National church
http://dbpedia.org/resource/National_church an entity of type: WikicatChristianDenominations
Gereja nasional adalah sebuah gereja Kristen yang diasosiasikan dengan kelompok etnis atau negara kebangsaan tertentu. Gagasan tersebut utamanya dibahas pada abad ke-19, saat timbul nasionalisme modern.
rdf:langString
국민교회(national church)는 특정 민족 또는 국민국가에서만 믿는 기독교 교파다. 정교회는 원래 나라별로 독립교회/자치교회를 두기에 정교회가 세가 강한 국가에서는 정교회가 자동적으로 국민교회의 구실을 한다. 영국 성공회를 제외한 개신교 국민교회들은 19세기에 근대 국민주의가 흥하면서 그 개념이 주로 논의되었다. 덴마크 국민교회나 그리스 교회, 아이슬란드 복음루터교회처럼 공식적으로 국교로 지정되기도 한다.
rdf:langString
民族教会是指与特定民族族群或民族國家有关的基督教会。这个想法在19世纪现代民族主義兴起的时候得到了广泛的讨论。
rdf:langString
الكنيسة الوطنية هو مفهوم حول كنيسة مسيحية مرتبطة بجماعة عرقية محددة أو الدولة القومية. تمت مناقشة الفكرة بشكل ملحوظ خلال القرن التاسع عشر، أثناء ظهور القومية الحديثة. مفهوم الكنيسة الوطنية لا يزال حاضرًا في عدد من الدول الأرثوذكسية والبروتستانتية مثل انجلترا والدول الإسكندنافية على وجه الخصوص.
rdf:langString
Als Nationalkirche werden christliche Kirchen bezeichnet, deren Organisation sich auf einen einzelnen Staat bezieht und beschränkt und die sich keinen übernationalen Autoritäten unterstellen. Nationalkirchliche Tendenzen und Abspaltungen gibt es im römisch-katholischen, im orthodoxen und auch im evangelischen Bereich, jeweils mit unterschiedlichen Ursachen und Akzenten. In der frühen Neuzeit verstand sich die katholische Kirche in Frankreich und die Anglikanische Kirche in unterschiedlichem Ausmaß als Nationalkirche.
rdf:langString
Una Iglesia nacional es aquella iglesia cristiana asociada directamente a un grupo étnico o a un Estado nación. Estas pueden ser la religión oficial de un Estado confesional o simplemente conservar la tradición por el vínculo de la fe cristiana en una nación determinada donde existe la separación Iglesia-Estado.
rdf:langString
A national church is a Christian church associated with a specific ethnic group or nation state. The idea was notably discussed during the 19th century, during the emergence of modern nationalism. Samuel Taylor Coleridge, in a draft discussing the question of church and state around 1828 wrote that "a National Church might exist, and has existed, without Christianity, because before the institution of the Christian Church - as [...] the Levitical Church in the Hebrew Constitution, [and] the Druidical in the Celtic, would suffice to prove".
rdf:langString
Une Église nationale est une Église chrétienne « autocéphale », c'est-à-dire se gouvernant elle-même dans sa juridiction territoriale, sans que d'autres Églises puissent interférer. Au Ve siècle, l'empereur byzantin Maurice Ier cherche à imposer à l'Église son autorité (c'est le « césaropapisme ») : de gré, de force, il obtient l'accord du patriarche de Constantinople Kyriakos, mais essuie un refus de la part du pape Grégoire le Grand qui dirige alors l'Église de Rome. Dès lors, la papauté byzantine mène sa propre politique et pratique son propre rite romain dans une autocéphalie de fait, sinon de droit canon. Au IXe siècle, un autre différend oppose le pape Léon III (qui vient d'attribuer à Charlemagne la dignité d'« Empereur des Romains ») au patriarche Taraise de Constantinople et surto
rdf:langString
Uma igreja nacional é uma igreja associada a um grupo étnico ou Estado-nação em especial. Foi uma ideia amplamente discutida a partir do século XIX, durante o surgimento do nacionalismo moderno. Samuel Taylor Coleridge, escrevendo sobre a separação Igreja-Estado, apontou que a ideia de uma instituição religiosa nacional precedia o cristianismo. John Wordsworth, bispo de Salisbury de 1885 a 1911, apontou a Igreja Anglicana e a Igreja da Suécia como igrejas nacionais de seus respectivos povos.
