Ode on a Grecian Urn

http://dbpedia.org/resource/Ode_on_a_Grecian_Urn an entity of type: WikicatBritishPoems

Ode su un'urna greca (titolo originale Ode on a Grecian Urn) è una famosa poesia di John Keats, pubblicata per la prima volta nel 1819. Il componimento, in forma di ode, è appunto un canto dedicato alla bellezza "senza tempo" di un manufatto artistico dell'antica Grecia, descritta come una sublime e perfetta manifestazione dell'arte che non ha bisogno di giustificazioni. rdf:langString
قصيدة على جرة إغريقية (بالإنجليزية: Ode on a Grecian Urn)‏، هي قصيدة كتبها الشاعر الرومانسي الإنجليزي جون كيتس في مايو 1819، ونُشرت لأول مرة بشكل مجهول في حوليات الفنون الجميلة لعام 1819. القصيدة هي واحدة من «قصيدة 1819 العظيمة»، والتي تشمل أيضًا «قصيدة الكسل» و «قصيدة الكآبة» و «نشيد العندليب» و «نشيد النفس». وجد كيتس أن الأشكال الموجودة في الشعر غير مرضية لغرضه، وفي هذه المجموعة قدم تطورًا جديدًا لشكل القصيدة. كان مصدر إلهامه لكتابة القصيدة بعد قراءة مقالتين للفنان والكاتب الإنجليزي بنيامين هايدون. من خلال إدراكه للكتابات الأخرى في هذا المجال ومعرفته المباشرة مع رخام إلجين، أدرك كيتس المثالية وتمثيل الفضائل اليونانية في الفن اليوناني الكلاسيكي، وتستند قصيدته إلى هذه الأفكار. rdf:langString
Ode on a Grecian Urn (deutsch: Ode auf eine griechische Urne) ist ein Gedicht des englischen Romantikers John Keats vom Mai 1819, das im Januar 1820 anonym veröffentlicht wurde. Es erschien in der 15. Ausgabe der Kunst-Zeitschrift Annals of the Fine Arts. rdf:langString
"Ode on a Grecian Urn" is a poem written by the English Romantic poet John Keats in May 1819, first published anonymously in Annals of the Fine Arts for 1819 (see 1820 in poetry). The poem is one of the "Great Odes of 1819", which also include "Ode on Indolence", "Ode on Melancholy", "Ode to a Nightingale", and "Ode to Psyche". Keats found existing forms in poetry unsatisfactory for his purpose, and in this collection he presented a new development of the ode form. He was inspired to write the poem after reading two articles by English artist and writer Benjamin Haydon. Through his awareness of other writings in this field and his first-hand acquaintance with the Elgin Marbles, Keats perceived the idealism and representation of Greek virtues in classical Greek art, and his poem draws upon rdf:langString
Ode sur une urne grecque, en anglais Ode on a Grecian Urn, est un poème de John Keats composé en mai 1819 et publié anonymement en janvier 1820, dans le quinzième numéro de la revue Annals of the Fine Arts. Elle a été traduite en français en 1968 par Albert Laffay dans un recueil de poèmes de Keats. Le beau est vrai, le vrai est beau – et c'est là toutCe qu'ici-bas tu sais, c'est tout ce qu'il te faut savoir rdf:langString
Oda na urnę grecką (ang. Ode on a Grecian Urn) – wiersz angielskiego romantycznego poety Johna Keatsa, zaliczający się do grupy od z 1819 roku. Utwór składa się z pięciu strof dziesięciowersowych. Thou still unravish'd bride of quietness,Thou foster-child of silence and slow time,Sylvan historian, who canst thus expressA flowery tale more sweetly than our rhyme:What leaf-fring'd legend haunts about thy shapeOf deities or mortals, or of both,In Tempe or the dales of Arcady?What men or gods are these? What maidens loth?What mad pursuit? What struggle to escape?What pipes and timbrels? What wild ecstasy?John Keats, Ode on a Grecian Urn rdf:langString
