Modern synthesis (20th century)

http://dbpedia.org/resource/Modern_synthesis_(20th_century) an entity of type: Thing

현대 진화 이론은 생물학의 여러 전공 분야에서 연구된 진화와 관련한 이론을 종합한 것으로, 오늘날 대다수의 생물학자들이 인정하고 있는 진화 이론이다. 현대 진화 이론은 다윈의 자연선택의 개념에서 출발하여 멘델의 유전법칙의 발견, 20세기 초 집단유전학의 성과 등을 종합한 것으로 1936년부터 1947년까지 약 10여년에 걸쳐 형성되었다. 1942년 헉슬리가 《현대 진화 이론》를 출판하여 현대 진화 이론이란 명칭이 널리 알려지게 되었다. 이후 같은 주제로 피셔, 도브잔스키, , , 에른스트 마이어, 등과 같은 학자들이 저서를 출판하여 공헌하였다. 생물학의 각 분야가 매우 난해하다는 점과 주요 학파 간에 진화의 원인에 대한 견해가 달랐다는 점 때문에 현대 진화 이론의 종합은 매우 어렵고 복잡한 과정을 거쳐야했다. 그러나 이러한 과정을 거치고, 진화현상 자체가 관찰이 되기 시작하면서, 현대에는 증명된 과학이론으로서 존재하며, 현대 진화 이론에는 유전학, 세포학, 계통학, 식물학, 형태학, 생태학, 고생물학 등 생물학 전반에 걸친 학문 분야가 두루 망라되어 있다. 현대 진화이론의 성립 이후에도 각 분야의 진화 연구는 여전히 활발히 연구되고 있으며 이는 로 이어진다. rdf:langString
Modern evolutionär syntes, även kallad neodarwinism eller nydarwinism, sammanför Charles Darwins teorier om arternas evolution och det naturliga urvalet med Gregor Mendels teori om generna som grunden till det biologiska arvet. Framstående personer i utformandet av den moderna evolutionära syntesen inkluderar Ronald Fisher, Theodosius Dobzhansky, J.B.S. Haldane, , Julian Huxley, Ernst Mayr, och George Gaylord Simpson. rdf:langString
Синтети́чна тео́рія еволю́ції — комплекс уявлень про , що виник унаслідок поєднання положень класичного дарвінізму з ученням про мутації та уявленнями про популяцію як елементарну одиницю еволюції. Термін «синтетична теорія» походить від назви книги відомого англійського еволюціоніста Джуліана Гакслі — «Еволюція: сучасний синтез» (1942). Теорія склалася у 1920-х — 1950-х роках завдяки працям різних учених, зокрема київських професорів Олексія Сєверцова та Івана Шмальгаузена. rdf:langString
Синтетическая теория эволюции (СТЭ), также современный эволюционный синтез (англ. modern synthesis; neo-Darwinian synthesis), — современная эволюционная теория, которая является синтезом различных дисциплин, прежде всего, генетики и дарвинизма. Синтетическая теория эволюции также опирается на палеонтологию, систематику, молекулярную биологию и другие дисциплины. Термин «синтетическая теория эволюции» восходит к книге Джулиана Хаксли «Evolution: The Modern Synthesis» (1942). rdf:langString
الاصطناع التطوري الحديث هو اتحاد أفكار من عدة تخصصات أحيائية تقدم اعتبارًا مقبولًا على نطاق واسع لنظرية التطور. يشار إلى هذا الاصطناع كذلك بالاصطناع الحديث، والاصطناع التطوري، واصطناع الألفية، واصطناع الداروينية الحديثة. يعكس هذا الاصطناع -الذي نتج ما بين 1936 و1947- الإجماع الحالي. كان التقدم السابق في حقل الوراثيات السكانية بين 1918 و1932 محفزًا للاصطناع الحديث، فقد أظهرت الدراسات في ذلك الحقل أن الوراثة المندلية متسقة مع الاصطفاء الطبيعي والتطور المتدرج. ما زال هذا الاصطناع -إلى حد بعيد- النموذج الفكري الحالي في علم الأحياء التطوري. rdf:langString
La síntesi evolutiva moderna (també anomenada síntesi neodarwinista o neodarwinisme), en general, significa la integració de la teoria de l'evolució de les espècies per selecció natural de Charles Darwin, la teoria genètica de Gregor Mendel com a base de l'herència biològica, la mutació genètica aleatòria com a font de variació i la genètica de poblacions matemàtica. Les figures importants en el desenvolupament de la síntesi moderna són: R. A. Fisher, Theodosius Dobzhansky, , , Sewall Wright, , , , Julian Huxley, Ernst Mayr, George Gaylord Simpson i . rdf:langString
Neodarwinismus (jinými názvy též nová syntéza, moderní syntéza, evoluční syntéza) je sloučení myšlenek několika biologických oborů, která je v současnosti široce uznávanou teorií evoluce. Syntéza probíhala v první polovině 20. století a je spolu s Darwinovým založením evoluční biologie považována za jednu z největších revolucí v biologii. Podnětem k syntéze byl vývoj v populační genetice ve 20. a 30. letech, který ukázal slučitelnost mendelovské genetiky s přirozeným výběrem. Syntéza je stále z velké části součástí vědeckého paradigmatu. rdf:langString
