odin oder Wodan (jüngeres Futhark: ᚢᚦᛁᚾ, südgermanisch Wōdan, altisländisch Óðinn, altenglisch Wōden, altsächsisch Uuoden, altbairisch: Wûtan, altniederländisch Wuodan, althochdeutsch Wuotan, langobardisch Godan oder Guodan, gemeingermanisch *Wôðanaz) ist der Hauptgott in der nordischen und kontinentalgermanischen Mythologie. In der eddischen Dichtung fungiert er als Göttervater, Kriegs- und Totengott, als ein Gott der Dichtung und Runen, der Magie und Ekstase mit deutlich schamanischen Zügen.
rdf:langString estas esperantigo laŭ la nordia nomformo de la ĝermana dio Votano (pranorvege/praislande Óðinn, novskandinave Oden aŭ Odin, pragermane Wotan aŭ Wuotan, etimologie parenca al wütend, "furioza"), kiu estas unu el la ĝermanaj militdioj, precipe konata en nord-ĝermana mitologio, kie li estas la supera dio (almenaŭ en la tempo de la skribitaj fontoj). Interese estas ke la nordia mitologio havas du militdiojn: Týr kaj Óðinn, kiuj donis, en la ĝermanaj lingvoj, siajn nomojn al mardo respektive merkredo (angle Tuesday/Wednesday, nederlande Dinsdag/Woensdag, svede tisdag/onsdag; la moderna germana konservis nur Dienstag kaj anstataŭigis la tagon de Odino per Mittwoch, "semajnomezo"). Tiro estas la dio de la simplaj militistoj, Odino de la altranguloj. Ĉar Tiro havas la saman semajntagon kiel la romia Marto, eble li eniris la nordian diaron unue; kaj laŭ teorioj de Snorri, ripetita antaŭnelonge de Thor Heyerdahl, Odino estis historia homo kaj tribestro, postmorte diigita en la mitoj. Laŭ la nordiaj mitoj, Odino estis filo de Burr kaj nepo de Búri, kiu siavice ekestis, kiam la pra-bovino Auðhumbla lekis ŝtonojn kovritajn de prujno kaj salo. Edzino de Odino estis Freja aŭ Frigg. Odino havis multajn infanojn, kaj lia edzino ne estis patrino de ĉiuj. Lia ĉefa filo estis Toro (Þórr), kies patrino - Jorð, la tero - eble estis identa kun Freja, sed tio ne estas klara. Kiel militdio - kaj ĉefdio - Odino havas eksterordinaran psikologion, ĉar li estas yggjungr ása, "la cerbumanto de la azoj", dio ne nur de la milito, sed ankaŭ de la poezio - laŭdire inventinto de la runoj - kaj fervora serĉanto de saĝo. Laŭ la mitoj, li iam oferis unu el siaj okuloj kaj/aŭ pendumis sin por tiu celo. Tial, li estas dio ankaŭ de la pendumitoj, kaj ĝenerale de la mortintoj, almenaŭ de tiuj, kiuj kiuj mortis honore. Male al aliaj dioj de mortintoj, li mem estas mortonta - en ragnarökr. Odino estis la ĉefa praktikanto de sejdo (nordia ŝamanismo), kvankam tiu arto estis de la pranordianoj rigardata kiel virina kaj hontiga por viroj. Neofta eco de ĉefdioj estas malbona konscienco, sed Odino havis tian, pro pluraj kialoj, ĉefe pro sia eraro iĝi, dum la komenco de la tempoj, adoptita frato de la giganto Loki, kiu unue helpis la diojn (interalie naskinte - kiel ĉevalino - la okkruran ĉevalon de Odino, Sleipnir, sed kiu poste iĝis ĉiam pli malica kaj fine mortigis la plej bonan dion, Baldr, tiel devigante Odinon aŭ rompi sian ĵuron aŭ lasi malbonon regi. La armilo de Odino estas la lanco Gungnir. Liaj bestoj estas, krom Sleipnir, la du korvoj Huginn kaj Muninn, kiuj ĉiutage superflugas la mondon kaj ĉiuvespere raportas al li, kaj cetere la du lupoj Geri kaj Freki. La hejmo de Odino estas Valhalo. Tie li ricevas duonon de la homoj, kiuj mortas en batalo, einherjar - la alian duonon ricevas Freja. Ofte oni komparis la gajan vivon de la batalmortintoj en Valhalo kun la kristana ĉielo, sed ĝenerale oni forgesas gravan detalon: Valhalo apartenas al nia erao kaj ne estas eterna. Ĝi falos dum ragnarökr, kiam ili denove mortos en batalo. La celo de ilia ekzisto do ne estas eterna vivo, sed morto en la fina batalo kontraŭ malbono. En la nordiaj mitoj, Odino, Toro kaj Lokio estas la tri plej oftaj rolantoj. Odino, Toro kaj Freyr cetere estas la tri dioj plej adorataj en la publika kulto. * * *
