Nuclear program of Iran

http://dbpedia.org/resource/Nuclear_program_of_Iran an entity of type: Thing

Irango programa nuklearra Estatu Batuak eta bere aliatuen eta Iranen artean harremana garraztu izan duen gai bat da. Honako kronologia izan du. rdf:langString
이란의 핵 문제는 이란이 핵 미사일을 개발하려고 하던 군사적인 목적의 핵개발과 평화적 연구 목적의 핵의 연구개발을 동시에 다룬다. 1970에 이란은 IAEA의 NPT를 비준하였다 (In 1970, Iran ratified the (NPT)), 군사적인 목적의 핵개발을 중지 하기 위해서, 이란 군사용도의 핵개발을 제한하는 포괄적 공동행동계획이 수립되었다 rdf:langString
イランの核開発計画(イランのかくかいはつけいかく)では、イランが行っているとされる核開発計画について記述する。 rdf:langString
Ядерная программа Ирана включает в себя несколько исследовательских объектов, два урановых рудника, исследовательский реактор и объекты по переработке урана, которые включают в себя три известных завода по обогащению урана.. В то же время в адрес Ирана постоянно поступали и поступают обвинения в разработке ядерного оружия. rdf:langString
伊朗核问题,简称伊核问题,是伊朗于1950年起开发核工业所引发的国际问题。伊核问题在2006年初成为美国、伊朗关系核心问题,并成为美伊战争的潜在导火線。2015年4月2日,伊朗、伊核问题6国達成《联合全面行动计划》,以系统性解决伊朗核问题。 rdf:langString
Ядерна програма Ірану була розпочата в 1950-х роках при підтримці США в рамках програми . США та країни Західної Європи брали участь в ядерній програмі Ірану до Ісламської революції 1979. rdf:langString
تم إطلاق برنامج إيران النووي في فترة خمسينيات القرن العشرين بمساعدة من الولايات المتحدة جزءا من برنامج «الذرة من أجل السلام». حيث شاركت الولايات المتحدة والحكومات الأوروبية الغربية في البرنامج النووي الإيراني إلى أن قامت الثورة الإيرانية عام 1979 وأطاحت بشاه إيران. بعد الثورة الإسلامية عام 1979، أمر روح الله الموسوي الخميني بحل أبحاث الأسلحة النووية السرية للبرنامج، إذ كان يعتبر هذه الأسلحة محظورة بموجب الأخلاق والفقه الإسلامي. وقد شمل البرنامج النووي الإيراني عدة مواقع بحث، اثنين من ومفاعل أبحاث، ومرافق معالجة اليورانيوم التي تشمل محطات تخصيب اليورانيوم الثلاثة المعروفة. rdf:langString
El programa nuclear de l'Iran és un esforç iranià pel desenvolupament de tecnologia nuclear iniciat sota el mandat del xa de Iran a la dècada 1950, amb l'ajuda dels Estats Units d'Amèrica (EUA). Després de la Revolució iraniana de 1979 el programa va ser temporalment detingut. Aviat va ser reprès, encara que sense tanta assistència occidental com en l'època pre-revolucionària. El programa nuclear actual de l'Iran consisteix en diversos llocs d'investigació, una mina d'urani, un reactor nuclear, i algunes facilitats de processament d'urani que inclouen una planta d'enriquiment. El Govern iranià assegura que l'únic objectiu del programa és desenvolupar la capacitat de generar energia nuclear amb fins pacífics, i planeja generar 6000MW d'electricitat per mitjà de plantes d'energia nuclear p rdf:langString
Íránský jaderný program byl spuštěn v 50. letech 20. století za pomoci Spojených států amerických jako součást programu . Účast USA a západní Evropy pokračovala až do Íránské islámské revoluce roku 1979, kdy byl sesazen šáh Muhammad Rezá Pahlaví. Po revoluci byl tajný program na výzkum jaderných zbraní rozpuštěn Rúholláhem Chomejním, který rozhodl, že jaderné zbraně jsou muslimskou etikou a právní vědou zakázány. Írán podepsal smlouvy, kterými odmítl držení zbraní hromadného ničení, včetně zbraní biologických, chemických a jaderných. rdf:langString
Το Πυρηνικό πρόγραμμα του Ιράν (αγγλικά:Nuclear program in Iran) περιελάμβανε αρκετούς ερευνητικές εγκαταστάσεις, δύο ορυχεία ουρανίου, έναν ερευνητικό αντιδραστήρα και εγκαταστάσεις επεξεργασίας ουρανίου που περιλαμβάνουν τις τρεις γνωστές μονάδες εμπλουτισμού ουρανίου. Το 1970, το Ιράν επικύρωσε τη , καθιστώντας το πυρηνικό πρόγραμμα του θέμα για την Διεθνή Υπηρεσία Ατομικής Ενέργειας (ΔΥΑΕ). rdf:langString
Das iranische Atomprogramm umfasst nach offizieller Verlautbarung die Bemühungen, die Energieversorgung des Landes um die Nutzung der Kernenergie zu ergänzen. Diese Bemühungen wurden bereits im Jahre 1959 aufgenommen. Durch die Islamische Revolution und den Ersten Golfkrieg wurden die Arbeiten unterbrochen. Am 21. August 2010 wurde das Kernkraftwerk Buschehr offiziell von der iranischen Führung eröffnet; die Internationale Atomenergieorganisation (IAEO bzw. englisch IAEA) nennt den 20. Juli 2011 als Beginn der kommerziellen Stromerzeugung. rdf:langString