Ode till en grekisk urna (Ode on a Grecian Urn) är en dikt av den engelske, romantiske poeten John Keats. Den skrevs i maj 1819 och publicerades anonymt i januari 1820, i det femtonde numret av tidskriften . Dikten är ett av de stora oden som Keats skrev 1819 tillsammans med Ode till en näktergal, , och . De poetiska former som då var vanligt förekommande räckte inte till för Keats syfte, och han såg sig därför föranledd att utveckla odet. Han inspirerades till dikten efter att ha läst två artiklar av den engelske konstnären och författaren Benjamin Haydon, men kände även till forngrekisk konst genom andra verk, och hade tillgång till Parthenonskulpturerna. Dessa övertygade honom om den forngrekiska konstens ideala form, och därför använde han sig av dess grunder när han författade dikten rdf:langString
«Ода к греческой вазе» (англ. Ode on a Grecian Urn) — стихотворение английского поэта-романтика Джона Китса, написанное в мае 1819 года и опубликованное в январе 1820 года. Входит в группу «великих од 1819 года» вместе с «Одой к лени», «Одой к меланхолии», «Одой к соловью» и «Одой к Психее». Китс нашёл более ранние формы поэзии неудовлетворительными, и собрание представляло собой новую разработку одической формы. На написание стихотворения его вдохновили две статьи английского художника-писателя Бенджамина Хейдона. Китс знал и о других работах по классическому греческому искусству и сам видел мраморы Элгина. Всё это укрепило его в убеждении, лежащем в основе стихотворения, что классическое греческое искусство было идеалистическим и отражало греческие добродетели. rdf:langString
《希腊古瓮颂》(英语:Ode on a Grecian Urn)是英国浪漫主义诗人约翰·济慈(John Keats)的诗作,作于1819年5月,首次匿名发表于《1819 年艺术年鉴》(Annals of the Fine Arts for 1819) (见) 。 这首诗是济慈的“”之一,其他五首包括《怠惰颂》、《》、《夜莺颂》、《》、《秋颂》。在创作晚期,济慈不满足于早期诗歌体例,于是发展出了全新的颂体。他阅读了英国的作家兼画家 (Benjamin Haydon) 的两篇文章后,灵感泉涌而提笔写下了这首诗。济慈对描写古典希腊艺术的作品非常了解,他曾经还研究了埃尔金石雕(Elgin Marbles),并以“埃尔金石雕”为名写了一首诗,通过这些研究,济慈了解到古典希腊艺术体现的理想主义哲学和对希腊人所推崇的美德的表现,这对他的诗产生了深刻的影响。 《希腊古瓮颂》在当时并未被批评家们广泛接受,直到19世纪中叶,这首诗才受到了人们的颂扬。如今这首诗被列为世界上最伟大的英文颂诗。 诗歌的最后几句诗词在20世纪饱受争议,尽管这首诗存在一些不足之处,大多数人都认可这首诗所传达出的美感。 rdf:langString
rdf:langString قصيدة على جرة إغريقية
rdf:langString Ode auf eine griechische Urne
rdf:langString Ode sur une urne grecque
rdf:langString Ode su un'urna greca
rdf:langString Ode on a Grecian Urn
rdf:langString Oda na urnę grecką (wiersz Johna Keatsa)
rdf:langString Ода к греческой вазе
rdf:langString Ode till en grekisk urna
rdf:langString 希臘古甕頌
rdf:langString The Poems of John Keats
xsd:integer 473228
xsd:integer 1119215171
rdf:langString poemsofjohnkeats00keat
rdf:langString true
rdf:langString https://standardebooks.org/ebooks/john-keats/poetry|Display Name=An omnibus collection of Keats' poetry
