Nicholas Vansittart, 1st Baron Bexley
http://dbpedia.org/resource/Nicholas_Vansittart,_1st_Baron_Bexley an entity of type: Thing
Nicholas Vansittart, 1. baron Bexley (29. dubna 1766, Londýn, Anglie – 8. února 1851, Londýn, Anglie) byl britský politik. Pocházel z bohaté rodiny s ekonomickými zájmy v koloniích, byl dlouholetým poslancem Dolní sněmovny za stranu toryů. Uplatnil se v několika vládních funkcích a nakonec byl nejdéle působícím ministrem financí v moderní britské historii (1812–1823). Od roku 1823 byl s titulem barona členem Sněmovny lordů.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1. Baron Bexley PC (* 29. April 1766 in London; † 8. Februar 1851 in Kent) war ein deutschstämmiger britischer Politiker und Staatsmann.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1st Baron Bexley, PC, FRS, FSA (29 April 1766 – 8 February 1851) was an English politician, and one of the longest-serving Chancellors of the Exchequer in British history.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1er baron Bexley, PC , FRS , FSA (29 avril 1766 - 8 février 1851) est un homme politique anglais et un chancelier de l'Échiquier.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, I barone Bexley, (Londra, 29 aprile 1766 – Londra, 8 febbraio 1851), è stato un politico britannico, nonché il Cancelliere dello Scacchiere che ha governato più a lungo nella storia della Gran Bretagna. Nicholas Vansittart, Georgiana Zornlin (1844)
rdf:langString
Николас Ванситтарт, 1-й барон Бексли (англ. Nicholas Vansittart, 29 апреля 1766, Блумсбери, Большой Лондон — 8 февраля 1851, Кент) — английский политик, канцлер казначейства Великобритании, член Тайного совета Великобритании, Лондонского королевского общества и Королевского общества древностей.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1. baron Bexley (ur. 29 kwietnia 1766 w Bloomsbury, hrabstwo Middlesex, zm. 8 lutego 1851 w Foots Cray, hrabstwo Kent) – brytyjski polityk, członek stronnictwa torysów, najdłużej (11 lat) urzędujący kanclerz skarbu w historii Wielkiej Brytanii. Był piątym synem , gubernatora Bengalu, i Emilii Morse, córki , gubernatora Madrasu. Wychowywał się w Bray w hrabstwie Berkshire. Wykształcenie odebrał w Christ Church na Uniwersytecie Oksfordzkim. Studia ukończył w 1787 r., a następnie został powołany do prawniczej korporacji .
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1:e baron Bexley, född den 29 april 1766 i London, död den 8 februari 1851 i , Kent, var en brittisk politiker, son till Henry Vansittart. Vansittart, som 1796 blev underhusledamot, sändes av Pitt 1801 till Danmark för att söka förmå dess regering att överge den franska politiken, var 1801-04 skattkammarsekreterare och januari-september 1805 sekreterare för Irland. I Grenvilles ministär var han februari 1806-mars 1807 skattkammarsekreterare.
rdf:langString
rdf:langString
Nicholas Vansittart
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1. Baron Bexley
rdf:langString
Nicholas Vansittart
rdf:langString
Nicholas Vansittart
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1st Baron Bexley
rdf:langString
Nicholas Vansittart
rdf:langString
Ванситтарт, Николас
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1:e baron Bexley
rdf:langString
The Lord Bexley
rdf:langString
The Lord Bexley
rdf:langString
Foots Cray, Kent, England
xsd:date
1851-02-08
rdf:langString
Bloomsbury, Middlesex, England
xsd:date
1766-04-29
xsd:integer
402308
xsd:integer
1119884710
rdf:langString
Dexter, a horse regardant argent, gorged with a ducal coronet or; and pendent therefrom by a gold chain, a shield sable, charged with an ostrich feather argent, quilled and escrolled, gold . Sinister, an eagle regardant, wings elevated and displayed sable, gorged with a ducal coronet, and pendent therefrom a portcullis or.
rdf:langString
Charles Bathurst 1818–1823
rdf:langString
Henry Alexander 1802–06
rdf:langString
John Hiley Addington 1812–1818
rdf:langString
Josias du Pre Porcher from 1807
rdf:langString
Sir James Sanderson, Bt 1796–1798
rdf:langString
The Lord Blayney 1806–07
rdf:langString
William Sturges 1798–1801
rdf:langString
William Sturges 1801–1802
xsd:date
1766-04-29
rdf:langString
Portrait, oil on canvas, of Lord Bexley by Sir Thomas Lawrence.