Die Synthetische Evolutionstheorie erklärt den Artenwandel, einschließlich der Bauplan-Transformationen (Makroevolution), seit ca. 1950. Sie ist die konsistente Erweiterung der klassischen Evolutionstheorien von Charles Darwin und Alfred Russel Wallace, erweitert von August Weismann, durch vereinte Erkenntnisse der Genetik, Populationsbiologie, Paläontologie, Zoologie, Botanik und Systematik. In Darwins Werk Die Entstehung der Arten (1859; 6. Auflage 1872) fehlten diese Befunde, die erst nach seinem Tod entdeckt bzw. entwickelt wurden, zunächst durch die Forschungen von Weismann. Bis zur Synthese waren diese Disziplinen voneinander getrennt. rdf:langString
Novdarvinismo (aŭ nordarwinismo, aŭ moderna sintezo) estas evoluisma teorio nuntempe pli akreditita en la sciencula kampo. Ĝi devenas el integriĝo inter: 1. * Teorio pri evolucio de la specioj per la natura selektado laŭ Charles Darwin; 2. * Teorio de la heredeco de Johann Gregor Mendel surbaze de la biologia heredo reviziita sub la lumo de la moderna genetiko, inkluzive de la hazardaj genetikaj mutacioj kiel kaŭzo de sanĝoj; 3. * Matematika formulo de la ; 4. * Analizo de la datenoj de la paleontologio. rdf:langString
La síntesis evolutiva moderna (también llamada simplemente nueva síntesis, síntesis moderna, síntesis evolutiva, teoría sintética, síntesis neodarwinista o neodarwinismo) significa en general la integración de la teoría de la evolución de las especies por la selección natural de Charles Darwin, la teoría genética de Gregor Mendel como base de la herencia genética, la mutación aleatoria como fuente de variación y la genética de poblaciones. Los principales artífices de esta integración fueron Dobzhansky, Mayr y Simpson, complementados por Fisher, Haldane y Wright. rdf:langString
Eboluzioaren teoria sintetikoa edo, besterik gabe, teoria sintetikoa, XX. mendearen lehen erdian, biologiaren eremu guztietan egin ziren aurrerapenei esker neodarwinismotik eboluzioaren ideiaren inguruan egindako interpretazio berria da. rdf:langString
The modern synthesis was the early 20th-century synthesis of Charles Darwin's theory of evolution and Gregor Mendel's ideas on heredity into a joint mathematical framework. Julian Huxley coined the term in his 1942 book, Evolution: The Modern Synthesis. The synthesis combined the ideas of natural selection, Mendelian genetics, and population genetics. It also related the broad-scale macroevolution seen by palaeontologists to the small-scale microevolution of local populations. rdf:langString
Sintesis evolusioner modern merupakan perpaduan gagasan berbagai bidang keahilian biologi yang menjelaskan evolusi secara logis. Sintesis modern umumnya diterima luas oleh kebanyakan ahli biologi. Sintesis modern dikembangkan selama satu dasawarsa (1936–1947) dan perkembangan genetika populasi (1918–1932) merupakan gaya dorong lahirnya sintesis modern. Sintesis modern menunjukkan bahwa genetika Mendel konsisten dengan seleksi alam dan evolusi gradual. Sintesis evolusioner modern juga dirujuk sebagai sintesis baru, sintesis modern, dan sintesis evolusioner. rdf:langString
La théorie synthétique de l'évolution (ou TSE) est une théorie darwinienne de l'évolution basée sur la sélection naturelle de variations aléatoires du génome. Elle est aussi appelée synthèse néodarwinienne, théorie néodarwinienne de l'évolution ou plus simplement néodarwinisme. rdf:langString
