Nimrod Expedition

http://dbpedia.org/resource/Nimrod_Expedition an entity of type: Thing

님로드 원정(영어: Nimrod Expedition)은 어니스트 섀클턴이 이끄는 3개의 성공적인 남극 탐험 중 첫 번째이다. 다양한 지리적 및 과학적 목표 중 주요 목표는 남극에 첫 번째로 도달하는 것이었다. 달성되지 않았지만 탐험대의 남쪽 행군은 극에서 불과 97.5 해리 (180.6 km; 112.2 mi) 떨어진 최남단 위도 88° 23'에 도달했다. rdf:langString
尼姆羅德考察隊(英語:Nimrod Expedition)是指在1907年至1909年期間,接連三次遠征南極的英國探險隊,由歐內斯特·沙克爾頓所帶領。其主要目標是在基於一系列地理和科學目的,而首先成功前往南極探勘。雖然考察隊最終並沒有達到南極,但是考察隊仍然成功將推至南緯88°23',距離極點只有97.5海里。 rdf:langString
كانت الرحلة الاستكشافية البريطانية في القطب الجنوبي 1907-1909، والمعروفة باسم بعثة نمرود، أول رحلة من ثلاث بعثات إلى القارة القطبية الجنوبية بقيادة إرنست شاكلتون. كان هدفها الرئيسي من بين مجموعة من الأهداف الجغرافية والعلمية، أن تكون أول من يصل إلى القطب الجنوبي. لم يتم تحقيق ذلك، لكن المسيرة الجنوبية للبعثة وصلت إلى أقصى جنوب خط العرض 88 درجة 23، فقط 97.5 ميل بحري (180.6 كم ؛ 112.2 ميل) من القطب. كانت هذه أطول رحلة قطبية جنوبية حتى هذا التاريخ وتقاربًا قياسيًا في أي من القطبين. [a] وصلت مجموعة منفصلة بقيادة الأستاذ الجيولوجي الأسترالي إلى الموقع المقدر للقطب المغناطيسي الجنوبي، وحققت الرحلة أيضًا أول صعود لجبل إريباص، ثاني أعلى بركان في القارة. rdf:langString
L'Expedició Nimrod, oficialment anomenada Expedició britànica a l'Antàrtida de 1907-1909, va ser la primera de les tres expedicions a l'Antàrtic comandada per Ernest Shackleton.El seu objectiu principal, a més d'un seguit d'objectius geogràfics i científics, era ser els primers a arribar al Pol Sud. Si bé aquest objectiu no es va assolir, la marxa cap al sud de l'expedició arribaria a la latitud 88° 23′ S, a només 97,5 milles marines del pol, una fita molt millor que les aconseguides pels altres viatges al sud fins a la data i un rècord d'ambdós pols. Un grup separat dirigit pel professor de geologia Edgeworth David va arribar a la localització aproximada del Pol Sud Magnètic i també va aconseguir la primera ascensió al Mont Erebus, el segon volcà més alt de l'Antàrtida. rdf:langString
Expedice Nimrod (Nimrod Expedition) byla britská výzkumná výprava do Antarktidy, kterou v letech 1907–1909 vedl Ernest Shackleton. Byla financována výhradně ze soukromých zdrojů a nesla název podle expedičního plavidla, velrybářského škuneru z roku 1867. Polárníci využívali převážně poníky a psy, ale také jako první dopravili na antarktický kontinent motorová vozidla. Shackleton byl po návratu do Británie povýšen do šlechtického stavu. V roce 2010 byly v boudě, kde expedice přezimovala, nalezeny dobové láhve whisky a brandy. rdf:langString
La Ekspedicio Nimrod estas brita ekspedicio al Antarkto de 1907 ĝis 1909, konata kiel (angle : Nimrod Expedition), estis la unua el tri ekspedicioj al Antarkto gvidataj de Ernest Shackleton. Ĝia ĉefa celo, ene de diversaj geografiaj kaj sciencaj cellokoj, estis esti la unua atingi la sudan poluson. Ĉi tiu celo ne estis atingita, sed la vojaĝo de la ekspedicio suden atingis la plej foran sudan latitudon, 88 °, '23 suden, entute distancon de 180,6 km de la poluso. Ĝi estis la suda fino plej malproksime atingita ĝis nun kaj la pinto de la aliro al ĉiu el la du polusoj. Aparta grupo gvidata de kimra - aŭstralia geologo Adjworth David atingis la laŭtaksan lokon de la suda poluso, kaj alia atingo de la ekspedicio estis la unua supreniro al la monto Erebus, la dua plej alta vulkano en Antarkto. rdf:langString
Die Nimrod-Expedition (offiziell Britische Antarktis-Expedition 1907–1909) war eine Forschungsreise in die Antarktis, die in der Literatur nach dem Namen des Expeditionsschiffes bezeichnet wird. Sie war die erste der drei Antarktisexpeditionen, die der britische Polarforscher Ernest Shackleton organisierte und leitete. Shackleton beabsichtigte mit dieser Reise vor allem, als erster Mensch den geographischen Südpol zu erreichen. Im Vorfeld der Expedition kam es zu einer Auseinandersetzung mit Robert Falcon Scott, der das Vorrecht auf dieses Ziel für sich beanspruchte. Shackleton setzte sich über eine mit Scott getroffene Vereinbarung über das Zielgebiet der Expedition hinweg, erreichte den Südpol aber nicht. Etwa 180 Kilometer vor dem Ziel mussten er und drei weitere Expeditionsteilnehmer a rdf:langString
La expedición Nimrod, oficialmente llamada Expedición Antártica Imperial Británica 1907-09 (en inglés, British Imperial Antarctic Expedition 1907-09), fue la segunda expedición británica a la Antártida del siglo XX después de la expedición Discovery. Fue dirigida por Ernest Shackleton —futura figura mayor de la exploración antártica— entre 1907 y 1909. Esta fue la primera de las tres expediciones que dirigió (las otras fueron, la Expedición Imperial Transantártica y la expedición Shackleton–Rowett). A pesar de ser muy aclamado, la expedición no tuvo ni apoyos ni financiaciones gubernamentales o institucionales y su soporte fueron fondos privados y contribuciones individuales. El barco utilizado fue el Nimrod, que dio el nombre más usual a esta expedición. Los miembros de esta no tenían exp rdf:langString
1907-09ko britainiar espedizio antartikoari Nimrod espedizioa ere deitzen zaio. Ernest Shackletonek zuzendutako Antartikako hiru espediziotako lehenengo izan zen. Bidaiaren heburua Hego polora iristea zen. Ez zuten Hego polora iritsi. Helmugatik 180,6 kilometrora (edo 112,2 milia) hurbildu ziren. Data horretarako bidaiarik urrunena izan zen. Taldea ere lehenengoa izan zen Erebus mendia igotzen. rdf:langString
The Nimrod Expedition of 1907–1909, otherwise known as the British Antarctic Expedition, was the first of three successful expeditions to the Antarctic led by Ernest Shackleton and his second expedition to the Antarctic. Its main target, among a range of geographical and scientific objectives, was to be first to the South Pole. This was not attained, but the expedition's southern march reached a Farthest South latitude of 88° 23' S, just 97.5 nautical miles (180.6 km; 112.2 mi) from the pole. This was by far the longest southern polar journey to that date and a record convergence on either Pole. A separate group led by Welsh Australian geology professor Edgeworth David reached the estimated location of the South Magnetic Pole, and the expedition also achieved the first ascent of Mount Ereb rdf:langString