rdf:langString قصيدة على جرة إغريقية (بالإنجليزية: Ode on a Grecian Urn)‏، هي قصيدة كتبها الشاعر الرومانسي الإنجليزي جون كيتس في مايو 1819، ونُشرت لأول مرة بشكل مجهول في حوليات الفنون الجميلة لعام 1819. القصيدة هي واحدة من «قصيدة 1819 العظيمة»، والتي تشمل أيضًا «قصيدة الكسل» و «قصيدة الكآبة» و «نشيد العندليب» و «نشيد النفس». وجد كيتس أن الأشكال الموجودة في الشعر غير مرضية لغرضه، وفي هذه المجموعة قدم تطورًا جديدًا لشكل القصيدة. كان مصدر إلهامه لكتابة القصيدة بعد قراءة مقالتين للفنان والكاتب الإنجليزي بنيامين هايدون. من خلال إدراكه للكتابات الأخرى في هذا المجال ومعرفته المباشرة مع رخام إلجين، أدرك كيتس المثالية وتمثيل الفضائل اليونانية في الفن اليوناني الكلاسيكي، وتستند قصيدته إلى هذه الأفكار. في خمسة مقاطع من عشرة أسطر، يخاطب الشاعر جرة إغريقية قديمة، يصف ويخاطب الصور المرسومة عليها. على وجه الخصوص، يتأمل في مشهدين، أحدهما يلاحق حبيب حبيبته، والآخر حيث يجتمع قرويون وكاهن لتقديم تضحية. ويخلص الشاعر إلى أن الجرة ستقول للأجيال القادمة من البشر: "الجمال هو الحقيقة، الجمال الحقيقة". - هذا كل ما تعرفه على الأرض، وكل ما تحتاج إلى معرفته ". ناقش النقاد ما إذا كانت هذه السطور مثالية بشكل كافٍ لمفهوم القصيدة. ركز النقاد أيضًا على دور الراوي، وقوة الأشياء المادية للإلهام، والعلاقة المتناقضة بين الواقع الدنيوي والواقع المثالي في القصيدة. لم يلق «قصيدة على جرة إغريقية» استحسان النقاد المعاصرين. لم يتم الإشادة بها إلا بحلول منتصف القرن التاسع عشر، على الرغم من أنها تعتبر الآن واحدة من أعظم القصائد في اللغة الإنجليزية. أدى نقاش طويل حول البيان الختامي للقصيدة إلى انقسام نقاد القرن العشرين، لكن معظمهم اتفق على جمال العمل، على الرغم من بعض أوجه القصور المتصورة.
rdf:langString Ode on a Grecian Urn (deutsch: Ode auf eine griechische Urne) ist ein Gedicht des englischen Romantikers John Keats vom Mai 1819, das im Januar 1820 anonym veröffentlicht wurde. Es erschien in der 15. Ausgabe der Kunst-Zeitschrift Annals of the Fine Arts. Das Gedicht iste einer der so genannten Großen Oden von 1819, zu denen auch die Ode on Indolence, Ode on Melancholy, Ode to a Nightingale und Ode to Psyche gehören. Keats fand andere traditionelle Formen der Lyrik unbefriedigend und seine Sammlung stellt zugleich eine Weiterentwicklung der klassischen Odenform dar. Er begann mit der Abfassung des Gedichts nach der Lektüre zweier Artikel des englischen Künstlers und Schriftsteller Benjamin Haydon. Keats kannte viele Kunstwerke der griechischen Klassik und hatte Zugang aus erster Hand zu den Elgin Marbles. Seine Kenntnisse bestärkten ihn in dem Glauben, dass die griechische Klassik idealistisch ausgerichtet sei und die Tugenden Griechenlands darstelle. Diese Auffassung liegt auch dem Gedicht zugrunde. Es besteht aus fünf zehnzeiligen Strophen. Inhalt ist der Diskurs des lyrischen Ichs über die bildliche Gestaltung einer griechischen Urne. Zwei Szenen stechen heraus: eine ewig währende Verfolgungsjagd eines Liebhabers, der keine Erfüllung findet, und ein Opferfest in einer Stadt, zu dem die Bevölkerung zusammenkommt. Die Schlusszeilen erklären, dass Schönheit und Wahrheit gleichwertig seien und dass diese Erkenntnis das einzige sei, was man wissen könne und müsse. Manche Kritiker haben den literarischen Wert dieser Zeilen bestritten, andere haben die Rolle des lyrischen Ichs, das Verhältnis von Realität und Imagination und die Paradoxien des Gedichts in den Mittelpunkt ihrer Interpretationen gestellt. Die zeitgenössische Kritik nahm eine eher ablehnende Haltung ein. Erst ab der Mitte des 19. Jahrhunderts begann ein Wandel der Wertvorstellungen. Heute gilt Keats' Ode als eines der größten Gedichte der englischen Sprache. Im 20. Jahrhundert standen Kontroversen über den Sinn der Schlusszeilen im Vordergrund. Trotz verschiedener Kritikpunkte, die Balance und Kohärenz des Werkes betreffend, bestand aber Einigkeit hinsichtlich der ästhetischen Qualität des Gedichts.