La sintesi moderna dell'evoluzione (o teoria moderna dell'evoluzione, nota anche come neodarwinismo o neodarvinismo) è la teoria evoluzionistica attualmente più accreditata in campo scientifico. Essa deriva dall'integrazione tra: Gli scienziati che hanno contribuito principalmente allo sviluppo del neodarwinismo sono Thomas Hunt Morgan, R. A. Fisher, Theodosius Dobzhansky, J.B.S. Haldane, Sewall Wright, William D. Hamilton, , Julian Huxley, Ernst Mayr, George Gaylord Simpson, , Motoo Kimura. rdf:langString
A síntese evolutiva moderna, também conhecida como síntese moderna, síntese evolutiva, síntese neodarwiniana e neodarwinismo, geralmente denota a combinação da teoria da evolução de Charles Darwin e Alfred Russel Wallace, às ideias mendelianas de hereditariedade em uma estrutura matemática conjunta. Julian Huxley cunhou o termo "síntese moderna" em seu livro de 1942, Evolution: The Modern Synthesis. As ideias do século XIX de seleção natural e genética Mendeliana foram unidas à genética populacional, no início do século XX. A síntese moderna também abordou a relação entre a macroevolução e a microevolução. rdf:langString
De moderne synthese (Engels: Modern Synthesis), ook wel de nieuwe synthese (Engels: New Synthesis) genoemd, is een onder biologen algemeen geaccepteerde theorie die kennis uit meerdere takken van de biologie, zoals paleontologie, populatiegenetica, de erfelijkheidsleer van Mendel en de evolutietheorie van Charles Darwin, evenals de biologische wetenschap als geheel, van een degelijk theoretisch fundament voorziet. rdf:langString
現代演化綜論(英語:Modern evolutionary synthesis),也稱為新綜合、現代綜合或是現代達爾文主義。 在1936年和1947年之間產生綜論,反映演變如何進行的共識。起源是達爾文解釋演化的天擇理論,與孟德爾遺傳定律的結合。同時也將基本的孟德爾遺傳學,改造為數學化的群體遺傳學。在很大程度上,綜論仍然是在演化生物學目前的模式。 現代綜合理論將兩個重要發現結合,也就是演化選擇單位(基因)與演化機制(天擇)。也統合了許多生物學的分支,例如遺傳學、細胞學、系統分類學、植物學與古生物學等等。 建立並發展現代綜合理論的科學家,包括了數學家罗纳德·费希尔、生物學家休厄尔·赖特與J·B·S·霍爾丹,以及摩根、费奥多西·多布然斯基、朱利安·赫胥黎、恩斯特·麥爾、乔治·盖洛德·辛普森、等人。 rdf:langString
rdf:langString Modern synthesis (20th century)
rdf:langString اصطناع تطوري حديث
rdf:langString Síntesi evolutiva moderna
rdf:langString Moderní evoluční syntéza
rdf:langString Synthetische Evolutionstheorie
rdf:langString Novdarvinismo
rdf:langString Síntesis evolutiva moderna
rdf:langString Eboluzioaren teoria sintetikoa
rdf:langString Sintesis evolusioner modern
rdf:langString Théorie synthétique de l'évolution
rdf:langString Sintesi moderna dell'evoluzione
rdf:langString 현대 진화 이론
rdf:langString Moderne synthese
rdf:langString Síntese evolutiva moderna
rdf:langString Modern evolutionär syntes
rdf:langString Синтетическая теория эволюции
rdf:langString 现代演化综论
rdf:langString Синтетична теорія еволюції
xsd:integer 97536
xsd:integer 1123328260
rdf:langString La síntesi evolutiva moderna (també anomenada síntesi neodarwinista o neodarwinisme), en general, significa la integració de la teoria de l'evolució de les espècies per selecció natural de Charles Darwin, la teoria genètica de Gregor Mendel com a base de l'herència biològica, la mutació genètica aleatòria com a font de variació i la genètica de poblacions matemàtica. Les figures importants en el desenvolupament de la síntesi moderna són: R. A. Fisher, Theodosius Dobzhansky, , , Sewall Wright, , , , Julian Huxley, Ernst Mayr, George Gaylord Simpson i . Essencialment, la síntesi moderna introduí la connexió entre dos descobriments importants: la unitat de l'evolució (els gens) amb el mecanisme de l'evolució (la selecció). També representa la unió de diverses branques de la biologia que anteriorment tenien poc en comú, especialment la genètica, la citologia, la sistemàtica, la botànica i la paleontologia.