Ekspedisi Nimrod atau Ekspedisi Antartika Inggris tahun 1907–1909 adalah ekspedisi pertama dari tiga ekspedisi jelajah Antartika yang mencapai keberhasilan di bawah pimpinan Ernest Shackleton. Di antara berbagai tujuan ilmiah dan geografis yang hendak dicapai, target utama ekspedisi ini adalah menjadi rombongan jelajah pertama yang berhasil mencapai Kutub Selatan. Meskipun target tersebut tidak tercapai, ekspedisi ini berhasil mencapai garis 88° 23' Lintang Selatan yang hanya berjarak 97,5 mil laut (112,2 mil atau 180,6 km) dari Kutub Selatan. Dengan demikian, garis 88° 23' Lintang Selatan menjadi garis Lintang Selatan Terjauh yang sudah dicapai manusia dalam perjalanan menuju Kutub Selatan, dan jarak 97,5 mil laut menjadi jarak terdekat dari kutub bumi yang mampu dicapai manusia ketika it rdf:langString
L'expédition Nimrod, officiellement appelée expédition antarctique britannique 1907–09 (en anglais : British Imperial Antarctic Expedition 1907–09), est la deuxième expédition britannique en Antarctique du XXe siècle, après l'expédition Discovery. Elle est menée entre 1907 et 1909 par Ernest Shackleton — future figure majeure de l'exploration antarctique. Son nom est tiré du navire, le Nimrod, trois-mâts goélette utilisé pour la chasse aux phoques. rdf:langString
La spedizione Nimrod (in inglese Nimrod Expedition), conosciuta anche come spedizione antartica britannica 1907-09 (British Antarctic Expedition 1907-09), è stata una missione esplorativa delle regioni antartiche svoltasi tra gli anni 1907-09. Prima delle tre spedizioni antartiche comandate da Ernest Shackleton, venne finanziata con donazioni private e prestiti, senza un esplicito supporto governativo o istituzionale. Per la missione, Shackleton scelse un veliero di 40 anni con una stazza di 334 tonnellate, la Nimrod ed un equipaggio con poca esperienza di regioni polari. rdf:langString
ニムロド遠征(英: Nimrod Expedition、正式にはBritish Antarctic Expedition 1907–09)は、20世紀初めにイギリスのアーネスト・シャクルトンが率いた南極探検3回のうち最初のものである。その目的は幅広い地理や科学の探索もあったが、主目標は人類初の南極点への到達だった。この目標には届かなかったが、当時としては最南端となる南緯88度23分にまで達し、南極点まであと97.5海里 (180.6 km; 112.2 マイル) だった。当時北極を含めても高緯度の記録となった。ウェールズ系オーストラリア人地質学教授エッジワース・デイビッドが率いた別の隊が南磁極と想定される地点に到達し、また南極では2番目に高い火山であるエレバス山への初登頂にも成功した。 シャクルトンは帰還したときに、王立地理学会が当初抱いていた業績に関する懐疑を乗り越えており、国王エドワード7世からナイトの爵位を受けるなど多くの公的な栄誉を受けた。しかし遠征から財政的には得るものが少なく、その負債を返すために政府の助成金に頼った。この遠征から3年も経たない内にまずロアール・アムンセン、続いてスコットが南極点に到達し、最南端の記録は塗り替えられた。それでもアムンセンは勝利の瞬間に、「アーネスト・シャクルトン卿の名前は常に南極探検の年代記に炎の文字で書かれることになる」と述べていた。 rdf:langString
De Nimrod-expeditie was de eerste van drie expedities op Antarctica die werden geleid door Ernest Shackleton (1907-1909). Het doel van de expeditie was om de eerste persoon te zijn op de Zuidpool. Dit is niet gelukt. Wel werd de meest zuidelijke plaats ooit bereikt door Ernest Shackleton, Frank Wild, Jameson Adams en Eric Marshall op 88°23 zuiderbreedte, op ongeveer 180 kilometer van de Zuidpool. rdf:langString
A Expedição Antárctica Britânica de 1907–09, conhecida como Expedição Nimrod, foi a primeira de três expedições à Antárctida lideradas por Ernest Shackleton. O seu principal objectivo, para além da pesquisa geográfica e científica, era ser o primeiro a chegar ao Polo Sul. O objectivo não foi atingido, mas o grupo atingiu um novo recorde chegando à latitude de 88° 23′ S, a apenas 157 km do polo. Foi a maior expedição ao Polo Sul até à data. Um outro grupo da expedição, liderado pelo professor de geologia Edgeworth David, chegou ao local estimado para o Polo sul magnético; a expedição também efectuou a primeira subida ao monte Érebo, o segundo maior vulcão da Antárctida. rdf:langString
Брита́нская антаркти́ческая экспеди́ция 1907—1909 годов (англ. The British Antarctic Expedition 1907–09), также известна как Экспеди́ция на «Ни́мроде» (англ. Nimrod Expedition) — первая из трёх самостоятельных экспедиций Эрнеста Шеклтона в Антарктику, целью которой было достижение географического Южного полюса на фоне многочисленных попыток достижения Северного. Главой экспедиции двигало желание стать первооткрывателем и рекордсменом, однако ради сохранения респектабельности в глазах общества и поддержки спонсоров на первый план им выносились научные задачи: так, одними из основных им анонсировались более детальное исследование полярного плато, исследования в области климатологии, минералогии и геологии. Также в полевых условиях Шеклтон планировал проверить возможность использования механи rdf:langString
Nimrodexpeditionen (engelska: The British Antarctic Expedition 1907–1909) var den första av tre expeditioner som polarforskaren Ernest Shackleton ledde till Antarktis. Huvudmålet för expeditionen var att vara först att nå Sydpolen, men expeditionen hade också flera andra geografiska och vetenskapliga ändamål. Expeditionen nådde inte sydpolen, men de kom till den dittills sydligaste breddgraden: 88° 23'S, 180 km från Sydpolen. Medlemmar ur expedition var först att bestiga vulkanen Mount Erebus, Antarktis näst högsta berg, och en annan grupp som leddes av geologen Edgeworth David nådde den beräknade positionen för magnetiska sydpolen. rdf:langString
Британська антарктична експедиція 1907—1909 років (англ. The British Antarctic Expedition 1907—1909), також відома як Експедиція «Німрода» (англ. Nimrod Expedition) — перша з трьох самостійних експедицій Ернеста Генрі Шеклтона. Метою експедиції було досягнення географічного Південного полюса, проте Шеклтон був змушений повернути, не дійшовши всього 180 км, через невірно розраховану тактику походу і через загальне виснаження членів полюсної групи. Експедиція проходила в умовах політичного тиску з боку колишнього начальника Шеклтона — Роберта Скотта. Однак саме Скотт 17 січня 1912 першим з англійців досяг Південного полюса. Незважаючи на те, що головна мета не була досягнута, експедиція «Німрода» дала багато наукової інформації про Антарктичний материк. Шеклтон і його супутники вперше перетн rdf:langString