xsd:date
1851-02-08
rdf:langString
George IV
rdf:langString
GRATA QUIES
rdf:langString
British
rdf:langString
George Canning
rdf:langString
Viscount Goderich
rdf:langString
rdf:langString
Catherine Isabella Eden
xsd:date
1823-01-31
xsd:date
1828-01-26
xsd:date
1812-05-12
xsd:date
1823-02-13
rdf:langString
rdf:langString
Member of Parliament for Helston
rdf:langString
Member of Parliament for Harwich
rdf:langString
Member of Parliament for East Grinstead
rdf:langString
Member of Parliament for Old Sarum
rdf:langString
Member of Parliament for Hastings
xsd:integer
3
xsd:integer
1796
1801
1802
1805
1806
1812
1823
rdf:langString
Bexley, Nicholas Vansittart
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1. baron Bexley (29. dubna 1766, Londýn, Anglie – 8. února 1851, Londýn, Anglie) byl britský politik. Pocházel z bohaté rodiny s ekonomickými zájmy v koloniích, byl dlouholetým poslancem Dolní sněmovny za stranu toryů. Uplatnil se v několika vládních funkcích a nakonec byl nejdéle působícím ministrem financí v moderní britské historii (1812–1823). Od roku 1823 byl s titulem barona členem Sněmovny lordů.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1. Baron Bexley PC (* 29. April 1766 in London; † 8. Februar 1851 in Kent) war ein deutschstämmiger britischer Politiker und Staatsmann.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1st Baron Bexley, PC, FRS, FSA (29 April 1766 – 8 February 1851) was an English politician, and one of the longest-serving Chancellors of the Exchequer in British history.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1er baron Bexley, PC , FRS , FSA (29 avril 1766 - 8 février 1851) est un homme politique anglais et un chancelier de l'Échiquier.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, I barone Bexley, (Londra, 29 aprile 1766 – Londra, 8 febbraio 1851), è stato un politico britannico, nonché il Cancelliere dello Scacchiere che ha governato più a lungo nella storia della Gran Bretagna. Nicholas Vansittart, Georgiana Zornlin (1844)
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1:e baron Bexley, född den 29 april 1766 i London, död den 8 februari 1851 i , Kent, var en brittisk politiker, son till Henry Vansittart. Vansittart, som 1796 blev underhusledamot, sändes av Pitt 1801 till Danmark för att söka förmå dess regering att överge den franska politiken, var 1801-04 skattkammarsekreterare och januari-september 1805 sekreterare för Irland. I Grenvilles ministär var han februari 1806-mars 1807 skattkammarsekreterare. Han vann sedermera stort anseende i underhuset för sina kunskaper om statens finanser och blev i maj 1812 skattkammarkansler i Liverpools ministär. Hans invecklade budgetplaner gjorde honom impopulär, i all synnerhet då han efter fredsslutet 1815 år efter år ej förmådde åstadkomma någon avsevärd skattelindring. Huskissons, Broughams med fleras angrepp mot hans finanssystem vållade, att han i februari 1823 med peersvärdighet (baron Bexley) fick dra sig tillbaka till kanslersposten för hertigdömet Lancaster, vilken syssla han innehade även under Canning och Goderich (till januari 1828). Vansittart ägnade sig sedan mest åt främjande av religiös och filantropisk verksamhet.