rdf:langString الاصطناع التطوري الحديث هو اتحاد أفكار من عدة تخصصات أحيائية تقدم اعتبارًا مقبولًا على نطاق واسع لنظرية التطور. يشار إلى هذا الاصطناع كذلك بالاصطناع الحديث، والاصطناع التطوري، واصطناع الألفية، واصطناع الداروينية الحديثة. يعكس هذا الاصطناع -الذي نتج ما بين 1936 و1947- الإجماع الحالي. كان التقدم السابق في حقل الوراثيات السكانية بين 1918 و1932 محفزًا للاصطناع الحديث، فقد أظهرت الدراسات في ذلك الحقل أن الوراثة المندلية متسقة مع الاصطفاء الطبيعي والتطور المتدرج. ما زال هذا الاصطناع -إلى حد بعيد- النموذج الفكري الحالي في علم الأحياء التطوري. حل الاصطناع الحديث إشكالات وسوء فهم سببها التخصص وسوء التواصل بين علماء الأحياء في أوائل القرن العشرين. كان في أساسه مسألة ما إذا كان من الممكن التوفيق بين الوراثة المندلية والتطور التدرجي بواسطة الاصطفاء الطبيعي. وكانت مسألة أخرى تتساءل عما إذا كان يمكن تفسير التغيرات الواسعة (التطور الكبروي) التي يراها علماء المستحاثات بالتغيرات المشاهدة في التجمعات المحلية (التطور الدقيق) يشمل الاصطناع أدلة من علماء أحياء متدربين في علم الوراثة ودرسوا تجمعات سكانية ميدانيًا ومعمليًا. كانت تلك الدراسات شديدة الأهمية لنظرية التطور. جمع الاصطناع أفكارًا من فروع متعددة من علم الأحياء أصبحت اليوم منفصلة، وهي على وجه التحديد علم الوراثة، وعلم الأحياء الخلوي، وعلم النظاميات الحيوية، وعلم النبات، وعلم التشكل، وعلم البيئة، وعلم الأحياء القديمة.
rdf:langString Neodarwinismus (jinými názvy též nová syntéza, moderní syntéza, evoluční syntéza) je sloučení myšlenek několika biologických oborů, která je v současnosti široce uznávanou teorií evoluce. Syntéza probíhala v první polovině 20. století a je spolu s Darwinovým založením evoluční biologie považována za jednu z největších revolucí v biologii. Podnětem k syntéze byl vývoj v populační genetice ve 20. a 30. letech, který ukázal slučitelnost mendelovské genetiky s přirozeným výběrem. Syntéza je stále z velké části součástí vědeckého paradigmatu. Moderní syntéza vyřešila problémy a spory způsobené specializací a špatnou komunikací mezi biology na počátku 20. století. V centru těchto sporů byla otázka, zda je mendelovská genetika slučitelná s postupnou evolucí přírodním výběrem. Darwinova teorie přirozeného výběru vycházela z existence jisté variability mezi jedinci, Darwin však netušil, jakým způsobem vzniká, naopak Mendel tvrdil, že rozdíly mezi jedinci jsou způsobeny dědičností jistých "vloh" (alel), domníval se však, že tento polymorfismus je stabilní a druh jako celek se žádným způsobem nevyvíjí. Neodarwinistická evoluce však ukázala, že se Mendel a Darwin nevylučují, ale naopak se potvrzují – náhodné mutace ("chyby") způsobí existenci různých alel, které se dědí z generace na generaci a přitom na jejich nositele působí přirozený výběr a dlouhodobě se tak udrží jen nositelé, kteří se díky svým alelám lépe adaptují. Další otázkou bylo, zda výrazné a dlouhodobé změny (makroevoluce) pozorované paleontology jsou vysvětlitelné drobnými změnami v populacích (mikroevoluce). Syntéza shrnula poznatky z mnoha biologických oborů, hlavně z genetiky, cytologie, systematiky, botaniky, morfologie, ekologie a paleontologie. Za zakladatele neodarwinismu je považován August Weismann. Termín moderní evoluční syntéza zavedl Julian Huxley ve své knize Evolution: The Modern Synthesis (česky doslova Evoluce: moderní syntéza) z roku 1942. Mezi dalšími výraznými postavami syntézy byli Ronald Fisher, Theodosius Dobzhansky, J. B. S. Haldane, Sewall Wright, , Ernst Mayr, , , George Gaylord Simpson a George Ledyard Stebbins.