rdf:langString بعثة نمرود
rdf:langString Expedició Nimrod
rdf:langString Expedice Nimrod
rdf:langString Nimrod-Expedition
rdf:langString Ekspedicio Nimrod
rdf:langString Expedición Nimrod
rdf:langString Nimrod espedizioa
rdf:langString Ekspedisi Nimrod
rdf:langString Expédition Nimrod
rdf:langString Spedizione Nimrod
rdf:langString 님로드 원정
rdf:langString ニムロド遠征
rdf:langString Nimrod Expedition
rdf:langString Nimrod-expeditie
rdf:langString Expedição Nimrod
rdf:langString Первая экспедиция Шеклтона
rdf:langString Nimrodexpeditionen
rdf:langString 尼姆羅德考察隊
rdf:langString Британська антарктична експедиція (1907—1909)
xsd:integer 4337705
xsd:integer 1117472168
rdf:langString كانت الرحلة الاستكشافية البريطانية في القطب الجنوبي 1907-1909، والمعروفة باسم بعثة نمرود، أول رحلة من ثلاث بعثات إلى القارة القطبية الجنوبية بقيادة إرنست شاكلتون. كان هدفها الرئيسي من بين مجموعة من الأهداف الجغرافية والعلمية، أن تكون أول من يصل إلى القطب الجنوبي. لم يتم تحقيق ذلك، لكن المسيرة الجنوبية للبعثة وصلت إلى أقصى جنوب خط العرض 88 درجة 23، فقط 97.5 ميل بحري (180.6 كم ؛ 112.2 ميل) من القطب. كانت هذه أطول رحلة قطبية جنوبية حتى هذا التاريخ وتقاربًا قياسيًا في أي من القطبين. [a] وصلت مجموعة منفصلة بقيادة الأستاذ الجيولوجي الأسترالي إلى الموقع المقدر للقطب المغناطيسي الجنوبي، وحققت الرحلة أيضًا أول صعود لجبل إريباص، ثاني أعلى بركان في القارة. افتقرت الحملة إلى الدعم الحكومي أو المؤسسي، واعتمدت على القروض الخاصة والمساهمات الفردية. كانت تعاني من مشاكل مالية واستعدت على عجل. كانت سفينتها، ، أصغر من نصف حجم السفينة الاستكشافية لروبرت فالكون سكوت من طراز ديسكفري بين الأعوام 1901–1904، وكان طاقم شاكلتون يفتقر إلى الخبرة ذات الصلة. نشأ الجدل بسبب قرار شاكلتون في تمركز البعثة في ، بالقرب من المقر القديم لسكوت، في خرق وعده لسكوت بأنه لن يفعل ذلك. ومع ذلك وعلى الرغم من أن ماف البعثة كان في البداية متواضع بشكل كبير من حيث خبرة سكوت قبل ست سنوات، إلا أن إنجازاته جذبت الاهتمام على المستوى الوطني وجعلت شاكلتون بطلاً. قام الفريق العلمي، الذي ضم القائد المستقبلي بعثة الاستكشاف الأسترالية ، بعمل جيولوجي وحيواني وأرصادي موسع. كانت ترتيبات النقل عند شاكلتون، مستندة على المُهور المنشورية، وسيارات الجر، وكلاب جر الزلاجات، كانت ابتكارات، والتي على الرغم من نجاحها المحدود ، قام سكوت بنسخها في وقت لاحق من أجل رحلة تيرا نوفا المشؤومة. عند عودته تغلب شاكلتون على الشك الأولي للجمعية الملكية الجغرافية بشأن إنجازاته وحصل على العديد من الألقاب العامة، بما في ذلك لقب فارس من الملك إدوارد السابع. كان قد حقق مكسبًا ماليًا قليلًا من الرحلة، واعتمد في النهاية على منحة حكومية لتغطية التزاماته. في غضون ثلاث سنوات تم تجاوز إنجازه في الذهاب إلى أقصى الجنوب، عندما وصل روال أموندسن ومن بعده سكوت إلى القطب الجنوبي. في لحظات انتصاره، دَوّنَ أموندسن: «سيكتب اسم السير إرنست شاكلتون دائمًا في سجلات استكشاف المنطقة القطبية الجنوبية بأحرف من نار».
rdf:langString L'Expedició Nimrod, oficialment anomenada Expedició britànica a l'Antàrtida de 1907-1909, va ser la primera de les tres expedicions a l'Antàrtic comandada per Ernest Shackleton.El seu objectiu principal, a més d'un seguit d'objectius geogràfics i científics, era ser els primers a arribar al Pol Sud. Si bé aquest objectiu no es va assolir, la marxa cap al sud de l'expedició arribaria a la latitud 88° 23′ S, a només 97,5 milles marines del pol, una fita molt millor que les aconseguides pels altres viatges al sud fins a la data i un rècord d'ambdós pols. Un grup separat dirigit pel professor de geologia Edgeworth David va arribar a la localització aproximada del Pol Sud Magnètic i també va aconseguir la primera ascensió al Mont Erebus, el segon volcà més alt de l'Antàrtida. Va ser finançada sense cap suport governamental ni institucional, i els recursos econòmics provenien de préstecs privats i contribucions individuals. El seu vaixell, el Nimrod, era la meitat de la mida del vaixell de l'expedició de Robert Falcon Scott el 1901-1904, el Discovery, i a la tripulació de Shackleton li faltava l'experiència pertinent. La decisió de Shackleton de situar la base de l'expedició a l'Estret McMurdo, a la vora de l'antiga base de Scott, contravenia la promesa feta a Scott que no treballaria allí. No obstant això, tot i que el nivell de l'expedició era en principi inferior al de la de Scott sis anys abans, les seves consecucions varen tenir una atracció a escala nacional i varen convertir Shackleton en un heroi públic. L'equip científic, que comptava amb el líder de la futura Expedició Terra Nova, Douglas Mawson, va fer amplis treballs geològics, zoològics i meteorològics. Els sistemes de transport de Shackleton, basats en ponis de Manxúria, tracció a motor i gossos de trineu, varen ser innovacions que, malgrat l'èxit limitat, serien copiades posteriorment per Scott per a la seva desafortunada Expedició Terra Nova. Al seu retorn, Shackleton va superar l'escepticisme inicial de la Royal Geographical Society sobre les seves consecucions i va rebre molts honors públics, incloent-hi l'orde de cavaller del rei Eduard VII. Va aconseguir pocs guanys financers de l'expedició i finalment va dependre d'una subvenció governamental per cobrir les seves despeses. En tres anys el seu record de punt més meridional va ser superat, primer per Amundsen i posteriorment per Scott, quan varen arribar al Pol Sud en les expedicions Amundsen i Terra Nova respectivament. En el seu moment d'èxit, Amundsen va observar: "El nom de sir Ernest Shackleton sempre s'escriurà en lletres de foc als annals de l'exploració Antàrtica". El seu vaixell, el Nimrod, era un "sealer" de fusta petit de 40 anys i 300 tones, i als membres de l'expedició, en general, els faltava l'experiència pertinent. El Nimrod marxà de les aigües britàniques el 7 d'agost, menys de sis mesos després que Shackleton fes el primer anunci públic dels seus plans.