rdf:langString
Национальная церковь - это христианская церковь, связанная с определенной этнической группой или национальным государством . Идея появления подобной церкви особо обсуждалась в XIX веке, во время зарождения современного национализма . Сэмюэл Тейлор Кольридж в своем черновике, посвященном вопросу церкви и государства, в 1828 году, писал, что "Национальная церковь могла существовать и существовала без [христианства], потому что до учреждения Христианской церкви - как [...] Левитской церкви в Еврейской конституции [и] друидов в кельтской, было достаточно доказательств".
rdf:langString
En folkkyrka är en benämning huvudsakligen inom lutherdomen på ett kyrkosamfund som omfattar ett folk, men är även ett uttryck för en teologisk riktning. Benämningen härrör från 1880-talets Tyskland (Volkskirche) via danska folkekirke. Svenska kyrkan definieras i Lag om Svenska kyrkan som en folkkyrka. Ett ytterligare alternativ till partipolitiskt influerade statskyrklighet blev högkyrkligheten. Danmarks kyrka bär begreppet folkkyrka redan i sitt namn, Den Danske Folkekirke. Även Norska kyrkan (Den norske kirke) och den Isländska kyrkan (Þjóðkirkjan) talar om sig själva som folkkyrkor.
rdf:langString
rdf:langString
كنيسة وطنية
rdf:langString
Nationalkirche
rdf:langString
Iglesia nacional
rdf:langString
Église nationale
rdf:langString
Gereja nasional
rdf:langString
국민교회
rdf:langString
National church
rdf:langString
Национальная церковь
rdf:langString
Igreja nacional
rdf:langString
Folkkyrka
rdf:langString
民族教會
xsd:integer
21472049
xsd:integer
1114890414
rdf:langString
الكنيسة الوطنية هو مفهوم حول كنيسة مسيحية مرتبطة بجماعة عرقية محددة أو الدولة القومية. تمت مناقشة الفكرة بشكل ملحوظ خلال القرن التاسع عشر، أثناء ظهور القومية الحديثة. مفهوم الكنيسة الوطنية لا يزال حاضرًا في عدد من الدول الأرثوذكسية والبروتستانتية مثل انجلترا والدول الإسكندنافية على وجه الخصوص. في سياق إنجلترا تعتبر كنيسة إنجلترا الأنجليكانية الكنيسة الوطنية في البلاد وتشكّل هوية ثقافيّة رئيسية ولا تزال تحمل أهمية حضارية وثقافية للشعب الإنجليزي، وقد برزت أيضًا الكنائس الشعبية اللوثرية في الدول الإسكندنافية، والتي وصفت بأنها كنائس وطنية بالمعنى العرقي. يُذكر أنّ الكنيسة الأسقفية الأمريكية تعتبر الكنيسة الوطنية للولايات المتحدة. في المسيحية الشرقية الغالبية من الكنائس الأرثوذكسية الشرقية والمشرقية هي كنائس وطنية عرقيّة لشعوب المنطقة منها كنيسة الأرمن الأرثوذكس والكنيسة القبطية الأرثوذكسية بالإضافة إلى كنائس التقليد المسيحي السرياني، كذلك تعتبر كل من الكنيسة اليونانية الأرثوذكسية، الكنيسة الرومانية الأرثوذكسية، الكنيسة الصربية الأرثوذكسية والكنيسة الروسية الأرثوذكسية كنائس وطنية تنحصر في منطقة إثنية ثقافية معنية وينقسم التقليد الأرثوذكسي إلى الكنائس الأرثوذكسية اليونانية والكنائس الأرثوذكسية البروسلافية.