El llamado Programa nuclear de Irán empezó bajo el mandato del Shah Mohammad Reza Pahlevi de Irán en la década de 1950, con la ayuda de los Estados Unidos de América (EE.UU.). Es un esfuerzo iraní por el desarrollo de tecnología nuclear, con fines pacíficos -según declaran los altos mandatarios iraníes-. Después de la Revolución iraní de 1979 el programa fue temporalmente detenido. Pronto fue reanudado, aunque sin tanta asistencia occidental como en la época pre-revolucionaria. El programa nuclear actual de Irán consiste en varios sitios de investigación, una mina de uranio, un reactor nuclear, y algunas instalaciones de procesamiento de uranio que incluyen una planta de enriquecimiento[cita requerida]. El Gobierno iraní asegura que el único objetivo del programa es desarrollar la capacida rdf:langString
Le programme nucléaire iranien a été lancé par le Chah d'Iran dans les années 1950 avec l'aide des États-Unis, puis de l'Europe. Après la révolution iranienne en 1979, le programme a été temporairement arrêté. Il fut rapidement remis en route, mais avec l'assistance de la Russie, à la suite de la guerre Iran-Irak. rdf:langString
The nuclear program of Iran is an ongoing scientific effort by Iran to research nuclear technology that can be used to make nuclear weapons. Iran has several research sites, two uranium mines, a research reactor, and uranium processing facilities that include three known uranium enrichment plants. As of 2015, Iran's nuclear program has cost $100 billion in lost oil revenues and lost foreign direct investment because of international sanctions ($500 billion, when including other opportunity costs). rdf:langString
Program nuklir Iran terdiri dari pembangkit listrik tenaga nuklir (saat ini Iran memiliki sebuah PLTN di Bushehr), beberapa pertambangan uranium, reaktor nuklir untuk penelitian, dan juga fasilitas pengayaan uranium. Iran adalah anggota Perjanjian Nonproliferasi Nuklir, menyatakan bahwa program nuklirnya murni untuk tujuan damai, dan secara terbuka menentang kepemilikan dan penggunaan senjata nuklir. Namun program nuklir Iran kadang dianggap kontroversial, dan beberapa negara, termasuk Israel dan Amerika Serikat mencurigai Iran juga berusaha mengembangkan senjata nuklir. Dalam beberapa tahun terakhir, beberapa negara termasuk Amerika Serikat dan Uni Eropa menjatuhkan sanksi terhadap Iran berkaitan dengan program nuklirnya. rdf:langString
Het Iraanse atoomprogramma werd opgericht in de jaren 50 van de twintigste eeuw met behulp van de Verenigde Staten. Na de Iraanse Revolutie in 1979 werd het programma tijdelijk stilgelegd. Hierna pakte de regering van Iran het zonder hulp van het Westen weer op. Voor zover bekend bestond het programma in 2009 uit een operationele uraniummijn, een kernreactor in aanbouw in Bushehr, een nucleaire opwerkingscentrale met ultracentrifuges in Natanz en centrales bij Arak en Qom. rdf:langString
Irański program nuklearny – został uruchomiony w 1957 roku, kiedy to USA i Iran podpisały porozumienie o cywilnej współpracy atomowej.Program nabrał rozpędu w drugiej połowie lat 60. w związku z osobistym zainteresowaniem ze strony szacha Mohammada Rezy Pahlawiego, a także budową centrum badań nuklearnych przy Uniwersytecie w Teheranie. W 1967 USA dostarczyły Iranowi pierwszy reaktor badawczy, a w 1974 roku szach ogłosił ambitny plan generowania 23 tysięcy megawatów energii z elektrowni jądrowych „tak szybko jak to możliwe”. 14 lipca 2015 podpisano porozumienie nuklearne z Iranem. rdf:langString
O programa nuclear iraniano foi lançado na década de 1950, com a ajuda dos Estados Unidos, como parte do programa Átomos para a Paz. O Irã é signatário do Tratado de Não Proliferação de Armas Nucleares (TNP), que proíbe o desenvolvimento dessas armas porém garante o direito de dominar a tecnologia nuclear para fins pacíficos. rdf:langString
Irans kärnkraftsprogram började tidigt, redan på 1950-talet under den dåvarande shahen med hjälp av USA som en del av programmet . 1967 stod det första forskningscentret för kärnkraft färdigt i Teheran (Tehran Nuclear Research Center) med en 5 MW forskningsreaktor för höganrikat uran. 1968 signerade Iran Ickespridningsavtalet och öppnade därmed för kontroll från Internationella atomenergiorganet (IAEA), och 1973 inrättades Irans atomenergiorganisation för att reglera och utveckla landets kärnteknikindustri, som kom att omfatta alla moment inom uranhanteringen. Amerikanska och västeuropeiska regeringars deltagande i Irans nukleära program fortsatte till revolutionen 1979, som störtade shahen av Iran. rdf:langString