rdf:langString Odin (antzinako eskandinavieraz: Óðinn), eskandinaviar mitologiako jainko nagusitzat hartzen da. Bere papera, beste eskandinaviar jainko askorena bezala, konplexua da. Jakinduria, gerra eta heriotzaren jainkoa da. Baina, neurri txikiagoan bada ere, magia, olerkaritza, profezia, garaipena eta ehizaren jainkotzat ere hartzen da. , Asgarden bizi zen, Valaksjalfeko jauregian, berarentzat eraiki zuena eta bere tronua dagoen tokia, Hlidskjalfa, nondik, bakoitzean gertatzen zena ikus zezakeen. Guduan, bere lantza borrokatzen zuen, eta izeneko bere zortzi hankadun zaldiaren gainean zihoan. Bor eta Bestla Jotunaren semea, Vili eta Veren anaia, Friggen senarra eta, jainko askoren aita zen, Thor, Baldur, Vidar eta Vali kasu. Olerkaritza eskaldikoan, ugarirekin erreferentzia egiten zaio, eta bera aipatzeko erabiltzen denetako bat Allföðr da (guztien aita). Gerraren jainko bezala, bere alaba ziren valkiriak, guduan hildako gerlariak, , jasotzera bidaltzen zituen, Valhallan bere ondoan esertzen direnak, non oturuntzak presiditzen dituen. Denboraren amaieran, Odin izango da jainkoak eta gizakiak, munduaren amaierako guduan, Ragnarökean gidatuko dituena. Gudu honetan, Fenrir munstrozko otsoa izango da jainkoa hil eta irentsiko duena, otso hau, jarraian, Vidarrek hilko duelarik, nork baraila tokitik atera eta eztarrian oin bat jarriko dion.
rdf:langString Odín (nórdico antiguo Óðinn), también llamado Wotan o Woden, es considerado el dios principal de la mitología nórdica, así como de algunas religiones etenas. Su papel, al igual que el de muchos dioses nórdicos es complejo. Es el dios de la sabiduría, la guerra y la muerte, pero también se le considera, aunque en menor medida, el dios de la magia, la poesía, la profecía, la victoria y la caza. Odín reside en el Asgard en el palacio de Valaskjálf, que construyó para sí y donde se encuentra su trono, el Hliðskjálf, desde donde podía observar lo que sucedía en cada uno de los nueve mundos.​ En la batalla blandía su lanza, llamada Gungnir, y montaba su corcel de ocho patas, llamado Sleipnir. Era hijo de Bor y de la gigante Bestla, hermano de Vili y Ve,​ esposo de Frigg y padre de muchos de los dioses​ tales como Thor, Balder, Vidar y Váli. En la poesía escáldica se hace referencia a él con infinidad de kenningar y uno de los que se utiliza para mencionarlo es Allföðr («padre de todos»).​ Como dios de la guerra, se encargaba de enviar a las valquirias a recoger a los guerreros heroicos muertos en batalla,​ los einherjer, que se sientan a su lado en el Valhalla, donde preside los banquetes. Al final de los tiempos Odín guiará a los dioses y a los hombres contra las fuerzas del caos en la batalla del fin del mundo, el Ragnarök. Ahí el dios será asesinado y devorado por el feroz lobo Fenrir, a quien Vidar matará inmediatamente, desgarrará las fauces y colocará un pie en la garganta.​
rdf:langString Odin (en vieux norrois : Óðinn) est le dieu principal du panthéon de la mythologie germanique dans sa version scandinave, il correspond aux Wotan (vieux haut allemand); Wodan (vieux saxon); Wōden (vieil anglais) des Germains occidentaux. Son rôle, comme pour la plupart des dieux nordiques, est complexe, étant donné que ses fonctions sont multiples : il est le dieu des morts, de la victoire, et du savoir. Dans une moindre mesure, il est également considéré comme le patron de la magie, de la poésie, des prophéties, de la guerre et de la chasse. Il est considéré comme étant le principal membre des Ases. Odin partage la fête de Yule, qui est célébrée le 21 décembre, avec le dieu Ull. Le lieu de résidence d'Odin est le palais de Valaskjálf, situé en Ásgard, où se trouve également son trône, appelé Hlidskjalf, d'où il peut observer les neuf mondes de la cosmologie nordique. Il possède plusieurs objets fabuleux, sa lance Gungnir et son anneau Draupnir, et monte son cheval à huit jambes nommé Sleipnir. Son domaine n'est pas accessible aux mortels et est relié à la terre par un arc-en-ciel que seuls les dieux et quelques créatures les servant peuvent apercevoir. Fils de Bor et de la géante Bestla, il a pour frères Vili et Vé. Son épouse est Frigg ; il a de nombreux enfants, dont les dieux Thor, Baldr, Bragi, Höd et Hermöd.