rdf:langString
Als Nationalkirche werden christliche Kirchen bezeichnet, deren Organisation sich auf einen einzelnen Staat bezieht und beschränkt und die sich keinen übernationalen Autoritäten unterstellen. Nationalkirchliche Tendenzen und Abspaltungen gibt es im römisch-katholischen, im orthodoxen und auch im evangelischen Bereich, jeweils mit unterschiedlichen Ursachen und Akzenten. In der frühen Neuzeit verstand sich die katholische Kirche in Frankreich und die Anglikanische Kirche in unterschiedlichem Ausmaß als Nationalkirche. Nach römisch-katholischem Verständnis sind Nationalkirchen solche Zweige der Kirche, die einer nur nationalen Jurisdiktion unterstehen und den universellen Jurisdiktionsprimat des Papsttums nicht anerkennen. Bis zum Zweiten Vatikanischen Konzil wurden mit diesem Begriff gelegentlich auch solche katholischen Kirchen bezeichnet, die sich von der römisch-katholischen Kirche hauptsächlich durch den Gebrauch der jeweiligen Nationalsprache in der Liturgie (statt Latein) unterschieden. Heute wird das Wort – manchmal unzutreffend – auch als Oberbegriff für solche Kirchen gebraucht, die sich zwar als Teil der katholischen Kirche verstehen, jedoch im kirchlichen Leben wesentliche Unterschiede zur römisch-katholischen Kirche aufweisen (zum Beispiel Altkatholiken, Anglikaner, Katholisch-Apostolische Kirche Brasiliens oder die Unabhängige Philippinische Kirche). In der zweiten Hälfte des Kirchenkampfs zur Zeit des Nationalsozialismus gab es als Weiterführung der „Deutschen Christen“ eine Nationalkirchliche Bewegung Deutsche Christen.
rdf:langString
Una Iglesia nacional es aquella iglesia cristiana asociada directamente a un grupo étnico o a un Estado nación. Estas pueden ser la religión oficial de un Estado confesional o simplemente conservar la tradición por el vínculo de la fe cristiana en una nación determinada donde existe la separación Iglesia-Estado. Este concepto hace alusión en sus inicios principalmente al protestantismo en el Reino Unido y los países nórdicos, mientras que en el caso de Inglaterra es el común denominador para la Iglesia de Inglaterra, en algunas «Iglesias del Pueblo» de Escandinavia, se caracterizan por ser nacionales en el sentido étnico y no así como una iglesia estatal, siguiendo las ideas de Nikolai Frederik Severin Grundtvig. De todos modos, en la mayoría de los países donde la iglesia estatal es seguida por la mayoría de los ciudadanos, puede ser también la iglesia nacional y declarada por el gobierno nacional, como por ejemplo, la Iglesia del Pueblo Danés, la Iglesia ortodoxa de Grecia o la Iglesia nacional de Islandia.
rdf:langString
A national church is a Christian church associated with a specific ethnic group or nation state. The idea was notably discussed during the 19th century, during the emergence of modern nationalism. Samuel Taylor Coleridge, in a draft discussing the question of church and state around 1828 wrote that "a National Church might exist, and has existed, without Christianity, because before the institution of the Christian Church - as [...] the Levitical Church in the Hebrew Constitution, [and] the Druidical in the Celtic, would suffice to prove". John Wordsworth, Bishop of Salisbury, wrote about the National Church of Sweden in 1911, interpreting the Church of Sweden and the Church of England as national churches of the Swedish and the English peoples, respectively. The concept of a national church remains alive in the Protestantism of United Kingdom and Scandinavia in particular. While, in a context of England, the national church remains a common denominator for the Church of England, some of the Lutheran "folk churches" of Scandinavia, characterized as national churches in the ethnic sense as opposed to the idea of a state church, emerged in the second half of the 19th century following the lead of Grundtvig. However, in countries in which the state church (also known as the established church) has the following of the majority of citizens, the state church may also be the national church, and may be declared as such by the government, e.g. Church of Denmark, Church of Greece, and Church of Iceland.