rdf:langString
Nicholas Vansittart, 1. baron Bexley (ur. 29 kwietnia 1766 w Bloomsbury, hrabstwo Middlesex, zm. 8 lutego 1851 w Foots Cray, hrabstwo Kent) – brytyjski polityk, członek stronnictwa torysów, najdłużej (11 lat) urzędujący kanclerz skarbu w historii Wielkiej Brytanii. Był piątym synem , gubernatora Bengalu, i Emilii Morse, córki , gubernatora Madrasu. Wychowywał się w Bray w hrabstwie Berkshire. Wykształcenie odebrał w Christ Church na Uniwersytecie Oksfordzkim. Studia ukończył w 1787 r., a następnie został powołany do prawniczej korporacji . Swoją karierę polityczną rozpoczął jako autor pamfletów broniących administrację Williama Pitta Młodszego, zwłaszcza politykę rządu w kwestiach finansowych. W maju 1796 r. Vansittart został wybrany do Izby Gmin jako reprezentant okręgu Hastings. Od 1802 r. reprezentował okręg wyborczy Old Sarum. W wyborach 1806 r. uzyskał także mandat z okręgu Helston, ale zdecydował się dalej reprezentować Old Sarum. Dopiero w 1812 r. zmienił okręg wyborczy, najpierw na East Grinstead, a następnie na Harwich. W lutym 1801 r. został wysłany z poselstwem do Kopenhagi, a po powrocie otrzymał stanowiska sekretarza skarbu w rządzie Henry’ego Addingtona. Pozostał na tym stanowisku do upadku gabinetu w kwietniu 1804 r. W styczniu 1805 r., dzięki protekcji swojego przyjaciela księcia Cumberland, został Głównym Sekretarzem Irlandii w rządzie Pitta Młodszego, ale zrezygnował z tego stanowiska jeszcze we wrześniu. W Gabinecie Wszystkich Talentów w latach 1806–1807 był ponownie sekretarzem skarbu. Razem ze swoim protektorem, lordem Sidmouthem, opuścił gabinetu w marcu 1807 r., tuż przed jego upadkiem. W tym czasie Vansittart zdobył w parlamencie reputację eksperta w sprawach finansowych. W 1809 r. zgłosił projekty oraz przeprowadził przez parlamentu 38 rezolucji w sprawach finansowych. W tym samym roku premier Spencer Perceval zaproponował mu stanowisko kanclerza skarbu w swoim gabinecie, ale Vansittart, kierując się lojalnością wobec lorda Sidmoutha, odmówił. W 1811 r. sprzeciwiał się wczesnemu przywróceniu zasady płatności gotówką. W 1812 r. otrzymał tekę kanclerza skarbu w gabinecie lorda Liverpoola. Kiedy Vansittart obejmował stanowisko kraj był obciążony ogromnym długiem publicznym i wysokimi podatkami. Jednak trwające wojny napoleońskie zmusiły Vansittarta do dalszego podniesienia ceł i podatków. Kiedy jednak wojny na kontynencie dobiegły końca Vansittart nie zdecydował się na radykalne zmiany w systemie podatkowym, proponując tylko w 1816 r. obniżenie podatku dochodowego. Likwidacja tego podatku została jednak przegłosowana w parlamencie, który dodatkowo zobligował Vansittarta do obniżenia dodatkowego podatku na słód. W dalszych latach głównym priorytetem Vansittarta była redukcja długu publicznego. Jego działalność na stanowisku Kanclerza była krytykowana przez Williama Huskissona, Henry’ego Broughama i Davida Ricardo. Vansittart nie cieszył się również popularnością w społeczeństwie. Ostatecznie w grudniu 1822 r. podał się do dymisji. Lord Liverpool zaproponował wówczas Vansittartowi stanowisko Kanclerza Księstwa Lancaster. Vansittart przyjął to stanowisko w lutym 1823 r., a w marcu został kreowany 1. baronem Bexley i zasiadł w Izbie Lordów. Otrzymał również roczna pensję w wysokości 3000 funtów. Ze stanowiska Kanclerza zrezygnował w styczniu 1828 r. Głosował za emancypacją katolików, wspierał działalność misyjną takich organizacji jak British and Foreign Bible Mission, czy też Church Missionary Society. Był także współzałożycielem londyńskiego King’s College. W lipcu 1806 r. poślubił Isabellę Eden (zm. 1810), córkę 1. barona Auckland. Nie miał z nią dzieci. Zmarł w 1851 r. Wraz z jego śmiercią wygasł tytuł parowski.
rdf:langString
Николас Ванситтарт, 1-й барон Бексли (англ. Nicholas Vansittart, 29 апреля 1766, Блумсбери, Большой Лондон — 8 февраля 1851, Кент) — английский политик, канцлер казначейства Великобритании, член Тайного совета Великобритании, Лондонского королевского общества и Королевского общества древностей.
rdf:langString
An eagle's head, couped at the neck, between two wings elevated and displayed sable, the whole resting on two crosses patée argent.
rdf:langString
Ermine, an eagle displayed sable, on a chief gules a ducal coronet or between two crosses patée argent.
xsd:nonNegativeInteger
16127