rdf:langString Nuclear program of Iran
rdf:langString برنامج إيران النووي
rdf:langString Programa nuclear de l'Iran
rdf:langString Íránský jaderný program
rdf:langString Iranisches Atomprogramm
rdf:langString Πυρηνικό πρόγραμμα του Ιράν
rdf:langString Irango programa nuklearra
rdf:langString Programa nuclear de Irán
rdf:langString Program nuklir Iran
rdf:langString Programme nucléaire de l'Iran
rdf:langString 이란의 핵 문제
rdf:langString イランの核開発計画
rdf:langString Nucleair programma van Iran
rdf:langString Irański program nuklearny
rdf:langString Programa nuclear iraniano
rdf:langString Irans kärnkraftsprogram
rdf:langString Ядерная программа Ирана
rdf:langString 伊朗核问题
rdf:langString Ядерна програма Ірану
xsd:integer 721807
xsd:integer 1122732427
rdf:langString تم إطلاق برنامج إيران النووي في فترة خمسينيات القرن العشرين بمساعدة من الولايات المتحدة جزءا من برنامج «الذرة من أجل السلام». حيث شاركت الولايات المتحدة والحكومات الأوروبية الغربية في البرنامج النووي الإيراني إلى أن قامت الثورة الإيرانية عام 1979 وأطاحت بشاه إيران. بعد الثورة الإسلامية عام 1979، أمر روح الله الموسوي الخميني بحل أبحاث الأسلحة النووية السرية للبرنامج، إذ كان يعتبر هذه الأسلحة محظورة بموجب الأخلاق والفقه الإسلامي. ولكنه أعاد السماح بإجراء بحوث صغيرة النطاق في الطاقات النووية، وسمح بإعادة تشغيل البرنامج خلال الحرب الإيرانية العراقية، وقد خضع البرنامج لتوسع كبير بعد وفاة روح الله الخميني في عام 1989. وقد شمل البرنامج النووي الإيراني عدة مواقع بحث، اثنين من ومفاعل أبحاث، ومرافق معالجة اليورانيوم التي تشمل محطات تخصيب اليورانيوم الثلاثة المعروفة. يعتبر مفاعل بوشهر أول محطة للطاقة النووية في إيران، وقد اكتمل بمساعدة كبيرة قدمتها وكالة روساتوم الروسية الحكومية. وقد افتتح رسمياً في 12 سبتمبر 2011. أعلنت إيران أنها تعمل على إنشاء مصنع جديد للطاقة النووية في قدرته 360 ميجاوات. وقد أعلنت شركة Atomenergoprom (الشركة الهندسية الروسية المقاولة) بأن محطة بوشهر للطاقة النووية ستصل لكامل طاقتها الإنتاجية بحلول نهاية عام 2012. وأوضحت إيران أيضاً بأنها ستسعى لتصنيع محطات متوسطة الحجم لإنتاج الطاقة واستكشاف مناجم اليورانيوم في المستقبل. في نوفمبر 2011، انتقدت الوكالة الدولية للطاقة الذرية مجلس محافظي إيران. وبعد تقرير الوكالة خلصت إلى أن إيران على الأرجح قد أجرت البحوث والتجارب الرامية إلى تطوير قدرات الأسلحة النووية قبل عام 2003. يُوضح تقرير الوكالة تفاصيل المزاعم بأن إيران أُجريت دراسات تتعلق بتصميم الأسلحة النووية، بما في ذلك وضع المفجر، ووضع نقط متعددة من المواد شديدة الانفجار، والتجارب التي تنطوي على إمكانية حمل صواريخ نووية على مركبات ناقلة. وقد ذكر عدد من الخبراء النوويين الغربيين بأنه كان هناك القليل جداً من الجديد في التقرير، أنه المعني في المقام الأول الأنشطة الإيرانية قبل عام 2003، وأن وسائل الإعلام أعطت تقارير مبالغ فيها. إيران رفضت تفاصيل التقرير واتهمت الوكالة الموالية للغرب بالتحيز. وهددت بخفض تعاونها مع الوكالة الدولية. في عام 2010 نشرت فتوى بتحريم إنتاج وتخزين واستخدام الأسلحة النووية للمرشد الأعلى للثورة الإسلامية في إيران علي الخامنئي على موقع مكتبه في ندائه للمؤتمر الدولي لنزع السلاح النووي في طهران. وأكّد خامنئي أن البرنامج النووي الإيراني هو لأغراض سلمية، وأن مبادئ الجمهورية الإسلامية تمنعها من اللجوء إلى استخدام الأسلحة النووية.
rdf:langString El programa nuclear de l'Iran és un esforç iranià pel desenvolupament de tecnologia nuclear iniciat sota el mandat del xa de Iran a la dècada 1950, amb l'ajuda dels Estats Units d'Amèrica (EUA). Després de la Revolució iraniana de 1979 el programa va ser temporalment detingut. Aviat va ser reprès, encara que sense tanta assistència occidental com en l'època pre-revolucionària. El programa nuclear actual de l'Iran consisteix en diversos llocs d'investigació, una mina d'urani, un reactor nuclear, i algunes facilitats de processament d'urani que inclouen una planta d'enriquiment. El Govern iranià assegura que l'únic objectiu del programa és desenvolupar la capacitat de generar energia nuclear amb fins pacífics, i planeja generar 6000MW d'electricitat per mitjà de plantes d'energia nuclear per a l'any 2010. Fins a l'actualitat (2008), l'energia nuclear no ha estat part de la xarxa de transport d'energia elèctrica iranià.