rdf:langString Odin (/ˈoʊdɪn/; from Old Norse: Óðinn, IPA: [ˈoːðenː]) is a widely revered god in Germanic paganism. Norse mythology, the source of most surviving information about him, associates him with wisdom, healing, death, royalty, the gallows, knowledge, war, battle, victory, sorcery, poetry, frenzy, and the runic alphabet, and depicts him as the husband of the goddess Frigg. In wider Germanic mythology and paganism, the god was also known in Old English as Wōden, in Old Saxon as Uuôden, in Old Dutch as Wuodan, in Old Frisian as Wêda, and in Old High German as Wuotan, all ultimately stemming from the Proto-Germanic theonym *Wōðanaz, meaning 'lord of frenzy', or 'leader of the possessed'. Odin appears as a prominent god throughout the recorded history of Northern Europe, from the Roman occupation of regions of Germania (from c.  2 BCE) through movement of peoples during the Migration Period (4th to 6th centuries CE) and the Viking Age (8th to 11th centuries CE). In the modern period, the rural folklore of Germanic Europe continued to acknowledge Odin. References to him appear in place names throughout regions historically inhabited by the ancient Germanic peoples, and the day of the week Wednesday bears his name in many Germanic languages, including in English. In Old English texts, Odin holds a particular place as a euhemerized ancestral figure among royalty, and he is frequently referred to as a founding figure among various other Germanic peoples, such as the Langobards, while some Old Norse sources depict him as an enthroned ruler of the gods. Forms of his name appear frequently throughout the Germanic record, though narratives regarding Odin are mainly found in Old Norse works recorded in Iceland, primarily around the 13th century. These texts make up the bulk of modern understanding of Norse mythology. Old Norse texts portray Odin as the son of Bestla and Borr along with two brothers, Vili and Vé, and he fathered many sons, most famously the gods Thor (with Jörð) and Baldr (with Frigg). He is known by hundreds of names. Odin is frequently portrayed as one-eyed and long-bearded, wielding a spear named Gungnir or appearing in disguise wearing a cloak and a broad hat. He is often accompanied by his animal familiars—the wolves Geri and Freki and the ravens Huginn and Muninn, who bring him information from all over Midgard—and he rides the flying, eight-legged steed Sleipnir across the sky and into the underworld. In these texts he frequently seeks greater knowledge, most famously by obtaining the Mead of Poetry, and makes wagers with his wife Frigg over his endeavors. He takes part both in the creation of the world by slaying the primordial being Ymir and in giving life to the first two humans Ask and Embla. He also provides mankind knowledge of runic writing and poetry, showing aspects of a culture hero. He has a particular association with the Yule holiday. Odin is also associated with the divine battlefield maidens, the valkyries, and he oversees Valhalla, where he receives half of those who die in battle, the einherjar, sending the other half to the goddess Freyja's Fólkvangr. Odin consults the disembodied, herb-embalmed head of the wise Mímir, who foretells the doom of Ragnarök and urges Odin to lead the einherjar into battle before being consumed by the monstrous wolf Fenrir. In later folklore, Odin sometimes appears as a leader of the Wild Hunt, a ghostly procession of the dead through the winter sky. He is associated with charms and other forms of magic, particularly in Old English and Old Norse texts. The figure of Odin is a frequent subject of interest in Germanic studies, and scholars have advanced numerous theories regarding his development. Some of these focus on Odin's particular relation to other figures; for example, Freyja's husband Óðr appears to be something of an etymological doublet of the god, while Odin's wife Frigg is in many ways similar to Freyja, and Odin has a particular relation to Loki. Other approaches focus on Odin's place in the historical record, exploring whether Odin derives from Proto-Indo-European mythology or developed later in Germanic society. In the modern period, Odin has inspired numerous works of poetry, music, and other cultural expressions. He is venerated with other Germanic gods in most forms of the new religious movement Heathenry; some branches focus particularly on him.