rdf:langString Ode sur une urne grecque, en anglais Ode on a Grecian Urn, est un poème de John Keats composé en mai 1819 et publié anonymement en janvier 1820, dans le quinzième numéro de la revue Annals of the Fine Arts. Elle a été traduite en français en 1968 par Albert Laffay dans un recueil de poèmes de Keats. Il fait partie d'une série de six grandes odes écrites en quelques mois. Ne se satisfaisant plus des modes d'écriture poétique du passé et désireux de modifier le schéma traditionnel de l'ode, Keats se concentre sur l'urne grecque après avoir lu deux articles de Benjamin Haydon, peintre et écrivain. C'est une époque où il se plonge dans la culture grecque ancienne, d'autant plus enthousiaste que les frises du Parthénon sont arrivées à Londres en 1801 et 1802, expédiées par Lord Elgin, et sa réflexion le convainc peu à peu que l'art grec recèle toutes les vertus de son peuple, idée qui sous-tend son poème. Divisée en cinq strophes de dix vers, l'Ode sur une urne grecque est une méditation dite par un narrateur sur les motifs ornant l'urne antique. Deux scènes en particulier retiennent l'attention du poète : dans l'une, un amant poursuit à jamais son amante sans parvenir à la rejoindre, dans l'autre, des villageois se préparent à un sacrifice. Les derniers vers énoncent, plus qu'ils ne chantent, la conclusion de l'ode : Le beau est vrai, le vrai est beau – et c'est là toutCe qu'ici-bas tu sais, c'est tout ce qu'il te faut savoir La critique littéraire glose sur cette conclusion, sa signification, son apport esthétique. Elle s'interroge également sur le rôle du narrateur, la vertu inspiratrice des objets terrestres et la relation paradoxale existant entre le monde du poème et la réalité. Du vivant de Keats, l'Ode sur une urne grecque n'a pas la faveur des commentateurs et ce n'est qu'au milieu du XIXe siècle qu'elle connaît un début de notoriété. Elle est désormais considérée comme l'une des plus grandes odes écrites en langue anglaise.
rdf:langString "Ode on a Grecian Urn" is a poem written by the English Romantic poet John Keats in May 1819, first published anonymously in Annals of the Fine Arts for 1819 (see 1820 in poetry). The poem is one of the "Great Odes of 1819", which also include "Ode on Indolence", "Ode on Melancholy", "Ode to a Nightingale", and "Ode to Psyche". Keats found existing forms in poetry unsatisfactory for his purpose, and in this collection he presented a new development of the ode form. He was inspired to write the poem after reading two articles by English artist and writer Benjamin Haydon. Through his awareness of other writings in this field and his first-hand acquaintance with the Elgin Marbles, Keats perceived the idealism and representation of Greek virtues in classical Greek art, and his poem draws upon these insights. In five stanzas of ten lines each, the poet addresses an ancient Greek urn, describing and discoursing upon the images depicted on it. In particular he reflects upon two scenes, one in which a lover pursues his beloved, and another where villagers and a priest gather to perform a sacrifice. The poet concludes that the urn will say to future generations of mankind: "'Beauty is Truth, Truth Beauty.' – that is all / Ye know on earth, and all ye need to know". Critics have debated whether these lines adequately perfect the conception of the poem. Critics have also focused on the role of the speaker, the power of material objects to inspire, and the paradoxical interrelation between the worldly and the ideal reality in the poem. "Ode on a Grecian Urn" was not well received by contemporary critics. It was only by the mid-19th century that it began to be praised, and it is now considered to be one of the greatest odes in the English language. A long debate over the poem's final statement divided 20th-century critics, but most agreed on the beauty of the work, despite certain perceived inadequacies.