rdf:langString Íránský jaderný program byl spuštěn v 50. letech 20. století za pomoci Spojených států amerických jako součást programu . Účast USA a západní Evropy pokračovala až do Íránské islámské revoluce roku 1979, kdy byl sesazen šáh Muhammad Rezá Pahlaví. Po revoluci byl tajný program na výzkum jaderných zbraní rozpuštěn Rúholláhem Chomejním, který rozhodl, že jaderné zbraně jsou muslimskou etikou a právní vědou zakázány. Írán podepsal smlouvy, kterými odmítl držení zbraní hromadného ničení, včetně zbraní biologických, chemických a jaderných. Íránský jaderný program zahrnoval několik výzkumných míst, dva uranové doly, výzkumný reaktor a zařízení na zpracování uranu včetně tří známých zařízení na obohacování uranu. První íránská jaderná elektrárna Búšehr I byla dokončena s výraznou pomocí ruské vládní agentury Rosatom a oficiálně spuštěna 12. srpna 2011. Írán poté oznámil, že pracuje na nové jaderné elektrárně v o výkonu 360 MW a že bude usilovat o otevření více středně velkých jaderných elektráren a uranových dolů v budoucnu.
rdf:langString Το Πυρηνικό πρόγραμμα του Ιράν (αγγλικά:Nuclear program in Iran) περιελάμβανε αρκετούς ερευνητικές εγκαταστάσεις, δύο ορυχεία ουρανίου, έναν ερευνητικό αντιδραστήρα και εγκαταστάσεις επεξεργασίας ουρανίου που περιλαμβάνουν τις τρεις γνωστές μονάδες εμπλουτισμού ουρανίου. Το 1970, το Ιράν επικύρωσε τη , καθιστώντας το πυρηνικό πρόγραμμα του θέμα για την Διεθνή Υπηρεσία Ατομικής Ενέργειας (ΔΥΑΕ). Το πυρηνικό πρόγραμμα του Ιράν ξεκίνησε τη δεκαετία του 1950 με τη βοήθεια των Ηνωμένων Πολιτειών στο πλαίσιο του προγράμματος . Η συμμετοχή των κυβερνήσεων των Ηνωμένων Πολιτειών και της Δυτικής Ευρώπης στο πυρηνικό πρόγραμμα του Ιράν συνεχίστηκε μέχρι την Ιρανική Επανάσταση του 1979 που ανέτρεψε τον τελευταίο Σάχη του Ιράν. Μετά την επανάσταση του 1979, το μεγαλύτερο μέρος της διεθνούς πυρηνικής συνεργασίας με το Ιράν διακόπηκε. Το 1981, Ιρανοί αξιωματούχοι κατέληξαν στο συμπέρασμα ότι η πυρηνική ανάπτυξη της χώρας έπρεπε να συνεχιστεί. Οι διαπραγματεύσεις που πραγματοποιήθηκαν με τη Γαλλία στα τέλη της δεκαετίας του 1980 και με την Αργεντινή στις αρχές της δεκαετίας του 1990 είχαν σαν αποτέλεσμα να επιτευχθούν συμφωνίες. Τη δεκαετία του 1990, η Ρωσία δημιούργησε έναν κοινό ερευνητικό οργανισμό με το Ιράν, παρέχοντας στο Ιράν Ρώσους πυρηνικούς επιστήμονες και τεχνικές πληροφορίες. Στη δεκαετία του 2000, η ​​αποκάλυψη του προγράμματος εμπλουτισμού ουρανίου του Ιράν έθεσε ανησυχίες στη διεθνή κοινότητα ότι ενδέχεται να προορίζεται για μη ειρηνικές χρήσεις. Η ΔΥΑΕ ξεκίνησε έρευνα το 2003 αφού μια ομάδα ιρανών αντιφρονούντων αποκάλυψε αδήλωτες πυρηνικές δραστηριότητες που διεξήγαγε το Ιράν. Το 2006, λόγω της μη συμμόρφωσης του Ιράν με τις υποχρεώσεις NPT, το Συμβούλιο Ασφαλείας των Ηνωμένων Εθνών ζήτησε από το Ιράν να αναστείλει τα προγράμματα εμπλουτισμού του. Το 2007, η Εθνική Εκτίμηση Πληροφοριών των Ηνωμένων Πολιτειών δήλωσε ότι το Ιράν σταμάτησε ένα φερόμενο ενεργό πρόγραμμα πυρηνικών όπλων το φθινόπωρο του 2003. Τον Νοέμβριο του 2011, η ΔΥΑΕ ανέφερε ότι υπάρχουν αξιόπιστες ενδείξεις ότι το Ιράν διεξήγαγε πειράματα με στόχο το σχεδιασμό πυρηνικής βόμβας μέχρι το 2003 και ότι η έρευνα μπορεί να συνεχιστεί σε μικρότερη κλίμακα μετά από αυτό το διάστημα. Την 1η Μαΐου 2018, ο ΔΟΑΕ επανέλαβε την έκθεσή της για το 2015, αναφέροντας ότι δεν βρήκε αξιόπιστα στοιχεία για τη δραστηριότητα πυρηνικών όπλων στο Ιράν μετά το 2009. Ο πρώτος πυρηνικός σταθμός του Ιράν, ο αντιδραστήρας «Μπουσέρ I», ολοκληρώθηκε με μεγάλη βοήθεια από τη ρωσική κυβερνητικό οργανισμό και άνοιξε επίσημα στις 12 Σεπτεμβρίου 2011. Η Ρωσική εργολαβική εταιρεία Atomenergoprom δήλωσε ότι ο πυρηνικός σταθμός Μπουσέρ θα φτάσει σε πλήρη ισχύ από το τέλη του 2012. Το Ιράν ανακοίνωσε επίσης ότι εργάζεται σε