rdf:langString Is pearsa bainte le miotaseolaíocht na Lochlannach é Óidin (: Óðinn). Tá sé ina thaoiseach ar na déithe agus ina rí ar Ascar. Chreidtí go gcónaíonn sé i halla in Ascar ar a dtugtar Glaðsheimr, ina bhfuil Valhalla suite chomh maith. Deirtear go mbeidh Óidin ina cheannaire ar na h ag (clapsholas na ndéithe), ach tá sé sa tairngreacht go n-íosfaidh an mac tíre é ann. Tá Óidin bainte leis an eagnaíocht, leis an bhfilíocht, leis an mbás, leis an draíocht agus leis an bhfios fáistine. Tugtar an tUile-Athair air, mar chruthaigh seisean agus a dheartháireacha, , (domhan na ndaoine daonna) agus an chéad chúpla daonna, .
rdf:langString Dalam Mitologi Nordik, Odin adalah pemimpin para Dewa. Konon, namanya berasal dari kata “óðr” (baca: Odhr), yang berarti “perangsang”, “kemarahan”, dan “puisi”. Sebagai pemimpin para Dewa, ia memiliki banyak peran: Dewa kebijaksanaan, Dewa perang, Dewa pertempuran, dan Dewa kematian. Odin adalah Dewa tertinggi dalam Mitologi Nordik.
rdf:langString ( 다른 뜻에 대해서는 오딘 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 오딘(고대 노르드어: ᚢᚦᛁᚾ; Óðinn, 영어: Odin)은 북유럽 신화에 나오는 주신(主神)이다. 에시르 신족에 속하며, 바람·전쟁·마법·영감·죽은 자의 영혼 등을 주관한다. 보탄(Wotan), 워덴(Ƿōden), 보덴(Voden) 등으로도 불린다. 오딘은 격노 또는 광란이라는 뜻을 갖고 있다. 오늘날의 Wednesday(수요일)는 오딘의 이름에서 유래하였는데, ‘오딘의 날’이라는 뜻을 갖고 있다. 보르와 베스틀라의 맏아들로, 신들 가운데서 가장 나이가 많아 모든 신들이 그를 아버지처럼 따르며 섬긴다. 마법에 능통하여 어떠한 모습으로도 변신할 수 있지만 흔히 애꾸눈에 머리에 챙이 쳐진 모자를 쓴, 긴 턱수염을 기른 노인으로 등장한다. 그의 주무기는 결코 빗나가지 않는 투창 궁니르(Gungnir)이다. 이 창을 던지면 끝까지 표적을 쫓아 맞춘 다음 다시 주인에게 되돌아온다고 한다. 로부터 받은 감반테인(Gambanteinn)이라는 지팡이도 사용했는데, 그 지팡이는 타인의 마술을 무력화시키는 힘이 있었다고 하며, 나중에 오딘의 아들인 헤르모드가 가지게 된다. 오딘은 동생들인 빌리와 베이가 합심하여 서리 거인 족의 두목 이미르와 치열하게 싸움을 벌이다 결국 그를 죽임으로써 승리하게 되었다. 이미르의 상처에서는 많은 피가 흘러나왔으며, 이미르의 손자인 베르겔미르 부부를 제외한 거인 족 모두가 그 피에 빠져 익사하였다. 