rdf:langString Expedice Nimrod (Nimrod Expedition) byla britská výzkumná výprava do Antarktidy, kterou v letech 1907–1909 vedl Ernest Shackleton. Byla financována výhradně ze soukromých zdrojů a nesla název podle expedičního plavidla, velrybářského škuneru z roku 1867. Polárníci využívali převážně poníky a psy, ale také jako první dopravili na antarktický kontinent motorová vozidla. Hlavním cílem expedice bylo poprvé v historii dosáhnout jižního pólu. Čtyřčlenná skupina vedená Shackletonem vyrazila ze základního tábora v Zemi krále Edvarda VII., objevila Beardmoreův ledovec (pojmenovaný po hlavním sponzorovi výpravy, ocelářském magnátovi Williamu Beardmoreovi) a překročila Transantarktické pohoří. Po pronikli 9. ledna 1909 do rekordní vzdálenosti 180 km od pólu, pak se museli kvůli vyčerpání a nepříznivým povětrnostním podmínkám vrátit. Expedici se však podařilo zdolat vrchol hory Mount Erebus a její člen stanul jako první člověk na jižním magnetickém pólu. Douglas Mawson vedl vědecký tým, který shromáždil množství objevných informací o antarktické přírodě. Polárníci také napsali o svých zážitcích společně knihu Aurora Australis. Shackleton byl po návratu do Británie povýšen do šlechtického stavu. V roce 2010 byly v boudě, kde expedice přezimovala, nalezeny dobové láhve whisky a brandy.
rdf:langString La Ekspedicio Nimrod estas brita ekspedicio al Antarkto de 1907 ĝis 1909, konata kiel (angle : Nimrod Expedition), estis la unua el tri ekspedicioj al Antarkto gvidataj de Ernest Shackleton. Ĝia ĉefa celo, ene de diversaj geografiaj kaj sciencaj cellokoj, estis esti la unua atingi la sudan poluson. Ĉi tiu celo ne estis atingita, sed la vojaĝo de la ekspedicio suden atingis la plej foran sudan latitudon, 88 °, '23 suden, entute distancon de 180,6 km de la poluso. Ĝi estis la suda fino plej malproksime atingita ĝis nun kaj la pinto de la aliro al ĉiu el la du polusoj. Aparta grupo gvidata de kimra - aŭstralia geologo Adjworth David atingis la laŭtaksan lokon de la suda poluso, kaj alia atingo de la ekspedicio estis la unua supreniro al la monto Erebus, la dua plej alta vulkano en Antarkto. La delegacio ricevis neniun registaran aŭ institucian helpon, kaj tiel dependis de privataj pruntoj kaj personaj donacoj. Ŝi suferis pro financaj problemoj, kaj preparoj por ĝi rapidiĝis. La ekspedicia ŝipo, la Nimrodo, estis duone pli granda ol la ekspedicio Discovery de kapitano Scott de 1901–1904, kaj al la ŝipanaro de Shackleton mankis la sperto necesa por tia ekspedicio. Malkonsentoj ekestis kiel rezulto de la decido de Shackleton establi la bazon de la delegacio en la McMurdo-Markolo, proksime de la ĉefa ĉefsidejo, kiun Scott establis tie tiutempe, kontraŭe al promeso, kiun li faris al Scott, ke li ne faru tion. Tamen, eĉ se la profilo de la ekspedicio estis konsiderinde pli malalta en la komenco ol tiu de la ekspedicio de Scott ses jarojn antaŭe, ĝiaj atingoj vekis intereson en Britujo kaj metis Shackleton en heroan pozicion antaŭ la publiko. La scienca teamo, kiu inkluzivis la estontan estron de la aŭstralia-azia delegacio al Antarkto, Douglas Mawson, faris ampleksan kampan laboron en la kampoj de geologio, zoologio kaj meteologio. La trafikaj aranĝoj de Shackleton, bazitaj sur la manĉuraj poneoj, motorizitaj trenado kaj sledhundoj, estis novigoj, kiuj malgraŭ la limigita sukceso estis kopiitaj de Scott en la Ekspedicio Terra Nova. Reveninte de la ekspedicio, Shackleton venkis la komencan skeptikon de la Reĝa Geografia Societo pri siaj atingoj kaj ricevis amason da publikaj honoroj, inkluzive kavalirecon de reĝo Eduardo la 7-a . Finance, Shackleton ne mongajnis de la delegacio kaj fine bezonis registaran subvencion por plenumi siajn devojn. Post tri jaroj konkurantoj atingis sian sudan pinton, kiam Amundsen, unue, sekvita de Scott, atingis la sudan poluson. Tamen, en la momento de sia propra venko, Amundsen deklaris: "La nomo de Ernest Shackleton estos skribita por ĉiam en la registroj de antarkta esplorado per fajraj leteroj."
rdf:langString Die Nimrod-Expedition (offiziell Britische Antarktis-Expedition 1907–1909) war eine Forschungsreise in die Antarktis, die in der Literatur nach dem Namen des Expeditionsschiffes bezeichnet wird. Sie war die erste der drei Antarktisexpeditionen, die der britische Polarforscher Ernest Shackleton organisierte und leitete. Shackleton beabsichtigte mit dieser Reise vor allem, als erster Mensch den geographischen Südpol zu erreichen. Im Vorfeld der Expedition kam es zu einer Auseinandersetzung mit Robert Falcon Scott, der das Vorrecht auf dieses Ziel für sich beanspruchte. Shackleton setzte sich über eine mit Scott getroffene Vereinbarung über das Zielgebiet der Expedition hinweg, erreichte den Südpol aber nicht. Etwa 180 Kilometer vor dem Ziel mussten er und drei weitere Expeditionsteilnehmer aufgrund mangelhafter Ausrüstung, fehlenden Proviants und zunehmender Erschöpfung umkehren. Dennoch war dies die bis dahin größte Annäherung an einen der beiden geographischen Erdpole. Während der Reise wurde darüber hinaus eine Reihe bedeutender Erfolge erzielt. Shackleton, Frank Wild, Jameson Adams und Eric Marshall waren die Ersten, die über das Transantarktische Gebirge auf das zentrale Polarplateau vordrangen. Dabei entdeckten sie unter anderem den Beardmore-Gletscher, den größten damals bekannten Gletscher. Die dreiköpfige Mannschaft um den walisisch-australischen Geologen Edgeworth David erreichte als Erste den Ort des antarktischen magnetischen Pols. Ferner gelang die Erstbesteigung des Mount Erebus, des höchsten Vulkans auf der Ross-Insel. Die wissenschaftlichen Mitarbeiter der Expedition, unter ihnen der spätere Leiter der ersten australischen Antarktisexpedition Douglas Mawson, führten umfangreiche geologische, zoologische und meteorologische Untersuchungen durch. Nach seiner Rückkehr zerstreute Shackleton rasch die anfänglichen Zweifel der Royal Geographical Society an den Errungenschaften seiner Expedition und erhielt zahlreiche Auszeichnungen. Unter anderem schlug ihn König Edward VII. für seine Verdienste zum Ritter. Auch Roald Amundsen würdigte rückblickend Shackletons Leistungen, nachdem er im Dezember 1911 als Erster den geographischen Südpol erreicht hatte.