rdf:langString Ode su un'urna greca (titolo originale Ode on a Grecian Urn) è una famosa poesia di John Keats, pubblicata per la prima volta nel 1819. Il componimento, in forma di ode, è appunto un canto dedicato alla bellezza "senza tempo" di un manufatto artistico dell'antica Grecia, descritta come una sublime e perfetta manifestazione dell'arte che non ha bisogno di giustificazioni.
rdf:langString Oda na urnę grecką (ang. Ode on a Grecian Urn) – wiersz angielskiego romantycznego poety Johna Keatsa, zaliczający się do grupy od z 1819 roku. Utwór składa się z pięciu strof dziesięciowersowych. Thou still unravish'd bride of quietness,Thou foster-child of silence and slow time,Sylvan historian, who canst thus expressA flowery tale more sweetly than our rhyme:What leaf-fring'd legend haunts about thy shapeOf deities or mortals, or of both,In Tempe or the dales of Arcady?What men or gods are these? What maidens loth?What mad pursuit? What struggle to escape?What pipes and timbrels? What wild ecstasy?John Keats, Ode on a Grecian Urn Na język polski utwór tłumaczyli m.in. (publikacje wydane drukiem) Zenon Przesmycki i Jan Kasprowicz przed I wojną światową (Stanisław Barańczak w tomie „33 wiersze”, 1997), Zygmunt Kubiak (antologia „Twarde dno snu”, 2002), Agnieszka Fulińska („Literatura na Świecie” 9-10/2012), Maciej Froński (zbiór "Przekłady.z poetów języka angielskiego 1500-1950", wyd. Fundacja Duży Format, Warszawa 2021). Oblubienico miru nieskalana,Cisz wychowanko, czasów długiej zimy,Puszcz dziejopisko, co ludzkiego ranaOpowieść kwietną śnisz lepiej niż rymy:Cóż za baśń w liści oplocie się słaniaPo twoim kształcie — bóstw? śmiertelnych? dwojga?Błoń-ż to Arkadji, czy Tempejskie ściany?Ludzie-ż to? Bogi? Skąd tej dziewy trwoga?Ten gon szalony? struchlałość pierzchania?Bębenki, fletnie? Cóż za szał pijany!John Keats, Oda do greckiej urny, tłum. Zenon Przesmycki Miriam
rdf:langString Ode till en grekisk urna (Ode on a Grecian Urn) är en dikt av den engelske, romantiske poeten John Keats. Den skrevs i maj 1819 och publicerades anonymt i januari 1820, i det femtonde numret av tidskriften . Dikten är ett av de stora oden som Keats skrev 1819 tillsammans med Ode till en näktergal, , och . De poetiska former som då var vanligt förekommande räckte inte till för Keats syfte, och han såg sig därför föranledd att utveckla odet. Han inspirerades till dikten efter att ha läst två artiklar av den engelske konstnären och författaren Benjamin Haydon, men kände även till forngrekisk konst genom andra verk, och hade tillgång till Parthenonskulpturerna. Dessa övertygade honom om den forngrekiska konstens ideala form, och därför använde han sig av dess grunder när han författade dikten. Dikten är indelad i fem strofer om tio rader vardera, och utgörs av en berättare som talar om en grekisk urnas utseende. Två scener blir föremål för diktens fokus. I den ena söker en som är förälskad förgäves att få sin älskade, och i den andra är några bybor i färd att utföra en offerrit. De sista raderna i dikten har blivit omdebatterade: "All skönhet sanning är, all sanning skön, / och det är allt som vi på jorden vet." Främst har debatten bestått i frågan om dessa rader förhöjer eller förminskar diktens allmänna skönhet. Bland litteraturvetare har även andra aspekter varit föremål för debatt, såsom berättarrollen, det paradoxala förhållandet mellan poetens värld och verkligheten och hur dikten hämtat inspiration ur verkliga objekt. När den först gavs ut var mottagandet bland kritiker svalt eller till och med negativt, och det var först under 1800-talets mitt som den alltmer började hyllas. Idag anses den vara en av det engelska språkets viktigaste oden. Trots en långdragen debatt bland 1900-talets kritiker om de sista raderna i dikten är de flesta ense om verkets skönhet, även om vissa delar har ansetts ha brister.