그래서 오딘은 이미르의 시신을 원시의 심연인 긴눙가가프로 가져갔으며, 그의 살로 땅을 만들었고, 뼈로 산과 바위를 만들었고, 발가락은 돌과 옥으로 만들었으며, 피는 호수와 바다로 만들었고, 두개골은 하늘로 만들었다. 또한 어느날 형제들과 우연히 바닷가를 거닐다가 물 위에 떠다니는 두 개의 통나무를 발견하고 그것을 건져올린 다음, 깎아서 각각 인간의 남자와 여자를 창조하여 남자는 아스크(Askr: 물푸레나무), 여자는 엠브라(Embra: 느릅나무)라는 이름이 붙었다. 이들에게 오딘은 호흡과 생명을, 빌리는 지혜와 힘을, 베이는 형태와 언어, 지각력을 각각 부여하였다. 이렇게 세계를 창조한 오딘은 대지의 여신인 표르긴의 딸인 프리그와 결혼하여 신족을 크게 번성시켰다. 그리고 하늘에 자신의 왕국인 아스가르드를 건설하였다. 오딘은 지식을 얻기 위해서라면 어떤 일도 마다하지 않았다. 현세의 모든 지혜를 손에 넣기 위해서 그는 현인 미미르의 우물에게 자신의 눈알 한 개를 제물로 바쳤다. 그리하여 미미르의 우물로부터 현세의 지혜를 얻게 된 오딘은 다음에는 위그드라실에 목을 매고 스스로 자기 몸을 창으로 찔렀다. 단지 자신의 마력만 믿고 생사의 갈림길에서 아흐레 동안 오로지 명상에만 집중하였다. 그러다가 드디어 오딘의 의식은 현세의 속박에서 벗어나 저승에 도달하기에 이르렀다. 그리고 죽은 자들의 세계를 여행하고 돌아온 오딘은 저승의 지혜까지 얻게 되었다. 그리고 자연스럽게 신비의 룬 문자를 깨우치게 되면서 18개의 강력한 마법들을 터득한 그는 죽음마저 극복한, 세상에서 가장 위대한 마법사가 되었다. 그리고 거인 족이 가지고 있는 미지의 지식을 손에 넣기 위해 다른 신들의 만류에도 불구하고 요툰헤임으로 오랫동안 여행을 떠났다. 그곳에서 오딘은 마력을 갖게 하는 노래 갈드르와 태고적에 일어났던 일들에 대해 배운 것은 물론, 로키라는 뛰어난 재주를 갖춘 자를 만나 그와 의형제를 맺게 된다. 요툰헤임에서 돌아온 오딘은 자기가 없는 동안 아스가르드의 옥좌를 차지하고 있던 동생들을 제거한 후, 동생들이 차지하고 있던 좌우의 옥좌에 요툰헤임에서 데려온 로키와 미미르를 앉혀 자신의 보좌관으로 삼아, 심신일체를 유지하였다. 또 오딘은 인간의 전쟁에도 관여하여 승리와 패배를 결정하였다. 그는 전사들에게 광란이나 격노 등의 감정을 불어넣어서 전투를 하게끔 만들었다. 오딘이 승리를 보장한 군대의 머리 위에는 후긴(Huginn: 감정, 사고)과 무닌(Munnin:기억)이라는 두 마리의 까마귀가 허공을 맴돌며 날았다. 그 다음 전쟁터에서 죽은 자들을 모두 자신의 부하로 삼기 위해 두 마리의 늑대들을 풀어주어 전사자들의 시신을 먹게 하였는데, 늑대들의 이름은 각각 게리(Geri: 탐욕스러운 자)와 프레키(Freki: 굶주린 자)다. 늑대들의 위장 속으로 전사자들의 시신이 들어가면 영혼은 오딘의 여전사 발키리에 의해 발할라로 운반된다. 그 곳에서 전사자들의 영혼(에인헤랴르)은 오딘에 의해 미래에 다가올 라그나로크 때 신들의 전사로서 싸우게 된다. 오딘의 전사들은 ‘베르세르크’(곰의 속옷을 입은 자) 또는 ‘울프헤딘(Ulfheðinn: 늑대의 모피를 입은 자)’이라고 불리는 망각 상태에 빠져 마치 곰이나 늑대가 된 것처럼 힘이 몇 배는 더 강해지고 성격도 난폭하게 변해 적을 향해 무차별 공격을 가하였다. 오딘은 가만히 앉아 있어도 세상의 모든 일을 자세히 알 수 있었는데, 그것은 후긴과 무닌이 매일 아침마다 돌아와 세상에서 일어난 각종 사건들을 정기적으로 알려주기도 하고, 앉으면 세상의 이곳저곳을 다 볼 수 있는 흐리드스칼프라는 마법의 의자가 있기 때문이다.