rdf:langString
Une Église nationale est une Église chrétienne « autocéphale », c'est-à-dire se gouvernant elle-même dans sa juridiction territoriale, sans que d'autres Églises puissent interférer. Au Ve siècle, l'empereur byzantin Maurice Ier cherche à imposer à l'Église son autorité (c'est le « césaropapisme ») : de gré, de force, il obtient l'accord du patriarche de Constantinople Kyriakos, mais essuie un refus de la part du pape Grégoire le Grand qui dirige alors l'Église de Rome. Dès lors, la papauté byzantine mène sa propre politique et pratique son propre rite romain dans une autocéphalie de fait, sinon de droit canon. Au IXe siècle, un autre différend oppose le pape Léon III (qui vient d'attribuer à Charlemagne la dignité d'« Empereur des Romains ») au patriarche Taraise de Constantinople et surtout à l'impératrice en titre, Irène l'Athénienne. Enfin au XIe siècle un troisième grand différend survient entre les patriarches de Constantinople et de Rome au sujet de l'archevêché d'Ohrid, initialement dévolu à Rome au sein de l'Église chrétienne, mais ayant adopté le rite grec byzantin. Ce différend, en s'élargissant à d'autres sujets, aboutira à la séparation des Églises d'Orient et d'Occident. Après Rome, la deuxième Église autocéphale fut justement l'archevêché d'Ohrid qui, lors de la reconquête des Balkans par l'Empire byzantin en 1018, conserva son autonomie vis-à-vis du Patriarcat grec de Constantinople, continuant à employer l'ancienne langue bulgare comme langue langue liturgique des églises de sa juridiction dans les pays bulgares et valaques (et ce, jusqu'au milieu du XVIIIe siècle). Aujourd'hui les églises sont classées selon le nombre de conciles qu'elles tiennent pour valides et œcuméniques.
rdf:langString
Gereja nasional adalah sebuah gereja Kristen yang diasosiasikan dengan kelompok etnis atau negara kebangsaan tertentu. Gagasan tersebut utamanya dibahas pada abad ke-19, saat timbul nasionalisme modern.
rdf:langString
국민교회(national church)는 특정 민족 또는 국민국가에서만 믿는 기독교 교파다. 정교회는 원래 나라별로 독립교회/자치교회를 두기에 정교회가 세가 강한 국가에서는 정교회가 자동적으로 국민교회의 구실을 한다. 영국 성공회를 제외한 개신교 국민교회들은 19세기에 근대 국민주의가 흥하면서 그 개념이 주로 논의되었다. 덴마크 국민교회나 그리스 교회, 아이슬란드 복음루터교회처럼 공식적으로 국교로 지정되기도 한다.