έναν νέο πυρηνικό σταθμό παραγωγής ενέργειας 360 Μεγαβάτ και ότι θα κατασκευάσει στο μέλλον περισσότερους μεσαίου μεγέθους πυρηνικούς σταθμούς καθώς και ορυχεία ουρανίου. Από το 2015, το πυρηνικό πρόγραμμα του Ιράν έχει κοστίσει 100 δισεκατομμύρια δολάρια σε απώλεια εσόδων από το πετρέλαιο και έχει χάσει άμεσες ξένες επενδύσεις λόγω των διεθνών κυρώσεων (500 δισεκατομμύρια δολάρια) που του έχουν επιβληθεί. Από τον Φεβρουάριο του 2019, η ΔΥΑΕ πιστοποίησε ότι το Ιράν εξακολουθεί να συμμορφώνεται με το διεθνές κοινό ολοκληρωμένο σχέδιο δράσης του 2015. Ωστόσο, τον Ιούλιο του 2019, η ΔΥΑΕ δήλωσε ότι το Ιράν παραβίασε τη συμφωνία. Το Ιράν από τότε που παραβίασε τον Ιούλιο 2019 την συμφωνία JCPOA, μπήκε σε διαμάχη με τους μισούς από τους υπογράφοντες της συμφωνίας, επειδή μια έκθεση της ΔΥΑΕ του Νοεμβρίου 2020 ανέφερε ότι το Ιράν είχε αναπτύξει περαιτέρω τεχνολογία φυγοκεντρωτών, η καινοτομία της οποίας απαγορεύτηκε ρητά από την JCPOA. Η έκθεση της ΔΥΑΕ ανέφερε επίσης ότι η Τεχεράνη «κατέχει περισσότερο από 12 φορές την ποσότητα του εμπλουτισμένου ουρανίου που επιτρέπεται βάσει της JCPOA» και ότι «έχουν ξεκινήσει επίσης εργασίες για την κατασκευή νέων υπόγειων εγκαταστάσεων στο Νατάνζ, όπου είναι και η βασική εγκατάσταση εμπλουτισμού του ουρανίου».
rdf:langString Das iranische Atomprogramm umfasst nach offizieller Verlautbarung die Bemühungen, die Energieversorgung des Landes um die Nutzung der Kernenergie zu ergänzen. Diese Bemühungen wurden bereits im Jahre 1959 aufgenommen. Durch die Islamische Revolution und den Ersten Golfkrieg wurden die Arbeiten unterbrochen. Am 21. August 2010 wurde das Kernkraftwerk Buschehr offiziell von der iranischen Führung eröffnet; die Internationale Atomenergieorganisation (IAEO bzw. englisch IAEA) nennt den 20. Juli 2011 als Beginn der kommerziellen Stromerzeugung. Der Iran stand jedoch im Verdacht, auch die Entwicklung von Atomwaffen zu betreiben. Nach US-Angaben betrieb der Iran bis in die späten 1970er Jahre – bis zum Ende der Regierung unter Schah Mohammad Reza Pahlavi – ein entsprechendes Atomprogramm. Abdul Kadir Khan, ein Entwickler des pakistanischen Atomwaffenprogramms, gab 2004 zu, noch in den späten 1980er Jahren Pläne für Gaszentrifugen an den Iran verkauft zu haben. Von Seiten der Regierung wurde die Entwicklung von Atomwaffen bestritten, das Atomprogramm werde lediglich friedlich genutzt. Für eine Atombombe ist ein Anreicherungsgrad von mindestens 85 Prozent notwendig, ein Anreicherungsgrad von 20 Prozent wird für die Produktion medizinischer Isotope zur Krebsbehandlung benötigt. Der erste Aufruf zur Atomwaffenentwicklung kam 1988 von Rafsandschani.
rdf:langString Irango programa nuklearra Estatu Batuak eta bere aliatuen eta Iranen artean harremana garraztu izan duen gai bat da. Honako kronologia izan du.
rdf:langString Le programme nucléaire iranien a été lancé par le Chah d'Iran dans les années 1950 avec l'aide des États-Unis, puis de l'Europe. Après la révolution iranienne en 1979, le programme a été temporairement arrêté. Il fut rapidement remis en route, mais avec l'assistance de la Russie, à la suite de la guerre Iran-Irak. Le programme actuel met en œuvre plusieurs sites de recherche, deux mines d'uranium, une centrale nucléaire et plusieurs installations de transformation de l'uranium qui incluent deux usines d'enrichissement de l'uranium. Depuis les années 1950, le gouvernement iranien assure que le seul but du programme est de développer la capacité en énergie nucléaire afin de produire de l'électricité, et planifie de produire 6 000 MW d'électricité à partir d'énergie nucléaire en 2010. Depuis septembre 2011, grâce à la mise en service de la centrale nucléaire de Bouchehr, l'énergie nucléaire contribue à la production d'électricité iranienne.