rdf:langString 1907-09ko britainiar espedizio antartikoari Nimrod espedizioa ere deitzen zaio. Ernest Shackletonek zuzendutako Antartikako hiru espediziotako lehenengo izan zen. Bidaiaren heburua Hego polora iristea zen. Ez zuten Hego polora iritsi. Helmugatik 180,6 kilometrora (edo 112,2 milia) hurbildu ziren. Data horretarako bidaiarik urrunena izan zen. Taldea ere lehenengoa izan zen Erebus mendia igotzen. Taldea itzuli zenean, munduko heroi bihurtu ziren ia. Shackletonek sari asko jaso zituen. Horien artean Eduardo VIII.a erregearen zaldun titulua zegoen. Hiru urte geroago, Edgeworth Davidek zuzendutako beste talde batek hautsi zuen taldearen errekorra.
rdf:langString L'expédition Nimrod, officiellement appelée expédition antarctique britannique 1907–09 (en anglais : British Imperial Antarctic Expedition 1907–09), est la deuxième expédition britannique en Antarctique du XXe siècle, après l'expédition Discovery. Elle est menée entre 1907 et 1909 par Ernest Shackleton — future figure majeure de l'exploration antarctique. Son nom est tiré du navire, le Nimrod, trois-mâts goélette utilisé pour la chasse aux phoques. L'expédition est un succès : même si le pôle Sud n'est pas atteint, un « Farthest South » de 88°23'S, à 180 km du pôle, symboliquement en dessous de la barre des 100 milles, est franchi. C'est également de loin le plus long voyage polaire effectué vers le sud à cette date. Au cours de l'expédition, un groupe dirigé par Edgeworth David a atteint l'endroit approximatif du pôle Sud magnétique et effectue la première ascension du mont Erebus, sur l'île de Ross. L'équipe scientifique a mené des études géologiques, zoologiques et météorologiques. Enfin, les méthodes de transport retenues par Shackleton, avec des poneys de Mandchourie, de la traction motorisée et des chiens de traîneau, étaient des innovations qui, malgré un bilan mitigé et l'aggravation (en raison de cette expédition) de son inimitié avec Robert Falcon Scott, ont été suivies par celui-ci dans sa tragique expédition Terra Nova. À son retour, Ernest Shackleton reçut de nombreux honneurs, dont l'anoblissement par le roi Édouard VII. Financièrement, il fallut, après son retour, une subvention gouvernementale pour couvrir ses déficits. En trois ans, son « Farthest South » fut dépassé, par l'expédition Amundsen, puis par l'expédition Terra Nova, qui atteindront le pôle Sud. Lors de son propre exploit, Roald Amundsen reconnaîtra : « Sir Ernest Shackleton sera toujours le nom écrit dans les annales de l'exploration en Antarctique en lettres de feu ». Moins célèbre que la tragique expédition Endurance, l'expédition Nimrod reste cependant la plus importante en termes d'avancées géographiques pour Shackleton, dont la troisième et dernière expédition, au début des années 1920, fut écourtée par sa mort.
rdf:langString La expedición Nimrod, oficialmente llamada Expedición Antártica Imperial Británica 1907-09 (en inglés, British Imperial Antarctic Expedition 1907-09), fue la segunda expedición británica a la Antártida del siglo XX después de la expedición Discovery. Fue dirigida por Ernest Shackleton —futura figura mayor de la exploración antártica— entre 1907 y 1909. Esta fue la primera de las tres expediciones que dirigió (las otras fueron, la Expedición Imperial Transantártica y la expedición Shackleton–Rowett). A pesar de ser muy aclamado, la expedición no tuvo ni apoyos ni financiaciones gubernamentales o institucionales y su soporte fueron fondos privados y contribuciones individuales. El barco utilizado fue el Nimrod, que dio el nombre más usual a esta expedición. Los miembros de esta no tenían experiencia en expediciones polares. A pesar de no alcanzar el polo sur, sí consiguieron llevar el punto más al sur hasta la latitud 88º23'S, a menos de 180 kilómetros del polo, por debajo de la barrera de las simbólicas 100 millas. Fue de lejos el viaje al polo sur más largo realizado hasta la fecha. En el transcurso de la expedición, un grupo dirigido por el geólogo australiano Edgeworth David alcanzó el lugar aproximado del polo sur magnético y también realizó la primera ascensión al monte Erebus en la isla de Ross. El equipo científico, que incluía el futuro jefe de la expedición Aurora, Douglas Mawson, realizó estudios geológicos, zoológicos y meteorológicos. Los métodos de transporte utilizados por Shackleton incluían caballos de Manchuria, vehículos motorizados y perros de trineos. Estas dos últimas innovaciones, a pesar de tener un éxito limitado, fueron copiadas posteriormente por Robert Falcon Scott en la trágica expedición Terra Nova. La expedición fue un éxito, pero a los ojos de algunos miembros de la Royal Geographical Society, su éxito se vio empañado por la ruptura por parte de Shackleton de una promesa hecha a Scott de no colocar su base de invierno cerca del estrecho de McMurdo, zona esta reivindicada como para su uso exclusivo por Scott tras la expedición Discovery en 1902 y 1903. Shackleton había aceptado, bajo coacción, evitar el estrecho, pero la barrera de hielo forzó finalmente al Nimrod a parar en el estrecho. Este hecho dificultó las relaciones entre los dos hombres, aunque mantuvieron un contacto amistoso en público, y causó la ruptura total de la antigua amistad de Shackleton con Edward Adrian Wilson. A su regreso, Ernest Shackleton recibió numerosos honores, entre ellos ser nombrado caballero por el rey Eduardo VII. Ganó mucho dinero con la expedición y finalmente recibió una subvención del gobierno para cubrir sus deudas. Tres años después, su punto más al sur fue sobrepasado primero por la expedición Amundsen y luego por la expedición Terra Nova, que alcanzaron la meta final del polo sur. Después de su propia hazaña, Roald Amundsen reconoció: «el nombre de Sir Ernest Shackleton quedará siempre escrito en los anales de la exploración antártica en letras de fuego».​ Menos conocida que su epopeya trágica de la Expedición Imperial Transantártica, la expedición Nimrod fue la más importante de Shackleton en términos de avances geográficos.