rdf:langString オーディンは、北欧神話の主神にして戦争と死の神。詩文の神でもあり吟遊詩人のパトロンでもある。魔術に長け、知識に対し非常に貪欲な神であり、自らの目や命を代償に差し出すこともあった。
rdf:langString Odin (Oudnoords: Óðinn, Zweeds en Deens: Oden) wordt gezien als de oppergod of alvader in de Noordse mythologie. Deze vormen zijn afgeleid van Proto-Germaans *Wōdanaz, waaruit tevens Oudsaksisch Wōdan, Angelsaksisch Wōden, Oudnederlands Wuodan of *Wuotan, Oudfries *Wēda, Oudhoogduits Wōtan of Wōdan en Lombardisch Guodan. Odin is de god van kennis, wijsheid, strijd, oorlog, het hiernamaals, magie, geneeskunst en het runenschrift. De beschrijving van Odin stamt vooral uit de Gylfaginning, een vertelling van de IJslander Snorri Sturluson uit de 13e eeuw, waarin het christelijke perspectief overheerst. Oudere bronnen zoals de Poëtische Edda geven een minder eenduidig beeld. Volgens Snorri woont hij in Gladsheimr maar verblijft ook regelmatig in Valaskjálf (Asgard) waar zijn zetel Hlidskjalf ruim uitzicht over de werelden biedt. Hij heeft daar nog een speciale hal Walhalla, met vele poorten en bedekt met schilden, waar hij alle eervol gesneuvelde en uitverkoren strijders ontvangt. Behalve bij Frigg, zijn echtgenote, verwekte Odin ook kinderen bij andere vrouwen. Tot zijn zonen behoorden Donar, Baldr, de blinde Hodr (ook wel Hod of Hodur) en Sigi, de voorvader van het Völsung geslacht, waartoe ook Sigmund en diens zoon Siegfried behoorden. In de Proloog van de Proza-Edda worden nog Veggdegg, Saeming en Yngvi (Freyr) als zijn zonen genoemd. Met Fjorgyn (Aarde) heeft hij een zoon Thor en met een reuzin een zoon Vidar (God van de wraak), die hem in de eindstrijd zal wreken. Met Rindr (winterse bevroren aarde) heeft hij de zoon Vali. Recente studies, met name van de Engelse taalkundige Richard North, doen vermoeden dat de cultus van Odin / Wodan pas geruime tijd na de Volksverhuizingen is ontstaan. De god Odin zou dan de eigenschappen van eerdere goden, met name van de vruchtbaarheidsgod Ynvgi, maar ook van de christelijke God, hebben overgenomen. Later zou hij door christelijke auteurs met terugwerkende kracht als een negatief of heidens spiegelbeeld van de christelijke god worden afgeschilderd. Met name Odins ophanging aan de levensboom spiegelt zowel de dood van Christus aan het kruis als de dood van de verrader Judas, die net als Odin hangend aan een boom werd afgebeeld.
rdf:langString Odyn (Odin) – najwyższy z bogów nordyckich z dynastii Azów, bóg wojny i wojowników, ale także "wyjętych spod prawa", bóg szaman, bóstwo mądrości, władzy, poezji i magii. Centralna postać w mitologii nordyckiej. Mąż bogini Frigg i ojciec Thora. Całą trójkę bogów czczono w świątyni w Uppsali. Wraz z Freją przewodził poległym wojownikom w Walhalli. W mitologii germańskiej znany również jako Wodan lub Wotan. Współcześnie czczony przez neopogańskie Ásatrú i tradycje odalizmu. Synem Odyna był również niezwykle urodziwy Baldur – wyjątkowo lubiany i podziwiany przez bogów za tak rzadkie cechy jak subtelność i delikatność, zginął wskutek intrygi, jaką uknuł zazdrosny i podstępny Loki. Innego syna – Thora zaś uważano za, drugiego obok Odyna, najważniejszego boga północnych Germanów. Mitologia wspomina też o młodszych synach: Widarze i Walim, którzy mieli sprawować władzę po śmierci ojca i brata, boga burzy Thora.