rdf:langString Novdarvinismo (aŭ nordarwinismo, aŭ moderna sintezo) estas evoluisma teorio nuntempe pli akreditita en la sciencula kampo. Ĝi devenas el integriĝo inter: 1. * Teorio pri evolucio de la specioj per la natura selektado laŭ Charles Darwin; 2. * Teorio de la heredeco de Johann Gregor Mendel surbaze de la biologia heredo reviziita sub la lumo de la moderna genetiko, inkluzive de la hazardaj genetikaj mutacioj kiel kaŭzo de sanĝoj; 3. * Matematika formulo de la ; 4. * Analizo de la datenoj de la paleontologio. La scienculoj kiuj kontribuis al la precipa kreskiĝo de novdarvinismo estas Thomas Hunt Morgan, , , , , , , Julian Huxley, Ernst Mayr, George Gaylord Simpson, kaj ... Mallongvorte, novdarvinismo ellaboras specifan koncepton kiu emas konsideri fundamenta unuo de la heredo la genon kiel celon de la evolucia meĥanismo, nome de la natura selektado. La novdarvinismo unuigas diversajn branĉojn de la biologio, kiuj antaŭe havis malmultajn kontaktajn punktojn, nome genetiko, ĉelbiologio, sistematiko, botaniko kaj paleontologio.
rdf:langString La síntesis evolutiva moderna (también llamada simplemente nueva síntesis, síntesis moderna, síntesis evolutiva, teoría sintética, síntesis neodarwinista o neodarwinismo) significa en general la integración de la teoría de la evolución de las especies por la selección natural de Charles Darwin, la teoría genética de Gregor Mendel como base de la herencia genética, la mutación aleatoria como fuente de variación y la genética de poblaciones. Los principales artífices de esta integración fueron Dobzhansky, Mayr y Simpson, complementados por Fisher, Haldane y Wright. Esencialmente, la síntesis moderna introdujo dos descubrimientos importantes: la unidad de la evolución (los genes) con el mecanismo de la evolución (la selección natural). También representa la unificación de varias ramas de la biología que anteriormente tenían poco en común, especialmente la genética, la citología, la sistemática, la botánica y la paleontología.
rdf:langString Die Synthetische Evolutionstheorie erklärt den Artenwandel, einschließlich der Bauplan-Transformationen (Makroevolution), seit ca. 1950. Sie ist die konsistente Erweiterung der klassischen Evolutionstheorien von Charles Darwin und Alfred Russel Wallace, erweitert von August Weismann, durch vereinte Erkenntnisse der Genetik, Populationsbiologie, Paläontologie, Zoologie, Botanik und Systematik. In Darwins Werk Die Entstehung der Arten (1859; 6. Auflage 1872) fehlten diese Befunde, die erst nach seinem Tod entdeckt bzw. entwickelt wurden, zunächst durch die Forschungen von Weismann. Bis zur Synthese waren diese Disziplinen voneinander getrennt. Die Synthetische Evolutionstheorie wird manchmal mit dem „Neodarwinismus“ verwechselt. Der Zoologe August Weismann (1834–1914) lieferte die Konzepte zur Neodarwin’schen Theorie, die Evolutionsbiologen im 20. Jahrhundert weiterentwickelt haben. Etabliert wurde die Synthetische Evolutionstheorie 1937 erstmals von Theodosius Dobzhansky und 1942 durch Ernst Mayr und Julian Huxley. Die Synthetische Theorie der biologischen Evolution wird durch neue Forschungsergebnisse ständig ergänzt.
rdf:langString Eboluzioaren teoria sintetikoa edo, besterik gabe, teoria sintetikoa, XX. mendearen lehen erdian, biologiaren eremu guztietan egin ziren aurrerapenei esker neodarwinismotik eboluzioaren ideiaren inguruan egindako interpretazio berria da. 1930. urtean, genetikaren alorrean egindako aurkikuntzen bidez, zientzialari talde batek eboluzioaren teoria berria egin ahal izan zuten. Teoria horren arabera, mutazioak, birkonbinazio genetikoa eta hautespen naturala ziren eboluzio-aldaketaren motor nagusiak.Teoria horrek, biologiaren hainbat eremu batzen baititu; esaterako, genetika, paleontologia, biokimika eta ekologia.
rdf:langString The modern synthesis was the early 20th-century synthesis of Charles Darwin's theory of evolution and Gregor Mendel's ideas on heredity into a joint mathematical framework. Julian Huxley coined the term in his 1942 book, Evolution: The Modern Synthesis. The synthesis combined the ideas of natural selection, Mendelian genetics, and population genetics. It also related the broad-scale macroevolution seen by palaeontologists to the small-scale microevolution of local populations. The synthesis was defined differently by its founders, with Ernst Mayr in 1959, G. Ledyard Stebbins in 1966, and Theodosius Dobzhansky in 1974 offering differing basic postulates, though they all include natural selection, working on heritable variation supplied by mutation. Other major figures in the synthesis included E. B. Ford, Bernhard Rensch, Ivan Schmalhausen, and George Gaylord Simpson. An early event in the modern synthesis was R. A. Fisher's 1918 paper on mathematical population genetics, though William Bateson, and separately Udny Yule, had already started to show how Mendelian genetics could work in evolution in 1902.