rdf:langString The Nimrod Expedition of 1907–1909, otherwise known as the British Antarctic Expedition, was the first of three successful expeditions to the Antarctic led by Ernest Shackleton and his second expedition to the Antarctic. Its main target, among a range of geographical and scientific objectives, was to be first to the South Pole. This was not attained, but the expedition's southern march reached a Farthest South latitude of 88° 23' S, just 97.5 nautical miles (180.6 km; 112.2 mi) from the pole. This was by far the longest southern polar journey to that date and a record convergence on either Pole. A separate group led by Welsh Australian geology professor Edgeworth David reached the estimated location of the South Magnetic Pole, and the expedition also achieved the first ascent of Mount Erebus, Antarctica's second highest volcano. The expedition lacked governmental or institutional support, and relied on private loans and individual contributions. It was beset by financial problems and its preparations were hurried. Its ship, Nimrod, was less than half of the size of Robert Falcon Scott's 1901–1904 expedition ship Discovery, and Shackleton's crew lacked relevant experience. Controversy arose from Shackleton's decision to base the expedition in McMurdo Sound, close to Scott's old headquarters, in contravention of a promise to Scott that he would not do so. Nevertheless, although the expedition's profile was initially much lower than that of Scott's six years earlier, its achievements attracted widespread interest and made Shackleton a national hero. The scientific team, which included the future Australasian Antarctic Expedition leader Douglas Mawson, carried out extensive geological, zoological and meteorological work. Shackleton's transport arrangements, based on Manchurian ponies, motor traction, and sled dogs, were innovations which, despite limited success, were later copied by Scott for his ill-fated Terra Nova Expedition. On his return, Shackleton overcame the Royal Geographical Society's (RGS) initial scepticism about his achievements and received many public honours, including a knighthood from King Edward VII. He made little financial gain from the expedition and eventually depended on a government grant to cover its liabilities. Within three years his southernmost record had been surpassed, as first Amundsen and then Scott reached the South Pole. In his own moment of triumph, Amundsen nevertheless observed: "Sir Ernest Shackleton's name will always be written in the annals of Antarctic exploration in letters of fire".
rdf:langString Ekspedisi Nimrod atau Ekspedisi Antartika Inggris tahun 1907–1909 adalah ekspedisi pertama dari tiga ekspedisi jelajah Antartika yang mencapai keberhasilan di bawah pimpinan Ernest Shackleton. Di antara berbagai tujuan ilmiah dan geografis yang hendak dicapai, target utama ekspedisi ini adalah menjadi rombongan jelajah pertama yang berhasil mencapai Kutub Selatan. Meskipun target tersebut tidak tercapai, ekspedisi ini berhasil mencapai garis 88° 23' Lintang Selatan yang hanya berjarak 97,5 mil laut (112,2 mil atau 180,6 km) dari Kutub Selatan. Dengan demikian, garis 88° 23' Lintang Selatan menjadi garis Lintang Selatan Terjauh yang sudah dicapai manusia dalam perjalanan menuju Kutub Selatan, dan jarak 97,5 mil laut menjadi jarak terdekat dari kutub bumi yang mampu dicapai manusia ketika itu. Kelompok lain dari Ekspedisi Nimrod, di bawah pimpinan , profesor geologi , berhasil mencapai lokasi yang diperkirakan sebagai Kutub Selatan Magnetis, dan menjadi rombongan jelajah pertama yang mendaki Gunung Erebus, gunung api tertinggi kedua di Antartika. Tanpa dukungan pemerintah maupun lembaga tertentu, dan hanya mengandalkan pinjaman-pinjaman pihak swasta serta sumbangan-sumbangan perseorangan, ekspedisi ini dibelit masalah keuangan sedari awal. Persiapannya pun dikerjakan secara tergesa-gesa. Ukuran kapal yang digunakannya, , tidak sampai setengah dari ukuran kapal yang digunakan Robert Falcon Scott dalam ekspedisi tahun 1901–1904, dan para awak Shackleton tidak memiliki pengalaman yang dibutuhkan. Kontroversi timbul dari keputusan Shackleton untuk menjadikan sebagai pangkalan ekspedisi, dekat dengan markas lama Scott, mengingat ia sudah berjanji kepada Scott untuk tidak bertindak demikian. Kendati disarati beragam permasalahan dan mula-mula tidak setenar , capaian-capaian ekspedisi ini mampu menyita perhatian khalayak ramai dan membuat Shackleton dihargai sebagai salah seorang putra terbaik bangsa. Tim ilmiah, termasuk di dalamnya , ilmuwan yang kemudian hari mengepalai , melakukan berbagai macam penelitian di bidang geologi, zoologi, dan meteorologi. Perencanaan angkutan Shackleton, yang mengandalkan kuda-kuda poni mancuria, mesin traksi bermotor, dan , merupakan inovasi-inovasi yang tidak banyak membantu, tetapi kemudian hari ditiru Scott dalam Espedisi Terra Nova yang berujung maut itu. Sekembalinya ke tanah air, Shackleton mengugurkan skeptisisme awal terhadap capaian-capaiannya dan menerima berbagai macam penghargaan, antara lain anugerah gelar kesatria dari Raja Edward VII. Hanya sedikit keuntungan finansial yang ia dapatkan dari ekspedisi ini, dan ujung-ujungnya terpaksa mengandalkan dana bantuan pemerintah untuk melunasi utang-utang ekspedisi. Dalam jangka waktu tiga tahun saja, rekor Shackleton sudah terlewati, karena Amundsen akhirnya berhasil mencapai Kutub Selatan, disusul kemudian oleh Scott. Sekalipun demikian, saat prestasinya dielu-elukan, Amundsen mengeluarkan pernyataan bahwa "nama Sir Ernest Shackleton akan selamanya tertulis dengan tinta api di dalam lembaran sejarah penjelajahan Antartika".
rdf:langString La spedizione Nimrod (in inglese Nimrod Expedition), conosciuta anche come spedizione antartica britannica 1907-09 (British Antarctic Expedition 1907-09), è stata una missione esplorativa delle regioni antartiche svoltasi tra gli anni 1907-09. Prima delle tre spedizioni antartiche comandate da Ernest Shackleton, venne finanziata con donazioni private e prestiti, senza un esplicito supporto governativo o istituzionale. Per la missione, Shackleton scelse un veliero di 40 anni con una stazza di 334 tonnellate, la Nimrod ed un equipaggio con poca esperienza di regioni polari. Inizialmente la spedizione ebbe una risonanza mediatica assai minore della spedizione Discovery di Robert Falcon Scott di sei anni prima, ma l'interesse del pubblico britannico aumentò man mano che divennero noti i risultati raggiunti. Anche se il Polo Sud non venne conquistato, Shackleton riuscì a stabilire un nuovo Farthest South a 88°23′S, a meno di cento miglia geografiche dal Polo. Durante la spedizione un gruppo condotto dal geologo Edgeworth David raggiunse il Polo Sud Magnetico e venne scalato per la prima volta il monte Erebus, il vulcano attivo dell'isola di Ross. Il gruppo scientifico portò a termine estese ricerche geologiche, zoologiche e meteorologiche. Il sistema logistico ideato da Shackleton, che includeva l'utilizzo combinato di pony della Mongolia, motoslitte e cani da slitta, era per l'epoca innovativo e, malgrado la sua scarsa efficacia, venne riproposto da Scott nella tragica spedizione Terra Nova. Al ritorno, Shackleton sopravvisse allo scetticismo della Royal Geographical Society sulla validità delle sue conquiste e ricevette numerosi onori pubblici, incluso l'Ordine Reale Vittoriano concesso da re Edoardo VII. Shackleton riuscì a coprire le spese sostenute grazie a generose sovvenzioni governative, ricavando dalla spedizione anche un modesto profitto. Anche se nel giro di tre anni il Farthest South di Shackleton sarà superato prima da Roald Amundsen e poi da Scott, che raggiungeranno entrambi il Polo Sud, Amundsen scrisse al momento del suo trionfo «il nome di Sir Ernest Shackleton sarà per sempre scritto negli annali delle esplorazioni antartiche a lettere di fuoco».