rdf:langString Odino (in norreno: Óðinn, in proto-germanico: *Wōdanaz) è la divinità principale, personificazione del sacro o "totalmente Altro", a un tempo il principio dell'universo e la sua modalità di attuazione, della religione e della mitologia germanica e norrena. Le fonti principali che permettono di delineare la figura di Odino e i miti relativi provengono principalmente dai miti scandinavi, compilati in lingua norrena (l'antenato delle lingue scandinave odierne) nell'Edda, il ramo meglio conservato nonché più recente dei miti germanici. Nella mitologia eddica Odino è il principale rappresentante della classe di divinità dette Asi, ed è associato alla sapienza (visione del sacro), all'ispirazione poetica, alla profezia, alla guerra e alla vittoria. Brandisce Gungnir, la sua lancia, e cavalca Sleipnir, il suo destriero a otto zampe, altre allegorie mitologiche dell'Irminsul o Yggdrasill (letteralmente "destriero del Terribile"), l'albero cosmico. Figlio di Borr e della gigantessa Bestla, fratello di Víli e Vé, sposo di Frigg e padre di molti degli dèi, tra cui Thor (il Tuono ordinatore), e Baldr. Spesso viene inoltre definito "Padre degli Dèi" o Allfǫðr, Allvater, Allfather ("Padre del Tutto"). Secondo l'escatologia eddica Odino guiderà gli dèi e gli uomini contro le forze del caos nell'ultima battaglia, quando giungerà il Ragnarǫk, la fine del mondo, nel quale il dio sarà ucciso, inghiottito dal temibile lupo Fenrir, per essere immediatamente vendicato da Víðarr che ne lacererà le fauci dopo avergli piantato un piede nella gola. Un importante tempio dedicato alla triade divina di Odino sorgeva ad Uppsala, in Svezia.
rdf:langString Odin ou Ódin (em nórdico antigo: Óðinn; em germânico comum: Wōdanaz) é considerado o deus principal do clã dos deuses Æsir, o clã mais importante de deuses da mitologia nórdica e nas crenças das religiões neopagãs germânicas. Também é conhecido como "Pai de Todos" e "O enviado do Senhor da Guerra". Seu papel, como o de muitos deuses nórdicos, era complexo; era o deus da sabedoria, da guerra e da morte, embora também, em menor escala, da magia, da poesia, da profecia, da vitória e da caça. Era sobretudo adorado pelas classes sociais superiores. Odin morava em Asgard, no palácio de Valaskjálf, que ele construiu para si, e onde se encontra seu trono, o Hliðskjálf, onde podia observar o que acontecia em cada um dos nove mundos, graças aos seus dois corvos Hugin e Munin. Durante o combate brandia sua lança, chamada Gungnir, e montava seu cavalo de oito patas, chamado Sleipnir. Era filho de Borr e da jotun ("gigante") Bestla, irmão de Vili e Vé, esposo de Frigg e pai de vários dos deuses asses (Æsir), tais como Thor, Balder, Vidar e Vali. Na poesia escáldica faz-se referência a ele com diversos kenningar, e um dos que são utilizados para mencioná-lo é Allföðr ("pai de todos"). Como deus da guerra, era encarregado de enviar suas "filhas", as valquírias, para recolher os corpos dos heróis mortos em combate, os einherjar, que se sentam a seu lado no Valhalla de onde preside os banquetes. No fim dos tempos Odin conduzirá os deuses e os homens contra as forças do caos na batalha do fim do mundo, o Ragnarök. Nesta batalha o deus será morto e devorado pelo feroz lobo Fenrir, que será imediatamente morto por Vidar, que, com um pé sobre sua garganta, lhe arrancará a mandíbula.