rdf:langString El llamado Programa nuclear de Irán empezó bajo el mandato del Shah Mohammad Reza Pahlevi de Irán en la década de 1950, con la ayuda de los Estados Unidos de América (EE.UU.). Es un esfuerzo iraní por el desarrollo de tecnología nuclear, con fines pacíficos -según declaran los altos mandatarios iraníes-. Después de la Revolución iraní de 1979 el programa fue temporalmente detenido. Pronto fue reanudado, aunque sin tanta asistencia occidental como en la época pre-revolucionaria. El programa nuclear actual de Irán consiste en varios sitios de investigación, una mina de uranio, un reactor nuclear, y algunas instalaciones de procesamiento de uranio que incluyen una planta de enriquecimiento[cita requerida]. El Gobierno iraní asegura que el único objetivo del programa es desarrollar la capacidad de generar energía nuclear con fines pacíficos, pero las sospechas del OIEA​ y de las potencias occidentales de que lo que en realidad persigue es dotarse de armamento nuclear han provocado el llamado conflicto nuclear iraní.​ En 2015 se firmó el Plan de Acción Conjunto y Completo con los P5+1.​ Después de tener relaciones diplomáticas, EE. UU abandona de manera unilateral el Plan de acción integral conjunto, pese a que el resto de firmantes Francia, Alemania, Reino Unido, Rusia, China han manifestado seguir en el tratado y además actuaban de estabilizadores ante amenazas de Israel y Arabia Saudí. Donald Trump ha decidido restablecer las sanciones contra Irán que trata de un paquete que penaliza extraordinariamente las transacciones con Teherán, “Después de esto, ¿quién puede confiar en los acuerdos internacionales que Estados Unidos negocia?”, afirmó Ben Rhodes, uno de los encargados de elaborar el Plan de Acción Conjunto y Completo.​
rdf:langString The nuclear program of Iran is an ongoing scientific effort by Iran to research nuclear technology that can be used to make nuclear weapons. Iran has several research sites, two uranium mines, a research reactor, and uranium processing facilities that include three known uranium enrichment plants. Iran's nuclear program was launched in the 1950s with the help of the United States under the Atoms for Peace program, and in 1970, Iran ratified the Non-Proliferation Treaty (NPT), limiting its nuclear program to peaceful use, and making its nuclear program subject to inspection by the International Atomic Energy Agency (IAEA). Western cooperation ceased following the 1979 Iranian Revolution, after which Iran continued its nuclear program on a clandestine basis. In the 2000s, the revelation of Iran's clandestine uranium enrichment program raised concerns that the program might be intended for non-peaceful uses. The IAEA launched an investigation in 2003 after an Iranian dissident group revealed undeclared nuclear activities carried out by Iran. In 2006, because of Iran's noncompliance with its NPT obligations, the United Nations Security Council demanded that Iran suspend its enrichment programs. In 2007, the United States National Intelligence Estimate (NIE) stated that Iran halted an alleged active nuclear weapons program in fall 2003. In November 2011, the IAEA reported credible evidence that Iran had been conducting experiments aimed at designing a nuclear bomb until 2003, and that research may have continued on a smaller scale after that time. On 1 May 2018 the IAEA reiterated its 2015 report, saying it had found no credible evidence of nuclear weapons activity in Iran after 2009. Iran's first nuclear power plant, the Bushehr I reactor, was completed with major assistance from the Russian government agency Rosatom and officially opened on 12 September 2011. The Russian engineering contractor Atomenergoprom said the Bushehr Nuclear Power Plant would reach full capacity by the end of 2012. Iran has also announced that it is working on a new 360 MW Darkhovin Nuclear Power Plant, and that it will seek more medium-sized nuclear power plants and uranium mines in the future. As of 2015, Iran's nuclear program has cost $100 billion in lost oil revenues and lost foreign direct investment because of international sanctions ($500 billion, when including other opportunity costs). Up to February 2019, the IAEA had certified that Iran was still abiding by the international Joint Comprehensive Plan of Action of 2015, However, in July 2019, after the United States withdrew from the JCPOA, the IAEA stated that Iran had breached the agreement. Iran has, since breaching the JCPOA, embroiled itself in controversy with half of the JCPOA signatories because a November 2020 IAEA report said that Iran had further developed centrifuge technology, the novelty of which was explicitly prohibited by the JCPOA. The report also said that Tehran "holds more than 12 times the amount of enriched uranium permitted under the JCPOA, and that "work has also begun on the construction of new underground facilities close to Natanz, its main enrichment facility". Until 2021 Iran always insisted that its nuclear program was for peaceful purposes, and there was even a fatwa by Ayatollah Khamenei against producing nuclear weapons. But in an interview in November 2021, on the anniversary of the assassination of Mohsen Fakhrizadeh, a former head of the Iranian Atomic Energy Organization mentioned the country's growth "involving satellites, missiles, and nuclear weapons" and said that although Iran's stance on nuclear weapons being haram was quite clear, Fakhrizadeh had "created this system".