rdf:langString «Ода к греческой вазе» (англ. Ode on a Grecian Urn) — стихотворение английского поэта-романтика Джона Китса, написанное в мае 1819 года и опубликованное в январе 1820 года. Входит в группу «великих од 1819 года» вместе с «Одой к лени», «Одой к меланхолии», «Одой к соловью» и «Одой к Психее». Китс нашёл более ранние формы поэзии неудовлетворительными, и собрание представляло собой новую разработку одической формы. На написание стихотворения его вдохновили две статьи английского художника-писателя Бенджамина Хейдона. Китс знал и о других работах по классическому греческому искусству и сам видел мраморы Элгина. Всё это укрепило его в убеждении, лежащем в основе стихотворения, что классическое греческое искусство было идеалистическим и отражало греческие добродетели. Разделенная на пять строф из десяти строк, ода содержит размышление рассказчика о ряде рисунков на греческой вазе. Автор сосредоточивается на двух сценах: в одной любовник вечно гонится за любимой, не настигая её, и в другой сельские жители собираются совершить жертвоприношение. В последних строках стихотворения заявляется, что «'beauty is truth, truth beauty,' — that is all / Ye know on earth, and all ye need to know»" («Красота есть правда, правда — красота», это всё, что вы знаете на земле и всё, что вам надо знать). Литературоведы спорили, увеличивают ли или уменьшают эти строки общую красоту стихотворения. Критики также интересовались другими аспектами стихотворения, в том числе ролью рассказчика, вдохновляющими качествами предметов реального мира и парадоксальной связью между миром стихотворения и реальностью. «Ода к греческой вазе» не была хорошо принята современными критиками, и её стали хвалить только в середине XIX века. В настоящее время считается одной из величайших од на английском языке. Ещё продолжаются дебаты об итоговом заявлении стихотворения, но большинство критиков XX века были согласны в вопросе красоты произведения, несмотря на различные предполагаемые недостатки.
rdf:langString 《希腊古瓮颂》(英语:Ode on a Grecian Urn)是英国浪漫主义诗人约翰·济慈(John Keats)的诗作,作于1819年5月,首次匿名发表于《1819 年艺术年鉴》(Annals of the Fine Arts for 1819) (见) 。 这首诗是济慈的“”之一,其他五首包括《怠惰颂》、《》、《夜莺颂》、《》、《秋颂》。在创作晚期,济慈不满足于早期诗歌体例,于是发展出了全新的颂体。他阅读了英国的作家兼画家 (Benjamin Haydon) 的两篇文章后,灵感泉涌而提笔写下了这首诗。济慈对描写古典希腊艺术的作品非常了解,他曾经还研究了埃尔金石雕(Elgin Marbles),并以“埃尔金石雕”为名写了一首诗,通过这些研究,济慈了解到古典希腊艺术体现的理想主义哲学和对希腊人所推崇的美德的表现,这对他的诗产生了深刻的影响。 《希腊古瓮颂》共五节,每节十行,主题是刻画一个源于古希腊的瓮,诗中描写并阐释了瓮表面所绘图像。 济慈描写了两个画面,一个是青年男子追逐他的心上人,另一个是村民们和牧师走在去往祭祀仪式的路上。 诗人在诗的结尾写下瓮留给人类后代的话: “美即是真,真即是美——这是你们在世上所知道的和应该知道的一切”。 批评家们一直在争论这几句诗是否能够和整首诗所表达的概念完美契合,他们也同样关注诗人的角色、物质所能赋予的灵感以及诗歌中体现的现实与理想之间的矛盾关系。 《希腊古瓮颂》在当时并未被批评家们广泛接受,直到19世纪中叶,这首诗才受到了人们的颂扬。如今这首诗被列为世界上最伟大的英文颂诗。 诗歌的最后几句诗词在20世纪饱受争议,尽管这首诗存在一些不足之处,大多数人都认可这首诗所传达出的美感。
xsd:nonNegativeInteger 49127

data from the linked data cloud