rdf:langString О́дин, или Во́тан (прагерм. *Wōđanaz или *Wōđinaz; др.-сканд. Óðinn) — верховный бог в германо-скандинавской мифологии, отец и предводитель асов, сын Бора и Бестлы, внук Бури. Мудрец и шаман, знаток рун и сказов (саг), царь-жрец, колдун-воин, бог войны и победы, покровитель военной аристократии, хозяин Вальхаллы и повелитель валькирий. Супруга — Фригг. В соответствии с германо-скандинавскими эсхатологическими мифами, в день Рагнарёка Один будет убит чудовищным волком Фенриром.
rdf:langString О́дін (рідше О́дин; давньоісланд./давньосканд. Óðinn, швед. Oden, старосаксонською Woden, Wodan, нім. Wotan) — найвищий бог пізньої германської та скандинавської міфології. Він, як і інші боги скандинавського пантеону, був складною постаттю: так, він був богом як мудрості, так і війни. Одін тлумачить руни. Також він є богом поезії, перемоги та полювання.
rdf:langString Oden eller Odin (på fornnordiska Óðinn, på fornengelska Wōden, fornsaxiska UUôden,, på fornhögtyska Uuodan, från urgermanskans rekonstruerade Wōdanaz) är den visaste av asagudarna i den nordiska mytologin. Han är också krigsgud, skaldekonstens gud och de dödas gud, och är den främste utövaren av sejdkonsten. Namnet Oden har samma etymologiska grund som Od, Frejas försvunne make. Oden hade också flera andra namn, såsom Gangleri ("Den färdtrötte"), se vidare lista över namn på Oden. Under namnet Jolnir ("Julner") eller Jolfoðr ("Julfader") är Oden känd som julens speciella gud. Några namn har tillkommit genom bruket av kenningar i den forntida diktningen, Oden har över 200 namn och smeknamn. Hos nordborna och anglosaxarna ansågs Oden vara runornas skapare. Oden verkar även varit associerad till nekromantik och läkekonst. I nordisk mytologi är Oden, Tor och Loke de tre gestalter som uppträder oftast.
rdf:langString {{Infobox deity|type=Norse|consort=弗丽嘉|animals=渡鸦|day=星期三|other_names=沃坦以及|affiliation=阿萨神族|mother=貝斯特拉|father=包爾|mount=斯雷普尼爾|children=巴德爾、霍德爾嬌德之子:索爾格莉德之子:維達琳達之子:[[瓦利 (北歐神話)|瓦利]格蘿德之子:巴德爾]|siblings=威利、菲、海尼爾、洛德|name=奥丁|symbol=|weapon=冈格尼尔|abode=瓦爾哈拉、|Old_Norse=Óðinn|deity_of=魔法之神 战争与死亡之神 知識之神|caption=流浪者奥丁Georg von Rosen(1886年)|image_size=250px|image=Georg von Rosen - Oden som vandringsman, 1886 (Odin, the Wanderer).jpg|texts=尼伯龍根之歌}} 奥丁(古諾斯语:Óðinn,德語:Wotan,古英語/盎格魯-撒克遜語:Wōden,阿勒曼尼语:Wuoden,倫巴底語:Gotan或Odan,法羅語:Ouvin,古高地德語:Wuotan(意為「狂暴者」),英語:Odin,亦譯作歐丁、奧汀、沃坦)是北歐神話阿萨神族(Æsir)的主神,传说为五十岁左右,身材高大,失去一目,頭戴寬邊帽,冰冷又嚴肅的人物。 星期三被認為是奥丁的日子,Wednesday一詞正是由Wotan得名。風(Wind)、木(Wood)都和他的名字有關。 正妻是北欧神话中擁有最高神級的女神弗麗嘉,與其生有三個兒子,光明之神巴德爾和黑暗之神霍德爾以及雷神索爾。
rdf:langString God of wisdom, healing, death, royalty, the gallows, knowledge, war, battle, victory, sorcery, poetry, frenzy, and the runic alphabet
rdf:langString the Æsir
rdf:langString Thor, Heimdallr, Baldr, Hodr, Bragi, Hermod, Tyr, Vidar, Váli, and others
rdf:langString Óðinn
xsd:nonNegativeInteger 78289

data from the linked data cloud