rdf:langString La théorie synthétique de l'évolution (ou TSE) est une théorie darwinienne de l'évolution basée sur la sélection naturelle de variations aléatoires du génome. Elle est aussi appelée synthèse néodarwinienne, théorie néodarwinienne de l'évolution ou plus simplement néodarwinisme. Cette théorie est une synthèse de diverses théories biologiques du XIXe siècle et du début du XXe siècle, dont les lois de Mendel, la génétique des populations et la sélection naturelle. Elle fut menée au cours des années 1930 et 1940 par, notamment, R. A. Fisher, J. B. S. Haldane, Sewall Wright, Theodosius Dobzhansky, Julian Huxley, Ernst Mayr, Bernhard Rensch, George Gaylord Simpson et George Ledyard Stebbins. Appelée théorie synthétique par Julian Huxley en 1942, cette théorie constitue une extension de la théorie originale de Charles Darwin, laquelle ignorait encore les mécanismes de l'hérédité sur lesquels avait travaillé Mendel. C'est « le paradigme qui a dominé la théorie de l'évolution dans la seconde moitié du XXe siècle » utilisé comme une connaissance acquise dans les études scientifiques en biologie. L'idée de mécanismes cellulaires associés à la sélection de gènes est rejetée dans cette théorie synthétique, même si certaines théories issues de la biologie moléculaire et de l'épigénétique remontent à la création de ces disciplines dans les années 1940 à 1960. Excluant la possibilité de transmission des caractères acquis, question que Darwin tenta de résoudre en reprenant l'hypothèse de la pangenèse dans son traité de la variation , cette synthèse ne retient donc comme mécanismes acceptables de l'évolution que la sélection naturelle qui exerce un tri orienté sur les mutations aléatoires du patrimoine génétique. Cette théorie est remise en cause dès ses prémices du fait que les micro-variations aléatoires du génome (i.e. les mutations génétiques) à l'origine d'une évolution nécessairement lente du phénotype, ne permettent pas d'appréhender l'ensemble de la complexité du processus évolutif. D'autres modèles d'évolution (certains étant assimilés à du néodarwinisme, improprement car synonyme de TSE), sont ainsi proposés : théorie neutraliste de l'évolution (mutations neutres au regard de la sélection naturelle qui n'expliquent pas les sauts évolutifs), théorie endosymbiotique, qui rend mieux compte de mécanismes d'évolution rapide et de coévolutions, et théorie saltationniste, qui met l'accent sur des mutations de grande ampleur, provoquant des « sauts » évolutifs.
rdf:langString Sintesis evolusioner modern merupakan perpaduan gagasan berbagai bidang keahilian biologi yang menjelaskan evolusi secara logis. Sintesis modern umumnya diterima luas oleh kebanyakan ahli biologi. Sintesis modern dikembangkan selama satu dasawarsa (1936–1947) dan perkembangan genetika populasi (1918–1932) merupakan gaya dorong lahirnya sintesis modern. Sintesis modern menunjukkan bahwa genetika Mendel konsisten dengan seleksi alam dan evolusi gradual. Julian Huxley menciptakan istilah ini ketika ia menulis bukunya Evolution: The Modern Synthesis (1942). Tokoh sintesis modern lainnya meliputi R. A. Fisher, Theodosius Dobzhansky, J.B.S. Haldane, Sewall Wright, , Ernst Mayr, Bernhard Rensch, Sergei Chetverikov, George Gaylord Simpson, dan G. Ledyard Stebbins. Sintesis modern memecahkan permasalahan dan ketidakjelasan yang disebabkan oleh spesialisasi bidang biologi, di mana terdapat komunikasi yang buruk antar ahli biologi pada awal abad ke-21. Penemuan para ahli genetika pada awalnya sulit untuk dimasukkan ke dalam kerangka evolusi gradual dan mekanisme seleksi alam. Sintesis modern menggabungkan kedua ilmu tersebut, manakala memberikan bukti bahwa kajian populasi pada lapangan sangatlah krusial terhadap teori evolusioner. Sintesis modern menyatukan gagasan-gagasan berbagai cabang biologi yang telah lama terpisah, utamanya genetika, sitologi, sistematika, botani, morfologi, ekologi, dan paleontologi. Sintesis evolusioner modern juga dirujuk sebagai sintesis baru, sintesis modern, dan sintesis evolusioner.