rdf:langString ニムロド遠征(英: Nimrod Expedition、正式にはBritish Antarctic Expedition 1907–09)は、20世紀初めにイギリスのアーネスト・シャクルトンが率いた南極探検3回のうち最初のものである。その目的は幅広い地理や科学の探索もあったが、主目標は人類初の南極点への到達だった。この目標には届かなかったが、当時としては最南端となる南緯88度23分にまで達し、南極点まであと97.5海里 (180.6 km; 112.2 マイル) だった。当時北極を含めても高緯度の記録となった。ウェールズ系オーストラリア人地質学教授エッジワース・デイビッドが率いた別の隊が南磁極と想定される地点に到達し、また南極では2番目に高い火山であるエレバス山への初登頂にも成功した。 この遠征隊は政府や機関からの支援が無く、個人的な借金と寄付に頼っていた。財政的な問題に悩まされ、準備は急がされた。傭船のニムロドは、1901年から1904年にロバート・ファルコン・スコットが指揮した遠征に使われたディスカバリーと比べると、大きさは半分以下であり、シャクルトンの隊員は相応の経験が無かった。マクマード・サウンド岸のスコットが使った作戦本部に近い場所に遠征隊の基地を置くとシャクルトンが判断したことは、スコットにそれをやらないと約束したことに違背しており、議論が持ち上がることになった。それでもこの遠征隊の当初の注目度は、6年前のスコット隊よりもかなり小さかったが、その功績は全国的な注目を呼び、シャクルトンを大衆の英雄にした。後のオーストラリア南極遠征隊指導者ダグラス・モーソンなどを含む科学者チームは、広範な地質学、動物学、気象学の調査を行った。満州産ポニー、モーター牽引、犬ぞりを使ったシャクルトンの輸送手段は、限られた成功ではあったが革新的なものであり、後のスコットによるテラノバ遠征で真似されることになった。 シャクルトンは帰還したときに、王立地理学会が当初抱いていた業績に関する懐疑を乗り越えており、国王エドワード7世からナイトの爵位を受けるなど多くの公的な栄誉を受けた。しかし遠征から財政的には得るものが少なく、その負債を返すために政府の助成金に頼った。この遠征から3年も経たない内にまずロアール・アムンセン、続いてスコットが南極点に到達し、最南端の記録は塗り替えられた。それでもアムンセンは勝利の瞬間に、「アーネスト・シャクルトン卿の名前は常に南極探検の年代記に炎の文字で書かれることになる」と述べていた。
rdf:langString 님로드 원정(영어: Nimrod Expedition)은 어니스트 섀클턴이 이끄는 3개의 성공적인 남극 탐험 중 첫 번째이다. 다양한 지리적 및 과학적 목표 중 주요 목표는 남극에 첫 번째로 도달하는 것이었다. 달성되지 않았지만 탐험대의 남쪽 행군은 극에서 불과 97.5 해리 (180.6 km; 112.2 mi) 떨어진 최남단 위도 88° 23'에 도달했다.
rdf:langString De Nimrod-expeditie was de eerste van drie expedities op Antarctica die werden geleid door Ernest Shackleton (1907-1909). Het doel van de expeditie was om de eerste persoon te zijn op de Zuidpool. Dit is niet gelukt. Wel werd de meest zuidelijke plaats ooit bereikt door Ernest Shackleton, Frank Wild, Jameson Adams en Eric Marshall op 88°23 zuiderbreedte, op ongeveer 180 kilometer van de Zuidpool. Een andere groep die ook aan de expeditie deelnam, onder leiding van Edgeworth David ging op zoek naar de magnetische zuidpool. Op 16 januari 1909 bereikte David, samen met zijn kompanen Douglas Mawson en Alistair Mackay de magnetische zuidpool. Deze expeditie bereikte ook als eerste de top van de Mount Erebus.
rdf:langString A Expedição Antárctica Britânica de 1907–09, conhecida como Expedição Nimrod, foi a primeira de três expedições à Antárctida lideradas por Ernest Shackleton. O seu principal objectivo, para além da pesquisa geográfica e científica, era ser o primeiro a chegar ao Polo Sul. O objectivo não foi atingido, mas o grupo atingiu um novo recorde chegando à latitude de 88° 23′ S, a apenas 157 km do polo. Foi a maior expedição ao Polo Sul até à data. Um outro grupo da expedição, liderado pelo professor de geologia Edgeworth David, chegou ao local estimado para o Polo sul magnético; a expedição também efectuou a primeira subida ao monte Érebo, o segundo maior vulcão da Antárctida. A expedição não teve qualquer apoio do governo ou outra instituição, sendo, apenas, apoiada por empréstimos privados e contribuições individuais. Devido aos problemas financeiros, os seus preparativos foram feitos de forma mais acelerada. O navio Nimrod utilizado na expedição, tinha menos de metade da dimensão do navio de Robert Falcon Scott na Expedição Discovery (1901–04), o Discovery, e a tripulação de Shackleton tinha menos experiência. A decisão de Shackleton de estabelecer a base no estreito de McMurdo foi controversa pois ficava próxima da antiga base de Scott, e Shackleton tinha prometido não o fazer. Ainda assim, embora a natureza da expedição de Shackleton fosse menos elaborada que a de Scott, seis anos antes, acabou por alcançar uma maior popularidade a nível nacional fazendo de Shackleton um herói público. A equipa científica, que incluía o futuro líder da Expedição da Australásia na Antárctida, Douglas Mawson, realizou vários estudos geológicos, zoológicos e meteorológicos. O sistema de transporte de Shackleton, baseado em póneis da Manchúria, tracção motorizada e trenós puxados por cães, foi inovador e, embora limitados, foram, mais tarde, copiados por Scott na trágica Expedição Terra Nova. No seu regresso, Shackleton acabou por superar o cepticismo inicial da Real Sociedade Geográfica sobre a possibilidade daquele atingir os objectivos iniciais, e recebeu honras públicas, incluindo o grau de Cavaleiro entregue pelo rei Eduardo VII do Reino Unido. A expedição não lhe trouxe grandes ganhos financeiros e teve mesmo de ser apoiado por uma garantia governamental que lhe cobrisse as suas dívidas. Nos três anos seguintes, o seu recorde de latitude sul foi ultrapassado por, primeiro, Amundsen e, depois, por Scott, ao atingirem o Polo Sul. No entanto, no seu momento de triunfo, Amundsen afirmou: "O nome de Sir Ernest Shackleton será sempre escrito em letras grandes nos anais da Exploração Antárctica".