rdf:langString
En folkkyrka är en benämning huvudsakligen inom lutherdomen på ett kyrkosamfund som omfattar ett folk, men är även ett uttryck för en teologisk riktning. Benämningen härrör från 1880-talets Tyskland (Volkskirche) via danska folkekirke. Svenska kyrkan definieras i Lag om Svenska kyrkan som en folkkyrka. I Sverige började folkkyrkliga tankar få betydelse i början av 1900-talet, med ungkyrkorörelsen som bärare av folkkyrkotanken under parollen "Sveriges folk, ett Guds folk". För rörelsens utveckling blev personer som Manfred Björkquist, Einar Billing, J A Ekman och Nathan Söderblom betydelsefulla. Folkkyrkotanken fick sitt första stora genomslag bland teologer och präster från 1910-talet och framåt, först i Uppsala och något senare i Lund. En pionjär var professorn Olof Holmström, som utifrån sin forskning och undervisning i praktisk teologi och sin verksamhet i föreningen Kyrkans vänner kom att utarbeta en folkkyrkoteologi och ett praktiskt kyrkoprogram i Sverige. Detta fick ett stort genomslag i församlingslivet i Svenska kyrkan åtminstone fram till mitten av 1920-talet. Biskop Einar Billing i Västerås formulerade den religiöst motiverade folkkyrkotanken som fick genomslag från 1930-talet, särskilt bland många församlingspräster i Mellansverige och Norrland. Billings folkkyrkovision blev ett alternativ till statskyrkotanken, som hade gammal hävd i den statliga förvaltningen genom filosofer som Christopher Jacob Boström (1842–1863) och Axel Hägerström (1868-1939), och som socialdemokraten Arthur Engberg kom att ansluta sig till som ecklesiastikminister. På förslag av en högerministär införde riksdagen ett partipolitiskt valsystem för Svenska kyrkan 1932, trots kyrkomötets protester. Motiveringen var att församlingarna hade ställning som kyrkliga kommuner, därför skulle de styras på samma partipolitiska sätt som de borgerliga kommunerna. Denna linje anknöt under 1950- och 60-talen den social-etiska delegationen i Svenska kyrkan, med Karl-Manfred Olsson som drivande person. Karl-Manfred Olssons ville föra in det svenska fackföreningsfolkets tänkande, värderingar och språk i kyrkodebatt och beslutande församlingar inom Svenska kyrkan. Han kom på så sätt att motivera att riksdagspartierna skulle engagera sig i kyrkovalen. Hans linje fick starkt genomslag, både inom socialdemokratin och övriga partier. Även denna partipolitiserande linje kallades folkkyrklig, fast den på avgörande punkter avvek både från Olof Holmströms pastoralt inriktade folkkyrkoprogram och Einar Billings religiöst motiverade folkkyrkotanke. Detta förhållande illustrerar att folkkyrkobegreppet kan stå för många olika saker. Någon konsensus om vad begreppet folkkyrka står för går inte att finna. Ett ytterligare alternativ till partipolitiskt influerade statskyrklighet blev högkyrkligheten. Under början av 1900-talet var den lutherska "lundensiska högkyrkligheten" stark, dess främste talesman var biskop Gottfrid Billing i Lund. På 1930-talet växte en ny högkyrklig rörelse fram, med inspiration bland annat från Engelska kyrkan. Under senare deen av 1900-talet började det växa fram alternativ till riksdagspartiernas engagemang i kyrkopolitiken. Nomineringsgrupper som inte hade partipolitiska kopplingar bildades, bland dem "Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan" 1987, förkortat POSK, samt Öppen kyrka och Frimodig kyrka. En rad liknande nomineringsgrupper finns på församlings- och stiftsnivå. Många av dem ansluter sig till en folkkyrklig syn, men avvisar partipolitiken som arbetssätt inom kyrkopolitiken. I Sverige regleras Svenska kyrkan i lagen om Svenska kyrkan. Trots att kyrkan inte är en del av statsförvaltningen är den således ändå styrd av lagstiftaren, som i nyss nämnda lag reglerar Svenska kyrkans grundläggande funktion och organisation. I lagen anges bland annat att Svenska kyrkan ska vara en demokratiskt styrd folkkyrka. Vidare omnämns Svenska kyrkan i 8 kap. 2 § regeringsformen, som stadgar att föreskrifter ska meddelas genom lag om de avser trossamfund och grunderna för Svenska kyrkan som trossamfund. Svenska kyrkan intar således en mellanställning, inte statskyrka men inte