rdf:langString La sintesi moderna dell'evoluzione (o teoria moderna dell'evoluzione, nota anche come neodarwinismo o neodarvinismo) è la teoria evoluzionistica attualmente più accreditata in campo scientifico. Essa deriva dall'integrazione tra: 1. * La teoria dell'evoluzione delle specie per selezione naturale di Charles Darwin; 2. * La teoria dell'ereditarietà di Gregor Mendel sulle basi dell'eredità biologica rivista alla luce della moderna genetica, comprese le mutazioni genetiche casuali come sorgente della variazione; 3. * La forma matematica della genetica delle popolazioni; 4. * L'analisi dei dati della paleontologia. In sintesi, il neodarwinismo consiste nel considerare il gene come unità fondamentale dell'eredità e bersaglio del meccanismo evoluzionistico della selezione naturale. La sintesi neodarwiniana unifica diverse branche della biologia che in precedenza avevano pochi punti di contatto, in particolare la genetica, la citologia, la sistematica, la botanica e la paleontologia. Gli scienziati che hanno contribuito principalmente allo sviluppo del neodarwinismo sono Thomas Hunt Morgan, R. A. Fisher, Theodosius Dobzhansky, J.B.S. Haldane, Sewall Wright, William D. Hamilton, , Julian Huxley, Ernst Mayr, George Gaylord Simpson, , Motoo Kimura.
rdf:langString 현대 진화 이론은 생물학의 여러 전공 분야에서 연구된 진화와 관련한 이론을 종합한 것으로, 오늘날 대다수의 생물학자들이 인정하고 있는 진화 이론이다. 현대 진화 이론은 다윈의 자연선택의 개념에서 출발하여 멘델의 유전법칙의 발견, 20세기 초 집단유전학의 성과 등을 종합한 것으로 1936년부터 1947년까지 약 10여년에 걸쳐 형성되었다. 1942년 헉슬리가 《현대 진화 이론》를 출판하여 현대 진화 이론이란 명칭이 널리 알려지게 되었다. 이후 같은 주제로 피셔, 도브잔스키, , , 에른스트 마이어, 등과 같은 학자들이 저서를 출판하여 공헌하였다. 생물학의 각 분야가 매우 난해하다는 점과 주요 학파 간에 진화의 원인에 대한 견해가 달랐다는 점 때문에 현대 진화 이론의 종합은 매우 어렵고 복잡한 과정을 거쳐야했다. 그러나 이러한 과정을 거치고, 진화현상 자체가 관찰이 되기 시작하면서, 현대에는 증명된 과학이론으로서 존재하며, 현대 진화 이론에는 유전학, 세포학, 계통학, 식물학, 형태학, 생태학, 고생물학 등 생물학 전반에 걸친 학문 분야가 두루 망라되어 있다. 현대 진화이론의 성립 이후에도 각 분야의 진화 연구는 여전히 활발히 연구되고 있으며 이는 로 이어진다.
rdf:langString De moderne synthese (Engels: Modern Synthesis), ook wel de nieuwe synthese (Engels: New Synthesis) genoemd, is een onder biologen algemeen geaccepteerde theorie die kennis uit meerdere takken van de biologie, zoals paleontologie, populatiegenetica, de erfelijkheidsleer van Mendel en de evolutietheorie van Charles Darwin, evenals de biologische wetenschap als geheel, van een degelijk theoretisch fundament voorziet. De moderne synthese ('samenvoeging') is als theorie ontwikkeld in de periode tussen 1936 en 1947, onder invloed van de opkomst van de populatiegenetica. In 1942 werd deze moderne biologische theorievorming beschreven in het boek van Julian Huxley, dat nog steeds als een van de belangrijkste boekwerken binnen de biologie geldt.
rdf:langString Modern evolutionär syntes, även kallad neodarwinism eller nydarwinism, sammanför Charles Darwins teorier om arternas evolution och det naturliga urvalet med Gregor Mendels teori om generna som grunden till det biologiska arvet. Framstående personer i utformandet av den moderna evolutionära syntesen inkluderar Ronald Fisher, Theodosius Dobzhansky, J.B.S. Haldane, , Julian Huxley, Ernst Mayr, och George Gaylord Simpson.