rdf:langString Program nuklir Iran terdiri dari pembangkit listrik tenaga nuklir (saat ini Iran memiliki sebuah PLTN di Bushehr), beberapa pertambangan uranium, reaktor nuklir untuk penelitian, dan juga fasilitas pengayaan uranium. Iran adalah anggota Perjanjian Nonproliferasi Nuklir, menyatakan bahwa program nuklirnya murni untuk tujuan damai, dan secara terbuka menentang kepemilikan dan penggunaan senjata nuklir. Namun program nuklir Iran kadang dianggap kontroversial, dan beberapa negara, termasuk Israel dan Amerika Serikat mencurigai Iran juga berusaha mengembangkan senjata nuklir. Dalam beberapa tahun terakhir, beberapa negara termasuk Amerika Serikat dan Uni Eropa menjatuhkan sanksi terhadap Iran berkaitan dengan program nuklirnya. Program nuklir Iran dimulai sejak masa pemerintahan Dinasti Pahlavi pada tahun 1950, dengan bantuan Amerika Serikat dalam program . Bantuan negara-negara barat untuk program nuklir Iran berakhir dengan Revolusi Iran (1979) dan berdirinya Republik Islam Iran setelah menjatuhkan Dinasti Pahlavi. Sejak tahun 1990an, Rusia merupakan mitra utama Iran dalam pengembangan program nuklirnya, termasuk dalam proyek pembangunan PLTN di Bushehr.
rdf:langString 이란의 핵 문제는 이란이 핵 미사일을 개발하려고 하던 군사적인 목적의 핵개발과 평화적 연구 목적의 핵의 연구개발을 동시에 다룬다. 1970에 이란은 IAEA의 NPT를 비준하였다 (In 1970, Iran ratified the (NPT)), 군사적인 목적의 핵개발을 중지 하기 위해서, 이란 군사용도의 핵개발을 제한하는 포괄적 공동행동계획이 수립되었다
rdf:langString イランの核開発計画(イランのかくかいはつけいかく)では、イランが行っているとされる核開発計画について記述する。
rdf:langString Het Iraanse atoomprogramma werd opgericht in de jaren 50 van de twintigste eeuw met behulp van de Verenigde Staten. Na de Iraanse Revolutie in 1979 werd het programma tijdelijk stilgelegd. Hierna pakte de regering van Iran het zonder hulp van het Westen weer op. Voor zover bekend bestond het programma in 2009 uit een operationele uraniummijn, een kernreactor in aanbouw in Bushehr, een nucleaire opwerkingscentrale met ultracentrifuges in Natanz en centrales bij Arak en Qom. De regering van Iran stelde dat het eerste doel van het land het bouwen van kerncentrales is. Een ander genoemd doel is de productie van medische radio-isotopen, voor onder andere bestraling van kanker. Het nucleair programma van Iran zorgde echter in met name de westerse wereld voor veel onrust, onder meer doordat er openlijke oproepen van Iran zijn geweest om de staat Israël te vernietigen. De Veiligheidsraad van de Verenigde Naties (VN) en de Europese Unie (EU) hebben Iran met sancties economisch hard getroffen vanwege het nucleaire programma en de weigering daarop internationale controle toe te staan. Iran wilde jarenlang tegen de eis van de VN-Veiligheidsraad in niet stoppen met het verrijken van uranium. Sinds 2006 zijn er daarom in vijf resoluties steeds strengere sancties afgekondigd. In 2013 werd een akkoord bereikt volgens welk Iran zijn nucleaire activiteiten terugschroefde en controle toestond. Op 14 juli 2015 werd in Wenen het Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA) ondertekend. De sancties werden als uitvloeisel daarvan verlicht. In 2018 gaf de regering van de Verenigde Staten aan het akkoord niet te willen verlengen zodat het mogelijk zou worden nieuwe sancties op te leggen. De landen van de Europese Unie waren het daar niet mee eens. Als reactie hierop besloot Iran meer uranium te gaan verrijken. Het land stelde dat het zich niet meer aan de internationale overeenkomst over de beperking van zijn nucleaire programma hoeft te houden als andere partijen dat ook niet doen.
rdf:langString Irański program nuklearny – został uruchomiony w 1957 roku, kiedy to USA i Iran podpisały porozumienie o cywilnej współpracy atomowej.Program nabrał rozpędu w drugiej połowie lat 60. w związku z osobistym zainteresowaniem ze strony szacha Mohammada Rezy Pahlawiego, a także budową centrum badań nuklearnych przy Uniwersytecie w Teheranie. W 1967 USA dostarczyły Iranowi pierwszy reaktor badawczy, a w 1974 roku szach ogłosił ambitny plan generowania 23 tysięcy megawatów energii z elektrowni jądrowych „tak szybko jak to możliwe”. W ciągu kolejnych kilku lat Iran zawarł szereg kontraktów na budowę elektrowni jądrowych i dostawy paliwa jądrowego z USA, Francją i RFN, a także wysłał wielu studentów do państw zachodnich w celu zdobycia wiedzy o technologii nuklearnej. W lipcu 1968 władze Iranu podpisały traktat o nierozprzestrzenianiu broni jądrowej (NPT) i ratyfikował go w lutym 1970 roku, co spowodowało, że prowadzone w tym kraju badania nad technologiami atomowymi podlegały weryfikacji Międzynarodowej Agencji Energii Atomowej. Współpraca Stanów Zjednoczonych i krajów zachodnich przy irańskim programie atomowym trwała do roku 1979, czyli do czasu irańskiej rewolucji islamskiej, w wyniku której doszło do obalenia szacha Mohammada Rezy Pahlawiego. W chwili upadku reżimu szacha program nuklearny Iranu był uważany za jeden z najbardziej zaawansowanych na Bliskim Wschodzie. 2 kwietnia 2015 podpisano wstępną umowę między P5+1 a Iranem dotyczącą programu nuklearnego. 14 lipca 2015 podpisano porozumienie nuklearne z Iranem. 8 maja 2018 Prezydent USA Donald Trump zapowiedział wycofanie swojego kraju z porozumienia.