rdf:langString Nimrodexpeditionen (engelska: The British Antarctic Expedition 1907–1909) var den första av tre expeditioner som polarforskaren Ernest Shackleton ledde till Antarktis. Huvudmålet för expeditionen var att vara först att nå Sydpolen, men expeditionen hade också flera andra geografiska och vetenskapliga ändamål. Expeditionen nådde inte sydpolen, men de kom till den dittills sydligaste breddgraden: 88° 23'S, 180 km från Sydpolen. Medlemmar ur expedition var först att bestiga vulkanen Mount Erebus, Antarktis näst högsta berg, och en annan grupp som leddes av geologen Edgeworth David nådde den beräknade positionen för magnetiska sydpolen. Nimrodexpeditionen var helt finansierad av privata lån och bidrag från privatpersoner och fick inget statligt eller annat institutionellt stöd. Det ledde till en del ekonomiska problem och att förberedelserna påskyndades. Bland annat ledde det till att valfångstfartyget Nimrod blev expeditionsfartyg istället för det större norska polarfartyget . Nimrod var bara hälften så stor som Discovery, med vilket Ernest Shackleton följt polarforskaren Robert Scotts expedition, Discoveryexpeditionen, några år tidigare. Nimrodexpeditionens medlemmar hade dessutom mindre erfarenhet vid polarexpeditioner och Robert Scott krävde att Nimrodexpeditionen inte fick använda området runt deras tidigare bas i McMurdosundet eftersom han hävdade ensamrätt där. Efter problem med packis såg sig Shackleton tvungen att landstiga i området trots sina löften till Scott. Ernest Shackleton använde sig av ponnyer, hundspann och ett motorfordon som transportmedel. Trots bristande framgångar användes dessa även under Robert Scotts expedition, , tre år senare. Nimrodexpeditionens resultat väckte stort intresse i Storbritannien och gjorde Shackleton till nationalhjälte. Vetenskapligt genomfördes omfattande geologiska, zoologiska och meteorologiska undersökningar. När expeditionen återvänt hem hade tidigare skepsis från Royal Geographical Society övervunnits och han fick flera offentliga utmärkelser samt adlades av Edward VII. Trots det blev den ekonomiska framgången ringa av expeditionen och hans skulder måste täckas av ett statligt bidrag.
rdf:langString Британська антарктична експедиція 1907—1909 років (англ. The British Antarctic Expedition 1907—1909), також відома як Експедиція «Німрода» (англ. Nimrod Expedition) — перша з трьох самостійних експедицій Ернеста Генрі Шеклтона. Метою експедиції було досягнення географічного Південного полюса, проте Шеклтон був змушений повернути, не дійшовши всього 180 км, через невірно розраховану тактику походу і через загальне виснаження членів полюсної групи. Експедиція проходила в умовах політичного тиску з боку колишнього начальника Шеклтона — Роберта Скотта. Однак саме Скотт 17 січня 1912 першим з англійців досяг Південного полюса. Незважаючи на те, що головна мета не була досягнута, експедиція «Німрода» дала багато наукової інформації про Антарктичний материк. Шеклтон і його супутники вперше перетнули Трансантарктичні гори і досягли центру південнополярного плато. Серед іншого, експедицією був відкритий льодовик Бірдмора. Північна партія експедиції вперше досягла Південного магнітного полюса. Було здійснено перше сходження на вулкан Еребус. В експедиції брали участь прославлені в майбутньому британські та австралійські полярники, в тому числі Дуглас Моусон і Реймонд Прістлі.
rdf:langString Брита́нская антаркти́ческая экспеди́ция 1907—1909 годов (англ. The British Antarctic Expedition 1907–09), также известна как Экспеди́ция на «Ни́мроде» (англ. Nimrod Expedition) — первая из трёх самостоятельных экспедиций Эрнеста Шеклтона в Антарктику, целью которой было достижение географического Южного полюса на фоне многочисленных попыток достижения Северного. Главой экспедиции двигало желание стать первооткрывателем и рекордсменом, однако ради сохранения респектабельности в глазах общества и поддержки спонсоров на первый план им выносились научные задачи: так, одними из основных им анонсировались более детальное исследование полярного плато, исследования в области климатологии, минералогии и геологии. Также в полевых условиях Шеклтон планировал проверить возможность использования механических транспортных средств, однако в качестве основной тягловой силы он рассчитывал на маньчжурских пони, ранее использовавшихся в экспедиции Джексона — Хармсворта. Поддержку предприятию оказал король Эдуард VII. Экспедиция проходила в условиях давления со стороны бывшего начальника Шеклтона Роберта Скотта, который потребовал от Шеклтона письменного обязательства не использовать остров Росса для зимовки и в качестве базы для организации походов. Первоначально планировалось организовать зимовочную базу на шельфовом леднике Росса, в бухте, открытой ещё самим Россом. Шеклтон назвал эту бухту Китовой, но по факту счёл её неподходящей для зимовки. Против воли Р. Скотта Шеклтон обустроил базу на мысе Ройдс острова Росса, на котором была построена хижина для пятнадцати зимовщиков, из числа которых полярным опытом обладали лишь трое человек — сам руководитель экспедиции, Фрэнк Уайлд и Эрнест Джойс. В команду вошли прославленные в будущем британские и австралийские полярники, в том числе Дуглас Моусон и Реймонд Пристли; а также профессор геологии Дэвид. В марте 1908 года впервые было совершено восхождение на вулкан Эребус. По плану предполагалось отправить три группы: к Южному полюсу, Южному магнитному полюсу и горам к западу от пролива Мак-Мердо. Однако автомобиль не был приспособлен к условиям антарктического лета, а из десяти привезённых пони лишь четверо пережили зимовку. 29 октября 1908 года к полюсу отправились четыре человека на четырёх пони, которых сопровождала группа поддержки из пяти человек, возвращённых 7 ноября. За счёт сокращения пищевого рациона автономность полюсной группы составляла 110 дней. В декабре пали все пони, а путешественники достигли Трансантарктических гор, на преодоление которых по леднику Бирдмора потребовалось три недели. В январе 1909 года стало ясно, что если группа Шеклтона достигнет полюса, то не вернётся обратно из-за полного истощения. 9 января 1909 года была достигнута точка 88°23’ ю. ш. в 97 географических милях (180 км) от полюса, и отряд повернул обратно. Несмотря на изнеможение и недостаток пищи, к 28 февраля они достигли побережья моря Росса и к 4 марта были эвакуированы на судне. Параллельно, 5 октября 1908 года отправилась Северная партия (Дэвид, Моусон, Маккей) для достижения Южного магнитного полюса. Серьёзной проблемой стал поиск прохода внутрь материка с побережья Земли Виктории. 1 декабря был открыт ледник Дригальского, на пересечение которого понадобилось десять суток; 16 декабря начался подъём на Полярное плато. 16 января был достигнут магнитный полюс, располагавшийся тогда в точке 72°15’ ю. ш., 155°16’ в. д. В начале февраля измождённые исследователи были подобраны «Нимродом». Ранее судно эвакуировало и Западную партию в составе геолога Реймонда Пристли, Бертрама Армитеджа и туриста Филиппа Броклхёрста, которых унесло оторвавшееся ледяное поле. Несмотря на то, что главная цель не была достигнута, экспедиция на «Нимроде» доставила обширную научную информацию об Антарктическом материке, хотя и оказалась в «тени» последующей экспедиции Роберта Скотта.
rdf:langString 尼姆羅德考察隊(英語:Nimrod Expedition)是指在1907年至1909年期間,接連三次遠征南極的英國探險隊,由歐內斯特·沙克爾頓所帶領。其主要目標是在基於一系列地理和科學目的,而首先成功前往南極探勘。雖然考察隊最終並沒有達到南極,但是考察隊仍然成功將推至南緯88°23',距離極點只有97.5海里。
xsd:nonNegativeInteger 53164

data from the linked data cloud