rdf:langString A síntese evolutiva moderna, também conhecida como síntese moderna, síntese evolutiva, síntese neodarwiniana e neodarwinismo, geralmente denota a combinação da teoria da evolução de Charles Darwin e Alfred Russel Wallace, às ideias mendelianas de hereditariedade em uma estrutura matemática conjunta. Julian Huxley cunhou o termo "síntese moderna" em seu livro de 1942, Evolution: The Modern Synthesis. As ideias do século XIX de seleção natural e genética Mendeliana foram unidas à genética populacional, no início do século XX. A síntese moderna também abordou a relação entre a macroevolução e a microevolução. Entre os nomes mais importantes para o desenvolvimento da síntese moderna, destacam-se Thomas Hunt Morgan, Ronald Fisher, Theodosius Dobzhansky, J. B. S. Haldane, Sewall Wright, William D. Hamilton, , Julian Huxley, Ernst Mayr, George Gaylord Simpson e G. Ledyard Stebbins. Essencialmente, a síntese moderna introduziu a conexão entre duas importantes descobertas: as unidades de evolução (genes) com o mecanismo de evolução (seleção natural). Ela também representa a unificação de vários ramos da biologia que, anteriormente, tinham pouco em comum, em particular, a genética, a citologia, a sistemática, a botânica e a paleontologia.
rdf:langString Синтети́чна тео́рія еволю́ції — комплекс уявлень про , що виник унаслідок поєднання положень класичного дарвінізму з ученням про мутації та уявленнями про популяцію як елементарну одиницю еволюції. Термін «синтетична теорія» походить від назви книги відомого англійського еволюціоніста Джуліана Гакслі — «Еволюція: сучасний синтез» (1942). Теорія склалася у 1920-х — 1950-х роках завдяки працям різних учених, зокрема київських професорів Олексія Сєверцова та Івана Шмальгаузена.
rdf:langString Синтетическая теория эволюции (СТЭ), также современный эволюционный синтез (англ. modern synthesis; neo-Darwinian synthesis), — современная эволюционная теория, которая является синтезом различных дисциплин, прежде всего, генетики и дарвинизма. Синтетическая теория эволюции также опирается на палеонтологию, систематику, молекулярную биологию и другие дисциплины. Термин «синтетическая теория эволюции» восходит к книге Джулиана Хаксли «Evolution: The Modern Synthesis» (1942).
rdf:langString 現代演化綜論(英語:Modern evolutionary synthesis),也稱為新綜合、現代綜合或是現代達爾文主義。 在1936年和1947年之間產生綜論,反映演變如何進行的共識。起源是達爾文解釋演化的天擇理論,與孟德爾遺傳定律的結合。同時也將基本的孟德爾遺傳學,改造為數學化的群體遺傳學。在很大程度上,綜論仍然是在演化生物學目前的模式。 現代綜合理論將兩個重要發現結合,也就是演化選擇單位(基因)與演化機制(天擇)。也統合了許多生物學的分支,例如遺傳學、細胞學、系統分類學、植物學與古生物學等等。 建立並發展現代綜合理論的科學家,包括了數學家罗纳德·费希尔、生物學家休厄尔·赖特與J·B·S·霍爾丹,以及摩根、费奥多西·多布然斯基、朱利安·赫胥黎、恩斯特·麥爾、乔治·盖洛德·辛普森、等人。 生物學家保羅·扎卡里·邁爾斯強調現今擁目前已有大量書籍和研究,例如PubMed數據庫中大約有 150,000 篇關放進演化論的初級研究文章以及說明絕大多數生物學家支持進化並利用NCSE中反對科學神創的科學協會的聲明反駁安·庫爾特認為進化論沒有任何證據支持的言論。認為進化是一個主要的統一科學概念。一項在1991年所作的蓋洛普民調顯示,有大約55%的科學家(包括生物學領域以外的其他科學家)相信自然進化,上帝並沒有參與其中,調查結果亦顯示至少有40%的科學家相信神導演化論。出版的《JCI:臨床研究雜誌》中的《捍衛科學教育對抗智能設計:行動號召》指出政治凌駕了科學教育,必須讓科學教育回到科學即進化論的本身,並認為神創論是偽科學且與進化論是對立的。而在世界上最早的科學期刊之一《自然》中,有22位生物學家質疑進化論的真實性,並指出:「我們沒有關於進化論的絕對證據,我們只有支持它的壓倒性的旁證,同時,目前還沒有更好的選擇。 但是,如果現在有一個更好的理論出現,進化論明天就會被拋棄。」
xsd:nonNegativeInteger 73269

data from the linked data cloud