heller fullt ut en från staten fristående kyrka. I vissa sammanhang kan "folkkyrklig" mer allmänt beteckna strävanden efter en samhällstillvänd kyrka med "låga trösklar", som är öppen och tillgänglig för alla. Folkkyrkligheten i denna mening kan betona kyrkans roll och möjligheter som traditionsbärare i samband med till exempel dop, konfirmation, bröllop, begravning eller årets högtider, det vill säga i de sammanhang där allmänheten mest efterfrågar kyrkans medverkan. Den kan samtidigt eftersträva en öppenhet för de frågor som är viktiga i samhällsutvecklingen. Danmarks kyrka bär begreppet folkkyrka redan i sitt namn, Den Danske Folkekirke. Även Norska kyrkan (Den norske kirke) och den Isländska kyrkan (Þjóðkirkjan) talar om sig själva som folkkyrkor. I Finland finns det två folkkyrkor:
* Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
* Finlands ortodoxa kyrka
rdf:langString
Uma igreja nacional é uma igreja associada a um grupo étnico ou Estado-nação em especial. Foi uma ideia amplamente discutida a partir do século XIX, durante o surgimento do nacionalismo moderno. Samuel Taylor Coleridge, escrevendo sobre a separação Igreja-Estado, apontou que a ideia de uma instituição religiosa nacional precedia o cristianismo. John Wordsworth, bispo de Salisbury de 1885 a 1911, apontou a Igreja Anglicana e a Igreja da Suécia como igrejas nacionais de seus respectivos povos. O conceito de igreja nacional é especialmente impregnado hoje no protestantismo inglês e escandinavo. Enquanto em um contexto inglês este termo ainda é inseparável da Igreja Anglicana, algumas das "igrejas populares" luteranas da Escandinávia vieram a emergir na segunda metade do século XIX, seguindo a deixa nacionalista do pastor dinamarquês . A tendência nacionalizante das igrejas, no entanto, não esteve imune a críticas dentro da Cristandade. No Concílio Pan-Ortodoxo de 1872, foi denunciada como herética a doutrina do filetismo como heresia eclesiológica, deliberando-se que a Igreja Ortodoxa não deveria buscar organizar-se de acordo com as necessidades particulares de grupos étnicos Entre os protestantes, Karl Barth denunciou no século XX como herética a nacionalização da religião cristã, especialmente no contexto das igrejas nacionais declarando guerra umas contra as outras durante a Primeira Guerra Mundial.
rdf:langString
Национальная церковь - это христианская церковь, связанная с определенной этнической группой или национальным государством . Идея появления подобной церкви особо обсуждалась в XIX веке, во время зарождения современного национализма . Сэмюэл Тейлор Кольридж в своем черновике, посвященном вопросу церкви и государства, в 1828 году, писал, что "Национальная церковь могла существовать и существовала без [христианства], потому что до учреждения Христианской церкви - как [...] Левитской церкви в Еврейской конституции [и] друидов в кельтской, было достаточно доказательств". Джон Вордсворт, епископ Солсберийский, писал о Национальной церкви Швеции в 1911 году, называя шведскую церковь и Англиканскую церковь как национальные церкви шведского и английского народов соответственно. Он описывает развитие пресвитерианства в Англии XVI века от статуса «благочестивого меньшинства», которое было окружено коррумпированной или враждебной массой населения, к «подлинной национальной церкви». Концепция национальной церкви остается основной в протестантизме Англии и, в частности, Скандинавии. Хотя в обстановке Англии национальная церковь остается общим знаменателем для Англиканской церкви, некоторые из лютеранских «народных церквей» Скандинавии, охарактеризованные как национальные церкви в этническом смысле, в отличие от идеи государственной церкви, которая возникла во второй половине XIX века по инициативе Грундтвига. Однако в странах, в которых в государственную церковь (также известную как официальная церковь) веруют большинство граждан, государственная церковь также может являться Национальной церковью и может быть объявлена таковой правительством, например Церковь Дании, Церковь Греции, и Церковь Исландии .
rdf:langString
民族教会是指与特定民族族群或民族國家有关的基督教会。这个想法在19世纪现代民族主義兴起的时候得到了广泛的讨论。
xsd:nonNegativeInteger
23721