rdf:langString Ядерная программа Ирана включает в себя несколько исследовательских объектов, два урановых рудника, исследовательский реактор и объекты по переработке урана, которые включают в себя три известных завода по обогащению урана.. В то же время в адрес Ирана постоянно поступали и поступают обвинения в разработке ядерного оружия.
rdf:langString Irans kärnkraftsprogram började tidigt, redan på 1950-talet under den dåvarande shahen med hjälp av USA som en del av programmet . 1967 stod det första forskningscentret för kärnkraft färdigt i Teheran (Tehran Nuclear Research Center) med en 5 MW forskningsreaktor för höganrikat uran. 1968 signerade Iran Ickespridningsavtalet och öppnade därmed för kontroll från Internationella atomenergiorganet (IAEA), och 1973 inrättades Irans atomenergiorganisation för att reglera och utveckla landets kärnteknikindustri, som kom att omfatta alla moment inom uranhanteringen. Amerikanska och västeuropeiska regeringars deltagande i Irans nukleära program fortsatte till revolutionen 1979, som störtade shahen av Iran. Kontroversen om Irans nukleära program rör sig i synnerhet kring Irans underlåtenhet att deklarera känslig anriknings- och upparbetningsteknik till Internationella atomenergiorganet (IAEA). Anrikning kan användas för att producera uran antingen för reaktorbränsle eller, till högre anrikningsnivå, för kärnvapen. Iran säger att deras kärnenergiprogram är fredligt, och har anrikat uran till mindre än 5 % , vilket rimmar med bränsle för ett civilt kärnkraftverk. Iran hävdar också att man var tvungen att ta till sekretess sedan amerikanska påtryckningar fått flera av deras nukleära avtal med utländska regeringar att falla igenom. Efter att IAEA:s styrelse rapporterat Irans brott mot sitt avtal om säkerhetskontroll till FN:s säkerhetsråd, krävde rådet att Iran avbryter sin nukleära anrikningsverksamhet. Irans tidigare president Mahmoud Ahmadinejad har dock hävdat att sanktionerna är "olagliga" och införda av "arroganta makter", och att Iran har beslutat att fullfölja kontrollen av sin egen beskrivna fredliga kärnkraftsprogram genom "dess lämpliga rättsliga väg", det internationella atomenergiorganet. Agerandet och utsikterna har framkallat en omfattande internationell aktivitet.
rdf:langString O programa nuclear iraniano foi lançado na década de 1950, com a ajuda dos Estados Unidos, como parte do programa Átomos para a Paz. O Irã é signatário do Tratado de Não Proliferação de Armas Nucleares (TNP), que proíbe o desenvolvimento dessas armas porém garante o direito de dominar a tecnologia nuclear para fins pacíficos. Até a Revolução Islâmica de 1979, o governo dos Estados Unidos apoiou os planos do Irã de ter acesso à tecnologia nuclear para fins pacíficos. No governo de Gerald Ford, os Estados Unidos apoiaram a intenção do Xá Reza Pahlavi no sentido de iniciar o programa nuclear iraniano, com assistência técnica norte-americana. Na época, o Chefe de Gabinete da Casa Branca era Dick Cheney, e o Secretário da Defesa era Donald Rumsfeld, que também participaram das negociações. Ambos serviram posteriormente ao governo Bush (Cheney como vice-presidente, e Rumsfeld como secretário da Defesa), período em que a controvérsia sobre o programa nuclear iraniano atingiu o seu ponto mais tenso, e o Irã chegou a ser considerado como o próximo alvo, depois da invasão do Iraque. Após a Revolução, o governo do Irã abandonou temporariamente o programa, mas acabou por voltar a lançá-lo, embora com menor assistência ocidental. O programa actual, administrado pela Organização de Energia Atômica do Irã, inclui diversos centros de pesquisa, uma mina de urânio, um reactor nuclear e instalações de processamento de urânio que incluem uma central de enriquecimento. A primeira usina nuclear, Bushehr I, deveria ter começado a operar em 2009, mas isso não ocorreu. Também não há previsão para completar o reator de Bushehr II, embora seja prevista a construção de 19 usinas nucleares. Em 14 de julho, o governo iraniano e as nações do P5+1 anunciaram a conclusão das negociações sobre o acordo em relação ao programa nuclear para retirar as sanções econômicas impostas ao país. Em troca, os iranianos aceitaram várias restrições de longo prazo em relação ao programa nuclear e inspeções da Agência Internacional de Energia Atômica. O governo do Irã afirma que seu programa de pesquisa nuclear tem fins civis e pacíficos.
rdf:langString 伊朗核问题,简称伊核问题,是伊朗于1950年起开发核工业所引发的国际问题。伊核问题在2006年初成为美国、伊朗关系核心问题,并成为美伊战争的潜在导火線。2015年4月2日,伊朗、伊核问题6国達成《联合全面行动计划》,以系统性解决伊朗核问题。
rdf:langString Ядерна програма Ірану була розпочата в 1950-х роках при підтримці США в рамках програми . США та країни Західної Європи брали участь в ядерній програмі Ірану до Ісламської революції 1979.
xsd:nonNegativeInteger 301707

data from the linked data cloud